SÄÄMILAND? Ny artikelserie! Om”Säämes ö”, 1410-tal: Svenska herrefolket annekterar samisk trakt. I skruvstädet mellan Kalmarunion och Novgorod: Säämingesalo

S Ä Ä M I L A N D ? – ny artikelserie.
Uppdaterad version 4 april


Nyslott – Wikipedia

1. I n t r o d u k t i o n

Så vad hände på 1410-talet? Sápmi i järngrepp 

Ett intensivt koloniserande kännetecknar 12-1300-talets tidiga Stormaktssverige.
Sedan man genom Nöteborgsfreden fått sin gräns i öster nöjaktigt fastlagd blir nu ett av huvudmålen att pressa fram den nordliga gränsen mot dels Sameland, dels mot bjarmernas-karelarnas-pomorernas-ruthenarnas/ryssarnas intresseområde. När sedan
Kalmarunionen blir ett faktum – och ju mer makt kung Erik besitter; i en situation där ett kraftigt expanderande Tyska orden alltmer hotar Kalmarunionen (som tillkom av samma skäl) – tillsätter kungen en ny hövits- eller syssloman över det 1323 förvärvade Savolax, nämligen Bengt Lydekesson Djäkne. Det Lydekesson gör, är helt enkelt att dela ut samernas och andra icke-jordbrukande grupper ut till hugade nybyggare och inte minst till annan överhet. Det torde ha varit det rimligaste sättet att stärka det svenska inflytandet.
Ett annat huvudmål kommer fortsättningsvis att vara att hålla den östliga gränsen.
Med detta kom ju svearna och sedermera svenskarna att vara sysselsatta mer eller mindre konstant under samtliga de ca tio (eller tolv?) århundraden de haft anspråk på finländskt och ursamiskt territorium.

 

Sääminkisalo socken:  rester av ett eldgammalt samiskt kärnområde i södra och mellersta Savolax?   

Vi tittar framöver närmare på Jukka Korpelas föreslagna samiska vinterland eller vinterläger i Säämingesalo, lokaliserat till dels i Talvisalo, dvs Vinterön. Ännu på 1540-talet skattade samer till Nyslott helt intill. Talvisalo är själva Nyslotts, dvs på finska Savonlinnas stadskärna.

Sääminge är alltså det land (namnet till synes härlett av ”säämeh”, dvs samer) som delar nutida Saimen (Saimaa, fi.), dvs forna Lapvesi (som Finlands största sjö hette till mitten av 1800-talet) i flera delar. och sjöar.
Apropå stora sjödistriktet i Finland, brukar också landets näst största sjösystem Päijänne
(förr på svenska Pejäne eller Päjäne) anses ha ett namn härstammande från tiden då samer eller samisktalande folk dominerade dessa trakter.

Jukka Korpela skriver om den speciella problematiken då vi behandlar samerna i centrala Finland:

We must distinguish the following concepts from each other: 1) Sámi speakers; 2) Finno-Ugrian speakers; 3) People who are called “Lapps”; 4) Semi-nomadic hunter-fishers of the forests; 5) Reindeer herders; 6) Subjective identity which plays a role in the formation of local unity; 7) Objective identity which is a classification imposed by outsiders —

Mycket starka skäl tycks tala för att området vare sig tillhört Ryssland eller Sverige-Finland och detta torde högst sannolikt bero på att ett annat folk varit hemmahörande där.

 Bild från Savonlinnas (Nyslotts) hemsida om rekreativa utemiljöer. http://polkujuoksu.info/polkujuoksua-karhuvuoren-luontopolulla/


På frågan av sanningskommissionerna i de nordiska länderna vilken stat som bör ansvar för de omnämnda landstölderna, torde svaret vara i hög grad entydigt:
Sverige. Även om de eviga striderna med Novgorod och sedermera Ryssland om herraväldet över de åter sedermera finländska områdena absolut spelat in i att permanta denna trakt som en av de mer otrygga områdena att vistas i senast från och med medeltiden och framåt.

– Vi återkommer med nya, spännande underteman!

Peter Ericson 4 april 2020

 

 

Erik av Pommern
Denne vidlyftige konung ska kring tiden för – eller strax före – sin gammelmoster unionsdrottning Margaretas frånfälle i digerdöden hösten 1412 ha färdats genom Östra rikshalvan och uppmanat socknar, byar och bönder att utsträcka sina markanspråk till ca 200-250 km in i landet; företrädesvis österut. Detta bör ha hänt i anslutning till Tåget emot Viborg 1411.

Erik I, 1382-1459, hertig av Pommern konung av Danmark Norge och Sverige - Nationalmuseum - 15058.tif

Erik av Pommern (oegentligt Erik XIII), född 1382 i Rügenwalde i nuvarande Polen, död 24 september 1459 i Rügenwalde,[1] var 1396–1439 (med två avbrott) kung av Sverige, som Erik III kung av Norge 1389–1442 samt som Erik VII  kung av Danmark 1396–1439. Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg, systerdotterson till drottning Margareta som adopterade honom efter att hennes son Olof av Danmark och Norge avlidit 1387. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_av_Pommern
IMAGE (Unknown) : Natiomalmuseum, Sweden.


Fortsättning:
Korsholms äldre tid och lite om senare århundraden
Drottning Margareta
Samiska kvinnan Margareta
Nyslott, även känt som Savonlinna och skattelängderna med samer på 1500-talet
Säämingesalo – ett samiskt urhem?
1419: samernas själar inkrävs via kloster som S:a Clara kyrka
Novgorod, de ryska klostren och samerna
Ladoga som samiskt urhem

 

 

NY ARTIKELSERIE INLEDS. Språkurhem ”Säämes ö”, 1400-tal: Sápmi i järngrepp, landstölder. Samiskt land fördelas ut av svensk överhet… Erik av Pommerns tid

I n t r o d u k t i o n

Så vad hände på 1410-talet? Sápmi i järngrepp

Ett intensivt koloniserande kännetecknar 12-1300-talets tidiga Stormaktssverige.
Sedan man genom Nöteborgsfreden fått gräns i öster nöjaktigt fastlagd blir nu ett av huvudmålen att pressa fram den nordliga gränsen mot dels Sameland, dels mot bjarmernas-karelarnas-pomorernas-ruthenarnas/ryssarnas intresseområde. När sedan
Kalmarunionen blir ett faktum – och ju mer makt kung Erik besitter; i en situation där ett kraftigt expanderande Tyska orden alltmer hotar Kalmarunionen (som tillkom av samma skäl) – tillsätter kungen en ny hövits- eller syssloman över det 1323 förvärvade Savolax, nämligen Bengt Lydekesson Djäkne. Det Lydekesson gör, är helt enkelt att dela ut samernas och andra icke-jordbrukande grupper ut till hugade nybyggare och inte minst till annan överhet. Det torde ha varit det rimligaste sättet att stärka det svenska inflytandet.
Ett annat huvudmål kommer fortsättningsvis att vara att hålla den östliga gränsen.
Med detta kom ju svearna och sedermera svenskarna att vara sysselsatta mer eller mindre konstant under samtliga de ca tio (eller tolv?) århundraden de haft anspråk på finländskt och ursamiskt territorium.

Sääminkisalo socken: eldgammalt samiskt kärnområde i södra Savolax?

Vi tittar framöver närmare på Jukka Korpelas upptäckta samiska vinterland eller vinterläger i Säämingesalo, lokaliserat till dels i Talvisalo, dvs Vinterön. Ännu på 1540-talet skattade samer till Nyslott helt intill.

Sääminge är alltså det land (namnet till synes härlett av ”säämeh”, dvs samer) som delar nutida Saimen (Saimaa, fi.), dvs forna Lapvesi (som Finlands största sjö hette till mitten av 1800-talet) i flera delar. och sjöar.
Apropå stora sjödistriktet i Finland, brukar också landets näst största sjösystem Päijänne
(förr på svenska Pejäne eller Päjäne) anses ha ett namn härstammande från tiden då samer eller samisktalande folk dominerade dessa trakter.

Jukka Korpela skriver om den speciella problematiken då vi behandlar samerna i centrala Finland:

We must distinguish the following concepts from each other: 1) Sámi speakers; 2) Finno-Ugrian speakers; 3) People who are called “Lapps”; 4) Semi-nomadic hunter-fishers of the forests; 5) Reindeer herders; 6) Subjective identity which plays a role in the formation of local unity; 7) Objective identity which is a classification imposed by outsiders —

Mycket starka skäl tycks tala för att området vare sig tillhört Ryssland eller Sverige-Finland och detta torde högst sannolikt bero på att ett annat folk varit hemmahörande där.



– Vi återkommer med nya, spännade underteman!

Peter Ericson 3 april 2020

Erik av Pommern
Denne vidlyftige konung ska kring tiden för – eller strax före – sin gammelmoster unionsdrottning Margaretas frånfälle i digerdöden hösten 1412 ha färdats genom Östra rikshalvan och uppmanat socknar, byar och bönder att utsträcka sina markanspråk till ca 200-250 km in i landet; företrädesvis österut. Detta bör ha hänt i anslutning till Tåget emot Viborg 1411.

Erik av Pommern (oegentligt Erik XIII), född 1382 i Rügenwalde i nuvarande Polen, död 24 september 1459 i Rügenwalde,[1] var 1396–1439 (med två avbrott) kung av Sverige, som Erik III kung av Norge 1389–1442 samt som Erik VII  kung av Danmark 1396–1439. Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg, systerdotterson till drottning Margareta som adopterade honom efter att hennes son Olof av Danmark och Norge avlidit 1387. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_av_Pommern

Fortsättning:
Korsholms äldre tid och lite om senare århundraden
Drottning Margareta
Samiska kvinnan Margareta
Nyslott, även känt som Savonlinna och skattelängderna med samer på 1500-talet
Säämingesalo – ett samiskt urhem?
1419: samernas själar inkrävs via kloster som S:a Clara kyrka
De ryska klostren och samerna
Ladoga som samiskt urhem

1419: Missionen sätts igång, dvs kolonisationen går in i ett annat skede.
Man vill nu inte bara ha samernas skatter, nu ska man även ha deras land och deras själar.

File:Olofsborg i Nyslott.jpg”Olofsborg_i_Nyslott anno 1889.” Ur Oskar Alin: ”Sveriges nydaningstid, från 1521 till år 1611”, Stockholm 1889, sidan 209.

The city was founded in 1639, based on Olavinlinna castle. The castle was founded by Erik Axelsson Tott in 1475 in an effort to protect Savonia and to control the unstable border between the Kingdom of Sweden and its Russian adversary. During the Russo-Swedish War (1741–1743), the castle was captured by Field-Marshal Peter Lacy. It was held by Russia between 1743 and 1812, when it was granted back to Finland as a part of the ”Old Finland”.
In 1973 the municipality of Sääminki was consolidated with Savonlinna. In the beginning of year 2009 the municipality of Savonranta and a 31.24 km2 (12.06 sq mi) land strip from Enonkoski between Savonlinna and Savonranta were consolidated with Savonlinna. (Wikipedia)

Det Stora Försvinnandet: Hur, när och varför försvann samerna (längst) i söder?

  • Var har vi ganska god koll på numer!
    Vi kommer i ett antal artiklar att titta på denna brännande fråga.
    Vi ser på förutsättningarna och kunskapsläget först:
    SVERIGE: Samer hela vägen nedan Mälaren. Eventuellt till Vättern, en hel indikationer tyder på samiska enklaver vid östgötakusten och delar av Småland har ansetts ha utgjort en etnisk substratbefolkning som gick upp i den samiska.
    FINLAND:
    Samer hela landet, viss osäkerhetsfaktor allra längst i söder.

    nu endast allra, allra längst i norr.RYSSLAND med Karelen: Samer ner till Karelska näset. Nu bara i Kola.

    NORGE: Enligt vårt förmenande osäkrast. Ned till och med sydligaste Hedmark och Östfold synes vara klarlagt; men sydligaste Norge har oss veterligen ännu ej bevisats som besittande en äldre samisk historia. Synnerligast inte sydvästligaste. Vi är dock beredda att ompröva denna uppfattning.

    ISLAND, GRÖNLAND, VINLAND, ÖARNA I NORDSJÖN, SKOTTLAND etc: Fanns samer här? Frågan torde i vart fall vara värd att ställa.

    Angående bevisbörda och imaginär förförståelse: Förr antogs att samerna dvalts okvalt och ostört i norr. Numera vet vi att det långtifrån är en självklarhet att anta sådana saker. Möjligen okvalt; men absolut inte ostört och i synnerhet inte alldeles ensamma.

    Sedan vill vi punktera två myter (som går in i varandra:
    (1) Ensamhetsmyten.
    Det är inte så att samerna var ensamma överallt.
    Nordkalotten, Norden, Fennoskandien har alltid varit en rik mångetnisk smältdegel.
    (2) Etnicitet är evig och oföränderlig-myten.
    Samer för tusen, femtonhundra och tvåtusen år sedan är en helt annan sak än idag. Etniska grupper innehålls förändras ständigt; och de samiska varieteterna med dess talare och bärare har varit åtskilda sedan ca tiden för Kristi födelse.
    Barths numera femtio år fgamla ord (1969) om Ethnic groups and boundaries håller i detta avseende ännu streck.

    Vi kan ju nämna ‘ännu en myt, medan vi håller på:
    (3) ”What Local People” – myten.
    Myntad av utländska exploatörer i Sápmi.
    Att något stycka land för en västerlänning och storstadsbo ter sig tomt och obebott, betyder det inte att det är det. Detta är den myt varpå det mesta av världens kolonisationsförlopp baserat sig på. Människor formade av bondeskapad kultur förstår sig sällan på nomadisk sådan, eller på jakt- eller fångstsamhällenas olika funktioner och markanvändningsprinciper.

    På orsaker och processer som kan antagas ha bidragit till eller skapat det stora försvinnandet kommer vi alltså att fundera vidare och till detta återkommer vi alltså i denna artikelserie.

    SCENARIER, vad vi vet:

    Sverige har vi ju, som den idoge följaren av denna blogg vet, ägnat oss en hel del åt att reda ut hur försvinnandena gått till. En stor del – men långt ifrån allt – förklaras av det väl dryga tjogtal fördrivningskampanjer och -plakat som noterades främst under perioden 1646 till 1790 ca. Sedan har kolonisationen verkar och drivit samerna ännu längre upp. Vi tror att det kan finnas stor anledning dels att titta på ännu äldre tider, liksom mer på de mer kända historiska tiderna.
    Lokala fördrivningar synes vara ganska vanliga. Men det är också av mycket stort intresse att titta på hur olika assimilationsprocesser gått till; inte minst i kustområdena och andra kustnära trakter.


    Språk, historia och arkeologi står inför spännande tider och upptäckter! 
    Samt vill vi se betydligt djupare på bägge dessa (i sig flergrenade!) frågor, framvuxna ur sentida finländsk forskning: Hur gick det till när de sydsamiska språkvarieteterna kom in i det som skulle bli Sverige, från sydost? (se våra nyliga bloggposter för mer information kring detta!); samt – var innebär det för vårt kunskapsläge att vi har den kunskapen. Samt också detta härutav: Kan det ha funnit flera inmarschvägar in – och, sist men inte minst, var det sociala processer, handel och näringssamarbeten som förde de protosydsamiska och sydsamiska språkvarieteterna hit, och isåfall vilka? Minerva Pihas färska material är här centralt.
    Och detta: Vad innebär det för vårt kunskapsläge om samerna äldre historia att Jukka Korpela (professor i historia vid Joensuu universitet) säger att Savolaxare och andra ”insjöfinnar” – i Sverige kända som historiska skogs- eller svedjefinnar – menar att i det närmaste samtliga dessa hade samiskt påbrå?
         Härutöver bör Lars-Gunnar Larssons arbeten (2018) med gästrikesamiskan inbegripas i nyssnämnda ambitioner samt bör materialet kunna användas på betydligt fler sätt än vad som hittills skett. Det här handlar ju också om mycket färsk forskning.
         Dessutom bör språkvetarna och språkhistorikerna fortsatt kunna hjälpa oss med att finna fler och alltmer intressanta kopplingar mellan protosamiska, protofinska och protourfinska samt protoöstersjöfinska å ena sidan; och fennoskandisk förhistoria å den andra.

    Bildresultat för nystad

    Bilden: Nystad (fi. Uusikaupunki) i sydvästra Finland, där – vid inlandet strax norr om staden och innanför dess norra skärgård – samisk närvaro under åtminstone 600-talet AD slagits fast av Heikkilä (2014). Mer härom bl a här:
    https://southsaamihistory.wordpress.com/2019/11/23/b-o-t-h-n-i-a-n-samis-in-650-ad-theme-pre-historic-finlands-sami-society-subsistence-interactions-and-traces-from-ancient-times-recent-knowledge-in-short/
         Vi noterar också de såväl av Heikkilä som Ante Aikio fastslagna samiskbördiga toponymerna Livonsaari (Nådendals skärgård), Muskmäki (Pemar), Piksmäki (Lundo) och Piiksvuori (Masku, norra om Åbo, f ö en av Finlands ‘äldsta socknar, nämnd redan år 1232) – samtliga fyra orter i närheten av Åbo stad.

    Vi gör en litteratursummering i slutet av artikelserien; som också kan läsas i Sapmie Times.

Över is och vatten? Ny forskning om SYDSAMISKA SPRÅKENS* FÖRFLYTTNING 300 – 600 AD.

Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de Saepmie?

Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration
(artikelserien publiceras i sammanfogad form i Saepmie Times ** 2020!)

Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.

De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.

1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
     Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med Klubbekrigetnuijasota (fi.) – torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.

2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innahavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande  befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

3.  Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
** Beställes via facebooksidan Southsaamihistory eller epost saepmietalks@gmail.com


I kommande del:
Om följande arbete:

”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.

 

ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.

 

Bilden kan innehålla: text

Ovan: Bewick’s (1789) släde med sälskinnsöverdrag; sannolikt använd och såld av Jöns Andersson, anställd som sockenlapp i Njutånger (Hälsingland). Senare förd till Northumberland. Publicerad i Consett 1789.

Nedan:  Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889.

Postbåt i packis av JAG Acke.JPG

 

 

De ändlösa krigen: 1496, i sydöstra Finland (Olofsborg, Savolax), i dokumenterat samiska trakter

Olofsborg, Olavinlinna, ligger i södra Savolax vid staden Nyslott 
Vi är alltså i sydöstra Finland. Här fanns skattande samer på 1540-talet.
Nyslott heter Savonlinna på finska;: och det betyder ju ungefär Savoslott.
Olofsborg med Nyslott är beläget på holmar och öar invid Kyrönsalmi, i det stora Saimen (Saimaa)-sjösystemet, som fram till 1700-talet hette Lapwesi, som betyder ”Lappvattnet”.
De beskrivna händelserna torde ju absolut kunna ha drivit diverse ‘finländska’ (ett ord som inte säkert användes då) grupper på flykt, såväl som samiska grupper.

Savonlinna – Olofsborg i Nyslott. Creative Commons. Foto: Mikko Paananen 2002.
Olaus Magnus avbildade Olofsborg AD 1555 i
Historia om de nordiska folken.

1477:

1477 – Ur Finlands Diplomatarium

Herr Erich Axelsson skrifver sin svåger gamla herr Sten Stwre til ”om thet Nyslott, som han hade latit byggie i Saulax til landwärn, att thet bygdis först medh träwerk, men nu loter han thet mure både medh torn, ringemurer och andre nyttige huus och haffuer ther 16 gode vtlendske muremestere, och när arbetesfolcket moste fare effter sand, sten och kalck, dhå måste han haffue en roote medh huar pråm och 12 eller 15 hans egne tienere medh theris harnesk och wärier för Ryssarnes skuld, hvilket slot han kallade S. Oloffzborgh”.

Ibid:
Knut Karlsson (Gera) tågar i början af februari 1496 emot Ryssarne vid Olofsborg men lider ett fullständigt nederlag; Ryssarne draga, efter att hafva ödelagt Karelen och Savolaks, härjande genom Tavastland till närheten af Åbo; Sten Sture samlar folk och går vid månadens slut emot fienden; denna flyr undan.

Sturekrönikan (PE framhävningar)

Sturekrönikan. Sv. medelt:s rimkrönikor, vers 3910–4010. Beträffande de här nämnda milen se Styffes Bidrag IV, sid. CXCIII, not. 3.
Tiil Oloffs borgh sändes then ädla man,
Knuth Karlsson heether han,
och met honum lxx än ther tiil,
som jak förwissa idher säyia wiil,
alle hoffmän froma,
och sculle tiil nya slotthet komma.
Tha full thet thy wär saa
och mondhe ganska illa gaa,
daghen äpther kyndersmässa dagh soll op ran,
Ryzer them dräpa, holkit jak säya kan.
Thet hände och saa i thy
ath vij eller viij kunde borth fly.
Thet är sorgh ath höra
och sörgelighit saa framföra.
Ryzer laagho för Oloffs borgh
och Swänska män haffua stora sorgh.
Ryzer monde nämaren gaa oc dragha,
thet maaghom wy för Gudhi klagha.
Sawalax baadhe män och qvinna
kunde tha lithet wynna;
the rymde in i landith in
met sorgh och bleeke kin;
Ryzer them fölgher met rwnar snara
och them opfynna å hwar them händher ath wara;
thet maagh jak scriffua nw.
Paa samma tiidh slogo the i häll m siw,
Hwar een Ryz war saa snar,
slogho hwart thet barn i wäghen war,
och Swänskom tiil stoora sorgh,
the drogho in för Kronaborgh;
man plägher thet Tawastha huss kalla.
Thet saa skeer monde naghoth walla.
Ryzer the häria och bränne
och wille in tiil Aabo lenne;
the bränne kirkior och landh
baadhe öffuer aaker och strandh;
the thetta giorde waare ekke alstinges hundrath tw.
Saa hielpe mik Gudh och waares ffrw;
och huru stora skam,
Swänske ey tordes fram,
tha thet skedde; i thy
kom starkt rykte tiil Aabo by
Ryzer i Hatala kirkia waare
och hwaske beeläthe äller korss ath spara.
The waare thaa
när Aabo paa daxleedher twaa.
Her Steen i pläghen ärligh riddare nampn ath bära;
lather idher ekke saa förfära,
jak märkthe paa Aabo borgh
huru hans hiertha war fulth met sorgh;
han leeth tha scriffua öffuer Aalandh och Nyland saa,
och bodhkafflen sculle öffuer alth Finlandh gaa,
man aa huse met thera wäria,
och wille saa met Ryzom bäria.
Hwar man tha siik rörde,
tha her Steen syna byssa borgh aff Aabo förde.
Ther motte man höra mykit gny,
ther waare ynne skärpentiner hundrath try.
Daghen paa sancti Mattias dagh
tha dragha Swänske aastadh,
ryttere och Swänske alle the fläste,
däghlighe män och iw the bäste,
sommelighe met slädha och somme met hästh,
the fara som the gytha mästh;
ix hundrat waare hoffmen tha,
som alle wille fram ath gaa,
ij(m) aff Aalandh komma,
alle däghelige män och froma.
Tha the alle komma samman
tiil hopa och wthan gamman
the mer än xl tusendh waare,
som godha wäria i handom baare.
Tha Ryzer thetta sporde,
alle siik heem hastokth forde;
man ey kunde een ath hynna
äller noghon Ryz ath fynna.
The Swänske wille ekke längher ath yla
the äpther them foro wäl xxiiij myla,
saa matte the ther yla
och gaffuo siik met sorgh tiil hwiila;
the ey kunde längher komma
siik tiil noghon froma.
Hwath halp there mödha,
Kareel, Sawalax, halfft Taffwasta landh lygger ödhe;
ther maane nw ingen boo,
hwaske hundh, hane äller koo.
Hoo kan siik ther huila,
landit ligger ödha meer än lxxx mila.
I blandh Swänske waare lodhbyssor v(c) än meer,
tha thenna reesan skeer;
waare och ganske manga skytta
Swerige tiil liizsla nytta.
Stokholms sollenäre
finge tha the äre
ath the sculle bliffua tiil baka
och Oloffs borgh beewaka.
Ingen war tha annar seen,
hwar drogh heem i geen,
och komma hoffmän tha i thy
aather tiil Aabo by.
Somma skikkas hiith och somme tiith,
mästh tiil presta gaarda i then tiidh.

Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utgifna af Finlands Statsarkiv genom Reinh. Hausen. Band VI. Helsingfors: Finlands Statsarkiv 1930, 11–13.

De ändlösa krigen: 1496, i sydöstra Finland, i dokumenterat samiska trakter

Olofsborg, Olavinlinna, ligger i södra Savolax vid staden Nyslott 
Vi är alltså i sydöstra Finland. Här fanns skattande samer på 1540-talet.
Nyslott heter Savonlinna på finska;: och det betyder ju ungefär Savoslott.
Olofsborg med Nyslott är beläget på holmar och öar invid Kyrönsalmi, i det stora Saimen (Saimaa)-sjösystemet, som fram till 1700-talet hette Lapwesi, som betyder ”Lappvattnet”.
De beskrivna händelserna torde ju absolut kunna ha drivit diverse ‘finländska’ (ett ord som inte säkert användes då) grupper på flykt, såväl som samiska grupper.


Olofsborg. Wikimedia Commons. Foto: Mikko Paananen.

Ur Finlands Diplomatarium:
Knut Karlsson (Gera) tågar i början af februari 1496 emot Ryssarne vid Olofsborg men lider ett fullständigt nederlag; Ryssarne draga, efter att hafva ödelagt Karelen och Savolaks, härjande genom Tavastland till närheten af Åbo; Sten Sture samlar folk och går vid månadens slut emot fienden; denna flyr undan.

Sturekrönikan (PE framhävningar)

Sturekrönikan. Sv. medelt:s rimkrönikor, vers 3910–4010. Beträffande de här nämnda milen se Styffes Bidrag IV, sid. CXCIII, not. 3.
Tiil Oloffs borgh sändes then ädla man,
Knuth Karlsson heether han,
och met honum lxx än ther tiil,
som jak förwissa idher säyia wiil,
alle hoffmän froma,
och sculle tiil nya slotthet komma.
Tha full thet thy wär saa
och mondhe ganska illa gaa,
daghen äpther kyndersmässa dagh soll op ran,
Ryzer them dräpa, holkit jak säya kan.
Thet hände och saa i thy
ath vij eller viij kunde borth fly.
Thet är sorgh ath höra
och sörgelighit saa framföra.
Ryzer laagho för Oloffs borgh
och Swänska män haffua stora sorgh.
Ryzer monde nämaren gaa oc dragha,
thet maaghom wy för Gudhi klagha.
Sawalax baadhe män och qvinna
kunde tha lithet wynna;
the rymde in i landith in
met sorgh och bleeke kin;
Ryzer them fölgher met rwnar snara
och them opfynna å hwar them händher ath wara;
thet maagh jak scriffua nw.
Paa samma tiidh slogo the i häll m siw,
Hwar een Ryz war saa snar,
slogho hwart thet barn i wäghen war,
och Swänskom tiil stoora sorgh,
the drogho in för Kronaborgh;
man plägher thet Tawastha huss kalla.
Thet saa skeer monde naghoth walla.
Ryzer the häria och bränne
och wille in tiil Aabo lenne;
the bränne kirkior och landh
baadhe öffuer aaker och strandh;
the thetta giorde waare ekke alstinges hundrath tw.
Saa hielpe mik Gudh och waares ffrw;
och huru stora skam,
Swänske ey tordes fram,
tha thet skedde; i thy
kom starkt rykte tiil Aabo by
Ryzer i Hatala kirkia waare
och hwaske beeläthe äller korss ath spara.
The waare thaa
när Aabo paa daxleedher twaa.
Her Steen i pläghen ärligh riddare nampn ath bära;
lather idher ekke saa förfära,
jak märkthe paa Aabo borgh
huru hans hiertha war fulth met sorgh;
han leeth tha scriffua öffuer Aalandh och Nyland saa,
och bodhkafflen sculle öffuer alth Finlandh gaa,
man aa huse met thera wäria,
och wille saa met Ryzom bäria.
Hwar man tha siik rörde,
tha her Steen syna byssa borgh aff Aabo förde.
Ther motte man höra mykit gny,
ther waare ynne skärpentiner hundrath try.
Daghen paa sancti Mattias dagh
tha dragha Swänske aastadh,
ryttere och Swänske alle the fläste,
däghlighe män och iw the bäste,
sommelighe met slädha och somme met hästh,
the fara som the gytha mästh;
ix hundrat waare hoffmen tha,
som alle wille fram ath gaa,
ij(m) aff Aalandh komma,
alle däghelige män och froma.
Tha the alle komma samman
tiil hopa och wthan gamman
the mer än xl tusendh waare,
som godha wäria i handom baare.
Tha Ryzer thetta sporde,
alle siik heem hastokth forde;
man ey kunde een ath hynna
äller noghon Ryz ath fynna.
The Swänske wille ekke längher ath yla
the äpther them foro wäl xxiiij myla,
saa matte the ther yla
och gaffuo siik met sorgh tiil hwiila;
the ey kunde längher komma
siik tiil noghon froma.
Hwath halp there mödha,
Kareel, Sawalax, halfft Taffwasta landh lygger ödhe;
ther maane nw ingen boo,
hwaske hundh, hane äller koo.
Hoo kan siik ther huila,
landit ligger ödha meer än lxxx mila.
I blandh Swänske waare lodhbyssor v(c) än meer,
tha thenna reesan skeer;
waare och ganske manga skytta
Swerige tiil liizsla nytta.
Stokholms sollenäre
finge tha the äre
ath the sculle bliffua tiil baka
och Oloffs borgh beewaka.
Ingen war tha annar seen,
hwar drogh heem i geen,
och komma hoffmän tha i thy
aather tiil Aabo by.
Somma skikkas hiith och somme tiith,
mästh tiil presta gaarda i then tiidh.

Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utgifna af Finlands Statsarkiv genom Reinh. Hausen. Band VI. Helsingfors: Finlands Statsarkiv 1930, 11–13.

WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsion, Exodus, Ethnic Cleansing in The Sweden-Finland Kingdom. (1:2) Focus: The East Half of the Kingdom.

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions. Also more on Felleslappeloven and international treaties.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

EDITED Nov 24: One passage on Savo, that would be ”Häme” in a document from 1454; and a crucial (earlier left out) part on Great Nordic War 1714-21.
EDITED Nov 27. Interpretation of Kolske as Arkhangelsk. / PE 

MIGRATION
Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: this is Novocholmogory, namely the fortress initiated (ot at least thought to be the first construction start year) 12 years before the Teusina Peace, in 1583… More known to us as Arkhangelsk,
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that 
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildly put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Great Nordic War – terrible times
Apart from that, 1714-21 as well as for example; the furious Russian attacks on – in a first and worst wave – on what is Finland of today, mad massacres, plundering, foray and in a second wave – burning along practically the Bothnian coastline including also Sweden proper. Indeed it was a frightening, horrendous era;: it drove thousands of Finns from their homes, to be domestic migrants. Here we need to investigate thoroughly how many Sámis that also did migrate.

GUILTY PARTY: Russia.  (Edited/added Nov 24, 2019)

The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna, Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians. Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge appetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only executed the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:
Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventually for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Feodor_I_of_Russia_(parsuna,_1630s,_Moscow_History_museum)
Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
COLONIALISM
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lapland (lappmark in Swedish). Same phenomenon is also registrered by Archaeologist about Southern and Central Karelia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?

Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.

Peter Ericson Nov 19, 2019

 

WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsions, Exoduses, Ethnic Cleansings in The Sweden-Finland Kingdom (1:2)

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

MIGRATION
Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: of lesser certainty, but sometimes viewed upon as possibly an early fortress of Kola area, most likely to have been founded in the surroundings of Solovetsky Monastery (in its turn founded in 1436). All in all, in general and in a swift, brief way (with a slight risk of simplification; this is present-day (2019) Russian Karelian republic described.
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildy put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Apart from that, 1714-21 as well as for example; the severe attacks
The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians.

Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge apetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only ecexuted the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:

Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventuelly for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Feodor_I_of_Russia_(parsuna,_1630s,_Moscow_History_museum)
Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
COLONIALISM
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lappland (lappmark in Swedish). Same phenomen is also registrered by Archaeologist about Southern and Central laerlia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?
Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.

 

Peter Ericson Nov 19, 2019


Thus national painter Albert Edelfeldt did view the 16th Century Civil War, the Nuijasota – a war in it’s entire shape created by Swedish noblemen; governors and throne pretenders. From 1879.

Epistel 3: Järnålderssamerna på Åland (Iron age Sámi speakers, to be continued!) och ett av samisk historia osande Finland …

Samerna på Åland, i sydöstra Österbotten, i Satakunta, i Nyland,
i Egentliga Finland, i Tavastland, i Savolax, i Äyräpää och runtom Ladoga.

Och på några andra platser.

Jag har tillbragt senaste dygnen med att sträckläsa finländska avhandlingar med samiska temata – företrädesvis på svenska och engelska. De rent finskspråkiga arbetena läses i huvudsak enkom abstracten på. Hesas splitternya centrumbibliotek Oodi/Ode har gjort sitt till och idag begravdes näsan i en upplysande bok om Viborgs historia. RIksarkivet är nästkommande projekt; liksom stipendieansökningar.

Material till en bok närmast helt ägnad åt samernas historia i Finland torde snart föreligga.
Men först några fler föreäsningsturnéer.

Den av nya rön på detta område intresserade österbottningen beger sig lämpligen
till Malax måndagen den 11 november!
Förhandsanmälning i länken, 13 €, fika ingår.
Kvarkens Båtmuseum i Malax. MI arrangerar:

https://mi.malax.fi/kurser/visa/686

Bildresultat för egentliga finland charta