Saamis @ 62′-ett Interreg-projekt: MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes

MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes i Sogn of Fjordane, Möre og Romsdal, Oppland, Hedmark; Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsingland och Medelpad. I Norge och Sverige! Södra Saepmie! På kartbilden framgår vilka län som är berättigade till medfinaniering.

Om SOUTHERN SAAMIS @ 62′ Projektet ska stå på fyra ben: (1) Forskning kring samerna runt 62:a breddgraden – inte minst näringarna hos de gamla skogs-, kust- och fiskesamerna samt s k sockenlapparna och de egendomslösa, (2) Samverkansdelprojekt över gränsen, dels täta, gränslösa möten i form av ambulerande symposier (i ett andra projekt-år kan dessa symposier utvidgas till Finland, Karelen och Ryssland), (3) Koppling till markrättigheter och sedvana och utredningar kring detta, (4) Koppling till den simultant pågående Sanningskommissionen om tidigare begångna övergrepp. Informationsprojekt med tillgängliggörande av kunskapen stäms av löpande i delmål och delprojekt. Projektet tänks två- eller treårigt.
I mån av tid – dvs att projektet hinner komma igång –  kan även konstruktiva arbeten till Svensk-norska renbeteskonventionen komma ifråga.

Utgångspunkten idag, 16 april, är att vi börjar med en förstudie.
Anmäl vänligen ert intresse idag till Astrid Kalvemo eller undertecknad!

https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279 (min yrkesfacebook)
Kartbild_Interreg_Sverige_Norge_2014_2020

Svealand – gammalt samiskt kärnområde? (i)

Historien om Svealands samer är historien om fördrivning, etnisk rensning och statlig centraldirigering. Autonoma jakt- och fångstgrupper med småskalig renskötsel rörde sig i hela området under 1600-, 1700- och lejonparten av 1800-talet; möjligen ända från medeltiden i Uppland – mot detta pekar bland annat den samiska väskbygeln från 1000-1100-talet som hittats i Uppsala samt det träbeläte kallat Mjölnarbogubben i Faluns utskogar, daterat till 1500-talet. Tidigt på 1600-talet noteras samer i östra Värmland, Grythyttan, Närke, södra Dalarna, norra Västmanland, Västerås och Dingtuna. Men också i Östergötland samt sedermera (tidigt 1700-tal) i minst tre sörmländska socknar. Uppland bör i synnerhet utforskas närmare.
Dalsland och Västergötland nämns också ibland som samiska områden; men där saknas ännu belägg. Kristinehamn ser tidigt välbesökt ut. Hoppas kunna återkomma till detta.
Redan i 1570-talets början forslar kungamakten stora renhopar till Mälaröarna med Svartsjö slott på Färingsö och Västerås slott, sannolikt också till Gripsholm.

 Bild: http://www.sjofartsverket.se/sv/Sjofart/Lotsning/Lotsomraden/Vanerns-sjotrafikomrade/Rutter/Hamnar-i-Vanern/

EPILOG: Antas, Nils’, Hindrichs, Siúhls, Erics och Matz’ supplik, Sundborn/Svärdsjö 1730. PROLOG: Vinterbete i Siljan 1710 och 1726-26 (kan etniska rensningarna dölja ett fjällsamiskt vinterbete?)

EPILOG 1730

Sex samiska familjer på skogen mellan Sundborn och Svärdsjö

Första supplikerna undertecknades av sex lappmän ”på skogen emellan Sundborn och Swerdsiö Socknar wistande Anders Hindersson, Nils Andersson, Hindrich Mårtensson, Siuhl Hindricsson, Erich Hindersson, Matz Larsson”
I en ny vädjan till kungen i juli 1730 nämner de om sina renar och att de ovannämda var av samma släkt:
”Wi äro allenast sju karlar alla av en släckt. Bönderna …willia oss och haffwa, efter det wij intet äro dem till last med något tiggande, utan oss af wåre Rehndjur…”
Detta är också då man skriver att man är i Dalarna kläckta och borna och att fädernas och deras fäders fäder voro födde där.

Samtidigt, i Sundborn.

1729 hade en last med samer – ett drygt dussin män, kvinnor och barn ur s k Hindersgruppen inkl Matz Larsson – i en fångvagn expedierats till Gävle slottsarrest. Resterande samer skulle förvisas fr o m 1730. Men några klara besked – eller besked alls för den delen . kunde ej presteras av detta diffusa frihetstida styre eller kung  Fredrik.
20 april 1732 avled landshövding Peter von Danckwardt i ”sitt” Falun (som han aldrig gillade, luften från gruvan skulle ha försämrat hans hälsa). han tycks ha haft en hel del inflytande i vad som hände eller ej; och hans död kan förvisso ha avgjort saken till samernas fromma: för vad som sedan hände, var i princip intet.

Fr o m 1735 börjar samerna så sakteliga åter röra sig till, i och genom Västmanland. Så småningom inrättas i de norra församlingarna sockenlappar.

De nämnda samerna håller sig åter i östra Dalarna om sommaren; men vintertid flyttas ofta betet till Valbo-åter till Hedesunda och periodvis till Hamrånge och trakterna kring Segersta-Hanebo och Skog. Även här bör viss fjällsamisk inblandning kunna ha kommit ifråga.

PROLOG:
De undertecknande samerna från sommaren 1720 hade tidigare uppehållit sig främst i norra Västmanland; krings sydligaste Dalarna .- inte minst vid sjön Rossen och i de där angränsande resp närbelägna socknarna Årsunda, Österfärnebo, Torsåker och Ovansjö liksom i västmanländska Möklinta-Karbenning-Västerfärnebo och i Söderfors-Hedesunda-Östervåla. De tre senare områdena tycks ha varit de populäraste vinterbetena. Fadern synes ha uppehållit sig vid Rossen redan på 1680-talet, kanske långt tidigare (arkiven sträcker sig svårligen dit). Det fanns ett flertal andra flyttlag i trakterna vid den tiden.

Men i två perioder – dels kring 1710 (återstår till stor del att undersöka) samt vintrarna 1725 och 1726 uppehöll sig ett par av dessa familjers flyttlag i markerna öster om Siljan.

Det är då jag funderar starkt på att det varit storsamlingar där, och att fjällsamernas renar kan ha flyttat dit från södra Härjedalen och möjligen från Idrefjäll.. ?
Kan rentav tillskottet av samer som är rätt uppenbart kring 1706-1709 emanera från en snabb tillväxt av dala- och härjedalensamernas renhjordar, som börjar flytta längre söderut, t ex till By och Folkärna socknar? 
Detta ska jag titta närmare på!