Teckna en prenumeration! Köp gamla nummer! Novembers priser!

st3st3ast4st1

….på Saepmie Times

Swish 0724243922 (Johan Ericson) (bankuppg nedan)

Nytt nummer ute snart!
Unik forskning, spännande historia!

Köp detta nummer: 48 SEK – 46 NOK
Helårsprenumerera: 218 kr (SEK) – 205 NOK
”Full Collection” (4 gamla + 4 nya nr): 250 SEK – 233 NOK
Swish 0724243922
Swedbank 2240045340, clearing 84202
IBAN/BIC: SE2380000842022240045340
BIC: SWEDESS

Betala och mejla oss: saepmieforskning@gmail.com så blir du prenumerant!

Swedbank privatkonto (Peter Ericson)
2240045340, clearing 84202
Swish 0724243922 (Johan Ericson)

Uppg från utland: Se härnedan!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

 

Kontakt via Facebook är snabbast!

Eposta saepmietimes@gmail.com eller saepmieforskning@gmail.com

Annonser

Kurs för anställda, chefer och företagare i Sollefteå, Kramfors och Härnösand!

Lär dig ”allt” om samernas historia och dagens näringar i Västernorrland!
Del 1: Med Bernt Ove Viklund och Peter Ericson.

VÄLKOMNA ATT ANMÄLA DIN AVDELNING, GRUPP OSV!
Obs Åsele har egen prislista!

Social prissättning (ex bra pris för pensionärer som deltager som privatpersoner) och specialpris för intresserade skolklasser!

Anmäl till Peter Ericson

saepmieforskning@gmail.com

INFO sjuttielva

Blodtörst, absolut makt och böner – hur land (och stad) med kloster byggdes. Eller om Svearikets Game of Thrones, baserat på en ISIS-lik religiös stadsstat, driven av clarissinnor och gråbröder?

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

En bakgrund till stadsvandringarnas Clara kloster som år 1413 besöktes av samekvinnan Margareta. Av Peter Ericson.

Ett svenskt, medeltida ISIS (KAS-ish-IS?): Katolsk- i s h  stat i  staten 1270-1527; eller 
gudomlig nåd åt missionens välsignade karelare, samer, satakundare, ålänningar, västerbottningar/”hälsingar”, götar, svear … ? 

Hur uppstod det enorma katolska inflytande som erhölls under framför allt 1300-talet?

Strategin liknande i vissa stycken vissa samiska gruppers egen överlevnadstaktik: att placera sig kring rese-nav, vid kors- och utmed allfartsvägar. Dock gäller det bara själva placerandet av baslägren: där upphör likheterna.

År 1265 gavs dominikanermunkarna rätt att inneha egendom. Något liknande tycks ha gällt gråbröderna.

Allteftersom gråbrödra- och clarissinnesystrarna expanderade sin bas, och emottog arealer av svårbegripligt omfattande storlek av först kung Magnus ladulås och sedermera kung Birger Magnusson och så småningom även av Magnus I Eriksson, kom marken att på sitt sätt avvittras till stormannasläkter, som sökte sig till den växande staden vid Mälarens utlopp i Östersjön.

Förhållandevis tidigt kom dessa stormän att vilja bli begravda i Clara klosterkyrka och de allra största fick sin sista vila i Gråbrödernas kyrka Gråbrödrakyrkan, invigd 1300 – den som vi senare känner som Riddarholmskyrkan. Den är känd som Stockholms äldsta byggnad och enda kvarvarande lämning av en svensk medeltida klosterkyrka.

Munke lägret, sedermera Kungsholmen, utvecklade gråbröderna sina näringar och i övriga staden och blivande staden kom nunnorna, clarissorna i S:a Clara kloster att expandera sin verksamhet och införliva byar som t ex Väsby, strax intill dagens Hötorget (namnet fick det under Gustav Vasa).

”De som bosatte sig i hus på klostrets mark fick stadsprivilegier som borgare. Medlemmarna i Klara Kloster fick aldrig visa sig utanför klostrets gallergrindar, och klostrets omfattande affärsverksamhet sköttes utåt av sysslomannen, som valts av abbedissan och agerade med hennes fullmakt” (”Klara kloster i Stockholm: ett exempel på agrar stordrift under medeltiden.” Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508; B 15. Stockholm: Kulturgeografiska inst., Stockholms univ.  Dagny Torbrand  1968)

Under en period föreligger alltså en rent feodal verksamhet i en stadsstadliknande administration vars makt inte minst belyses av att Magnus ladulås lät flytta på Norrstigen för nunnornas skull. Samt att han placerade sin och drottning Helvigs dotter, prinsessan Rikissa där på Clara kloster (hon blev kanske, inte alldeles oväntat, abedissa där från 1335).

Den andliga, fysiska, politiska och ekonomiska makt som gråbröder, clarisinnor och svartbröder (alltså i Finland före Stockholm) utövar saknar motstycke i norra Europa. En envis vetenskapstradition vill även placera ett fransiscanerkonvent i Bjurö i dagens Västerbotten.

Historiska fransiscanerkonvent i Sverige (källa: Wikipedia) :
Visby konvent, Gotland (1233–).
Söderköpings konvent, Östergötland (1235–1520).
Uppsala konvent, Uppland (1247–).
Enköpings konvent, Uppland, etablerades kring 1250.
Skara konvent, Västergötland (omnämnt 1259, –).
Gråbrödraklostret i Stockholm, Gråmunkeholmen, Stockholm, (1270–);
systerkloster Sankta Klaras systerkloster grundat 1286 av Magnus Ladulås.
Linköpings konvent, Östergötland, (1287–).
Arboga konvent, Västmanland (1200-talet–).
Jönköpings konvent, Småland (1200-talet–).
Nyköpings konvent, Södermanland (1200-talet–).
Krokeks konvent, Östergötland (omnämnt 1440 –).
Raumo konvent, Satakunta (omnämnt 1449 –).
Kökars konvent, Hamnö Åland, (troligen i mitten av 1400-talet -).
Nylödöse konvent, Västergötland (1473–).
Viborgs konvent, Karelen (1400-talet –).
Växjö konvent, Småland, (1400-talet–).

Sedermera tillväller Clara kloster sig Karlberg och Rörstrand. Karl Knutsson Bonde tilbyter sig år 1452 Djurgården; och det är ungefär den tiden som markerar början av Clara Klosters nedgångstid. Dock behåller man rätten till allt fiske utanför dåvarande Djurgårdslandet – ett ohyggligt stort område!

I sammanhanget kan vara lämpligt att tillägga att djur under medeltid vanligen betydde vildren.

Svartbrödramunkarna

Bilden blir än mer komplex med Svartbrödraklostrets instiftande på 1330-talet. Redan kring 1220 hade man kommit till Strängnäs och Sigtuna; och inte långt därefter gjorde man anspråk på den tomt som idag domineras av Stockholms slott och som tingats på av byggherrarna till Slottet Tre Kronor. Svartbröderna kom sedan att hålla till vid Österlånggatan. De var dominikanermunkar, och oftast sällan såta vänner med gråbröderna. Dominikanerna, Herrens hundar, domini canes (en ordlek) kom att bli tongivande i franska inkvisitionen, och tycks ha haft ett mycket stort inflytande i Europa. Där ska tusentals människor ha bränts på bål! Detta är alltså föregångarna till våra nordiska trolldomsprocesser,

Dominikanerbrödernas konvent kom 1249 till det som skulle bli Åbo. Här fick man så småningom för första gången välja rikshalvans/provinsens  egen biskop och det blev dominikanfadern Johannes från Sigtuna, som valdes år 1286 (och senare ärkebiskop i Uppsala) – Åboland fick påsåvis en internationell kontakt medelst en utomlands utbildad prästman. För övrigt samma år som S:a Clara kloster sägs ha instiftats.

Att dominikanerorden så tidigt etablerades i Finland är avgjort intressant ifråga om studier av det tidiga svenska rikets infrastruktur.

 


I en kommande bloggpost tittar vi på Riddarholmskyrkan, och dess betydelse för nationalstaten Sverige och dess regenter.  I åter en annan post ser vi på hur man placerat klostret utmed allfartsvägar synkront med korstågs- och pilgrimsleder.

Högstesparven

Karaktären High Sparrow, spelad av walesaren Jonathan Pryce, i Game of Thrones torde ha inspirerats av forna tiders gråbröder och fransiscaner samt dominikanerkonventet svartbrödramunkarna. Promobild. Länk:
http://gameofthrones.wikia.com/wiki/High_Sparrow

 

 

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

Saepmie, Stockholm, Norden och svenska riket. Bidrag till dess historia, Del 1 av 3. Birger, Medeltiden, Birgitta – Furstinnan av Nericia. Clara Kloster och visionära brevviserskan Margareta.

Saepmie, Stockholm, Norden och svenska riket.
Bidrag till dess historia, Del 1 av 3. 

Mellan Birkas dagar och Kalmarunionen.
I det forna, gryende, svenska storriket
I Nordens nav
Etablerade Birger jarl en stad,
och ett munkloster på Kidaskär,

där fordom blott getter betat.

Kvinnorna fick Clara, och Magnus Ladulås satte sin dotter Rikissa där i Clara kloster.
Norrstigen pass
erade just där, mellan Brunkeberg eller Brantberget och Klara sjö, som stod för vår tids ögon mycket högt.
Konung Magnus donerade år 1286 marken där klostret skulle ligga, och ett par år efter flera gårdar som skulle utgöra dess inkomst, däribland Rörstrand, Karlberg samt Djurgården med tillhörande fisken.
Klostret torde ha haft strandläge i väster. Abbedissan fick Magnus att flytta Norrstigen. Kanske var det inledning på den process som bland annat tog sig formen av en nedsprängd Kungsgatan och som vi såg avslutas så sent som i Norrmalmsregleringen runt 1970.

Samiska glödande Margareta och namnan, Nordens stora furstinna

Margareta, samekvinnan, inspirerad av Furstinnan från Närke – Principissa de Nericia – Heliga Birgitta, besökte klostren år 1413. Kolonisationen var vid denna tid överhettad i hela Hälsingland; dvs Sápmi med Norrland, Tornedalen och Finland.
Tidigare hade samiska Margareta besökt unionsdrottningen, sin namna, Margareta Valdemarsdotter (1353-1412), Nordens stora Furstinna, i Malmö. Men på andra resan till söder sändes Brevviserskan än hit, än dit. Klart blev att samerna skulle missioneras för, och att det skulle ske ifrån Åbo och Korsholm. Redan 1419 initieras detta projekt och nya omgångar med massdop, likt de som hade ägt rum efter Nöteborgsfreden hade kommit att stunda.
Kronans laxfiske i Torne älv gav
omfattande inkomster till statskassan, vilket vi ska se mer på i kommande delar. Samerna drevs bort eller ackulturerades (kan ha funnits viss ”valmöjlighet”) utmed älvdalarna i norr. En trafik med renhjordar både till lands och sjöss kom att vidta från främst de mest renskötselrika områdena.

Renprodukter liksom levande renar blev hårdvaluta och högsta mode. Så hade det redan varit på 790-talet e.Kr; emedan den mäktige Karl den Store gärna poserade i samiska muddar eller pälsverk av ren. Framåt 14-1500-talen började Sveriges kungar att fylla de kungliga djurgårdarna (fanns en även på Karlberg) med hjortdjur – inte minst förment vilda renar. 

I äldre källor hävdas att samerna anfölls av ovan nämnda Magnus Ladulås kring 1277; och strax därefter pacificerats av högts densamme via den finske Matti Kurkki, även känd som Mattias Kurck (Trana). Denna ska ha skapat den första birkarlaätten.

Hansan i öster och söder, ett konsoliderat svenskt-finskt rike som bygger på finskt smör och torrgädda, och på kraften i Torne älv. Samt och främst på en annektering av samernas land.  

 

 

 

 

Magnus Birgersson ladulås Fresco al secco in Överselö kyrka,Sweden. Photo by Klafui

Birger Jarls ansikte rekonstruerat av Oscar Nilsson

Så här såg avbildningen av Birger Jarl ut i Stockholms Medeltidsmuseums utställning 2010. Arkeologen och skulptören Oscar Nilsson har med hjälp av kriminaltekniska metoder rekonstruerat jarlen Birger Magnussons ansikte utifrån osteologiska analyser och gipsavgjutning av kraniet. Rekonstruktionen av den medeltida statsmannen gjordes utifrån det kranium som ligger begravt i Varnhems kyrka och som med stor sannolikhet tillhört Birger Jarl.Foto: Wahlsten, Ray, Medeltidsmuseet. Hämtad från Stockholmskällan.
Hämtad 2018-07-31. CC-BY.

S:a Clara kloster. Wadbring 2008.

Heliga Birgitta avbildad på altarskåp från 1480-talet i Salems kyrka i Södermanland.
Stockholm på 1870-talet. Neuhaus, 1870-tal.

Klarakvarteren 1899. Stockholmskällan, kartfunktionen. 2017

 

Flera stadsvandringar 23-25 aug. Samisk Stockholmiana med Sveriges, Stockholms och Nordens historia som given bonus

Motion, trevligt sällskap, en kunnig historiker som medvandrare …
Vyer som stannar i sinner
Hög tid att boka …..
SÄKRA PLATSEN: Swish 0724243922
….. Din vandring i slutet av augusti!

I år från Söders höjder via 1860-talets Gamla Stan till medeltida Clara,
samt lite andra varianter. Även 7 och 8 september bokningsbara.
7/9 motsvarar 24/8 och, 8/9 motsvarar 25/8 i upplägg: fredag respektive lördag.

BILD: Tre av 1904 års huvudpersoner: Torkel Tomasson, Elsa Laulas och Gustaf Z. Hedenström. Vi följer på vandringen tätt i deras spår. Vandringen avslutas vid Hedenströms hem; som var såväl Lapska Centralförbundets kansli som Lapparnas Egen Tidnings redaktion. Där avslutade och färdigställde Elsa öven sin ”Infr lif eller död?”

tre-musketc3b6rer.png


Dags att boka! Här är augustiprogrammet!

STADSVANDRINGAR (In English too – Saami City Strolls)
Samernas Stockholmiana med PETER ERICSON

Boka: epost rentahistorian@gmail.com
Betala: Swish 0724243922 (Johan Ericson)
Eller bankkontonnuret härnedan!

In English too!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

OBS NOTERA också att Ni kan hyra mig en hel-, halvdag eller kväll också. Eller varför inte en hel helg? Peter Ericson

P R O G R A M M E T
FÖR A U G U S T I :

Följande datum kan nu bokas:

22/8 i n s t ä l l t

23/8 Half Day in English fm (3½h ca) Start 9.30 A.M Viking Line Terminal (just outside the entrance). Obs 200 SEK förköp
Pay in advance: 17 GBP, 23 USD, 185 NOK, 2500 Yen, 1450 Rub, 19 €, 30 Can Dollars, 30 Aus Dollars, 6300 HUF.
Halvdag Rörelsehindrade em/kväll (dito). Start 16.00* pågår till ca kl 1945. 175 SEK inkl förköp.
* Obs start på just denna tur utanför Café Fru Bellman, Bellmansgatan 26. Lämpligen Mariatorget T-banestation.

24/8 Heldag inkl lunch på svenska. 360 kr inkl förköp
Samling 9.30 fm Viking Line-Terminalen utanför entrén

25/8 Utvidgad halvdag. Samling Viking Line Terminal kl. 10,
avslutas ca kl 1530 nära T-centralen.

225 kr. Med par-rabatt 375 kr
Prenumeranter av Saepmie Times har anhörig–/kompisrabatt.
Obs bara en rabatt.

Swish i förskott (anmäl först!) till 0724243922 (Johan Ericson) 
Eller Swedbank privatkonto 2240045340, clearing 84202.
Adress får ni via mejl.
BOKA/anmäl: saepmieforskning@gmail.com
TFN 0729070058, gärna sms
Bilder ovan.  Stora: Dagens Djurgården på 1642 års karta (Okänd).
Övriga: Maria Magdalena Matsdotter (1835-1873), hennes adress vid 1866 års stockholmsbesök (foto: Monia E Pensar) samt ett foto på undertecnad från förekäsningen 6 feb 2017 i Sudsvall. Foto via NoerhteNaestie Sameförening i Sundsvall

Bild nedan: Anders Fjellners föräldrar Märta/Märetha och Thomas spelade, förutom att de var handelsresande i renar, under 1780-talet teater för och med Gustav III!
AF

 

INBJUDAN: Äppelbo seminarium om samernas sydliga historia, 12 juni.

Program – titlar samt preliminära tider:

—- Obs förhandsbokning obligatorisk!

INFO OM FÖRKÖP SYNS I BILD!

InBJ ÄPPELBO UPPDAT
13. 00 – Eskil Olsson
”Samerna kring Äppelbo och Västerdalarna”

Del I. Fokus på samerna kring Äppelbo.
Kort paus
14.00 – Maria Björkroth, Dalarnas Museum
”Första året med Ohtsedidh”

Om Dalarnas Museums samiska projekt
Fikapaus
14.50 – Peter Ericson
”Saepmies historia i ny vy, nytt ljus, med nya fokus. 

Belysning av kunskapsläget idag om perioden 500 – 2000.”

——- Kvällsprogram ——
18.00  – Eskil Olsson
”Samerna kring Äppelbo och Västerdalarna”
Del II. Om samerna i Västerdalarna.

Fikapaus
19.45 – Peter Ericson
”Samerna i Svealand, södra Norrland samt övriga sydliga områden.
Från Vänern till Nyköping. Sjösamer och andra grupper”

MEDVERKANDE:
Eskil Olsson, lokalhistoriker, och i Saepmie Times-redaktionen
Maria Björkroth, Antikvarie Dalarnas Museum
Peter Ericson, sakkunnig historiker, föreläsare

Gör Din anmälan till saepmieforskning@gmail.com
eller saepmietimes@gmail.com
– och följ sedan betalningsanvisningarna på bilden!

Specialrabatt:
Sameby- och sameföreningsmedlem: 130 kr vuxen, 100 kr pensionär eller stud.

Njurundasamerna 1650-1950 (och före, och efter?) – en artikelserie. Del 1. Många samer och bra renbete.

Signifikant för samernas historia i Njurunda:

– Samtliga kända kustbaserade och -nyttjande näringar finns väl representerade i socken.

– Materialet antyder en rik lokal renskötsel med många om ej alltid så stora renhjordar

– Antalet kända sockenlappar är rekordmånga – oavsett vilken socken vi jämför med – oavsett län. En bit över tjugo kända män och därmed hörande familjer är noterade. Många är sjösamer; ofta har socknen haft två sockenlappar samtidigt. flera av de tidiga sockenlappar ser ut att ha renlegoarbetare anställda för sina renhjordar.

Renbetet i socknen torde ha varit rikligt (tidtals möjligen också som t ex i Järvsö) – och det torde förr ha funnit gott om obebodda och outnyttjade sammanhängande landområden, inte minst på öarna.

– Antalet ungefärligen kända visteplatser är ojämförligt rekordmånga för trakterna

Ämnet fascinerar, och vi kommer i en bloggserie tillika (delvis annorlunda) artikel  i Saepmie Times att titta närmare på detta intressanta men till stor del ännu obanade studiefält.

Peter Ericson 5 maj 2018

Calwagen 1769
Karta. Detalj ur Calwagen 1769. Riksarkivet.

SAMERNAS HISTORIA (P.Ericson) Kalendarium över kommande bokade föreläsningar 16/4-12/6 (fler tillkommer!)

Ångermanland och Hälsingland i fokus före Dalarna, Medelpad och Samernas Stockholmiana!
Mitt Kalendarium – kommande föreläsningar mm

16/4 Skule Naturum Höga Kusten (Kramfors kommun,men rimligt avstånd från Övik) i min mormors farmors Vibyggerå! Gratis – det bjuds på fika! Titel: ”Två landsmödrar och två syrar från Saepmie – en ny syn på samer i historien”

19/4 Öviks Fhsk Utbildningsdag, föranmälan, förhandsbetalning!
Info i länk som lägges nedan! Prislista ca närmsta dygn!
Tillsammans med Bernt Ove Viklund!

16/5 Stocka Folkets Hus i Harmånger, Nordanstig i Hälsingland
Titel kommer på fredag! Förköpsmöjligheter finns. Inträde, men en rimlig summa!
Kvällsföreläsning. Swish eller kontant. – Jag kommer annonsera om förköp här på sidan!
Obs massvis med nya rön om kustsamernas kommer att presenteras, och vi tittar en del på sockenlappssläkterna i trakten och eras band till sjösamer och kustskogssamer. Samiska Sigrid Jönsdotter, som reste till Newcastle 1786 var dotter till Njutångers sockenlapp, med rötter i Forsa, och hon gifte in sig i trakten, och bodde i Rogsta socken. VÄLKOMNA!

12/6 Äppelbo (m fl i juni) – Dalarna. Seminarium, föranmälan (snarast till: saepmieforskning@gmail.com)

V Ä L K O M N A , varthelst Ni besöker mina föreläsningar!

 

 

Välkomna på Utbildningsdag i vackra Ångermanland 19/4 i SAMERNAS HISTORIA (instruktioner här)

Jämtland – Ångermanland – södra Västerbotten – södra Lappland – Medelpad – Härjedalen – norra Hälsingland i fokus …. men hela Sápmi belyses!

Utbildningsdag – fortbildning
Kursen i Orrestaare (Ö-vik) 19/4 – samarrangemang med och på Örnsköldsviks Folkhögskola

PRISLISTA NEDAN

Obs grupprabatt för företag och social prissättning = hanterliga priser för privatpersoner och ensamföretagare med enskild firma.
Förkunskaper en stor fördel Inget absolut krav, men vi tror det ger mest då.
Obs också att alla kursdeltagare erhåller en prenumeration fr o m no 1/2018 på Saepmie Times och specialpris på no 2/2017! Skynda Er att anmäla Er nu!

High_Coast_from_Skuleberget_-_Panorama

Creative Commons: P. Lindgren

Peter Ericson 20180314

Anmälan sms 0729070058 Ange kostkrav/allergier och organisation

 

Kontonr Swedbank 2240045340, clearing 84202 (Peter Ericson)
V.g. observera: Anmälningsavgift betalas snarast eller senast 20180322
SWISH 0724243922 Johan Ericson
FRÅN NORGE: IBAN/BIC: SE2380000842022240045340. BIC: SWEDESS

 

 

 

Prislista

Myndighet, företag, kommun etc statlig förvaltning
En person pris fr o m 16/3 1300 kr
Per person om två personer 1250 kr 
1120 kr pp om tre personer
1040 kr pp om fyra personer

Samebyar specialpriser under vissa omständigheter,
hör av Er på sms 07290670058, +46729070058

Privatperson, ensamföretagare …. 890 kr
Sameföreningar grupprabatt

———–

Välkomna!
Låt oss bli av med de sista platserna denna vecka? 🙂

Vi v e t att datumet ligger illa till för samebyarna, men någon kanske kan skicka en ordförande eller så?

I uppföljande – fristående – träffarna (no 2) tittar vi på platser i fält samt
(i no 3) på vindkraft och antropologi/etnicitet.

Deltagande nu ger 40% rabatt på varje kommande träff
(plus ingår en personlig årsprenumeration av Sapmie Times!)!

Peter Ericson

 

DELAR AV ”I stormens öga” – om de bortglömda och förödda samerna kring södra norrlandskusten (från en studie av dessa gruppers leverne 1670-1770) och landet innanför. Artikelserie i Saepmie Times (Peter Ericson)

I stormens öga del 2 (utbrutna delar!)

Medelpadskusten c 1650

Medelpad har åtminstone tett sig som ett av de mer källtomma och -tysta landskapen i densydsamiska historien. Under en längre period hänvisades vi främst till primärmaterial, såsom husförhörslängder och ministerialböcker. Nog är dessa arkiv mest tillfyllest, men det kräver en enorm massa pusslande, samt sittfläsk (om än tekniken gör att vi idag hinner genomfara dussintals socknar på samma tid som en eller två för tjugo år sedan).

Nu har ett antal oerhört intressanta husförhörslängder med en hel del samer i skapligt näraliggande socknar uppdagats, som t ex Säbrå och Färila, samt även några medelpadska, om än oftast bara enstaka eller följande enskilda familjer. Njurunda har några av de intressantare längderna. Här bör också Bergsjös senare längder från slutet av 1700-talet nämnas då de upptar en stor mängd samer.

senare år har det dock tillkommit en del domboksmaterial främst från nordostliga tingslaget; vilket ger intressanta upplysningar kring boställen och aktivitetsytor.

rtill får vi en tidigare historia kring Stavreviken då köraren Anders Månsson vid Lögdö bruk i oktober 1688 försökte våldta samekvinnan Margreta Nilsdotter, Thomas Anderssons hustru. Margretas sijtes (dvs flyttlags) läger fanns på Stavreskogen i Ljustorp. Sådana fynd gör att nya namn tillkommer liksom ger viss inblick i en del av dåtidens villkor och verklighet.

Naturligtvis finns ingen hundraprocentig tillförlitlighet i kyrkobokföringen. Materialet är teoretiskt tillgängligt från 1686; men i realiteten först kring 1695-1700, i somliga medelpadssocknar som Skön är de äldsta längderna från 1709, Alnö ca 1726 och Timrå först långt senare. Vi har sökt i ett sjuttiotal socknar, så det är ju i grunden ett orimligt stort material. Källsituationen ställer till det – även med de tre stadsbränderna som ju förintat mycket material.

———

Bild: UR GNARPS DÖDBOK 1783. Ännu en ångermannasame, som hamnat utmed hälsingekusten. Detta är en senare generation, men även han en som tampats med björn. Thomas Andersson föddes 1730 i Bjärtrå och blev sockenlapp i Gnarp, där han dog 52 år gammal. Han hade blivit björnriven och sedan dess legat i lungsot. Han var gift med Margeta Thomasdotter med vilken han fått åtta barn, varav alla utom ett nådda vuxen ålder. Det var mycket ovanligt i sk sockenlappskretsar och markerar nog ett paradigmskifte, på det att Thomas tycks ha rått någorlunda eller helt över sina egna boställen. Han hade tjänat ”hos svenskt folkuppåt Ådalen i några år innan han kom ner och gifte sig härnere 1758.

Samerna blir tvångsbofasta

Myndigheterna försöker oupphörligen, med jämna mellanrum, bofastgöra samerna. Försöken

kulminerar i en mycket etnocentrisk procedur, en pristävling i Patriotiska Sällskapets regi. Tävlingen leder fram till nationella bofastgörandekampanjer. Kring 1790 blir det allt svårare för samerna att fortsätta nomadisera. Resultatet blir en skyhög ökning av spädbarnsdödligheten, tillika överdödlighet i barnsäng. Lokala fördrivningar sker t.ex. i Sala ca 1720, Ovansjö-Torsåker och Äppelbo, kring 1748 äger rum. Vår trakt förefaller i perspektiv såsom en lugn oas.

Franske Aubry söker samer i regionen 1718

Vi ramlade förra sommaren över Aubry de la Motrayes märkliga, pregnanta thick descriptive

svenska och mellan-/södranorrländska avsnitt i Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-25. Via Falun genomreser han delar av Jämtland, Medelpad och Ångermanland. I Brunflo intervjuar han kyrkoherden, även kallad Magister Bidenius Renhorn, vilken beskriver samernas flyttningar till Storsjöns stränder och vidare. I de La Motrayes resor står det bland annat:

Den 28:e kom kyrkoherden i Brunflo för att bedja oss intaga vad han kallade en liten herdemåltid i hans hem, en fjärdingsväg längre bort, men fortfarande på vår marschroute. Vi åto middag hos förutnämnde befallningsman, som bad kyrkoherden stanna och äta med oss. Jag inlät mig i samtal med denne prästman, vars namn var magister Bidenius Renhorn. Han talade latin med stor lätthet”. Vidare står det:

”Han sade mig, att han hade varit något i Lappland. Jag gjorde honom åtskilliga frågor om detta land, och han besvarade dem på ett mycket förbindligt och ganska tillfredsställande sätt, åtminstone beträffande det han sett. Det var icke så mycket, ty han hade icke varit långt. Han kände mindre till landet än dem av dess invånare, som om vintern komma ned till Bottniska viken. Han sade mig att det var omkring fyrtio eller femtio lappfamiljer, som på vintern kommo och slogo läger här och där omkring Storsjön, men att de nu redan begivit sig bort för att icke, överraskas av värmen, som är fiende till deras renar. De drogo sig nu in bland Norges berg, så att de voro svenskar på vintern och norrmän på sommaren. Han försökte, sade han, att bibringa dem insikt i den kristna religionen, men han märkte blott alltför väl, att de tänkte mer på sina renar än på sina själar.”

Med förhoppningen att ändå kanske kunna hinna genskjuta åtminstone några samer med renhjordar kring Sundsvall, reser han vidare mot kusten. En fång förhoppning för oss som känner till de gamla samiska vanorna att alltid flytta senast vid Tiburtius:

Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall, Medelpads förnämsta stad, belägen vid ändan av en lång vik av Bottniska havet, nog djup för dess handelsfartyg, med vilka den utskeppar en del järn, timmer, harts, smör och fisk. Den är helt och hållet byggd av trä, även kyrkan. Man berättade oss, att lappar under vintern plägade visa sig i stadens omgivningar, men nu hade de redan försvunnit. Vi stannade i Sundsvall blott för att äta middag och byta om hästar och lämnade sedan staden vid tvåtiden på eftermiddagen. Några mil längre bort kommo vi in i Ångermanland, genom vilket landskap vi färdades dels i släde eller vagn och dels till häst, allteftersom vi funno vägarna mer eller mindre farbara.” Vi dröjer oss kvar vid de La Motraye för att höra om hans funderingar kring överfarten över Ångermanälven:

r vi passerade Ångermanälven (…) hörde vi, att under den strängaste vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns slut drogo de sig sedan liksom de andra upp bland de svenska och norska fjällen. (…) Ångermanland har en mängd goda hamnar, höga och täta furuskogar, mycket litet ängsmark och ännu mindre åkerjord.

refter sker en lång rad möten mellan de La Motraye och nordligare samer; bland annat möter han några av de lulesamisktalande sjokksjokksamerna, en familj.

Vid hemfärden söderut mot Stockholm, av allt att döma i anslutning till värdshuset eller gästgiveriet i Mo Myskje, möter Aubry ytterligare samer, ca 16 juli år 1718:

vid det första skjutshållet träffade jag två unga samer med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung samekvinna i nationaldräkt (…). Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by, träffade jag två unga samer med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt) samt en ung samekvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnader av silver. (…) Medan de bland samerna vanligen äro av tenn eller bly. Jag frågade dem, varifrån de kommo och vart de ämnade begiva sig. De svarade mig, att de varit i Tyskland med renar, som arvprinsen hade skickar till sin fader lantgreven. De läto mig förstå, att de föredrogo sina skogar, klippor, sjöar och berg, dit de nu återvände framför alla städer och byar i Sverige och Tyskland och alla bekvämligheter man där kunde erbjuda dem.

Givet att Lauritz Weibull har rätt då han 1729 anklagar Fredrik I för att sedermera ha låtit mörda sin svåger Karl XII, vore det inte en alltför djärv hypotes att tänka att dessa samer i kronans och lantgrevens tjänst sig själva ovetandes kan ha sprungit som kurirer med hemlig information? Frågan månde vara väl värd att pröva och utreda.

Hälsingland; samerna i litteratur och våra studier

Egentligen har vi kommit en bra bit längre med forskningen på samer i Hälsingland än andra landskap. Förvisso kom vi med Ljusminneprojekten rejält igång med Medelpad kring åren 1998-2001, men där tenderade Ångermanland med sin omfattning och enormt omfattande samiska historia att styvmoderligt överskugga sin mindre granne. Sedan år 2000 har ca sex hälsingska och två gästrikiska projekt drivits av Länsmuseet Gävleborg. Själv har jag haft kontakt med och föreläst i Österfärnebo, och annat är nu på gång. Sammantaget finns enormt mycket att göra på området – sål historiker och arkeologer har hittills mest småskrapat på ytan. Det bidrag som professor emertus i finskgriska språk Lars-Gunnar Larsson här nu gjort med boken om Holmbergers uppteckningar av – ungefärligen – dessa (läs: gästrike-) samers språk torde vara av oskattbar betydelse.——- —–

Bild: Karta från 1721. Blåfinntjärn i sydvästra Ångermanland ska emanera från en same vars boställe (?) nyttjats som gränsmarkering mellan landskapen – möjligen mellan länderna. Sägnen om Gunnil och Blåfinn brukar placeras i 1100-talet, men det finns en del buggar. Platsen har åberopats i samtliga kända gränsdokument från 1200-, 1400-, och 1600-talet.

—–

mtlandssamernas hittils kända tidigaste omnämnanden i de historiska källorna är 1478 med den unge samiska jägaren som ”skänktes” som gåva på ett bröllop i Köpenhamn den 6:e september. Det var på Prins Hans och Christine av Sachsens bröllop. År 1484 skattar samerna via ångermannafogden Bernt Nilsson till Herr Svante, dvs Svante Sture Nilsson Natt och Dag i Örebro slott och län som annars ofta låg under danska drottning och unionsdrottning Dorotea. Herr Svante blev i sinom tid riksföreståndare. Vi vet inte om det enkom handlar om ångermannasamer eller om även jämtlandssamerna räknas in. 1496 möter ryska sändebudet Gregorij Istoma tamren i ”Drontheim”. Från samma period finns andra fiskala dokument.

1520 uppbär den ångermanländska lappfogden för kronans räkning skatt i Hammerdal,

dess marknad. Jämtlands öden i samernas historia är för evigt sammanbundna med Medelpads och delvis Ångermanlands samt i hög grad det aktuella området i Hälsingland. Men under tiden vi studerat förekommer förhållandevis få kopplingar dit. Vi försöker diskutera orsaker till detta. En del rent jämtlandssamiska fjällsamiska rajder tror vi dock oss ha hittat.

Annars är alltså mtlandsamerna bara något i periferin i detta arbete; det är helt enkelt utdefinierat. Det betyder på intet sätt att det saknas jämtlandssamer i materialet. Vi rekommenderar för vidare läsning på studiefälten förhistoria, vikingatid och Jämtland läsning av Olof Holms senare verk ca 2013-17. Härjedalen finns också mer i vårt arbete, dock på ett hörn. Sveg liksom Hede (som betyder svedjad plats) ska ju ha nyttjas av de så kallade ”hälsingelapparna”. Mer härom i nästa nummer.

Renfarmer och Karl IX:s ishavspolitik

Letar vi oss ytterligare ett drygt sekel bakåt i tiden från Monsieur Aubry de la Motraye hamnar vi mitt i Karl IX:s ambitiösa ishavspolitik med renfarmer, social ingenjörskonst (alla tionderenar eller femtonde skulle förräntas och fördelas på familjer. Hertigen uppmanade renaveln – än mer som regent. Något proto-planekonomiskt och -kolchosaktigt hade han tänkt sig. Detaljer om den statliga renranchen i Medelpad är ej kända, men en kungsgård bör vara aktuell, och då finns endast Selånger.

Platsen för även tanken såväl till sedermera sockenlappen (stigsjöfödde) Ingel Horn, som först 1801-02 flyttar in i området och sedan håller sig i Hov; till den kring år 1600 ännu förhärskande centralplatsen nära platsen för det första Sundsvall (Åkröken, idag MIUN). Vidare till den slående sametätheten i Selånger alltifrån 16901935, samt till den likaledes tidlösa samlingsplatsen Klissberget, om vilket vår informant boende i Kvarsätt född 1914 berättade för Ljusminnes utsända år 2000. Kolsta och Nacksta, en av de mer populära vinterbetsplatserna i Medelpad, ligger också nära Kungsgården.

Långt fram i tiden nyttjades vinterbete i Valla, Ro, Hof, men även i Hov, Kvarsätt, Härmsta och å skogarna mellan Hällomberget och Äkrom. Det gjorde man även i Sörnacksta och hela vägen by för by ner till Vivsta och vidare å ömse sidor sjön Marmen liksomsamma vis by för by till södra Njurunda och vidare i Gnarp osv.

Det är på intet sätt uteslutet att vallelementet ibland kan dölja ett tidigare skogssamiskt nyttjande med renvallar. Det fordom stabila vinterklimatet och cladonia stellaris, dvs fönsterlav och dess vid kusten höga podetier på uppåt 10-12 cm, som gör att arten kan betas kustnära även sämre vintrar. Ty de sträcker sig oftast över späken eller flenen, dvs det eljest islåsta betet. Det är en av de mer kraftiga incitamenten för samerna och renhjordarna att söka upp detta kustområde. rre är det med extrem djupsnö som nu. Nu ska det finnas uppgifter om att renarna som var på väg till Medelpad dog. Men 1606 skickades i alla fall 54 renar till Ångermanland, antingen Bjärtrås Kungsgården eller Säbrås Norrstig, gissningsvis till den senare kungsgården. Hjorden vaktades av två samer. Redan 1602 hade Karl skrivit till lappfogde Unesson och bett honom utackordera maximalt antal renar till södra Ångermanland.

I viss mån bör man nog kunna säga att det är Kronan själv som bidragit till rennäringens tryggande i nuvarande Västernorrland (Gustafsson 1978, s 139f). Dock dog ju överlag de från Seskarö utskeppade renarna. Möjligen listade man sedermera ut rimligare transportsätt.

grund av Karl IX:s kanske inte helt förväntade tidiga bortgång år 1611, kom de tänkta

stadsbildandena utefter bottenhavskusten att frysa inne. Det blev först stadsbildningar 1620-22: Söderhamn, Sundsvall, Umeå, Piteå samt Torneå. Hudiksvall och Härnösand fanns redan från 1580-talet och kungabrodern Johan III avsåg ju just med Hudikvalls grundande 1582, att ”låta de Birckekarlar där bygia och bo”.

Gustav II Adolf blev alltså den huvudsaklige stadsgrundaren, och städernas tillkomst är i hög grad föranledd i avsikt att säkra ishavspolitiken och styra bort lappmarkshandeln från de vidlyftiga birkarlarna till en mer köpmansordnad handel. Birkarlarna skulle kontrolleras, avväpnasoch underordnas Kronans rådande system. Simultant och gradvis tilltagande pågår hårda strider inte minst i söder mellan Granö, Umeå, Anundsjö och andra orter om handeln med åsele-, ångermanna-, lycksele-, ume- och jämtlandssamerna: liksom om deras skattegods – till följd av det Bottniska handelstvånget. Alltmedan de animerade dragkamperna fortgår, blir ett antal mindre kända gradvis vinnare: förutom Gulsele – Nordmalingsvallen, Sollefteå, Anundsjövallen, Björna, Gideå bruk, Arnäsvall och Hammars marknad.

En joker i leken kan vara det Bjärtrå med Kutuby (ibland kallat Kutula by emedan Kutu– av bland andra Bucht i dennes avhandling tolkats som ————

sta gång: Åter till våra kustskogs- och sjösamer!