Imternationella rapporter av resp. med Peter Ericson. Ni kan också boka forskning (köa)!

Medverkan och totalansvar vid internationella rapporter

FN (The UN)

Preparatory Report from the Sami Parliament in Sweden/

Sámediggi/Sámedigge/Saemiedigkie/Sametinget
for the United Nations Special Rapporteur on the Rights of Indigenous Peoples, Ms.
Victoria Tauli-Corpuz,
prior to her 2015 August visit to Sápmi and Sweden
The_United_Nations_Secretariat_Building
Photo: Steve Cadman. CC. 

Förstudier inför svensk-norska renbeteskonventionsförhandlingarnaFörfattare: Peter Ericson
STUDIE OM JIJNJEVAERIES SEDVANA I HARTKJÖLEN- Hotagens och fordom Hammerdals lappmarks samers nyttjande av Hartkjölen.

Författare: Peter Ericson
VOERNESE SOMMARBETE I NORGE – OM ALDERS TID BRUK UR SEKLERS DJUP
– En studie i gränslös sedvana

https://docplayer.se/36355115-Voernese-sommarbete-i-norge-om-alders-tid-bruk-ur-seklers-djup-en-studie-i-granslos-sedvana.html

Den första ligger på Sametingets sida, samt FN:s.
De bägge senare finns på Regeringen.se

Vill ni ha forskning utförd?
KÖA bland vinterns uppdrag!

Epost: Saepmiefirman@gmail.com

Peter Ericson

Annonser

Vem var major Schnitler och hur bevisar hans verk två nationers landstöld av samer?

Major Hans Peter Lorentzen Schnitler, halvbleking via mödernet och pomrare, var Peter född i Christianshavn i København den 17 januari 1690 (död i Trondhjem 23 jan 1751). Blev inkopplad ganska sent i det som kommit att betraktas som hans främsta livsverk: Grenseeksaminasjonsprotokollen 1742-45.

Schnitler, Peter

Och vad var det nu de skulle bevisa, dessa protokoll?

Om själva gränsundersökningarnas principer och metoder i sig kommer vi – hoppas vi iallafall – att utlåta oss lite mera senare. Det intressanta i kråksången är emellertid detta: fjällen är ännu 1742 befolkade av i princip undantagslöst samer.

Det centrala i den här processen är att samerna alltför ofta betraktas som ett slags icke-varelser. ”Här har ingen bott”, säger nybyggarbönderna närmast fjällkanten. ”Bara samer” (eller ”berre finnain”)

Stölden av fjällen, av skattelanden och av samernas marker sker helt ogenerat i realtid, och detta bevisas med all önskvärd tydlighet i samma realtid.

Jag har själv haft förmånen att indirekt under regeringen och för samebyar i Jämtland arbeta med detta ställvis oerhört belysande material (detta i samband med ännu bidande svensk-norska renbeteskonventionsförhandlingarna). Gränsgängeri och gränsundersökningar har ju ägt rum allt eftersom i den långa historien om kampen om herraväldet över det som idag är Jämtlands län.

Man kan bara slå upp en av de tre banden slumpvis, och samma slags material kommer att finnas för ögonen: (ex Bd 1, Schnitlers Protokoller II (1962 red Nissen-Kvamen): ”Liigeså Veed Vidnet, at Jemterne og de Svenske Lap-Finner Fiske i Giorms-vandet, Som ligger kun 1/4 Miil liige i Nord fra Frostviig-vandet: Endskiønt hand ved, at en norsk Lap Fin Ole Nilsen tilforn af dend Kongl: Norske Foged har bøxlet Samme Giorms-vandet” Informant här är Hans Bentsen Qvaeljen i ”Jnderøens” fögderi på Sverve gård i Sneaasens socken (Snåsa). Det framgår också att nybyggarna börjat trycka på närmare de samiska områdena från 1690.

Schnitler sitter i resans början, som vi meddelat tidigare i bloggen, och fantiserar om en snabb tvångsackulturering för att ta ur det ”hedniska” och ”nomadiska” ur samerna, lite i stil med de förslag som senare insändes av en engagerad allmän- eller möjligtvis överhet i samband med det svenska Patriotiska Sällskaprets pristävling utlyst åt 1787. Man vill då placera ut samebarn, tvångsomhänderta eller kidnappa dom och liksom lära dom bondmanér. Lyckligtvis överger till synes Schnitler denna tanke, en bit in i projektet, då han fått umgås med samer som skjutsfolk och kanske inser att dom inte är så alldeles obildbara som han tidigare tycktes intalat sig.

I Verdals utmarker (Suul) säger  på sidan 75 ff (a.a.) Tørres Nielsen Suul, 55 år och med fem barn: ”Skytteri er her kun Ringe, fordj Lap-Finnerne drage af med det viildt, om noget findes” (fattas bara?). Denna trakt har man också etiketterat såsom liggande under Suul.

På s 93 i samma band dyker ett intressant och belysande förhör upp,med en same född i Hammerdals lappmark, men nu sittandes i Ogndalen i Sparboe-gield, Jnderøens fögderi:

heeder Lars larsen en Lapfinn, er fød paa Hammerdals Field i Jemteland,af Finne-foraeldre, noget over 40 aar gammel, gift, har 6 børn har haft over 20 aar Sit Tilhold i Sneaasens-Fielde, og nu tilholder i Sparboes fielde i Norge. Er døpt i Hammerdals Kierche, har gået Sidst til guds (sic) bord i Sneaasens Kierche siistleeden høst, Siiger at viide, hvad Eed betyder, (og Syntes for Raetten at vaere en Skickehelig Fornuftig Mand, der og talte godt norsk.

Vi ska försöka hitta Lars’ dop samt eventuellt gå djupare i just den här delen.

Materialet är alltså likväl mångfacetterat och spretigt om än tendensen till att se ned på samerna är legio, liksom herrefolkmanéren; om än det senare skiftar med dagsform. Kristendomskunskap och erfarenhet av sakramenten ter sig avgörande. Det tar tid att gå igenom detta ymniga material; och utkomsten är mer än någonsin avhängig vilka frågor vi vill ställa till materialet.

Rent etnologiskt väcker också en annan, tidigare intervju vårt intresse: ovikensamiske Morten Nilsen intervjuas 26 april 1742:

Hand heeder Morten Nilsen; Er Føed i et Jemte Field, Som ligger til oviigens Praetegield; af Finde-Folck (same/PE) og var hands fader lensmand iblandt Findnerne; Stundum har hand vaerit paa dem ved Røraas: men maeste tiiden paa Fieldene hen ved det Liusendalsche kaabber vaerck i Herjedalen, og Sal: general Budde har meget brugt ham til Skytteri –
     Denne Find viste vel at forstaa Norsk og at Svare paa norsk.

Han var döpt i Hede; hade fordom gått ed vid Härjedalens tingsställe. man torde kunna säga att han var bruksjägare. Kan vara oerhört intressant att se om han betraktas som en same i ministerialböckerna.

Här bryter vi, och hoppas på tillfälle att återkomma inom en någorlunda nära framtid.
Vi kommer definitivt att ägna oss mer åt frågan om nationalstaterna Sveriges och Norges landstälder av samerna; och vi kommer att visa varför framför allt dessa stölder i realiteten kom att äga rum just under 1740-talet.

Böckerna i serien Schnitlers grenseeksaminasjonsprotokoller kan, häftade, skaffas via norska Riksantikvaren för en i norska sammanhang nästan förbluffande human penning (utgivna av Kjeldeskriftfondet). Kommer senare att lägga ut länkar till dessa skrifter. Lyxutgåvor torde också finnas.

Peter Ericson
4 september 2019

Torsdag 12 sep – ””GÅUDIES. Om hela Saepmies historia. Sameland i fem länder”. – Peter Ericson om fördrivna folk, glömda vinterbeten och okända bottniska sjösamer och om skogssamerna förr. Hur länge har samiska talats i våra trakter?

FRAMFLYTTAT DATUM:
 
Torsdag 12 sep – ””GÅUDIES. Om hela Saepmies historia. Sameland i fem länder”.
– Peter Ericson berättar om fördrivna folk, glömda vinterbeten och okända bottniska sjösamer och om skogssamerna förr. Hur länge har samiska talats i våra trakter?
I arrangemang av Medelpads Fornminnesförening.
Plats: Danslogen.
Tid: Kl 18.00
Inträde 100 kr vuxen.
Gåudies = ”trumma” på den utdöda samiska språkvarieteten som talades i Gästrikland 1770.
Den i tid närmare föreläsningen söndag 25 aug hålls som vanligt – missa inte den:

25 aug – ”Historiska samer runt Sundsvall. Samiska årstidsläger och boställen på södra Norrlandskusten.”
– Om arkivfynd, intervjumaterial, foton, tidningsartiklar och spännade uppteckningar. Medelpadssamernas livsstil genomlyses och de starka kopplingarna till såväl södra Ångermanland och Höga kusten; till Norrhälsingekusten och Dellenbygdens samt till Jämtland och södra Lappland belyses.
Vilken religion och vilka näringar hade man?
Historiker Peter Ericson med en späckad, intressant föreläsning.

I skrivande stund om knappt tre veckor

Vänstra bilden: Samisk trumma (goavddis) från kemisamiskt område, med brutna horisontala linjer. Via Wikiwand.

Sámi_mythology_shaman_drum_Samisk_mytologi_schamantrumma_050

Stulen mark och kungabesök i arla unionstid 1819 (utsnitt ur samisk studie)

Utsnitt ur pågående studie om makt, ägande och annat (mer info när det offentliggörs) i sydliga sameland.
Frågorna om hur samernas privatägda marker kunde omvandlas till kollektiv, villkorad bruksrätt och samtidigt arrendatorsättlingar plötsligt kunde kallas privata markägare; dessa frågor blir alltmer brännande.

Peter Ericson 10 juli 2019


Den svensk-norska unionen 1814-1905

1810-talet är ett mycket bekymmersamt decennium för samerna i Jämtland och Tröndelag.
Hårdföra antisamiska stämningar breder ut sig och samer anfalls och drivs undan på norsk sida.
År 1819 besöker frostvikensamiskan Stina Clemensdotter den förhållandevis nya kungen Carl XIV Johan och söker hjälp mot alltmer påträngande kolonister.
Sådana besök hade då redan skett tre gånger.
(Levi Johansson 1967 via Ericson, bloggartikel 2 februari 2018
https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/02/02/grabonn-graben-stina-clementsdotter-till-karl-xiv-johan-ar-1819/ )

Vi citerar vidare Levi Johansson, från Frostviken (via egna bloggen Southsaamihistory):

Levi Johansson 1967 (Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken):


Lappens naturliga fiende är vargen, hvilken han benämner ‘grå-
ben’; näst denne fruktar han mest bonden, som han gifvit namn af
‘Gråbond’.

Lapparna synas dessförinnan med sina klagomål ha varit ända till Kungs, 
vilket förklarar tidsutdräkten.
Bevisligen begagnade de sig redan på den tiden av metoden
att med förbigående av alla instanser framlägga sina bekymmer för
landsfadern personligen. Om den saken säger lantmätare Rennerfeldt
i sina förut nämnda anteckningar:
»Lapparna hafva höga begrepp om sina rättigheter; de anse hvarje
nybygge, anlagdt i fjelltrakterna, såsom förnyade kränkningar, men
hysa det oaktadt stort förtroende för öfverheten, synnerligast Konungen,
den de tro omfatta sig med serdeles ynnest, men tro deremot, att de
tjenstemän, med hvilka de hafva närmare beröring, äro ogena och med
föresats förtiga rätta förhållandena. 

För att motverka sådant, hafva lapparna utsett tvänne, som inför Hans Maj:t personligen skulle framföra deras klagomål. Redan 3:ne ggr. hafva de deputerade begifvit sig till Stockholm och äfven hvarje gång lyckats vinna företräde hos Hans Maj:t. En af dem, Stina Clementsdotter, vanligen Lapp Stina kallad, är likasom ett förestyr för Frostvikslapparne.

Nekas kan ej, att bönder och nybyggare, såsom varande de talrikaste samt hittills de mest omhuldade, ofta behandlat lapparna på ett kränkande och grymt sätt. Sådane ofog äro så mycket mera utan påföljd, som inom Frostviken, utom presten, ej är boende en enda tjensteman, som kan taga de betryckte i försvar.


(I de tidiga passagerna citerar Johansson lantmätaren Rennerfeldt, i passager publicerade 1819 respektive 1849.
Publicerat i
https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/02/02/grabonn-graben-stina-clementsdotter-till-karl-xiv-johan-ar-1819/ . – Peter Ericson fetstilade framhävningar)

NIDAROS 1818
Carl XIV Johans kröning i Nidarosdomen 7 september 1818.
FOTO: MALERI AV JACOB MUNCH FOTOGRAFERT AV KJARTAN P. HAUGLID, DET KONGELIGE HOFF

Sydlig vinkel på samer i fem länder: 1. Norge, funderingar om samers ursprung. Varför inte fremrykkingsteorien?

Man and his skis by Johannes Schefferus 1673

Yngvar Nielsens fremrykkingsteori spökar ännu och tycks av outgrundliga skäl ännu i denna dag ge bränsle till inte minst nordnorska historierevisionister. Kort och gott innebär det en mer eller mindre helt ogrundad klockartro på att samerna skulle ha en östlig och till och med asiatisk härkomst.

Skickliga historiker och skribenter som Håkon Hermanstrand och Anne Severinsen uppväger dock detta i hög grad; och the grand old man – Sverre Fjellheim – har nu i ett antal texter fullständigt tillintetgjort gjort även arvet efter Nielsen; vars teori ju var utdaterad och dödfödd från start; ett slags cirkelarumentatoriskt aktstycke, vars utgångspunkter är dels källtomhet, dels arvet från birkarlarnas fiskala vanor i kombination med svenska administratörers bekvämligheter och ovana vid att röra sig i de sk  lappmarkerna, vilket i kombination med den tidlösa centraliseringsivern fått de fiskala herrarna, fogdarna, att söka sammandraga samerna till marknader som Hammerdal och andra såväl kyrkliga som profana centralorter. Denna process sågs i Finland/dåvarande svenska rikets Östra rikshalva praktiseras av imperieherrarna redan tidigt på medeltiden.

Nu är det inte bara i Norge som de Nielsenska förvillelserna helighålls och vårdas ömt; nej, denna slags seglivade uppfattning om samerna som mongoler eller semimongoler eller möjligen nentsiska halvbröder (de närmaste genetiska eller språkhistoriska kopplingarna ligger enligt uralistikens konsensus i mesolitikum eller tidigast för 6 000, eller snarare 7 000 år sedan) vårdas sporadiskt varstans; och om och om igen klampar lekmän – nu senast s k genetiker – in på antropologers, arkeologers, uralisters och historikers områden och putsar upp den 130 år gamla fremrykkingsteorien såsom vore den ett slags Frankensteinskt monster och låtsas att den är relevant. om det inte var så populistiskt förpackat och så väl anpassad för vår alltmer supremacistiskt präglade tidsålder skulle man ha kunnat nöjt sig med att skratta.

Till konceptet och paketet hör den under svenska stormaktstiden patenterade och stiliserade uppfattningen om samerna som hemmahörande i yttersta norden – passande och sedermera klassificerat in i Carl von Linnés systematiseringsiver. Han, som till och med mötte (mer i annan bloggpost lite senare) hälsingesamerna i Jättendal, men hastade vidare – möjligen på grund av att hästarna förnam viss oro av renarnas närhet – innan han hade hört sig för mera om deras leverna; ty deras närvaro förbluffade ju honom verkligen. men Linné hade bestämt sig redan hemma på kammaren i Uppsala: Samer hörde hemma i yttersta norden, i ”lappmarkerna”. Det hördes ju. Cirkelargumentation enligt skolboken.
Författaren till denna text bestämde sig fär något år sedan att kalla denna seglivade uppfattning om samernas ”rätta” proveniens för Imagined Origin – alltså en föreställd (eller inbillad) plats för samernas ursprung.

 

bbb
Hälsingesamernas klassiska möte med Linné 17 maj 1732.
Ur ”Lappländska resan”. Via projekt Runeberg.org

Om hur det gick till när samerna fördrevs till Lappland och Finnmark ca 1280 e.Kr, enligt medelpadske O.P. Niurenius (1580-1645) via A. Lundell (Uppsala 1905)

Olaus Petri Niurenius, den njurundafödde prelaten som arbetade som präst bl a i Offerdal, stod för det första bidraget i Schefferi Lapponica (1673). Han anför ännu vid tiden för (troligen 1630-tal) författandet då levande vittnesbörd. Enligt Niurenius ska samerna ha härrört från Tavasteland, Häme
och tydligen ådragit sig  tavasternas (såväl som svenska storherrarnas?) vrede vid en tid då de slulle ha satt sig utmed Österbottens kuster och skapat välfärd inte minst via handel. Men – till texten: 

”ock uppslogo sina bopålar på Österbottens kust, där nu Nerpis ock Mustasara
(Närpes och Korsholm, dvs Mustasaari) ligga, men där på den tiden ingen dödlig bodde, ock att de där utan något som hälst besvär av de skatter, varmed finnarne plågades i sitt

fosterland, i största lugn samlade [samerna] många handelsvaror. ock för
varje år bragte dem med sig därifrån ock sålde dem till sina landsmän.

Från denna tid började de på ett förunderligt sätt
utmärka sig genom präktiga kläder, kräslig mat, rikedomar ock
prydnader, så att man därav i sanning kunde se, att de levde
i största välstånd. Tavasterna, från vilkas land de hade flyttat,
berördes mycket obehagligt av att se ock berätta detta ock valde
till ledare ock anförare en framstående man vid namn Mathias,
vilken omgav sig med en stor mängd tavaster ock bröt in i
deras hemvist, rövade bort allting ock slutade icke, förrän han
fördrivit dem från deras ‘hemort till floderna Chimi ock Tornö.
När en kort tid förgått ock man efter endast några få år fått
reda på att de, som drivits ut ock skingrats, förde ett ganska
bekvämt liv vid dessa floder, angrep man dem åter med mycket
stor kraft ock behandlade dem då så omänskligt, att de tvingades att utan några dragdjur eller någon boskap, endast med sina nät taga sin tillflykt till de öde trakter, där de nu leva. Ock man slutade icke att förfölja dem, förrän de på sin flykt
kommit till bärgen Birkala, även kallade Quenar, ock till ett
minne av denna rysliga ogärning ock en beständig skam för
vad de gjort, byggde de upp pyramider, på vilka inhuggits namnen på tavasterna, vilka för de i fjärran skingrade framställas såsom dansande män. Härav följde, att emedan de länge ock oavbrutet voro utsatta för sina förföljares försåt, de icke vågade
bygga hus såsom förut, utan måste nöja sig med blott tält.

* De ansågo det därefter farligt att använda sitt modersmål.
Om natten varseblevo de nämligen ofta omkring tälten

späjare, som lyssnade efter vad de hade i sinnet, varför de toga
sin tillflykt till den list, som deras förfäder i Rengo socken i
det Nolniska länet begagnade, ock uppfunno efter inbördes överenskommelse ett alldeles nytt språk, vilket är fullständigt olika
det finska, så att synnerligen få finska ord återfinnas ock begagnas i det lapska språket. Detta begagnade ännu i dag med största färdighet, både inför rätta ock på marknader ock i andra samtal. — — —

* Jag omnämnde en viss Mathias, finnarnes anförare, som övervann lapparne ock drev bort dem till ödemarkerna längst i norr.
Denne säga somliga ha varit av den ädla Kurkska släkten i Finland
ock icke ha upphört att plåga dem under detta härtåg, förrän de
utlovat årlig skatt. Trött på den synnerligen besvärliga ock länga färden säges han ha gjort byte med några i Birkarla socken i Tavastland ock erhållit några byar i Finland såsom en överenskommen
lön för lapparnes undertryckande. Härav blev följden, att, såsom
också sant är, lapparne årligen betalat skatt till birkarlarne
ända till år 1554, ock att ingen annan än birkarlarne fått handla
med lapparne. Det finnes ännu några ålderstigna personer i
livet, som säga sig ha sett Kurkarnes brev ock avtal, förvarade
hos Johannes Nilsson i Erssnäss i Lule socken, men konungens
fogde Johannes Trulsson har dels med våld, dels med list avprässat honom dem ock därefter i konungens namn gjort anspråk på skatten. — — —  ”

AROHIVES DES TRADITIONS POPULAIRES SUfiDOISES
1905 (LIVE. 90)
SVENSKA
LANDSMÅL
OCK
SVENSKT FOLKLIF
TIDSKRIFT UTGIFVEN PÅ UPPDRAG AF
LANDSMÅLSFÖRENINGARNA I UPPSALA, HELSINGFORS & LUND
GENOM
J. A. LUNDELL

PE framhävning och kursiv.
Text ”moderniserad” 1905, allt i original utom ingress och rubrik.

lapponica.jpg

 

Förslag: Skapa Elsa Laulas torg, anslå minnesplakett med mera!

SouthSaamiHistory, Saepmie Times och Saepmie forskning inbjuder samiska och andra organisationer i hela Norden att vara med och uppvakta Stockholm stad att utanpå Copper Building – samt kanske på ett par andra platser – dels sätta en minnesplakett över Elsa Laula och de andra som framställde ”Inför lif eller död?”, startade och drev samernas första centralförbund samt den första samiska tidningen i Sverige! En sådan plakett skulle naturligtvis (kort) ta upp hela organisationsrörelsen samt möjligen Elsas mors och Torkel Tomassons fars besök till kungs den 6 feb 1900.

Och, dels och allra främst, anlägg – mitt framför södra kyrkportarna till Klara kyrkas kyrkogård ett torg, kallat Elsa Laulas torg, gärna med en (gjuten?) soffa intill med 1904-stuk med inspiration av å ena sidan Ferlin i nästa ände av kyrkogården, å andra av Carlo Derkets soffa som vi under de senare stadsvandringarna passerade förbi, helt nära Mariatorget.
Vi talar allså om den plats där idag Klara södra kyrkogata viker av åt vänster, där gånngbanan är ganska omfattande. Den skulle rymma ett mindre torg.
Där kunde också en skylt upppsättas som kopplar ihop 1904-05 års gärningar, Sápmi och dessa år då idealismen och humanisiska framsteg stod så högt. En skylt som också kunde ta upp Stockholmsområdets kanske millennielånga, kanske ännu äldre samiska historia.
Likafullt bör också en plakett uppsättas på Copper Building; ty där är själva platsen.

Hör av Er! Epost saepmieforskning@gmail.com

Peter Ericson 30 oktober 2018

 

 

 

 

 


Elsa_Laula_Kristina_Laula_og_Maria_Laula

Foto-credits och källor i en senare bloggpost.
Nedre bilden föreställer Elsa med mor Kristina Josefina och syster Maria.

Förslag: Rejäl minnesplakett över Elsa Laulas verk på Klara Södra Kyrkogata 13 B?

Inbjuder samiska och andra organisationer i hela Norden att vara med och uppvakta Stockholm stad att utanpå Copper Building – samt kanske på ett par andra platser – sätta en minnesplakett över Elsa Laula och de andra som framställde ”Inför lif eller död?”, startade och drev samernas första centralförbund samt den första samiska tidningen i Sverige! En sådan plakett skulle naturligtvis (kort) ta upp hela organisationsrörelsen samt möjligen Elsas mors och Torkel Tomassons fars besök till kungs 6 feb 1900.

Hör av Er! Epost saepmieforskning@gmail.com

Peter Ericson 15 september 2018

 


Elsa_Laula_Kristina_Laula_og_Maria_Laula

Foto-credits och källor i en senare bloggpost.
Nedre bilden föreställer Elsa med mor Kristina Josefina och syster Maria.

Historien om Saepmie, belyst av historikern Peter Ericson i höst. Boka till 15/8 till nedsatt pris!

FÖREDRAG. Historien om Saepmie, belyst av historiker Peter Ericson i höst. För skolor, för alla, för universitet. Om Saepmies faktiska utbredning, dess forna fria status. Den glömda medeltiden, om svenska sjösamer och samernas förbigångna men rika finländska historia. Boka nu, till 15/8 visst nedsatt pris.
Kan beställas i hela Norden,

”I Saepmies Tid –
Saepmie genom kolonisation och härjningar,
goda tider och självstyre, fördrivningar och utveckling.
Om hela Saepmie: Sunndal över Tana till Kola, Petersburg och Nyköping.”

En föreläsning 70-90 min (ni väljer) helkväll merd rejält tilltagen tid för diskussion och frågor. 8 000 SEK inkl moms men exkl resa aug-nov.

En något kortare version på 55 min inkl debatt av något hett samerelaterat ämne diskuteras med PE som moderator. Samma kostnad.

Versioner anpassade för högstadiet gymnasiet, folkhägskolor OCH universitet finns; samt engelsk version. I fallet med skolor mängdrabatt och gärna i stora aulor!
Mediakampanj inför föreläsningarna ingår i priset.

Bokas direkt av undertecknad.

En boka-tidigt-rabatt infaller fr o m Nu 21 juli och till och med 15 augusti 2018!

6 800 SEK

Föredraget/föreläsningen erbjudes hela hösten eller 1 aug – 31 dec 2018.

kola

Peter Ericson
Saepmie Föreläsning
Tfn 0729070058
+46729070058
saepmieforskning@gmail.com

Dunderlandsulykken 1948, 70 år sedan idag

Elsa och Thomas

Idag då vi skriver är det 70 år sedan Dunderlandstragedin.

Vi noterar att Elsa Laulas änkling Thomas A.M. Renberg (fd Pedersen Toven) var en av de tjugo avlidna i dennna olycka. Härnedan information om olyckan från norska källor.

Dunderlandsdal-ulykken var en bussulykke som inntraff den 5. juli 1948 da en buss kjørte av veien og havnet i Ranelva i Dunderlandsdalen nord for Mo i Rana. Av de 21 ombord, mistet 16 personer livet. De omkomne var alle sørsamer på vei hjem til Helgeland og Nord-Trøndelag fra stiftelsesmøte i Norske Reindriftsamers Landsforbund i Tromsø. Fire av dem ble aldri funnet. Ulykken skjedde etter at bussens venstre forhjul eksploderte, og bussen havnet uti den flomstore elva.

En minnestein ble satt opp ved ulykkesstedet i 1950.

Dunderlandsdal-ulykken er den bilulykken i Norge etter krigen med høyest tap av menneskeliv.
Via Wikipedia.no.

 
De tjue passasjerene hadde vært på landsmøte i Norske Reindriftssamers Landsforbund, det aller første av slaget og dermed en stor begivenhet ikke bare for samene men for hele Norge. På vei hjem gjennom Dunderlandsdalen, punkterte det ene forhjulet. Sjåføren mistet kontroll og bussen havnet uti elven. (Dunderland.net)