Över is och vatten? Ny forskning om SYDSAMISKA SPRÅKENS* FÖRFLYTTNING 300 – 600 AD.

Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de Saepmie?

Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration
(artikelserien publiceras i sammanfogad form i Saepmie Times ** 2020!)

Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.

De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.

1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
     Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med Klubbekrigetnuijasota (fi.) – torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.

2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innahavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande  befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

3.  Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
** Beställes via facebooksidan Southsaamihistory eller epost saepmietalks@gmail.com


I kommande del:
Om följande arbete:

”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.

 

ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.

 

Bilden kan innehålla: text

Ovan: Bewick’s (1789) släde med sälskinnsöverdrag; sannolikt använd och såld av Jöns Andersson, anställd som sockenlapp i Njutånger (Hälsingland). Senare förd till Northumberland. Publicerad i Consett 1789.

Nedan:  Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889.

Postbåt i packis av JAG Acke.JPG

 

 

VÅR-program: SAMISKA KVINNOR i historien i fokus; kurser, ny kunskap, gamla traditioner i SAEPMIE forskning föreläsning undervisning! Boka ”ASAP”, kalender snart full!

Lite nytt och påminnelser …….

– STOR drive maj/juni med seminarier om sockenlappar och angränsande ämnen: Uppland, Dalarna och norrut!
Anmäl, snälla, intresse s n a r a s t !

– Kurs 19/4 Öviks Fhsk (kallad fortbildning/Vårkursen)

– Utför uppdragsforskning! Ca 120h lediga feb – maj.
Renbruksplan; sedvana; vindkraft; arkeologisk inventering etc!
Först till kvarn, ont om tid nu framöver!

Föreläsningsprogram om samiska kvinnor och organisationshistoria!
Erbjudes (inklusive andra titlar) även på skolor, samt i andra stora aulaföreläsningar.

– BERÄTTAR! Sommaren: boka gärna in oss/mig på hembygdsgårdar och berättarkvällar etc!

– Infokampanjer i Västernorrland för att fler ska få kunskap om samernas kulturarv och historia i vårt splitternya förvaltningslän

– Ny Saepmie Times utkommer mitten mars

– Guidningar i Stockholm i Elsa Laulas och Maria M. Mathsdotters spår planeras (och i Lindhagens; Torkel Tomassons samt en rad andra samers spår) planeras i Stockholm  – samt eventuellt i Höga kusten vid efterfrågan!

– Härutöver spännande projekt på gång i Finland och eventuellt även i Norrbotten.

– Mer händer, bara håll Dig uppdaterad! Prenumera på denna blogg! 🙂 Och på Saepmie Times!

I samtliga fall: anmälan etc SMS 0729070058, +46729070058
Eller mejla saepmieforskning@gmail.com

Bild B

BILDEN: Avslöjas i Saepmie Times no 1/2018.
Med stort tack till Johan Sandberg McGuinne

” — them allom och huar och enom som ther uthi byggia och boo vele frijtt loff att winna sig ägor, att taga för sig och sina Erfuingom” – ”Happy Columbus Day” –> Anno 1340, då Magnus Eriksson stal och gav bort Sápmi …..


att the Marcker haffua waritt Bruckade till att inbyggias eller besittias, skola thå Christno folke och allmoge biudas, och them allom och huar och enom som ther uthi byggia och boo vele
frijtt loff att winna sig ägor, att taga för sig och sina Erfuingom

på detta vis löste man kolonisations- och missionsproblematik enligt principen två flugor i  en smäll:

Massdop och fritt landnám i Samernas land.
Bara man var kristen.
Samtidigt kristnades (åtminstone på pappret) samerna.
Och man försvenskade en landsdel, som annars riskerade att falla i norska-danska eller ryska händer.

ME var Ladulåsens sonson.

 

Sedan han — undfått nattvarden, besteg han bålet, utropande [på samiska] » »Jesus, tag nu min själ!» Om halshuggning och bränning av spåtrumman säges intet

Avrättningen av Lars Nilsson, Norrvästerbyn i Arjeplog

Förfärligheterna i avrättningen av Lars Nilsson har förtagit våra sökanden efter alla de andra dödsdomarna.

Icke desto mindre bör detta barbari skildras om och om igen. Han dräptes, androm till varnagel.

Allt han gjort, var att försöka trumma sin son rätt efter döden, eventuellt tillbaka till livet.

”När Nilssons träbeläten lades på bålet och brändes i hans
åsyn, frågade prästen honom vad han tänkte om detta, vartill
han svarade, att han ju nu var fri från sina synder. Sedan
han så hade undfått nattvarden, besteg han bålet, utropande
på lapska: »Jesu, walda ialle minun siulo!» »Jesus, tag nu
min själ!» Om halshuggning och bränning av spåtrumman
säges intet i konsistoriets skrivelse, som jämte hovrättens utslag i målet ingår i Justitierevisionens utslagshandlingar — ”(Gustafsson 1979)

När Lars rannsakades ställdes gudaikonerna samt ”Torwiggen” av trä, som han offrat till, inför rätten. På rättens fråga svarade Lars att dessa ”avguderier”, som de kallades av rätten, som han hittills utövat, ”warit honom mycket nyttige och gagnelige” särskilt de tre senaste åren,

”Tå een stoor Siukdom och dödh öfwergick hans boskap af Reenar. Då hade han åtskilliga gånger stått på sina knän med upplyfta händer och anropat den Allrahögste Guden utj himmelen om hielp och bijstånd, att hans Boskap icke måtte utrootade warda … lijkwäl skal det honom ingalunda kunnat hiälpa utan dymedelst blifwandes förorsakat att söka och tillgå andre Medell Neml. Trääafgudars tillbidiande Ofrande och Trummespeeel.”

När rätten frågar Lars ”om sådanne Medel honom något hjälpa kunnat till dess Boskapz lyckligare tilltagande och förökning” svarar han att de har gjort det.

Rätten frågade varför Lars – utom renar – till sina avgudar offrat även en oxe och ett föl. ”Av sin SpåTrummas och dess ringars anledningh, och omlöpande på Trummeskinnet” påstod han sig då ha ”förmärkt att sådanne Creaturs oppoffrande wore hans Affgudar behageligast…”

Förhöret fortsatte. Lars sade att prästerna ofta sagt till honom att ”öfwer all Tingh fruchta och tillbidia den stoore Alzmechtiige Guden uti Himmelen, som Himmel och Jordh och alla Creatur skapat hafwer, men inge Afgudar för honom”, och att de hade predikat för honom både offentligt och privat men att det inte varit till någon nytta för honom, och att han ”sökt sigh andra Medel förmedelst Afgudars tillbidiande och Offrande” etcetera, vilket han påstår… ”warit honom till mycken bättre fromma, och sin Boskapz wähltrefnad…”

Lars dömdes ”i anseende till sine i långligh tijdh Grofwa och Ohörliga Afgudiska widskieppelsers föröfwande” till livsstraff enligt Guds och världslig lag, nämligen 2 Mos. kap 22 och 5 Mos. kap. 13 samt Västerås ordinantia av år 1527 m.m. Domen underställes Svea hovrätt och fastställdes den 26 april 1692.

Innan han brändes på bål satt han i fängelse där han fick undervisning i kristendomen, Guds bistånd och den eviga själens salighet. I ett brev från Hovrätten till landshövding Gustaf Douglas skrivet i början på juni 1692, står det att exekutionen av Lars inte får verkställas förrän han blivit sant omvänd och visat botgöring. I december skriver landshövding Douglas till Hovrätten att Lars verkar omvänd och ska därför sona sitt brott tillsammans med sina trägudar på marknaden efter jultiden.

Nästa år, 1693, brändes Lars av allt att döma levande på bål i Arjeplog med sin trumma och sina gudabilder. Det berättades att han besteg bålet ”med en undersam frimodighet”. När han fördes ut på avrättningsplatsen fick han frågan om vad han tänkte. Han svarade att han var fri från sina synder. Därefter tog han nattvarden och steg upp på bålen där hans trägudar redan låg och ropade på samiska: ”Jesus, tag nu min själ”.

haxprocess_mora_1670

Övriga redogörelser via Wikipedia. De är överlag samtida direktcitat.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Nilsson_(avr%C3%A4ttad_1693)

Bilden: tyskt kopparstick från 1670, som skildrar häxprocesserna i Mora.

Många dödsdomar i underrätterna mot samer för ”afguderi” etc

Uppdatering: Redigerat och hoppas kunna börja fylla på alla kända domar.
Vi har ju veterligen åtminstone tre domar på 1620-30–talen.

Arjeplog 4-5 febr. 1692 Lars Nilssons avguderi dödsdom ”till Svea hovrätt. Svea hovrätt t. Kgl.Maj:t

Arjeplog 15.1. 1705. Kierroks. Dödsstraff
t. Svea hovrätt. Domkapitlets yttrande och hovrättsdom

Jokkmokk 25.1. 1705 Henrik Erikssons avguderi. Dödsstraff till
Svea hovrätt.

Fyller på här sedan. Uppdaterar då det är gjort. / PE

Johannes_Schefferus_Lapponia_sami_shaman_with_drum

Om Framryckningsteorin! Forna Pite lappmark, Laisbyn och en faktor X



EDITED VERSION. Picture – Bure 1626 – uploaded by Skogsfrun .

Laisbyn och de envisa förklaringsförsöken kring Den Andres härkomst

Allt färre bland oss forskare förskriver sig till Yngvar Nielsen (mer bio om YN nederst) och hans framryckningsteori; dvs att samerna ska ha kommit neddimpandes i horder till Jämtland och Tröndelag någon gång strax före Vasa-skattelängderna.

Idag vet vi att renskötseln gjort avtryck på olika håll – även i söder – vid olika tillfällen från år 0, 800 e.Kr, 1200, 1400 osv. Sydsamiskan talades under medeltiden – allra senast – på sitt nuvarande ställe (Samtal med Lars-Gunnar Larsson 19 maj 2016).

Laisbyn och en svårbegriplig fiskal administration
Man har understundom på sina håll betraktat de kryptiska skattelängderna med Laisbyn inom Pite lappmark sträckande sig via Ångermanland in i norra Jämtland såsom bevis för att Nielsens milt talat utdaterade teori skulle stämma.
Dock har få om ens någon utrett det förhållande att samerna skulle skatta endast enstaka mårdskinn på 1500-talen; emedan få om ens någon utforskat den handel som var kärnan 14-1500-talets lappfogdars tjänstebeskrivning. Motsvarigheten till birkarlarna i norr, var storbönder som öven var handelsmän i Ångermanland, vilka gavs tilläggstiteln lappfogde.

Saken är den att det inte fanns någon organiserad skatteuppbörd i det sydliga oområdet; det sköttes ofta från norr.. Förvirringen kring ångermanna skogssamers uppbörds-orter och dragkampen mellan Örträsk, Ume, Lycksele och Anundsjö (och möjligen Överlännäs; Gulsele samt Kungsgården/Kutuby) för att hålla dessa kalas.

I Hammerdal och på andra håll bjöds Hammerdal lappmarks samer på stora kalas  för detta enstaka mårdskinn eller 1RD. Klart det finns en faktor X här.

Och i söder var de skogs-, kust- och sjösamiska flyttlagen för små och spridda för att motivera en ordnad skatteuppbörd.

OPEN IN MEDIA VIEWER https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Pitelpm_Bureus.jpg#/media/File:Pitelpm_Bureus.jpg

Pite lappmark på Anders Bures Nordenkarta från 1626. I mitten ses de stora sjöarna Hornavan och Storavan. Tälten symboliserar de historiska lappbyarna.

Svenska: Pite lappmark på ett utsnitt ur Anders Bures Nordenkarta från 1626, Orbis arctoi nova et accurata delineatio. På kartan syns de två stora sjöarna Hornavan och Storavan i Skellefteälven samt Piteälven norr därom. På kartan finns också tältsymboler utvisande de fyra historiska lappbyarna i Pite lappmark, Luokta, Semisjaur, Arvidsjaur och Lais. Den sistnämnda överfördes 1607 till Ume lappmark och de övriga delades efterhand i mindre enheter.
English: Swedish Pite Sami district on Anders Bure’s map of the Nordic countries from 1626, Orbis arctoi nova et accurata delineatio. The two large lakes are Hornavan and Storavan in the Skellefte River. The tents symbolize the four historic Sami communities of Pite Sami district, Luokta, Semisjaur, Arvidsjaur and Lais. The latter was 1607 transferred to the southern Ume Sami district and the others were soon split into smaller units.

Text to picture from Wikidedia. Picture uploaded there by Skogsfrun .

Den annars ofta anlitade svedjefinnforskaren Richard Gothe skriver i Jämten 1937 om Hartkjölenområdet såsom ett tidigt jämtlandssamiskt urhem varifrån den mesta aktiviteten tycks ha utgått i tidig historisk tid. Han uppehåller sig en hel del vid texten som åtföljer den fösta riktiga avbildningen av Jämtland: ”Geographisch Afrijtningh och, Delineation öfwer Jemptelandh och Medelpadh sampt een deel af Ångermanlandh” af Jakob Stenklyft 1646 och texten därtill Lapparne hafwa sitt tillhåll på wästra och norra sijdan om Jemptelandh wppå store och wijde fiellar. Där hafwa de allehanda skytterier – Elgar, Wildrenar, Bäfvar. Mårdar – ” Uthj Heklefiäll – en Kiärn eller Träsk, som kallass (sic) Herkelkiärn, därsammastädes lapparne för een tidh sedhan hafwa gjordt siin af guhda tiänst, där de ock hafwa ofrat wit Boskap, Bockar och Kiör samt andra wijta Creatur. Dem störtat i förn:de (sic) Kiörn, hvartefter sedan hafwer synts – som en blå låga — (R Gothe ”Bidrag till samefolkets historia i norra Jämtland”. I: Jämten 1937 : S 133-138)

(Övriga referenser Ewa Ljungdahl, Njaarke: renskötsel i tre årtusenden, Östersund 2007 ; K-Å Aronsson, ”Arkeologiska och paleoekologiska undersökningar av renskötarboplatser”. I: Fra villreinjakt til reindrift = Gåddebivdos boatsojsujttuj. Tjálarájddo / Árran julevsáme guovdásj . Árran julevsáme guovdásj, Drag 2005: s 109– 123.; J-E. Wallin”Krönavajje, västra Jämtland – vegetationsförändringar och markanvändning under 1500 år.”. Förvaltning av ett världsarv i fjällområdet – exemplet Laponia / red: E. Torp & P-Å Vikman (Östersund 1999 ) : s 65-73; Aronsson”Tusenårig samisk boplats upptäckt vid Sösjön”. Jämten 2004 (97),: si 14-19, Östersund 2004. Samtal med L-G Larsson i Uppsala 19 maj 2016.)

Nielsen (nedan): Svendsen, Åsmund. (2009, 13. februar). Yngvar Nielsen. I Norsk biografisk leksikon. Hentet 23. juni 2016 fra https://nbl.snl.no/Yngvar_Nielsen .

Bildtext:
Deutsch: Lappbyar (entstanden aus den ursprünglichen lokalen Gemeinschaften (Siida) in Schweden-Finnland im 16. Jahrhundert und Siidor in Kola (bis Anfang 20. Jahrhundert
English: Reconstructions of Sami community areas in older times. Most of the map was originally published by Filip Hultblad (1968) in ”Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken”. It shows the situation in the 16th (Sweden and Norway) and 17th (Finland) centuries. The part covering the Kola peninsula was originally published by Karl Nickul in ”The lappish nation” from 1977 and shows the situation in the beginning of the 19th century.
Svenska: Lappbyarna i Sverige, Norge, Finland och Ryssland i äldre tid. Merparten av kartan publicerades ursprungligen av Filip Hultblad (1968) i Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken. Enligt Hultblads källhänvisningar visar kartan hur lappbyarna var fördelade på 1500-talet (Sverige och Norge) och 1600-talet (Finland). Delen som täcker Kolahalvön publicerades ursprungligen i Karl Nickuls ”The lappish nation” (1977) och visar hur byområdena var fördelade i början av 1800-talet. Den version som finns här har tagits fram utifrån en karta publicerad 2003 (”Samernas liv” av Rolf Kjellström, Carlssons book publishing, Kristianstad 2003, S. 190 och Siidor i Kola-Halvöja på början av 1900-talet och förr, enligt en karta publicerad 2000 (Wolf-Dieter Seiwert (Hrsg.): Die Saami. Indigenes Volk am Anfang Europas. Deutsch-Russisches Zentrum, Leipzig 2000, Karte 1).
Date 2005, 2008-10-13

Bildkälla
English: Frank Baldus (Ökologix), based on a map of ”Samernas liv” by Rolf Kjellström, Carlssons book publishing, Kristianstad 2003.http://de.wikipedia.org/wiki/Datei:Samebyer.jpg and Wolf-Dieter Seiwert (Hrsg.): Die Saami. Indigenes Volk am Anfang Europas. Deutsch-Russisches Zentrum, Leipzig 2000
Deutsch: eigenes Werk, basierend auf einer Karte aus ”Samernas liv” von Rolf Kjellström, Carlssons Bokförlag, Kristianstad 2003 und Wolf-Dieter Seiwert (Hrsg.): Die Saami. Indigenes Volk am Anfang Europas. Deutsch-Russisches Zentrum, Leipzig 2000.http://de.wikipedia.org/wiki/Datei:Samebyer.jpg
Author Frank Baldus (Ökologix)

Yngvar Nielsen (1843-1916): Historiker, geograf, museumsmann, politiker og pioner innen turist- og friluftsliv. –Yngvar Nielsen var professor i geografi og etnografi ved universitetet i Kristiania i 25 år. Som bestyrer av Etnografisk museum 1877–1916 gjorde han en pionerinnsats med innsamling av norske bondegjenstander. Han var en av sin tids ledende norske historikere på den konservative siden, nær venn av kong Oscar 2 og en av Norges varmeste unionstilhengere. Han var formann i Den Norske Turistforening i en årrekke og utgav den populære Reisehaandbog over Norge.
Yngvar Nielsen var medlem av Videnskabsselskabet i Christiania (nå Det Norske Videnskaps-Akademi) fra 1875 og Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab fra 1897. Han mottok Oscar 2s belønningsmedalje 1882, ble utnevnt til ridder av 1. klasse av St. Olavs Orden 1894 og fikk kommandørkorset 1911, og han var ridder av den svenske Nordstjärneorden og innehaver av flere andre utenlandske ordener.
(biografikälla: ovan!)

Samiska förvaltningskommuner: se hit! ”Vi har alltid varit här” – FÖREDRAGSTURNÉ (MEST) I NORR i OKTOBER

”Vi har alltid varit här” FÖREDRAGSTURNÉ i OKTOBER OM SYDSAMERNA turné NORRUT från Örebro till Överkalix med undertecknad!

”Vi har alltid varit här” – Tidiga rön om sydsamer 1000-1800 e.Kr.
Arkeologiska, lingvistiska, språkhistoriska och historiska rön från 500 e.Kr till 1800-talet i Jämtland (t ex).

TURNÉ I OKTOBER MÅNAD 2016. Boka nu! Skriv, så sänder jag offert!

Turnén syftar till att omfatta de flesta av dessa regioner/län:

VÄRMLAND

BERGSLAGEN
ÖREBRO
DALARNA
GÄVLEBORG
UPPLAND – MÄLARDALEN (vid intresse)
HEDMARK och TRÖNDELAGEN (vid intresse)
HÄRJEDALEN
JÄMTLAND
VÄSTERNORRLAND
VÄSTERBOTTEN
NORRBOTTEN

I södra Västerbotten och norra Jämtland slår jag följe med Bernt Ove Viklund.
Under turnén presenteras också det nya projektet om samerna kring 62:a breddgraden!

Kontakta mig här: https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Eller här: https://www.facebook.com/sosaamihi/

Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874

About the object

Subject
Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874
History
Fotografering
2007 Säker uppgift
Fotograf:Landin, Mats
Identifier
NMA.0048941
Institution
Nordiska museet

Om kronans renar på Seskarö och annat du inte visste om 1600-talets Norrbotten?


”och sedan renarne för Khirstin förkommo Bort Rymde hon så att ingen weet huart hon ähr wegen tagen” – Kronans renar på Seskarö 1620 och nybyggeskrav m.m.
Ur BROTTSTYCKEN FRÅN TORNE OCH KEMI LAPPMARKER BIRKARLAR, FOGDAR, LAPPAR, HANDEL, GRÄNSTVISTER Per-Olof Snell
(Snell är en skicklig släktforskare som haft tillgång till mycket gammalt domboks-. och jordeboksmaterial från lappmarkerna)

Länsmannen Erik Eriksson och Abraham Larsson i Haparanda, fogdekarlen Erik Tomasson i Pudas och den förre knekthövitsmannen Olof Bengtsson i Raumo undertecknade 1620 en handling – figur 15 46 – som visar att kronorenar även fanns i kustområdet.111 (originalnot)
Cronans Stånderenar från Kemi och Torne lappmarker hade förts till Seskarö där de skulle vaktas av lappkonorna Ingrid, Karin och Elin vilka var och en fick 2 ½ fjärding mjöl, 1 lispund smör, 1 lispund salt, 1 aln kläde, 13 alnar vadmal och 3 lispund 5 marker torrfisk.

Under vistelsen på Seskarö förlorade Ingrid två renar, samtidigt som nio renkalvar tillkom. Karin miste sju renar men hjorden utökades med nio kalvar. Elin förlorade sex renar, medan tre kalvar tillkom. Den fjärde renvakterskan benämnd Kirstin förlorade 12 renar och sedan renarne för Khirstin förkommo Bort Rymde hon så att ingen weet huart hon ähr wegen tagen. Kronorenarna vilka beslagtagits av kronan, uppföddes inte enbart som köttdjur utan användes även för kronans transporter till och från lappmarken.

Skrivelsen finns i det här dokumentet, s 46
http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Torne_Kemi_lappmarker.pdf

Större delen av den ishavsfisk och de skinn och hudar som birkarlarna handlade med förvärvades genom byteshandel med lapparna, men birkarlarna synes även ha haft egna fiskare vid Västerhavet och bedrivit såväl havs- som träskfiske i lag med lapparna. Detta framgår av att Nils Clemetsson 1614 uppgavs ha fiskat i lag med lapparna i Jockers träsk – Jukkasjärvi – samtidigt som Knut Hansson Oravainen uppgavs ha gjort intrång i Joen Hanssons i Siggevare fiskevatten Leienone träsk. Vidare beskylldes Per Jönsson Karinen och brodern Juntte för att fiska i Ilve träsk inom Sonkamuotka lappbys råmärken. Per Karinen hävdade dock, att hans far och dennes föräldrar före honom med lapparnas lov brukat fisket, på vilket de hade Johan III:s brev. Trots att Karinen långt tidigare skattat för fisket, vilket framgår av fiskelängden 1559, blev det dömt under lapparna till en årlig taxa av 2 lispund sik. För att behålla sina markområden och fiskevatten krävdes vid denna tid att de presumtiva ägarna flyttade till lappmarken och registrerades som nybyggare.112 Birkarlarna var inte bara handelsmän utan deltog också som sakkunniga vid tingen då mantalslängder upprättades och lapparna avkrävdes nya skatter. Då ting hölls i Enonteki den 6 februari 1617 framgår av tingsprotokollet, som återges nedan, att birkarlarna fortsatte att ha någon form av överinseende över lapparna trots att de inte längre uppgavs äga dem:113


Seskarö. Foto från seskaro.net 

 


KÄLLA: http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Torne_Kemi_lappmarker.pdf

Lagmannen Nils Gustafssons i Uppland stadfästelse å ”lappefararnas gamla rättigheter och stadgar”, lagmanstinget i Piteå den 6 juli 1424

Lagmannen Nils Gustafssons i Uppland stadfästelse å lappefararnas gamla rättigheter och stadgar, given å lagmanstinget i Piteå den 6 juli 1424

Allom them thetta Breff see,höra,eller läsa helsar iag Nils Gostaffson Riddare och Lagman i vplandom kärliga medher Gudh, Bekennis thett oppenbara medher thesso mino närwarandis öpno breffue, så for effterkommandom som närarandoiri
ath Anno H8 S MCD.XXIIII,tå iag Lagmans ting höltt i Pittha f kärde Christna Karla Lappefara,ath e the inbyrdås sins emellan; huar androm storan orett giorde vthöffom uer thera gambla Stadga i theres ägodeler och Schatt,i Lapmark^n, thå v/orde the thess nu öfuer ena,alla rnedh sämio och kärlefek bediandes,att the mötte bliffua widh thera gambla Rett och Stadga, huilka så äres Redder någor Lappafara någon Lapett och Stadga, huilka så äres Redder någor Lappafara någor Lap, hans hustru,Barn eller hion,liff medh Reen,nätt,matt,yxe,kätil.l,grytta,och alla andra sådana Redskap som han kan wedertarffua att bärga sitt Liff medh,then som så af hunger eller trengom af widertorffue han reddar liffvet,han skall honom haffua i trij ähr alt aflatt vpbära af honom,i trij åhr Fri och Freis ohindrat oquald af någrom hans ägendom,thåthe trij åhr ähre förledne gånge tå then samma lappa åtther i till Rättom luthägandom,
l:m skall ingen låtha på lego någrom androm månne sin luth eller ägodel|androm oskyldigom månne,vthan nästa Byrdemannom eller lutägandom, lim skall lappefougten skippa,att allom Bircherlom och lappom ske Rett,then skole alle Lappefara och Lappa hielpa till att stä- dia ingora ath riffua eller slitta af the fattiga Lappa,eller thera R en och öka i Skiudzferd,utan theres minne haffua,henderrmer ähn the haffua Rätt til af older hafftt.
haffua Rätt til af older hafftt. JDierffues någor här emott giöra som nu sagt och stadgatt ähr, c och af older waritt haffuer,han böthe sin brott efther ty lagh serdeles om huad sa ok utwisar« —

Thetta stadfester iag för Pittha Lappefarom och Lappom,stadigt och fast att bliffua skolandes^till thess the af minom nädiga herra Konung Erich och wyrdeligom fader Erckebiscop af Vpsala och wår Kijkzens Rådh fåå andra stadga, till mero wisso och höga förwaring, henger iag mitt Jncigell witterligen för thetta breff Datum Pitta feria quinta infra octavam Visitationis Virginia gloriosae Mariae A:o ut supra.

Hoppas kunna redigera till lite högre förståelighetsgrad under kommande vecka.

Täby kyrka, Albert Pictor

Sedan texten skrevs skulle det dröja ännnu ett par decennier
innan Albertus Pictor (egentligen Albrekt Ymmenhusen) föddes,
men jag tycker ändå hans bilder kan å illustrera denna tid.
I brist på andra samtida norröna avbildningar.

Lägersmål och lönskaläge straffades hårt. Om Gunila Persdotter, skogssamiska i Arvidsjaur på 1770-talet (Marklund 1999)

Vuorbejaur, Arvidsjaur 1777

No. X X X V 20/1 1777 S:a: Stältes a f Länsman Per lsraelsson Käck fö r Rätta, ogifta Gunila Persdotter, några och tiugu A r gammal\ fö d d i Arfwitsjaur a f Lapp föräldrar, m ed angifwande, att hon sidst le dit Å r i enslighet u ti skogen barn fö dt, och berättade, i närwaro a f H. Kyrkioherden Petter Edin Gunila, at sidstledit A r straxt efter J u h l och Kyndersmässotiden, under thet hon och swenske drängen Anders Johansson tjent fö r nyssnämnde Kyrkioherde, hade benämde Anders henne tillKiötslig beblandelse öfwertalat samt Gunila thera f hafwande blifwit och i Maii Månads början Kändt barnet hafwa l i f och röras, men sådant hwarken fö r sitt husbondefolk eller Lägersmannen uppenbarat, utan endast fö r sin Syster Lappens Nils Erikssons Hustru Sara, Berthelsmässotiden näm dt att Gunila hafwande warit, skolande födslen åkom m it Gunila i skogen 14 dagar före Michelsmässotiden, under thet hon m ed Kreaturen i wall gådt och ingen när warit, samt Gunila tå f r am fö d t ett flickebarn som warit dö dt,

Ehuruwäl Gunila Persdotter, sedan hon JuhItiden år 1775 låtit sig af drängen Anders Johansson lägra, och sidstledne Wår i Maii Månad effter egen bekännelse Kändt barnet hafwa lif, förtegat thet hon hafwande warit, utom thet hon Berthelsmässotiden sådant för sin Syster Sara omtalat, och Gunila Pers dotter sedermera i enslighet 14 dagar före Michaeli tid fö dt; dock som Gunila thereffter barnet ifrån skogen fram burit och i en lada giömt, til thess p å fierde dygnet effter förlossningen hennes husbonde Kyrkioherden Edin fram kom m it, tå Gunila friwilligt, och utan at någon om födde barnet fö ru t Kundskap hafft, berättat hwad m ed henne sig tildragit samt barnet sedermera a f 5ne nu edeligen förde Hustrur besiktigat blifwit, effter hwilkas intygande ej något wåldsamt tekn å t hetta barn funnits

Altså finner HäradsRätten skäligt Gunila Persdotter ifrån dödsstraff befria, samt att hon för döljande af  thess tillstånd och barnets födelse i enslighet, bör, likmätigt slutet a f 1:§: i 16 Cap: MissgierningsBln, straffas m ed Tijo par ris try slag a f paret samt therhos erlägga lönskaläges böter fe m daler afgifwa till Kyrkan två daler Silfm t samt sedan undergå enskilt aflösning i Sacristian, innan henne församlingens gemenskap tillåtes.
Våren och sommaren 1776 måste ha varit en svår tid i Gunilas liv. Hon följs av en ständig oro då hon varken kan eller vill berätta. Rädslan för myndigheter och folkprat finns där. Hon måtte vara en stark kvinna som orkar hålla graviditeten hemlig där hon står m itt i offentligheten, prästgårdspiga som hon är. Rättegångens huvudfråga gäller huruvida barnet har bragts om livet av Gunila eller är dödfött. I Missgierningsbalkens 16 Cap. 1 § avhandlas barnamord: Kona, a f oloflig beblandelse varder hafvande, och t het ej uppenbarar förr födslen, söker enslighet vid sielfva födslen, och therefter lägger fostret å lön; hon skal halshuggas och i båle brännas, ehvad hon föregifver fostret vara dödfödt, eller ej fullgångit. Varder t he t genast fram skaf fadt, och pröfves t het ej fullgångit vara, eller finnes ej något våldsamt tekn ther å; tå straffes modren med ris, fängelse, eller arbete: plichte ock thertil för lägersmålet (1734:137). Rätten anser att Gunila ska dömas enligt det mildare alternativet. Det blir Gunilas räddning att hon till sist berättar för kyrkoherden vad som hänt. De som hållit inne med sanningen får också sitt straff enligt den Kongl. Förordningen av den 12/7 1750: …anhörige och husfolk, eller andre, som hafwa kundskap om någon m ed barn rådd konas tillstånd, …T y skal den, som sin skyldighet häruti i en eller annan måtto eftersätter, derföre således anses och straffas, som 61 Cap. Missg.B. förm år och innehåller (Modée: V:2955. 1756.). Vissa frågor kan ställas när det gäller de inblandade: Varför åker kyrkoherden och drängen tillsammans bort just denna period? Är vittnena som besiktat barnet sanningsenliga eller är de mer medvetna om det stränga straffalternativet? Varför berättar inte systern, eller hennes man för någon?

Gunila Persdotter (1748— 1837) kommer från Vuorbejaur skatteland där huvudvistet Dammbacken ligger efter Malån 1.5 km uppströms Malåliden. Gunila är dotter till Pär Olsson (1716— 1766) ohh Martha (1718— 1779). Den 5/4 1778 gifter sig Gunila med Jon Sjulsson (1744— 1791) från Kilfejaur. De får fyra barn: Anna (f. 1778), Pehr (f. 1781), Sjul (f. 1781, död s. å.) och Maria (f. 1787). Gunila dör 1837, 89 år gammal och blind. Hon får dö hemma hos ett av barnen. Det önskade hon säkert. Anders Johansson. I dopboken för Arvidsjaur återfinns han från 1772 och fram till 1776 som fadder vid några tillfällen. Den 24/6 1774 när Nils Nilssons från Myrträsk ohh Lisas son Abram döps, är en av faddrarna drängen Anders Johansson från ” Långträsket i Skellet” . Den 23/6 1776 döps klockaren Johan Anderssons från Aborrträsk ohh Stinas son Olof. Faddrar är bl a Anders Johansson, Gunila Persdr och adjunkten Gavelin. Vid ett dop den 11/ 12 1776 förekommer, förutom pastor Edin, drängen Olof Olofsson från Lainejaur och pigan Gunnil Jonsdr från Levattnet som faddrar: Nu har man nytt tjänstefolk! Gunilas syster Sara (f. 1746) gifter sig år 1775 med Nils Eriksson från Buckisjaur. Cicilia Matsdr kommer från Kilfejaur (blivande svärmoder till Gunila Persdr). Elsa Matsdr och Ingrid Anundsdr kommer båda från Serre jaur. Ar 1776 beslutades om en myntrealisation i Sverige. Den genomförs under 1777: 1 Rdr = 6 dir Smt; 1 dir Smt = 3 dir Kmt. Före realisationen var förhållandet 1 Rdr = 3 dir Smt; 1 dir Smt = 3 dir Kmt. Mark är ett räknemynt som gäller fram till realisationen där 1 Rdr = 12 mark Smt = 36 mark Kmt. Efter realisationen gäller räknemyntet skilling varvid 1 Rdr = 48 skillingar; 1 dir Smt = 8 skillingar. lågor = trädrötter i dagen, eh vad = även om; vad än.

Ur KULTURENS FRONTLINJER Skrifter från forskningsprogrammet Kulturgräns norr 16 B e r t il M a r k l u n d Skogssamiska studier Möten i kultur och näringar 1650-1800. Umeå 1999.