Samer mellan Särna och Värmdö- ett axplock 1480-1770

1480 Terrängnamn på lapp- finns på Värmdö 1480
1570-80 samer följer statliga renhjordar och -farmer som renvårdare, bl a Västerås
1608 samer nämns i Lima
1617 samer i skogen i Väse (dagens Karlstad)
1626-1633 trolldomsprocesser mot samer i Axberg, Närke; Västerås; Vadstena
1620 same nämns i Grythyttan, ”Lappe-Thomas”
1637 samer och renar på Liksåsen, Ölme sn (dagens Kristinehamn komun)
1640 tiggande trollande samer omnämns i Älvdalen
1643 samisk sijte i Dingtuna, Västmanland
1650 same misshandlad i Köpstadh, Asker, Närke pga sin förmenta trollkunnighet
1660-70-talen samer i Norra Finnskoga; samt Grythyttan.
1620-1680-talet samer omnämns i Östervåla (Uppland); Norberg, östra delarna av dagens Västerås’ tätort och Möklinta i Västmanland samt i By socken i Dalarna.
1670-80-tal samer nämns och dokumenteras i Roslagen och terrängnamn på ”lapp” ända till Tystberga i dagens Nyköpings kommun (ett bälte som sträcker sig dit).
1660-1690-talet samer i Hed, Västmanland samt i Västerfärnebo, do.
Fr o m nu (senast) finns ortnamn med ”Lapp-” i bl a Värmland.
1750-1770 ca norska fjällsamer vinterbetar i Särna

Källor på begäran. Finns beskrivet  på andra patser i bloggen.

Norra Råda och Uddeholm

 Karta från 1691: Norra Råda socken Uddeholm nr 1

Later I will enclose an overview.

In Swedish: Mellan Lill-Ullen och St. Örsjön, invid Knöberg fanns förr ett berg som 1691 kallades Lappaberget.

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Tidiga sydsamer i uppteckningar och arkiv 1470- – 1680-talen (I) Ett axplock

1478 ”Jämtland” (via Kungsgården, Frösön?)
1480-tal
1495 Trondheim
1506/1511 Essan, Junsele
1520 Samer får förplägnad vid Hammerdals MArknad
1550-tal Gulsele
1550- Skattelängder Ångermanna och Jömtlands (inkl Herdalens) lappmark
FRÄMST KYRK- OCH DOMBÖCKER
1600-talet Lima, same nämns. Västerdalarna
1601 Lappgruvan, Häverö sn., Roslagen.
1610-talet Väse Värmland
1603 Samer vid Nya kroppa kungsgård, Värmland
1604-05 Ångermansamer skattar i renar
1605 Åsele och Lycksele marknad inrättas
1617 Sameläger i Väse, Värmland
1620-talet Närke/Västmanland; Västerås/Enköping
1620-30: Närke; lapptorp, osäker uppgift.
1620 ca Kristinehamn
1636 Norberg, Västmanland
1637 Ölme, Värmland
1643 Dingtuna, Västmanland
1645-52 Härjedalen
1654 Skog (även 1670-tal), Ångermanland
1650-tal Möklinta: Norberg; husby
1660-tal Bergsjö; Grythyttan (V.Västmanland);
1670- södra Hälsingland; Österhaninge, ev Ornö. Lappviken , BJörkö-Arholma  viken
1680 ca Gästrikland; Svartsjölandet
Därutöver finns några samer i Västerås på 1570-talet, men de är antagligen de renvårdare som Kronan skeppade till trakten från det vi idag kallar Norrbotten

Fyller på med Norge, Finland och Ryssland

ÖH

Feodalherr(-nn-)arna i fjällrävenjackor

Eller även Fjällrävenfeodalism

Häng med på en fyraminuters samisk historielektion
Eller Tolvhundra år på tvåhundrafyrtio sekunder

800-tal Ottar samlar in skatt av ”sina samer”
870-1000-tal Thorulv Kveldulfsen och hans efterföljare samlar skatt av ”sina samer”
1340-tal och fram – Man försöker medelst uppmuntrad kolonisation -inflyttning av kristna (jfr Gaza) stimuleras med skattefrihet – kristna Norrland och göra den kristna befolkningen till en alltmer förkrossande majoritet. Kusten kan anses färdigkristnad senast år 1550, sannolikt inemot ett sekel tidigare.
1478 Dorotea av Brandenburg (1430ca-1495) med make Kung Kristian I
infångar med fogdens hjälp en jaktutstyrd samisk man i Jämtland år 1478 och ”skänker” honom till Hertig Albert av Sachsen, deras son Prins Hans’  blivande fru Christina av Sachens farbror, som regerar hertigdömet Sachsen tillsammans med sin bror Ernst, Christinas far. ”Gåvan” överlämnas på bröllopet i Köbenhavn 6 sep 1478.
1520- Svenska kungar inkasserar  skatten av samernas
1571- Vasaättens omfattande projekt att farma ren inleds. Samerna skulle bli livegna rendrängar åt staten.
1603- Karl IX:s Ishavspolitik leder till att man bygger ting-, marknads-, kyrk- och uppbördsplatser och påsåvis knyter in samernas norra kärnland emot centralmakten
1626-32, 1692-93 och 1720-32 Trolldomsprocesser med flera avrättade samer..
1630 – Samer och andra ickesvenskar utan fast bostad arresteras i Hälsingland
1630- En intensiv gruvdrift inkeds i Nasafjäll, Samer plågas och förslavas i olika grad
1645-52 Samer fördrivs från Hudiksvalls län inkl delar av Härjedalen
1727-1732 ca  Samer fördrivs från Bergslagen och södra Norrland till mellersta Norrland.
En enormt omfattande kolonisation inleds över hela Sápmi.
Sockenlappsystemet inrättas och leder till tragedier och massdöd i spädbarnsdöd.
1886 Lappfogdeväsendet inrättas. Samernas omyndigförklaras.
1905 ”Lapp skall lapp vara”
1900-talet – exempellösa ingrepp på samernas områden
1990 In a state report inquiry, the government want to turn Swedish alpine area into a enormous silent areas. The project to reconstruct a ”Swedish strong wolf population continues”. Predators in general has  been increasing tremendously; today there are4 000 bears and perhaps over a thousand wolves. Main nursery and pantry is the reindeer herding area.
2010-talet – Tunentals vindkraftverk byggs tvärs över och längs med uråldriga flyttleder för rennärngen.
2016 – Samer som fredar sin egendom tillfångatas.
Femtio poliser inkopplade.

……..Vad har hänt på dessa 538 år?

Fjällrävenfeodalism

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna *  av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

* Alternativa termer som här används är etnisk resning respektive exodus.
På sikt fick dessa tilltag en oerhörd betydelse.

utstallning_2007_3

En av ackjorna i Äppelbo, Dalarna.
Från en utställning 2007 och appelbo.net
http://arkiv.appelbo.net/foreningar/hembygd/utst%C3%A4llningar_2007.asp

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver.
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver. äppelbo
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016

SAMER I HÄRJEDALEN: Fyra fördrivningar före Farup

SUMMERAR: Fyra kända mer omfattande fördrivningar av samer i och från Härjedalen FÖRE Farups fördrivningar (16-1700-tal).

– 1646 och 1648, okänt exakt vilka grupper. Landstingsprotokoll, undertecknade av Ivar Nilsson, landsting i Järvsö för Hudiksvalls Län (nuvarande Gävleborg inklusive Härjedalen). 

– 1700-talet, mitten och mot slutet? Ljusnedal, Bergsrådet Sawb i september 1796: http://runeberg.org/indunord/1927/0022.html

– 1700-tal, 1748? Hälsingesamerna fördrevs från svegsstrakten. Omskrivet bl a i Hülphers jämtländska resa.


Farup. Foto via Fjällmuseet
http://www.gosa.info/by/html/farup_pa_gott_och_ont.html

 

SVARTA DÖDEN / SVARTEDAUEN (del II) , saga hos åarjelsaemieh

(Del I) (Eng: BLACK DEATH) Berättad av Stina Tomasson, Röberg, Vilhelmina via Nils Eriksson (1992), som  förmedlat.

Han åkte därför till Durrian, [ett kallt och ödsligt ställe på fjället] och satte sig där. När han setat en stund, hörde han en röst, som kom från hans skinnsäck, vilken sade: ”Bär mig tillbaka, här är så kallt så jag dör. Då ska jag inte följa dig mer,” Lappgubben lovade att bära honom tillbaka, om han då stannade där, Han tog sin skinnsäck och åkte tillbaka till Susendalen, Men när han andra gången for till Sverige, åkte han upp till Durrian och satte sig där”, samtidigt som han sade: ”Nu ska jag sitta här tills jag blir kall, då ska nog du också bli kall,”
När han setat en bra stund i Durrian fick han åter höra rösten i säcken som bad: ”Bär mig tillbaka , jag ska aldrig mer följa dig,” Men lappgubben stod fast vid sitt beslut och sa, att han skulle stanna i Durrian, tills han dog, Nu blev rösten ännu mera ödmjuk och bad lappgubben så bevekande att han skulle bära honom tillbaka, ty nu skulle han icke följa honom någon mer gång.

UPPDATERAD Anna Kristina Burgström; Hemsön och södra ångermansamerna

Uppdaterad med bild av Annas föräldrar via S-E Landin i Högsjö Hbf

Uppdaterad kommentar: Foton via Sven-Erik Landin i Högsjö Hembygdsförening-
Återkommer till Lisa Stina och Nils.
Studier av dessa 1800-1900-tals ångermannasamer med rötter i Vilhelmina torde kunna ge ökad kunskap även om äldre tiders leverne av samer i kustlandet.

Del I

Anna har under de senaste två decennierna kommit och gått i min väg.
Hon föddes 1883; som dotter till Lisa Stina Andersdotter född 1851 och Nils Nilsson Burgström född 1855. Det finns många lokala berättelser om bägge föräldrarna.
Bägge föräldrar vilhelminasamer ur renskötarmiljö, men som flyttade ner för att prova lyckan i Ådalen och kring Högsjö-Säbrå med omnejd. De kom att kalla fiskarsamer, men som prövade också på andra näringar. Deras torp i Bölen, Högsjö bör ha varit oerhört trångt. Annas liv var ohyggligt strävsamt och fyllt av fattigdom och knog. Till det återkommer jag i senare delar av denna miniserie.

När kamrater och släktingar kom ner på vinterbete till Nora, Nordingrå, Hemsön och Åbordsön, brukade Anna sluta upp och ta påhugg som s k lapp-piga.

Det berättas att när hon följde en hjord på andra sidan Norafjärden kring Lövvikslandet (från 1920-talet till inemot 1960 hade hon en bas i sitt torp på Svartnoranäset) en söndag, bestämde hon sig för att bevisa gudstjänsten i Hemsö kyrka. Det skulle kunna ha varit 1924 eller möjligen 1925. Därefter ska hon ha gått på isen tillbaka.

Anna sålde en borste till min mormors bror Pelle, född 1913 i Fällsvik, Nordingrå socken. Kring år 2000 använde han den nu till att rengöra gräsklipparen med. Kråkris och ene till tvagor och borstar hämtades ofta på Germundön.

Anna Kristina Burgström. Född 1883-06-04 i Vilhelmina (AC) [1] . Död 1971-04-20 i Ålderdomshemmer, Nora (Y) [2] . f Nils Nilsson Burgström. Född 1855-07-29 i Vilhelmina (AC) [3] . Död 1924-10-15 i Bölen, Högsjö (Y) [4] . Same
m Andersdotter Lisa Stina. Född 1851-06-27 i Vilhelmina (AC) [3] . Död 1944-07-06 i Nordansjö 1:4 – Ålderdomshemmet, Nordansjö, Högsjö (Y) [5] .

Källor

  1. 22 HÖGSJÖ AIIa:1 1895-1905 p 50 – Bölen
  2. SDB5
  3. försb
  4. 22 HÖGSJÖ AIIa:7 1923-1939 p 68 – Bölen
  5. SCB 1944https://www.abc.se/~m9172/index.htm?/~m9172/000/014/916.

     FOTO: Wikipedia. Y-näsmannenEget arbete

    Vi återkommer till denna klassiska bild från en betesvinter under andra hälften av 1890-talet, en tuff period i renskötsel, inte minst vad beträffade vinterbetet.

    BÖLEN


    Elisabet Kristina Andersdotter (Lisa Stina) född Kobdock 1851 i Vilhelmina gm Nils Nilsson Burgström f 1855 i Tåsjölandet, Vilhelmina och son till Nils Mattsson f 1817 i Tåsjölandet Vilhelmina och Anna Brita Pålsdotter f 1816 i Burgfjäll Vilhelmina

    bölen två
    På denna bild syns paret med grannarna Nordins i Bölen, Högsjö.