Ölme, Värmland, 1637 och 2016

En sommardag, innan drottning Kristinas regeringstid under Axel Oxenstierna.

Ett sommarflyttlag med sydliga skogssamer rastar en del av hjorden på läsidan av Ölme prästgård. 59 m.ö.h är åsen, och sista betesplatsen före höglandet närmast Vänern; Liksåsen, med hyfsat bete.
En femtonårig ortsbo,  Per Månsson, passerar gruppen, antecknar senare i dagboken sin, 5 juli 1637:

Och tå iagh kom til Lixååsen mötte migh någre lappefinnor, som förde medh sig 7 styckon reenar.

Ur Diarium Gyllenianum, 1622-1667. Petrus Magnus Gyllenius’ (Per Månsson) dagbok.

Detta område ligger idag i Kristinehamns kommun.

Vi är ganska långt ned. Även i Dalsland finns – ännu overifierade obs detta – uppgifter om samer på 1600-talet. Liknande i Västergötland. Ölme ligger NV Kristinehamn.
Ett Renhultsfallet ligger nära Ölme kyrka. Kan möjligen vara av intresse.

Den svavelosande Pietisten von Westen om samerna 1716: ”— deres vantroo om Sviin, at mand ikke maa æde dem, fordi de ere Runerens heste.”

Via

Thomas von Westens fullmakt och instruktion för Kjeld Stub och Jens Blok att vara missionärer, dat. Kyllefjord den 17 juli 1716.

Finnernes vildfarelser ere nu aabenbarede, som

1) deres afguder, som omgaaes med dem, og ere intet andet end djevler, Noide-gadser, Tonto, Stallo, Juule-gadser, Jamikstaller, Wuocko, Passe-Olmai, og andre.

2) deres afgudiske offringer, blood-stenkelser, Liotmora, tilbedelser.

3) deres hellige fjelde og hellige Söer, som ingen Qvinde maa see til.

4) deres forbandede Trold-mæsser.

5) deres fordömmelige Runen og bönner til djevelen selv.

6) deres Trold-daab og gien-daab for Sygdommes skjyld, og for Noide-konst at naae.

7) deres gand-skjyden, gand-fluer, og gand-stav.

8) deres Rune-bommer, Noidiske Spaadomme og gienviisninger.

9) deres selv-giorte hellige dage, som Torsdag og gamle Juledage.

10) deres bedragelige Syene og Aabenbarelser.

11) deres vantroo om Sviin, at mand ikke maa æde dem, fordi de ere Runerens heste.

12) deres vederstyggelige maade at frie paa, nævnlig ved brændeviins umaadelige drikken, og at kjöbe bruden.

13) deres overmaadige drukkenskab, og helst naar de skulle gaae til Kirke og Guds bord.

14) deres forargelige börne-tugt, at de lærer sine börn utugtig tale og rune-jougen, ifra de först begynde at tale, tillade börn at raade sig selv, og aldrig straffer dem, hvorfore börn ere gierne Forældre ulydige; men ded værste er, at mange sette deres börn i Skole til fjelds hos Troldmæstere.

15) deres ublue tale, uhöflige omgiængelse, uskikkelighed naar de faae mad, den de sjelden velsigner.

16) Qvindernes herredömme og tyrannie over deres mænd.

17) Manges forpagtninger med Satan, at de have givet ham deres Sjæle bort, og mand kand ikke snart opregne alle deres ugudeligheder.

18) Ja de har giort vore Kirker selv til afguder, hvilke de raabe paa i deres Sygdomme.

J viide af

19) deres afgudiske löfter,

20) deres Reyser i Aanden, som de kalder dem.

21) deres superstitieuse björne-begravelse.

22) utugtige ord ved kugle-stöbninger.

23) deres hofmodige tanker om dem og deres forfædre, at de ere alleene viise og Engler behagelige.

Via Heimskringla
Ur

Källskrifter till Lapparnas mytologiaf
Edgar Reuterskiöld

Bidrag till vår oldlings häfder
utgifna af Nordiska Museet
Uppsala, 1910

via

XV.
Ur Hans Skankes ”Epitome historiæ missionis lapponicæ”.

Fjerde Anhang.

Recension af alle Lappiske Ord og Terminis,som i Missions-Historien ere anförte,
med ydermeere explication og anmerkninger over eendeel,
som paa sine steder ikke fuldeligen ere forklarede.

Lapparnas_mytologi

Samer och renskötsel vid Värmlands Nykroppa kring år 1600. I. Ur Sign HC 1922-24.

Renskötsel vid Nykroppa. Den på 1680-talet anlagda kungsgården vid Nykroppa var belägen i en ganska oländig skogsmark, hvarest förut troligen blott obetydliga odlingar funnits vid den lilla, där tidigare befintliga bergsmanshyttan. Enligt vad som uppgifves (Gustaf Ekman: Ur Storforsverkens historia, s 28) lades därför under gården och kronobruket vissa, rätt långt från Nykroppa belägna öar och strandområden, hvilka troligen användes som betesmarker för den boskap, som i stora mängder behöfdes för proviantering för den tidvis ganska talrika brukspersonalen.
Emellertid synes man vid ett tillfälle också hafva gjort ett försök att till orten införa en djurart, som je haft högre anspråk på betesmarkernas bördighet än att de steniga skogsbackarna i trakten kunde förväntas fylla den, nämligen renen.
I kronobrukets räkenskaper för bruksåret 1603 (14 okt.1602-13 okt. 1603) upptages nämligen i ”mantalet” för andra veckan, således slutet af oktober, Oluf Rennewactare, hvilken dock snart är försvunnen och under fjärde veckan ersättes med en person, som benämnes Renäwactare, lapefinne. Denne redovisas till räkenskapsårets slut, utom för 27:de till 40:de veckorna, men upptages ej i räkenskaperna för följande år. Om den förstnämnde, som ibland kallas lappe Drenng, upplyses att han ”hafuer wactat de Rennerna som alle först hitkommo efter Per Bullers Zedell”, och att han i lön uppbruti 12 alnar vadmal, 12 alnar blaggarn och 3 par skor. Om lappefinnen säges, att han ”wactar Rennerne och eliesth här efter Dem wacta skall”. hans lön var densamma utom att 1 par skor utbytts mot 4 alnar vadmal.
Att det funnits en renhjord vid Nykroppa år 1603 kan sålunda tagas för avgjordt, men det är egendomligt att densamma ej blifvit upptagen i inventarielistan, och något spår af att hjorden skulle hafva afkastat kött eller hudar har ej kunnat anträffas. Detta är så mycket egendomligare, som kreaturen alltid redovisas mycket noggrant. —

Vår kommentar: Funderingarna går vidare i en del II.

kroppakartagruvor
lyshuset

Ur ”Blad för bergshandteringens vänner”, sjuttonde bandet. Örebro Dagblads tryckeri, 1922-1924.

Källan tillsänt mig av en initierad lokalhistorisk förening. Tack!

Samisk sijte ca 1800 i östra Värmland (Axelson 1852[1978])

Resan startade i Filipstad 1849. M träffade en torparegosse.

”Med honom gick jag från hyttan i Gustaf Adolfs kapell, samt vidare utefter sjön Deglundens norra strand”. Torparegossen berättar: ”Långt upp i nohl ve Lappberge va dä en gång e kohllerkoj i skogen… ”

Bland namn som här i orten väcka främlingens uppmärksamhet är också Lappberget. Detta hat så blifvit kalladt sedan en lappfamilj för 40 à 50 år tillbaka genom Ren och Trysild-dalarne i Norrige anlände dit och äfven någon tid drog omkring med sin hjord der i trakten.

Ur ”Vandring i Wermlands Elfdahl och finnskogar”, Maximilian Axelson 1852, ny utgåva NWT:S förslag, Karlstad 1978)

Sjön Deglunden 

Ångermansamerna skattade 1484 till Örebro slotts hövitsman Herr Svante

Medeltidsbrev i Ångermanland från 1484 som torde bevisa samisk närvaro i Ångermanland och Jämtland såväl i samtiden som en någon period innan.

V i noterade nyligen att samer i Tavastland – såväl som samerna i Ångermanna/Anundsjö/Åsele lappmark och Lycksele/Ume lappmark – betraktades som s k konungz lappar (i källan anges just dessa specifika tavastesamer såsom ”ägda” .. Detta berättas i äldre bearbetade texter från 1800-talets slut. Där anges också att samerna ägdes och skiftades som ”annan egendom” ( http://runeberg.org/nfbc/0265.html ). Detta feodala mönster och system syns på sina håll ha kunnat övertagits av kust- och kanske t ex härjedalsbönder. Birkarlarna utgör här ett historiskt mellanled; men det är endast undantagsvis de utsträckt sina färder till de sydligare lappmarkerna. Som vi tidigare sett på, var det i hög grad för att överta kontrollen över birkarlarna som Kronan beslöt att etablera städer utefter den bottniska kusten kring 1620-22. Projektet var karl IX:s; men blev försinkat pga hans död.

Detta är under Unionstid och inom den mycket långa period som Unionsdrottning Dorothea i det närmaste i femtio år såsom länsfru förvaltade själva Jämtlands län (1445-1495); hon fick det som morgongåva av sin blivande man Kristofer av Bayern.
Däremot såg konstruktionen av de fiskala omständigheterna i våra ögon svårbegriplig ut. Fögderier och administration allmänt var intrikat ordnat; om det ens var ordnat. inte minst gällde alltså skatteuppbörd och andliga, kyrkliga ting. Men eftersom ångermanlandsfogden uppbar skatt och handlade med jämtlandssamerna i Hammerdal 1520; finns nog anledning at tro att sammaledes skedde 1484.
Det var nog helt enkelt lättare att få tag i samerna där. En relativt extensiv fjällsamisk renskötsel kan nog redan den tiden också ha vart på banan då. Men om just den saken, måste vi gå vidare och forska mer.

Men i denna kaotiska unionstid, under Kalmarunionen, alltså:

Svante Nilsson Natt och Dag, väpnare och hövitsman på Örebro, tillstår att hans tjänare Bernt Larsson såsom fogde för Ångermanland gjort honom räkenskap för uppbörd av huvudskatt, skinnskatt, lappskatt, dagsverkspengar och böter.

sigill

SDHK-nr: 31443

Faksimil

Ångermanland-Medelpad 1986, s. 134

Litteratur och kommentar

B. Fritz, Ångermanlands medeltidsbrev (Ångermanland-Medelpad. årsbok för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund 1986). Om skattetitlarna se Dovring, De stående skatterna på jord (1951), s. 385 f.

https://sok.riksarkivet.se/sdhk?SDHK=31443&postid=sdhk_31443

lapper-1484

sigill

Tvåtusen samiska år på två timmar

Trolldomsprocesser; Forna utbredningen i söder; renskötselns ålder; urminneshävd; näringar som bedrivits och hur har man levt och nomadiserat. Glimtar ur arkeologiska undersökningar samt ur sedvanemål

Bernt Ove Viklund och undertecknad Peter Ericson föreläser 1-3 ggr på 1-2 dagar.
Även skolor kan komma i fråga! Hör av er för offert!
retepnoscire@hotmail.com

Vi levandegör samernas historia i hela Saepmie; men denna gång fokus på landskapen Västerbotten, södra Lappland, Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsinglland, Gästrikland, Värmland, Närke, Västmanland, Uppland, Sörmland

heikki-foto

Våra exakta föredragstitlar kommer lite senare (kring 28 dec)!

Boka oss, bästa pris om du bokar före 5 januari.
Föreläsningarna bör ske mellan mars och maj.

TVÅ späckade timmar av mestadels glömd samisk historia!

——————— —————— Peter Ericson 21 dec 2016

pepepe bov
Foton: Jörgen Heikki, SR/Sameradion; C Grubbegårdh-Gottberg; Sollefteå Museum

”Mellansverige” och samernas glömda historia upp mot ytan!

”Mellansverige” vaknar. Har nu två föreläsningsdatum preliminärklara i Örebro och Västmanlands län samt ett på gång i Västerdalarna (och ett jobb nyligen gjort i Värmland): fyra län –  eller iallafall delar av dessa län … –  har alltså på kort tid besinnat sin samiska historia; förkastad och förträngd, dels efter trolldomsprocesser 1626-33, dels efter förvisningarna 1646, 1648, 1652, 1720-23, 1725-26, 1729-30 osv.
 
Mr Sunna och Mr Brouwer med MAADTOE är mycket att tacka för detta!
Andra konstnärer tillkommer  i denna process.

VÄRMLANDSSAMERNA I. Intensiv tid med samer 1603-1670 ca; men var tog dom vägen?

Samerna i Värmland gjorde faktiskt täta avtryck i arkiv, traditioner, terrängnamn kring 1600-talets inte minst bortre hälft. I kommande bloggartiklar ska jag se er på var, hur och varför. Till exempel har jag alltmer ägnat mig åt frågan var tog dessa samer vägen?

utsikt_granberget-holjes

narkevarmlandslan_1779

magogicum
lappefin

Nya Kroppa gård i dagens Storfors kommun hade såväl skatteuttag  i ren som renhjordar och samer, som skötte dessa renar. 1603, källa i nästa bloggavsnitt.

År med samer noterade/källor i eller nära Värmland:

1603, 1608, 1617, 1620, 1632, 1633, 1637, 1660-tal, 1668.

Fortsättning följer!

utsikt_granberget-holjes

Wikimedia Commons. PolarenEget arbete, 2001.
Utsikt från Granberget, Höljes.

MAADTOE & om samer i Ölme, Väse, Höljes, Djurgården, Dingtuna, Närke mm

 

Välkommen på vernissage och vernissagefest!
Lördagen den 10 december
MAADTOE 
[maa-too-ä] sydsamiska för ursprung/härkomstI utställningen väcker Anders Sunna och Michiel Brouwer frågor om samepolitiken, rasismen och exploateringen som den svenska staten utsätter det Samiska samhället för. Båda konstnärerna brinner starkt för att visa och kommunicera det som dolts.
De vill utmana, väcka frågor och framförallt känslor. Detta för att ge en mer mänsklig aspekt till ett svårgreppat och nedtystat ämne. Anders Sunnas måleri berättar starkt och djupt personligt om hans familjs över 40 år långa kamp i Tornedalen. Som kontrast ger Michiel Brouwers kliniska fotografier skarpa påminnelser om samisk historia, av rasbiologi och av svensk samepolitiks misslyckanden in i nutiden.

Vernissageprogram:
11.00 Museet öppnar
16.30 Museichef Andreas Brändström inviger utställningen
17.00 Föredrag av Peter Ericson om samer i Kristinehamn och Värmland (läs mer om Peter och hans forskning på www.southsaamihistory.wordpress.com)
17.30 Konstnärssamtal med Anders Sunna och Michiel Brouwer under ledning av intendent Michael Walter.

18.00 Vernissagefest med mat och mingel i Panncentralen restaurang & café. Pris för festen är 100 kr per person, inkl mat (mustig fiskgryta) och dryck (ett glas vin eller öl). Köp eller förboka din biljett i museibutiken på telefon 0550-882 00.

Museet bjuder på buss från Karlstad!
Bussen avgår från biblioteket i Karlstad kl 15.30 och ankommer till Kristinehamns konstmuseum ca kl 16.00. Återresa till Karlstad från konstmuseet kl 21.00.
Plats i bussen bokas senast torsdag 8 december på e-post inga-lill.kallback@kristinehamn.se. Minsta antal personer för att bussen ska gå är 45 personer, du får bekräftelse via e-post om bussen går eller ej.

Utställningen pågår till och med den 22 januari 2017.

Närke och Värmlands län 1625-1639, 1654-1779: basics

Närkes och Värmlands län var ett län i Sverige som existerade åren 16251639 och åter 16541779. Under den första perioden ingick även Dalsland samt Västmanlandsdelen av nuvarande Örebro län, med undantag av Fellingsbro härad. Under den andra tidsperioden ingick Närke, Värmland och de delar av Västmanland som alltjämt tillhör Örebro län[1].

Det delades 1779 upp i Örebro län och Värmlands län.

kommunkarta1952_orebro

narkevarmlandslan_1779

Not: Länsbildningen ifråga tycks ha äldre rötter i medeltida förläningssystem.

Källor på bilder på begäran eller införes senare.