Samernas historia i södra Finland! Välkomna! Nordhuset, Nordsjö, H-fors 4 feb kl 14.00. På klingande svenska!


Mosaiktorget 2. 

VÄLKOMNA!

Foto: Jonas Brunnström. 

Över is och vatten? Ny forskning om SYDSAMISKA SPRÅKENS* FÖRFLYTTNING 300 – 600 AD.

Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de Saepmie?

Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration
(artikelserien publiceras i sammanfogad form i Saepmie Times ** 2020!)

Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.

De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.

1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
     Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med Klubbekrigetnuijasota (fi.) – torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.

2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innahavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande  befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

3.  Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
** Beställes via facebooksidan Southsaamihistory eller epost saepmietalks@gmail.com


I kommande del:
Om följande arbete:

”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.

 

ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.

 

Bilden kan innehålla: text

Ovan: Bewick’s (1789) släde med sälskinnsöverdrag; sannolikt använd och såld av Jöns Andersson, anställd som sockenlapp i Njutånger (Hälsingland). Senare förd till Northumberland. Publicerad i Consett 1789.

Nedan:  Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889.

Postbåt i packis av JAG Acke.JPG

 

 

Fälmän & bottniska samer – Bertil Bonns om samerna i säljakten (1990)

Mina egna funderingar utifrån detta kommer i en senare bloggpost.
Kort kan dock sägas att detta kommer Du att höra mer om!
Peter Ericson 6 sep 2019


Ur ”Fälbåtar och fälmän” – Bertil Bonns
(Västerbotten 1990)

Härifrån borde det inte längre möta något hinder
att finna svaret på vilka befolkningsgrupper som en
gång möttes och vilken bakgrund pytarna kan ha haft.
Egentligen har svaret funnits länge, det är bara ingen som har ställt frågan.
Olavi Korhonen skrev i Bottnisk Kontakt IV
(utgiven av Skellefteå museum 1989) om de samiska
ord som förekommit vid säljakt, däribland just pytare.
Han nämner också spridningen av ortnamn med samisk bakgrund i anslutning till den färdled som Peter Gustafsson så träffande kallar för ”säljägarnas E-4”.

Vidare redogjorde Åke Sandström i samma skrift
för samiska indikationer på Holmöarna, vilket måste
tillmätas stor betydelse i sammanhanget då orten
har varit en av de allra viktigaste knutpunkterna i
sam band med fälresor. Dessutom är det härifrån
mycket nära, både geografiskt och än mer med fälmäns ögon sett, till det östra kvarkenområdet som var säljaktens verkliga kärnområde.
Helmer Tegengren skriver i sin bok ”En försvunnen fångstkultur” om ett påvisbart samiskt befolkningsinslag vid den österbottniska kusten ännu på
1600-talet, som med tiden försvinner på okända vägar.

Listan över klara indikationer över att samerna var de ursprungliga experterna och läromästarna i fråga om säljakt kunde göras åtskilligt mycket längre.
Här skall kort bara nämnas en direkt parallell till nordnorge där i tiden en framträngande skandinavisk befolkning lärde sig jaga säl av samerna.
Tegengren å sin sida ville se ett klart inflytande från nordost i den bottniska säljakten, vilket inte heller talar mot en samisk bakgrund.

Olaus_Magnus_-_On_the_Crowned_Cliff_and_the_Richness_of_Fish_Near_it
BILD: Olaus Magnus skildrar Bjuröklubb. Originalbildtext via Wikimedia Commons:
To the left is the cliff of Bjuröklubb, the most eastern part of the province of Västerbotten. Olaus Magnus described the top of the cliff seen from distance as a crown with three points. Around the cliff are flat rocks where fish are dried, which also is seen on the woodcut. Six seals surround a small island.
 
Datum Published in 1555

Källa ”Historia de gentibus septentrionalibus”, book 2 – retrieved from Lars Henriksson’s clipart collection, descriptions used with permission.

 

Man kan därför anta att det var bondeköpmännen
(bondeseglarna, eller vad man föredrar för benämning) som tidigt insåg de ekonomiska värdena i säljakten och åtminstone till en början anställde
samer som sakkunniga jägare. En motsvarande företeelse kan ses på Gustav Vasas tid, han hade ju som bekant näsa för affärer, då kronan i varje fall ett år
(1559) lät utrusta egna båtar från Korsholm. Det finns också dokumenterat att kungsladugården därstädes köpte in isbåtar (år 1583: 7 st, 1592: 6 st),
okänt om det var för jakt eller handel. Samma kungsladugård höll sig förresten en kort tid med egna renskötande samer i Vasa skärgård.

För att göra en lång historia kort kan noteras hur, också enligt Tegengren, samerna som befolkningsgrupp försvinner från trakten på 1600-talet. Men som han själv påpekade: då samerna försvinner som urskiljbar grupp ur domböcker (hans källa) behöver det inte betyda att det är individerna som försvinner för den skull.
En troligare förklaring är hellre att många assimilerades och därmed inte längre särskildes som etnisk grupp. Samme författare har påvisat från Kemi hur snabbt en sådan process kunde äga rum då de tidigare vildrensjagande samerna blev
bofasta på den orten. Kanske kan många av våra skärgårdsbor och andra påräkna en härstamning från samer. En del uppgifter, tills vidare diffusa, tyder på det.

Samerna var också kunniga i båtbygge, och det är känt att de kunde bygga större farkoster. Från nordnorge är det t.o.m. dokumenterat: ”the byggia Jachter, them the sällia till the som i Norige boo, hwarmedh the segla till andra länder.” (Rheen 1671.)
Tyvärr är mycket litet känt om utseendet på dessa
större båtar – och än mindre från Bottniska viken.

Därför är det ännu omöjligt  att se ett direktare
samband mellan samiskt båtbygge och fälbåtarnas
säregna byggnadssätt. Det kan lika gärna röra sig om
en lokal novation, eftersom fälbåtarnas byggnadssätt samtidigt återfinns hos en hel grupp båtar med vitt skilda användningar inom kvarkenområdet.
I förbifarten skall här bara nämnas ett eventuellt
samband via ordet haxe.  Forts här i länk (s 282f, start nederst, originalpaginering):

https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/1990_4.pdf

Fetstil och kursiv av PE

Samiska historien och vi, de samtida forskarnas nya vyer på den i vinterns föreläsningsutbud: GYMNASIET

Lärare! Skolledare! Se hit!
Här  f l e r a  helt nya titlar med fokus på gymnasieskolorna.

Vinterns fokus blir på organisering, fördrivningar, kolonisation, krig och forna samiska storhetstid. Samerna som objekt och inte subjekt.

OBS också att URs produktion ”Historien om Sápmi” har fått sändningstid!!! SVT 2 20:00 den 1/1 2018 (!), 8/1 och 15/1. Det kommer specialutgåvor för de olika skolstadierna.
Citerar härnedan Gunilla Larsson om denna programserie,
som både hon och undertecknad varit inblandad i.

VEM ÄR JAG? Peter Ericson, historiker och fembarnspappa.

PEPEPE
Historiker, författare, redaktör för Saepmie Times och bloggare på SouthSaamiHistory
Arbetat på och för länsmuseer och Umeå universitet. Forskat, skrivit och föreläst om samernas historia i 25 år. Anlitad som sakkunnig/forskare av 12 samebyar sedan 2011 och deltagit i tre olika sedvanemål om renskötselrätt. Listan kan göras längre, men framförallt levandegör jag samernas historia för en angelägen publik!
Det blir också en gedigen hyperintensiv nordisk och nationell historielektion!

TITLARNA 

Saami Trail of Tears? Samernas historia i europeiska och ryska Norden

Erövringen av Sápmi och Nentsien eller ”How the North was won” 

Samerna. Om ett statslöst urfolk i fyra länder och om dess historia

Om Anna och Sigrid – två unga samekvinnor som reste till Newcastle 1786 (och lite om vad som hände  sen)

Från Margareta 1388 över Fredrika Bremer och Maria Magdalena Mathsdotter till Gállok – samiska kvinnor, pionjärer i samernas organisationshistoria

Svenska sjösamer, krig, en samisk medeltida stat? Samernas historia i helt nytt ljus
Nya vyer på samernas historia och nya synsätt på samerna avspeglade i forskningen

Eller Ni erbjuds en modifierad version av denna universitetsföreläsning:
Dixie Saamis: Rather Southern Saamis from 1500 BC till AD 2000, and on the long, continuous Saami history of the Bothnian coastal areas.  From kings to fiscal objects,  to photo objects on shrinking reservation”

PRISBILDEN är skiftande men generellt är det inte kostsamt, men milt talat prisvärt!
En drive i Mälardalen liksom en annan  i Y- och X-län gör det extra förmånligt på dessa ställen.

Bilden på de skidburna, stappliga ryska soldaterna: Sergej Ivanov. Foton på mig: 1. Christina Grubbegårdh-Gottberg 2. Monika E. Pensar. Foto Malung: Jörgen Danielsson.
Trumhänget (eller det sannolika trumhänget) är ett fynd av Länsmuseet Gävleborg (som jag samarbetat med i arton år) – bild från Sameradion, och förklaras i ett klipp nedan.

Citatet av Gunilla Larsson om UR-serien:
Får vi be att få presentera en programserie som vänder upp och ner på gamla myter och och socialdarwinistiska föreställningar, som har med de senaste arkeologiska rönen, som synliggör osynliggjorda människor och händelser, och som låter samer själva utforska, berätta och ge ett annat perspektiv på historien och historieskrivningen!

Ljudklipp om det hälsingska fyndet:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=6789306

Erik Bror Sjulsson jojkar Vartofjället, Arjeplog.
Inspelat av Karl Tirén lördagen den 8 februari 1913 , två månader innan min morfar föddes):

http://www.platsr.se/platsr/visa/plats/id/51000000084860

Sofia Jannok och Anders Sunna
https://youtu.be/EVH0jvnaIqU

Om kustsamer, ”innanhavet” i svenska riket och samisk utbredning i äldre tid

 

 


Åtminstone har jag i ministerialböcker och annat material till dags dato funnit kring tusentalet samer som rör sig sommarhalvåret främst i kusttrakterna; hörade till främst de fyra samiska näringsgrupperna skogssamer, sjösamer, kustskogssamer och fjällsamer (i det fallet vanligen utslagna ur renskötseln helt eller delvis).

Vad vi gärna glömmer är att Bottenhavet i sexhundra år var närmast ett innanhav i det svenska riket. Österbotten – och i viss mån såväl Roslagen som Åbo och längre österut liggande finländska skärgårdar är fullproppade med toponymer, terrängnamn som börjar på lapp-. Ända ned till Nyköping i Sverige finns dessa namn sammanhängande.

Studerar man bouppteckningar under tidigt 1800-talet i dessa samiska grupper, finner man att deras bohag som regel innehåller fiskeredskap, skötbåtar och annat relaterat till fiske.  Det gäller i allra högsta grad även Norrbotten. Den ackja som Bewick avbildade 1789 hade sälskinnstäcke; och i samiska kjolväskor ingick i vissa givna tider och platser också sälskinn.

Ön Hailuoto på bilden hette fordom Carlön (ibland Carlsön) och ligger utanför Uleåborg. På den levde en samisk familj som ägde 3–400 renar i slutet av 1700-talet.

Lite mer om detta ska jag föreläsa imorgon i Västerås på Ohtsedidh och även skriva om i Saepmie Times.

Min förhoppning är att mer forskningsmedel ska hitta till detta angelägna studiefält!

Kartan
”Charta öfver Svea och Göta Riken med Finland och Norland : afritade i Stockholm år 1747” A map of Sweden and Finland, made in Stockholm, Sweden, 1747. Made by: Åkerland, E. & Biurman, Georg Published: 1801 Source: [http://www-db.helsinki.fi/cg

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Vad betyder Sidonia? Om den sjösamiska (?) kvinnan vintern 1672 och fler roslagsfynd

…samt av senaste fynden eller indikationerna i Nyköping och Norrtälje kommuner.
ROSLAGEN: Fynden i Tystberga; Häverö samt Österhaninge/Ornö ( m f) socknar.

Eller samer förmodat baserade i Stockholms ytterskärgård, i Östersjön.
Hennes dopnamn har satt igång funderingsmaskineriet.
11 februari 1672.
En gammal Lappkäring (begrofz). Sidonia wid nampn
I Österhaninge socken, dagens Haninge kommun. Kanske från Ornö?

Österhaninge CI:1 (1665-1717) Bild 115 (AID: v94879.b115, NAD: SE/SSA/1595)

Senaste fynd eller indikationer:

Lappgrufvan, i Häverö sn; med de omgivande terrängnamnen
Lappskogen. Lappgrufvan skrivs 1601 och åter 1640.

Fler och liknande explicita lapp-terrängnamn i Tysteberga socken,, idag inom Nyköpings komnun

Samt Sidonia i Österhaninge 1672,  och hennes sannolikt bibliskt inspirerade namn
Valt av en grupp samer aktiva under 1500-talet.
http://www.ancient.eu/sidon/  (i t ex Lukas 4: 26)


”Lappgruvan antas vara upptagen 1601 av Hans Proberaren, föreståndare vid Ortala bruk (Studiecirkel Kuggwassengen etc). Nya Lappgruvan upptogs 1727. En stånggång byggdes 1780 för att kunna länspumpa gruvan. Den drevs av en vattenkonst vid Bredsund. Vid vattendraget söder om Bredsundsviken finns rester efter denna.” (källa nedan)
Herräng, Häverö sn, Norrtälje kn, Upppland, Stockholms län.

Karta från 1640.

Var dom sjösamer?
Forskningen går vidare:

Och vad betyder namnet? Jo, det härrör från grekiska och betyder ”fiske”.
Fiskerskan………………………………………..

PM: Sjösamiska (?) Sidonia (Libanon, bibliskt); fynd i Nyköping & Norrtälje

ROSLAGEN: Fynden i Tystberga; Häverö samt Österhaninge/Ornö ( m f) socknar.

Eller samer förmodat baserade i Stockholms ytterskärgård, i Östersjön.
Hennes dopnamn har satt igång funderingsmaskineriet.
11 februari 1672.
En gammal Lappkäring (begrofz). Sidonia wid nampn 

Österhaninge CI:1 (1665-1717) Bild 115 (AID: v94879.b115, NAD: SE/SSA/1595)

Senaste fynd eller indikationer:

Lappgrufvan, i Häverö sn; med de omgivande terrängnamnen
Lappskogen. Lappgrufvan skrivs 1601 och åter 1640.

Fler och liknande explicita lapp-terrängnamn i Tysteberga socken,, idag inom Nyköpings komnun

Samt Sidonia i Österhaninge 1672,  och hennes sannolikt bibliskt inspirerade namn
Valt av en grupp samer aktiva under 1500-talet.
http://www.ancient.eu/sidon/  (i t ex Lukas 4: 26)


”Lappgruvan antas vara upptagen 1601 av Hans Proberaren, föreståndare vid Ortala bruk (Studiecirkel Kuggwassengen etc). Nya Lappgruvan upptogs 1727. En stånggång byggdes 1780 för att kunna länspumpa gruvan. Den drevs av en vattenkonst vid Bredsund. Vid vattendraget söder om Bredsundsviken finns rester efter denna.” (källa nedan)
Herräng, Häverö sn, Norrtälje kn, Upppland, Stockholms län.

Karta från 1640.

Var dom sjösamer?
Forskningen går vidare: