”Blå Ådalen III”. Bottniska samer, g i e s s e d i s och vintervägen över Lungön

”Blå Ådalen III”. Nedre, yttre – bottniska samer,
g i e s s e d i s och vintervägen över Lungön

Samernas historia i sydöstra Ångermanland är i bästa fall berättad enligt isbergsprincipen.
Av det mesta att döma sträcker den sig åtskilliga århundraden bortanför vad vi normalt räknar med. En järnålderskusthistoria för de södra samerna i Sverige är vad vi måste börja räkna med.

Stadsgrundandena: En sak att hålla i minnet är att samtliga stadsgrundanden mellan Hudiksvall och Vasa utgick ifrån birkarlarnas behov och organisering (även om det emot slutet av Karl IX:s tid kom att handla mer och mer om lappfogdar; men fortsättningsvis även då om lappmarkshandeln).

Giessedis är ett konstruerat ord utifrån den gästrikesamiska ordet för sommar, giesse (Larsson 2018) . Det syftar på de sommartida lägren som analogt med – förutom högakustenområdet – Tynderö, Njurunda, Gnarp, Jättendal, Harmånger, Rogsta, Njutånger, Enånger och Söderala framskymtar i t ex husförhörslängder, i Säbrås fall mycket tidiga i sammanhanget.

Lämningar efter järnålderssamer:
Här finns flera tänkbara relativt sena fångstbefolkningsgravkomplex att välja emellan. Gravfältet vid Tullporten i Härnösand är ett av dessa.


Äldsta vistet
vi känner som med säkerhet är samiskt i trakten i stort: Stavreskogen, på Hässjösidan av tresockengränsen Ljustorp-Timrå-Hässjö. Tynderö kan ha äldre; där har vi också noteringar i domböcker i ministeriallängder som visar på årstidsläger samt en funnen sejte, enligt uppgift.

Äldsta notering i arkiv på ”ådalsinfödd same”? Anders Pålsson d.ä, patriarken som förolyckades av våldeld i Jättendal hösten 1759. Född 1654 (!) i Ådalen. Skogs socken, vilken i likhet med Bjärtrå tycks ha hyst en av de äldsta samiska enklavområdena, möjligen handlar det om ett och samma område, det som sedermera kallas ”Lappkojan” i (av Ådalens släktforskarförening) rekonstruerade födelseböckerna.

Äldsta kända vistelseadresser kring Härnösand: Bötsle, Hemsön, Fälle, Hellgum by, norra delen av Häggdånger, Åvikebruk, Lappkojmyran NV Edsberget SV Nässjön. Vi kommer att inkomma med fler i en framtida artikel (möjligen under en annan titel).

Några av fjällsamernas mindre omtalade vintervägar:
1. Till Häggdånger via Hemsön-Lungön-södra Härnön
2. Till södra Härnön via Saltvik-Bondsjö (måste utforskas mer!)
3. Som 2 men stopp kring Fälleberget.
4. Som 2 men stopp runt höjderna i Nässjön eller vidare till Sjö by i Häggdånger.
Källa: fr a dagspress 1835-1890.

Peter Ericson 20 maj 2019

Vi kommer att återkomma till ämnet!

 

  1. Anna Kristina Burgström växte upp i Högsjö socken och flyttade sedan via somrarnas havs- och kustburna långfärder till Svartnoranäset vid Lövvikslandet i Nora socken, i dagens Kramfors kommun. 2. Lars Larsson kråik flyttade ofta i ungdomen till och förbi Härnösand. 3. Maria Magdalena Matsdotters far Mahke Påhlsson var sprintare och många vintrar njöt man det gynnsamma vinterbetet på Hemsön samt på sydvästra delen av Härnön. 4. Sjösamerna av senare snitt fotograferades i Ulvöhamn 1890. Detta är Jonsson-Nilsson-Andersdotter-Burgström-gruppen såvitt vi kan bedöma. De kunde också vistaas i Hudiksvall och Harmånger, sannolikt även i medelpadska hamnar. Foto via Ulvö Museum och därefter via Saepmie Times.
Annonser

Belägg för rödingutsättning i fjällen på 1600-talet funnet! Eller hur paradoxen Fisklösträsk uppstod genom samen Stor-Anders Sjulssons genidrag

holmlunds

Längs fjällkedjan finns ett flertal sjöar som bär namn som Fisklöstjärn och Fisklösträsk. Enbart i Västerbotten finns sex såna sjönamn, vars betydelse är tycks uppenbar och inte allt för märklig om det inte vore för att det faktiskt går lösa fiskekort för några av dem, vilket inte handlar om Sveriges mest illa dolda lurendrejeri. Det kan jag själv intyga efter besök vid Fisklöstjärn på Jofjället. Namnen är alltså i några fall rena paradoxer men hur kunde det bli så?

Tveklöst har tjärnarna, för det handlar oftast om små sjöar, någon gång varit tomma på fisk, men ej så förblivit. Svaret är såklart utsättningar, men när gjordes det och av vem och varför? Jag tror att många av oss har bilden av utsättningar som en modern företeelse. Självklart är storskaliga utsättningar något som kom på 1900-talet, men långt dessförinnan förekom flitigt bärande av fisk mellan sjöar, men ända upp i fjällvärlden, med dess…

View original post 469 fler ord

Dirigerad hit via Facebooks webbshop?

Det beror på ett missförstånd… Vi beklagar.

Men så här gör Du som vill bli prenumerant på Saepmie Times + prislista:

Lösnr 65 kr (62 NOK, 6’50 €)
Helår 4 nummer år 2019 blir 200 kr (200 NOK/20 €)

Beställ prenumeration här: saepmietalks@gmail.com 

SWISH 0724243922

Swedbank 2240045340, clearing 84202.

Gör så här från utlandet:

IBAN/BIC: SE2380000842022240045340
BIC: SWEDESS

Köp samtliga utgivna 7 st nummer: 

285 SEK, 262 NOK, 26 €

Vi kommer senare med info om ett nytt s k de Luxe-erbjudande!

REDAKTIONEN via Peter Ericson

”Linnés lappska trolltrumma. En Linnéreliks öde af Edgar Reuterskiöld.” 1 av 5.

LINNÉS LAPPSKA TROLLTRUMMA. 15

Linnés lappska trolltrumma.
En Linnéreliks öde
af
Edgar Reuterskiöld.

bland de många porträtten af Linné äro de af M. Hoffman må-
lade, genom ofta förekommande reproduktioner, allmänt kända.
Linné framställes här, som bekant, i helfigur, iförd lappdräkt och i
vänstra handen hållande en lappsk troll- eller spåtrumma. Ett af
dessa porträtt förvarades i orangeriet på det från Linnés vistelse i
Holland kända Hartecamp ända från hans dagar till år 1901, då
det på auktion inköptes af sin nuvarande ägare hr P. E. Blaauw.
Ett annat, som på grund af den minutiösa noggrannhet, hvarmed
alla detaljer där utförts, har ännu mera värde för oss, äges af en
namne och ättling till Linnés mecenat Clifford. Denna noggrannhet framträder särskildt i fråga om lapptrumman; se Tycho Tullberg, Linnéporträtt, sid. 17 ff och 91 ff samt plansch II.
Det var sålunda en nära liggande uppgift under mitt sedan länge tillbaka
pågående arbete med lapptrummorna att söka återfinna detta Linnés
exemplar. Efter många försök har detta sent omsider lyckats.
Det är, som kändt, ett oblidt öde, som hvilat öfver Linnés
vetenskapliga kvarlåtenskap. Hans rika naturvetenskapliga samlingar, hans böcker och manuskript, hans omfångsrika korrespondens,
allt gick till England. Detta skedde år 1784.
Till utlandet gick också hans lappska trolltrumma, det märkligaste etnografiska föremålet i hans samlingar. Den gick dit år — 1883.

Clyde

Varifrån kom hälsingesamerna?

VARIFRÅN KOM DE GAMLA HÄLSINGESAMERNA?

På sistone har vi inför dels projektet Bottniska samer, dels inför flera artiklar om hälsingesamerna sökt att sammanräkna vilka olika provensienser (eller på bättre svenska ”vilket ursprung”) de i arkiven kända hälsingesamerna har.

Lite förklarande kommentarer nedan; annars kommer siffrorna att analyseras och genomgås i de ovan nämna publikationerna, som publiceras senare i vår eller försommar.

Undersökningen avser perioden 1660-1790.
Uppskattning av härkomst explicit angiven i arkiven
för de samer som förtecknats främst i hälsingesocknarnas ministeriallängder.
Även andra arkivtyper har använts.
Total kvantitet av undersökningsmaterial: ca 1 000 samer

Åsele lappmark 4-5%
Ångermanna lappmark 5-7%
Ume lappmark 5-8%
Övriga nordliga lappmarker 4-5%
Ådalen 3% (bl a patriarken Anders Pålsson d.ä 1654-1759)
Medelpad 10-12% (frånsett att en väsentlig del av hälsingesamerna de facto nomadiserade där * ) 
Gästrikland * 3-5%
Dalarna 8-10%
Jämtland * Samma förbehåll som för Medelpad och Gästrikland 2–3%
Västmanland 3-4%
svenskar 1-2%
Intern utveckling 35 – 60% (siffran inkluderar ingiften och ”halvsamer” etc
samt varierar över tid)

Generellt gäller att antalet ökar med närheten till respektive landskap.
Tidtals kan – ofta i samband med säsongsläger – antalet samer gå upp kraftigt på en ort.

Två landskap vars representation kraftigt kommer att ses öka under 1800-talet är Jämtland och Västmanland; emedan det senare vanligen ser ut att handla om årstidsläger, som tillfälligt besökts. Den jämtländska ökningen handlar genomgående om fjällsamer (eller avnämare ur Storsjöbygdens sockenlappssläkter), som alltmer under 1800-talet antas som sockenlappar.

Peter Ericson
6 maj 2019

Norra_Dellen

”Och halfva menskligheten tillhör dig!” – Fredrika Bremers minne af Z. Topelius.

Fredrika Bremers minne af Z. Topelius.
Publicerad första gången i Tidskrift för hemmet 1867: 5 *
 
Plats för idéerna! Plats för de höga,
Friborna tankar, som i verldens natt
Likt gnistor tändas för vårt skumma öga
Och alstra, lyfta, värma, lysa gladt!
De äro frön, af tidens stormar drifna,
De fatta rot, de spränga klippans barm,
De smälta isarna, och dagen randas varm
 
För de förtryckta, sorgsna, glömda, öfvergifna.
llur länge bar ej qvinnan utan klagan
Sin ärfda lott, att, skonlöst kysst ihjäl,
För mannens blick, som elfvorna i sagan,
Ila tusende behag, — men ingen själ!
An smickrad, firad, än förtrampad, bruten,
An vettlös, sysslolös i glitter gömd,
An släpande sitt ok, till tacklös möda dömd,
Var hon från handlingen, från tanken utesluten.
 
Då kom idéen, — då föll en klarnad strimma
Af kristendomens ljus på qvinnans stig.
Stå upp! — ljöd ordet. — Slagen är din timma,
Och halfva menskligheten tillhör dig! —
Stum, tyngd af kedjor, tyngd af diademer,
Förnam den fångna denna starka röst :
En själ bär äfven du, o qvinna, i ditt bröst!
— Och ordet tog gestalt och vardt Fredrika Bremer.
 
Hvem var hon? Verlden vet. Den frusna tåren
Af vinterskyn begråter henne nu.
Hon var en ringa qvinna. Adelboren
I verldens mening var hon icke ju,
Ej ung, ej skön, ej rik med guldspänne.
Dock fanns i nord en qvinna ej som hon;
Dock stego furstarne med aktning från sin tron,
Att trycka hennes hand, och folken hörde henne.
När mången qväll hon sågs i tysthet smyga
Att läka sår, dem alla andra glömt,
 
Hvem visste då, att sig i denna blyga,
Förvissnade gestalt en ande gömt,
Som mäktig att millioners hjertan vinna,
Tryggt kunnat sluta verlden i sin famn,
Om hon ej aktat mer, än glansen af sitt namn,
Sin storhet framför allt, att endast vara qvinna!
 
Det innersta, det högsta uti lifvet,
Frid, sanning, kärlek, Gud ocli mensklighet,
Var ursprungsordet, som blef henne gifvet,
Och hennes ryktes enkla hemlighet.
Men livar hon gick, i hennes väg förmäten
Stod fördomen i jättehög gestalt ;
 
Hvart hon i verlden såg, var mannen ensam allt,
Och qvinnan, lifvets doft och hjerta, var förgäten.
Då drog hon ut, — drog fjerran öfver hafven
Att leta uti mensklighetens barm
Hvar nyckeln, den fördolda, låg begrafven
Till qvinnans öde. — Och idéen fick arm,
Idéen fick lif, gick ut att fanan bära
För qvinnans rätt. Och den har fattat rot;
 
Snart, snart finns ej en makt, som står den mer emot, —
Der var Fredrika Bremers kallelse och ära!
Nu har hon ro. Den vida oceanen
Begrafver uti vester hennes spår,
I öster trampar liknöjd karavanen
De fjät i sanden, der hon gick i går.
Men inga verldshafs töcken, ingen bölja
Och ingen hvirfvelvind af öknens sand
Skall sopa hennes spår från jordens dunkla rand

Och hennes andes verk från dem, som henne följa.

* Finns tillgänglig via GU:s (Göteborgs Universitetsbiblioteks) utmärkta digitala historiska tidskriftsservice med huvudsaklig genusprägel; Digitalt arkiv över svenska kvinnotidskrifter – http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/

 

 
 
 
BREMER1
 

Krigsminnen och andra minnen från Lövvik.

Underbar bloggtext! God läsning! PE

Lövvik förr och nu

Ingvar Rodin skriver här om sina minnen från barndomen. Ingvar är född på Slåtterholmen och är barndomskamrat med Jan Nordlander. Berättelsen illustreras bl. a. med foton från en besökare Hans Bergman Timrå som besökte ön i början av 50-talet med sin pappa.

Det blir alltmera sällan, som man träffar någon, som har ett eget krigsminne att berätta. Och det är väl något som vi får acceptera, att folk måste få dö bort, när deras tid kommer. Själv så fyller jag 70 i år (född 1937) så det är på tiden att detta skrivs ner, för att kanske vara till nytta för någon, eller helt enkelt bara till minnenas galleri. Därför att muntligen har det under alla år berättats, av mina föräldrar, och andra som känt till, och minns krigsåren. Men efterhand som jag har arbetat med detta så har intentionerna ändrats. Därför att det inträffat händelser under tiden, som gjort…

View original post 6 773 fler ord