Vi skärskådar Schnitler (1742-45). Dekalog om den gräns, som plötsligt blev verklig mitt i samernas eldgamla områden. 1:10 Tvångsbofasthet, kidnappning och träldom i Majorens sinne. Vad hände sen?

Serien går i något skede över i Saepmie Times, och så tillbaka i bloggen igen! 

Till Schnitler:

Naar og Lap-Finnerne til Fieldz formeere sig og blive mangfoldige, Saa Submitteres til betænckning, om de til Fieldene nærmest Rødnings-Stæder dennem til bebyggelse og dyrckelse kunde andviises; Hvortil vel forud ville, at endeel deres børn hos bønder-Folck maatte gandske unge hensattes, af dennem opfødes, og til bonde-Arbejde og brug oplæres; Hvilcke Siiden paa Saadanne Rødnings Platzer när hos deres Familier og Folck kunde etableres Men her til ville Fonds udfindes; hvor af disse unge Finne-børen [sic] hos bønderne og Siiden naar de vare fremvoxne, under Armene Griibes, med ald den forstræckning, Som til en Gaards besættning kunde behøves —

Ur avsnittet ”Bilag til Overhaldens Præstegjeld”
Major Peter Schnitlers Grenseeksaminasjonsprotokoller 1742-1745. Utgitt av Kjeldeskriftfondet. Bind I ved Kristian Nissen iog Ingolf Kvamen. Norsk historisk kjeldeskrift-insititutt. Oslo 1962 (s 167f).

Det här äger rum bra precis vid Ångermanna lappmarks nordvästra gräns.
Här synes den idoge majoren dels återfalla i en omisskännlig supremacistisk ådra,
där han också befann sig när han först angjorde det som då betraktades som det sydligaste samiska området (sedermera, efter att ha kommit i närkontakt och fått höra samernas version av the premises of the subsistance, ändrade han ståndpunkt… Men det tyckte bara hålla i sig något dygn. ; dels vara inspirerad av såväl det i Sverige nyinrättade sockenlappssystemet (om det inte bara låg i tiden med den slags tänk – att vara ”bönderna behjälpliga”) och dels – med ideliga referenser till von Westen – är han inspirerad av den missionsiver den nyssnämnde hade besjälats av.

gudstjänst i det fria Leem

Conducting a service in the open air. From Beskrivelse over Finmarkens Lapper (1767).
Om Leem och bilden: http://blogs.bl.uk/european/2016/11/knud-leem-and-the-sami-people-of-finnmark.html

Samtidigt utgör Peter Schnitler här också en länk mellan Johan Graans tanke att det går att samexistera, men eftersom samerna är underlägsna och primitivare, så måste de maka på sig.. en länk däremellan och till det monumentala bofasthetsstvånget som blir manifest i Sverige under 1780-talets sista år. Där den bortre länken också är förnorskningens oundvikliga klor.

Väl medveten om att detta är långt bortom Schnitlers tjänste- och uppdragsbeskrivning avslutar han denna del sålunda: ”Herom nærmere skal udlade mig, naar ieg fremckommer [sic] længere i Nord.”

Det här handlar om att kidnappa urfolkens barn. Det hade prövats och på andra håll i världen begicks denna slags övergrepp mer systematiskt.
Schnitler var en utifrån sina förutsättningar – oftast – reflekterande Upplysningens man. Och såsom sådan sannolikt avsiktligt rationell och tyckte väl han skulle göra lite extra nytta däruppe till fjälls förutom att dra gränser.

Fortsättning följer

Annonser