Sydsamiska språken spreds söderifrån och…

Järnålderns och vikingatidens folkgrupper såg inte ut som vi gärna vill tro,
och definitivt inte som idag!

Lägg namnet Minerva Piha på minnet.
Hon är en senaste i en rad mycket solida forskare som fastlagt att samiska språket utvecklades i centrala Finland, på engelska kallat Lakeland, på svenska närmast Insjöfinland. Dessutom är hon en av de första som gått vidare och dragit konsekvenserna av Ante Aikios och Mikko K. Heikkiläs slutsatser om en utbredd järnålderssamisk närvaro i sydvästra Finland och på Åland.

Slutsatsen är tämligen entydig på denna punkt: Sydsamiska språken kom till Sverige, dagens Sverige, via Åland (samt eventuellt andra vägar via innanhavet).
Vi återkommer i flera olika former och artiklar och bloggposter om betydelsen av att det handlar om flera sydsamiska språkvarieteter. Till etniciteten återkommer vi också.
Märk även väl här att etnicitet och språk inte alltid är liktydigt. Fynden inte minst under perioderna 400-1000 e.Kr/AD talar ett helt annat språk om etniska markörer och signaler; och exempelvis synes de samisktalande ha varit minst semibofasta och haft kreatursskötsel i en betydligt bredare betydelse än enbart renskötsel. Det kan ha handlat om flera olika, tidiga uppdelningar i mindre etniska grupper och stammar, för att inte tala om sijther.

Minerva Piha vid Åbo universitet.

Rekommenderar läsning av Piha, text som bifogas härnedan.

Minerva Piha
University of Turku
Combining Proto-Scandinavian loanword strata in
South Saami with the Early Iron Age archaeological

material of Jämtland and Dalarna, Sweden (2019) [pdf]

https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363

LITERATURE
Mikko K. Heikkilä 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum.
Ante Aikio 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”.
Minerva Piha 2019 ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” In: Finnisch-Ugrische Forschungen (64) (Helsingfors 2019). PDF:
https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363
Lars-Gunnar Larsson 2018. Petrus Holmberger och sockenlapparnas språk.

SYDSAMISKANS FÖRFLYTTNING anno 300 – 600 AD. Om nordiska uraliska språk som rör sig över is och vatten? (Om ny forskning!)

Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de Saepmie?

Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration
(artikelserien publiceras i sammanfogad form i Saepmie Times 2020!)

Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.

De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.

1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
     Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med Klubbekrigetnuijasota (fi.) – torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.

2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innahavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande  befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

3.  Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.

I kommande del: Om följande arbete

”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna”, Sweden av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.

 

ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.

 

 

 

 

Postbåt i packis av JAG Acke.JPG
Ovan: Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889. Nedan Bewick’s (1789) släde med sälskinnsöverdrag; sannolikt använd och såld av Jöns Andersson, sockenlapp i Njutånger. Senare förd till Northumberland. Publicerad i Consett 1789.

Bilden kan innehålla: text

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Saamis @ 62′-ett Interreg-projekt: MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes

MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes i Sogn of Fjordane, Möre og Romsdal, Oppland, Hedmark; Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsingland och Medelpad. I Norge och Sverige! Södra Saepmie! På kartbilden framgår vilka län som är berättigade till medfinaniering.

Om SOUTHERN SAAMIS @ 62′ Projektet ska stå på fyra ben: (1) Forskning kring samerna runt 62:a breddgraden – inte minst näringarna hos de gamla skogs-, kust- och fiskesamerna samt s k sockenlapparna och de egendomslösa, (2) Samverkansdelprojekt över gränsen, dels täta, gränslösa möten i form av ambulerande symposier (i ett andra projekt-år kan dessa symposier utvidgas till Finland, Karelen och Ryssland), (3) Koppling till markrättigheter och sedvana och utredningar kring detta, (4) Koppling till den simultant pågående Sanningskommissionen om tidigare begångna övergrepp. Informationsprojekt med tillgängliggörande av kunskapen stäms av löpande i delmål och delprojekt. Projektet tänks två- eller treårigt.
I mån av tid – dvs att projektet hinner komma igång –  kan även konstruktiva arbeten till Svensk-norska renbeteskonventionen komma ifråga.

Utgångspunkten idag, 16 april, är att vi börjar med en förstudie.
Anmäl vänligen ert intresse idag till Astrid Kalvemo eller undertecknad!

https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279 (min yrkesfacebook)
Kartbild_Interreg_Sverige_Norge_2014_2020

Samiska förvaltningskommuner: se hit! ”Vi har alltid varit här” – FÖREDRAGSTURNÉ (MEST) I NORR i OKTOBER

”Vi har alltid varit här” FÖREDRAGSTURNÉ i OKTOBER OM SYDSAMERNA turné NORRUT från Örebro till Överkalix med undertecknad!

”Vi har alltid varit här” – Tidiga rön om sydsamer 1000-1800 e.Kr.
Arkeologiska, lingvistiska, språkhistoriska och historiska rön från 500 e.Kr till 1800-talet i Jämtland (t ex).

TURNÉ I OKTOBER MÅNAD 2016. Boka nu! Skriv, så sänder jag offert!

Turnén syftar till att omfatta de flesta av dessa regioner/län:

VÄRMLAND

BERGSLAGEN
ÖREBRO
DALARNA
GÄVLEBORG
UPPLAND – MÄLARDALEN (vid intresse)
HEDMARK och TRÖNDELAGEN (vid intresse)
HÄRJEDALEN
JÄMTLAND
VÄSTERNORRLAND
VÄSTERBOTTEN
NORRBOTTEN

I södra Västerbotten och norra Jämtland slår jag följe med Bernt Ove Viklund.
Under turnén presenteras också det nya projektet om samerna kring 62:a breddgraden!

Kontakta mig här: https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Eller här: https://www.facebook.com/sosaamihi/

Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874

About the object

Subject
Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874
History
Fotografering
2007 Säker uppgift
Fotograf:Landin, Mats
Identifier
NMA.0048941
Institution
Nordiska museet

Fördrevs samerna 1646-52 även från Härjedalen av Ivar Nilsson Natt och Dag? SouthSaamiHistory erbjuder föreläsningar 2016-17 (Föredragserbjudanden, skisser på titlar och några färdiga, Del 1:2)

Fördrevs även samerna från Härjedalen? Detta och annat intressant behandlas i mina föredrag.
Presenterar dessa ännu som skisser, men sluttitlarna blir näraliggande nedanstående:
(defintiva titlar kommer i början av maj månad!)

Äldre samiska näringar och grupper i Värmland, Dalarna, Mälardalen, Uppland och Bergslagen samt deras rörelsemönster. Några levnadsöden; om de återkommande fördrivningarna.
Anpassbart för de olika delarna.

Samernas historia i och omkring Hälsingland/Gävleborg/Gästrikland

Slaveri i söder och öster och kring Storsjön: sockenlappar – hur man utrotar ett folk gradvis.

Samer i Medelpad (kan fås som Samer i Njurunda, på Alnön, i Skön, i Timrå, kring Matfors).

– Samernas historia i Jämtlands län: inkluderar med fördel avsnitt om metod och teori kring arkivforskning och dokumentation av renskötselhistoria

Från Borga till Bönhamn. Samernas historia i Ångermanland med arkeologen Bernt Ove Viklund , kan anpassas för olika delar av landskapet

(ännu på skiss-stadiet: ) AMBULERANDE SYMPOSIUM:
SAMERNA I HÄRJEDALEN 1450-1950. Nya rön om samernas historia kring 62:a breddgraden Hedmark-Hälsingland.
Erbjuds förhoppningsvis tillsammans med andra forskare och med universitetsfolk

Kontakta mig för offert och information!

Peter

 Wikimedia Commons: Olaus Magnus. Originalbildtext:

På ett träsnitt från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken avbildas Nordens olika folkslag i form av en moskovit, en finne, en same och en göte.

Årligt vinterbete (sedan länge?) i Sundsvall och nedre Ådalen 1718 hos de la Motraye

Vi erinrar oss Sverre Fjellheim; och har kanske en fyrahundraårig sedvanerätt i östra/nordöstra Medelpad.

Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall, Medelpads 
förnämsta stad, belägen vid ändan av en lång vik av Bottniska 
havet, nog djup för dess handelsfartyg, med vilka den utskeppar 
en del järn, timmer, harts, smör och fisk. Den är helt och hållet 
byggd av trä, även kyrkan. 

Man berättade oss, att lappar under vintern plägade visa sig 
i stadens omgivningar, men nu hade de redan försvunnit. Vi 
stannade i Sundsvall blott för att äta middag och byta om hästar 
och lämnade sedan staden vid tvåtiden på eftermiddagen. Några 
mil längre bort kommo vi in i Ångermanland, genom vilket land- 
skap vi färdades dels i släde eller vagn och dels till häst, allt- 
eftersom vi funno vägarna mer eller mindre farbara. När vi passerade 
Ångermanälven, som giver detta landskap sitt namn (åtminstone efter 
den allmännaste uppfattningen), hörde vi, att under den strängaste 
vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns 
slut drogo de sig sedan liksom de andra upp bland de svenska 
och norska fjällen. Detta landskap och de fyra, jag sist nämnt, 
samt ett femte, som kallades Umeland, beläget på vår väg norrut, 



188 — 



sägas fordom hava utgjort vad de gamle kallade Jotunhem. Ånger- 
manland har en mängd goda hamnar, höga och täta furuskogar, 
mycket litet ängsmark och ännu mindre åkerjord. Det säges 
fordom hava varit det förnämsta tillhållet för de sjörövare, man 
kallade kapare, ett namn som enligt några är att härleda från 
de gethudar {capra, get), vari de klädde sig. De kunna själva 
hava givit anledning till fabeln om satyrerna, om lapparna icke 
gjort det före dem. Sjörövarna hade lätt att gömma sig med 
bytet i dessa skogar och bland dessa berg, där flera av naturen 
eller med konst urholkade grottor erbjödo synnerligen frestande 
tillhåll.

FULL TEXT https://archive.org/stream/4T140NOR/4T0140NOR_djvu.txt


Detta ska vara utsikten från Klissberget mot Selångers kärnbygd.
Foto/upplagt av OlaHammer på Youtube.

Klissberget har under långa tider varit en av de viktigare samlings- och betesplatserna för fjällsamernas vinterbete. Intervjuade en man, som föddes i början av 1910-talet, som mycket väl minns de årliga flyttningar dit. De intiliggande byarna Nackstas och Kolstas byskogar och utmarker användes ofta också till vinterbete.

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 8. Österdalälven – Orsa, 1686: ”Lappmans hustru Karin Larsdotter, född 1686 in Jan uti Orsa församling”

Husby F:2 (1730-1746) Bild 136 / sid 132 (AID: v130635.b136.s132, NAD: SE/ULA/10414)

”Lappmans hustru Karin Larsdotter, född 1686 in Jan uti Orsa församling — ” (Dödbok, Husby 1743).
Dels ser det ut att vara en av de fördrivna samernas stammödrar, vilket ska undersökas; och dels ska jag se om detta kan korreleras i Orsa. Skriver i sådana fall nedan i kommentarerna.