BOTTNISKA SAMER. Om det samiska kustlandskapet i arkiven – från St. Petersburg till Kolmården —) – samiska spår, avtryck och boplatser i maritima trakter (smakprov) P. Ericson 2019

Av Peter Ericson (redigerat 13 januari 2019 kl. 15.35)

Bottniska samer (nytt arbetsnamn!)

 

Vi hade kunnat börja på Karelska näset, numera i Ryssland, i Lapausei, dvs Lappvattnet, eller kring Lappeenranta i sydostligaste Finland, i de trakter samer skattade runt 1540 eller varför inte vid det Katinala gods varunder skattande tavastesamer låg år 1390. Men nu handlade det dels om kusten, och dels har vi alltså högre beviskrav på boplatser än enkom toponymer om än aldrig så många.

Så vi inleder alltså vår i huvudsak rapsodiska genomgång lite försiktigt i forna Österbottens län; det (bildade 1634) som delades i Uleåborgs respektive Vasa län år 1775.

Vi startar med Hailuoto, dvs Carlön (idag Karlön). Den samiska sijte som bodde där med sina tidtals minst 400 renar omskrevs av exempellöst många sinsemellan oberoende källor, finländska geografer inte minst och svenska 1776-1795, ex Hushållningssällskapet och Geografisk årsbok. Ön ligger alltså utanför Oulu = Uleåborg, som f ö har ett namn som vanligen kopplas till äldre samisk och ska betyda våt- eller sankmark, möligen ett med det fornnorrländska og besläktat ord. Lite längre norrut omkring Kemi – på svenska tiden kallat Chimeå – samt enligt samtida dagspress s k ”elf-lappar”, dvs älvsamer utmed huvudvattensystemet. 1880 (t ex) omtalas samer med renhjord på vinterbete nära Kemi stad.

En 716 år gammal toponym vid södra österbottenskusten – som sedermera låg till grund för den historiskt intakta staden Kristinestad – väcker stort intresse, nämnd i förbigående i ett brev skrivet av Birger Magnusson, Birger Jarls sonson; nämligen den gamla storsocknen Lappfjärd. Kombinationen etnonymen lapp och sund/sand/vik/fjärd är högst frekvent. Den här är dessutom oerhört gammal.

Likafullt är toponymerna, terräng- och platsnamnen av oerhört stort intresse. Varje kartblad i svenska delen av Österbotten röjer uppenbara såväl lapp-namn (oftast) som ren-namn (ibland). Denna företeelse är utan minsta tvivel starkast vid kusten och ute på öarna. Några exempel:

Esse: Lappfors, Nederlappfors, Överlappfors 
Lappfjärd: Lappfjärd 
Lappo: Lappo 

Då ska vi också notera att detta uteslutande handlar om finlandssvenska bebyggelsenamn, som det kallas. De finskspråkiga är ej medtagna, det är inte alltid dessa toponymer sammanfaller. Minst tiotalet fler sådana namn finns i Österbotten, främst på sjökorten: SLS har inte tillnärmelsevis fått med alla.

S k ”lapp”-toponymer kommunvis – en kort jämförelse över Kvarken och Bottenhavet/Östersjön

Jämför vi med Åland, det mellannorrländska kustlandet eller Roslagen är antalet lapp-namn till synes koncentrerat störst i Nykarleby och Vörå kommuner, tätt följt av Kristinestad. Sedan om vi ser på Norrtälje, Östhammar, Stockholm och Haninge kommuner så har dessa var för sig sina sådana koncentrat av namn. Exempel på sådana har vi bland annat där kring Ornö, Saltsjöbaden/Värmdö, Häverö och Forsmark – emedan Södertörn bör undersökas närmare, liksom Mälaröarna.
Dock finns det alltid felkällor här; man må komma ihåg att en närstudie av sjökort, Ekonomiska kartan etc samt, naturligtvis, samtal med initierade informanter valigtvis ger ett mer omfattande resultat än att bara titta i ortnamnsregistret eller dess finländska/finlandssvenska motsvarighet. Samtidigt håller vi i minnet att finska namn här ej medtagits. Å andra sidan dominerar de finlandssvenska namnen kraftigt i de specifika kusttrakter vi undersökt. Troligen skulle en djupgående undersökning av södra Finland komma att ge en kraftig uppräkning av namn där.

Fokus är är alltså främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornslandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå kn har ett par sådana, liksom det finns fler i trakten. Sköns (Sundsvall) Lappkojberget och Lappbacken torde kvalificera; och Nordanstig är inte sämre. Mellan Iggesund och Skutskär ser det preliminärt magrare ut.
Slutligen även en reservation för Åland; där vi ej känner kartorna på detaljnivå särdeles väl. Fler skulle kunna finnas.


Fokus är här främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornlandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå [ — ]

Lappfjärd, dvs Kristinestad (olika varianter över tid)

Äldre belägg Årtal

Michæl de Lappafærd 1303

Lappfierd  1442

Lappafierd-(h)aby 1492 – 1494

Lappfiell soken  1508

Lappefierdin  1514

Lapferby  1546

Lappfierd  1552

Nu skulle vi inte gå ner till södra Finland, men om vi gjort det kan vi konstatera följande välbelagda och etablerade toponymer i Nyland längst i söder (vi noterar avsaknaden att Lappvik, nog kanske för att främst numera är känt under namnet Lapinlahti):

Tenala: Lappvik 

Kyrkslätt: Lappböle
Helsinge: Lappböle 
Pernå: Lappnor
Lappträsk: Lappträsk, 
Strömfors: Lappom

Dessutom skulle såväl Oulu-namnet som Kott- (kott äldre svenska nominiativ för kåta, jfr. kottor (pl.) kunna skvallra om form samisk aktivitet. Mer forskning efterlyses! 

Källa här som ovan är http://bebyggelsenamn.sls.fi/ vilket lika lite som svenska motsvarigheter är heltäckande. Exempelvis finns dussintals fler namn i Österbotten än vad som anges.
Vi erinrar oss dock bruksskolan för samer, kungliga renskötare i Korsholm och den allom citerade sägnen eller traditionen om att samer länge bebodde Österbotten, även dess kustland. Se artikel på annan plats i detta nummer. Vi bör hålla i minnet att Österbotten-begreppet skiftat starkt över tid.


Norrbotten – Bottenviken

Kl. 10 d[en] 15. [Augusti] reste vi in til Lule-Nystad. Staden ligger väl, på en half ö, mot söder (är) af öpna skärgården – sunnanväder gör der hamnen osäker, men så mycket säkrare är han på norr, hit seglas förbi landt udden. flere fartyg lågo der. Til det yttre såg han något sämre ut än Torneå – til välmågan skal vara bättre, största handel med bräder och tjära. Vi voro som hastigast inne hos Borgm[ästare] Bergström. Kyrkan stod under bygnad, sacristig[an] vid främr[e] ändgafv[eln] med Predikstolen öfver altaret, emellan sacrist[iga]n och öfverrumet och kyrkan voro tilärnade fenster. Assessor Langes hus och gård låg väl – hade ett litet bygt castell – färgat – af trä, til Lusthus. 51 Vid hemres[an] [mot Lule Gammelstad/PE] sågo vi 2ne Lappkåtor – der ingen ting syntes, utom fattigdom. Fingo der traktera oss med åckerbär. Desse lappar försörgde sig (med tiggande) bärplockande, korgar etc. Hade intet haft renar. Dagen – liksom den förra, vacker, strödda moln på himmelen. Kyrkan i Lule g[amme]lstad är stor, med 7 läktare. Altartaflan kostbar. liknar Strängnäs altartafla. Gäddvik Kl. 5. Lule älf öfverfors – Hon kan ej stängas med Laxpata som Torne, för sitt djup. En stor bro och ny rät väg är anlagd. nära Ersnäs, ginande öfver en hafsvik. – För Regnet lågo vi om natt i Ersnäs.
Samuel Liljeblad ”DIARIUM för en Lappsk Resa Anträdd d. 29 maji 1788”  URKUNDEN NR 15 Källserie utg. av Forskningsarkivet vid Umeå Universitet Red. Karin Snellman. Vi noterar att ännu 1788 man kunde kalla nuvarande Luelå för Lule Nystad.

Vissa orter urskiljer sig starkt genom århundraden och bland de, speciellt kustnära eller rena öar, vill vi nämna Hvitå i Råneå, Andersön, Brändö, Persö, Kallax.

Några platser och i förekommande fall tider och proveniens där samer noterats för aktivitet utmed norrbottenskusten eller nedre områdena i historisk tid: Nederluleå (sn)1730, Bensbyn, Luleheden, Svartlåskogen, Lule stad, sjösamer (dito) 1708, Rödingträsk i Överluleå socken (sn) 1857, Gammelstaden 1709,  —-  [ — ]

Andra platser av betydelse är exempelvis Vojakkala, birkarlasätet; Seskarö, utskeppningsplats för kronans renar och Medlerstein, bruket, vartill en enorm mängd samer var kopplade som s k hållappar, vars renhjordar i sin helhet framdrevs eller -odlades för att möta järnbrukets behov. Enligt Linné var Medlercreutz en man som samlade pengar. Givetvis är Norrbotten – såväl länet som landskapet – exempellöst fullt med samiska boställen, i tusental. Också efter kusten kan kända och indikerade boställen i arkiven mätas i minst hundratal. Platser som både varit trivselland och boplatser är t ex Brändön, Kallax, Hindersön och Persön. Mer i kommande nr.

Sträckan Skellefteå-Umeå

Detta område ägnar vi mer uppmärksamhet i något av de kommande numren.
Bureå 11:1 är en samisk härd som vi vill nämna, den ligger i det område som hävdats vara men ej bevisats såsom kloster. Björngraven utåt Bjuröklubb bör ju ävenledes nämnas.

Några samiska platser i urval mellan Umeå och Sundsvall

Umeområdet är inte så systematiskt genomsökt som man skulle önska, även om vissa insatser tycks ha gjorts i samband med kulturhuvudstadsåret. Väldigt många av de tidiga kustsamerna tenderade att samlas sig kring Ön. Andra anhopningar av aktivitetsområden finns mellan Klockarbäcken och Umedalen. Populära vinterbeten har genom århundradena visat sig dels i Piparböle-Hissjön, dels i Ersmark men även i mindre avgränsade områden, inte minst ute vid Skeppsvik för tusentals renar kunde beta under vintrarna på 1870-talet. I gamla dagar gick man gärna över isen vid Holmsund mot Obbola. Holmöarna bör nämnas; här har samisk aktivitet varit legio.
En gammal etablerad flyttväg över Klabböle-Stöcksjö (ibland vidare ut till Holmöarna) stängdes av i samband med det gigantiska vattenkraftverkbygget Stornorrfors på 1940-talet.

Vännäs

Pengsjö 1870 samt Örsbäck med Mandamor och ”gammlappan’ ”
Om detta intressanta komplex av händelser, människor och platser har vi uppehållit oss (PE) i en artikel i Christer Westerdahls bok Sydsamer (2008); som en följd av ett mångårigt arbete i Nordmalingsprocessen och detta som ett centralt inslag i denna. Materialet härrör till stor del från Nybyggarmuseet i Pengsjö och Tycho Nymans penna. Släkten Nyman räknar sitt lokala ursprung från en soldat J. Nyman, som avled tidigt och lämnade änkan med torpet och fem barn. För att hon skulle slippa bli bostadslös och runierad borgade samerna från Tärna för henne och en flera generationer lång samarbetshistoria inleddes. T. Nymans farmor lekte med samebarnen och lärde sig samiska ute på Örsbäcksheden vid ungefär samma tid, de intensiva vinterbetesperioderna på 1860-talet (paralleller har omtalats bl a i Sättna, medelpad – men åter andra exempel finns). Som motprestation för borgen fick änkan Nyman ta hand om ett antal äldre samer som inte orkade följa med tillbaka upp på vårarna. Mer om detta i andra sammanhang och i Sydsamer.
Samtidigt med mina arkivfynd i den spännande bevislådan undertecknad ”ärvde” i angivet sedvanemål – och tidigare – hade Henrik Omma med familj spelat in videofilm vid sina besök ui den gård som de i Vapsten sameby kallade Slaktar Nymans gård. Som man besökt under ett försvinnande stort antal generationer, alltmerdan huvudvinterbetet låg nedströms utmed Torrböles och Örsbäcks lavhedar.
En mycket intressant aspekt i sammanhanget är att Pengsjö av språkvetare anses vara samiskt i etnonymin (vilket ju torde kunna tala för långt äldre samiska samband än det 1870 som Nyman-historien tar sin rot i ); nämligen
Bienjjiejaure = Hundsjön.

Nordmaling präglades länge, under hela rättsprocessen (sedvanemålet i Nordmaling; även kallat Nordmalingsmålet 1997-2011 av den döda hand sådana processer ofta lägger över ny forskning som inte syftar till ren bevisföring. Detsamma gäller i hög grad Hörnefors och Bjurholm [ — ]

 

 

Fullständiga bildtexter i sista delen. Sjösamen heter Ivar Samuelsen och hör till ”nordnorska stammen!”. Foto av Bonaparte 1884, Wikimedia Commons.
Samegruppen är från Ulvöhamn 1890.

Liksom till närmast nedanstående socknar återkommer vi till Nordmaling i kommande avsnitt; men vill ändå nämna ett mycket signifikant område med flera olika boplatslägen nämnda: Ava-Aspeå med Hemörssundet och Drivan. I angränsande trakter som Rönnholm och Saluböle —— [ — ]
En oerhört intressant företeelse är den sjösamiska historia som skymtar fram i de tidiga toponymerna känd senast från ca 1780; och som lär kunna fylla ut Sveriges sjösamiska historia mellan Umeå och Höga kusten.

Botniabanans arkeologiska undersökningar, som vi planerade tillsammans med Raä
Här bör nämnas den för tiden oväntade rikedomen av samiska kustlämningar som följde på den första upptäckten vis Lill-Mosjö i Banafjäl, Grundsunda i samband med Botniabanans arkeologiska undersökningar. På den följde snabbt andra härdar och flera i angränsande Tävra, Arnäs. Därtill ett par år senare i Nätra på Bjästamon, fler härdar. Sedermera tillkom tre funna härdar i Säbrå – idag har vi 13 st samiska härdar käna utmed sträckan Grundsunda-Säbrå. Naturligtvis bara toppen på ett isberg, men ändå jämfört med för tjugo år sedan enorma framsteg – och något som aalltmer påverkar tänkandetinom kulturmiljövården. Första fyndet 1998 rubricerades till att börja med som ”möjlig ryssgrav”. Dock kom fyndsammansättningen av kritpipor, skinnskrapor och samtida mynt tillsammans med det faktum, att sockenlappen Per Jonsson höll till på mer eller mindre den exakta platsen att snabbt före arkeologerna till säker mark. Intressant är att en flyttled tycks ha passerat platser såväl före som efter Per. Förstudierna till Raä:s botniabanearbete var oerhört intressanta att arbeta med. Detaljerna kring de inblandade aktörerna och källförteckning till den digra rapportskörden kommer vi att återkomma till.
Att medlemmarna från Vilhelmina norra sameby, varav i sammanhanget bör nämnas Jonas H. Gorik och Laila Stinnerbom, hjälpte oss att identifiera härdarna i Lill-Mosjön såsom samiska ska alltid kommas ihåg; och var helt avgörande – inte minst för att vi så snabbt kunde gå vidare på rätt spår.

Höga kusten – av stort intresse: rikt sameliv sedan gammalt

52 byar, 52 sjöar, 52 berg, 52 visteplatser … ?
Åtminstone de tre första utsagorna är en del av ett gammalt lokalt (eller möjligtvis ångermanländskt) talesätt. Även om detta låter som en ouppnåelig boktitel om socknen Nordingrå för framtiden vore det utan tvivel möjligt att skrapa ihop detta antal samiska boställen; i synnerhet om man finge räkna in sockenlappsboställena. Här väljer att lyfta fram blott tre (och lyfta ett par andra aspekter, som informanter, flyttvägar och metodproblem) områden/platser: vi ser på Lappudden vars s k lapptorp – en lokal benämning – delas mellan Järnsta och Körnings byar; ett torp på en udde i Vågsfjärden, Det har kallats replipunkt utmed ett mellersta flyttstråk av de tre som ansetts genomkorsa Nordingrå, ehuru inte så långt ifrån det sägenomspunna tillika mystiska och hittills fyndlösa Lappkåtaberget. Härtill borde även nämnas Mjällomslandet med av Olov Lundin 1971 omtalade handels- (och förmodligen även -)platsen Måviken —— [ —-]

De fiskande burgströmarna höll ofta till i Fällsvik och vid Hamnbastudden [Hamm: bastûddn] ute i Hamna, dvs Fällsvikshamn. Författarens mormors äldste bror Petrus Viklund, född 1913, berättade ganska utförligt om detta åren runt 2000, och visade på platsen som sedermera skyltades inom ramen för Kramfors’ samiska kulturled Hällmarker & blått hav eller Gälnoe jîh plaaves maeroe.

Vibyggerå-Bjärtrå-Skog-Nora:
Kallas i lappfogdarnas arkivmaterial och i utredningen från 1914 för reservbetesland. Beläggen för tidiga samer utanför de rena fjällsameleden – vanligen antingen skogssamer eller sjö-/kustsamer – är förhållandevis ymniga. Här finns rejält många trivselland av vilka vi nu blott nämner Torkel Larsson Kroiks sista, nämligen Skullerstabölen. Han sålde halva sin renhjord till Nils Leonard Nilsson i Långudden, Bjärtrå på hemväg från Nora och Skogs socknar. Denna författares mormor stod som barn och såg Torkels renhjord (i Nordingrå) passera upp emot Barsta och ”frödde fötterna”. Ute i trakten ifråga finns förresten minst en Lappkôjmon. Vid ett annat tillfälle omsprangs vår informant A, kvinna, född 1916 av samma drygt tusenhövdade renhjord, som kom snabbt mullrande uppifrån Ådd: aschkajn, dvs Ådals kaj, dit den nått via isen på Gaviksfjärden.

BILDEN: Ivar Samuelsen, fotograferad av Bonaparte 1884. Wikimedia Commons.
Ivar var en norsk sjösame. kan samerna i vårt innanhav ha sett ut på liknande sätt?

sjøsamisk_mann_finnmark_norge_ivar_samuelsen_1884_av_bonaparte

Forts i Del II

(icke-bindande förhandsbeställningar på boken på fb-sidan southsaamihistory erbjuds inom kort; samt inom kort på en egen hemsida.
Serien kan också läsa avsnittsvis i Saepmie Times, del 1 ute inom kort!)

Annonser

”warest en stenring är hwilken Broby bona säga att dett i forna tijder har warit lappkåija” – Samisk boplats i arkiven 10 km från Mälaren!?

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv: en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times.

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.

FOTO: Zeth Johansson (Sagån)

Zeth Johansson

 

Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson 12 dec 2018

Samisk boplats i arkiven 10 km från Mälaren!? # 1

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv: en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.

FOTO: Zeth Johansson (Sagån)

Zeth Johansson

Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson 12 dec 2018

ETNISK RENSNING AV SYDLIGA SAMER, nya uppgifter! Ur Prästerskapets besvär 1723 (via E. Olsson)

Ett pionjärarbete inom forskningen!
Se vad Saepmie Times’ Eskil Olsson har funnit!
Och läs vidare i PDF-tidskriften Saepmie Times’ kommande nr – snart ute.

Ur prästeståndet härrör alltså dessa nyssfunna, skakande rader kring den etniska rensningen av de sydliga samerna i Sverige – den som ägde rum runt 1720-30.

Vi har tidigare granskat skeendena runt 1729. Mindre kända har processerna kring 1720-23 och 1725 varit. Här ser vi att det rådde full beredskap till en storskalig etnisk rensning. Dessa formuleringar kan dels stämma till eftertanke kring systemet med tillskapandet av sockenlappar (var det fråga om en rent slaveri-inrättning?); dels ställs i nytt ljus den idoga kyrkobokföringen och de exra husförhörslängderna med samer i söder.

Vi påminner oss norske-trönderske ‘missionsgeneralen’ von Westens brev till det jämtländska prästerskapet som sändes 11 mars 1723, alltså tidigare samma år.
Självklart torde det ha spelat in här. (not nedan)

Vi ber alla pågående (i Norge) och kommande sanningskommissioner att beakta detta och utgår ifrån att vi och våra – inte minst dessa – rön kommer att ingå i sådana processer.

”Kongl. Maj:ts afgångne Befallning af den 1. Sept. 1720. angående Lapparne, at de igenom det ena Länet til det andra blifwa förde, til dess de wid deras rätta hemwister uti Lapparmarcken kunde komma att stadna, blifwer härmed till wärckställighet förnyad: Åliggandes dock wederbörande Landshöfdingar och Kono=Betiänte, at noga efterfråga, til hwad Församling sådane Lappar sig hålla, intil dess de kunna blifwa härifrån orterne afförde.

Vidare:

”Imedlertid skola alla de som icke med någon Kyrckoherdes bewis gitta intyga, at de Gudstiänsten uti någon wiss Församling biwista, uti Christendomen nödige underrättelser taga och sine Salighets=medel bruka, blifwa grepne och til publiqt arbete satte, samt så länge därwid qwarhållne, in til dess de alfwarsam åhoga wisa, at låta leda sig til Guds kundskap. Så böra och alle Judar, Landstrykare, Trådragare och Häcktmakare, som fara omkring Landet, til följe af Resolution på Prästerskapets beswär af år 1660. fasttagas, och til Kronans arbete brukas.”

– från 1723 ur ”Den 22. Octob. Resolution uppå Prästerskapets Beswär och ansökningar”

Not: https://southsaamihistory.wordpress.com/2016/08/28/da-undlobe-mig-tvende-finner-naefnlig-ion-siursen-og-jon-torchildsen-ur-von-westens-brev-till-svenska-prasterskapet-i/

Peter Ericson 3 november 2018

Text excerperad av Eskil Olsson, SSA, Stockholm.
Accession och full källhänvisning i Saepmie Times.

PRENUMERERA på Saepmie Times?
Kontakta oss på vår sida på Facebook eller epost saepmieforskning@gmail.com

Bild: Den samtida lantmätaren Arvid Hagman (utan egentligt samband med ämnet), Jönköpings län, via Jönköping läns museum  https://jonkopingslansmuseum.se/bloggportal/arkeologi/ett-ovantat-mote-med-manniskor-i-marginalen/

figur-2-1200x675

Stadsvandra, smartare, billigare – i samernas fotspår 5-6-7 oktober!

Stadsvandra i samernas historiska Stockholm …
Återskapa 600 år av samisk närvaro kommande helg –
med Peter Ericson, historiker, föreläsare, forskare, författare

I samarbete med NBV-Stockholms län
fre 5 oktober kl. 15.00 – 18.00
lördag 6 okt kl.10.15 – 13.00 (e.m-tur inställd obs!)
sön 7 okt kl. 11.00 – 14.00

Start alla dagar Mariatorget, söder om Tors fiske.

  • Du Prenumerant på Saepmie Times! Du har rabatt:
    Din totala kosnad lördag är 90 kr, och fre/sönd 110 kr.

    NY AFFISCH HELA HELGEN

Blodtörst, absolut makt och böner – hur land (och stad) med kloster byggdes. Eller om Svearikets Game of Thrones, baserat på en ISIS-lik religiös stadsstat, driven av clarissinnor och gråbröder?

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

En bakgrund till stadsvandringarnas Clara kloster som år 1413 besöktes av samekvinnan Margareta. Av Peter Ericson.

Ett svenskt, medeltida ISIS (KAS-ish-IS?): Katolsk- i s h  stat i  staten 1270-1527; eller 
gudomlig nåd åt missionens välsignade karelare, samer, satakundare, ålänningar, västerbottningar/”hälsingar”, götar, svear … ? 

Hur uppstod det enorma katolska inflytande som erhölls under framför allt 1300-talet?

Strategin liknande i vissa stycken vissa samiska gruppers egen överlevnadstaktik: att placera sig kring rese-nav, vid kors- och utmed allfartsvägar. Dock gäller det bara själva placerandet av baslägren: där upphör likheterna.

År 1265 gavs dominikanermunkarna rätt att inneha egendom. Något liknande tycks ha gällt gråbröderna.

Allteftersom gråbrödra- och clarissinnesystrarna expanderade sin bas, och emottog arealer av svårbegripligt omfattande storlek av först kung Magnus ladulås och sedermera kung Birger Magnusson och så småningom även av Magnus I Eriksson, kom marken att på sitt sätt avvittras till stormannasläkter, som sökte sig till den växande staden vid Mälarens utlopp i Östersjön.

Förhållandevis tidigt kom dessa stormän att vilja bli begravda i Clara klosterkyrka och de allra största fick sin sista vila i Gråbrödernas kyrka Gråbrödrakyrkan, invigd 1300 – den som vi senare känner som Riddarholmskyrkan. Den är känd som Stockholms äldsta byggnad och enda kvarvarande lämning av en svensk medeltida klosterkyrka.

Munke lägret, sedermera Kungsholmen, utvecklade gråbröderna sina näringar och i övriga staden och blivande staden kom nunnorna, clarissorna i S:a Clara kloster att expandera sin verksamhet och införliva byar som t ex Väsby, strax intill dagens Hötorget (namnet fick det under Gustav Vasa).

”De som bosatte sig i hus på klostrets mark fick stadsprivilegier som borgare. Medlemmarna i Klara Kloster fick aldrig visa sig utanför klostrets gallergrindar, och klostrets omfattande affärsverksamhet sköttes utåt av sysslomannen, som valts av abbedissan och agerade med hennes fullmakt” (”Klara kloster i Stockholm: ett exempel på agrar stordrift under medeltiden.” Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508; B 15. Stockholm: Kulturgeografiska inst., Stockholms univ.  Dagny Torbrand  1968)

Under en period föreligger alltså en rent feodal verksamhet i en stadsstadliknande administration vars makt inte minst belyses av att Magnus ladulås lät flytta på Norrstigen för nunnornas skull. Samt att han placerade sin och drottning Helvigs dotter, prinsessan Rikissa där på Clara kloster (hon blev kanske, inte alldeles oväntat, abedissa där från 1335).

Den andliga, fysiska, politiska och ekonomiska makt som gråbröder, clarisinnor och svartbröder (alltså i Finland före Stockholm) utövar saknar motstycke i norra Europa. En envis vetenskapstradition vill även placera ett fransiscanerkonvent i Bjurö i dagens Västerbotten.

Historiska fransiscanerkonvent i Sverige (källa: Wikipedia) :
Visby konvent, Gotland (1233–).
Söderköpings konvent, Östergötland (1235–1520).
Uppsala konvent, Uppland (1247–).
Enköpings konvent, Uppland, etablerades kring 1250.
Skara konvent, Västergötland (omnämnt 1259, –).
Gråbrödraklostret i Stockholm, Gråmunkeholmen, Stockholm, (1270–);
systerkloster Sankta Klaras systerkloster grundat 1286 av Magnus Ladulås.
Linköpings konvent, Östergötland, (1287–).
Arboga konvent, Västmanland (1200-talet–).
Jönköpings konvent, Småland (1200-talet–).
Nyköpings konvent, Södermanland (1200-talet–).
Krokeks konvent, Östergötland (omnämnt 1440 –).
Raumo konvent, Satakunta (omnämnt 1449 –).
Kökars konvent, Hamnö Åland, (troligen i mitten av 1400-talet -).
Nylödöse konvent, Västergötland (1473–).
Viborgs konvent, Karelen (1400-talet –).
Växjö konvent, Småland, (1400-talet–).

Sedermera tillväller Clara kloster sig Karlberg och Rörstrand. Karl Knutsson Bonde tilbyter sig år 1452 Djurgården; och det är ungefär den tiden som markerar början av Clara Klosters nedgångstid. Dock behåller man rätten till allt fiske utanför dåvarande Djurgårdslandet – ett ohyggligt stort område!

I sammanhanget kan vara lämpligt att tillägga att djur under medeltid vanligen betydde vildren.

Svartbrödramunkarna

Bilden blir än mer komplex med Svartbrödraklostrets instiftande på 1330-talet. Redan kring 1220 hade man kommit till Strängnäs och Sigtuna; och inte långt därefter gjorde man anspråk på den tomt som idag domineras av Stockholms slott och som tingats på av byggherrarna till Slottet Tre Kronor. Svartbröderna kom sedan att hålla till vid Österlånggatan. De var dominikanermunkar, och oftast sällan såta vänner med gråbröderna. Dominikanerna, Herrens hundar, domini canes (en ordlek) kom att bli tongivande i franska inkvisitionen, och tycks ha haft ett mycket stort inflytande i Europa. Där ska tusentals människor ha bränts på bål! Detta är alltså föregångarna till våra nordiska trolldomsprocesser,

Dominikanerbrödernas konvent kom 1249 till det som skulle bli Åbo. Här fick man så småningom för första gången välja rikshalvans/provinsens  egen biskop och det blev dominikanfadern Johannes från Sigtuna, som valdes år 1286 (och senare ärkebiskop i Uppsala) – Åboland fick påsåvis en internationell kontakt medelst en utomlands utbildad prästman. För övrigt samma år som S:a Clara kloster sägs ha instiftats.

Att dominikanerorden så tidigt etablerades i Finland är avgjort intressant ifråga om studier av det tidiga svenska rikets infrastruktur.

 


I en kommande bloggpost tittar vi på Riddarholmskyrkan, och dess betydelse för nationalstaten Sverige och dess regenter.  I åter en annan post ser vi på hur man placerat klostret utmed allfartsvägar synkront med korstågs- och pilgrimsleder.

Högstesparven

Karaktären High Sparrow, spelad av walesaren Jonathan Pryce, i Game of Thrones torde ha inspirerats av forna tiders gråbröder och fransiscaner samt dominikanerkonventet svartbrödramunkarna. Promobild. Länk:
http://gameofthrones.wikia.com/wiki/High_Sparrow

 

 

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

Blodtörst, absolut makt och böner. Något om hur landet (och Stockholm) med kloster byggdes. Eller ett Svearikets Game of Thrones, baserat på en ISIS-lik religiös stadsstat, driven av clarissinnor och gråbröder?

En bakgrund till stadsvandringarnas Clara kloster som år 1413 besöktes av samekvinnan Margareta. Av Peter Ericson.

Ett svenskt, medeltida ISIS (KAS-ish-IS?): Katolsk- i s h  stat i  staten 1270-1527; eller 
gudomlig nåd åt missionens välsignade karelare, samer, satakundare, ålänningar, västerbottningar/”hälsingar”, götar, svear … ? 

Hur uppstod det enorma katolska inflytande som erhölls under framför allt 1300-talet?

Strategin liknande i vissa stycken vissa samiska gruppers egen överlevnadstaktik: att placera sig kring rese-nav, vid kors- och utmed allfartsvägar. Dock gäller det bara själva placerandet av baslägren: där upphör likheterna.

År 1265 gavs dominikanermunkarna rätt att inneha egendom. Något liknande tycks ha gällt gråbröderna.

Allteftersom gråbrödra- och clarissinnesystrarna expanderade sin bas, och emottog arealer av svårbegripligt omfattande storlek av först kung Magnus ladulås och sedermera kung Birger Magnusson och så småningom även av Magnus I Eriksson, kom marken att på sitt sätt avvittras till stormannasläkter, som sökte sig till den växande staden vid Mälarens utlopp i Östersjön.

Förhållandevis tidigt kom dessa stormän att vilja bli begravda i Clara klosterkyrka och de allra största fick sin sista vila i Gråbrödernas kyrka Gråbrödrakyrkan, invigd 1300 – den som vi senare känner som Riddarholmskyrkan. Den är känd som Stockholms äldsta byggnad och enda kvarvarande lämning av en svensk medeltida klosterkyrka.

Munke lägret, sedermera Kungsholmen, utvecklade gråbröderna sina näringar och i övriga staden och blivande staden kom nunnorna, clarissorna i S:a Clara kloster att expandera sin verksamhet och införliva byar som t ex Väsby, strax intill dagens Hötorget (namnet fick det under Gustav Vasa).

”De som bosatte sig i hus på klostrets mark fick stadsprivilegier som borgare. Medlemmarna i Klara Kloster fick aldrig visa sig utanför klostrets gallergrindar, och klostrets omfattande affärsverksamhet sköttes utåt av sysslomannen, som valts av abbedissan och agerade med hennes fullmakt” (”Klara kloster i Stockholm: ett exempel på agrar stordrift under medeltiden.” Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508; B 15. Stockholm: Kulturgeografiska inst., Stockholms univ.  Dagny Torbrand  1968)

Under en period föreligger alltså en rent feodal verksamhet i en stadsstadliknande administration vars makt inte minst belyses av att Magnus ladulås lät flytta på Norrstigen för nunnornas skull. Samt att han placerade sin och drottning Helvigs dotter, prinsessan Rikissa där på Clara kloster (hon blev kanske, inte alldeles oväntat, abedissa där från 1335).

Den andliga, fysiska, politiska och ekonomiska makt som gråbröder, clarisinnor och svartbröder (alltså i Finland före Stockholm) utövar saknar motstycke i norra Europa. En envis vetenskapstradition vill även placera ett fransiscanerkonvent i Bjurö i dagens Västerbotten.

Historiska fransiscanerkonvent i Sverige (källa: Wikipedia) :
Visby konvent, Gotland (1233–).
Söderköpings konvent, Östergötland (1235–1520).
Uppsala konvent, Uppland (1247–).
Enköpings konvent, Uppland, etablerades kring 1250.
Skara konvent, Västergötland (omnämnt 1259, –).
Gråbrödraklostret i Stockholm, Gråmunkeholmen, Stockholm, (1270–);
systerkloster Sankta Klaras systerkloster grundat 1286 av Magnus Ladulås.
Linköpings konvent, Östergötland, (1287–).
Arboga konvent, Västmanland (1200-talet–).
Jönköpings konvent, Småland (1200-talet–).
Nyköpings konvent, Södermanland (1200-talet–).
Krokeks konvent, Östergötland (omnämnt 1440 –).
Raumo konvent, Satakunta (omnämnt 1449 –).
Kökars konvent, Hamnö Åland, (troligen i mitten av 1400-talet -).
Nylödöse konvent, Västergötland (1473–).
Viborgs konvent, Karelen (1400-talet –).
Växjö konvent, Småland, (1400-talet–).

Sedermera tillväller Clara kloster sig Karlberg och Rörstrand. Karl Knutsson Bonde tilbyter sig år 1452 Djurgården; och det är ungefär den tiden som markerar början av Clara Klosters nedgångstid. Dock behåller man rätten till allt fiske utanför dåvarande Djurgårdslandet – ett ohyggligt stort område!

I sammanhanget kan vara lämpligt att tillägga att djur under medeltid vanligen betydde vildren.

Svartbrödramunkarna

Bilden blir än mer komplex med Svartbrödraklostrets instiftande på 1330-talet. Redan kring 1220 hade man kommit till Strängnäs och Sigtuna; och inte långt därefter gjorde man anspråk på den tomt som idag domineras av Stockholms slott och som tingats på av byggherrarna till Slottet Tre Kronor. Svartbröderna kom sedan att hålla till vid Österlånggatan. De var dominikanermunkar, och oftast sällan såta vänner med gråbröderna. Dominikanerna, Herrens hundar, domini canes (en ordlek) kom att bli tongivande i franska inkvisitionen, och tycks ha haft ett mycket stort inflytande i Europa. Där ska tusentals människor ha bränts på bål! Detta är alltså föregångarna till våra nordiska trolldomsprocesser,

Dominikanerbrödernas konvent kom 1249 till det som skulle bli Åbo. Här fick man så småningom för första gången välja rikshalvans/provinsens  egen biskop och det blev dominikanfadern Johannes från Sigtuna, som valdes år 1286 (och senare ärkebiskop i Uppsala) – Åboland fick påsåvis en internationell kontakt medelst en utomlands utbildad prästman. För övrigt samma år som S:a Clara kloster sägs ha instiftats.

Att dominikanerorden så tidigt etablerades i Finland är avgjort intressant ifråga om studier av det tidiga svenska rikets infrastruktur.

Bilderna: Slottet Tre Kronor och Svartbrödraklostret, detalj på Vädersoltävlan från 1500-talet (år 1535) (kopia från 1600-talet).

Tre Kronor från Slottsbacken, oljemålning 1661 av Govert Camphuysen. Högborgens rikssalslänga visas framför kärntornet och Johan III:s kungsvåning mellan de två tornen till vänster. Längst ner till höger lejonkulan. Bilden via Wikipedia.

 


I en kommande bloggpost tittar vi på Riddarholmskyrkan, och dess betydelse för nationalstaten Sverige och dess regenter.  I åter en annan post ser vi på hur man placerat klostret utmed allfartsvägar synkront med korstågs- och pilgrimsleder.

Högstesparven

Karaktären High Sparrow, spelad av walesaren Jonathan Pryce, i Game of Thrones torde ha inspirerats av forna tiders gråbröder och fransiscaner samt dominikanerkonventet svartbrödramunkarna. Promobild. Länk:
http://gameofthrones.wikia.com/wiki/High_Sparrow

Bilder NEDAN:

En av de tidigare (nederst) abbedissorna, Rikissa Magnusdotter; samt reminiscenser av den sista, Anna Reinholdsdotter (Andersson. Ur Fornvännen 1958).

 

 

 

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

Lördagstipset På Stan: Samisk historievandring! Samer från 1300-tal till idag

Lördag (Samma som ovan): heldagstur!

Start Viking Line via Katarina-Maria-Gamla Stan-Klara 225 kr.
Hela turen till och med Norra real: 250 kr.
Ingen mat inkluderad, men vi tar fikapauser.
Start kl 10.00, avslut ca 16.00 – 16.15.
Obs förlängt och prisförhöjt. Inkl NYTT inslag!

Swish 0724243922

Frågor sms 0729070058

Anm saepmieforskning@gmail.com (eller hit/på Swish!)

* eller betala till swedbankkonto (privat) 2240045340, clearing 84202, kontoinnehavare Peter Ericson

https://youtu.be/8iHWJ-btq4k

Minns i september? – Samehistoriska stadsvandringar fre – lör 7 – 8 sep (UPPDATERAD 30/8)

Saepmie Stuehkiesne
Samernas Stockholmiana eller Sápmi i Stockholm

Historien om flera bemärkta samekvinnor och någon man 1413-idag.  – BOKA NU!

 

 

https://www.facebook.com/samernassthlm/videos/234488557235116/?t=1

Stadsvandringar fredag och lördag 7 – 8 september.

Fem turer:

Tur 1. Fredag heldag inkl paus för lunchbuffé (225 kr exkl lunch)
Samling 9.00, avgång 9.15, avslutas kl.15.45. Viking Line till Klara k:a.

Tur 2. Lördagsturen: Viking Line till Norra real (250 kr)
(225 kr om avslutad vid Klara)

Fredag, delsträckor: 

Tur 3. Maria till Klara (k:a) kl 11- 15 (120 kr)

Lördag, delsträckor:

Tur 4. Klara till Norra real (70 kr, tid kommer senare, ungefär som fredag)

Tur 5. Maria till Norra real kl
11– 16
(160 kr)
Samling utanför Cafe Fru Bellman

 

 

Nota bene: 
Alla vandrare får Saepmie Times 1/2018 (värde 75 kr)
där det står om Maria Magdalena Matsdotter!
Dessutom erhålles prenumerationer till halva priset.

 

 

Klara samiska historia, del 1 1300-1600-tal

Klara, Norrmalm, Stockholm

1300-tal. Norrstigen passerar området. Runt 1290 grundläggs S:a Clara kloster utgående från en donation av Magnus ladulås. Men besitter en enorm landmassa. Klostret blir grunden till hela norra Stadens expansion. Klostret är en syskoninstitution till Gråbrödraklostret, grundat något decennium tidigare; som besitter större andlig makt men med möjligen mindre värdsliga tillgångar. Dock är de mera involverade i Stadsholmens göranden och låtanden.

1400-tal. Samiska legendariska kvinnan Margareta, som 1389 hade träffat Unionsdrottningen Margareta i Malmö (då i Danmark) besöker såvitt vi vet bägge franciskanerklostren; S:a Clara kloster och Gråmunkeklostret på Kidaskär (idag Riddarholmen). Klostret genomgår en tuff tid med många bränder; efter 1300-talets – givetvis frånsett Digerdöden – genomgående blomstring kom 1400-talet merendels att utgöra en nedgång. Striderna runt Brunkeberg på 1470- och 1490/00–talet samt flera förödande bränder samma sekel kom på sikt att innebära klostrets undergång. Om inte annat så indirekt; på det att Peder Swart med bestämdhet hävdade att nunnorna svikit di svenske. Katolska helgedomar och nunneordnar stod ej högt i kurs.

15-1600-tal. Klostret rivs 1527 av en resolut Gustav Vasa. Det finns belägg för att teglet i clarisinneklostret användes vid tillbyggena av Slottet Tre Kronor, såväl 1527 som senare.
Sedermera river Johan III deras kyrka och uppför det som ska bli S:a Klara kyrka. Hamnlägena och kajplatserna flyttas upp i terrängen.

Klara gentrifieras (skulle vi ha sagt idag); det blir från att ha utgjort en splittrad bebyggelse nu högreståndsmiljöer. Detta förstärks alltmer efter stadsplanerna runt 1630-40.
Sumpmarken fortsätter dock att skapa en ohälsosam miljö; något som torde ha pågått mest genom hela senmedeltiden. Flera samiska arkeologiska fynd finns från denna tid, just runt Klara kyrka. Vi hoppas kunna publicera några sådana i kommande nummer.

17-1800-tal osv i Del II.

 

 

BILDER:

1, English: Sweden, Stockholm, Riddarholmen, Medieval basement rooms in the Old Parliamentary house.
Svenska: Stockholm, Riddarholmen, Ga Riksdagshuset, medeltida källarrum från Gråbrödraklostret.

Av Alexandru Baboş Albabos – Eget arbete, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=11356319
2. S:t Erik
3. -4. Samiska fynd från historisk tid. De beskrivs lite närmare i nästa del.
Väskbygeln hittades i kvarteret Svalan, helt intill där sedermera samernas första centralförbunds kansli kom att ligga (grannkvarteret Duvan).
Nedre bild: Samisk hornsked funnen i kvarteret Hägern större vid Drottninggatan. Foto: Helena Fennö. Stadsmuseet i Stockholm.