»Vi samer måste bygga oss en framtid!» När samerna förväntades ”dö ut”, målade Elsa Laula upp en framtid, och krävde samiskt självbestämmande!

Lycksele lördagen den 14 januari 1905.

Margareta Winka från Umbyns sameby (för övrigt en av de postuma vittnena i Nordmalingsmålet /PE) — erinrar sig — Elsa som talare :
Med fast tag om karmen på en stol började (Elsa) med appellen:

»Vi samer måste bygga oss en framtid!» ”

 

                            Elsa, Kristina och Maria Laula. Wikimedia Commons

 
Tiderna är stenhårda.
Kolonialisterna, bosättarna trycker på och som Elsa och Gustaf Z Hedenström
framfört i samtidspressen – pappan, Elsas far Lars Thomasson Laula, liksom hennes yngre bror, inte fullt åtta år fyllda Mattias. ska ha 1899 mördats av aggressiva nybyggare. Det kan givetvis ifrågasättas, eftersom veterligen inga närvarande vittnet uttalat sig. Men det kan sannolikt inte uteslutas (i kommande numret av Saepmie Times kommer vi att ägna oss en del åt frågan!)

I alla händelser ökade trycket från ett redan sedan många decennier mycket betryckt läge. Och som Elsa skriver om sju svåra år i renskötseln har klimatet även på den här tiden konstrat och renbetet varit mer eller mindre permanent i kris i sj år 1892-1899, och eländet fortsatte… Efter ett par vintrar med någorlunda bete kommer sedan 1904, och framförallt 1905 och 1906 års vintrar att bli exempellöst drabbade av islåsning och ytterst besvärliga kast.

Efter de goda åren 1904-05 med framsteg i organiserat vidtog under Elsas agitationsår alltmer motvind och landet blev nästan synligt i realtid alltmer samefientligt och monokulturellt nationalistiskt i takt med Unionsupplösningen.

Från att ta stöttat och uppmuntrar Elsa vände tidskriften Dagny tillika det Fredrika Bremer-förbund som låg bakom den till lappologernas och Vitalis Karnells  favör, och stöttade den senares supremacistiska (hade vi sagt idag) kritik mot samer i städer och civilisation. Allt mindre stöd fanns på allt färre ställen. Lindhagens var upptagna av dels huvudstads-, dels storpolitiska ärenden.

Men Elsa talade. Hon kämpade.

Mot tidens alltmer självsuggerande påståenden om en utdöende samisk stam, ställde hon visioner om en framtid. Hon ville ha självstyre för samerna.

Bo Lundmark 1978 Ur ”Elsa Laula — vilhelmina-samiskan som blev sitt folks sändebud” av Bo Lundmark (Västerbotten 3/1978) :
Konsolideringen av Fatmomakke lappförening ägde rum vid
marknaden i Åsele den 7 januari 1905 och av Tärnaby lappförening
vid Lycksele-marknaden den 14 januari. — Margareta Winka från Umbyns sameby —
erinrar sig att man höll till i dagrummet till det hotell som låg efter Storgatan.
Kaffe såldes och intäkterna blev grundplåten i föreningskassan.
Förhandlingarna leddes av Torkel Tomasson och Elsa Laula.
Hon gjorde som talare ett starkt intryck på Margareta.
Med fast tag om karmen på en stol började hon med appellen:

»Vi samer måste bygga oss en framtid!» ”

Om årtalet stämmer, var inte Elsa med 7 januari; ty de deltog i kursen 2-8 januari och hade möten såväl den 2 januari som den 8 januari i Stockholm. De fem dagarna mellan 8 och 14 januari hade nog behövts för den tidens kommunikationer.
Utan tvekan hade upplevelserna i Stockholm bidragit till en ökad energi och motivation.

Peter Ericson 30 januari 2018

Not: Stavningen på ”Winka” följer Bo Lundmarks original.

Annonser

”till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet” – Maria M. Mathsdotter om en tid, då nybyggarna försökte driva undan samerna med eld i Västerbotten


Redigerad 171109
”Från Lappland ingår återigen ett sorgligt budskap genom den patriotiska lappflickan Maria Mattsdotters i hufwudstaden warande beskyddarinnor, för hwilka hon omtalar att nybyggare ej wilja upphöra att förfölja lapparne: de härja skogarne, tända eld
på dem endast för att förstöra betet för renarne och hetsa hundarne på boskapen,
så att de arma djuren bli så skrämda, att de fly öfwer fjellen till ryska och norska lappmarkerna, hwarigenom de swenska förlora dem. De förirra sig i skogarne, störta af trötthet, bryta benen af sig och dö af swält. Deras små stackars ungar dela samma öde.
Wi göra widare ett utdrag ur den goda beskyddarinnans bref, deri yttras:
”När man tänker sig att så förfölja oskydiga, fredliga, fromma och wackra djur, hela
familjers enda bergning och underhåll, ryser man att menniskan kan wara så elak, och detta för att ej wilja inhägna sin nyodling, då det finnes skog, utan heller tänder eld på den och låter de brända stommarne stå qwar som ett minne från 19:de seklets civilisation och till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet”.
– Nu har den sjelfuppfostrade Maria under nybyggarnes grymma hotelser ånyo
begifwit sig till Stockholm, för att af konung och folk begära skydd och frid åt sin fädernebygd.”

Tidning för Wenersborgs stad och län 30 nov 1866: s 3

Vem som var den goda beskyddarinnan framgår ej.
Fredrika Bremer hade avlidit vintern innan.
Vi fortsätter följa Maria Magdalena.
En del av materialet torde hamna i Saepmie Times –
den nya tidningen.

Yugansky_nature_reserve_fire_(7938021666)
Tatiana Bulyonkova from Novosibirsk, Russia – Yugansky nature reserve fire Uploaded by High Contrast – Creative Commons.