Smakprov ur ”Samiska bottniska landskapet” (arbetstitel!), en kommande bok (I/III)

Om det samiska bottniska landskapet i arkiven – från St. Petersburg till Kolmården.
Samiska spår, avtryck och boplatser i havsnära trakter

Av Peter Ericson (redigerat 13 januari 2019)
(förhandsbeställningar på boken på fb-sidan southsaamihistory kommer att erbjudas; samt inom kort på en egen hemsida.
Serien kan också läsa avsnittsvis i Saepmie Times, del 1 ute inom kort!)

Vi hade kunnat börja på Karelska näset, numera i Ryssland, i Lapausei, dvs Lappvattnet, eller kring Lappeenranta i sydostligaste Finland, i de trakter samer skattade runt 1540 eller varför inte vid det Katinala gods varunder skattande tavastesamer låg år 1390. Men nu handlade det dels om kusten, och dels har vi alltså högre beviskrav på boplatser än enkom toponymer om än aldrig så många.

Så vi inleder alltså vår i huvudsak rapsodiska genomgång lite försiktigt i forna Österbottens län; det (bildade 1634) som delades i Uleåborgs respektive Vasa län år 1775.

Vi startar med Hailuoto, dvs Carlön (idag Karlön). Den samiska sijte som bodde där med sina tidtals minst 400 renar omskrevs av exempellöst många sinsemellan oberoende källor, finländska geografer inte minst och svenska 1776-1795, ex Hushållningssällskapet och Geografisk årsbok. Ön ligger alltså utanför Oulu = Uleåborg, som f ö har ett namn som vanligen kopplas till äldre samisk och ska betyda våt- eller sankmark, möligen ett med det fornnorrländska og besläktat ord. Lite längre norrut omkring Kemi – på svenska tiden kallat Chimeå – samt enligt samtida dagspress s k ”elf-lappar”, dvs älvsamer utmed huvudvattensystemet. 1880 (t ex) omtalas samer med renhjord på vinterbete nära Kemi stad.

En 716 år gammal toponym vid södra österbottenskusten – som sedermera låg till grund för den historiskt intakta staden Kristinestad – väcker stort intresse, nämnd i förbigående i ett brev skrivet av Birger Magnusson, Birger Jarls sonson; nämligen den gamla storsocknen Lappfjärd. Kombinationen etnonymen lapp och sund/sand/vik/fjärd är högst frekvent. Den här är dessutom oerhört gammal.

Likafullt är toponymerna, terräng- och platsnamnen av oerhört stort intresse. Varje kartblad i svenska delen av Österbotten röjer uppenbara såväl lapp-namn (oftast) som ren-namn (ibland). Denna företeelse är utan minsta tvivel starkast vid kusten och ute på öarna. Några exempel:

Esse: Lappfors, Nederlappfors, Överlappfors 
Lappfjärd: Lappfjärd 
Lappo: Lappo 

Då ska vi också notera att detta uteslutande handlar om finlandssvenska bebyggelsenamn, som det kallas. De finskspråkiga är ej medtagna, det är inte alltid dessa toponymer sammanfaller. Minst tiotalet fler sådana namn finns i Österbotten, främst på sjökorten: SLS har inte tillnärmelsevis fått med alla.

S k ”lapp”-toponymer kommunvis – en kort jämförelse över Kvarken och Bottenhavet/Östersjön

Jämför vi med Åland, det mellannorrländska kustlandet eller Roslagen är antalet lapp-namn till synes koncentrerat störst i Nykarleby och Vörå kommuner, tätt följt av Kristinestad. Sedan om vi ser på Norrtälje, Östhammar, Stockholm och Haninge kommuner så har dessa var för sig sina sådana koncentrat av namn. Exempel på sådana har vi bland annat där kring Ornö, Saltsjöbaden/Värmdö, Häverö och Forsmark – emedan Södertörn bör undersökas närmare, liksom Mälaröarna.
Dock finns det alltid felkällor här; man må komma ihgågatt en närstudie av sjökort, Ekonomiska kartan etc samt, naturligtvis, samtal med initierade informanter valigtvis ger ett mer omfattande resultat än att bara titta i ortnamnsregistret eller dess finländska/finlandssvenska motsvarighet. Samtidigt håller vi i minnet att finska namn här ej medtagits. Å andra sidan dominerar de finlandssvenska namnen kraftigt i de specifika kusttrakter vi undersökt. Troligen skulle en djupgående undersökning av södra Finland komma att ge en kraftig uppräkning av namn där.
Fokus är är alltså främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornlandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå [ — ] 

Lappfjärd, dvs Kristinestad (olika varianter över tid)

Äldre belägg Årtal

Michæl de Lappafærd 1303

Lappfierd  1442

Lappafierd-(h)aby 1492 – 1494

Lappfiell soken  1508

Lappefierdin  1514

Lapferby  1546

Lappfierd  1552

Nu skulle vi inte gå ner till södra Finland, men om vi gjort det kan vi konstatera följande välbelagda och etablerade toponymer i Nyland längst i söder (vi norera avsaknaden att Lappvik, nog kanske för att främst numera är känt under namnet Lapinlahti):

Tenala: Lappvik 

Kyrkslätt: Lappböle
Helsinge: Lappböle 
Pernå: Lappnor, Lappnor
Lappträsk: Lappträsk, 
Strömfors: Lappom

Dessutom skulle såväl Oulu-namnet som Kott- (kott äldre svenska nominiativ för kåta, jfr. kottor (pl.) kunna skvallra om form samisk aktivitet. Mer forskning efterlyses! n

Källa här som ovan är http://bebyggelsenamn.sls.fi/ vilket lika lite som svenska motsvarigheter är heltäckande. Exempelvis finns dussintals fler namn i Österbotten än vad som anges.
Vi erinras oss dock bruksskolan för samer, kungliga renskötare i Korsholm och den allom citerade sägnen eller traditionen om att samer länge bebode Österbotten, även dess kustland. Se artikel på anna plats i detta nummer. Vi bör hålla i minnet att Österbotten-begreppet skiftat starkt över tid.


Norrbotten – Bottenviken

Kl. 10 d[en] 15. [Augusti] reste vi in til Lule-Nystad. Staden ligger väl, på en half ö, mot söder (är) af öpna skärgården – sunnanväder gör der hamnen osäker, men så mycket säkrare är han på norr, hit seglas förbi landt udden. flere fartyg lågo der. Til det yttre såg han något sämre ut än Torneå – til välmågan skal vara bättre, största handel med bräder och tjära. Vi voro som hastigast inne hos Borgm[ästare] Bergström. Kyrkan stod under bygnad, sacristig[an] vid främr[e] ändgafv[eln] med Predikstolen öfver altaret, emellan sacrist[iga]n och öfverrumet och kyrkan voro tilärnade fenster. Assessor Langes hus och gård låg väl – hade ett litet bygt castell – färgat – af trä, til Lusthus. 51 Vid hemres[an] [mot Lule Gammelstad/PE] sågo vi 2ne Lappkåtor – der ingen ting syntes, utom fattigdom. Fingo der traktera oss med åckerbär. Desse lappar försörgde sig (med tiggande) bärplockande, korgar etc. Hade intet haft renar. Dagen – liksom den förra, vacker, strödda moln på himmelen. Kyrkan i Lule g[amme]lstad är stor, med 7 läktare. Altartaflan kostbar. liknar Strängnäs altartafla. Gäddvik Kl. 5. Lule älf öfverfors – Hon kan ej stängas med Laxpata som Torne, för sitt djup. En stor bro och ny rät väg är anlagd. nära Ersnäs, ginande öfver en hafsvik. – För Regnet lågo vi om natt i Ersnäs.
Samuel Liljeblad ”DIARIUM för en Lappsk Resa Anträdd d. 29 maji 1788”  URKUNDEN NR 15 Källserie utg. av Forskningsarkivet vid Umeå Universitet Red. Karin Snellman. Vi noterar att ännu 1788 man kunde kalla nuvarande Luelå för Lule Nystad.

Vissa orter urskiljer sig starkt genom århundraden och bland de, speciellt kustnära eller rena öar, vill vi nämna Hvitå i Råneå, Andersön, Brändö, Persö, Kallax.

Några platser och i förekommande fall tider och proveniens där samer noterats för aktivitet utmed norrbottenskusten eller nedre områdena i historisk tid: Nederluleå (sn)1730, Bensbyn, Luleheden, Svartlåskogen, Lule stad, sjösamer (dito) 1708, Rödingträsk i Överluleå socken (sn) 1857, Gammelstaden 1709,  —-  [ — ]

Andra platser av betydelse är exempelvis Vojakkala, birkarlasätet; Seskarö, utskeppningsplats för kronans renar och Medlerstein, bruket, vartill en enorm mängd samer var kopplade som s k hållappar, vars renhjordar i sin helhet framdrevs eller -odlades för att möta järnbrukets behov. Enligt Linné var Medlercreutz en man som samlade pengar. Givetvis är Norrbotten – såväl länet som landskapet – exempellöst fullt med samiska boställen, i tusental. Också efter kusten kan kända och indikerade boställen i arkiven mätas i minst hundratal. Platser som både varit trivselland och boplatser är t ex Brändön, Kallax, Hindersön och Persön. Mer i kommande nr.

de_geer_moraines_at_kvarkenKarta från 1720

Sträckan Skellefteå-Umeå

Detta område ägnar vi mer uppmärksamhet i något av de kommande numren.
Bureå 11:1 är en samisk härd som vi vill nämna, den ligger i det område som hävdats vara men ej bevisats såsom kloster. Björngraven utåt Bjuröklubb bör ju ävenledes nämnas.

Några samiska platser i urval mellan Umeå och Sundsvall

Umeområdet är inte så systematiskt genomsökt som man skulle önska, även om vissa insatser tycks ha gjorts i samband med kulturhuvudstadsåret. Väldigt många av de tidiga kustsamerna tenderade att samlas sig kring Ön. Andra anhopningar av aktivitetsområden finns mellan Klockarbäcken och Umedalen. Populära vinterbeten har genom århundradena visat sig dels i Piparböle-Hissjön, dels i Ersmark men även i mindre avgränsade områden, inte minst ute vid Skeppsvik för tusentals renar kunde beta under vintrarna på 1870-talet. I gamla dagar gick man gärna över isen vid Holmsund mot Obbola. Holmöarna bör nämnas; här har samisk aktivitet varit legio.
En gammal etablerad flyttväg över Klabböle-Stöcksjö (ibland vidare ut till Holmöarna) stängdes av i samband med det gigantiska vattenkraftverkbygget Stornorrfors på 1940-talet.

Vännäs

Pengsjö 1870 samt Örsbäck med Mandamor och ”gammlappan’ ”
Om detta intressanta komplex av händelser, människor och platser har vi uppehållit oss (PE) i en artikel i Christer Westerdahls bok Sydsamer (2008); som en följd av ett mångårigt arbete i Nordmalingsprocessen och detta som ett centralt inslag i denna. Materialet härrör till stor del från Nybyggarmuseet i Pengsjö och Tycho Nymans penna. Släkten Nyman räknar sitt lokala ursprung från en soldat J. Nyman, som avled tidigt och lämnade änkan med torpet och fem barn. För att hon skulle slippa bli bostadslös och runierad borgade samerna från Tärna för henne och en flera generationer lång samarbetshistoria inleddes. T. Nymans farmor lekte med samebarnen och lärde sig samiska ute på Örsbäcksheden vid ungefär samma tid, de intensiva vinterbetesperioderna på 1860-talet (paralleller har omtalats bl a i Sättna, medelpad – men åter andra exempel finns). Som motprestation för borgen fick änkan Nyman ta hand om ett antal äldre samer som inte orkade följa med tillbaka upp på vårarna. Mer om detta i andra sammanhang och i Sydsamer.
Samtidigt med mina arkivfynd i den spännande bevislådan undertecknad ”ärvde” i angivet sedvanemål – och tidigare – hade Henrik Omma med familj spelat in videofilm vid sina besök ui den gård som de i Vapsten sameby kallade Slaktar Nymans gård. Som man besökt under ett försvinnande stort antal generationer, alltmerdan huvudvinterbetet låg nedströms utmed Torrböles och Örsbäcks lavhedar.
En mycket intressant aspekt i sammanhanget är att Pengsjö av språkvetare anses vara samiskt i etnonymin (vilket ju torde kunna tala för långt äldre samiska samband än det 1870 som Nyman-historien tar sin rot i ); nämligen
Bienjjiejaure = Hundsjön.

Nordmaling präglades länge, under hela rättsprocessen (sedvanemålet i Nordmaling; även kallat Nordmalingsmålet 1997-2011 av den döda hand sådana processer ofta lägger över ny forskning som inte syftar till ren bevisföring. Detsamma gäller i hög grad Hörnefors och Bjurholm [ — ]

 

Fullständiga bildtexter i sista delen. Sjösamen heter Ivar Samuelsen och hör till ”nordnorska stammen!”. Foto av Bonaparte 1884, Wikimedia Commons.
Samegruppen är från Ulvöhamn 1890.

Liksom till närmast nedanstående socknar återkommer vi till Nordmaling i kommande avsnitt; men vill ändå nämna ett mycket signifikant område med flera olika boplatslägen nämnda: Ava-Aspeå med Hemörssundet och Drivan. I angränsande trakter som Rönnholm och Saluböle —— [ — ]
En oerhört intressant företeelse är den sjösamiska historia som skymtar fram i de tidiga toponymerna känd senast från ca 1780; och som lär kunna fylla ut Sveriges sjösamiska historia mellan Umeå och Höga kusten.

Botniabanans arkeologiska undersökningar, som vi planerade tillsammans med Raä
Dock bör nämnas den för tiden oväntade rikedomen av samiska kustlämningar som följde på den första upptäckten vis Lill-Mosjö i Banafjäl, Grundsunda i samband med Botniabanans arkeologiska undersökningar. På den följde snabbt andra härdar och flera i angränsande Tävra, Arnäs. Därtill ett par år senare i Nätra på Bjästamon, fler härdar. Sedermera tillkom tre funna härdar i Säbrå – idag har vi 13 st samiska härdar käna utmed sträckan Grundsunda-Säbrå. Naturligtvis bara toppen på ett isberg, men ändå jämfört med för tjugo år sedan enorma framsteg – och något som aalltmer påverkar tänkandetinom kulturmiljövården. Första fyndet 1998 rubricerades till att börja med som ”möjlig ryssgrav”. Dock kom fyndsammansättningen av kritpipor, skinnskrapor och samtida mynt tillsammans med det faktum, att sockenlappen Per Jonsson höll till på mer eller mindre den exakta platsen att snabbt före arkeologerna till säker mark. Intressant är att en flyttled tycks ha passerat platser såväl före som efter Per. Förstudierna till Raä:s botniabanearbete var oerhört intressanta att arbeta med. Detaljerna kring de inblandade aktörerna och källförteckning till den digra rapportskörden kommer vi att återkomma till.
Att medlemmarna från Vilhelmina norra sameby, varav i sammanhanget bör nämnas Jonas H. Gorik och Laila Stinnerbom, hjälpte oss att identifiera härdarna i Lill-Mosjön såsom samiska ska alltid kommas ihåg; och var helt avgörande – inte minst för att vi så snabbt kunde gå vidare på rätt spår.

Höga kusten – av stort intresse: rikt sameliv sedan gammalt

52 byar, 52 sjöar, 52 berg, 52 visteplatser … ?
Åtminstone de tre första utsagorna är en del av ett gammalt lokalt (eller möjligtvis ångermanländskt) talesätt. Även om detta låter som en ouppnåelig boktitel om socknen Nordingrå för framtiden vore det utan tvivel möjligt att skrapa ihop detta antal samiska boställen; i synnerhet om man finge räkna in sockenlappsboställena. Här väljer att lyfta fram blott tre (och lyfta ett par andra aspekter, som informanter, flyttvägar och metodproblem) områden/platser: vi ser på Lappudden vars s k lapptorp – en lokal benämning – delas mellan Järnsta och Körnings byar; ett torp på en udde i Vågsfjärden, Det har kallats replipunkt utmed ett mellersta flyttstråk av de tre som ansetts genomkorsa Nordingrå, ehuru inte så långt ifrån det sägenomspunna tillika mystiska och hittills fyndlösa Lappkåtaberget. Härtill borde även nämnas Mjällomslandet med av Olov Lundin 1971 omtalade handels- (och förmodligen även -)platsen Måviken —— [ —-]

De fiskande burgströmarna höll ofta till i Fällsvik och vid Hamnbastudden [Hamm: bastûddn] ute i Hamna, dvs Fällsvikshamn. Författarens mormors äldste bror Petrus Viklund, född 1913, berättade ganska utförligt om detta åren runt 2000, och visade på platsen som sedermera skyltades inom ramen för Kramfors’ samiska kulturled Hällmarker & blått hav eller Gälnoe jîh plaaves maeroe.

Vibyggerå-Bjärtrå-Skog-Nora:
Kallas i lappfogdarnas arkivmaterial och i utredningen från 1914 för reservbetesland. Beläggen för tidiga samer utanför de rena fjällsameleden – vanligen antingen skogssamer eller sjö-/kustsamer – är förhållandevis ymniga. Här finns rejält många trivselland av vilka vi nu blott nämner Torkel Larsson Kroiks sista, nämligen Skullerstabölen. Han sålde halva sin renhjord till Nils Leonard Nilsson i Långudden, Bjärtrå på hemväg från Nora och Skogs socknar. Denna författares mormor stod som barn och såg Torkels renhjord (i Nordingrå) passera upp emot Barsta och ”frödde fötterna”. Ute i trakten ifråga finns förresten minst en Lappkôjmon. Vid ett annat tillfälle omsprangs vår informant A, kvinna, född 1916 av samma drygt tusenhövdade renhjord, som kom snabbt mullrande uppifrån Ådd: aschkajn, dvs Ådals kaj, dit den nått via isen på Gaviksfjärden.

 

Annonser

1730 års tumskruvar i Torne lappmark

19. Här på uplästes Högwälborne hr. Baron och Landzhöfdingens
publication af den 16 April 1729 om Caitoma Lapparnes Handell
här wid Juccasjerfwi sålydande i bokstafwen Nemble.
Ehuruwähl hans Kongl. Mayt. igenom dess resolution under den 6
Novembr. 1722 allernådigst har stadfäst Luhleå stad det privile-
gium och förmån, det bör, likmätigt 1695 års uprättade Jordebok
öfwer Lapmarkerne, Lap Allmogen i Luhleå handa och sine waror
förbyta med Luleå stadz borgerskap, på deras wanlige marcknadz-
platzer, anbefallandes mig der öfwer en noga hand hålla, efter
som iag och strax derefter samma Kongl. Resolution låtit i Lap-
marcken publicera Lapallmogen till efterrättelsse; Icke dess min-
dre som det förspördes, det, twärt emot Lapallmogen i Luleå ändå
skola sig understå, at med sine waror resa til Piteå och Torneå
Lapmarcker, hwarigenom Borgerskapetz näring och handel blifwer
förderfwad Konungen och staden till skada, altså har mig å Embe-
tes wägnar ålegat, för högstbemte. Kongl. Maytz. Resolution här
igenom å nyo at uprepa och publicera Låta, med yttermera förbud,
det ingen af dhe lapmän och byar, hwilka efter Jordeboken och
Kongl. förordningen höra till Luleå Lapmarck, måge under hwad
förwändning det wara må, resa med sina Wahror och afwell till an-
dre Marcknadz och bytesplatzer än som Luleå stad och Lapmarck af
ålder förunte och nu brukeligen äro; Och på det sådant, må så
mycket mera hämmas å ligger det Herrar Justitiarierne och Crono-
befallningzmännerne I Torne och Pitheå, at genast drifwa dem
tillbaka till den ort de höra;


Anno 1730 den 13. 14. 15. 16. 17. 19 och 20 Januarii höltz ordi-
narie Laga Häradz Ting och Rättegång med Allmogen af Torneå Lap-
marck och Juccasjerfwi Tingzlag uppå dess wanliga Tingställe när-
warande Tingztolcken Mikkel Jönsson Stålnacka och Wanlige Edswor-
ne Nämdemän

BILD: Dahlberg, Torneå ur Suecian.

PENTAX Image

När samernas land erövrades med våld, massakrer på samer ägde rum – och Sápmi var ett utvecklat embryo till en egen stat.

Ur SUMLEN, legendarisk text i Riksarkivet från ca år 1600.
Modern svenska inom citation.
 
I Konung Magnus Ladhulås tijdh voro Lapparna_ sit ägit
folk —–
 
”I kung Magnus ladulås tid var samerna sitt eget folk —– ”
 
Och thes emillan förraskadhe the them och
slogho många ihjäl och vunno them under sigh alt in til norra
och Vestresiön,
 

”Och dessemellan överraskade de dem och slog ihjäl många (samer) och lade under sig (samernas land) ända till Ishavet och Västerhavet (dvs Atlanten) — ”

PE not: Det här handlar om det på flera håll i äldre finländska avhandlingar verifierade anfallet på samerna, och det svenska rikets erövrande av Sápmi, på den tiden ett utvecklat embryo till en egen stat. Det ska ha skett på 1270-talet.

 
och fingo så bref af Kon. M. at the skulle hafva Lapparna som än tå bodde ut medh Botnen medh allan skatten och Laxfisken, allenast at the gofvo Cronone någre Timber gråskin
 
”Och fick så brev av Kung. Maj:t att det skulle omfatta (dvs äga skatterätten till) samerna som bodde ända nere vid bottenviskusten med all skatt och alla laxfisken, så länge de gav kronan några timmer gråskinn (måttenhet för ekorrskinn: det betyder 40 st.) — ”
 
— och gingo så — och klaghadhe för Konung Göstaf, han lät insättia Hinrich Larsson i Tornä och tagha mykit af honom och togh så Konungen siälf skatt af Lappom och let them frit köpslagha medh Lapparna.
 
”Och gick så och klagade inför Kung Gustav (I, dvs Vasa), han lät insätta Hinrich Larsson i Torneå och taga mycket av honom och så tog kungen själv in skatten av samerna och lät dem fritt bedriva köpslagan med samerna”

 

finmarchia.png


BILDEN: Detalj ur Olaus Magnus’ Charta Marina.
Om Hindrich Larsson från Vojakkala:
Hindrich Larsson eller Henrick i Voikola (Mustaparta?) Henrik Larsson var husbonde på Liisa-hemmanet på Oravaisensaari 1535-60 varefter sonen Clement efterträdde honom. Henrik var son till Lars Alatalo på Oravaisensaari.Henrik Larsson var den mäktigaste birkarlen i Tornedalen. Han var hövding för Torne birkarlar (19 st) åren 1539-60. Från Vuono i söder till Juoksengi i norr.Sedan år 1547 hade Henrik Larsson och Olof Anundsson (Armasaari) med sitt folk under hot om våld hindrat Kemi birkarlarna från att resa till sina lappmarker, och inga åtgärder kunde avhjälpa situationen, varför konungen Gustav Vasa, år 1551 kallade Henrik Larsson till Stockholm för att förklara den uppstådda situationen.

För att blidka konungens vrede skänkte Henrik Larsson honom vid detta tillfälle 50 ungerska gyllen (guldmynt) och två guldringar, värda 10 ungerska gyllen, vilket synes ha lyckats.

Senare utmärkte sig Henrik Larsson genom sitt motstånd mot Gusatv Vasas försök att utvidga sin makt och myndighet i Norrland, och olika aktioner för att obstruera kungens befallningar, viket ledde till att han satt i fängelse en tid på 1550-talet. Hans leverne och i Lappmarken var brutalt och utsvävande, och ådrog flera gånger böter.

Birkarlarna hade sin handelsrättigheter ända till 1554, när Gustav Vasa tog skatteuppbörden till kronan och birkarlarna blev kronans fogdar. Det tidigare system, då birkarlar bedrev handel, uppbörd och rättsvård ersattes av ett statligt kontrollerat system.

Gustav Vasa skriver också i sitt befallningsbrev att ödemarkens tidigare herrar, birkarlarna, ”som hade befallningen över lapparna i Westreboten”, ingalunda får hindra nybyggare att slå sig ner i Lappmarken. Henrik Larsson ägde 33 kor och skattade för 80 lass äng. Hans gård belägen på bördiga Oravaisensaari i Nedre Vojakkala var en av de största i Norrland.

Möjligen tillhörde Henrik Larsson en gren av släkten Oravainen.

Text via geni.com, dessvärre bristande källförtecknad, men av det mesta att döma är det Per-Olof Snell som står för denna passage.

Vi återkommer till Snell. Länken till texten kommer här och där utreds frågorna kring Hindrich Larsson lite mer ingående:
https://www.geni.com/people/Henrik-Larsson-Mustaparta/6000000001503125339


Peter Ericson

3 augusti 2018

VINTERBETE – Dokumentationsprojekt, vill Ni deltaga?

 

Saepmie Times och SFFU (min firma) kommer i vår och sommar att ge ut skrifter om kust- och kustnära vinterbetet såsom det dokumenterades i dagspress (eventuellt även i andra arkivformer) och fotografier.

Vinterbete är nu i fokus men sommarbete kan komma att bli av intresse sedan.

 
Vi ser gärna att Din sameby är med och deltar i och sponsrar projektet!
Får vi många aktörer, blir det inte särskilt höga kostnader för var och en av oss.
 

Vår utgångspunkt är att full samisk sedvana råder i de fyra nordligaste kustlänen; nämligen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Gävleborg – precis som angavs i SOU 1922:10 och i Domen av Kungl. Maj:t 1894. (och som Alvå-Rumar pga f y r a då pågående sedvanemål var förhindrade att slå fast 2002-05 i SOU 2006:14).

Krig2Bottenhavet

Etnisk rensning i norr! Del I: Fördrivning på 1270-talet av samer från norra svenska kusterna (Graan 1731)

Samerna fördrevs inte bara från finländska landskap på 1200-talet:

”Andra ha företagit sig att visa, att lapparne, som bodde invid Västerbottens kuster och stränder, av birkarlarne blivit fördrivna i 13:de århundradet, d. v. s. på konung
Magnus Ladulås’ tid.”

(Not: Hela området Skellefteå/Bjuröklubb – ca Kaskö/Kristinestad lystrade 1277 till namnet Norre Botn)

GRADUALAVHANDLING
STADEN PITEÅ
O C H ANGRÄNSANDE PASTORAT
PETRUS STECKSENIUS GRAAN
VÄSTERBOTTNING
Med tillstånd av den vittberömda Filosofiska
Fakulteten vid Upsala Lysande Akademi
UNDER PRESIDIUM AV
Den vittberömde och högt frejdade
MAG. FABIAN TORNE R
KUNGL. ORD. PROFESSOR I VÄLTALIGHET OCH
LEDAMOT AV FILOSOFISKA FAKULTETEN
Med den anspråkslöshet, som höves, underställer goda mäns
offentliga granskning
å Större Gustavianska Lärosalen den 28 maj år 1731
OM
VILKEN
KUNGL STIPENDIATEN
På vanlig tid före middagen.
UPSALA, WERNERSKA BOKTRYCKERIET

 

  1. Bureus karta från 1626. 2. Dahlbergs bild av Gamla Piteå, dvs Öjebyn. (ca 1690)
    2. Lucas van der Werdts gravmonument från 1574 över Magnus Birgersson Ladulås,
    i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

KÄLLA: Via Västerbotten 1930

https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/1930.pdf

Tre proffsiga, späckade föreläsningar på ett dygn (eller på en dag) för 7 700 SEK * !!! Gäller hela Sverige) och notera västernorrländsk kursvecka 16! Plus arkeologikursen som följer på den)

Heldag och helkväll med samernas historia (Peter Ericson) 7 700 SEK exkl moms
för TRE föreläsningar på ett eller två dagar! Tillkommer moms, resa och ev logi ** .

Två olika titlar och en kan hållas på engelska om så önskas! 
Erbjudandet förlängs nu till 15 november!

* exkl moms

* * Ingen logi behövs i Sthlm, Bergslagen, Uppsala, Helsingfors/Finland, Tröndelag, XYZ-län, Malmö eller Göteborg!

Hälsingland, Medelpad. Gästrikland paketerbjudanden 6 000 SEK för 2-3 föreläsningar
OBS måste bokas i oktober! Se speciell bloggpost och info i gruppen Samernas historia i Hälsingland … på facebook!

Kursavgift ”Orre Tjoevkemåjtoe” v 16 ej fastställd ännu men blir troligen ca 1 750 SEK per deltagare. Bokas nov, betalas i dec.

Samarr 2-3 samiska förvaltningskommuner 7 200 (två)/9 000 (tre) exkl moms för 3-5 föreläsningar! Inklusive 9 resp 12 000 och resa tillkommer

Skolaulor nytt pris OBS 4 800 SEK för TRE föreläsningar!!
Paket med 2-3 skolor 8-10 000 SEK inklusive moms!
Obs Mälardalen ny kampanj: 4 100 för TRE föreläsningar!!! 4 500 SEK på engelska, fortfarande t r e  föreläsningar!
Gäller de två första som bokar och erbjudandet kvarstår tills antingen två skolor bokar
eller till 15 dec. Bokningsförfrågan gäller som rabattskapande.
Gärna internationella skolor, gärna på engelska.

Extremt erbjudande!! – Festivaler, samedagar, utställningar och vernissage – kort presentation 3 000 exkl moms, längre 4 000, helkväll/fullständig föreläsning 5 000 SEK. Boka i oktober!

Tre föreläsningar på ett eller två dygn 5 800 SEK exkl moms

Kurs – ordna själv hemma – Mellan 5 000 och 17 000 SEK exkl moms.

Temakväll med mig som moderator och föreläsare, debatt etc. 8 900 SEK exkl moms.

Kvinnohistorisk temadag helg enligt temakväll ovan 8 900 SEK exkl moms boka 2017
Dito dag vardag 7 900 SEK, boka senast 31 okt!
Dito dag helg 9 900 SEK, boka 31 okt.

Arbetslagskväll/-dag … (info senare)

Kurs riktad, för politiker och olika yrkesgrupper om samernas historia 8 – 22 000 SEK

Norden. Introduktionserbjudande Norge 5 000 NOK föreläsning – oms/moms samt resa tillkommer. Gäller i vinter t o m mars 2018. Danmark samma som Norge.
Intro-erbjudande Finland resa 75 – 150 € och mat för 2-3 föreläsningar! Gäller till och med april 2018. Håller alltid minst en föreläsning på engelska. Övriga länder: hör av Er
(det kommer ett sammandrag på engelska av detta!)! Åland, hör av för offert!

Universitetsföreläsningar och program för folkhögskolor kommer i senare bloggpost!

Resa och ev logi tillkommer normalt där detta ej skrivits.

* * Ingen logi behövs i Sthlm, Bergslagen, Uppsala, Helsingfors/Finland, Tröndelag, XYZ-län, Malmö eller Göteborg!

———
Ny lista kommer för februari och framåt!

Senare kommer info om nya paketerbjudanden!

 

 

Norrbottnisk rättsröta, etniska förföljelser: Mississippi brinner & 2 X 1950-talet i repris. ”Luleå, vi har ett problem!”

Dagens ord: Etnocentrism. Gårdagens: Chauvinism

På arkivet igår bläddrade jag i väntan på mitt material förstrött i Samefolkets Egen Tidning några årgångar. I no 1/1941 stod det om forna  tiders björnsnarning, som senast hade ägt rum på 1880-talet.

Nu släppt det mig att den här debatten, som den fanatiske åklagaren i norr med kvällstidningarnas hjälp piskat upp om ”strypta björnar” och ”hänga lodjur” (som snarast?) … att den på pricken liknar den under 1950-talet; då nack-sticket förbjöds.

Den gången fick samerna vika ner sig emot bättre vetande.
Storsamhället stod starkt emot samerna och en indignerat folkstorm med framträdande kulturpersonligheter (då, främst: Nils Linnman)

I den svenska självbilden ligger som bekant en stark identifikation som djurvänner.
Och då kommer maktkampen fram.
Ingen vet så mycket om djur, som den som brukar intervjuas på Skansen ….

1950-talets (även den urspårade) styrkemässigt orättvisa diskussion kom ändock att leda till att nya röster hördes, och att samer bildade Lapska Djurskyddsföreningen.

Samerna är överlag oerhört stora djurvänner.

Det är allom bekant.

Hur skulle det kunna vara på annat sätt?

hang

The lynching of Thomas Shipp and Abram Smith. The African-Americans were arrested as suspects, accused for robbery, murder and rape. An angry mob broke them from jail and proceeded to beat/lynch them. Marion, Indiana 1930.

” — them allom och huar och enom som ther uthi byggia och boo vele frijtt loff att winna sig ägor, att taga för sig och sina Erfuingom” – ”Happy Columbus Day” –> Anno 1340, då Magnus Eriksson stal och gav bort Sápmi …..


att the Marcker haffua waritt Bruckade till att inbyggias eller besittias, skola thå Christno folke och allmoge biudas, och them allom och huar och enom som ther uthi byggia och boo vele
frijtt loff att winna sig ägor, att taga för sig och sina Erfuingom

på detta vis löste man kolonisations- och missionsproblematik enligt principen två flugor i  en smäll:

Massdop och fritt landnám i Samernas land.
Bara man var kristen.
Samtidigt kristnades (åtminstone på pappret) samerna.
Och man försvenskade en landsdel, som annars riskerade att falla i norska-danska eller ryska händer.

ME var Ladulåsens sonson.

 

Om kustsamer, ”innanhavet” i svenska riket och samisk utbredning i äldre tid

 

 


Åtminstone har jag i ministerialböcker och annat material till dags dato funnit kring tusentalet samer som rör sig sommarhalvåret främst i kusttrakterna; hörade till främst de fyra samiska näringsgrupperna skogssamer, sjösamer, kustskogssamer och fjällsamer (i det fallet vanligen utslagna ur renskötseln helt eller delvis).

Vad vi gärna glömmer är att Bottenhavet i sexhundra år var närmast ett innanhav i det svenska riket. Österbotten – och i viss mån såväl Roslagen som Åbo och längre österut liggande finländska skärgårdar är fullproppade med toponymer, terrängnamn som börjar på lapp-. Ända ned till Nyköping i Sverige finns dessa namn sammanhängande.

Studerar man bouppteckningar under tidigt 1800-talet i dessa samiska grupper, finner man att deras bohag som regel innehåller fiskeredskap, skötbåtar och annat relaterat till fiske.  Det gäller i allra högsta grad även Norrbotten. Den ackja som Bewick avbildade 1789 hade sälskinnstäcke; och i samiska kjolväskor ingick i vissa givna tider och platser också sälskinn.

Ön Hailuoto på bilden hette fordom Carlön (ibland Carlsön) och ligger utanför Uleåborg. På den levde en samisk familj som ägde 3–400 renar i slutet av 1700-talet.

Lite mer om detta ska jag föreläsa imorgon i Västerås på Ohtsedidh och även skriva om i Saepmie Times.

Min förhoppning är att mer forskningsmedel ska hitta till detta angelägna studiefält!

Kartan
”Charta öfver Svea och Göta Riken med Finland och Norland : afritade i Stockholm år 1747” A map of Sweden and Finland, made in Stockholm, Sweden, 1747. Made by: Åkerland, E. & Biurman, Georg Published: 1801 Source: [http://www-db.helsinki.fi/cg

Mer ur Diplomatarium Fennicum: Telge Stadga 1328

En hörnsten i samernas historia. Kolonisationsdokument.

Birger_of_Sweden_(1280)_c_1322

360 Telge 5.9.1328
Drotsen Knut Jonsson kungör en i Tälje träffad överenskommelse mellan hälsingarna och birkarlarna att i Hälsinglands norra del, som sträckte sig ända till Ule älv och träsk, enligt kung Magni brev envar fick bosätta sig och, ända till dess kungen blev myndig, vara fri från skatt, att fogden i Hälsingland skulle bland dessa nybyggare skipa lag och rätt och att ingen fick hindra lapparna i deras jakt eller ofreda de birkarlar, som besökte nämnda lappar.
Efter avskrift tagen av Peringsköld utur en av konung Albrekt d. 17 juni 1377 vid staden Enköping given vidim., som fanns i orig. på pergament i svenska riksarkivet före slottsbranden 1697 och som avslutades sålunda: ”Decernimus igitur cassum etc.” tryckt i Sv. Dipl. IV n:o 2676.
Telge 5 september 1328

 

Telge 5 september 1328.
Nos Kanutus Joansson, illustris regis Swecie ac Norwegie dapifer, tenore presencium ad publicam deducimus nocionem, quod anno Domini mccc vicesimo octauo, die lune ante natiuitatem beate Marie virginis proxima, in perlamanto Telgis habito, inter Helsingos ex parte vna et Bircharlaboa ex parte altera, in presencia nostra taliter extitit placitatum, videlicet quod extrema pars Helsingie versus aquilonem, que ad amnem dictum Wlv et stagnum Wlvthræsk vsque protenditur, inhabitari et vtique coli debeat absque impedicione et inquietacione cuiusquam, secundum tenorem litterarum domini nostri regis, super hoc antea collatarum, quas semper in suo vigore conuenit inuiolabiliter obseruari, et quibus per presentem placitacionem in nullo penitus derogetur. Ab hiis tamen, qui per officialem domini nostri regis in Helsingia constitutum illic ad habitandum loca susceperint, siue Birkala fuerint siue alii quicunque, tributum, antequam dominus noster predictus legitime annos etatis attigerit, nemo leuare debebit; qui eciam officialis inter illos, qui illic ceperint habitare, de negociis emergentibus jurisdictionem habebit et justicie faciet complementum. Jtem extitit placitatum, quod homines siluestres et vagos, vulgariter dictos Lappa, in suis venacionibus nullus debeat impedire, nec eciam prefatos Birkarlaboa, ad eosdem Lappa accedentes, apud ipsos commorantes vel ab eis cum suis rebus denuo reuertentes, articulo isto sicut et primo vsque ad prefati domini nostri regis annos legitimos tantummodo perdurante. Jn cuius placitacionis testimonium presentes litteras nostri sigilli munimine duximus roborandas. Datum anno, die et loco supradictis.

Bild:

Porträtt av kung Birger i Sankt Bendts Kirke i Ringsted där han är begravd