MAADTOE & om samer i Ölme, Väse, Höljes, Djurgården, Dingtuna, Närke mm

 

Välkommen på vernissage och vernissagefest!
Lördagen den 10 december
MAADTOE 
[maa-too-ä] sydsamiska för ursprung/härkomstI utställningen väcker Anders Sunna och Michiel Brouwer frågor om samepolitiken, rasismen och exploateringen som den svenska staten utsätter det Samiska samhället för. Båda konstnärerna brinner starkt för att visa och kommunicera det som dolts.
De vill utmana, väcka frågor och framförallt känslor. Detta för att ge en mer mänsklig aspekt till ett svårgreppat och nedtystat ämne. Anders Sunnas måleri berättar starkt och djupt personligt om hans familjs över 40 år långa kamp i Tornedalen. Som kontrast ger Michiel Brouwers kliniska fotografier skarpa påminnelser om samisk historia, av rasbiologi och av svensk samepolitiks misslyckanden in i nutiden.

Vernissageprogram:
11.00 Museet öppnar
16.30 Museichef Andreas Brändström inviger utställningen
17.00 Föredrag av Peter Ericson om samer i Kristinehamn och Värmland (läs mer om Peter och hans forskning på www.southsaamihistory.wordpress.com)
17.30 Konstnärssamtal med Anders Sunna och Michiel Brouwer under ledning av intendent Michael Walter.

18.00 Vernissagefest med mat och mingel i Panncentralen restaurang & café. Pris för festen är 100 kr per person, inkl mat (mustig fiskgryta) och dryck (ett glas vin eller öl). Köp eller förboka din biljett i museibutiken på telefon 0550-882 00.

Museet bjuder på buss från Karlstad!
Bussen avgår från biblioteket i Karlstad kl 15.30 och ankommer till Kristinehamns konstmuseum ca kl 16.00. Återresa till Karlstad från konstmuseet kl 21.00.
Plats i bussen bokas senast torsdag 8 december på e-post inga-lill.kallback@kristinehamn.se. Minsta antal personer för att bussen ska gå är 45 personer, du får bekräftelse via e-post om bussen går eller ej.

Utställningen pågår till och med den 22 januari 2017.

Samer mellan Särna och Värmdö- ett axplock 1480-1770

1480 Terrängnamn på lapp- finns på Värmdö 1480
1570-80 samer följer statliga renhjordar och -farmer som renvårdare, bl a Västerås
1608 samer nämns i Lima
1617 samer i skogen i Väse (dagens Karlstad)
1626-1633 trolldomsprocesser mot samer i Axberg, Närke; Västerås; Vadstena
1620 same nämns i Grythyttan, ”Lappe-Thomas”
1637 samer och renar på Liksåsen, Ölme sn (dagens Kristinehamn komun)
1640 tiggande trollande samer omnämns i Älvdalen
1643 samisk sijte i Dingtuna, Västmanland
1650 same misshandlad i Köpstadh, Asker, Närke pga sin förmenta trollkunnighet
1660-70-talen samer i Norra Finnskoga; samt Grythyttan.
1620-1680-talet samer omnämns i Östervåla (Uppland); Norberg, östra delarna av dagens Västerås’ tätort och Möklinta i Västmanland samt i By socken i Dalarna.
1670-80-tal samer nämns och dokumenteras i Roslagen och terrängnamn på ”lapp” ända till Tystberga i dagens Nyköpings kommun (ett bälte som sträcker sig dit).
1660-1690-talet samer i Hed, Västmanland samt i Västerfärnebo, do.
Fr o m nu (senast) finns ortnamn med ”Lapp-” i bl a Värmland.
1750-1770 ca norska fjällsamer vinterbetar i Särna

Källor på begäran. Finns beskrivet  på andra patser i bloggen.

Norra Råda och Uddeholm

 Karta från 1691: Norra Råda socken Uddeholm nr 1

Later I will enclose an overview.

In Swedish: Mellan Lill-Ullen och St. Örsjön, invid Knöberg fanns förr ett berg som 1691 kallades Lappaberget.

FÖREDRAG skolpresentationer FÖRELÄSNINGAR

dec 2016 —-> april 2017

DELB

För i stort sett alltid fulla hus har jag nu föreläst i ett drygt år.
Länen jag pratat i har varit Västerbotten; Jämtland; Dalarna; Gävleborg; Uppsala; Stockholm (tidigare i Västmanland) och strax blir det Värmland.

Vinterns titlar turnéer och erbjudanden:        Område:    När

Kolonisation och definition av Saepmie 50-110 min  Skövde-Luleå JAN-FEB

Om tusen år av sydsamisk historia, med nedslag från 870 till 1900. Lever en medeltida, feodal syn på samer kvar? Hur uppstod lappmarken och när/varför trängdes samerna undan? Hur gick det till när äldre tiders skogs- och kustsamer tvangs bli ”sockenlappar”? Hur försvann dessa grupper? Om sedvana och starka sydsamekvinnor som gick till kungs. 

På jakt efter samernas historia i Bergslagen, Dalarna, Värmland, Närke FEB-MARS
Specifika delar om Samerna i Dalarna; Hälsingland; Gävleborg respektive Järvsö specifikt erbjuds! Även Nordingrå; Medelpad; Sundsvall; Ångermanland.
(Jämtland: se nedan!)

Sedvana för renskötsel samt Sockenlappar är två ämnen som jag kan skapa föreläsningar om utifrån era önskemål.

Skolpresentationer om samernas historia allmänt och de sydligaste specifikt
Mälaralen-anpassat   SKOLOR                          Svealand, Mälardalen, Bergslagen, Dalarna MARS-APR

Dubbelföreläsning med Bernt Ove Viklund Dubbelföreläsning med Bernt Ove Viklund (DEC-)JAN-MARS(-APRIL)
Inkommer med titlar där! Från Gävle till Skellefteå, Tärna till Lima där.

Allt går att få på engelska och till universitet.
Extra bra priser till de, som bokar flera tillfällen, ex  dag Skolpresentation och kvällsföreläsning

Till sommaren erbjuds guidning kring samiska kulturmiljöer mm
Till sommaren finns även specifikt en föreläsning Samerna i Jämtland under 1200 år
Till hösten planeras föreläsningsturnéer om svenska sjösamerna; fördrivningarna och etniska rensningarna samt trolldomsprocesserna 1646-1766; samarbete mellan samer och nybyggare mm. Föreläsningar i svensk historia kan också äga rum, oftast i kombination med samernas historia.

HÖR AV DIG FÖR OFFERT!

Lecture: TEACH YOUR CLASSES Mainly Basics plus brand new research results of Sami and South Sami History (vt 2017)

Here is a brand new offer from SouthSaamiHistory

A basic journey through 2,000 years of Sami history*
Lecturer: Peter Ericson.
(* Dummy name, yet approximately the final one)

Samis – people in four countries, deported, with shrinking lands
SouthSamiHistory from Arvidsjaur till Askersund, 870-1900-

For all stadiums including grammar school

Inbox me for offerings!
https://www.facebook.com/people/Peter-Ericson/100009534637279

Peter Ericson

  kallak-flyttapaerJulotta_i_Leksands_kyrka pepepe Olav_Tryggvasons_saga_-_Einar_Tambarskjelve_-_C._Krohg

THE HUGE WEDDING & THE SPECTACULAR GIFTS. Pictures of Feudal Views – ownership – Saamis – Colonizers 870s-1470s. Pt I.

BEYOND ANY DOUBT

The day the Duke of Saxony, Albert/Albrecht, received a Jämtland Saami

Anno 1478 Stod Hertug Hans Bryllup i København med Christina af Saxen, samme Hertug Hans blev siden Konge.
(from Danish: Duke Hans´s wedding in Copenhagen with Christine of Saxony were held; same Hans who later succeeded as a King of Denmark as well as – in various periods – Norway and Sweden.

With a huge entourage, among which here Uncle Albert or Albrecht (in German) rode; 800 horses and 42 wagons she arrived at Warnemünde, the port of Rostock, where Archbishop of Lund Jens Brostorp and the March Claus Rönnow received them with a huge entourage of noble men and with a fleet, which carried the guest over to Stubbeköping (N Falster) 
The travel continued guided by this ceremonial entourage, land-ways over Falster and through Sealand. And when the huge company approached Copenhagen, most likely around Valby Bakke, King Christian the Ist fronted 500 knights, dressed in brown dresses with white and blue stripes. When the king had greeted the princess welcome. He turned and rode towards the town. Closer to this, Prince Hans appeared fronting 700 knights in green stripes —. The rally needed to stop again to receive the welcome-greeting by the prince and soon all went through the inner city and into the Castle. They were wed on a Sunday.

So. Back in 1478, Sep 6, Danish Prince Hans (aka John) married the 17 year old Christine (Duchess) of Sachsen. They would later be King and Queen 1481-1511. They ruled Norway 1483-1513, and also Sweden for a shorter period 1497-1501.

But in the wedding feast: the current King Christian I gave as a ”present” to the bride’s uncle, Albrecht (Albert in English).

einem Wilden jungen Lappen, der den Vogt in Jempten Lande in Norwegen in der Jagt erfangen hatte mit seinem Rehen pelzrock, langen hültzeren Eis-Schuhen und Handtbogen

”So it is told in an old German chronicle, previously printed in Frankfurt am main in 1557.
It is beyond any doubt that the Sheriff has caught this ”wild, young Saami” with a fur-coat, with skis on his feet and with an arrow in his hand on the mountains (or forest?) of county Jämtland. Wrote, once, Anders Lööv, Norweigan Historian in 1992, and this material is used in older customary right processes.

Back to 1445: As a morning gift formerly King Christopher of Bavaria or Kristoffer III (1416-1448), Swedish king 1441-1448, already in 1445 gave his bride-to-be, Dorothy, at that time only 15 years old, the county Jämtland with everything that was in and came with it. by marrying also the next king, she saw to she didn’t lose no more than ca. three years of all the fifty years 1445-95 as a main head and position as a County-Lordess over Jämtland.
The Sheriff was the same during almost all this time too: Peder Karlsson Skånke/Schanche. nevertheless; this is a confusing period in history with various heights in the regional society. Dorothy also came in possess over Närke and, at times Värmland, and she fought restlessly to get everything back. We have to remember Jömtland at that time belonged to Norway. it is not perfectly clear whether Härjedalen did count within Jämtland in this matter.

We do not know where this Saami young men did get caught; and we – sofar – do not know anything about his future destinies.


ALBERT (Albrecht in German) of Saxony

Tidiga sydsamer i uppteckningar och arkiv 1470- – 1680-talen (I) Ett axplock

1478 ”Jämtland” (via Kungsgården, Frösön?)
1480-tal
1495 Trondheim
1506/1511 Essan, Junsele
1520 Samer får förplägnad vid Hammerdals MArknad
1550-tal Gulsele
1550- Skattelängder Ångermanna och Jömtlands (inkl Herdalens) lappmark
FRÄMST KYRK- OCH DOMBÖCKER
1600-talet Lima, same nämns. Västerdalarna
1601 Lappgruvan, Häverö sn., Roslagen.
1610-talet Väse Värmland
1603 Samer vid Nya kroppa kungsgård, Värmland
1604-05 Ångermansamer skattar i renar
1605 Åsele och Lycksele marknad inrättas
1617 Sameläger i Väse, Värmland
1620-talet Närke/Västmanland; Västerås/Enköping
1620-30: Närke; lapptorp, osäker uppgift.
1620 ca Kristinehamn
1636 Norberg, Västmanland
1637 Ölme, Värmland
1643 Dingtuna, Västmanland
1645-52 Härjedalen
1654 Skog (även 1670-tal), Ångermanland
1650-tal Möklinta: Norberg; husby
1660-tal Bergsjö; Grythyttan (V.Västmanland);
1670- södra Hälsingland; Österhaninge, ev Ornö. Lappviken , BJörkö-Arholma  viken
1680 ca Gästrikland; Svartsjölandet
Därutöver finns några samer i Västerås på 1570-talet, men de är antagligen de renvårdare som Kronan skeppade till trakten från det vi idag kallar Norrbotten

Fyller på med Norge, Finland och Ryssland

ÖH

22 maj 1636, Norberg begravningsbok: ”ett lappe barn ifrå Håkanbenning”

Här är det anonymiserade samiska barnet i Norberg, Västmanland, som Jouni Tervalampi pratade om i radioprogrammet. Dock uppges någonsorts adress. Det är faktiskt inte alldeles ovanligt under 1600-talet kring dessa trakter.

22 maj 1636, Norbergs dödbok.

”ett [itt?] lappe barn ifrå Håkanbenning”

Källa: Norbergs kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/ULA/11099/F I/1 (1628-1638) : Bild 16, Sida 7.

Här i länk lite relaterad historik: om Norberg. inom detta bergslag, närmare bestämt vid fagersta stad/Västansfors/Västervåla socken fann ett mycket intressant ortnamn:
Simbla.

http://bergslagen.forening.genealogi.se/pdf/Norbergssocken1354.pdf

SAMISK SKATTEMANNARÄTT och markrättigheter 15-16-1700-tal (Hyvärinen 2010)

(Edit July 13, 2016) Ur MARKRÄTTIGHETER PÅ BASEN AV SAMISK KULTUR
-lagenlig uppkomst, förverkligande och upphörande
av Heikki J. Hyvärinen (2010)

Saamis In OstroBothnia AD 1608 and the rural rights as members of the Yeomanry

 

Det fanns om skattemannarätt, som gällde samer, två fullmakter av Karl IX (1607 och 1608) som HD hänvisade till och som gällde att besätta ödemark i ”Jillime” eller Ilmajoki socken i Österbotten. Enligt det senare brevet (1608)

skall på ”ödesbygden” och dess lägenheter sättas folk som ”kunna hafwe sin födhe vtaf diur, fogel, Fisketij och Reenar” och de skulle ”allene hafwa macht till att bruka ödemarcken.” Och de som brukar åker skulle intet ha att beställa vare sig med skog, sjöar, fågel eller djurfällning utan detta skulle ”allene höre Lapperne och de som med Reener omgå till”

Om äganderätten till jorden och jordens beskattning står det i fullmakten: ”Och skole de sedhen njute och behålle samma ägor för Skatte Jord för sig och deres efterkommende till ewärdelligh ägor.” Efter sex frihetsår ”skole dhe sedhen skäligen skattleggies och oss och Sueriges Crono deres skatt och skuld vtgifwe.” (NJA 1981/1 s. 186, 189)

Brevet visar att samernas näringsfång utan jordbruk – lappkultur eller lappmannanäring – som en självständig näringsgren i enlighet med svensk rätt kunde ha varit grund till skattemannarätt d.v.s. jordäganderätt med jordbeskattning.
(3.2)

Från nya tidens början framåt omnämnes samerna ständigt i kungliga brev som våra lappar och Sveriges kronas undersåtar som hör under Sveriges rättsordning. Gustav Vasa sade i sitt förläningsbrev den 22 oktober 1526 att lapparna i Umeå socken var ”vaare lappar vtij Vmo sockn”, som domaren skall hålla ”viid Suerigis lagh och goda gambla sidwennior nesth gudz hielp”. (GIR III s. 306, Cramér 1979 s. 1). I sitt öppna brev till inbyggarna i Ångermanland och Umeå socken den 3 juni 1543 sade samma konung om samernas rättsskydd och ställning som undersåtar på följende sätt: ”att them (Lapperne) icke heller mere skedde öffuer Lag och rett än edher, effter wij känne en stort partt vtaff them jw så wäll för wåre vndersåther, som edher.” (GIR XV, s. 316, Cramér 1979 s. 1)
(ibid🙂 

Då Karl IX tillsatte domare i Lappmarken föreskrevs det att rätt i Lappmarken skulle skipas enligt Sveriges rikes lag. Dessutom inskärpte konungen vikten av de förordningar han utfärdade igenom att ge fogdarnalagboken med då de tillträdde sina befattningar. Sålunda lyder det i instruktionen till lappfogden Lasse Larsson den 19 oktober 1610:

Lasse Larsson…fougde utöfwer wåre undersåtare och Lappar i Uma, Pitha, och Lula Lappmarcker wara kan. Och skall han etc desliikes hplla Lapparna wiidh Sweriges Lagh och rätt, alldeles effter dhen tryckte lagbook, som wii honom medh gifwir hafwe, och icke låta them i någon måtto öfwerwåld eller orärr wederfahras.” (Schefferus 1673/1956 s. 195-196, Fellman 1912, s. XXV)

Ovannämnda fogdes efterträdare Reinhold Stiger fick även han motsvarande instruktion. (Hafström 1973 s.99).

Redan under medeltiden hade vissa lappar i domstolpraxis rättsskydd som baserade sig på Sveriges lag. Upplands lagman dömde den 6 juli 1424 mellan Piteå birkarlar och lappar med hänvisning till lagen och laga straff. Enligt domen skulle lappfogden ”skipa att allom Bircherlom och lappom ske Rett”. Ingen skulle ”riffua eller slitta af the fattiga Lappa, eller thera Ren och öka i Skiutzferd”. Den som gör emot det sagda ”han böthe sin brott efther ty lagh serdeles om huad sack vtwisar.” (Bygdén 1921 s. 40-42)

Ingen lagmansdom från medeltiden, där birkarlar skulle ha gjort brott mot lappar och dömts till böter, har veterligen bevarats till våra dagar,. I början av nya tiden –

under Gustav Vasas år tid år 1549 – dömdes i alla fall på Torneå sommarting talrika birkarlar och bönder att betala böter för fisket ”innan Lapperå” utan lapparnas tillstånd. (Luukko 1954 s. 149, 517, 519)

Rättsinstanserna fungerade i början av 1600-talet och samerna kunde redan år 1615 föra sina tvistemål från lappfogden till landstinget i Torneå socken (lagman) och vidare till Svea hovrätt. (NJA 1/1981 s. 186-187)

Domstolar behandlade lappar i civilrättsliga mål ”enligt den tryckta lagboken” under landslagens hela giltighetstid till år 1736. Sällan hänvisade man ”till samisk sedvana” i underrättens domar. (Korpijaakko 1994 s. 241 ss.)

Hertig Karl kallade 1602 tre till sex lappar från alla lappmarker till riksdagen i Stockholm. Lappar tycks ha varit med som bondeståndets representanter även på riksdagen i Norrköping år 1604, då ständerna kom överens om landslagens editionsarbete, godkännande och tryckande. Som ståndsrepresentanter kunde samerna själva föra eller via landshövdingen eller präster ”allmogens besvär” att behandlas i riksdagen för kungliga beslut. Svar på sådana besvär finns fr.o.m. år 1604. Vid riksdagarna 1664 och 1668 fanns det vid riksdagen en representant på ”lapparnes vägnar” eller ”lappmarks vägnar”. Sista gången lappbyar var med för att välja egen representant till riksdagen var 1764/1765. Enligt bondeståndets protokoll 1765/1766 beviljades samerna ”denne avlägsne och fattige allmoge” befrielse från riksdagsrepresentationen. (Olofsson 1965 s. 9, 379; Olofsson 1974 s. 537, 577, Sjölin 1981 s. 77-79, 104 )

Slutrapport från Samiska Rättsförbundets seminarium
Den 17 augusti 2010 på
Nordens folkhögskola Biskop-Arnö.
Bålsta, Stockholm (Giehttot 1)

 Karta: ilmajoki/ilmola Modersoken 1763

 

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver. äppelbo
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016

Lite om samernas historia i en sydsamisk melting pot – Bergsjö-Forsa-Ilsbo-Tuna-Rogsta, Hälsingland. Del 1.

Del 1. Samer och renar 1660-1920-tal.

INLEDNING

Emellan 1660-talets renskötsel omtalad i Helsingerunor 1921 och de renhjordar som passerade decennierna runt sekelskiftet 1900 hann det förflyta mycken tid.
Den sena 1600-talet och första decennierna 1700-talet har vi förbipasserande skogssamiska hjordar; och mest sannolikt även en och annan fjällsamisk hjord från Härjedalen. De jämtländska hjordarna skulle kunna ha börjat angöra lite senare, men det ska vi låta vara osagt. Skogssamerna kändaste hållställen var i Norrbo-Bjuråker på västersidan Dellen. Men Forsa förekom också; liksom Bergsjö. Tuna har alltid varit populärt: det har dessutom varit samlingsställe för gästrike.- och västmanlandssamer, vilka i perioder varit nära släkt med hälsingesamerna. I stort sett i alla tider som kan studeras finns sådana kopplingar.
Från mitten av 1700-talet ser vi s k sockenlappar bli en del av vardagslivet; omnämns från Delsbo och börjar synes varstans efter en trevande början på 1740-talet i Forsa. Under 1800-talet ser vi Bergsjö med Vade bli känt för sin generositet mot samerna. En flyttled tillika vandringsled passerade hit via Hasselasjön. Åter andra gick över Norrbo.
Under mitten av 1800-talet varvar samer från norra, södra Jämtland samt Hörjedalen att flytta hit och ut till kusten. Perioden ca 1850-1920 syns samerna i Jämtland och Härjedalen med sina renhjordar kunna samsas förhållandevis bra om detta kustnära vinterbete.
Västansjö i Bjuråker blir senare ett populärt tillhåll.
Rogsta är naturligtvis ett kapitel för sig; liksom kuststräckan norröver (i det senare fallet tar vi det bokstavligt!).
Vi återkommer!

be-lal-003

 

S.k ”Lappstugan” fotograferad på 1890-talet.
Från Sockenbilder. Accessnr och annat nedan. Bildtext:
Lappstugan nedanför Bålleberget på 1890-talet.Byggd av sockenlappen Lars Rör i slutet av 1700-talet. Rör gick 1804 till kejsaren i Wien med jämtländska renar som gåva. Stugan kom att förfalla under andra halvan av 1800-talet. Lappstugan inreddes några år efter att kortet togs av Hans-Petter Åström. Sonen Jonas ”Lappstu-Jonke” Åström blev den siste i stugan. Huset blev nedbränt en natt av kommunen trots att Åströms släkt ville köpa den. Nu finns villor där och vägen heter just, Lappstugevägen.

Sökord: Lappstugan, hus, natur
Motivkategori:byggnader
Id:7
Fotograf: Per Johan Pettersson Kyrkbyn
Fotoår: okänt
Bildnummer: Be-lal-003
Förening: Bergsjö hembygdsförening

HÄR*  Jon Jönssons bouppteckning, Forsa, från januari 1797, låter ana en livfull livsstil med renen som viktig komponent: renhud, ren. och hästbellingar.

(* bild fallit bort, åtgärdas senare/PE 161218)

 

pnorman

 
LAPPKYRKAN av Sven Norman
Webbadress: https://balinge.wordpress.com/2012/09/15/lappkyrkan/