Samiska förvaltningskommuner: se hit! ”Vi har alltid varit här” – FÖREDRAGSTURNÉ (MEST) I NORR i OKTOBER

”Vi har alltid varit här” FÖREDRAGSTURNÉ i OKTOBER OM SYDSAMERNA turné NORRUT från Örebro till Överkalix med undertecknad!

”Vi har alltid varit här” – Tidiga rön om sydsamer 1000-1800 e.Kr.
Arkeologiska, lingvistiska, språkhistoriska och historiska rön från 500 e.Kr till 1800-talet i Jämtland (t ex).

TURNÉ I OKTOBER MÅNAD 2016. Boka nu! Skriv, så sänder jag offert!

Turnén syftar till att omfatta de flesta av dessa regioner/län:

VÄRMLAND

BERGSLAGEN
ÖREBRO
DALARNA
GÄVLEBORG
UPPLAND – MÄLARDALEN (vid intresse)
HEDMARK och TRÖNDELAGEN (vid intresse)
HÄRJEDALEN
JÄMTLAND
VÄSTERNORRLAND
VÄSTERBOTTEN
NORRBOTTEN

I södra Västerbotten och norra Jämtland slår jag följe med Bernt Ove Viklund.
Under turnén presenteras också det nya projektet om samerna kring 62:a breddgraden!

Kontakta mig här: https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Eller här: https://www.facebook.com/sosaamihi/

Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874

About the object

Subject
Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874
History
Fotografering
2007 Säker uppgift
Fotograf:Landin, Mats
Identifier
NMA.0048941
Institution
Nordiska museet

Sjokksjokk Saamis In Överkalix For Reindeers Winter pasturage I

North Saami history in Southsaamihistory-blog….

Sjokksjokk Saamis In Överkalix For Reindeers Winter pasturage – I

No less than three births this Fall-winter of 1729.
In second part I will feature some closer looks at the births.

This year, in the deep, deep south, Saamis were arrested.
During the same decade, they were sentenced to death for sourcery.
While the reindeers still needed their pasturage.

Överkalix C:2 (1709-1774) Bild 20 / sid 16 (AID: v138890.b20.s16, NAD: SE/HLA/1010248)

Samers användande av sjöar, renbete på öar och halvöar, öar i sjöar. Avsnitt Ett.

To be summarized in English, hopefully fairly soon

Samers användande av sjöar, renbete på öar och halvöar, öar i sjöar. Avsnitt Ett.

Fokus Sverige

Om vi börjar med öarna: de allra flesta öar utefter norrländska kusten har använts till renbete; och uteslutande med sedvanerätt. Från Seskarö via Kalix, Råne, Lule och Pite skärgårdar (här bör också nämnas Kronans renar som hölls på Seskarö, innan dom flyttades till mälaröar, se mer i kommande avsnitt) med innanförliggande platser som Rutvik, Persön, Måttsund, Hertsön och Porsnäs mm med dess flerhundraåriga vinterbeten via de lite färre öarna i Västerbotten – av vilka användandet av Holmön (som regel flenbete) är ganska känt.
Bremön (ibland stavat Brämön) utanför sydligaste Medelpads fastland har använts på liknande sätt som Holmön, och i bägge fallen är dokumentationen ganska freagmentarisk. I holmöfallet är ju Åke Sandströms artikel ”Samer på Holmön förr i tiden”
Oknytt 1-2/2015 att rekommenderera. Dagspress skriver om Bremön, och det bör också gå att hitta dagspress om Holmön, så t ex om de flertusenhövdade renhjordar som befanns kring Skeppsvik och Bettnesand liksom Norrmjöle i slutet av 1800-talet, varav några torde ha varit på väg emot Holmön: samma kan gälla den stora sijte som befann sig ute mot Järnäslandet 1821. Utanför Nordingrå finns ett antal öar som omtalats som vinterbetesplatser.
Hemsön är en annan populär ö med otvetydigt vinterbete. Angående Storön finns ingen beteshistorik som kommit till min kännedom; vilket dock inte gör att det kan uteslutas. Två andra stora öar med mycket väldokumenterat flerhundraårigt vinterbete är Härnön (hela ön nyttjades ofta under 17-18 och 1900-talen) och Alnön (med omtalat sommarbete 1799 av Clarke 1803 – och inte minst med mindre öar utanför som t ex Rödön). Till dessa kommer jag att återkomma.

Samer Hemsön 1890-nåt

Vinterbete på Hemsön i slutet av 1800-talet.
Hit gick oftast Vilhelmina södra/motsvarande.
Återkommer till personerna på fotot, som bl a är Kroikare.

Annat användande av öar
Samer har ju fiskat utefter kusterna; och detta är bland annat omtalat från Söderhamn/Jungfrukusten, från hudiksvallsområdet, Jättendal med omnejd (skogssamerna som egentligen bedrev blandnäring, de som Linné mötte 17 maj 1732), upp via Tynderö och Härnösand med Fällöudden, Härnön och Lungön och vidare via öar och halvöar i s k Höga kusten och Trysunda-Ulvöarna. Som minne finns en hel del toponymer som Lappkojmon och andra liknande namn, samt traditioner och en del stensättningar som brukar kopplas till samerna. Fågelfångstanläggningar kopplas ofta till samer av olika slag; först sannolikt skogssamerna, sedermera till deras ättlingar sockenlapparna.

Forts följer

Om kronans renar på Seskarö och annat du inte visste om 1600-talets Norrbotten?


”och sedan renarne för Khirstin förkommo Bort Rymde hon så att ingen weet huart hon ähr wegen tagen” – Kronans renar på Seskarö 1620 och nybyggeskrav m.m.
Ur BROTTSTYCKEN FRÅN TORNE OCH KEMI LAPPMARKER BIRKARLAR, FOGDAR, LAPPAR, HANDEL, GRÄNSTVISTER Per-Olof Snell
(Snell är en skicklig släktforskare som haft tillgång till mycket gammalt domboks-. och jordeboksmaterial från lappmarkerna)

Länsmannen Erik Eriksson och Abraham Larsson i Haparanda, fogdekarlen Erik Tomasson i Pudas och den förre knekthövitsmannen Olof Bengtsson i Raumo undertecknade 1620 en handling – figur 15 46 – som visar att kronorenar även fanns i kustområdet.111 (originalnot)
Cronans Stånderenar från Kemi och Torne lappmarker hade förts till Seskarö där de skulle vaktas av lappkonorna Ingrid, Karin och Elin vilka var och en fick 2 ½ fjärding mjöl, 1 lispund smör, 1 lispund salt, 1 aln kläde, 13 alnar vadmal och 3 lispund 5 marker torrfisk.

Under vistelsen på Seskarö förlorade Ingrid två renar, samtidigt som nio renkalvar tillkom. Karin miste sju renar men hjorden utökades med nio kalvar. Elin förlorade sex renar, medan tre kalvar tillkom. Den fjärde renvakterskan benämnd Kirstin förlorade 12 renar och sedan renarne för Khirstin förkommo Bort Rymde hon så att ingen weet huart hon ähr wegen tagen. Kronorenarna vilka beslagtagits av kronan, uppföddes inte enbart som köttdjur utan användes även för kronans transporter till och från lappmarken.

Skrivelsen finns i det här dokumentet, s 46
http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Torne_Kemi_lappmarker.pdf

Större delen av den ishavsfisk och de skinn och hudar som birkarlarna handlade med förvärvades genom byteshandel med lapparna, men birkarlarna synes även ha haft egna fiskare vid Västerhavet och bedrivit såväl havs- som träskfiske i lag med lapparna. Detta framgår av att Nils Clemetsson 1614 uppgavs ha fiskat i lag med lapparna i Jockers träsk – Jukkasjärvi – samtidigt som Knut Hansson Oravainen uppgavs ha gjort intrång i Joen Hanssons i Siggevare fiskevatten Leienone träsk. Vidare beskylldes Per Jönsson Karinen och brodern Juntte för att fiska i Ilve träsk inom Sonkamuotka lappbys råmärken. Per Karinen hävdade dock, att hans far och dennes föräldrar före honom med lapparnas lov brukat fisket, på vilket de hade Johan III:s brev. Trots att Karinen långt tidigare skattat för fisket, vilket framgår av fiskelängden 1559, blev det dömt under lapparna till en årlig taxa av 2 lispund sik. För att behålla sina markområden och fiskevatten krävdes vid denna tid att de presumtiva ägarna flyttade till lappmarken och registrerades som nybyggare.112 Birkarlarna var inte bara handelsmän utan deltog också som sakkunniga vid tingen då mantalslängder upprättades och lapparna avkrävdes nya skatter. Då ting hölls i Enonteki den 6 februari 1617 framgår av tingsprotokollet, som återges nedan, att birkarlarna fortsatte att ha någon form av överinseende över lapparna trots att de inte längre uppgavs äga dem:113


Seskarö. Foto från seskaro.net 

 


KÄLLA: http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Torne_Kemi_lappmarker.pdf

De samiska renvaktarna i Västerås 1571 får sin förklaring

Angående Kronans renar på Färingön i Mälaren

Ur BROTTSTYCKEN FRÅN TORNE OCH KEMI LAPPMARKER BIRKARLAR, FOGDAR, LAPPAR, HANDEL, GRÄNSTVISTER av Per-Olof Snell

Birkarlarnas reninnehav kontrollerades tidigt av kronan vilket ledde till att Oravainen 1557, i likhet med sina stallbröder, fick plikta 40 mark för att utan tillstånd ha sålt renar. Vid denna tid skulle var sextonde ren lämnas i skatt till kronan, men birkarlarnas verkliga innehav torde inte ha uppgivits vid beskattningen. Oravainens skatt 1570 uppgick bara till 3 renar och Josep Henriksson i Vojakkala och Nils Olofsson i Niemis gav 1 ren var, medan övriga birkarlar måste gå samman i grupper för att komma upp till en skatteren. Året därpå registrerades för kronan i Torne lappmark 140 oxrenar, 73 vajor, 16 oxkalvar och 21 vajkalvar. Vargen hade då tagit 6 oxar, 6 vajor, 1 oxkalv och 9 vajkalvar. Rentiondet 1601 uppgick till 75 renar, varav 47 från samerna, efter var 30:e ren, och 28 från birkarlarna, efter var 20:e ren. Redovisningen kan ifrågasättas då enbart Nils Oravainen vid Jostings inventering år 1600 uppgavs ha efterlämnat över 1000 renar.

Skatterenar fördes vissa år till Svartsjö kungsgård utanför Stockholm i syfte att bygga upp en renstam i södra Sverige. Detta framgår bland annat av en kvittens 1571 med följande lydelse: Bekänner jag Henrich i näran fast boende i Torne socken mig hava anammat och upptagit A.D. 70 av förståndig Nils Nilsson lappfogde Kungl. Maj:ts renar 54 stycken till att föra sedan ifrån Torne och till Stockholm, det till visso visar under mitt bomärke den 4 december 1571.

De lappkonor som följt Henrik fick för sitt omak 2 mark i pengar och 9 alnar nersk [tyg från Naarden i Holland]. Fogdetjänaren Henrik Nilssons hemman i Mattila låg vid denna tid vid en insnörning av älven [närä=fors] mellan Suensaari och Mattila, vilket gav hemmanet namnet Närä. Även följande år levererades renar till kungsgårdarna och renkött till Kungl. Maj:ts skafferi samt till krigsfolket i Baltikum.
Då hertig Karls idé att dra igång renavel i söder inte nådde framgång, försökte han upprätta en renstam i lappmarken. Kronorenarna fördelades mellan de olika lappmarkerna och varje hjord sköttes av kungliga renskötare. Oravainens beslagtagna renhjord, som inventerades av Josting den 20 mars 1600, torde ha utgjort grundplåten. Birkarlarna fortsatte att hålla egna hjordar och då Mats Josepsson var fogde i Kemi lappmark 1608 redovisades birkarlarnas innehav där till 74 oxrenar, samtidigt som kronans innehav uppgick till 66 renar.


Svartjö Kungsgård av Dalberg.
Anlags under Magnus Erikssons regenttid på 1300-talet; på Färingön i Mälaren (idag Ekerö kommin).

 Kungsladugården och omgivning på Häradsekonomiska kartan 1901.

Lagmannen Nils Gustafssons i Uppland stadfästelse å ”lappefararnas gamla rättigheter och stadgar”, lagmanstinget i Piteå den 6 juli 1424

Lagmannen Nils Gustafssons i Uppland stadfästelse å lappefararnas gamla rättigheter och stadgar, given å lagmanstinget i Piteå den 6 juli 1424

Allom them thetta Breff see,höra,eller läsa helsar iag Nils Gostaffson Riddare och Lagman i vplandom kärliga medher Gudh, Bekennis thett oppenbara medher thesso mino närwarandis öpno breffue, så for effterkommandom som närarandoiri
ath Anno H8 S MCD.XXIIII,tå iag Lagmans ting höltt i Pittha f kärde Christna Karla Lappefara,ath e the inbyrdås sins emellan; huar androm storan orett giorde vthöffom uer thera gambla Stadga i theres ägodeler och Schatt,i Lapmark^n, thå v/orde the thess nu öfuer ena,alla rnedh sämio och kärlefek bediandes,att the mötte bliffua widh thera gambla Rett och Stadga, huilka så äres Redder någor Lappafara någon Lapett och Stadga, huilka så äres Redder någor Lappafara någor Lap, hans hustru,Barn eller hion,liff medh Reen,nätt,matt,yxe,kätil.l,grytta,och alla andra sådana Redskap som han kan wedertarffua att bärga sitt Liff medh,then som så af hunger eller trengom af widertorffue han reddar liffvet,han skall honom haffua i trij ähr alt aflatt vpbära af honom,i trij åhr Fri och Freis ohindrat oquald af någrom hans ägendom,thåthe trij åhr ähre förledne gånge tå then samma lappa åtther i till Rättom luthägandom,
l:m skall ingen låtha på lego någrom androm månne sin luth eller ägodel|androm oskyldigom månne,vthan nästa Byrdemannom eller lutägandom, lim skall lappefougten skippa,att allom Bircherlom och lappom ske Rett,then skole alle Lappefara och Lappa hielpa till att stä- dia ingora ath riffua eller slitta af the fattiga Lappa,eller thera R en och öka i Skiudzferd,utan theres minne haffua,henderrmer ähn the haffua Rätt til af older hafftt.
haffua Rätt til af older hafftt. JDierffues någor här emott giöra som nu sagt och stadgatt ähr, c och af older waritt haffuer,han böthe sin brott efther ty lagh serdeles om huad sa ok utwisar« —

Thetta stadfester iag för Pittha Lappefarom och Lappom,stadigt och fast att bliffua skolandes^till thess the af minom nädiga herra Konung Erich och wyrdeligom fader Erckebiscop af Vpsala och wår Kijkzens Rådh fåå andra stadga, till mero wisso och höga förwaring, henger iag mitt Jncigell witterligen för thetta breff Datum Pitta feria quinta infra octavam Visitationis Virginia gloriosae Mariae A:o ut supra.

Hoppas kunna redigera till lite högre förståelighetsgrad under kommande vecka.

Täby kyrka, Albert Pictor

Sedan texten skrevs skulle det dröja ännnu ett par decennier
innan Albertus Pictor (egentligen Albrekt Ymmenhusen) föddes,
men jag tycker ändå hans bilder kan å illustrera denna tid.
I brist på andra samtida norröna avbildningar.