Definitioner av Sápmi – hur utvecklar vi dom? En onsdagsfundering.

Undertecknad har nu i ett kvarts sekel intensivt arbetat med att undersöka de perifera och okändare delarna av det historiska område som hyst samer och där samer varit aktiva.

Området har alltid intresserat mig våldsamt; och i all blygsamt har jag följt i Ingvar Svanbergs och Christer Westerdahls fotspår och låtit mig inspirerats av såväl Inger Zachrisson som Jouni Tervalampi och på senare år fått en medarbetare i Eskil Olsson och således arbetar i följande svenska landskap, som nu samtliga fått en samisk historia – i ett nota bene! sammanhängande område med gamla samiska näringar: Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna, Gästrikland, Uppland, Södermanland, Värmland. Vissa indikationer börjar nu peka på att det skulle kunna bli så att även Östergötland kommer att kunna räknas in här i gruppen.

Samma sak håller nu på att upprepas med Finland.

Frågor som växer fram härutav:

1. Om sydsamerna lever ned till Härjedalen, vad kallar vi alla de som levt söder därom?

2. Samma fråga fast med södra och centrala Finland?

3. Hur blir definitionen på Sápmi. Ska den problematiseras på nytt?

Vi kommer tillbaka till frågeställningarna.

 

Peter Ericson 16 oktober 2016

 


Bild: Nordregio. 
Bildresultat för sápmi

Tamren i Mälardalen, Värmland och Österbotten? Lite mer om kronans renar 1570-1610 ca

Kring år 1600 förekom försök till tamrenskötsel på ett tjugotal sörmländska, uppländska och västmanländska slott, gods och herresäten. Västerås och Mariefred slott hade varit ute tidigast, liksom hade man placerat ut renhjordar tillsammans med andra hjortdjur på kungliga Djurgården. Av allt att döma huserade samerna som åtföljde djurgårdsrenarna i det som nu är studenbostadsområdena kring Lappkärrsberget (det kan dock inte uteslutas att namnet skulle kunna vara äldre. Det finns namn från 1400-talet på lapp- i stockholmstrakten, t ex i Roslagen).

Tamrenskötselprojekt med sydlig åretruntrenskötsel på initiativ av vasasönerna pågick under dessa decennier även på flera håll; i Värmland, Medelpad, Ångermanland och Österbotten placerades renhjordar ut på bruk och kungsgårdar. Något eller några fler landskap skulle ha kommit i fråga, t ex Gästrikland, men det tycks såsom detta skrinlades, möjligen i och med Karl IX:s död. Medelpad är inte heller hundraprovcentigt säkerställt att renarna vare sig sänder eller kom fram. Värmlandsprojektet var Karls eget projekt under tiden som Hertig Carl. Dessa renars skötare upptages i skattelängderna och den mindre hjord det där handlade om torde kunna antagas ha tjänstgjort som dragrenar åt det Nya Kroppa bruk där deras vårdare arbetade.

Svartsjö kungsgård i Mälaren är en av de mer namnkunniga platserna där tamren huserats. Det vore intressant att starta ett forskningsprojekt om just dessa renar – liksom om annan samisk historia i t ex Färentuna socken liksom i södertörnssocknarna.

Generellt medföljde renvårdare med hjordarna (dock är det ej säkerställd att det alltid var så). Vårdarna hade inte minst ett bestyr att hålla renarna lugna ombord på fraktfartygen, som lade ut från Seskarö i Norrbotten. Vanligen hämtades renarna ur de kronans hjordar som förvaltades av birklarna/lappfogdarna. Av vad vi kan sluta oss till, kom renvårdarna från samma områden. De första vi känner är de fyra renvårdarna som medföljde renhjorden till Västerås slott år 1570; Pål Lappe och Anna Lapska plus två andra icke namngivna samer. Det kan också ha handlar om s k finländska samer (detta var ju under en tid då Finland ingick i det svenska riket). Att Pål hette Pavval är sannolikt en lågoddsare.

Vi ska vid tillfälle titta närmare på om huruvida birkarlen Nils Oravainens mycket stora hjord möjligen konfiskerades och utspreds i sydliga områden, efter att denne slutgiltigt förlorat sitt förtroende hos kungen och kronan.

Vi ska också se på hur det gick. Av det allra mesta att döma klarade sig inte nortrbottensrenar så långt söderut. På flera håll torde också kunskap ha saknats  om betesbehov, liksom rimligt bete. Det kan ha varit så att djurgårdsrenarna (och i någon mån de på Karlbergs djurgård) klarade sig bäst, i samband med att de förvildades och fick springa förhållandevis fritt och själva söka sitt bete. ”Svinnet” i samband med sjötransporterna torde inte heller ha varit alldeles obetydligt.

ANNAN TAMREN? Utan tvivel har renar förts såväl till försäljning liksom på bete rutnom Mälardalen, på Södertörn och på Mälaröarna. Till detta avser vi återkomma!

Peter Ericson 4 augusti 2019

Gustav_Vasa_triumphs_3LAPPKIÄRRSlapponicahae_kuva Hannu Vallas 1998

Bilder: 1. ”Gustav Vasa triumferar i Västerås”. Fred J (Wikimedia Commons) – The original painting was soon lost. The image depicts a watercolor reproduction made 1722 by J. Wendelius, when the originals were still kept at Gripsholm castle. The watercolor reproductions are kept at the Royal library, Stockholm. 2. Ur en av de äldre djurgårdskartorna ca 1700 (RA). 3.  Schefferus 1673. 4. Korsholm. Finländska Museiverket: Byggda kulturmiljöer av riksintresse RKY Gamla Vasa och Korsholms kyrka, Vasa. Mustasaari kyrkas ruiner. Bild: MV/ RHO 41598 Fotograf: Hannu Vallas 1998.
5 (nedan). Utsnitt ur Olaus Magnus’ (Olaf Månssons) karta från 1540. 

OM 1540

 

BOTTNISKA SAMER. Om det samiska kustlandskapet i arkiven – från St. Petersburg till Kolmården —) – samiska spår, avtryck och boplatser i maritima trakter (smakprov) P. Ericson 2019

Av Peter Ericson

Bottniska samer 

 

Vi hade kunnat börja på Karelska näset, numera i Ryssland, i Lapausei, dvs Lappvattnet, eller kring Lappeenranta i sydostligaste Finland, i de trakter samer skattade runt 1540 eller varför inte vid det Katinala gods varunder skattande tavastesamer låg år 1390. Men nu handlade det dels om kusten, och dels har vi alltså högre beviskrav på boplatser än enkom toponymer om än aldrig så många.

Så vi inleder alltså vår i huvudsak rapsodiska genomgång lite försiktigt i forna Österbottens län; det (bildade 1634) som delades i Uleåborgs respektive Vasa län år 1775.

Vi startar med Hailuoto, dvs Carlön (idag Karlön). Den samiska sijte som bodde där med sina tidtals minst 400 renar omskrevs av exempellöst många sinsemellan oberoende källor, finländska geografer inte minst och svenska 1776-1795, ex Hushållningssällskapet och Geografisk årsbok. Ön ligger alltså utanför Oulu = Uleåborg, som f ö har ett namn som vanligen kopplas till äldre samisk och ska betyda våt- eller sankmark, möligen ett med det fornnorrländska og besläktat ord. Lite längre norrut omkring Kemi – på svenska tiden kallat Chimeå – samt enligt samtida dagspress s k ”elf-lappar”, dvs älvsamer utmed huvudvattensystemet. 1880 (t ex) omtalas samer med renhjord på vinterbete nära Kemi stad.

En 716 år gammal toponym vid södra österbottenskusten – som sedermera låg till grund för den historiskt intakta staden Kristinestad – väcker stort intresse, nämnd i förbigående i ett brev skrivet av Birger Magnusson, Birger Jarls sonson; nämligen den gamla storsocknen Lappfjärd. Kombinationen etnonymen lapp och sund/sand/vik/fjärd är högst frekvent. Den här är dessutom oerhört gammal.

Likafullt är toponymerna, terräng- och platsnamnen av oerhört stort intresse. Varje kartblad i svenska delen av Österbotten röjer uppenbara såväl lapp-namn (oftast) som ren-namn (ibland). Denna företeelse är utan minsta tvivel starkast vid kusten och ute på öarna. Några exempel:

Esse: Lappfors, Nederlappfors, Överlappfors 
Lappfjärd: Lappfjärd 
Lappo: Lappo 

Då ska vi också notera att detta uteslutande handlar om finlandssvenska bebyggelsenamn, som det kallas. De finskspråkiga är ej medtagna, det är inte alltid dessa toponymer sammanfaller. Minst tiotalet fler sådana namn finns i Österbotten, främst på sjökorten: SLS har inte tillnärmelsevis fått med alla.

S k ”lapp”-toponymer kommunvis – en kort jämförelse över Kvarken och Bottenhavet/Östersjön

Jämför vi med Åland, det mellannorrländska kustlandet eller Roslagen är antalet lapp-namn till synes koncentrerat störst i Nykarleby och Vörå kommuner, tätt följt av Kristinestad. Sedan om vi ser på Norrtälje, Östhammar, Stockholm och Haninge kommuner så har dessa var för sig sina sådana koncentrat av namn. Exempel på sådana har vi bland annat där kring Ornö, Saltsjöbaden/Värmdö, Häverö och Forsmark – emedan Södertörn bör undersökas närmare, liksom Mälaröarna.
Dock finns det alltid felkällor här; man må komma ihåg att en närstudie av sjökort, Ekonomiska kartan etc samt, naturligtvis, samtal med initierade informanter valigtvis ger ett mer omfattande resultat än att bara titta i ortnamnsregistret eller dess finländska/finlandssvenska motsvarighet. Samtidigt håller vi i minnet att finska namn här ej medtagits. Å andra sidan dominerar de finlandssvenska namnen kraftigt i de specifika kusttrakter vi undersökt. Troligen skulle en djupgående undersökning av södra Finland komma att ge en kraftig uppräkning av namn där.

Fokus är är alltså främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornslandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå kn har ett par sådana, liksom det finns fler i trakten. Sköns (Sundsvall) Lappkojberget och Lappbacken torde kvalificera; och Nordanstig är inte sämre. Mellan Iggesund och Skutskär ser det preliminärt magrare ut.
Slutligen även en reservation för Åland; där vi ej känner kartorna på detaljnivå särdeles väl. Fler skulle kunna finnas.


Fokus är här främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornlandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå [ — ]

Lappfjärd, dvs Kristinestad (olika varianter över tid)

Äldre belägg Årtal

Michæl de Lappafærd 1303

Lappfierd  1442

Lappafierd-(h)aby 1492 – 1494

Lappfiell soken  1508

Lappefierdin  1514

Lapferby  1546

Lappfierd  1552

Nu skulle vi inte gå ner till södra Finland, men om vi gjort det kan vi konstatera följande välbelagda och etablerade toponymer i Nyland längst i söder (vi noterar avsaknaden att Lappvik, nog kanske för att främst numera är känt under namnet Lapinlahti):

Tenala: Lappvik 

Kyrkslätt: Lappböle
Helsinge: Lappböle 
Pernå: Lappnor
Lappträsk: Lappträsk, 
Strömfors: Lappom

Dessutom skulle såväl Oulu-namnet som Kott- (kott äldre svenska nominiativ för kåta, jfr. kottor (pl.) kunna skvallra om form samisk aktivitet. Mer forskning efterlyses! 

Källa här som ovan är http://bebyggelsenamn.sls.fi/ vilket lika lite som svenska motsvarigheter är heltäckande. Exempelvis finns dussintals fler namn i Österbotten än vad som anges.
Vi erinrar oss dock bruksskolan för samer, kungliga renskötare i Korsholm och den allom citerade sägnen eller traditionen om att samer länge bebodde Österbotten, även dess kustland. Se artikel på annan plats i detta nummer. Vi bör hålla i minnet att Österbotten-begreppet skiftat starkt över tid.


Norrbotten – Bottenviken

Kl. 10 d[en] 15. [Augusti] reste vi in til Lule-Nystad. Staden ligger väl, på en half ö, mot söder (är) af öpna skärgården – sunnanväder gör der hamnen osäker, men så mycket säkrare är han på norr, hit seglas förbi landt udden. flere fartyg lågo der. Til det yttre såg han något sämre ut än Torneå – til välmågan skal vara bättre, största handel med bräder och tjära. Vi voro som hastigast inne hos Borgm[ästare] Bergström. Kyrkan stod under bygnad, sacristig[an] vid främr[e] ändgafv[eln] med Predikstolen öfver altaret, emellan sacrist[iga]n och öfverrumet och kyrkan voro tilärnade fenster. Assessor Langes hus och gård låg väl – hade ett litet bygt castell – färgat – af trä, til Lusthus. 51 Vid hemres[an] [mot Lule Gammelstad/PE] sågo vi 2ne Lappkåtor – der ingen ting syntes, utom fattigdom. Fingo der traktera oss med åckerbär. Desse lappar försörgde sig (med tiggande) bärplockande, korgar etc. Hade intet haft renar. Dagen – liksom den förra, vacker, strödda moln på himmelen. Kyrkan i Lule g[amme]lstad är stor, med 7 läktare. Altartaflan kostbar. liknar Strängnäs altartafla. Gäddvik Kl. 5. Lule älf öfverfors – Hon kan ej stängas med Laxpata som Torne, för sitt djup. En stor bro och ny rät väg är anlagd. nära Ersnäs, ginande öfver en hafsvik. – För Regnet lågo vi om natt i Ersnäs.
Samuel Liljeblad ”DIARIUM för en Lappsk Resa Anträdd d. 29 maji 1788”  URKUNDEN NR 15 Källserie utg. av Forskningsarkivet vid Umeå Universitet Red. Karin Snellman. Vi noterar att ännu 1788 man kunde kalla nuvarande Luleå för Lule Nystad.

Vissa orter urskiljer sig starkt genom århundraden och bland de, speciellt kustnära eller rena öar, vill vi nämna Hvitå i Råneå, Andersön, Brändö, Persö, Kallax.

Några platser och i förekommande fall tider och proveniens där samer noterats för aktivitet utmed norrbottenskusten eller nedre områdena i historisk tid: Nederluleå (sn)1730, Bensbyn, Luleheden, Svartlåskogen, Lule stad, sjösamer (dito) 1708, Rödingträsk i Överluleå socken (sn) 1857, Gammelstaden 1709,  —-  [ — ]

Andra platser av betydelse är exempelvis Vojakkala, birkarlasätet; Seskarö, utskeppningsplats för kronans renar och Medlerstein, bruket, vartill en enorm mängd samer var kopplade som s k hållappar, vars renhjordar i sin helhet framdrevs eller -odlades för att möta järnbrukets behov. Enligt Linné var Medlercreutz en man som samlade pengar. Givetvis är Norrbotten – såväl länet som landskapet – exempellöst fullt med samiska boställen, i tusental. Också efter kusten kan kända och indikerade boställen i arkiven mätas i minst hundratal. Platser som både varit trivselland och boplatser är t ex Brändön, Kallax, Hindersön och Persön. Mer i kommande nr.

Sträckan Skellefteå-Umeå

Detta område ägnar vi mer uppmärksamhet i något av de kommande numren.
Bureå 11:1 är en samisk härd som vi vill nämna, den ligger i det område som hävdats vara men ej bevisats såsom kloster. Björngraven utåt Bjuröklubb bör ju ävenledes nämnas.

Några samiska platser i urval mellan Umeå och Sundsvall

Umeområdet är inte så systematiskt genomsökt som man skulle önska, även om vissa insatser tycks ha gjorts i samband med kulturhuvudstadsåret. Väldigt många av de tidiga kustsamerna tenderade att samlas sig kring Ön. Andra anhopningar av aktivitetsområden finns mellan Klockarbäcken och Umedalen. Populära vinterbeten har genom århundradena visat sig dels i Piparböle-Hissjön, dels i Ersmark men även i mindre avgränsade områden, inte minst ute vid Skeppsvik för tusentals renar kunde beta under vintrarna på 1870-talet. I gamla dagar gick man gärna över isen vid Holmsund mot Obbola. Holmöarna bör nämnas; här har samisk aktivitet varit legio.
En gammal etablerad flyttväg över Klabböle-Stöcksjö (ibland vidare ut till Holmöarna) stängdes av i samband med det gigantiska vattenkraftverkbygget Stornorrfors på 1940-talet.

Vännäs

Pengsjö 1870 samt Örsbäck med Mandamor och ”gammlappan’ ”
Om detta intressanta komplex av händelser, människor och platser har vi uppehållit oss (PE) i en artikel i Christer Westerdahls bok Sydsamer (2008); som en följd av ett mångårigt arbete i Nordmalingsprocessen och detta som ett centralt inslag i denna. Materialet härrör till stor del från Nybyggarmuseet i Pengsjö och Tycho Nymans penna. Släkten Nyman räknar sitt lokala ursprung från en soldat J. Nyman, som avled tidigt och lämnade änkan med torpet och fem barn. För att hon skulle slippa bli bostadslös och runierad borgade samerna från Tärna för henne och en flera generationer lång samarbetshistoria inleddes. T. Nymans farmor lekte med samebarnen och lärde sig samiska ute på Örsbäcksheden vid ungefär samma tid, de intensiva vinterbetesperioderna på 1860-talet (paralleller har omtalats bl a i Sättna, medelpad – men åter andra exempel finns). Som motprestation för borgen fick änkan Nyman ta hand om ett antal äldre samer som inte orkade följa med tillbaka upp på vårarna. Mer om detta i andra sammanhang och i Sydsamer.
Samtidigt med mina arkivfynd i den spännande bevislådan undertecknad ”ärvde” i angivet sedvanemål – och tidigare – hade Henrik Omma med familj spelat in videofilm vid sina besök ui den gård som de i Vapsten sameby kallade Slaktar Nymans gård. Som man besökt under ett försvinnande stort antal generationer, alltmerdan huvudvinterbetet låg nedströms utmed Torrböles och Örsbäcks lavhedar.
En mycket intressant aspekt i sammanhanget är att Pengsjö av språkvetare anses vara samiskt i etnonymin (vilket ju torde kunna tala för långt äldre samiska samband än det 1870 som Nyman-historien tar sin rot i ); nämligen
Bienjjiejaure = Hundsjön.

Nordmaling präglades länge, under hela rättsprocessen (sedvanemålet i Nordmaling; även kallat Nordmalingsmålet 1997-2011 av den döda hand sådana processer ofta lägger över ny forskning som inte syftar till ren bevisföring. Detsamma gäller i hög grad Hörnefors och Bjurholm [ — ]

 

 

Fullständiga bildtexter i sista delen. Sjösamen heter Ivar Samuelsen och hör till ”nordnorska stammen!”. Foto av Bonaparte 1884, Wikimedia Commons.
Samegruppen är från Ulvöhamn 1890.

Liksom till närmast nedanstående socknar återkommer vi till Nordmaling i kommande avsnitt; men vill ändå nämna ett mycket signifikant område med flera olika boplatslägen nämnda: Ava-Aspeå med Hemörssundet och Drivan. I angränsande trakter som Rönnholm och Saluböle —— [ — ]
En oerhört intressant företeelse är den sjösamiska historia som skymtar fram i de tidiga toponymerna känd senast från ca 1780; och som lär kunna fylla ut Sveriges sjösamiska historia mellan Umeå och Höga kusten.

Botniabanans arkeologiska undersökningar, som vi planerade tillsammans med Raä
Här bör nämnas den för tiden oväntade rikedomen av samiska kustlämningar som följde på den första upptäckten vis Lill-Mosjö i Banafjäl, Grundsunda i samband med Botniabanans arkeologiska undersökningar. På den följde snabbt andra härdar och flera i angränsande Tävra, Arnäs. Därtill ett par år senare i Nätra på Bjästamon, fler härdar. Sedermera tillkom tre funna härdar i Säbrå – idag har vi 13 st samiska härdar käna utmed sträckan Grundsunda-Säbrå. Naturligtvis bara toppen på ett isberg, men ändå jämfört med för tjugo år sedan enorma framsteg – och något som aalltmer påverkar tänkandetinom kulturmiljövården. Första fyndet 1998 rubricerades till att börja med som ”möjlig ryssgrav”. Dock kom fyndsammansättningen av kritpipor, skinnskrapor och samtida mynt tillsammans med det faktum, att sockenlappen Per Jonsson höll till på mer eller mindre den exakta platsen att snabbt före arkeologerna till säker mark. Intressant är att en flyttled tycks ha passerat platser såväl före som efter Per. Förstudierna till Raä:s botniabanearbete var oerhört intressanta att arbeta med. Detaljerna kring de inblandade aktörerna och källförteckning till den digra rapportskörden kommer vi att återkomma till.
Att medlemmarna från Vilhelmina norra sameby, varav i sammanhanget bör nämnas Jonas H. Gorik och Laila Stinnerbom, hjälpte oss att identifiera härdarna i Lill-Mosjön såsom samiska ska alltid kommas ihåg; och var helt avgörande – inte minst för att vi så snabbt kunde gå vidare på rätt spår.

Höga kusten – av stort intresse: rikt sameliv sedan gammalt

52 byar, 52 sjöar, 52 berg, 52 visteplatser … ?
Åtminstone de tre första utsagorna är en del av ett gammalt lokalt (eller möjligtvis ångermanländskt) talesätt. Även om detta låter som en ouppnåelig boktitel om socknen Nordingrå för framtiden vore det utan tvivel möjligt att skrapa ihop detta antal samiska boställen; i synnerhet om man finge räkna in sockenlappsboställena. Här väljer att lyfta fram blott tre (och lyfta ett par andra aspekter, som informanter, flyttvägar och metodproblem) områden/platser: vi ser på Lappudden vars s k lapptorp – en lokal benämning – delas mellan Järnsta och Körnings byar; ett torp på en udde i Vågsfjärden, Det har kallats replipunkt utmed ett mellersta flyttstråk av de tre som ansetts genomkorsa Nordingrå, ehuru inte så långt ifrån det sägenomspunna tillika mystiska och hittills fyndlösa Lappkåtaberget. Härtill borde även nämnas Mjällomslandet med av Olov Lundin 1971 omtalade handels- (och förmodligen även -)platsen Måviken —— [ —-]

De fiskande burgströmarna höll ofta till i Fällsvik och vid Hamnbastudden [Hamm: bastûddn] ute i Hamna, dvs Fällsvikshamn. Författarens mormors äldste bror Petrus Viklund, född 1913, berättade ganska utförligt om detta åren runt 2000, och visade på platsen som sedermera skyltades inom ramen för Kramfors’ samiska kulturled Hällmarker & blått hav eller Gälnoe jîh plaaves maeroe.

Vibyggerå-Bjärtrå-Skog-Nora:
Kallas i lappfogdarnas arkivmaterial och i utredningen från 1914 för reservbetesland. Beläggen för tidiga samer utanför de rena fjällsameleden – vanligen antingen skogssamer eller sjö-/kustsamer – är förhållandevis ymniga. Här finns rejält många trivselland av vilka vi nu blott nämner Torkel Larsson Kroiks sista, nämligen Skullerstabölen. Han sålde halva sin renhjord till Nils Leonard Nilsson i Långudden, Bjärtrå på hemväg från Nora och Skogs socknar. Denna författares mormor stod som barn och såg Torkels renhjord (i Nordingrå) passera upp emot Barsta och ”frödde fötterna”. Ute i trakten ifråga finns förresten minst en Lappkôjmon. Vid ett annat tillfälle omsprangs vår informant A, kvinna, född 1916 av samma drygt tusenhövdade renhjord, som kom snabbt mullrande uppifrån Ådd: aschkajn, dvs Ådals kaj, dit den nått via isen på Gaviksfjärden.

BILDEN: Ivar Samuelsen, fotograferad av Bonaparte 1884. Wikimedia Commons.
Ivar var en norsk sjösame. kan samerna i vårt innanhav ha sett ut på liknande sätt?

sjøsamisk_mann_finnmark_norge_ivar_samuelsen_1884_av_bonaparte

Forts i Del II

(icke-bindande förhandsbeställningar på boken på fb-sidan southsaamihistory erbjuds inom kort; samt inom kort på en egen hemsida.
Serien kan också läsa avsnittsvis i Saepmie Times, del 1 ute inom kort!)

Stadsvandra, smartare, billigare – i samernas fotspår 5-6-7 oktober!

Stadsvandra i samernas historiska Stockholm …
Återskapa 600 år av samisk närvaro kommande helg –
med Peter Ericson, historiker, föreläsare, forskare, författare

I samarbete med NBV-Stockholms län
fre 5 oktober kl. 15.00 – 18.00
lördag 6 okt kl.10.15 – 13.00 (e.m-tur inställd obs!)
sön 7 okt kl. 11.00 – 14.00

Start alla dagar Mariatorget, söder om Tors fiske.

  • Du Prenumerant på Saepmie Times! Du har rabatt:
    Din totala kosnad lördag är 90 kr, och fre/sönd 110 kr.

    NY AFFISCH HELA HELGEN

Lördagstipset På Stan: Samisk historievandring! Samer från 1300-tal till idag

Lördag (Samma som ovan): heldagstur!

Start Viking Line via Katarina-Maria-Gamla Stan-Klara 225 kr.
Hela turen till och med Norra real: 250 kr.
Ingen mat inkluderad, men vi tar fikapauser.
Start kl 10.00, avslut ca 16.00 – 16.15.
Obs förlängt och prisförhöjt. Inkl NYTT inslag!

Swish 0724243922

Frågor sms 0729070058

Anm saepmieforskning@gmail.com (eller hit/på Swish!)

* eller betala till swedbankkonto (privat) 2240045340, clearing 84202, kontoinnehavare Peter Ericson

https://youtu.be/8iHWJ-btq4k

Minns i september? – Samehistoriska stadsvandringar fre – lör 7 – 8 sep (UPPDATERAD 30/8)

Saepmie Stuehkiesne
Samernas Stockholmiana eller Sápmi i Stockholm

Historien om flera bemärkta samekvinnor och någon man 1413-idag.  – BOKA NU!

 

 

https://www.facebook.com/samernassthlm/videos/234488557235116/?t=1

Stadsvandringar fredag och lördag 7 – 8 september.

Fem turer:

Tur 1. Fredag heldag inkl paus för lunchbuffé (225 kr exkl lunch)
Samling 9.00, avgång 9.15, avslutas kl.15.45. Viking Line till Klara k:a.

Tur 2. Lördagsturen: Viking Line till Norra real (250 kr)
(225 kr om avslutad vid Klara)

Fredag, delsträckor: 

Tur 3. Maria till Klara (k:a) kl 11- 15 (120 kr)

Lördag, delsträckor:

Tur 4. Klara till Norra real (70 kr, tid kommer senare, ungefär som fredag)

Tur 5. Maria till Norra real kl
11– 16
(160 kr)
Samling utanför Cafe Fru Bellman

 

 

Nota bene: 
Alla vandrare får Saepmie Times 1/2018 (värde 75 kr)
där det står om Maria Magdalena Matsdotter!
Dessutom erhålles prenumerationer till halva priset.

 

 

Klara samiska historia, del 1 1300-1600-tal

Klara, Norrmalm, Stockholm

1300-tal. Norrstigen passerar området. Runt 1290 grundläggs S:a Clara kloster utgående från en donation av Magnus ladulås. Men besitter en enorm landmassa. Klostret blir grunden till hela norra Stadens expansion. Klostret är en syskoninstitution till Gråbrödraklostret, grundat något decennium tidigare; som besitter större andlig makt men med möjligen mindre värdsliga tillgångar. Dock är de mera involverade i Stadsholmens göranden och låtanden.

1400-tal. Samiska legendariska kvinnan Margareta, som 1389 hade träffat Unionsdrottningen Margareta i Malmö (då i Danmark) besöker såvitt vi vet bägge franciskanerklostren; S:a Clara kloster och Gråmunkeklostret på Kidaskär (idag Riddarholmen). Klostret genomgår en tuff tid med många bränder; efter 1300-talets – givetvis frånsett Digerdöden – genomgående blomstring kom 1400-talet merendels att utgöra en nedgång. Striderna runt Brunkeberg på 1470- och 1490/00–talet samt flera förödande bränder samma sekel kom på sikt att innebära klostrets undergång. Om inte annat så indirekt; på det att Peder Swart med bestämdhet hävdade att nunnorna svikit di svenske. Katolska helgedomar och nunneordnar stod ej högt i kurs.

15-1600-tal. Klostret rivs 1527 av en resolut Gustav Vasa. Det finns belägg för att teglet i clarisinneklostret användes vid tillbyggena av Slottet Tre Kronor, såväl 1527 som senare.
Sedermera river Johan III deras kyrka och uppför det som ska bli S:a Klara kyrka. Hamnlägena och kajplatserna flyttas upp i terrängen.

Klara gentrifieras (skulle vi ha sagt idag); det blir från att ha utgjort en splittrad bebyggelse nu högreståndsmiljöer. Detta förstärks alltmer efter stadsplanerna runt 1630-40.
Sumpmarken fortsätter dock att skapa en ohälsosam miljö; något som torde ha pågått mest genom hela senmedeltiden. Flera samiska arkeologiska fynd finns från denna tid, just runt Klara kyrka. Vi hoppas kunna publicera några sådana i kommande nummer.

17-1800-tal osv i Del II.

 

 

BILDER:

1, English: Sweden, Stockholm, Riddarholmen, Medieval basement rooms in the Old Parliamentary house.
Svenska: Stockholm, Riddarholmen, Ga Riksdagshuset, medeltida källarrum från Gråbrödraklostret.

Av Alexandru Baboş Albabos – Eget arbete, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=11356319
2. S:t Erik
3. -4. Samiska fynd från historisk tid. De beskrivs lite närmare i nästa del.
Väskbygeln hittades i kvarteret Svalan, helt intill där sedermera samernas första centralförbunds kansli kom att ligga (grannkvarteret Duvan).
Nedre bild: Samisk hornsked funnen i kvarteret Hägern större vid Drottninggatan. Foto: Helena Fennö. Stadsmuseet i Stockholm.

Klarabrandens eldstormar 1751 (från Wikipedia) kan förklara varför liken på gamla kyrkogården blivit så omrörda?

Hela Klara var ett enda eldhav och det såg ut som om luften ovanför branden tagit eld. Elden hade utvecklats till en eldstorm som kan jämföras med eldstormarna i samband med bombningar av tyska städer under andra världskriget.[1]

Bilder: okända kart- och bildskapare. Man ser tydligt i grått var det brann.
Detta skulle i ög grad kunna förklara varför de döda är såpass omrörda och deras kroppsdelar i såpass oordning,

 

Klarabranden 1751 sedd från Södermalm

Klarabranden 1751 var en stor brand som startade den 8 juni 1751 i färgeriet Blå Handen på Mäster Samuels gränd intill Klara sjö i Klara församling på Norrmalm i Stockholm, ungefär vid platsen för dagens Åhléns City.

Branden blev en katastrof, som härjade en stor del av dåtidens bebyggelse på Norrmalm, 221 gårdar blev totalförstörda och Klara kyrka skadades svårt. Branden spred sig ända till Södermalm och räknas till de våldsammaste som drabbat Stockholm.[1]

Redan några dagar innan branden började rådde det stormvindar över Stockholm och invånarna hade problem med sina bryggor och båtar som blåste sönder eller slet sig och drev bort. De stora segelfartygen vid Skeppsbron vågade inte gå ut.

Exakt var branden startade var till en början ovisst, men det var i kvarteren väster om Drottninggatan som det brann. Efteråt blev det klarlagt att det var det i färgeriet Blå Handen hos färgaren John Mauritz Engerwiller som det hela startade. Hans fastighet låg på den platsen där numera varuhuset Åhléns City finns.[2] Strax efter tolvslaget, lördagen den 8 juni 1751 mitt på dagen började kyrkklockorna i Stockholm klämta och varnade “det brinner i staden”. På Brunkebergs topp och Skeppsbron hissades brandflaggorna. Enligt traditionen övertog kungen själv kommandot. Den nytillträdde kungen Adolf Fredrik deltog aktivt i släckningsarbetet.[3]

Elden spred sig oerhört snabbt i stormens riktning, mot väst och sydväst och snart rådde det total kaos. Släckningsmanskapet kunde inte stoppa branden i vindriktningen men de kunde försöka hindra den från att spridas åt sidorna. Man förfogade över några få slangsprutor och bekämpade elden huvudsakligen med handsprutor och med vatten i läderämbar (hinkar) som transporterades fram via langningskedjor från Riddarfjärden.

Så småningom tog Klara kyrka eld, tornet brann som en fackla och störtade samman, likaså kyrkvalvet. Klockaren Petter Tideman lyckades rädda en del av kyrksilvret. Hettan var så enorm att gravstenshällarna inne på kyrkgolvet sprack och föll ner i gravarna. Kyrkklockorna smälte och återfanns senare som stora malmklumpar.[4] En del av takets kopparplåtar flög glödande över Riddarfjärden ända till Södermalm, där de tillsammans med gnistregnet antände byggnader vid Skinnarviksberget. Därefter spred sig branden över Hornsgatan mot Zinkensdamm och gårdarna vid Hornskroken.[5]

Hela Klara var ett enda eldhav och det såg ut som om luften ovanför branden tagit eld. Elden hade utvecklats till en eldstorm som kan jämföras med eldstormarna i samband med bombningar av tyska städer under andra världskriget.[1]

När kvällen kom låg stora delar av Klara församling från Drottninggatan ner till Klara sjö i ruiner. Klara sjös strandlinje låg vid den tiden längre österut, ungefär i Vasagatans sträckning. Branden flammade upp om och om igen, det stormade fortfarande. Först vid tretiden på söndagsmorgonen var branden under kontroll.[6] Det rådde panik; man misstänkte nämligen mordbrand och att branden var anlagd.[7

 

Efterföljder

Det 1746 startade Brand- och försäkringscontoiret i Stockholm betalade ut cirka 784 000 daler i försäkringspengar, men man saknade pengar till hela beloppet. Endast en del av de drabbade husägarna hade försäkrat sina gårdar, varför totalkostnaderna för branden var betydligt högre än den av Brandcontoiret beräknade summan. Totalt hade 221 gårdar förstörts.

En person som hade drabbats hårt av branden var bergsvetenskapsmannen och mineralogen Daniel Tilas. Hans gård låg nära Klara sjös strand, ungefär där Esseltehuset finns idag. Han var ögonvittne till branden och även hans gård totalförstördes i katastrofen. I elden försvann inte bara hans hem utan även material som han samlat ihop under 20 års arbete och som skulle bli en svensk och en allmän mineralhistoria. Hans livsverk hade gått upp i rök och den bitterhet Daniel Tilas kände över sin förlust följde honom genom hela livet.[8]

Domen

Även på högsta ort delade man misstankarna om mordbrand. Det fanns rykten om planerade eldsvådor och anslag mot den nya konungens (Adolf Fredrik) person och man utlovade en belöning på 2 000 dukater till den som kunde lämna upplysningar till lösningen av brandgåtan.[6] Detta ledde till en angivningshysteri och en våg av anhållanden. Men en efter en av de häktade fick släppas fria igen. Slutligen återstod två gripna, bagargesällerna Fredrik Söderhamn och Kristoffer Roland. Enligt rätten hade de båda gaddat sig ihop om att bränna upp Stockholm. Inför rätten skyllde de på varandra. Den icke tillfredsställande domen löd på 24 par spö och livstids straffarbete på Marstrands fästning för Söderhamn och 8 dagars vatten och bröd till Roland.

Under tiden hade dock Norra förstadens kammarrätt redan fällt en person för att genom oförsiktighet ha vållat branden. Det var gesällen Goldkuhl i färgeriet Blå Handen och han dömdes till att betala 2 silvermynt för var och en av de 221 nedbrunna gårdar, 100 daler till Klara kyrkans återuppbyggnad samt 100 daler i “mansbot” för en man som hade blivit innebränd. Om han inte kunde betala skulle straffet omvandlas till 28 dagars vatten och bröd.

Flera stadsvandringar 23-25 aug. Samisk Stockholmiana med Sveriges, Stockholms och Nordens historia som given bonus

Motion, trevligt sällskap, en kunnig historiker som medvandrare …
Vyer som stannar i sinner
Hög tid att boka …..
SÄKRA PLATSEN: Swish 0724243922
….. Din vandring i slutet av augusti!
Här är augustiprogrammet!
I år från Söders höjder via 1860-talets Gamla Stan till medeltida Clara,
samt lite andra varianter. Även 7 och 8 september bokningsbara.
7/9 motsvarar 24/8 och, 8/9 motsvarar 25/8 i upplägg: fredag respektive lördag.

BILD: Tre av 1904 års huvudpersoner: Torkel Tomasson, Elsa Laulas och Gustaf Z. Hedenström. Vi följer på vandringen tätt i deras spår. Vandringen avslutas vid Hedenströms hem; som var såväl Lapska Centralförbundets kansli som Lapparnas Egen Tidnings redaktion. Där avslutade och färdigställde Elsa öven sin ”Infr lif eller död?”

tre-musketc3b6rer.png


STADSVANDRINGAR (In English too – Saami City Strolls)
Samernas Stockholmiana med PETER ERICSON

Boka: epost rentahistorian@gmail.com
Betala: Swish 0724243922 (Johan Ericson)
Eller bankkontonnuret härnedan!

In English too!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

OBS NOTERA också att Ni kan hyra mig en hel-, halvdag eller kväll också. Eller varför inte en hel helg? Peter Ericson

P R O G R A M M E T
FÖR A U G U S T I :

Följande datum kan nu bokas:

22/8 i n s t ä l l t

23/8 Half Day in English fm (3½h ca) Start 9.30 A.M Viking Line Terminal (just outside the entrance). Obs 200 SEK förköp
Pay in advance (updated fees Aug 1, 2018): 17,50 GBP, 23 USD, 187 NOK, 2567 Yen, 1433 Rub, 19:60 €, 30 Can Dollars, 31 Aus Dollars, 6290 HUF.
Please note that there is a small fee of 1:50 SEK for bank transaction.

NB: Thus you can reduce it by 1:50 SEK if you pay via PayPal.
Halvdag Rörelsehindrade em/kväll (dito). Start 16.00* pågår till ca kl 1945. 175 SEK inkl förköp.
* Obs start på just denna tur utanför Café Fru Bellman, Bellmansgatan 26. Lämpligen Mariatorget T-banestation.

24/8 Heldag inkl lunch på svenska. 360 kr inkl förköp
Samling 9.30 fm Viking Line-Terminalen utanför entrén

25/8 Utvidgad halvdag. Samling Viking Line Terminal kl. 10,
avslutas ca kl 1530 nära T-centralen.

225 kr. Med par-rabatt 375 kr
Prenumeranter av Saepmie Times har anhörig–/kompisrabatt.
Obs bara en rabatt.

Swish i förskott (anmäl först!) till 0724243922 (Johan Ericson) 
Eller Swedbank privatkonto 2240045340, clearing 84202.
Adress får ni via mejl.
BOKA/anmäl: saepmieforskning@gmail.com
TFN 0729070058, gärna sms

 

 

Flera stadsvandringar 23-25 aug. Samisk Stockholmiana med Sveriges, Stockholms och Nordens historia som given bonus

Motion, trevligt sällskap, en kunnig historiker som medvandrare …
Vyer som stannar i sinner
Hög tid att boka …..
SÄKRA PLATSEN: Swish 0724243922
….. Din vandring i slutet av augusti!

I år från Söders höjder via 1860-talets Gamla Stan till medeltida Clara,
samt lite andra varianter. Även 7 och 8 september bokningsbara.
7/9 motsvarar 24/8 och, 8/9 motsvarar 25/8 i upplägg: fredag respektive lördag.

BILD: Tre av 1904 års huvudpersoner: Torkel Tomasson, Elsa Laulas och Gustaf Z. Hedenström. Vi följer på vandringen tätt i deras spår. Vandringen avslutas vid Hedenströms hem; som var såväl Lapska Centralförbundets kansli som Lapparnas Egen Tidnings redaktion. Där avslutade och färdigställde Elsa öven sin ”Infr lif eller död?”

tre-musketc3b6rer.png


Dags att boka! Här är augustiprogrammet!

STADSVANDRINGAR (In English too – Saami City Strolls)
Samernas Stockholmiana med PETER ERICSON

Boka: epost rentahistorian@gmail.com
Betala: Swish 0724243922 (Johan Ericson)
Eller bankkontonnuret härnedan!

In English too!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

OBS NOTERA också att Ni kan hyra mig en hel-, halvdag eller kväll också. Eller varför inte en hel helg? Peter Ericson

P R O G R A M M E T
FÖR A U G U S T I :

Följande datum kan nu bokas:

22/8 i n s t ä l l t

23/8 Half Day in English fm (3½h ca) Start 9.30 A.M Viking Line Terminal (just outside the entrance). Obs 200 SEK förköp
Pay in advance: 17 GBP, 23 USD, 185 NOK, 2500 Yen, 1450 Rub, 19 €, 30 Can Dollars, 30 Aus Dollars, 6300 HUF.
Halvdag Rörelsehindrade em/kväll (dito). Start 16.00* pågår till ca kl 1945. 175 SEK inkl förköp.
* Obs start på just denna tur utanför Café Fru Bellman, Bellmansgatan 26. Lämpligen Mariatorget T-banestation.

24/8 Heldag inkl lunch på svenska. 360 kr inkl förköp
Samling 9.30 fm Viking Line-Terminalen utanför entrén

25/8 Utvidgad halvdag. Samling Viking Line Terminal kl. 10,
avslutas ca kl 1530 nära T-centralen.

225 kr. Med par-rabatt 375 kr
Prenumeranter av Saepmie Times har anhörig–/kompisrabatt.
Obs bara en rabatt.

Swish i förskott (anmäl först!) till 0724243922 (Johan Ericson) 
Eller Swedbank privatkonto 2240045340, clearing 84202.
Adress får ni via mejl.
BOKA/anmäl: saepmieforskning@gmail.com
TFN 0729070058, gärna sms
Bilder ovan.  Stora: Dagens Djurgården på 1642 års karta (Okänd).
Övriga: Maria Magdalena Matsdotter (1835-1873), hennes adress vid 1866 års stockholmsbesök (foto: Monia E Pensar) samt ett foto på undertecnad från förekäsningen 6 feb 2017 i Sudsvall. Foto via NoerhteNaestie Sameförening i Sundsvall

Bild nedan: Anders Fjellners föräldrar Märta/Märetha och Thomas spelade, förutom att de var handelsresande i renar, under 1780-talet teater för och med Gustav III!
AF