SÄÄMILAND? Ny artikelserie! Om”Säämes ö”, 1410-tal: Svenska herrefolket annekterar samisk trakt. I skruvstädet mellan Kalmarunion och Novgorod: Säämingesalo

S Ä Ä M I L A N D ? – ny artikelserie.
Uppdaterad version 4 april


Nyslott – Wikipedia

1. I n t r o d u k t i o n

Så vad hände på 1410-talet? Sápmi i järngrepp 

Ett intensivt koloniserande kännetecknar 12-1300-talets tidiga Stormaktssverige.
Sedan man genom Nöteborgsfreden fått sin gräns i öster nöjaktigt fastlagd blir nu ett av huvudmålen att pressa fram den nordliga gränsen mot dels Sameland, dels mot bjarmernas-karelarnas-pomorernas-ruthenarnas/ryssarnas intresseområde. När sedan
Kalmarunionen blir ett faktum – och ju mer makt kung Erik besitter; i en situation där ett kraftigt expanderande Tyska orden alltmer hotar Kalmarunionen (som tillkom av samma skäl) – tillsätter kungen en ny hövits- eller syssloman över det 1323 förvärvade Savolax, nämligen Bengt Lydekesson Djäkne. Det Lydekesson gör, är helt enkelt att dela ut samernas och andra icke-jordbrukande grupper ut till hugade nybyggare och inte minst till annan överhet. Det torde ha varit det rimligaste sättet att stärka det svenska inflytandet.
Ett annat huvudmål kommer fortsättningsvis att vara att hålla den östliga gränsen.
Med detta kom ju svearna och sedermera svenskarna att vara sysselsatta mer eller mindre konstant under samtliga de ca tio (eller tolv?) århundraden de haft anspråk på finländskt och ursamiskt territorium.

 

Sääminkisalo socken:  rester av ett eldgammalt samiskt kärnområde i södra och mellersta Savolax?   

Vi tittar framöver närmare på Jukka Korpelas föreslagna samiska vinterland eller vinterläger i Säämingesalo, lokaliserat till dels i Talvisalo, dvs Vinterön. Ännu på 1540-talet skattade samer till Nyslott helt intill. Talvisalo är själva Nyslotts, dvs på finska Savonlinnas stadskärna.

Sääminge är alltså det land (namnet till synes härlett av ”säämeh”, dvs samer) som delar nutida Saimen (Saimaa, fi.), dvs forna Lapvesi (som Finlands största sjö hette till mitten av 1800-talet) i flera delar. och sjöar.
Apropå stora sjödistriktet i Finland, brukar också landets näst största sjösystem Päijänne
(förr på svenska Pejäne eller Päjäne) anses ha ett namn härstammande från tiden då samer eller samisktalande folk dominerade dessa trakter.

Jukka Korpela skriver om den speciella problematiken då vi behandlar samerna i centrala Finland:

We must distinguish the following concepts from each other: 1) Sámi speakers; 2) Finno-Ugrian speakers; 3) People who are called “Lapps”; 4) Semi-nomadic hunter-fishers of the forests; 5) Reindeer herders; 6) Subjective identity which plays a role in the formation of local unity; 7) Objective identity which is a classification imposed by outsiders —

Mycket starka skäl tycks tala för att området vare sig tillhört Ryssland eller Sverige-Finland och detta torde högst sannolikt bero på att ett annat folk varit hemmahörande där.

 Bild från Savonlinnas (Nyslotts) hemsida om rekreativa utemiljöer. http://polkujuoksu.info/polkujuoksua-karhuvuoren-luontopolulla/


På frågan av sanningskommissionerna i de nordiska länderna vilken stat som bör ansvar för de omnämnda landstölderna, torde svaret vara i hög grad entydigt:
Sverige. Även om de eviga striderna med Novgorod och sedermera Ryssland om herraväldet över de åter sedermera finländska områdena absolut spelat in i att permanta denna trakt som en av de mer otrygga områdena att vistas i senast från och med medeltiden och framåt.

– Vi återkommer med nya, spännande underteman!

Peter Ericson 4 april 2020

 

 

Erik av Pommern
Denne vidlyftige konung ska kring tiden för – eller strax före – sin gammelmoster unionsdrottning Margaretas frånfälle i digerdöden hösten 1412 ha färdats genom Östra rikshalvan och uppmanat socknar, byar och bönder att utsträcka sina markanspråk till ca 200-250 km in i landet; företrädesvis österut. Detta bör ha hänt i anslutning till Tåget emot Viborg 1411.

Erik I, 1382-1459, hertig av Pommern konung av Danmark Norge och Sverige - Nationalmuseum - 15058.tif

Erik av Pommern (oegentligt Erik XIII), född 1382 i Rügenwalde i nuvarande Polen, död 24 september 1459 i Rügenwalde,[1] var 1396–1439 (med två avbrott) kung av Sverige, som Erik III kung av Norge 1389–1442 samt som Erik VII  kung av Danmark 1396–1439. Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg, systerdotterson till drottning Margareta som adopterade honom efter att hennes son Olof av Danmark och Norge avlidit 1387. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_av_Pommern
IMAGE (Unknown) : Natiomalmuseum, Sweden.


Fortsättning:
Korsholms äldre tid och lite om senare århundraden
Drottning Margareta
Samiska kvinnan Margareta
Nyslott, även känt som Savonlinna och skattelängderna med samer på 1500-talet
Säämingesalo – ett samiskt urhem?
1419: samernas själar inkrävs via kloster som S:a Clara kyrka
Novgorod, de ryska klostren och samerna
Ladoga som samiskt urhem

 

 

”ath Jffuan Jacobson — hade slagit godha bönder j hell, tagit them j frå iij(c) renar” Informationsrikt om orostid 1526

Vi påminns om en forn gräns mellan svenska och stornovgorodska (Stora Nogard) riket, sedermera Ryssland samt om det krigsdrabbade 1500-talet. Två versioner – en rysk och en svensk. Fler förklaringar inediteras kommande vecka.

Finlands medeltidsurkunder, VIII

Helsingfors
1935
#6298
6298
(20 maj–september) 1526.
Fredsförhandlingar mellan Sverige och Ryssland.
K. Gustaf I:s registratur, III, sid. 141. Arwidssons Handlingar II n:o 122.


Rysk klagan:

Nogre wtaff Swerige göra stor skadha på wåra medt lönlegt tiuffrj, mordt och rooff, oc wåre fogoter wid grensen sände sin budh tijl Wiborg, begärendis jgen thet, som wårom är orättheliga fraa taghet, oc konung G. fogoter oc flere swenske lathe them inghen rät widerfaris, ok wij biudom nw warom ståtthållere j Stora No[gard], at the skule biudha allom vårom fogothom widt grensen til landamäret att wåre skule ingen skada göre på k. G. wndersåthe, oc om thet skeer, skule the latha them faa räth. Wille oc så k. G. befalle sina fogoter, att hans wndersåthe icke göre wåra wndersåthe skadha, oc om skade skeddhe, at the ville lathe skee räth oc igen fångis thet som är orättheliga bort taghet, leggiändis forbudt oc noghot withe ther widh att sådant rooff icke skal offthare brwkat vardha.

Nw på thenne tijdt scriffua oss tiil wåre ståtthållare j Stora No[gard] at wåre fogother scriffua them tijl wtaff Käxholm och Nöthaborg: swenske män haffua bygdt mangha byiar in wdinnan Kexholms oc Nöthaborgs län, benämpdhe. Nywatnj*, Purowäsi, Sawkoso, Peltazarj, Penisarj, Vähasari, Lethasarj oc Saruhesarj, oc ther offuer haffua the oc bygd siig egedelar på andra öyar.

Våre wndersåther aff Nötheborgh Olsere Jaklau och Matthias Klimaw haffua här sackt for oss, att svenske haffua bygt sijg heman j Nöthaborgs län wdj en ödesby, som kallas Kerasolo, oc på andra ödhemarker, icke til wnnandess att wåre moga ther byggia heller boo; thy begäre wij at k. G. wille befälla sine fogother, att the lathe affhysa the ägedeler, som bygde äre wtaff hans vndersåter wdinnan wår län, oc icke tilstädie at the här effter byggia på wart landt, watn eller öyer, oc then tijd vår ståthållares sändebudt aff Stora No[gard] komma til honom, at han wille tilskicke nogra som medt warom på begge sidher läggia skule en wiss rågång effter vårt fädernes Stora Nogards oc Swerigis rikitz gambla råmerke, som hertog Irians oc hertog Albrectz frijdtz breff innehålla, oc thess forinnan at wår sändebud komma til eder, skal huar androm på bägge sidher göre lag oc rätt som fridtzbreffuit oc swåren eedh wtuisar.

Storeförsten Vasilius &c haffuer befaledt att sigia tijg: Een aff Stora No[gard] haffuer claghat på Wiborgs borgare Irian gulsmidt oc Iost Pederson oc nogre swener, som tiäna på viborgs slåtJöns PedersonAlbrect tolk, Jacob Flemming, Maram Swha, att the j hans fråwäre j Mekels hwss haffue wälleligha wtwr hans bodh taghet frå hans dräng j alla hande köpenskat til clx nogårdtz ruble. Ther om sände wij wårt budt Anders Wålesåthe tijl konungen i Danmark Christiernum oc then tidt han talade til rådhit j Wiborg om thetta offuerwålle, suarade the att the wille få them jgen, som thet mist haffde. Oc her til dags är ther jnthet tilgiortt. Thet sijg k. G. på wåre wegna, att han biudher att wår wndersåthe får sijt j gen.

Ytermere beclaga wåre köpmän j Stora No[gard] Andreas Jäske oc Gridhe Subaff, Jwan Sekiren och Gride Bocke på Wiborgs borgare, att then tijd kongens tiänare aff Pålen komme j Nyen til en öö benämpdt Fomijn oc röffuade them, oc når samme röffuare drogho til baghe, kom en stoor storm och dreeff skepen, eth stoort oc eth lithet, med folk och gootz jn j Wiborgs haffn, oc Wiborgs borgare anamade alt samman oc sändhe til Stocholm. Tu Erick skal sigia k. G. på wåre wegna att han tilstädher wåra wndersåthe att få sijt igen.

Så wår och en annan köpman aff Stora No[gard] benämpd Gride Vasilii, sigiandis at han war faren fraa Reffla oc war kommen jn i Nyen, ther komme Viborgz borgare oc röffuade honum j frå skip oc gotz. Wille konung G. lathe bespöria huro thär om är, oc lathe them faa sijt jgen effter rätwisen.

Then tijdt wij komme frå Mwskow til bagha igen til Nogård vordhe wij ther forhindrede til thess Söffuerin Noorbys löpare til baghe kom frå Mwskow oc haffde medt syg thenne effterscriffne befalningh:

Effter storeförstens her Vasielij, med Gudz forsyn herres oc keysares wtåffuer alt Rytzelandt budt oc befalningh haffwa hans edla män Johannes Vasilij capitenere och Johannes Symonis marsk j stora No[gard] lathet mik Wescha Subaff, canceller sammastadz, sigia k. Göstaffs sändebudh Erick Flemming oc hans medfyliare hwre Gabriel Sigfridj oc Maximus Oculanj, som wpbåre store förstans skat i Lappalandt bliffue röffuade widt elffwen Wtze wtaff k. Göstaffs wndersåther Heiki Poikilan oc Iöns Thoroy oc flere theris medhängere; fförst togho the stora förstens wpbären skat i[½](c) nogardz ruble oc the twå, som skatthen haffde wpbåret slogho the j häl oc gripe oc medt sig fordhe x köpmän med theris gootz til c nogardz ruble och lxxvj rener. Ville k. G. lathe bespöria sanningen her om oc igen fångis thet, som boorth är taghet, och sammaledis att han wille befella att the fångher oc theris gotz måtthe jgen komma, oc the ilgerningsmän straffas på thet sådant skulle jcke skee tidhare.

Svenskarnas svar: 

 

Swar oppå the rydzse klagemal.

Tijl then skada, som sked ær aff Viborgx læn med lönligit tiwffuerij och roff på rån &c var nadugste herre konung Göstaff biuder nw sin ståthållare, til greffue Johan på Viborgh, ath han skal straffua med retto huad ther j then motten sked ær, och så foruarath med hans högmectighetz fogtar wijd grensen ath thet her epther icke ske skal, och huar thet sker, skal thet tilbörliga straffas.

Tijl thet klagemål om the nye bygning jnne pa högborne förstis grotteförstens land suarar wår naduge herre ath hans högmectighet ær icke vitherligit, ath nogra hans vndersåther haffua annerstadz bygt en på hans högmectighetz land; huar annerlunde kan finnes j rågongana, skal thå samma nya bygning gerna offhysas.

Tijl thet klagemal om Viborgx borgare Jacob FlemingAlbrickt tolk &c suarar hans högmectighet, attj godemen högborne förstis storeförstens sendingebud haffua nw her forhörth ath så icke tilgångit ær som för högborne förste storeförsten klagath ær, vthan ath for:de godz vart för then skuld annamad, ath Gride Boch haffde köpslagath med Tyns Erichson om nogra saltpetra, och nær han samma saltpetra icke leuera kwnne och haffde thå bittalinngenn vpbårith, varth hans godz ther före antastad och var icke mer godzseth en tijl ij(c) mark, och drog lika mod salthpetran &c Och var thetta Tynnes gerningh alena och inthe the andres, som benempde ære.

Jtem om thet klagemål om thet roff, som konungens folk j Påland tog frå Nyn ath thet skulle sedhan vara tagit vijd Wiborgh och senth til Stocholm, swarar hans högmectighet, ath thet giorde konungh Cristierns folk, och ther före haffuer han ther inthet swara til.

Jtem om thet clagemål på Gride Basilij vegne ath Viborgx borgare skula haffua röffuad honum j frå skip och godz &c suarar hans högmectighet ath han ther om haffuer lathit bespörgie och kan icke finnes ath thet ær skeedt aff nogra hans vndersather.

Jtem om thet clagemål ath twå storeförstens befalningxmen vtj Lappeland varde slagne och hans högmectighetz skatt bortagen til i[½](c) Nogordz rwbla &c suarar var nadige herre ath han haffuer ther vthinnan besporth siig, och haffuer forståth att samme ij befalningxmen j sannyngen bliffue slagne, men att skatten skulle ther vara taghen, ær oretteliga klagit för storeförsten j Rydzland och haffde hans vndersåther sielffue vållet samma angrip, ther med ath Jffuan Jacobson med hans sölskap nogot til förna hade slagit på samma stad vthöffuer xxx godha bönder j hell, tagit them j frå iij(c) renar, med the ägedeler, som the förde och var vel wijd lx(m) mark värth. När then skade varder viderlagd, skal gerna til tänkes, ath then skade skal och viderlagdt vardha.

Jtem samme Jffuan Jacobson slo j hel xxiiij men, och ij quinnor wijd træsken j samma Lappeland, thess ligis Grippe the iiij drenger, och förde med siig til Rydzsland, och vj men sloppe blotthe j skoghen. The toge och fra them xxv håper och alla theris fiska, nätt, kläder, kettslar och theris matt &c; war wärt til hopa j(m) mark, trengde them, och en nw trenga frå siit eget fiske vatn, som the draga skatt och skwl vthaff, så ath the icke torffua fara och fiskie och brwche siig som the aff alder giort haffua. Begærer var nadige herre ath ther må och ske viderlegningh före och fongana lösse giffuass, och ath storeförsten wille biude sine vndersåther och böndher til, ath the icke her effter skwla göra nogot forfångh in på samma treske, thet med rette hans nadis vndersåther tilhörer.

Ytermere medhan fridhen, som var beleffuad vtj her Suantes tijd til lx år emellom Suerige och Rydzland, ær nw samtykt och confirmered på beggis sider med korskysning och fridzbreffsens besegling til for:de åratals terminen, vil högmectig förste konung Göstaff, vår nadige herre, ssamma frijd oforkrænkt holla och holles latha vthaff alla sina vndersather, inthet twäkandis ath storeförsten her Vasilius &c, herre och kiesare vthöffuer alth Rydseland, jw så göra vil på then sidhan.

Doch ligeuel effter mang fogtha skiffte offthe sker j kort tijd wijd grensen, och bliffuer for then skuld forsummad, ath then skade, som sker med roff, brand och tiuffuerij, lönliga och oppenbårliga, bliffuer icke altijd retteliga ransakat och tilbörliga straffat, vthan then ene skiuther saken i fra sich til then andra segiandis, ath then skade ær icke sked j myn tijd, och ther med få thij ingen viderlegningh eller rett, som skadhan haffua j hondom.

Synes för then skuld var keriste nadige herre rådeligit vara, ath en fulmyndog off huarth ryket tilskickad bliffuer wijd grensen, pa begge sider, som j samma månad, ther skadhen sker vppa, skal latha straffa och fly rett och viderlægning för skadha, eller sielffuer betalan. Ellix haffua the skalkar, som bo wijd grensen, lithen forsyn til ath brwka sijt skalkerij, huar in på annan, som the plæga göra. Hær oppå begærar var keriste nadigiste herre vetha store förstens &c sinne, goda råd, och mening, gönum hans scriffteligh vnderuisning, ther hans hög:[mectughet] kan siig epterrette hwre han ther om skal forordineret med sin ståthållare på Viborgh greffue Johan och flere befalningxmen vijd grensen.

Jtem om köpmæn, som plæge ferdes mellom Suerige och Rydzland på begge sider &c ær var kereste nadege herre til frijdz ath the bruka sijt bestha huar med annan som gammalt och fordt varidt haffuer, och före the varor som nyttoge ære.

Och om storeförsten lather alla waror j sijt land, som her tiæna kwnne, vara frij och oforbudna, som ær salthpeter och annat huad thet helsth vara kan, så vil och vår kereste nadige herre latha vareth med the varor, som falla her j landit. Men huar nogot forbud sker på then annan sidhan, ær loffligit ath så och sker her j landit.

* Över raden står skrivet: ”aqua noua”.


PE framhävningar

Image result for gustav vasa

Image result for gustav vasa

Om 1740-tals-Sameting och samiskt landsmöte i Rotsund (idag Nordreisa, Troms). Dekalog om Schnitler – Gränser, som skar genom Sápmi. Del III.


Tegning fra 1767 av samisk husdyrhold.
En gjeter med Kuer foran en gamme. Fra Knud Leem: Finnmarkens Lapper. Via Digitalt Museums norska upplaga. 

D E K A L O G OM Schnitler, och gränser som plötsligt skar genom Sápmi. Del III.

I denna del ser vi på hur samiska landsmöten eller Sameting hölls i Troms.
Samt något om jukkasjärvisamernas flyttningsvanor intill 1740-talet.


Fra 29de Maj
: — 
Den Norske Bonde Pælleg, fornam jeg og, at have faaet Tilladelse at bygge i Kongens Alminding. Jmellem de Kongel. Betiente og Lapperne blev her aftalt, at Lappe-Ting (som fra gammel Tid været Brug) fremdeles herefter skulle holdes, dog beleiligst i Rotsund. Man foer derefter til Langesund, hvos Bøyde-Tinget — [utlämnat] 

til 19de hvor Lappe-Ting, efter gammel Brug blev beskikket, at skulle reassumeres paa et for Lapperne beleiligtst sted. — Siden faret til Wang i Senniens Fogderi, hvor — 

Detta är inte enbart tänkt som en historisk dansk språkövning efter Major Peter Schnitler, i den berömde gränsundersökarens, fotspår. Utan oerhört intressant att se att sameting pågick under denna tid. Nedan ser vi en beskrivning av jukkasjärvisamernas flyttningsvanor. Under samma period, dvs runt pingsthelgen 1745, överlämnade Schnitler till Vardöhus’ kommendant, Överstelöjtnant Passau, sin sorgfälligt utförda gränsrapport om nordostliga förhållanden inom Nordkalotten (handlade inte minst om den sameby, Peisen, som för tiden faktiskt delades mellan Ryssland och Norge).
Vidare alltså Schnitler:

Disse Jokasjarfs Lapper fare Østen-fra om Kaarsmisse, og nogle derefter, over Field-kiølen, og holde sig der nogle Uger, nær ved Kiølen paa dens Vestre side, siden flytte de neer, imod Fiord-Botten, en 8 Dage omtrent for St Hans Tid, blive en 4 Uger meer og mindre, herneere, og flytte op imod Kiølen igien, og ligge der en Tid land, men 8de Dage omtrent for Mikkelsmiss fare de over Kiølen tilbage i Sverrigs Lapmark.
     Hvilket saaledes blev berettet i Overvarelse af Jsak Kolling, Bonde-Lensmand, og Lars Pedersen, Malangens Lappe-Lensmand. —

ur Major Peter Schnitlers Grenseeksaminasjonsprotokoller 1742-1745
Utgitt av Kjeldeskriftfondet. Bind I, ved Kristian Nissen og Infolf Kvamen (Oslo 1962). Riksarkivet.

Sameting i Rotsund (idag Nordreisa, Troms) och samiskt landsmöte under 1740-talets andra hälft! Dekalog om Schnitler och Gränser, som skar genom Sápmi. Del III

LEEM Finnmarkens Lapper
Tegning fra 1767 av samisk husdyrhold. En gjeter med Kuer foran en gamme. Fra Knud Leem: Finnmarkens Lapper. Via Digitalt Museums norska upplaga. 

D E K A L O G OM Schnitler, och gränser som plötsligt skar genom Sápmi. Del III.

I denna del ser vi på hur samiska landsmöten eller Sameting hölls i Troms.
Samt något om jukkasjärvisamernas flyttningsvanor intill 1740-talet.


Fra 29de Maj
: — 

Den Norske Bonde Pælleg, fornam jeg og, at have faaet Tilladelse at bygge i Kongens Alminding. Jmellem de Kongel. Betiente og Lapperne blev her aftalt, at Lappe-Ting (som fra gammel Tid været Brug) fremdeles herefter skulle holdes, dog beleiligst i Rotsund. Man foer derefter til Langesund, hvos Bøyde-Tinget — [utlämnat] 

til 19de hvor Lappe-Ting, efter gammel Brug blev beskikket, at skulle reassumeres paa et for Lapperne beleiligtst sted. — Siden faret til Wang i Senniens Fogderi, hvor — 

Detta är inte enbart tänkt som en historisk dansk språkövning efter Major Peter Schnitler, i den berömde gränsundersökarens, fotspår. utan oerhört intressant att se att sameting pågick under denna tid. nedan ser vi en beskrivning av jukkasjärvisamernas flyttningsvanor. Under samma period, dvs runt pingsthelgen 1745, överlämnade Schnitler till Vardöhus’ kommendant, Överstelöjtnant Passau, sin sorgfälligt utförda gränsrapport om nordostliga förhållanden inom Nordkalotten (handlade inte minst om den sameby, Peisen, som för tiden faktiskt delades mellan Ryssland och Norge).
Vidare alltså Schnitler:

Disse Jokasjarfs Lapper fare Østen-fra om Kaarsmisse, og nogle derefter, over Field-kiølen, og holde sig der nogle Uger, nær ved Kiølen paa dens Vestre side, siden flytte de neer, imod Fiord-Botten, en 8 Dage omtrent for St Hans Tid, blive en 4 Uger meer og mindre, herneere, og flytte op imod Kiølen igien, og ligge der en Tid land, men 8de Dage omtrent for Mikkelsmiss fare de over Kiølen tilbage i Sverrigs Lapmark.
     Hvilket saaledes blev berettet i Overvarelse af Jsak Kolling, Bonde-Lensmand, og Lars Pedersen, Malangens Lappe-Lensmand. —

ur Major Peter Schnitlers Grenseeksaminasjonsprotokoller 1742-1745
Utgitt av Kjeldeskriftfondet. Bind I, ved Kristian Nissen og Infolf Kvamen (Oslo 1962). Riksarkivet.

De ändlösa krigen: 1496, i sydöstra Finland (Olofsborg, Savolax), i dokumenterat samiska trakter

Olofsborg, Olavinlinna, ligger i södra Savolax vid staden Nyslott 
Vi är alltså i sydöstra Finland. Här fanns skattande samer på 1540-talet.
Nyslott heter Savonlinna på finska;: och det betyder ju ungefär Savoslott.
Olofsborg med Nyslott är beläget på holmar och öar invid Kyrönsalmi, i det stora Saimen (Saimaa)-sjösystemet, som fram till 1700-talet hette Lapwesi, som betyder ”Lappvattnet”.
De beskrivna händelserna torde ju absolut kunna ha drivit diverse ‘finländska’ (ett ord som inte säkert användes då) grupper på flykt, såväl som samiska grupper.

Savonlinna – Olofsborg i Nyslott. Creative Commons. Foto: Mikko Paananen 2002.
Olaus Magnus avbildade Olofsborg AD 1555 i
Historia om de nordiska folken.

1477:

1477 – Ur Finlands Diplomatarium

Herr Erich Axelsson skrifver sin svåger gamla herr Sten Stwre til ”om thet Nyslott, som han hade latit byggie i Saulax til landwärn, att thet bygdis först medh träwerk, men nu loter han thet mure både medh torn, ringemurer och andre nyttige huus och haffuer ther 16 gode vtlendske muremestere, och när arbetesfolcket moste fare effter sand, sten och kalck, dhå måste han haffue en roote medh huar pråm och 12 eller 15 hans egne tienere medh theris harnesk och wärier för Ryssarnes skuld, hvilket slot han kallade S. Oloffzborgh”.

Ibid:
Knut Karlsson (Gera) tågar i början af februari 1496 emot Ryssarne vid Olofsborg men lider ett fullständigt nederlag; Ryssarne draga, efter att hafva ödelagt Karelen och Savolaks, härjande genom Tavastland till närheten af Åbo; Sten Sture samlar folk och går vid månadens slut emot fienden; denna flyr undan.

Sturekrönikan (PE framhävningar)

Sturekrönikan. Sv. medelt:s rimkrönikor, vers 3910–4010. Beträffande de här nämnda milen se Styffes Bidrag IV, sid. CXCIII, not. 3.
Tiil Oloffs borgh sändes then ädla man,
Knuth Karlsson heether han,
och met honum lxx än ther tiil,
som jak förwissa idher säyia wiil,
alle hoffmän froma,
och sculle tiil nya slotthet komma.
Tha full thet thy wär saa
och mondhe ganska illa gaa,
daghen äpther kyndersmässa dagh soll op ran,
Ryzer them dräpa, holkit jak säya kan.
Thet hände och saa i thy
ath vij eller viij kunde borth fly.
Thet är sorgh ath höra
och sörgelighit saa framföra.
Ryzer laagho för Oloffs borgh
och Swänska män haffua stora sorgh.
Ryzer monde nämaren gaa oc dragha,
thet maaghom wy för Gudhi klagha.
Sawalax baadhe män och qvinna
kunde tha lithet wynna;
the rymde in i landith in
met sorgh och bleeke kin;
Ryzer them fölgher met rwnar snara
och them opfynna å hwar them händher ath wara;
thet maagh jak scriffua nw.
Paa samma tiidh slogo the i häll m siw,
Hwar een Ryz war saa snar,
slogho hwart thet barn i wäghen war,
och Swänskom tiil stoora sorgh,
the drogho in för Kronaborgh;
man plägher thet Tawastha huss kalla.
Thet saa skeer monde naghoth walla.
Ryzer the häria och bränne
och wille in tiil Aabo lenne;
the bränne kirkior och landh
baadhe öffuer aaker och strandh;
the thetta giorde waare ekke alstinges hundrath tw.
Saa hielpe mik Gudh och waares ffrw;
och huru stora skam,
Swänske ey tordes fram,
tha thet skedde; i thy
kom starkt rykte tiil Aabo by
Ryzer i Hatala kirkia waare
och hwaske beeläthe äller korss ath spara.
The waare thaa
när Aabo paa daxleedher twaa.
Her Steen i pläghen ärligh riddare nampn ath bära;
lather idher ekke saa förfära,
jak märkthe paa Aabo borgh
huru hans hiertha war fulth met sorgh;
han leeth tha scriffua öffuer Aalandh och Nyland saa,
och bodhkafflen sculle öffuer alth Finlandh gaa,
man aa huse met thera wäria,
och wille saa met Ryzom bäria.
Hwar man tha siik rörde,
tha her Steen syna byssa borgh aff Aabo förde.
Ther motte man höra mykit gny,
ther waare ynne skärpentiner hundrath try.
Daghen paa sancti Mattias dagh
tha dragha Swänske aastadh,
ryttere och Swänske alle the fläste,
däghlighe män och iw the bäste,
sommelighe met slädha och somme met hästh,
the fara som the gytha mästh;
ix hundrat waare hoffmen tha,
som alle wille fram ath gaa,
ij(m) aff Aalandh komma,
alle däghelige män och froma.
Tha the alle komma samman
tiil hopa och wthan gamman
the mer än xl tusendh waare,
som godha wäria i handom baare.
Tha Ryzer thetta sporde,
alle siik heem hastokth forde;
man ey kunde een ath hynna
äller noghon Ryz ath fynna.
The Swänske wille ekke längher ath yla
the äpther them foro wäl xxiiij myla,
saa matte the ther yla
och gaffuo siik met sorgh tiil hwiila;
the ey kunde längher komma
siik tiil noghon froma.
Hwath halp there mödha,
Kareel, Sawalax, halfft Taffwasta landh lygger ödhe;
ther maane nw ingen boo,
hwaske hundh, hane äller koo.
Hoo kan siik ther huila,
landit ligger ödha meer än lxxx mila.
I blandh Swänske waare lodhbyssor v(c) än meer,
tha thenna reesan skeer;
waare och ganske manga skytta
Swerige tiil liizsla nytta.
Stokholms sollenäre
finge tha the äre
ath the sculle bliffua tiil baka
och Oloffs borgh beewaka.
Ingen war tha annar seen,
hwar drogh heem i geen,
och komma hoffmän tha i thy
aather tiil Aabo by.
Somma skikkas hiith och somme tiith,
mästh tiil presta gaarda i then tiidh.

Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utgifna af Finlands Statsarkiv genom Reinh. Hausen. Band VI. Helsingfors: Finlands Statsarkiv 1930, 11–13.

De ändlösa krigen: 1496, i sydöstra Finland, i dokumenterat samiska trakter

Olofsborg, Olavinlinna, ligger i södra Savolax vid staden Nyslott 
Vi är alltså i sydöstra Finland. Här fanns skattande samer på 1540-talet.
Nyslott heter Savonlinna på finska;: och det betyder ju ungefär Savoslott.
Olofsborg med Nyslott är beläget på holmar och öar invid Kyrönsalmi, i det stora Saimen (Saimaa)-sjösystemet, som fram till 1700-talet hette Lapwesi, som betyder ”Lappvattnet”.
De beskrivna händelserna torde ju absolut kunna ha drivit diverse ‘finländska’ (ett ord som inte säkert användes då) grupper på flykt, såväl som samiska grupper.


Olofsborg. Wikimedia Commons. Foto: Mikko Paananen.

Ur Finlands Diplomatarium:
Knut Karlsson (Gera) tågar i början af februari 1496 emot Ryssarne vid Olofsborg men lider ett fullständigt nederlag; Ryssarne draga, efter att hafva ödelagt Karelen och Savolaks, härjande genom Tavastland till närheten af Åbo; Sten Sture samlar folk och går vid månadens slut emot fienden; denna flyr undan.

Sturekrönikan (PE framhävningar)

Sturekrönikan. Sv. medelt:s rimkrönikor, vers 3910–4010. Beträffande de här nämnda milen se Styffes Bidrag IV, sid. CXCIII, not. 3.
Tiil Oloffs borgh sändes then ädla man,
Knuth Karlsson heether han,
och met honum lxx än ther tiil,
som jak förwissa idher säyia wiil,
alle hoffmän froma,
och sculle tiil nya slotthet komma.
Tha full thet thy wär saa
och mondhe ganska illa gaa,
daghen äpther kyndersmässa dagh soll op ran,
Ryzer them dräpa, holkit jak säya kan.
Thet hände och saa i thy
ath vij eller viij kunde borth fly.
Thet är sorgh ath höra
och sörgelighit saa framföra.
Ryzer laagho för Oloffs borgh
och Swänska män haffua stora sorgh.
Ryzer monde nämaren gaa oc dragha,
thet maaghom wy för Gudhi klagha.
Sawalax baadhe män och qvinna
kunde tha lithet wynna;
the rymde in i landith in
met sorgh och bleeke kin;
Ryzer them fölgher met rwnar snara
och them opfynna å hwar them händher ath wara;
thet maagh jak scriffua nw.
Paa samma tiidh slogo the i häll m siw,
Hwar een Ryz war saa snar,
slogho hwart thet barn i wäghen war,
och Swänskom tiil stoora sorgh,
the drogho in för Kronaborgh;
man plägher thet Tawastha huss kalla.
Thet saa skeer monde naghoth walla.
Ryzer the häria och bränne
och wille in tiil Aabo lenne;
the bränne kirkior och landh
baadhe öffuer aaker och strandh;
the thetta giorde waare ekke alstinges hundrath tw.
Saa hielpe mik Gudh och waares ffrw;
och huru stora skam,
Swänske ey tordes fram,
tha thet skedde; i thy
kom starkt rykte tiil Aabo by
Ryzer i Hatala kirkia waare
och hwaske beeläthe äller korss ath spara.
The waare thaa
när Aabo paa daxleedher twaa.
Her Steen i pläghen ärligh riddare nampn ath bära;
lather idher ekke saa förfära,
jak märkthe paa Aabo borgh
huru hans hiertha war fulth met sorgh;
han leeth tha scriffua öffuer Aalandh och Nyland saa,
och bodhkafflen sculle öffuer alth Finlandh gaa,
man aa huse met thera wäria,
och wille saa met Ryzom bäria.
Hwar man tha siik rörde,
tha her Steen syna byssa borgh aff Aabo förde.
Ther motte man höra mykit gny,
ther waare ynne skärpentiner hundrath try.
Daghen paa sancti Mattias dagh
tha dragha Swänske aastadh,
ryttere och Swänske alle the fläste,
däghlighe män och iw the bäste,
sommelighe met slädha och somme met hästh,
the fara som the gytha mästh;
ix hundrat waare hoffmen tha,
som alle wille fram ath gaa,
ij(m) aff Aalandh komma,
alle däghelige män och froma.
Tha the alle komma samman
tiil hopa och wthan gamman
the mer än xl tusendh waare,
som godha wäria i handom baare.
Tha Ryzer thetta sporde,
alle siik heem hastokth forde;
man ey kunde een ath hynna
äller noghon Ryz ath fynna.
The Swänske wille ekke längher ath yla
the äpther them foro wäl xxiiij myla,
saa matte the ther yla
och gaffuo siik met sorgh tiil hwiila;
the ey kunde längher komma
siik tiil noghon froma.
Hwath halp there mödha,
Kareel, Sawalax, halfft Taffwasta landh lygger ödhe;
ther maane nw ingen boo,
hwaske hundh, hane äller koo.
Hoo kan siik ther huila,
landit ligger ödha meer än lxxx mila.
I blandh Swänske waare lodhbyssor v(c) än meer,
tha thenna reesan skeer;
waare och ganske manga skytta
Swerige tiil liizsla nytta.
Stokholms sollenäre
finge tha the äre
ath the sculle bliffua tiil baka
och Oloffs borgh beewaka.
Ingen war tha annar seen,
hwar drogh heem i geen,
och komma hoffmän tha i thy
aather tiil Aabo by.
Somma skikkas hiith och somme tiith,
mästh tiil presta gaarda i then tiidh.

Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utgifna af Finlands Statsarkiv genom Reinh. Hausen. Band VI. Helsingfors: Finlands Statsarkiv 1930, 11–13.

WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsions, Exoduses, Ethnic Cleansings in The Sweden-Finland Kingdom (1:2)

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

MIGRATION
Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: of lesser certainty, but sometimes viewed upon as possibly an early fortress of Kola area, most likely to have been founded in the surroundings of Solovetsky Monastery (in its turn founded in 1436). All in all, in general and in a swift, brief way (with a slight risk of simplification; this is present-day (2019) Russian Karelian republic described.
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildy put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Apart from that, 1714-21 as well as for example; the severe attacks
The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians.

Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge apetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only ecexuted the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:

Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventuelly for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Feodor_I_of_Russia_(parsuna,_1630s,_Moscow_History_museum)
Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
COLONIALISM
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lappland (lappmark in Swedish). Same phenomen is also registrered by Archaeologist about Southern and Central laerlia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?
Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.

 

Peter Ericson Nov 19, 2019


Thus national painter Albert Edelfeldt did view the 16th Century Civil War, the Nuijasota – a war in it’s entire shape created by Swedish noblemen; governors and throne pretenders. From 1879.

Skötesren, goda grannar, samer & bofasta. Om rotegång & urfolksstatus: norrhälsingesamerna igen…

Om Dellen och Norrhälsingland som en något utstickande del i södra Saepmie.

Så varför trivdes samerna så fint i Norrhälsingland (ex Bergsjö, Gnarp och Dellenbygden) ?

Det bör vara inte minst för att de fick husly, vård och mat för dagen om de hungrade.

Var det så här någonannanstans?
Var det så här överallt?
Är det en reminiscens från äldre historisk tid?
Ryssarna (eller mera korrekt uttryck sovjetryssarna) Krupnik och Khazanov skrev på sin tid en del om symbios mellan nomader och bofasta. Sannolikt kan en del av dessa teorier appliceras på de relationer som byggdes här och annorstädes.

Exemplen kan mångfaldigas; är i det närmaste legio i landskapen Ångermanland, Medelpad och Hälsingland samt historiskt även i de flesta delar av Jämtland-Härjedalen. Skötesrenägandet och de nära relationerna som kom att utvecklas mellan renskötarna och de bofasta bönderna och nybyggarna kom på viss sikt att leda til lavundsjuka på andra håll. Det är såvitt vi har förståt bakgrunden till dagens hat: avundsjuka, missunsamhet

Men är det då någonting som utmärker Dellen och delar av övriga Norrhälsingland specifikt?Jo; men det är nog det att de nära relationerna mellean samer och andra i bygderna ifråga tidigare och tydligare än på andra håll manifesteras i skriftligt dokunenterad form: vi kan utläsa det i ministerialböckerna. Skriftliga uppteckningar och muntliga intervjuer låter sedan antyda att företeelsen vidmakthållits genom flera århundraden. Ännu kring 1920-30-talet vallfärdar – exempelvis –  fattiga samer till en by som heter Vade i centrala Bergsjö. Detta framgår med ymnighet i det muntliga intervjumaterial som bevarats av Jämtlands läns museum utifrån de spänannde intervjuer som genomfördes av Olle ”Rajd” Andersson m fl främst under perioden 1979-83. Redan under 1600-talet noterar vi dessa nära relationer.

Boende i bagar- och bryggstugor (och understundom i boningshusen) är en företeelse som i Medelpad och Hälsingland växer fram under främst 1910-talet. Samma period gäller för samer och kustbönders relationer i södra och centrala Ångermanland samt i delar Ådalen och s k Höga kusten. Långt tidigare syns täta relationer ha funnits i västra och norra samt nordligare och mer inte/västra delarna av centrala Ångermanland.

Andra tidiga exempel finns, dels ifråga om verddi-systemets utövande i reella Lappland och i stora delar av Västerbottens inland; alltså mera i nybyggarbygd. Här torde samma fenomen som i t ex Härjedalen kunna skymta fram; där relationerna blivit riktigt intima och utbytet flitigt, har i en annan ände avundsjuk kunnat dyka upp. Under vårt arbete i Nordmaling framskymtade en liknande företeelser ordentligt påtagligt.

1700-talets statliga tvångsingrepp
Kom sockenlappssystemet eller det senare och därpå följande bofasthetstvånget att göra samerna mer assimilerade och ”samkörda” med den övriga befolkningen? I grunden högst tveksamt. kanske någonstans. Men de skulle ändå hållas åsido och avsides. man höll sig gärna också avsiktligt på sin kant – vilken torde ha gått över inte minst kvinnorna och ökat på spädbarns- liksom barnsängsdödligheten.

Till slut: Varför så speciellt i just Norrhälsingland? 
Vi vill mena att samerna haft en lokal och regional urfolksstatus i trakten.
Helt enkelt.

 

Mer om hälsingesamer; om samförstånd samt om värdsystem kommer i denna blogg framöver.


Peter Ericson 21 oktober 2019 

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Bilderna, ovan: Också i Medelpad och sydligare delar av Hälsingland togs samerna ofta gärna väl om hand vid t ex ålder- eller sjukdom. Just här ser det dock ut att vara ett utpräglat sjösamiskt (möjligen också kustskogssamiskt) årstidsläger i Enånger år 1695. 

Nedan: Detalj. Jacob Danielsson med hustru Malin; Mårten Hindrichsson m fl samer 1695 i Enånger, Hälsingland. Dessa utpräglade kustsamer synets annars ofta i Gnarp och Tynderö.Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Vem var Tyrgils Knutsson?

Tyrgils Knutsson fängslas

 

[T]ha tok marskin vm sik at jäwa
medhan hertughin vil sin vilia hawa
at the skullo honom angist til dragha
ok war han varnader alla dagha
at hertoghin var honom ekke goder
han heet konungin sin broder
Han er myn broder jak er hans man
Jak hopes thz at engen kan
gita thz a mik fulfört
at jak hauer nokra sakir giort
vtan thz ware konungsins budh
jak ville at jak hade swa tiänt gud
swa som jak hauer tient honom
tha ware mik bätre löön i wanom

[T]her nest kom konungen til lena
ok mz honom mange riddara oc swena
Ok hans bröder hertogane badhe
tha lydde konungen thera rade
Ok loot herra törgils knutzson fanga
sidhan took honom at misganga
Jnne fore honom som han stood
han sagde ädela konunger good
Thz i mik snödelika wt giffwin
tess hawen i blygd ä mädhan i liffwin
hans dagtingan halp honom ey eth haar
then tiid mannenom misgaar
Tha er han taghan litet hörder
vm nattena var han thädhan förder
Ok wardh satter vpa een hest
ok hans föther vnder bukin läst
Thz giordo the for then saka
at man skullen ey aff them taka
Ok ridhu hender tiwidh
Ok räddos starkelika ofriid
aff hans frender ok aff hans magha
thz the skullo leggia fore them lagha
Thy ridho the bade dagha oc nätter
mangen ädela hester war ther trötter
för än the stokholm nadho
mange dughande men tha badho
wäl fore honom hwa han saa
at han skulle godha datingan faa
A stokholms torn satto the han
han giorde som en witer man
Optelika sin scriptamall
ok tenkte vpa sina siall
han wänte sik enga vndan färd
vtan at han skulle döö for eth swerd

Via Project Runeberg

Mer om Torgils här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Torgils_Knutsson

Bilden: Viborgs grundare Torgils Knutssons staty i Viborg.
Wikipedia, CC, Fotgraf: Andrew Zorin.

Viborgs grundare Tyrgils Knutsson fängslas (Erikskrönikan)

Tyrgils Knutsson fängslas

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

[T]ha tok marskin vm sik at jäwa
medhan hertughin vil sin vilia hawa
at the skullo honom angist til dragha
ok war han varnader alla dagha
at hertoghin var honom ekke goder
han heet konungin sin broder
Han er myn broder jak er hans man
Jak hopes thz at engen kan
gita thz a mik fulfört
at jak hauer nokra sakir giort
vtan thz ware konungsins budh
jak ville at jak hade swa tiänt gud
swa som jak hauer tient honom
tha ware mik bätre löön i wanom

[T]her nest kom konungen til lena
ok mz honom mange riddara oc swena
Ok hans bröder hertogane badhe
tha lydde konungen thera rade
Ok loot herra törgils knutzson fanga
sidhan took honom at misganga
Jnne fore honom som han stood
han sagde ädela konunger good
Thz i mik snödelika wt giffwin
tess hawen i blygd ä mädhan i liffwin
hans dagtingan halp honom ey eth haar
then tiid mannenom misgaar
Tha er han taghan litet hörder
vm nattena var han thädhan förder
Ok wardh satter vpa een hest
ok hans föther vnder bukin läst
Thz giordo the for then saka
at man skullen ey aff them taka
Ok ridhu hender tiwidh
Ok räddos starkelika ofriid
aff hans frender ok aff hans magha
thz the skullo leggia fore them lagha
Thy ridho the bade dagha oc nätter
mangen ädela hester war ther trötter
för än the stokholm nadho
mange dughande men tha badho
wäl fore honom hwa han saa
at han skulle godha datingan faa
A stokholms torn satto the han
han giorde som en witer man
Optelika sin scriptamall
ok tenkte vpa sina siall
han wänte sik enga vndan färd
vtan at han skulle döö for eth swerd

Via Project Runeberg

Mer om Torgils här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Torgils_Knutsson

Bilden: Viborgs grundare Torgils Knutssons staty i Viborg.
Wikipedia, CC, Fotgraf: Andrew Zorin.