WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsion, Exodus, Ethnic Cleansing in The Sweden-Finland Kingdom. (1:2) Focus: The East Half of the Kingdom.

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions. Also more on Felleslappeloven and international treaties.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

EDITED Nov 24: One passage on Savo, that would be ”Häme” in a document from 1454; and a crucial (earlier left out) part on Great Nordic War 1714-21.
EDITED Nov 27. Interpretation of Kolske as Arkhangelsk. / PE 

MIGRATION
Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: this is Novocholmogory, namely the fortress initiated (ot at least thought to be the first construction start year) 12 years before the Teusina Peace, in 1583… More known to us as Arkhangelsk,
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that 
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildly put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Great Nordic War – terrible times
Apart from that, 1714-21 as well as for example; the furious Russian attacks on – in a first and worst wave – on what is Finland of today, mad massacres, plundering, foray and in a second wave – burning along practically the Bothnian coastline including also Sweden proper. Indeed it was a frightening, horrendous era;: it drove thousands of Finns from their homes, to be domestic migrants. Here we need to investigate thoroughly how many Sámis that also did migrate.

GUILTY PARTY: Russia.  (Edited/added Nov 24, 2019)

The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna, Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians. Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge appetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only executed the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:
Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventually for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Feodor_I_of_Russia_(parsuna,_1630s,_Moscow_History_museum)
Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
COLONIALISM
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lapland (lappmark in Swedish). Same phenomenon is also registrered by Archaeologist about Southern and Central Karelia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?

Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.

Peter Ericson Nov 19, 2019

 

”Genom Same namma dopet ansågs det christna dopet vara aftvättadt.” Fellman # 2. Dopet. (ANTECKNINGAR UNDER MIN VISTELSE I LAPPMARKEN af JACOB FELLMAN. andra delen. HELSINGFORS, 1906)

Dopet

eller vattenösningen, som hos Lapparne, liksom ock hos Finnarne, var urgammal sed och i bruk långt innan christendomen hos dem vann inträde. Emedan barnet dervid fick namn, kallades denna akt af dem Namma kasta (hos Finnarne nimen anto). Det torde hafva skett genast efter födelsen, måhända redan vid den första tvagningen. Härtill synes man kunna sluta äfven deraf, att såväl hos Lapparne, som hos Finnarne här uppe, den tro är rådande, att barnet är oroligt och grinigt ända tills det blifver döpt och fått namn.

Vanligen sades barnaföderskan, redan innan hon födde, hafva i drömmen fått af någon jabmek uppenbarelse om det namn barnet borde erhålla. Der sådant ej inträffat, skulle fader eller fränder med trolltrummans tillhjelp utröna detta. Voro de ej skicklige dertill, anlitades nåide för ändamålet.

Den christna lärans fordran, att barnet skulle döpas af prest, kunde Lapparne, efter denna läras införande hos dem, dock icke undgå att efterfölja. Men sedan det kyrkliga dopet verkstälts, blef barnet omdöpt. Detta nya, dop, som kallades Same namma dopet (lapp namn dopet), förrättades vanligen, eller åtminstone ofta af barnets moder, men i hvarje fall af qvinna. Det kunde verkställas endast af sådan qvinna, som icke varit barnets fadder vid det christna dopet. Genom Same namma dopet ansågs det christna dopet vara aftvättadt.

Benägenheten för Same namma dopet, som länge fortfor, lärer till en del härrört deraf, att Presterna icke ville tillåta Lapparne att uppkalla sina barn efter deras hedniska förfäder, hvarmed de på ett betänkligt sätt lederade Lapparne i deras fördomar. Lapparne höllo nemligen före, att de döde (Jabmek) i Jabme aimo längtade efter sina på jorden vistande anförvandter och vänner, och att de således traktade efter deras lif för att få dem till sig. Deraf seden att gifva barnet namn efter någon afliden slägting, hvars berörda längtan man sålunda trodde sig stilla, enär den döde, hvars namn dervid kom till användning, sålunda liksom uppkallades och ånyo lefde upp på jorden i och genom barnet; hvilket ock uttryckligen utsädes vid sjelfva döpelseakten. Sålunda trodde man att barnet skulle vara fredadt för de dödes benägenhet att förkorta dess lif.

Det sålunda gifna lappnamnet behöll barnet hela lifvet igenom, om det fortfor att vara friskt och trifdes väl. Men var barnet skrikigt, sjukligt eller oroligt, erhöll det nytt namn genom nytt dop, som kallades ädda namma dopet (ny namn dopet). Nästnämnda tillstånd hos barnet ansågs nemligen vara ett bevis på, att någon Jabmek var förtörnad och framkallade sjukdomen eller vantrefnaden hos detsamma. Det fick derföre nytt namn efter den Jabmek, som förmodades hafva föranledt det onda. Det nya namnet kallades Saivo namma (Saivo namnet); ty vid detta dop invigdes den döpte åt Saivo, medan barnet deremot i Same namma dopet tillegnades Sarakka. Hvartdera dopet förrättades på ungefär enahanda sätt, och vid hvartdera offrades något; vid det förra åt Sarakka, vid det sednare åt den Jabmek, efter hvilken barnet fick namn.

En Lapp kunde, allt efter omständigheterna, omdöpas och erhålla nytt namn huru många gånger som helst. Ty skedde icke förändring i det tillstånd, som föranledt ny namn dopet, eller utsattes man senare för enahanda obehag, måste åter nytt dop ske och nytt namn gifvas. 1) Nåide skulle ock, såsom redan sagts, undergå Saivo namma dopet.

1) En sådan omdöpelse (uusi nimi kastet) var för 80 å 90 år sedan (detta nedskrefs sannolikt på 1830-talet) ej okänd bland Finnarne vid Kemi och Ijo elfvar. Ja, ännu så nyligen som år 1803 säges Bonden Erik Lampela i Tervola kapell, efter att en längre tid hafva varit sjuk, låtit omdöpa sig till Isak och derefter tillfrisknat. Sådan är iitminstone folktron. För öfrigt kände jag i sagda elfdalar under början af seklet äfven andra personer, om hvilka menigheten trodde, att de blifvit omdöpte eller, såsom det hette, aftvättat den christna döpelsen (pessyt pois ristin ja kasteen). De hade alla varit lyckliga i — [textförlust]

Jemväl ådda namma dopet verkstäldes af qvinna, som kallades Lavgädne eller dopmoder. Under hennes tillsyn uppvärmdes vattnet, hvari man insatte två björkqvistar, den ena sådan den hade växt på trädet7 den andra böjd till en ring. Derpå tilltalade dopmodern barnet sålunda: ,,Du skall blifva så fruktsam, sund och stark, som den björk, hvaraf denna qvist är tagen”. Derefter kastade hon i vattnet en ring, ett spänne, eller en plåt af ett silfverbälte eller ock något annat glänsande föremål. Detta föremål kallades namma skello. ,,Här kastar jag”, sade hon dervid, ,,namma skello i vattnet. Blif du så skinande och härlig, som denna skello är.” Derefter skedde sjelfva dopet, hvarvid den, som nydöptes, tillades det namn, som den jabmekas, hvilken i barnet skulle ånyo lefva upp, här i lifvet burit. Förrättningen slutade med orden: ,,Nu är du döpt vid den dödes (N. N.) namn. Få se huru väl det bekommer dig och du trifs dermed”.

Namma skello f’stades nu på den nydöpte, på en gosse under armen, på en flicka i barmen. Den hölls i helgd och ansågs bereda skydd mot hexeri och trolldom, hvarföre den alltid bars. Då gossen uppnått mognare ålder, fästade han likväl sin skello vid sin trumma, der den ansågs vara mycket gagnelig.

Stundom uppvärmdes dopvattnet i en blank messingskittel. I sådant fall behöfdes ingen annan skello, än denna kittel, som då tillföll barnet.

Liksom man genom Samedopet ville rentvå sig från det christna dopet, synes det såsom om man velat hos de gamle gudarne ursäkta sig äfven för det man begagnade sig af den christna nattvarden. Ty länge fortlefde seden att, då man begaf sig till kyrkan för att begå nattvarden, vid första källa, de gamle gudarne till ära, utföra en akt, som hade likhet med nattvarden.

förvärfvandet af jordiskt godt, särdeles ur skog och vatten, hvarföre man trodde att de på antydt sätt kommit i Tapios och Ahtis gunst. Af de troende kallades ett sådant dop Pirun kastet och den döpte ,,kastettu piru” (en döpt djefvul). Ej ens i mellersta Finland lärer denna fördom på alla orter ännu vara fullkomligt utrotad, hvilket deremot numera är fallet hos de finska och norska Lapparne.

Karta från 1720
Carte de Courones du Nord. Qui Comprend les Royaumes de Danemark, Suede, & Norwege &c. Par Guillaume de l’Isle. A Amsterdam Par Pierre Mortier Avec Privilege.
Tryckt i Amsterdam ca 1720.

Vilka folkgrupper har levt i norr? 1. En introduktion, NORDOST: Ryska Norden med Kola, Ishavet och Nordkalotten med omnejder. Nentser, votjaker, keter etc

E d i t e d  20171103.

Artikelserien fortsätter sedermera i Saepmie Times; och kommer öven omformas dels till föreläsningsämne, dels till kursämne.

Uraliska och andra grupper i ryska Norden med Kola, Ishavet och Nordkalotten.
Etnonymi är läran om etniska gruppers, folkgruppers benämning.
Vi ser lite på grunderna i benämningarna.
Först en ytligare introduktion.

Voter, utrotningshotat folk, som bott runt nuvarande St Petersburg. Närmast släkt med ingrerna.

Liver. Fordom utbredda i hela Baltikum; idag är deras språk helt utrotat den sista som talade det var en hundraårig kvinna i Kanda år 2010. Mer senare!

Vepser . Östersjöfinskt folk, ca 23 000 idag. Mer om dessa senare.

Bjarmer från Perm. Idag anses ofta komi eller syrjäner avses. Nämns av Olaus Magnus och nömns av flera mycket äldre källor. Republiken Komi har ca en miljon invånare.

Nentserna – ibland kallade nenetser och för länge sedan ”samojeder”. Uraliskalande folk med en språklig och folklig familj som varit och delvis är utspridda ända ner till gränsen mot Mongolier. Yamal Nenets är några av de mer nordvästliga, men det finns grupper närmare och även på Kola. De nordligaste nentserna bebor Tajmyr-halvön och talar den nentiska språkvarieteten Nganasan. Skogsnentserna är nästan utrotade. Vi fortsätter berötta om nenets senare.

Enets – språkligt släkt med nentser. Skogsnäringar. Mer senare.

Keter, talar ketiska, ett av världens minsta språk, antalet talare uppges vara ca 190.
Språket tillhör den jenisejska språkfamiljen, alltså inte uraliska. Man tycks idag i allt vidare språkvetarkretsar anse att språket är vagt besläktat med na-dene-språkfamiljen i nordvästra Nordamerika! Se vidare bild.

Karelare, kan dels avse alla som bor i de olika karelska regionerna (krävs minst en bloggpost till för att fördjupa sig i det – grovt handlar det om en miljon människor; emedan dels bara 5 000 beräknas tala karelska. Karelare beskylls ofta för att ha anfallit norra Norge under medeltiden. Men det torde oftare handlar om pomorer, syrjäner (komi) eller ryssar. Förväxling är nästan legio i äldre litteratur.

Samer – återkommer 🙂

Vi tittar dock på de östliga samiska språkvarieteterna nu:

(Wikipedia : ) Indelningen av de östsamiska språkvarieteterna varierar, men man talar huvudsakligen om sex, varav två idag är utdöda:

tersamiska (levande)
kildinsamiska (levande)
enaresamiska (levande)
skoltsamiska (levande, se nedan)
kemisamiska (utdöd sedan cirka 1850)
akkalasamiska (utdöd sedan 2003)
Den lilla kvarvarande vrå av samisk kultur som finns i norra Finland innehåller denna försvinnande extrema språkminoritet:
Skoltsamiska (Sääm’ǩiõll) är ett språk i den samiska språkgruppen. Det har ungefär 300 talare i Finland, främst i Sevettijärvi, och runt 20 talare av dialekten Notozero (Njuõ’ttjäu’rr) i det område som omger sjön Notozero i Ryssland[1]. Det talades förr även i Neiden i Norge, men har dött ut där. Språket talas av skolterna, som uppskattas vara ungefär 500 (1995)[1] eller 800 (2009)[2] i Finland och 400 i Ryssland (1995).[1]
Skoltsamiska är ett av de fyra officiella språken i Enare kommun (vid sidan av finska, nordsamiska och enaresamiska) och det som uppfattas vara mest hotat. Den som behärskar samiska, skall i huvudsak undervisas på samiska i grundskolan; skoltsamiska kan väljas som modersmål. Språkbad i skoltsamiska för barn i daghemsålder ordnas (2012) i Sevettijärvi och Ivalo.

Bilder nedan: Ketisk schaman 1914.
Pomorer.
Olaus Magnus kartdetalj över Bjarmaland
Votjaker, även kallade udmurt.

Tyvärr – som brukligt var förr i etnografiska sammanhang – är alla fotograferade människor anonyma.

Bildkällor: 1. Fridtjof Nansen – Google Books – Nansen, Fridtjof Wedel-Jarlsberg (1914) Gjennem SibirienKristiania, Norwayw:Jacob Dybwads Forlag, pp. 224 ISBN9780836967395OCLC7214283.

1913 photograph of a shaman of the Ket people. Caption says ”Shaman of the Yenisei-Ostiaks (Sumarokova, Sept. 16th)”.

2. Berig (uploader)  Okänd – http://www.pomor.no/rus/articles.php?conID=3 Помори, дореволюційна фотографія . 1917.

3. Olaus Magnus

4. Unknown – http://www.udmgossovet.ru/udmurtskaya_respublika/kratko_o_respublike/index.html

T E X T E N 
FORTSÄTTER HÄR

Tavastländare, hämäläiset – Centrala i den tidiga delen av det svenska imperiets maktbyggande i Österland, dvs nuvarannde Finland. Kom till stor del att utgöra adel,

Savolaksare – mer senare

Kajana, Kainu, kväner

Österbottningar utvecklas mer senare – i annan bloggpost.

Finlandssvenskar utvecklas mer senare – i annan bloggpost om nationer.

Rikssvenskar  utvecklas mer senare – i annan bloggpost.

Tornedalingar – utvecklas mer senare – i annan bloggpost.

Kväner, utvecklas mer senare – i annan bloggpost. Se ovan.

Kylfingar, på ryska kolbjager. Krigiskt folk som ofta stred i norr och bedrev handel, tog uppenbart en he del tribut. Under perioder tycks de ha opererat på Novgorods uppdrag, annars på eget bevåg. Har av bl a ryske Reims ansettts vara synonyma med voterna.

Ros, Avser ryssar

Rus, svenska vikingarna i österled och deras ättlingar. Se vidare härnedan

Varjager, anses komma av nordiskans väringar. Nordbor eller nordboättlingar; gärna kopplade till de tidiga eller medeltidiga (alltså ej medeltida) vikingarna.
Vi låter Wikipedia hjälpa oss vidare med etymologin: ”væringr (variant till væringi) som är belagt i fornisländska handskrifter och i ett par runinskrifter. Första stavelsens a tyder på, att ordet inlånats i kyrkoslaviskan före det nordiska i-omljudets tid. Det nordiska grundordet torde av allt att döma ursprungligen ha betytt ”edsvuren”. I fråga om ordets egentliga innebörd har meningarna emellertid varit delade.”

Rospiggar, rus, ruottha, ruotsalaiset – svenskar eller skärgårsbor i Roslagen

Hälsingar, återkommer

Udmurt eller votjaker – finskugrisk grupp, idag drygt en halv miljon
Dessa ska ha varit de egentliga tjuderna. Förr bodde de mer kring Finska Viken idag är de utspridda ner genom södra Ryssland till Ukraina och Krim.

Ingrer, utrotningshotad grupp som hållit till vid finska viken. Språkfamilj: uraliska, östersjöfinska

Tverkareler, idag 23 000, bor idag främst samlat utanför Moskva

Estlandsvenskar – var i medio 1600-tal ca 10 000 och har krympt gradvis. De  var dock ganska många fram till Andra världskriget. Idag bara ett pr hundra. En koloni hamnade i Gammalsvenskby i Ukraina, andra levde länge kvar på Ösel. Återkommer.

Förhållandet mellan land och etniska grupper är extra invecklat i Ryssland,
pga alla krig och dramatiska händelser kring revolutioner och annat.
Wikipedia om Ingermanland kan illustrera något alla turer:

Ingermanland (finskaInkeri eller InkerinmaaryskaИжора eller Ингерманландия eller Ингрия eller Ижорская земля (”Isjorernas land”), estniskaIngeri eller Ingerimaa) är ett historiskt landskap beläget söder om Finska viken samt norr och söder om floden Neva. Området avgränsas av floden Narva i väster, Peipussjön i sydväst, floderna Lugas och Oredezjövre lopp i söder, Ladoga i öster samt Systerbäck i norr. ——
Områdets ursprungsbefolkning utgörs av de östersjöfinska folkslagen voter och ingrer (izjorer), vars språk idag är utdöende. Mellan åren 1570 och 1675[1] förekom det en rätt omfattande invandring av finnar till Ingermanland. Invandringen var som livligast efter freden i Stolbova 1617 då Sverige styrde över Ingermanland för en längre period.
Från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ingermanland
Not: St. Petersburg ligger i det här området.

ARKEOLOGISKA KULTURER – utvecklas senare – nämnes här bara inklusive sin geografiska plats.

Komsa — ishavsstränderna
Säräisniemi – norra Finland
Suomosjärvi – dito
Lappgravarna i centrala Finland ..

Mer krig: Tradition om samerna och ”norvegska nemtserna” emot Novgorod i grå forntid (Fellman 1860)

Jakob Fellman (s 177f)

Traditionen noterades 1592, togs upp 1601

 
Härom har äfven Karamsin i sin historia (XI s. 43) en
 
berättelse, som i svensk öfversättning lyder sålunda:
 
Vid underhandlingarne 1601 om besittningsrätten till Lappland

emellan Ryssland och Danmark anförde de ryska sändebuden


till bevis för sig en tradition, som Svenigorodskii och Wasiltschikoff 1592

hört af gamla Lappländare, så lydande: I Korela eller Kexholm

lefde engång en namnkunnig herrskare vid

 
namn Walit eller Warent, vasall under Novgorod, ovanligt tapper
 
och stark; han besegrade ock Lappland eller Murmanska landet.
 
Lapparne uppfordrade de Norvegiske Niemtserne till sitt försvar;
 
men Warent slog dem, hvarest nu Warengska sommar kyrkobyu
 
är ock der han till minnesmärke med egna händer uppförde en
 
öfver en famn hög sten, gjorde deromkring ett starkt staket med
 
12 väggar och kallade det Babilon. Samma sten kallas ännu Walits sten.

Därav skattetungan


Ännu känner man i Murmanska landet Walits vik
och Walits stad midt på en holme eller hög klippa, der den
Karelska jätten hvilade sig. Slutligen slöto Niemtserna med
honom fred och afträdde hela Lappland ända till Iugei floden.
Walit med det christna namnet Wassilii dog och begrofs i Kexholm i Späs kyrkan.
Ifrån den tiden hafva Lapparne betalt tribut till Novgorod.”

Kexholm: Homann 1750. Sergej Ivanov nedre bild.  Mellersta Olaus Magnus.

Såsom Novgorodska Woloster nämnas ock i den äldsta Novgorodska ,,gramota” (urkund) redan vid Storfursten Jaroslavs äntrade till regeringen år 1263 såväl ”Kola som Ter, eller halfön (Trinnes) österom Kolska och Kantalaks fjordarne.
 
Af gammalt hade beskattningsrätt utöfvats äfven af Norge.
 
— hvars ,,lappmark” tidigare skulle sträckt sig ända till sjön Ladoga och Herjedalen — långt in på det s. k. Nordfjället eller det nuvarande ryska Lappland, allt intill Velens öar (Veleaga) vid Hvitahafvet. Och Ryssarne å sin sida kräfde sednare skatt långt in på det nuvarande norska området eller längs kuststräckan från Varanger- till Titis-( = Tyys-) fjorden i Salten, och ända ned till Malanger. Der hade nemligen, såsom redan omtalats, en mängd från Hvitahafvets kusttrakter under senare hälften af trettonde århundradet ankomna flyktingar från Bjarmernas sönderfallna rike fått sig anvisade boningsplatser, och äfven slagit sig ned der. Likaledes hade, efter de omhvälfningar, som voro en följd af Mongolernas infall i Ryssland och Ryssarnes deraf föranledda framryckning mot norr, många Karelare bosatt sig i-> Finnmarken.

”haver benådet de vilde Lapper af den Norrske Ssöestranden, de Terske (Trineser lappar), Lofforske (Lagoner), Berske Lappar, — ” [Juli 1517]

Vasili_III
Vasilij Ivanovitj (svensk transkiption)

5935

 
 
Förordning av storfurst Vasilij Ivanovitsch angående skatteuppbörden i Lappmarken.
 
Aktstycket ingår i en 1745 avfattad ”Beskrivelse över Wardehus amt”, uti norska finmarkens amtskontor, och därifrån avtryckt i J. Fellmans Anteckningar om Lappmarken III, sid. 706, med uppgift att urkunden är daterad i ”Moskva uti julii efter Christi födelse 1517”.
 
Juli 1517.
Stormägtigste Herre Basilius af Guds nåde Zar und Herre aller Russen, Grossfurste, Vladimirske, Moschowske, Smålenske, Thverske, Permske, Viorske, Bolgorske og Indigarske, haver benådet de vilde Lapper af den Norrske Ssöestranden, de Terske (Trineser lappar), Lofforske (Lagoner), Berske Lappar, og af den fläch Sumtoufskage Sten Jacobsson, og af den fläch Babinitskago (Akseld) Kiel Nauneksen(?), og af den Lottoserske fläch Storius Pordinussen, og af den Therske odde Jekaja Malendivnasen, og udi alle Lapparnas städ och värn som haver til mig suppliceret och tillkiende gifvit hvorledes vår skattfoged der drager till dennem att samle skatt etc. etc.
 
Jag stormägtigste Herre etc. hafver benådet mine Lappar att när våres skattfogde drager till dem uti Lapparnes land att uppbära våres skatt, då skall den ena af våres skattfogde draga till Kandalax og udi Babinits og udi Lottoser og udi Saniel og udi Niafdain og udi öfverste Niadri og udi Udziuckei och udi Varjagi og udi den Norrske ända – – – – – Så hafver jag også benådet dennem deres söestrand från Palizrekou (d. är Patsjoki) och intill Ombo: på dennem deras söestrand skulle hvarken Corelierne eller de Neugardske eller de Svenske eller nogen anden fördriste sig dit att draga og bruka sin näring.
 

Maanselkä skogssamers klagande till Voivoden i Kola över dubbelbeskattning 1767-1770 inkl skriftväxling

Ur Fellman.

From Fellman (I will add an English summary withi a few hours)

Angående dubbelbeskattning och hunger; Skriftväxling mellan skogssamernas företrädare och voivoden

Kola 19 Marta 1767.

  1. c) Mynner:

de Heer Pastor Ratenski.

Armotylatete anna myle teta Palyeco pytta Jnari erwetten ewtlua eggambua — etaysegyn Kullyttyn. Palyenco tarwi zewat ewggua eggampua Sattakameile tete taywis aycana.

Minä annan teyle tete ete myna anna kuity vattaks polen toysta Rubly Martyn Nousele. Gawrjel Molwistof.

Anm. Här meddeladt för att visa, huru man bjöd till att öfvervinna svårigheterna i afseende å de olika språken på ömsesidor om gränsen. Svårt lärer det väl dock.varit att i allt utgrunda meningen i ofvanstående skrifvelse, hvilken påtagligen varit afsedd för dåvarande kyrkoherden Nils Fellman i Sodankylä ( = Eatni).

  1. d) Till Voivodkansliet i Kola. Underdånigste an

mälan.

Under föregående år har, jemlikt vår hos Voivodkansliet i Kola gjorda begäran i följd af hos oss i våra, svenska nationens dubbel skatt betalande Skogslapps socknar rådande spannmåls

— 608 —

brist, enligt Hennes Majestät Kejsarinnans förordnande anbefalts att för vår dödbringande hungers skull tillsända oss ifrån Kola distrikts ryska byar, hvarifrån det bäst lämpar sig för oss, lifsförnödenheter enligt pröfning och emot betalning till handelspris, och man skickade äfven; men i följd af sädens och fiskets misslyckande i vår Mannselkä by tryckas vi för närvarande af stor brist och hunger.

Fördenskull anhålla vi ödmjukast hos Voivodkansliet i Kola om befallning, att åt oss i följd af vår brödbrist och hunger tillsändes ifrån Kantalaks by och andra närbelägna ställen, från hvilka det bäst lämpar sig för oss, emot betalning till handelspris mjöl 150 pud och fisk, sik och gäddor både torra och färska, äfvensom till nät för fiske 30 pud hampa liksom ock grått vadmal och buldan något mindre belopp och rep till tömmar; samt att hvad angår hö, rep samt liksom nu och föregående år säd, hampa och annat hos Voivodkansliet utverka en nådig ukasbestämning och åt min förtroendeman derom utfärda anvisning.

Härom anmäla Svenska nationens dubbel skatt betalande Maanselkä sockens Pastor Jehannes Ranki (Kränk), Hufvudmannen för hundra Lantyp Tundyr Lavdine Las G-enki (?) och alla socknens män. Den Januari 1768.

  1. e) Hennes Kejserliga Majestäts, hela Rysslands Sjelfherskarinnas befallning ifrån Voivodkansliet i Kola till Kantalahti bys Sotski, valde män och första klassens bönder.

I den 23 innevarande Januari af svenska nationens dubbel skatt betalande Maanselkä skogslapp socken, genom Pastor Jugan Mek Radki, Hufvudmannen för hundra Lintyk Tundyr, Lavdinelas Grenki och alle socknemäns betrodde Martyn Nousi, till Voivodkansliet i Kola ingifna anmälan är skrifvet: (Efter en recit af supplikens (a) innehåll heter det vidare):

Och dertill har Mekonal (?) inlemnat bref på svenska, i hvilka enligt öfversättningen är skrifvet: l:o af Archangelska handlande, som hemta mjöl till Kautalaks, har man anhållit att

609 —

till Sodankylä få köpa 100 pud mjöl, 10 pud hampa och rep, till Kemikylä (?) 30 pud mjöl, 4 pud hampa och rep; 2:o likaså önska Kittilä och Kuolajärvi bönderne att få köpa af Archangelska handlande 300 pud mjöl, 50 pud hampa, buldan och rep — hvilka (bref) äro bestyrkta i Sodankylä, och Pastor Nikolai Fellmans underskrift försedd med sigill af rödt lack l:o den 5 November 1767 och 2:o den 16 Januari 1768. År 1766 har till svenska skogslappsocknarne afsänts mjöl tullfritt, till Kem socken 128, till Kuolajärvi 190 pud, således tillhopa 332 (!) pud, men jemlikt Hennes Majestät Kejsarinnans den 10 Augusti 1766 ifrån länekansliet i Archangel till Voivodkansliet i Kola öfversända ukas har anbefalts, att till nämnde dubbel skatt betalande Lappar, i anseende till deras läge och lefnad vid ryska gränsen, för deras verkliga behof och i betraktande af deras fattigdom försälja och dem att köpa af såväl till Kola fästning som Kantalaks hämtad säd, samt till dessa byar afsända i förhållande till hvarje lappfamiljs storlek eller medels gemensam upphandling för alla i hvar by bosatte, utan någon prisförhöjning och utan

att fordra tull.

Då således någon af dessa Lappar kommer till Kola för att köpa Spannmål, har Voivodkansliet i Kola anmodats att, sedan de uppkallats och tillfrågats samt i dagboken antecknats, åt huru många personer och huru mycket de önskade köpa säd, efter pröfning med ledning af persontalet gifva åt dem hela detta belopp. Förenämnde Lappman Nous, närvarande i Kola voivodkansli, kunde emedlertid ej uppgifva personernas och familjernas antal, men anhöll, på grund af de med honom öfversända brefven och den gjorda anmälan, att åt honom måtte försäljas, blott till lifsuppehälle, inalles 610 pud mjöl. Kola industri(?)kontors betjent Gavrila Molvistov och Holmgårds handlanden Ivan Lyzins dreng Leontei Tjälgojev, hvilka i dag inkallades, uppgåfvo attKantalaks by funnes importeradt hos Molvistov 200 pud rågmjöl, hos Lyzin ända till 1,000 och hampa ända till 50 pud, men att andra förråder ej funnos.

Fördenskull har, i följd af Hennes Majestät Kejsarinnans

befallning och Kola Voivodkanslis förordnande, till hufvudman

39

610 —

nen för 100, de valde männen och första klassens bönder i Kantalaks afsänts en ukas med anmodan att till förenämnda Lappe Nous sälja inalles 610 pud rågmjöl, 98 pud hampa, och grå vadmal jemte ravenduk och hamprep af alla Kantalaks bys inbyggares förråder till nu hos Eder verkligen gängse priser utan förhöjning. Men då brist råder hos dessa menniskor och hampa ej räcker till, så har man tillsagt sotski, de valde männen och bönderne att, om de i Kantalaks by i sina förråder hafva hampa och annat att afyttra, deraf sälja, likaledes till vanliga priser; och öfver hvad åt denne Lappe beviljas, och öfver hvad han köper, och till hvilka priser, derom skall rapport ofördröjligen tillsändas Voivodkansliet i Kola; men endast angående säden är i denna ukas bestämdt att tull ej får tagas. Derom skall befallning meddelas åt hamntullverket i Kola, samt sotski, de valde männen och första klassens bönder i Kantalaks by ovilkorligen få underrättelse om denna Hennes Kejserliga Majestäts ukas. Den 25 Januari 1768.

Formulär. f) År 1768 den Februari anmäla vi underskrefne svenska undersåter i Maanselka, Kikini, Kuolajärvi, Kemi, Shomejen, Ratni, Skogslapparnes i Imandra socknar pastor Jugan Rank (= Johan Kränk) och Elias Nilles Pelman ( = Nils Esaise Fellman), Rikkal Niles Matlin och alla nämnda byars bondeåldermän, att vi härmedelst åt Borgaren i Kola stads fästning Gabriel Mikaelsson Molvistov, från och med detta år 768 framåt årligen, gifvit full makt och åt honom ombetrodt, att på grund af den ifrån guvernementskansliet i Archangel till Voivodkansliet i Kola öfversända förordning, till förenämda byar åt oss afhemta, ifrån Kola fästning eller ifrån Kantalaks och derifrån som för oss är lägligast, önskadt belopp af ända till sex-, sju-, åttahundra (rågmjöl) och andra förnödenheter såsom hampa och rep så mycket vi årligen åstunda; såsom ock att i vårt ställe och i vårt namn inlemna ansökningar i afseende å tillstånd till nämnda och andra varors erhållande. Ägande bemälde Molvistov så begå och ombesörja, som han för godt finner, hvilket allt vi erkänna så

611 —

bindande för oss som om vi sjelfve utfört det, och derföre med våra underskrifter bekräfta.

  1. g) Från Kolska Voivodkansliet till svenska nationens Soidekylä (Sodankylä) köping.

Tillkännagifvande.

Till följd af Hans Excellens Herr Generalmajoren, Guvernören öfver Archangels län och Riddaren Jegor Andrejewitsh Golovtsins tjll Voivodskansliet öfversända förslag och i anledning af en detsamma bilagd öfversättning utaf Eder skrifvelse, skall Voivodkansliet, i beaktande af den, i Eder nämnda framställning beskrifna fattigdom och hunger, gifva Eder såsom lån från kronans magasin här i Kola rågmjöl i enlighet med Eder önskan till gällande priser, åt dem som I utan tidsutdrägt hitsänden; men hampa och buldan kan ej säljas till följd af brist derpå hos kronan. Från kansliets sida kommer emedlertid de män, hvilka inlåta sig i handel med dem, att tillsägas att jemväl sälja till vanliga priser utan förhöjning. Men Eder åstundan att befria förre Rustmästaren Trirakovs — hans som årligen besöker Eder för skatteuppbörden — son Jegor till byålderman hos Eder, är under inga vilkor möjlig, emedan han är soldatsson och derföre, såsnart han uppnått laga ålder, kommer att anställas i krigstjenst samt alltså ej kan få frihet för att hos Eder innehafva befattning såsom starost (byålderman); och ni hade icke bort vänta att få Edra behofver afhjelpta från kronans sida, utan hade ni bort på något möjligt sätt i god tid på sommaren eller vid första vinterföre afsända hit till Kola någon betrodd person för att uppköpa säd åt Eder till lifsuppehälle, emedan handlandene vid den tiden på sommaren hitföra säd och sälja deraf ända till vintern; men stundom, då säd införes till ringa belopp, så blir den slut, och det helt och hållet, innan försäljningstiden.

Den 7 Juli 1770.

(Underskriften oläslig.)


Map of the Kola Peninsula and adjacent seas. From the Dutch”Novus Atlas” (1635). Cartographer:Willem Janszoon Blaeu

Excerpter ur Fellman (1906) ; Om dåv. ryska lappbyarna (Sadelin); Jacob Hansson brev 1653 och Vasas brev 1551 till ”inbyggarene” i Torneå socken

Allt ur 

Anteckningar under min vistelse i Lappmarken, af Jacob Fellman

Ur ”Beskrifvelsen öfver Wardehus amt” i Finmarkens Amts Contoir [u å] 

Lappbyer i Rysk Lappmark: **)

a) Bomeni, som af det Mutkie eller Eid emellan Bomeni fjorden och Karls Gams Finners Bumansfjord, item af det sönden för fjellet liggende Mudkie (begränsas?), er det förste Lapby, Russland privative har i besittning på Lapplands Nordfjeld vid den så kallade Nordsjö, og grentser till Peisens eller Karls Gams Finner, som äre fselles Russisk og Norsk Lapbyer, ligeledes ved Norske Söe og ved gabet af Warangerfjord.

Den andra Ryska Lappbyn är b) Sondengjeld, till fjelds

*) En liten sträcka af Finmarkens Söekust, uden for Warangersfjord på den Södre Side af den fast Land, kallas Karelsstranden og Deres Sommerbygd ved Söekanten Karelsgammen.

Desse Karelsgams Finner, hvilka alla af deras Vinterby ved Peisens Elf hafva det Navn Peisens Finner, finnes nu icke orimmelig at vara en Colonie af Karel er eller Finmarker. Og desse Carls Gams Finner komma med de andra Lapp Finner i Sprog, Kläder og Seder mest öfverens. (Ur manuskriptet tillagdt af utgifv.)

*) Denna rubrik och nästföljande stycke äro ur förf:s manuskript här införda af utgifv. (s 704f)
öster fra Indjager, fälles Svensk, Norsk och Rysk fjeldmark, fra hvilket Indjager land det åtskiljes: l:o Ved Fjeld Goddemonch?,

2:o Ved Rolke (Rocke ?) fjeld, 3:o Ved Tykker Vassenonne.

Det första Goddemonch ligger 3 1 / 2 Svenska mile eller 3 Norrska fjeldmile fra Indjagers vand i öster. Det andra Rocke eid skyter ner fra detta Goddemonch emellan tvänne vande, Rolkejaure på öster, Solgasjaure på den västra sida, og är på detta eid en åe Rolkejock, som höides för Råe märke emellan Sondengjeld och Indiagers districter. Det tredje Vasse nonne Skov ligger fra Indjager landet i öster till nord lige saa långt som Goddemroorich (?). I denna Vasse nonne stöder Sondengjeld i norr till Pasvigs fälles Lappe district på Vestre kanten, og på Östre kanten i nord till Peisen fälles district; vider n. o. til Bommeni district. I öster till sönden gräntser det till Notjager, Russisk Lappe bye, bil. Lit. 2 pag. 458. Denna Sondengjelds Lappebye ligger öster till söer fra Indjagers Lappebye, Lit. 2 pag 467. I Sondengjelds land har fordom varit 40, nu (år 1745) 20 Lappefamilier. Foged Vedeges Rel. *)

c) Notjager, 3:dje Russiske Lappebye. Här äre 40 Lappefamilier ernerende sig som föregående med träsk- och skogsfångst.

d) Manamis fjerde (Russiske) Lappebyn. Ungefär 20 mil

s. o. fra Kola med 4 Lappefamilier.

e) Trinnes, 5:te Russiske Lappebyn, liggandes sönden fra Kola och Kildin, hvis inbyggare om sommarn ligga vid söe sidan och om vintern till fjelds med renar och fjeld bruk. Foged Vedeges Rel.

På ett tryckt Geograf, kort kaldes hela Russiske Lappland fra Indjager Lappland till Hvide Söe Trinnes. Denna benämning kommer öfverens med höjsal, kong. Christiani d. 4 Instr.

*) Enligt samma JEtel. fanns då i hela ryska Lappland följande antal Lappfamiljer, nemligen: i Bomeni 12, Sondengjeld 20, Notjager 40, Manamis 4, Trinnes 24, Gardejock, Selmansdrok (?), Kiöcke Solnas (?), Akien och Kildin tillhopa 100, samt längre i öster mot Hvitahafvet 154; eller in summa 354 familjer.

Tillagdt af Utgifv. 45

Hvoraf sluteht äs att det i gle dage en betydl. Lappebye med det gamla namn Trinnes i det Russiske Lappmark må hafva varit til, så att hela districtet deraf är uppnämnd, som nu till en så ringa och nästan obekant Lappe bye sig redigerat. Af Lapperne udi Russiske Lappmark är till Finmarks Foged endnu fölgende Lappebyer sönden og osten för Kola:

f) Gardejock, g) Selmasdrok, h) Kiökke Solnas, i) Akien ?, k) Kiidin.”
Uppå Syne-Rättens vägnar: Carl Sadelin.”

Jacob Hanssons brev 1653

Uppå Rättens vägnar förbjudhes hermedh Kemi Järfvi boer att dhe intet oförrätta eller förhindra Lapparna ifrån dheras gambla häffdh dhe hafwa haft uti Kemijärfvi efter Kongliga och andra Lagfångna Bref; men dher the häremot bryta eller giöra, dhå skola dhe vara förtänckta att svara till allan skada dhe lijda, uthan och plicta som andra förbudhs brytare, her de vetha sigh fullkåmbligen efterrätta. Datum Kemj den 13 Julj A:o 1653.

Jacob Hansson. Nycarlus.

Gustaf I:s bref af den 3 Juni 1551 till inbyggarene i Torneå socken.

Wår gunst etc. Wij gifve eder tilkanne Henrick j Woikola, Oluf Anundson, och i flere Birkarla udi Tornöö socknn, att wåre Undersåter udi Kijni socknn, haffwe waridt her för oss och clagewiss berettedt, att J haffwe giortt them stoort hinder och förfongh j så måtte att J nu udi nästförlidne winther fördreffwe them ifrån thenn lott the ägde udj Lappemarcken Ther the förmene och seije sig haffwe godh rätt till att söke theres näringh och bärningh, Och efter sådane clagemåll upå eder för oss kompne äre, Therföre wele och biude wij eder widh högste lyåne att J medt thet förste, skole komme hijt till oss, och göre eders ursecht emott för:ne clagemåll, Och um J haffwe någre breff eller bewijss, att the Kijmboer icke haffwe så godh rätt till att söke theres fördeell udi Lappemarckenn som i kunnen haffwe, Dhå wele wij, att J sådane breff och bewijss medh eder hijt haffwe skole, Latendis oss them besee, Så wele wij förskaffedt, att eder skall skee thet rätt och skiäll ähr upå både sijder, Ther J eder effter rätte haffwe.