Ångermansamerna skattade 1484 till Örebro slotts hövitsman Herr Svante

Medeltidsbrev i Ångermanland från 1484 som torde bevisa samisk närvaro i Ångermanland och Jämtland såväl i samtiden som en någon period innan.

V i noterade nyligen att samer i Tavastland – såväl som samerna i Ångermanna/Anundsjö/Åsele lappmark och Lycksele/Ume lappmark – betraktades som s k konungz lappar (i källan anges just dessa specifika tavastesamer såsom ”ägda” .. Detta berättas i äldre bearbetade texter från 1800-talets slut. Där anges också att samerna ägdes och skiftades som ”annan egendom” ( http://runeberg.org/nfbc/0265.html ). Detta feodala mönster och system syns på sina håll ha kunnat övertagits av kust- och kanske t ex härjedalsbönder. Birkarlarna utgör här ett historiskt mellanled; men det är endast undantagsvis de utsträckt sina färder till de sydligare lappmarkerna. Som vi tidigare sett på, var det i hög grad för att överta kontrollen över birkarlarna som Kronan beslöt att etablera städer utefter den bottniska kusten kring 1620-22. Projektet var karl IX:s; men blev försinkat pga hans död.

Detta är under Unionstid och inom den mycket långa period som Unionsdrottning Dorothea i det närmaste i femtio år såsom länsfru förvaltade själva Jämtlands län (1445-1495); hon fick det som morgongåva av sin blivande man Kristofer av Bayern.
Däremot såg konstruktionen av de fiskala omständigheterna i våra ögon svårbegriplig ut. Fögderier och administration allmänt var intrikat ordnat; om det ens var ordnat. inte minst gällde alltså skatteuppbörd och andliga, kyrkliga ting. Men eftersom ångermanlandsfogden uppbar skatt och handlade med jämtlandssamerna i Hammerdal 1520; finns nog anledning at tro att sammaledes skedde 1484.
Det var nog helt enkelt lättare att få tag i samerna där. En relativt extensiv fjällsamisk renskötsel kan nog redan den tiden också ha vart på banan då. Men om just den saken, måste vi gå vidare och forska mer.

Men i denna kaotiska unionstid, under Kalmarunionen, alltså:

Svante Nilsson Natt och Dag, väpnare och hövitsman på Örebro, tillstår att hans tjänare Bernt Larsson såsom fogde för Ångermanland gjort honom räkenskap för uppbörd av huvudskatt, skinnskatt, lappskatt, dagsverkspengar och böter.

sigill

SDHK-nr: 31443

Faksimil

Ångermanland-Medelpad 1986, s. 134

Litteratur och kommentar

B. Fritz, Ångermanlands medeltidsbrev (Ångermanland-Medelpad. årsbok för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund 1986). Om skattetitlarna se Dovring, De stående skatterna på jord (1951), s. 385 f.

https://sok.riksarkivet.se/sdhk?SDHK=31443&postid=sdhk_31443

lapper-1484

sigill

När slottsherrar och -fruar ”ägde” samer. Den 6 sep 1478.. Hertig Albrecht fick en jämtlandssame i gåva (Feodalism och samer I/version)

DET KÖBENHAVNSKA PRINSBRÖLLOPET .
Feodalherrars och -damers syn på ägande – samer och kolonisatörer ca 870-1900.

BORTOM ALLT TVIVEL

Dagen då Hertigen av Sachsen emottog en jämtlandssame i gåva
Med ett stort följe, som brudens farbror Albrecht red i spetsen för; med 800 hästar och 42 vagnar anlände Christine i Warnemünde, Rostocks hamn, där Ärkebiskopen av Lund Jens Brostorp och Marsk Claus Rönnow emottog dom med ett likaledes stort följe av adelsmän och med en flotta, som görde gästen över till Stubbeköping (på norra delen av Falster),.

King knight in armor armour on horse horseback steed charger Stock Photo

Resan fortfor landvägen över återstoden av Falster. Och när det stora följet närmade sig Köbenhavn – sannolikt kring Valby Bakke, mötte Christian I upp i fronten för 500 beridna gardesmän, klädda i bruna dräkter med via och blå ränder. När kungen hade hälsat prinsessan välkommen, vände han och red i spetsen för dom alla emot staden. Närmare stadskärnan ändå, annalkade sig Prins hans med 700 riddare i gröna ränder. Hela följet fick nu stanna igen för att ta emot prinsens välkomsthälsningar. Snart begav sig alla den allra sista biten genom stadens inre kärna och in på slottet.
Dom vigdes på en söndag.

Så, den 6 september 1478 äktade den danske Prins hans (a.k.a Johan/John, som svensk kung fick han namnet Johan II) blott 17 år gamla Christine, hertiginna av Sachsen. De skulle sedermera bli kung och drottning mellan 1481 och 1511. De regerade Norge 1483-1513 och Sverige den korta perioden 1497-1501.
Under den påföljande bröllopsfesten skänkte den sittande konungen, Christian I, såsom present till brudens morbror (tillika hennes far Ernsts medregent och broder) Albrecht

einem Wilden jungen Lappen, der den Vogt in Jempten Lande in Norwegen in der Jagt erfangen hatte mit seinem Rehen pelzrock, langen hültzeren Eis-Schuhen und Handtbogen

Så står skrivet i en gammal tysk krönika, första gången tryckt i Frankfurt am Main 1557. Utan tvivel hade fogden fångat denna ”vilda unga lappen” med renskinnspäls eller mudd, skidor på fötter och en pil och båge i handen på fjällen (eller kanske i skogen) i länet eller landskapet Jämtland (vi vet vi inte vilket, det handlar ju oftare om länet i förläningssammanhang). Så skrev Anders Lööv 1992, norsk historiker, och materialet kom att användas i ett sedvanemål.

Vi återvänder till 1445: Såsom morgongåva hade alltså redan 1445 den förre kungen Kristofer av Bayern (1416-1448)  – kung i Sverige 1441-1448 – skänkt åt sin blivande brud, Dorothea, då blott 15 år – länet Jämtland med allt som fanns i och på det. Genom att gifta sig med nästa kung, Christian I, såg hon till att bara vara utan Jämtland ett par år under hela den femtioåriga perioden, 1445-1495 som hon var länsfru. Länge härskade hon; trots sitt korta äktenskap med Kristofer.
Fogden kom att bli densamma under hela denna perioden: Peder Karlsson Skånke eller Schanche (adelsnamnet postumt). Om han var den som fångade den jämtlandssamiske mannen, vet vi ej. Karlsson var en åldrig man år 1478 och torde sannolikt ha använt ett eller flera biträden till denna hantering.

     I alla händelser: detta är en högst förvirrande tid under Kalmarunionen, med många olika makthavarnivåer i Jämtland och annorstädes. Dorothea hade en tid även Värmland och Närke som förläningar; och bet sig tidtals fast i Örebro Slott (den klassiska morgongåvan annars, och som hon tycks ha fått när hon äktade Christian). Sedermera kom paret Christian och Dorothea att spendera år på resa mellan olika prelater ända inemot Palestina för att få med deras ord till Unionen för att få återfå Närke och andra svenska förläningar.

Vi vet inte var den jämtlands (eller härjedals-)samiske mannen fångades eller något om hans fortsatta öden.

 

”att the landzender — som vidh Helsingeland och Ångermannaland liggiandes äre, benemdh Laepmark, hvilke i fordom tidom icke haffua warit i mång Menniskiors minnom, att the Marcker haffua waritt Bruckade till att inbyggias eller besittias, skola thå Christno folke och allmoge biudas, — och huar och enom som ther uthi byggia och boo vele frijtt loff att winna sig ägor, att taga för sig och sina – ”

KOLONISATION I. Äldre dokument: Sameland öppnas för kristna

1. K. Magnus Erikssons frihetsbref för dem, som nedsätta sig i Lappmarken, dat. Telge d. 16 Mars 1340.

Wij Magnus medli Gudz Nåde, Sverigiz, Norigiz och Skåningz Konung, helsom allom som thetta wårtt opna breff seandes warde Everdeliga i Gudi, såsom om Gudz dyrkelse och hans heders föröchning, och wårtt benempde åminnelse Oss Elskelige (fordom) Herr Oloff fordom Erchebiscop i Vpsala, och andre wårtt Rijksens Råådh.

Oss tå wara stadde i wår litzla åålder och vngdom, så haffue the och af stora och myckin vmbsorg och försyn, sticktede och stadgadt, att the landzender wårtt Rijkes som vidh Helsingeland och Ångermannaland liggiandes äre, benemdh Laepmark, hvilke i fordom tidom icke haffua warit i mång Menniskiors minnom, att the Marcker haffua waritt Bruckade till att inbyggias eller besittias, skola thå Christno folke och allmoge biudas, och them allom och huar och enom som ther uthi byggia och boo vele frijtt loff att winna sig ägor, att taga för sig och sina Erfuingom.

Wij thå i thenne her deel sådana lofflige förhaffning och föresettning lofuandes, haffue wij förnempde stafga tecktt och sampttycktt, och nu them förnyom, och medh wårtt Kongelige machtt stadfestom, Giffuandes loff allom genom thetta wårtt närwarandes breff som åå Christo tro, eller till Christna tro sig omwenda wele. Alla the marck och ägor som före nempde ähre sigh att taga, för sigh och sinom Erfwingom. Welandes och biudandes, att the ther inne boo eller i Framtidom inboandes varda, så wel thet the warda oss betalandes och vtgiffuandes till wår Konungzliga Rett och tienst så i allom androm, att the niuta och brucka för de Helsingelandz Lag och sedwengio.

Huarföre biude wij stadelige och hårdelige att ingen i huad wilkor eller skickelse han wara kan, her emott wårtt samptyckte breff dierffuas af them kreffia eller taga them i någon förtunga, eller i någrahanda motto förtörna, såsom han fly will, om han här emott giör, wår Konungzliga hempd och näffst.

Giffuit i Tälie åhren efter gudz byrdh, Tusende Try hundrade och Fyratio, Torsdagen nest för Oculi som är tridie söndagen i Fastan.

(Ur Handl:r rör. Skand. Hist. Del 39 s. 16.)

Anm. af utgifvaren: Drotseten Knut Jonssons bref af den 5 Sept. 1328 ang. bl.a. Birkarlar och Lappar är tryckt i Del III s. 336 af denna samling.

Bildresultat
Kung Magnus Erikssons byggningabalk

Dokument från Tromsö universitetbiblioteks databas via Suonttavaara

 

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

”Vermelænderne og den Deel af Skridfinnerne, som boe i deres Nabolang” – Adam av Bremen om samerna

”Vermelænderne og den Deel af Skridfinnerne, som boe i deres Nabolang, omvendte til Christendommen. For nu at give en kort Beskrivelse af Sverrig eller Svea-Rige, da har dette Land vesterpaa Gotherne med Staden Skara; mod, Nord Vermelænderne og Skridfinnerne, hvis Hovedsæde er Helsingland * ”

Imellem Norge og Sverrig boe Vermelænder, Finveder og andre Folk, som nu alle ere Christne og høre til Menigheden i Skara. Paa Grændsen mellem de Svenske og Normændene har fremdeles imod Nord Skridfinnerne deres Bolig; om dem fortæller man, at de i hurtigt Løb overgaae de vilde Dyr. Deres Hovedstad er Helsingland; til sammes første Biskop beskikkede vor Erkebisp en vis Steenfi, hvis Navn han forandrede til Simon.

[ Helsingland er Skridfinnernes Hjem, beliggende paa de ripheiske Bjerge, hvor Sneen stadig holder sig. De Indfødte er saa fortrolige med Kulden, at de hverken bryde sig om Huus eller Tag. Kjødet af de vilde Dyr er deres Føde og Skindene deres Klædning. Skolie 132 ]

Denne Mand har ved sin Prædiken vundet Mangfoldige blandt Hedningerne paa det Sted. Desuden er der endnu utallige andre svenske Folkefærd; men af disse ere, efter hvad vi have hørt, ikkun Gotherne, Vermelænderne og den Deel af Skridfinnerne, som boe i deres Nabolang, omvendte til Christendommen. For nu at give en kort Beskrivelse af Sverrig eller Svea-Rige, da har dette Land vesterpaa Gotherne med Staden Skara; mod, Nord Vermelænderne og Skridfinnerne, hvis Hovedsæde er Helsingland; mod Syd hele Længden af det forhen omtalte baltiske Hav; og her er den store Stad Sigtun. Mod Øst endelig støder det op til de ripheiske Bjerge, hvor der er store Ørkener, hvor Sneen falder dybt, og hvor Skarer af menneskelige Uhyrer gjøre Veien ufremkommelig.

KOMMENTAR: Nog får man lov att vara källkritisk. Adam har alla anledning att framhäva sina föregångare och att breda ut sig om samerna och deras skriande behov av frälsning.
NOT: Sveoner står det i original; någon svensk stat syns ej nämnas.

* Med Hälsingland avsågs vid denna tid i princip hela nuvarande Norrland.

MIN KÄLLA HÄR: http://heimskringla.no/wiki/Adam_af_Bremen:_Om_Landene_og_%C3%98erne_i_Norden


    Bild: http://www.univie.ac.at/hypertextcreator/europa/site/browse.php?arttyp=k&l1=2&l2=2165&l3=2169&l4=2271&a=2361

SVARTA DÖDEN / SVARTEDAUEN (del I) , saga hos åarjelsaemieh

(Del I) (Eng: BLACK DEATH) Berättad av Stina Tomasson, Röberg, Vilhelmina via Nils Eriksson (1992), som  förmedlat.

”Svarta döden gick en gång över Susendalen i Norge, så att alla människor dog.
En lappgubbe kom dit och fann hela trakten öde. Alla människor och djur var döda.
Han åkte genast därifrån och skulle fara hem till Sverige, men han kom ihåg, att Bahan [Satan eller Döden] kanske följde honom. Han åkte därför till Durrian, [ett kallt och ödsligt ställe på fjället] och satte sig där.” fortsättning följer

Källhänvisningar och fortsättning följer inom kort!

FINNEFERD – Saepmie, sydsamiska delarna beskrivna på 800-talet e.Kr

Ur Egils Saga (utg 1923) via heimskringla.no

Finmarken er et vidt udstrakt Land; mod Vesten ligger Havet, hvorfra der gaar store Fjorde ind i Landet, ligeledes mod Nord og helt øster om; men mod Syd er Norge; og Finmarken strækker sig i det Indre omtrent lige saa langt mod Syd som Helgeland. Landet er fuldt af Fjældbygder, dels i Dalene, dels ved Søerne; thi i Finmarken er der overordentlig store Søer og omkring dem vide Skovstrækninger; og fra den ene Ende til den anden overskæres det af den høje Fjældkæde Kølen. Da Thorolf nu var kommen øster paa i Kvænland til Kong Faravid, beredte de sig til Toget, fire hundrede Mand stærke, af hvilke Nordmændene udgjorde det ene, og kom frem til Fjældet, hvor de traf paa de Kareler, der havde fejdet paa Kvænerne. Saasnart disse mærkede Ufred, samlede de sig, og drog mod Kvænerne, haabende paa Sejren, som før. Men saasnart Slaget begyndte, gik Nordmændene drabelig frem; deres Skjolde var stærkere, end Kvænernes; Karelerne led et stort Nederlag, og Kong Faravid og Thorolf gjorde et overordentlig stort Bytte, hvorpaa de vendte tilbage til Kvænland. Thorolf forlod Kong Faravid i Venskab, drog ned fra Fjældet til Fjorden Vefsner, og saa til sin Gaard paa Sandnæs. Efter nogen Tid tog han om Vaaren til Torgar, og her hørte han, hvorledes Hilderides Sønner om Vinteren havde været i Trondhjem hos Kong Harald, og hvorledes de paa alle Maader havde søgt at bagvaske ham hos Kongen. Man fortalte ham ogsaa meget om, hvad det egentlig var deres Bagvaskelse gik ud paa. Men Thorolf svarede: »Det er langt fra at Kongen vil fæste Tro til sligt, naar saadan Løgn bliver ham forebragt (thi usandt er det fra Ende til anden), som at jeg vilde svigte ham, der har gjort mig saa meget godt og intet ondt, og det er saa langt fra, at jeg vil tilføje ham nogen Men, om jeg end havde Lejlighed dertil, at jeg langt hellere vil være hans Lensmand, end hedde Konge, naar jeg skal dele denne Værdighed med en anden, der kunde gøre mig til Træl, hvilket Øjeblik han vilde«.

Historiske Fortællinger om Islændernes Færd hjemme og ude
Islandske Sagaer
Egils Saga (ur Kap 14)

eller fortælling om

Egil Skallagrimsson
Efter det Islandske Grundskrift ved N. M. Petersen
4. udgave ved Verner Dahlerup og Finnur Jónsson

Versene ved Olaf Hansen
Gyldendalske Boghandel – Nordisk Forlag
Kjøbenhavn 1923

LÄNKhttp://heimskringla.no/wiki/Egils_Saga

Diskussion om var Thorolv höll till: 
https://no.wikisource.org/wiki/Side:Norges_land_og_folk_-_Finmarkens_amt_2.djvu/686


Illustration: St. kevin, ungefärligen samtida iriskt helgon

Sørsamene – medeltida mellanhänder i Mitt- och västnordens handel

Dunfjeld-Aagård (2005), Fjellström (1983)

”reinkalvskinn nevnes i Bergenshandelen allerede i 1282, samt at reinhuder dukker opp i engelske tollruller 1305-1306 og likhet i samisk draktsølv og middelaldersk engelsk ornamentikk, er argumenter Phebe Fjellström legger til grunn for at samer var involvert i den vesteuropeiske skinnhandelen under middelalderen (Fjellström 1983:168)”

Lisa Dunfjeld-Aagård Sørsamiske kystområder
Tolking av fortidig samisk tilstedeværelse i Ytre Namdal.
Hovedfagsoppgave i arkeologi.  Det samfunnsvitenskapelige fakultet.
Universitet i Tromsø Våren 2005

http://munin.uit.no/bitstream/handle/10037/95/thesis.pdf?sequence=1


DRAWING: Bergen. Hieronymus Scholeus ca 1580.

PM: Sjösamiska (?) Sidonia (Libanon, bibliskt); fynd i Nyköping & Norrtälje

ROSLAGEN: Fynden i Tystberga; Häverö samt Österhaninge/Ornö ( m f) socknar.

Eller samer förmodat baserade i Stockholms ytterskärgård, i Östersjön.
Hennes dopnamn har satt igång funderingsmaskineriet.
11 februari 1672.
En gammal Lappkäring (begrofz). Sidonia wid nampn 

Österhaninge CI:1 (1665-1717) Bild 115 (AID: v94879.b115, NAD: SE/SSA/1595)

Senaste fynd eller indikationer:

Lappgrufvan, i Häverö sn; med de omgivande terrängnamnen
Lappskogen. Lappgrufvan skrivs 1601 och åter 1640.

Fler och liknande explicita lapp-terrängnamn i Tysteberga socken,, idag inom Nyköpings komnun

Samt Sidonia i Österhaninge 1672,  och hennes sannolikt bibliskt inspirerade namn
Valt av en grupp samer aktiva under 1500-talet.
http://www.ancient.eu/sidon/  (i t ex Lukas 4: 26)


”Lappgruvan antas vara upptagen 1601 av Hans Proberaren, föreståndare vid Ortala bruk (Studiecirkel Kuggwassengen etc). Nya Lappgruvan upptogs 1727. En stånggång byggdes 1780 för att kunna länspumpa gruvan. Den drevs av en vattenkonst vid Bredsund. Vid vattendraget söder om Bredsundsviken finns rester efter denna.” (källa nedan)
Herräng, Häverö sn, Norrtälje kn, Upppland, Stockholms län.

Karta från 1640.

Var dom sjösamer?
Forskningen går vidare:

 

Samiska förvaltningskommuner: se hit! ”Vi har alltid varit här” – FÖREDRAGSTURNÉ (MEST) I NORR i OKTOBER

”Vi har alltid varit här” FÖREDRAGSTURNÉ i OKTOBER OM SYDSAMERNA turné NORRUT från Örebro till Överkalix med undertecknad!

”Vi har alltid varit här” – Tidiga rön om sydsamer 1000-1800 e.Kr.
Arkeologiska, lingvistiska, språkhistoriska och historiska rön från 500 e.Kr till 1800-talet i Jämtland (t ex).

TURNÉ I OKTOBER MÅNAD 2016. Boka nu! Skriv, så sänder jag offert!

Turnén syftar till att omfatta de flesta av dessa regioner/län:

VÄRMLAND

BERGSLAGEN
ÖREBRO
DALARNA
GÄVLEBORG
UPPLAND – MÄLARDALEN (vid intresse)
HEDMARK och TRÖNDELAGEN (vid intresse)
HÄRJEDALEN
JÄMTLAND
VÄSTERNORRLAND
VÄSTERBOTTEN
NORRBOTTEN

I södra Västerbotten och norra Jämtland slår jag följe med Bernt Ove Viklund.
Under turnén presenteras också det nya projektet om samerna kring 62:a breddgraden!

Kontakta mig här: https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Eller här: https://www.facebook.com/sosaamihi/

Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874

About the object

Subject
Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874
History
Fotografering
2007 Säker uppgift
Fotograf:Landin, Mats
Identifier
NMA.0048941
Institution
Nordiska museet