Birger Jarls sonson Birger Magnusson, effekter av samiska Margaretas verk och platsnamnet Lappfjärd, minst 716 år gammalt: lite om Österbottens 1300-tal

Alla dessa hundratals ”lapp”-namn utefter Bottenhavets, Bottenvikens, Kvarkens, Finska Vikens och Östersjöns kuster. Samernas historia i Finland utom s k lappmarken är dock än i denna dag skriven om än mångenstädes antydd och ideligen i fragment uttalad. Vi har själv försökt ge några ytterst blygsamma bidrag och i huvudsak samlat ihop äldre vetande och traderat och publicerat äldre vetenskapliga arbeten. Nu försöker vi samla samiska visteplatser och motsvarande i arkiven inför kommande (”4/18”, försenat, med undertiteln ”dec/jan eller to m dec-jan-feb”) och nästkommande ett eller två nummer (1 och 2/2019) av Saepmie Times.

Det äldsta kända ortnamnet (eller hellre: toponymen) med samiska kopplingar i södra eller mellersta Finland:
Lappfjärd i södra Österbotten; numera inom Kristinestads kommun.

Lappfjärd beläggs första gången år 1 3 0 3 !
Detta i ett brev av BIrger Magnussom. Mer i kommande Saepmie Times.

Mer i ämnet i vårt kommande nummer.

Här är annars en länk till en koncis men till synes seriös och genomarbetad tillika officiellt publicerad historik – en lärarhandledning – av det kända kunskapsläget för Österbottens 1300-tal. Artikeln har sammanställts av Johanna Björkholm, KulturÖsterbotten, inom Leader-projektet Medeltid i samtid 2017.
:
https://www.kulturosterbotten.fi/images/dokument/Lararhandledning-Medeltid/Artiklar/osterbotten_pa_1300-talet_artikel.pdf

En in extenso-passage därifrån med samisk koppling:

Filip, eller Philipus, Karlsson var en ättling till
Birger Jarl och han tillhörde därför Bjälboätten,
en av Sveriges mäktigaste släkter. Filips farfars
pappa var dock ett så kallat frillobarn, vilket
innebar att Birger Jarl inte var gift med hans
mamma. En frilla var på medeltiden en kvinna
som hade ett långvarigt och etablerat förhållande med en man. Hon hade vissa lagstadgade rättigheter, och frillobarn hade rätt att ärva fadern. I det medeltida samhället  var det vanligt att man såg på frillobarn nästan på samma sätt
som på barn som var födda inom äktenskapet,
och de kunde gärna ingå arrangerade äktenskap för att skapa allianser med lämpliga släkter. Filip Karlsson skulle heller knappast ha haft
någon chans att bli slottsfogde om han inte haft
en mäktig släkt som stödde honom.

Det finns få uppgifter bevarade om Filip Karlssons tid på Korsholm. Hans namn förekommer dock i några dokument från den här tidsperioden. Bland annat blev han år 1389 uppmanad av drottning Margareta och ärkebiskop Magnus
i Lund att understöda missionsverksamhet, för de hade fått höra att befolkningen i Lappland fortfarande var hedningar (DF 981). Filip Karlsson verkar ha varit fogde på Korsholms slott fram till år 1396, då befästningen intogs av vitaliebröderna – Östersjöns sista sjörövare.

ILLUSTRATIONER: 
Stora bilden t.v.: Korsholm (Svedjehamn: W.C Xepheid), no 2 dito (Christine und Hagen Graf), no 3 Kristinestad 1888 (se vidare nedan), no 4 Utsikt från Kvarnberget i Kristinestad (foto Harri Blomberg), no 5. Kung Magnus Birgersson, byst från Örebro och S:t Nikolai kyrka. Foton från Wikimedia Commons, om ej annat angetts.
No 3.  Foto: Hans Sjöman. Via Gunnar Nybond utmärkta sida om Kristinestad: http://sydaby.eget.net/eng/nybond/koppo.htm

 

Annonser

”Genom Same namma dopet ansågs det christna dopet vara aftvättadt.” Fellman # 2. Dopet. (ANTECKNINGAR UNDER MIN VISTELSE I LAPPMARKEN af JACOB FELLMAN. andra delen. HELSINGFORS, 1906)

Dopet

eller vattenösningen, som hos Lapparne, liksom ock hos Finnarne, var urgammal sed och i bruk långt innan christendomen hos dem vann inträde. Emedan barnet dervid fick namn, kallades denna akt af dem Namma kasta (hos Finnarne nimen anto). Det torde hafva skett genast efter födelsen, måhända redan vid den första tvagningen. Härtill synes man kunna sluta äfven deraf, att såväl hos Lapparne, som hos Finnarne här uppe, den tro är rådande, att barnet är oroligt och grinigt ända tills det blifver döpt och fått namn.

Vanligen sades barnaföderskan, redan innan hon födde, hafva i drömmen fått af någon jabmek uppenbarelse om det namn barnet borde erhålla. Der sådant ej inträffat, skulle fader eller fränder med trolltrummans tillhjelp utröna detta. Voro de ej skicklige dertill, anlitades nåide för ändamålet.

Den christna lärans fordran, att barnet skulle döpas af prest, kunde Lapparne, efter denna läras införande hos dem, dock icke undgå att efterfölja. Men sedan det kyrkliga dopet verkstälts, blef barnet omdöpt. Detta nya, dop, som kallades Same namma dopet (lapp namn dopet), förrättades vanligen, eller åtminstone ofta af barnets moder, men i hvarje fall af qvinna. Det kunde verkställas endast af sådan qvinna, som icke varit barnets fadder vid det christna dopet. Genom Same namma dopet ansågs det christna dopet vara aftvättadt.

Benägenheten för Same namma dopet, som länge fortfor, lärer till en del härrört deraf, att Presterna icke ville tillåta Lapparne att uppkalla sina barn efter deras hedniska förfäder, hvarmed de på ett betänkligt sätt lederade Lapparne i deras fördomar. Lapparne höllo nemligen före, att de döde (Jabmek) i Jabme aimo längtade efter sina på jorden vistande anförvandter och vänner, och att de således traktade efter deras lif för att få dem till sig. Deraf seden att gifva barnet namn efter någon afliden slägting, hvars berörda längtan man sålunda trodde sig stilla, enär den döde, hvars namn dervid kom till användning, sålunda liksom uppkallades och ånyo lefde upp på jorden i och genom barnet; hvilket ock uttryckligen utsädes vid sjelfva döpelseakten. Sålunda trodde man att barnet skulle vara fredadt för de dödes benägenhet att förkorta dess lif.

Det sålunda gifna lappnamnet behöll barnet hela lifvet igenom, om det fortfor att vara friskt och trifdes väl. Men var barnet skrikigt, sjukligt eller oroligt, erhöll det nytt namn genom nytt dop, som kallades ädda namma dopet (ny namn dopet). Nästnämnda tillstånd hos barnet ansågs nemligen vara ett bevis på, att någon Jabmek var förtörnad och framkallade sjukdomen eller vantrefnaden hos detsamma. Det fick derföre nytt namn efter den Jabmek, som förmodades hafva föranledt det onda. Det nya namnet kallades Saivo namma (Saivo namnet); ty vid detta dop invigdes den döpte åt Saivo, medan barnet deremot i Same namma dopet tillegnades Sarakka. Hvartdera dopet förrättades på ungefär enahanda sätt, och vid hvartdera offrades något; vid det förra åt Sarakka, vid det sednare åt den Jabmek, efter hvilken barnet fick namn.

En Lapp kunde, allt efter omständigheterna, omdöpas och erhålla nytt namn huru många gånger som helst. Ty skedde icke förändring i det tillstånd, som föranledt ny namn dopet, eller utsattes man senare för enahanda obehag, måste åter nytt dop ske och nytt namn gifvas. 1) Nåide skulle ock, såsom redan sagts, undergå Saivo namma dopet.

1) En sådan omdöpelse (uusi nimi kastet) var för 80 å 90 år sedan (detta nedskrefs sannolikt på 1830-talet) ej okänd bland Finnarne vid Kemi och Ijo elfvar. Ja, ännu så nyligen som år 1803 säges Bonden Erik Lampela i Tervola kapell, efter att en längre tid hafva varit sjuk, låtit omdöpa sig till Isak och derefter tillfrisknat. Sådan är iitminstone folktron. För öfrigt kände jag i sagda elfdalar under början af seklet äfven andra personer, om hvilka menigheten trodde, att de blifvit omdöpte eller, såsom det hette, aftvättat den christna döpelsen (pessyt pois ristin ja kasteen). De hade alla varit lyckliga i — [textförlust]

Jemväl ådda namma dopet verkstäldes af qvinna, som kallades Lavgädne eller dopmoder. Under hennes tillsyn uppvärmdes vattnet, hvari man insatte två björkqvistar, den ena sådan den hade växt på trädet7 den andra böjd till en ring. Derpå tilltalade dopmodern barnet sålunda: ,,Du skall blifva så fruktsam, sund och stark, som den björk, hvaraf denna qvist är tagen”. Derefter kastade hon i vattnet en ring, ett spänne, eller en plåt af ett silfverbälte eller ock något annat glänsande föremål. Detta föremål kallades namma skello. ,,Här kastar jag”, sade hon dervid, ,,namma skello i vattnet. Blif du så skinande och härlig, som denna skello är.” Derefter skedde sjelfva dopet, hvarvid den, som nydöptes, tillades det namn, som den jabmekas, hvilken i barnet skulle ånyo lefva upp, här i lifvet burit. Förrättningen slutade med orden: ,,Nu är du döpt vid den dödes (N. N.) namn. Få se huru väl det bekommer dig och du trifs dermed”.

Namma skello f’stades nu på den nydöpte, på en gosse under armen, på en flicka i barmen. Den hölls i helgd och ansågs bereda skydd mot hexeri och trolldom, hvarföre den alltid bars. Då gossen uppnått mognare ålder, fästade han likväl sin skello vid sin trumma, der den ansågs vara mycket gagnelig.

Stundom uppvärmdes dopvattnet i en blank messingskittel. I sådant fall behöfdes ingen annan skello, än denna kittel, som då tillföll barnet.

Liksom man genom Samedopet ville rentvå sig från det christna dopet, synes det såsom om man velat hos de gamle gudarne ursäkta sig äfven för det man begagnade sig af den christna nattvarden. Ty länge fortlefde seden att, då man begaf sig till kyrkan för att begå nattvarden, vid första källa, de gamle gudarne till ära, utföra en akt, som hade likhet med nattvarden.

förvärfvandet af jordiskt godt, särdeles ur skog och vatten, hvarföre man trodde att de på antydt sätt kommit i Tapios och Ahtis gunst. Af de troende kallades ett sådant dop Pirun kastet och den döpte ,,kastettu piru” (en döpt djefvul). Ej ens i mellersta Finland lärer denna fördom på alla orter ännu vara fullkomligt utrotad, hvilket deremot numera är fallet hos de finska och norska Lapparne.

Karta från 1720
Carte de Courones du Nord. Qui Comprend les Royaumes de Danemark, Suede, & Norwege &c. Par Guillaume de l’Isle. A Amsterdam Par Pierre Mortier Avec Privilege.
Tryckt i Amsterdam ca 1720.

”Även frågan om en lappskola i Piteå och en vid hyttan i Österbotten bringades på tal.” (1637)

”Även frågan om en lappskola i Piteå och en vid hyttan i Österbotten bringades på tal.”

Gust. Göthe 1929

 ÖB O Magnus

Riksr.-prot. 19 nov. 1635, 15 juni 1637.
Sistnämnda datum framhölls nya superintendentier och skolor som önskvärda. Rikskanslern föreslog e n biskop eller superintendent i
 Reval och e n i Narva eller Ivangorod; »vore ock nödig e n Superintendent i Norlanden, e n i Österbotten och Lappmarken, e n i Tavastland, e n generalpraepositus i Kexholm»>. Även framhåller han, att många gäll äro för stora — i hela Sverige vore knappt 700 gäll. Även frågan om e n lappskola i Piteå och e n vid hyttan i Österbotten bringades p å tal.

Gust. Göthe 1929

 
 
 
 

G.Gustafssons ”Ångermanlands lappmark” del 1:6 (del 3-6 i Saepmie Times) som bloggserie. 1. Svenska kolonisationen av östra Saepmie, sedermera Finland (GG 1979)

”Även den finska sidan blev koloniserad vid denna tid,  år 1334
erbjöd sålunda konung Magnus fyra års skattefrihet åt de svenskar,
som ville bosätta sig där (Olofsson 1962 s. 161).

Hela södra österbotten blev därmed helsvenskt, medan till området norr om Pyhäjoki invandrade av Birger Jarl kristnade finnar [suomer] från Satakunta och Tavastland, vilka trängde [samerna] mot norr och efter hand eliminerade det karelska inflytandet.”

PE anmärkning: Med ”karelska” ska ej nödvändigtvis ej förstås exakt detsamma folk vi idag förknippar med uttrycket. Det användes i forna dagar ofta om ryssar eller pomorer – eller om andra östersjöfolk, ex voter, lyder eller vepser, vilka samtliga gärna nyttjades av Novgorod för att samla in skatt av de nordostliga samerna.

Gustaf Gustafsson i årsskriften Ångermanland (föregångaren till Tidsspår) 1979.

Länk:  https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/3/7425_ca_object_representations_media_39342_original.pdf

Osterbotten_map

”Dixie Saamis” 1500 BC? Coastal Saamis throughout the whole Bothnian coast?University lecture s e r i e s offered December 2017 – September 2018

Dixie Saamis: Rather Southern Saamis from 1500 BC till AD 2000, and on the long, continuous Saami history of the Bothnian coastal areas.  From kings to fiscal objects,  to photo objects on shrinking reservations”

New views and reconsidered as well as freshly recycled rediscovered synthesises will be featured: We dive into Ethnogenesises as well as into long- /short-term ethnic cleansings. Lines and tendencies; aggressive expansive empires, defeated Uralic-speaking indigenous peoples. Pre-historical, iron age, medieval history subsistences and tribal relations. And about an embryo to a Saami state AD 800-1500, as mirrored in early Historical sources. All mainly with a Pan-Nordic and pan-Saami perspective.

Can be held in Swedish or English.
One long or, preferably, two-three lectures within a course part.

Peter Ericson, Historian, Scholar, Lecturer.


baltic-sea-river-basins-map.jpg

 

OHTSEDIDH seminarium Västmanlands läns museum 27 sep kl 10-17. Program!

SEMINARIUM

27 september, kl. 10.00-17.00

Västmanlands läns museum

Västerås

Sedan lång tid har det funnits en samisk befolkning i Dalarna, Gävleborgs och Västmanlands län. I arkiv och i folktradition framskymtar en grupp människor som lever lite vid sidan av, men ändå i symbios med, det omgivande samhället. Trots att källorna är många vet vi väldigt lite om den samiska kulturhistorien i regionen.

För att uppmärksamma de samiska kulturyttringarna skapades projektet Ohtsedidh. Projektet är ett samarbete mellan de tre länsmuseerna i Dalarna, Gävleborg och Västmanland samt Gaaltije, Sydsamisk kulturcentrum.

Till seminariet i Västerås har vi bjudit in forskare och sakkunniga i ämnet och alla är välkomna att deltaga under dagen. Ingen föranmälan krävs och seminariet är gratis. Dock är antalet platser begränsade.

9.30-10.00 KAFFE
10.00-10.20 Välkomna Carl-Magnus Gagge, Västmanlands läns museum och Joakim Wehlin, Dalarnas museum
10.20-10.50 En mellansvensk samisk befolkning under 1700-1800-tal. En bakgrund. Ingvar Svanberg, Uppsala universitet
10.50-11.20 Samer i syd. Ett arkeologiskt perspektiv Inger Zachrisson, tidigare Statens historiska museum
11.20-11.50 Tjoevkemåjhtoe vs. Saepmie Times. Om norrhälsinge- och medelpadskustsamerna och viss annan samisk historia 1277-1877 Peter Ericson, Firman Saepmie föreläsningar forskning undervisning
11.50-13.00 LUNCH
13.00-13.30 Sydsamer Ewa Ljungdahl, Gaaltije Sydsamiskt kulturcentrum
13.30-14.00 Samer utanför Gävle på 1700-talet – kringströvande och förirrade? Lars Gunnar Larsson, Uppsala universitet
14.00-14.30 Skogssamer vid Barkensjöarna och Norbergs socken Jouni Tervalampi, tervalampi-arkfoto.blogspot.se
14.30-15.00 KAFFE
15.30-16.00 Undersökning av sockenlappboställe i Järvsö Maria Björck och Bo Ulfhielm, Länsmuseet Gävleborg
16.00-16.30 Spåren från historien som aldrig skrivits Gunilla Larsson, Uppsala universitet
16.30-17.00 Avslutande diskussion Joakim Wehlin

Kontakt: Joakim Wehlin, joakim.wehlin@dalarnasmuseum.se

Våra (bloggens) bilder: Wallander 1865, Folkmarknad Västmanland.
Sidonia 1672: 1672. den 11 Feb. En gammal Lappakäring (begrofz). Sidonia wid nampn 

Österhaninge CI:1 (1665-1717) Bild 115 (AID: v94879.b115, NAD: SE/SSA/1595)

SAMISK SKATTEMANNARÄTT och markrättigheter 15-16-1700-tal (Hyvärinen 2010)

(Edit July 13, 2016) Ur MARKRÄTTIGHETER PÅ BASEN AV SAMISK KULTUR
-lagenlig uppkomst, förverkligande och upphörande
av Heikki J. Hyvärinen (2010)

Saamis In OstroBothnia AD 1608 and the rural rights as members of the Yeomanry

 

Det fanns om skattemannarätt, som gällde samer, två fullmakter av Karl IX (1607 och 1608) som HD hänvisade till och som gällde att besätta ödemark i ”Jillime” eller Ilmajoki socken i Österbotten. Enligt det senare brevet (1608)

skall på ”ödesbygden” och dess lägenheter sättas folk som ”kunna hafwe sin födhe vtaf diur, fogel, Fisketij och Reenar” och de skulle ”allene hafwa macht till att bruka ödemarcken.” Och de som brukar åker skulle intet ha att beställa vare sig med skog, sjöar, fågel eller djurfällning utan detta skulle ”allene höre Lapperne och de som med Reener omgå till”

Om äganderätten till jorden och jordens beskattning står det i fullmakten: ”Och skole de sedhen njute och behålle samma ägor för Skatte Jord för sig och deres efterkommende till ewärdelligh ägor.” Efter sex frihetsår ”skole dhe sedhen skäligen skattleggies och oss och Sueriges Crono deres skatt och skuld vtgifwe.” (NJA 1981/1 s. 186, 189)

Brevet visar att samernas näringsfång utan jordbruk – lappkultur eller lappmannanäring – som en självständig näringsgren i enlighet med svensk rätt kunde ha varit grund till skattemannarätt d.v.s. jordäganderätt med jordbeskattning.
(3.2)

Från nya tidens början framåt omnämnes samerna ständigt i kungliga brev som våra lappar och Sveriges kronas undersåtar som hör under Sveriges rättsordning. Gustav Vasa sade i sitt förläningsbrev den 22 oktober 1526 att lapparna i Umeå socken var ”vaare lappar vtij Vmo sockn”, som domaren skall hålla ”viid Suerigis lagh och goda gambla sidwennior nesth gudz hielp”. (GIR III s. 306, Cramér 1979 s. 1). I sitt öppna brev till inbyggarna i Ångermanland och Umeå socken den 3 juni 1543 sade samma konung om samernas rättsskydd och ställning som undersåtar på följende sätt: ”att them (Lapperne) icke heller mere skedde öffuer Lag och rett än edher, effter wij känne en stort partt vtaff them jw så wäll för wåre vndersåther, som edher.” (GIR XV, s. 316, Cramér 1979 s. 1)
(ibid🙂 

Då Karl IX tillsatte domare i Lappmarken föreskrevs det att rätt i Lappmarken skulle skipas enligt Sveriges rikes lag. Dessutom inskärpte konungen vikten av de förordningar han utfärdade igenom att ge fogdarnalagboken med då de tillträdde sina befattningar. Sålunda lyder det i instruktionen till lappfogden Lasse Larsson den 19 oktober 1610:

Lasse Larsson…fougde utöfwer wåre undersåtare och Lappar i Uma, Pitha, och Lula Lappmarcker wara kan. Och skall han etc desliikes hplla Lapparna wiidh Sweriges Lagh och rätt, alldeles effter dhen tryckte lagbook, som wii honom medh gifwir hafwe, och icke låta them i någon måtto öfwerwåld eller orärr wederfahras.” (Schefferus 1673/1956 s. 195-196, Fellman 1912, s. XXV)

Ovannämnda fogdes efterträdare Reinhold Stiger fick även han motsvarande instruktion. (Hafström 1973 s.99).

Redan under medeltiden hade vissa lappar i domstolpraxis rättsskydd som baserade sig på Sveriges lag. Upplands lagman dömde den 6 juli 1424 mellan Piteå birkarlar och lappar med hänvisning till lagen och laga straff. Enligt domen skulle lappfogden ”skipa att allom Bircherlom och lappom ske Rett”. Ingen skulle ”riffua eller slitta af the fattiga Lappa, eller thera Ren och öka i Skiutzferd”. Den som gör emot det sagda ”han böthe sin brott efther ty lagh serdeles om huad sack vtwisar.” (Bygdén 1921 s. 40-42)

Ingen lagmansdom från medeltiden, där birkarlar skulle ha gjort brott mot lappar och dömts till böter, har veterligen bevarats till våra dagar,. I början av nya tiden –

under Gustav Vasas år tid år 1549 – dömdes i alla fall på Torneå sommarting talrika birkarlar och bönder att betala böter för fisket ”innan Lapperå” utan lapparnas tillstånd. (Luukko 1954 s. 149, 517, 519)

Rättsinstanserna fungerade i början av 1600-talet och samerna kunde redan år 1615 föra sina tvistemål från lappfogden till landstinget i Torneå socken (lagman) och vidare till Svea hovrätt. (NJA 1/1981 s. 186-187)

Domstolar behandlade lappar i civilrättsliga mål ”enligt den tryckta lagboken” under landslagens hela giltighetstid till år 1736. Sällan hänvisade man ”till samisk sedvana” i underrättens domar. (Korpijaakko 1994 s. 241 ss.)

Hertig Karl kallade 1602 tre till sex lappar från alla lappmarker till riksdagen i Stockholm. Lappar tycks ha varit med som bondeståndets representanter även på riksdagen i Norrköping år 1604, då ständerna kom överens om landslagens editionsarbete, godkännande och tryckande. Som ståndsrepresentanter kunde samerna själva föra eller via landshövdingen eller präster ”allmogens besvär” att behandlas i riksdagen för kungliga beslut. Svar på sådana besvär finns fr.o.m. år 1604. Vid riksdagarna 1664 och 1668 fanns det vid riksdagen en representant på ”lapparnes vägnar” eller ”lappmarks vägnar”. Sista gången lappbyar var med för att välja egen representant till riksdagen var 1764/1765. Enligt bondeståndets protokoll 1765/1766 beviljades samerna ”denne avlägsne och fattige allmoge” befrielse från riksdagsrepresentationen. (Olofsson 1965 s. 9, 379; Olofsson 1974 s. 537, 577, Sjölin 1981 s. 77-79, 104 )

Slutrapport från Samiska Rättsförbundets seminarium
Den 17 augusti 2010 på
Nordens folkhögskola Biskop-Arnö.
Bålsta, Stockholm (Giehttot 1)

 Karta: ilmajoki/ilmola Modersoken 1763