Blodtörst, absolut makt och böner. Något om hur landet (och Stockholm) med kloster byggdes. Eller ett Svearikets Game of Thrones, baserat på en ISIS-lik religiös stadsstat, driven av clarissinnor och gråbröder?

En bakgrund till stadsvandringarnas Clara kloster som år 1413 besöktes av samekvinnan Margareta. Av Peter Ericson.

Ett svenskt, medeltida ISIS (KAS-ish-IS?): Katolsk- i s h  stat i  staten 1270-1527; eller 
gudomlig nåd åt missionens välsignade karelare, samer, satakundare, ålänningar, västerbottningar/”hälsingar”, götar, svear … ? 

Hur uppstod det enorma katolska inflytande som erhölls under framför allt 1300-talet?

Strategin liknande i vissa stycken vissa samiska gruppers egen överlevnadstaktik: att placera sig kring rese-nav, vid kors- och utmed allfartsvägar. Dock gäller det bara själva placerandet av baslägren: där upphör likheterna.

År 1265 gavs dominikanermunkarna rätt att inneha egendom. Något liknande tycks ha gällt gråbröderna.

Allteftersom gråbrödra- och clarissinnesystrarna expanderade sin bas, och emottog arealer av svårbegripligt omfattande storlek av först kung Magnus ladulås och sedermera kung Birger Magnusson och så småningom även av Magnus I Eriksson, kom marken att på sitt sätt avvittras till stormannasläkter, som sökte sig till den växande staden vid Mälarens utlopp i Östersjön.

Förhållandevis tidigt kom dessa stormän att vilja bli begravda i Clara klosterkyrka och de allra största fick sin sista vila i Gråbrödernas kyrka Gråbrödrakyrkan, invigd 1300 – den som vi senare känner som Riddarholmskyrkan. Den är känd som Stockholms äldsta byggnad och enda kvarvarande lämning av en svensk medeltida klosterkyrka.

Munke lägret, sedermera Kungsholmen, utvecklade gråbröderna sina näringar och i övriga staden och blivande staden kom nunnorna, clarissorna i S:a Clara kloster att expandera sin verksamhet och införliva byar som t ex Väsby, strax intill dagens Hötorget (namnet fick det under Gustav Vasa).

”De som bosatte sig i hus på klostrets mark fick stadsprivilegier som borgare. Medlemmarna i Klara Kloster fick aldrig visa sig utanför klostrets gallergrindar, och klostrets omfattande affärsverksamhet sköttes utåt av sysslomannen, som valts av abbedissan och agerade med hennes fullmakt” (”Klara kloster i Stockholm: ett exempel på agrar stordrift under medeltiden.” Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508; B 15. Stockholm: Kulturgeografiska inst., Stockholms univ.  Dagny Torbrand  1968)

Under en period föreligger alltså en rent feodal verksamhet i en stadsstadliknande administration vars makt inte minst belyses av att Magnus ladulås lät flytta på Norrstigen för nunnornas skull. Samt att han placerade sin och drottning Helvigs dotter, prinsessan Rikissa där på Clara kloster (hon blev kanske, inte alldeles oväntat, abedissa där från 1335).

Den andliga, fysiska, politiska och ekonomiska makt som gråbröder, clarisinnor och svartbröder (alltså i Finland före Stockholm) utövar saknar motstycke i norra Europa. En envis vetenskapstradition vill även placera ett fransiscanerkonvent i Bjurö i dagens Västerbotten.

Historiska fransiscanerkonvent i Sverige (källa: Wikipedia) :
Visby konvent, Gotland (1233–).
Söderköpings konvent, Östergötland (1235–1520).
Uppsala konvent, Uppland (1247–).
Enköpings konvent, Uppland, etablerades kring 1250.
Skara konvent, Västergötland (omnämnt 1259, –).
Gråbrödraklostret i Stockholm, Gråmunkeholmen, Stockholm, (1270–);
systerkloster Sankta Klaras systerkloster grundat 1286 av Magnus Ladulås.
Linköpings konvent, Östergötland, (1287–).
Arboga konvent, Västmanland (1200-talet–).
Jönköpings konvent, Småland (1200-talet–).
Nyköpings konvent, Södermanland (1200-talet–).
Krokeks konvent, Östergötland (omnämnt 1440 –).
Raumo konvent, Satakunta (omnämnt 1449 –).
Kökars konvent, Hamnö Åland, (troligen i mitten av 1400-talet -).
Nylödöse konvent, Västergötland (1473–).
Viborgs konvent, Karelen (1400-talet –).
Växjö konvent, Småland, (1400-talet–).

Sedermera tillväller Clara kloster sig Karlberg och Rörstrand. Karl Knutsson Bonde tilbyter sig år 1452 Djurgården; och det är ungefär den tiden som markerar början av Clara Klosters nedgångstid. Dock behåller man rätten till allt fiske utanför dåvarande Djurgårdslandet – ett ohyggligt stort område!

I sammanhanget kan vara lämpligt att tillägga att djur under medeltid vanligen betydde vildren.

Svartbrödramunkarna

Bilden blir än mer komplex med Svartbrödraklostrets instiftande på 1330-talet. Redan kring 1220 hade man kommit till Strängnäs och Sigtuna; och inte långt därefter gjorde man anspråk på den tomt som idag domineras av Stockholms slott och som tingats på av byggherrarna till Slottet Tre Kronor. Svartbröderna kom sedan att hålla till vid Österlånggatan. De var dominikanermunkar, och oftast sällan såta vänner med gråbröderna. Dominikanerna, Herrens hundar, domini canes (en ordlek) kom att bli tongivande i franska inkvisitionen, och tycks ha haft ett mycket stort inflytande i Europa. Där ska tusentals människor ha bränts på bål! Detta är alltså föregångarna till våra nordiska trolldomsprocesser,

Dominikanerbrödernas konvent kom 1249 till det som skulle bli Åbo. Här fick man så småningom för första gången välja rikshalvans/provinsens  egen biskop och det blev dominikanfadern Johannes från Sigtuna, som valdes år 1286 (och senare ärkebiskop i Uppsala) – Åboland fick påsåvis en internationell kontakt medelst en utomlands utbildad prästman. För övrigt samma år som S:a Clara kloster sägs ha instiftats.

Att dominikanerorden så tidigt etablerades i Finland är avgjort intressant ifråga om studier av det tidiga svenska rikets infrastruktur.

Bilderna: Slottet Tre Kronor och Svartbrödraklostret, detalj på Vädersoltävlan från 1500-talet (år 1535) (kopia från 1600-talet).

Tre Kronor från Slottsbacken, oljemålning 1661 av Govert Camphuysen. Högborgens rikssalslänga visas framför kärntornet och Johan III:s kungsvåning mellan de två tornen till vänster. Längst ner till höger lejonkulan. Bilden via Wikipedia.

 


I en kommande bloggpost tittar vi på Riddarholmskyrkan, och dess betydelse för nationalstaten Sverige och dess regenter.  I åter en annan post ser vi på hur man placerat klostret utmed allfartsvägar synkront med korstågs- och pilgrimsleder.

Högstesparven

Karaktären High Sparrow, spelad av walesaren Jonathan Pryce, i Game of Thrones torde ha inspirerats av forna tiders gråbröder och fransiscaner samt dominikanerkonventet svartbrödramunkarna. Promobild. Länk:
http://gameofthrones.wikia.com/wiki/High_Sparrow

Bilder NEDAN:

En av de tidigare (nederst) abbedissorna, Rikissa Magnusdotter; samt reminiscenser av den sista, Anna Reinholdsdotter (Andersson. Ur Fornvännen 1958).

 

 

 

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

Annonser

Vad ville Margareta 1412-1414? En glimt av ännu ett hotande krig mellan svenska kolonisatörerna och samerna.

BILDEN: Ptolemaios – Cosmographia Germanus (ao 1482)

Om samernas apostel, den kanske enligt gängse terminologi ”heliga Margareta”, ofta kalla Brevviserskan och hennes för oss tidigare fördolda eller svårsedda syften.

Vi tittar i en uppsats från 1907:

”I september, troligen år 1412, möter vi Margareta i Uppsala
dit hon åter anlänt, förmodligen norrifrån. Nu är hennes syner
och visioner orsak till konsistoriets brev till fransiskanermunkarna
i Stockholm för att dessa fäder skulle pröva den andliga
halten av hennes visioner. Fransiskanermunken Filip
Petersson lämnade henne en skrivelse dagtecknad 22 april ,förmodl
igen år 1413,och troligen ställd till norske abboten Sten.
år 1414 träffade Margareta nämnde abboten Sten från Munkalivs
kloster och då i Vadstena. Den 17 mars samma år anbefalldes
hennes sak, omsorgen om lapparnas kristnande, på det varmaste
hos ärkebiskopen.
Lundgren antar att skrivelsen av år 1414 har påverkat den av
konung Erik XIII år 1419 gjorda framställningen till konsistoriet
i Uppsala. Konungen anbefallde stöd för en viss herr Toste
och arbetet med kyrkors och kapells byggande i Lappmarken.
Lundgren avslutar uppsatsen med ett citat av prof. Skarstedt:
”Här se vi första kända exemplet /i Sverige/ af en bättre missionsverksamhet
än den, som de närmast förutgångna århundraden
hade företett, då man missionerade med svärdet” (a.a. s.55).” (förf.framhävn.)

Lundgren, Gustaf B . Lappkvinnan Margareta.
Lundgrens uppsats om Margareta är publicerad i serien ”Småskrifter
utgifna av Norrländska Studenters Folkbildningsförening,
Norrland, N:o 7, 1907 C”.
LÄNKEN: http://www.foark.umu.se/sites/default/files/publikationer/scriptum/script11.pdf

S o m vi s e t t, pågick åren runt 1277-1280 bittra militära strider och fältslag mellan å ena sidan samerna i den unga embryonala staten Sápmi och å den andra det unga (och snart i Kalmarunionen vilande) svenska imperiet.

Detta är knappt ett hundra år före Heliga Birgittas synes och lite drygt hundra före Margaretas aktiva år. Man torde i de flesta kretsar ännu haft Kriget i åminne och i sina medvetanden.

Det kan finnas olika skäl att ana en samisk högkonjunktur under dessa år.
Att vi har en imperiesvensk uppgång är det inte tu tal om.
Det är en mycket intensiv period av expansion och stadsbyggande i Stockholm under ledning av Magnus ladulås (aka Magnus III eller Magnus Birgersson). Han är sedan tidigare känd såsom samernas Nemesis. Men sedan sagda period, alltså 1277-1280, har en ny krets och nya dynastier av birkarlar börjat etablera sig och således börjat pacificera samerna redan runt 1290. Ett sekel senare torde birkarlaväsendet på alla plan ha varit djupt etablerat. Detsamma torde gälla dessas senare väldokumenterade olater och tendenser till övergrepp och ofog.
Unionen tycks inte ha stävjat de expansiva imperietendenserna hos den svenska eliten. När man stötte emot ett motigt Novgorod och sedermera Ryssland, torde alltmer fokus ha riktats norrut (vilket vi också sedermera tydligt avläser – att också Rysslands elit gjort sammaledes i det som kommer att kallas Ryska Norden på Fiskarhalvön, oftare tilltalad som Kola-; kan avläsas i allt hätskare strider där ,mellan kolonialmakternas företrädare – något som urartar till regelrätta krig).

Kan vi ana upproriska tendenser i Sápmi bakom Margaretas vidlyftiga resor 1389 och 1412-1414? Det här vill vi undersöka närmre.

Engelbrekts verk visar ju med facit i hand att oro de facto rådde i landet och Unionen.

I september 1412 är Margareta i Uppsala, och vill av allt att döma ånyo träffa drottningen, unionsdrottningen och namnen Margareta för att med henne dryfta sina hjärtefrågor återigen. Men 28 oktober noteras drottningen död i pesten i Flensburg. Margareta blir – kanske i sin förtvivlan att ha mist unionsregenten – kvar i det vi idag ofta refererar till som mellansverige i nästan två år.

I Stockholm besöks bägge fransiscanerklostren; men även Vadstena och Strängnäs får besök av den märkvärdiga och envetna Margareta.

Fredligare periodee visavi samerna i det svenska imperiet blir på lite sikt följden av  hennes verksamhet. Dock vidtar ett allt ymnigare koloniserande och därpå följande massdöpande.

BILDEN: Ptolemaii  Cosmographia Germanus (ao 1482)
Cosmographia_Germanus
Bildtext: ”Lord Nicolas the German (Donnus Nicholas Germanus), cartographer
Johann the Blockcutter of Armsheim (Johannes Schnitzer or Johannes de Armssheim), engraver”
Ptolemy
Jacobus Angelus, translator
English: The world map from Leinhart Holle‘s 1482 edition of Nicolaus Germanus‘s emendations to Jacobus Angelus‘s 1406 Latin translation of Maximus Planudes‘s late-13th century rediscovered Greek manuscripts of Ptolemy‘s 2nd-century Geography.

Saepmie, Stockholm, Norden och svenska riket. Bidrag till dess historia, Del 1 av 3. Birger, Medeltiden, Birgitta – Furstinnan av Nericia. Clara Kloster och visionära brevviserskan Margareta.

Saepmie, Stockholm, Norden och svenska riket.
Bidrag till dess historia, Del 1 av 3. 

Mellan Birkas dagar och Kalmarunionen.
I det forna, gryende, svenska storriket
I Nordens nav
Etablerade Birger jarl en stad,
och ett munkloster på Kidaskär,

där fordom blott getter betat.

Kvinnorna fick Clara, och Magnus Ladulås satte sin dotter Rikissa där i Clara kloster.
Norrstigen pass

erade just där, mellan Brunkeberg eller Brantberget och Klara sjö, som stod för vår tids ögon mycket högt.
Konung Magnus donerade år 1286 marken där klostret skulle ligga, och ett par år efter flera gårdar som skulle utgöra dess inkomst, däribland Rörstrand, Karlberg samt Djurgården med tillhörande fisken.
Klostret torde ha haft strandläge i väster. Abbedissan fick Magnus att flytta Norrstigen. Kanske var det inledning på den process som bland annat tog sig formen av en nedsprängd Kungsgatan och som vi såg avslutas så sent som i Norrmalmsregleringen runt 1970.

Samiska glödande Margareta och namnan, Nordens stora furstinna

Margareta, samekvinnan, inspirerad av Furstinnan från Närke – Principissa de Nericia – Heliga Birgitta, besökte klostren år 1413. Kolonisationen var vid denna tid överhettad i hela Hälsingland; dvs Sápmi med Norrland Tornedalen och Finland.
Tidigare hade samiska Margareta besökt unionsdrottningen, sin namna, Margareta Valdemarsdotter (1353-1412), Nordens stora Furstinna, i Malmö. Men på andra resan till söder sändes Brevviserskan än hit, än dit. Klart blev att samerna skulle missioneras för, och att det skulle ske ifrån Åbo och Korsholm. Redan 1419 initieras detta projekt och nya omgångar med massdop, likt de som hade ägt rum efter Nöteborgsfreden hade kommit att stunda.
Kronans laxfiske i Torne älv gav
omfattande inkomster till statskassan, vilket vi ska se mer på i kommande delar. Samerna drevs bort eller ackulturerades (kan ha funnits viss ”valmöjlighet”) utmed älvdalarna i norr. En trafik med renhjordar både till lands och sjöss kom att vidta från främst de mest renskötselrika områdena.

Renprodukter liksom levande renar blev hårdvaluta och högsta mode. Så hade det redan varit på 790-talet e.Kr; emedan den mäktige Karl den Store gärna poserade i samiska muddar eller pälsverk av ren. Framåt 14-1500-talen började Sveriges kungar att fylla de kungliga djurgårdarna (fanns en även på Karlberg) med hjortdjur – inte minst förment vilda renar. 

I äldre källor hävdas att samerna anfölls av ovan nämnda Magnus Ladulås kring 1277; och strax därefter pacificerats av högts densamme via den finske Matti Kurkki, även känd som Mattias Kurck (Trana). Denna ska ha skapat den första birkarlaätten.

Hansan i öster och söder, ett konsoliderat svenskt-finskt rike som bygger på finskt smör och torrgädda, och på kraften i Torne älv. Samt och främst på en annektering av samernas land.  

 

 

 

Magnus Birgersson ladulås Fresco al secco in Överselö kyrka,Sweden. Photo by Klafui

Birger Jarls ansikte rekonstruerat av Oscar Nilsson

Så här såg avbildningen av Birger Jarl ut i Stockholms Medeltidsmuseums utställning 2010. Arkeologen och skulptören Oscar Nilsson har med hjälp av kriminaltekniska metoder rekonstruerat jarlen Birger Magnussons ansikte utifrån osteologiska analyser och gipsavgjutning av kraniet. Rekonstruktionen av den medeltida statsmannen gjordes utifrån det kranium som ligger begravt i Varnhems kyrka och som med stor sannolikhet tillhört Birger Jarl.Foto: Wahlsten, Ray, Medeltidsmuseet. Hämtad från Stockholmskällan.
Hämtad 2018-07-31. CC-BY.

S:a Clara kloster. Wadbring 2008.

Heliga Birgitta avbildad på altarskåp från 1480-talet i Salems kyrka i Södermanland.
Stockholm på 1870-talet. Neuhaus, 1870-tal.

Klarakvarteren 1899. Stockholmskällan, kartfunktionen. 2017

 

Om Ond bråd död, svek, kyskhet och Nordens och Sápmis historia i snart kommande Saepmie Times! (och i guidning samt seminarier plus pilotvandringar i Stockholm 1-2 juni!)

800 år i Klara, i samernas tidiga organisationshistoriska nav!

SWISH 0724243922 Johan Ericson
240 SEK (228 NOK) för helår fyra nummer
300 SEK (285 NOK) för helår plus no 2/2018.
OBS: PDF-tidning

Mer betal-info nedan!

PLEASE NOTE:
Guiding, subscription is also possible in English/from abroad/for foreigners!

Sankta Clara kloster 1289-1527
Clarissorna. Foto: Gunnar Bach Pedersen. Wikimedia Commons.
S:t Clara eller Klara av Assisi 1194-1253. Simone Martini. Creative Commons.

 

240 / 300 SEK and google the current figure in your own currenc

Kontonr Swedbank 2240045340, clearing 84202 (Peter Ericson)

PayPal: johanolovericson@gmail.com

240 SEK helår fyra nummer SWISH 0724243922 Johan Ericson

75 SEK lösnummer no 2/2017

FRÅN NORGE:

IBAN/BIC: SE2380000842022240045340

BIC: SWEDESS

 

Beheim på resa i Norge 1450: om samerna och handeln med skinn

”I landet, fortaeller han videre, finder man Christne og hedninge iblandt hverandre; og vilde L a p p e r boe i Skovene, langt borte fra andre mennesker. Disse fannge og skyde Skovens vilde Dyr, fortaere kiødet, og med Huderne løbe de ned til Stranden for at selge dem til Kiøbmaendene. ”Men da de ere meget frygtsomme, og troe at man vi fange dem, laegge de Huderne nar ved Strandbredden. Her bringe da Kiøbmaendene alle Slags Gods og Varer, som Lapperne fattes, indtil disse synes, at Vaerdien af deres Huser er opveiet; thi enge vil Igen af dem tage imod men hvad de önske sig, er Kiøbmaendene vel bekiendt. Hvis de ikke finde tilbudet antageligt, da löbe de med deras huser tilbage til Skovene. Paa den Maade kiøber man de bedste Foderskind til Kiortler, Kapper og Chorkaaber af de vild Lapper- ”

Beheim går här över till att beskriva Skraelinger, som ska vara tre kvarter höga (”Drei Spannen hoch”)- Det är ju samma namn som vikingarna begagnade om North American natives.

Ur: ”M. Beheims Reise i Norden 1450” –  Meddeelt af C. Molbech
Molbech är själv redaktör (Khvn 1845)

 

 

Not: Det synes som Molbech blandar ihop Doroteas föräldrar med hennes dotters.
Doroteas far är ju John/Johan s.k Alkemisten

BILD OVAN: John Alkemisten. Uppladdad av Mhmrodrigues

Not: Bilderna på Dorotheas föräldrar härrör från en antavla i Nyborg, på ett slott.

NEDRE BILDER: Barbara of Saxe-Wittenberg, D:S mor och Lockner – triptyk, samtida.
Reinischer Bildarkiv fotograferade

 

”— ty hä sa lappen Sjul” (Slaget vid Norrboån, Dellenbygden år 1434)

(editerad e.m 20 juli 2017)
Något om en märklig historia om samiska järvsösläkten Stenlund som hälsingska traditionsbärare och Slaget vid Norrbo skans på 1430-talet.
En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!). Nypor salt och matjord och fickorna anbefalles!

Uppgiften som anspelas till i rubriken är silad genom flera osäkra led, varav kanske det osäkraste alltså skulle kunna vara själva författaren Winblad von Walter 1910.

Lokala foton av undertecknad.
Avholmsbe

Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.

Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.

Citerar via Dellenportalen:

Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern. 

”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”

Och så, om samerna:

Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:

”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )

[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]

Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *

Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.

Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!

* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.

vin-085-skansen

Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.

Norrbo
I Norrbo, bakom kyrkan: kallad socknens äldsta byggnad.

inägodelning 1769 blogg

Inägodelningskarta från 1769, Norrboån.
Karta från Länsmuseet Gävleborgs arkeologiblogg.
http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2014/03/dateringar-fran-norrboan.html

Något om en märklig historia om samiska järvsösläkten Stenlund som hälsingska traditionsbärare och Slaget vid Norrbo skans på 1430-talet

En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!)

Lokala foton av undertecknad.
Avholmsbe

Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.

Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.

Citerar via Dellenportalen:

Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern. 

”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”

Och så, om samerna:

Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:

”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )

[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]

Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *

Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.

Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!

* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.

vin-085-skansen

Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.

Norrbo