Vem var Tyrgils Knutsson?

Tyrgils Knutsson fängslas

 

[T]ha tok marskin vm sik at jäwa
medhan hertughin vil sin vilia hawa
at the skullo honom angist til dragha
ok war han varnader alla dagha
at hertoghin var honom ekke goder
han heet konungin sin broder
Han er myn broder jak er hans man
Jak hopes thz at engen kan
gita thz a mik fulfört
at jak hauer nokra sakir giort
vtan thz ware konungsins budh
jak ville at jak hade swa tiänt gud
swa som jak hauer tient honom
tha ware mik bätre löön i wanom

[T]her nest kom konungen til lena
ok mz honom mange riddara oc swena
Ok hans bröder hertogane badhe
tha lydde konungen thera rade
Ok loot herra törgils knutzson fanga
sidhan took honom at misganga
Jnne fore honom som han stood
han sagde ädela konunger good
Thz i mik snödelika wt giffwin
tess hawen i blygd ä mädhan i liffwin
hans dagtingan halp honom ey eth haar
then tiid mannenom misgaar
Tha er han taghan litet hörder
vm nattena var han thädhan förder
Ok wardh satter vpa een hest
ok hans föther vnder bukin läst
Thz giordo the for then saka
at man skullen ey aff them taka
Ok ridhu hender tiwidh
Ok räddos starkelika ofriid
aff hans frender ok aff hans magha
thz the skullo leggia fore them lagha
Thy ridho the bade dagha oc nätter
mangen ädela hester war ther trötter
för än the stokholm nadho
mange dughande men tha badho
wäl fore honom hwa han saa
at han skulle godha datingan faa
A stokholms torn satto the han
han giorde som en witer man
Optelika sin scriptamall
ok tenkte vpa sina siall
han wänte sik enga vndan färd
vtan at han skulle döö for eth swerd

Via Project Runeberg

Mer om Torgils här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Torgils_Knutsson

Bilden: Viborgs grundare Torgils Knutssons staty i Viborg.
Wikipedia, CC, Fotgraf: Andrew Zorin.

Tamren i Mälardalen, Värmland och Österbotten? Lite mer om kronans renar 1570-1610 ca

Kring år 1600 förekom försök till tamrenskötsel på ett tjugotal sörmländska, uppländska och västmanländska slott, gods och herresäten. Västerås och Mariefred slott hade varit ute tidigast, liksom hade man placerat ut renhjordar tillsammans med andra hjortdjur på kungliga Djurgården. Av allt att döma huserade samerna som åtföljde djurgårdsrenarna i det som nu är studenbostadsområdena kring Lappkärrsberget (det kan dock inte uteslutas att namnet skulle kunna vara äldre. Det finns namn från 1400-talet på lapp- i stockholmstrakten, t ex i Roslagen).

Tamrenskötselprojekt med sydlig åretruntrenskötsel på initiativ av vasasönerna pågick under dessa decennier även på flera håll; i Värmland, Medelpad, Ångermanland och Österbotten placerades renhjordar ut på bruk och kungsgårdar. Något eller några fler landskap skulle ha kommit i fråga, t ex Gästrikland, men det tycks såsom detta skrinlades, möjligen i och med Karl IX:s död. Medelpad är inte heller hundraprovcentigt säkerställt att renarna vare sig sänder eller kom fram. Värmlandsprojektet var Karls eget projekt under tiden som Hertig Carl. Dessa renars skötare upptages i skattelängderna och den mindre hjord det där handlade om torde kunna antagas ha tjänstgjort som dragrenar åt det Nya Kroppa bruk där deras vårdare arbetade.

Svartsjö kungsgård i Mälaren är en av de mer namnkunniga platserna där tamren huserats. Det vore intressant att starta ett forskningsprojekt om just dessa renar – liksom om annan samisk historia i t ex Färentuna socken liksom i södertörnssocknarna.

Generellt medföljde renvårdare med hjordarna (dock är det ej säkerställd att det alltid var så). Vårdarna hade inte minst ett bestyr att hålla renarna lugna ombord på fraktfartygen, som lade ut från Seskarö i Norrbotten. Vanligen hämtades renarna ur de kronans hjordar som förvaltades av birklarna/lappfogdarna. Av vad vi kan sluta oss till, kom renvårdarna från samma områden. De första vi känner är de fyra renvårdarna som medföljde renhjorden till Västerås slott år 1570; Pål Lappe och Anna Lapska plus två andra icke namngivna samer. Det kan också ha handlar om s k finländska samer (detta var ju under en tid då Finland ingick i det svenska riket). Att Pål hette Pavval är sannolikt en lågoddsare.

Vi ska vid tillfälle titta närmare på om huruvida birkarlen Nils Oravainens mycket stora hjord möjligen konfiskerades och utspreds i sydliga områden, efter att denne slutgiltigt förlorat sitt förtroende hos kungen och kronan.

Vi ska också se på hur det gick. Av det allra mesta att döma klarade sig inte nortrbottensrenar så långt söderut. På flera håll torde också kunskap ha saknats  om betesbehov, liksom rimligt bete. Det kan ha varit så att djurgårdsrenarna (och i någon mån de på Karlbergs djurgård) klarade sig bäst, i samband med att de förvildades och fick springa förhållandevis fritt och själva söka sitt bete. ”Svinnet” i samband med sjötransporterna torde inte heller ha varit alldeles obetydligt.

ANNAN TAMREN? Utan tvivel har renar förts såväl till försäljning liksom på bete rutnom Mälardalen, på Södertörn och på Mälaröarna. Till detta avser vi återkomma!

Peter Ericson 4 augusti 2019

Gustav_Vasa_triumphs_3LAPPKIÄRRSlapponicahae_kuva Hannu Vallas 1998

Bilder: 1. ”Gustav Vasa triumferar i Västerås”. Fred J (Wikimedia Commons) – The original painting was soon lost. The image depicts a watercolor reproduction made 1722 by J. Wendelius, when the originals were still kept at Gripsholm castle. The watercolor reproductions are kept at the Royal library, Stockholm. 2. Ur en av de äldre djurgårdskartorna ca 1700 (RA). 3.  Schefferus 1673. 4. Korsholm. Finländska Museiverket: Byggda kulturmiljöer av riksintresse RKY Gamla Vasa och Korsholms kyrka, Vasa. Mustasaari kyrkas ruiner. Bild: MV/ RHO 41598 Fotograf: Hannu Vallas 1998.
5 (nedan). Utsnitt ur Olaus Magnus’ (Olaf Månssons) karta från 1540. 

OM 1540

 

STOCKHOLMS GRYNING i tio delar. 2. Helgeandsholmen – stockholmarna – ”nutiden” (1888)

Ur Nornan, Svensk kalender 1888

Helgeandsholmen.  (Del 2 av 2)

En bild från det gamla 
Stockholm. af Vilhelm Koersner. 

Med teckningar af V. Andrén. 



På Lilla Stockholmen, hvilken fortfarande lärer 
skiljas från Helgeandsholmen genom en smal., 
öfver-täckt kanal, uppförde riksdrotsen Per Brahe omkring 
1648 ett palats. Före århundradets slut kom palatset
i kronans ego och användes sedan till hvarjehanda
behof, såsom till hofstallmästareboställe och till lokaler
för kungl. biblioteket, riksarkivet,
vetenskapsakademien, borgrätten m. m. Det nedrefs på 1820-talet.
Utefter norra sidan af grefve Brahes hus gick den
s. k. gröna gången, der handeln med grönsaker var
koncentrerad. Nere vid stranden låg fatburen eller
hofvets tvättstuga.

De gamla träbroarne öfver Helgeandsholmen blefvo,
Oaktadt många och dyrbara reparationer, alltmera
bo-fälliga. Slutligen beslöt Stockholms stad 1781 att
ersätta dem med en brobyggnad af sten. Den nya
Norrbro blef dock icke färdig förr än i slutet af
Gustaf IV Adolfs regeringstid.

Efter nya Norrbros anläggning försvann den 
gamla bråten af slagtarehus, skoförsäljningslokaler m. m. 
samt fiskarehamnen från Barkareholmen. I
brohvalfven inrättades i stället fiskerier, som anslogos på lön
åt embets- och tjenstemän i handelskollegium, och
den nedanför bron belägna halfrundeln användes till
upplagsplats för fiskredskap, byggnadsvirke o. d.

NORNAN2

Först 1831 uppstod fråga om att förvandla den
osnygga halfrundeln till promenadplats och att i brohvalfven inreda kafé.
Följande år öppnades »Parterren vid nya bron» för
allmänheten. Den erhöll efter hand namnet
Strömparterren; det mera rojalistiska Josefinelund vann
icke stockholmarnes bifall.

Redan förut hade tanken att gifva 
den vestra,  större delen af Helgeandsholmen 
ett värdigt yttre  vaknat hos Stockholms borgerskap.
I glädjen öfver Norges förening med Sverige insamlades penningar 
till ännu en bro, af jern, från Norrmalm till staden öfver Helgeandsholmen. 
Meningen var att i samband med byggandet af denna bro kungliga stallet
och öfriga byggnader å Helgeandsholmen skulle rifvas, holmen planeras
och en monumental byggnad af ett eller annat slag der uppföras.
En deputation af borgerskapet uppvaktade Karl XIII och
erhöll hans tillstånd att få anlägga ifrågavarande
jernbro öfver strömmen.

Under Karl Johans regering tillkom en ny
byggnad å Helgeandsholmen, nemligen Bazaren. Den är
bygd på mark, som genom kungl. bref 1837
förklarats vara kronans egendom, och tillhör ett bolag. I
kontraktet mellan kronan och bolaget heter det, att
om i framtiden beslut i vederbörlig ordning fattas att
förändra Helgeandsholmen till en öppen plats genom
alla derå befintliga byggnaders borttagande, så eger
kronan eller Stockholms stad att inlösa
bazarbyggna-den mot godtgörande af anläggningskostnaden enligt
de i offentligt förvar befintliga räkningarna, och skall
likviden verkställas i silfver efter 1664 års myntfot.

Det ena årtiondet efter det andra har emellertid
gått, och alltjemt förblifver Helgeandsholmen i sitt
gamla skick, ett ständigt trätofrö mellan upphofsmän
till olika förslag i och för ordnandet af denna plats,
som både borde och kunde blifva vår hufvudstads
vackraste punkt. Holmens hela östra del fylles nu af 
en ganska egendomlig hopgyttring af byggnader af det 
mest olika utseende, men alla gamla och ruckliga. 
Tvättstugor och klappbryggor, gamla badhus med sina 
duschtorn samt uthus af diverse slag rada upp sig 
utefter stranden mellan plank och stengaflar. Sedan 
Vasabron anlades, har denna ’medaljens frånsida’ 
kommit bättre i dagen än någonsin. De gamla husens 
gårdar med alla sina märkvärdiga trapputbyggnader, 
sina spjelstaket, tvättkläder uthängda till torkning, 
tvätterskor och barnungar öfver allt, äro liksom allt 
förfallet tilldragande för artisten, — se våra teckningar —
och nog märker man, då man banat sig vä g in i denna
labyrint, der flertalet stockholmare aldrig satt sin fot,
att man befinner sig i hjertat af en gammal stad, på
en plats, dit den nya tiden med sin nivelleringslust
ännu ej hunnit. Vi ha nyligen sett ett förslag att
ordna Helgeandsholmen stranda på de dryga
kostnader ett förenadt riksdags- och riksbankspalats der-
städes skulle betinga, vi ha sedan sett ett ännu nyare
förslag till holmens afrödjande uppkomma, men intet
är ännu afgjordt, och Helgeandsholmen kommer
antagligen att länge förblifva det trätofrö den varit —
och förblifva i sitt gamla skräpiga skick midt i det
moderna Stockholms medelpunkt.

PE fetstilar

STOCKHOLMS GRYNING i tio delar. I. Helgeandsholmen och stockholmarna

Ur Nornan, Svensk kalender 1888

Helgeandsholmen.  (Del 1 av 2)

En bild från det gamla 
Stockholm. af Vilhelm Koersner. 

Med teckningar af V. Andrén. 

Helgeandsholmen betraktar
man i våra dagar
uteslutande ur estetisk och
politisk synpunkt; i forna
dagar såg man åter
platsen företrädesvis ur
mili-tärisk och merkantil.
Under medeltiden var
Helgeandsholmen befästad
och utgjorde Stockholms
bålverk mot fiender eller
upprorsmakare, som
nalkades norrifrån.

Egentligen är det  oriktigt att tala om Helgeandsholmen under medeltiden, 
ty på denna tid och långt senare lågo här tre små 
holmar, Stora och Lilla Stockholmen samt 
Barkare-holmen. Den förstnämda af dessa holmar erhöll tidigt 
namnet Helgeandsholmen af helgeandshuset, som der 
inrättades af den olycklige hertig Valdemar Magnusson.

Under århundradenas lopp hafva de tre holmarne
förenats och genom utfyllningar erhållit dubbelt så
stor areal mot förr.

Från Norrmalm ledde en träbro med vindbrygga
öfver till Barkareholmen, sOm genom en annan bro
förbands med Stora Stockholmen. Mellan denna och
staden upprätthölls förbindelsen genom tvenne broar,
af hvilka den ena gick rakt fram till Norreport å
nuvarande Mynttorget, och den andra, den s. k.
slagtar-husbron, gick på sned i sydostlig riktning till stranden
nedanför slottets östra sida.

De förnämsta institutionerna å Helgeandsholmen
voro under medeltiden helgeandshuset och badstugan.
Det förra utgjorde en egendomlig förening af
fattighus och herberge för resande. Här kunde dessa,
om de kommo för sent för att slippa in genom
stadsporten till Sjelfva staden, få rum för natten.
Badhuset — man ser att gamla badhuset på Norrbro har
höga anor — tillhörde Helgalekamens gille och var
en synnerligen inkomstbringande inrättning.

På Lilla Stockholmen lågo flere mälterier eller,
såsom de den tiden kallades, maltpörten.
Förmodligen användes Barkareholmen eller nuvarande
Strömparterren under medeltiden liksom under de följande
århundradena till hamn för sumpfiskare. Der låg ock
stadens slagtarehus, och skomakareembetet hade der
sin gemensamma försäljningslokal.

Rundt omkring holmen lågo kvarnar, och
kvarnhjulens brus hördes vida omkring.

Antagligen tillhörde alla holmarne Klara kloster
eller andra kyrkliga inrättningar och kommo jemte
helgeandshuset och badstugan genom Gustaf Vasas
reduktion under kronan. Hans efterträdare, framför
allt Kristina, skänkte emellertid bort ett stort antal
tomter åt enskilde.

Redan tidigt synes K. M:t och kronan hafva kom-
mit till insigt om Helgeandsholmens lämplighet såsom
plats för hofstallet. Ar 1615 omtalas jr. M:ts stall
pä Helgeandsholmen, I midten af 1600-talet flyttades
det emellertid för en kortare tid till Operans n. v. plats,
men år 1673 förlädes det åter till Helgeandsholmen.
Det nedbrann i grund 1696, men återuppfördes genast
efter ritning af grefve Tessin och ansågs under hela
förra århundradet och början af detta såsom en af
hufvudstadens prydligaste byggnader.

På Lilla Stockholmen, hvilken fortfarande lärer
skiljas från Helgeandsholmen genom en smal.,
öfver-täckt kanal, uppförde riksdrotsen Per Brahe omkring
1648 ett palats.

Helgeandsholmen

Sara Wacklin – fönster till Uleåborgs, Finlands och kvinnors historia

Sara Elisabeth Wacklin (1790-1846) är en oerhört betydelsefull författare, en livfull historisk skildrare av det svenska och det ryska Finland och norra Österbotten samt inte minst en oerhört fascinerande kulturpersonlighet.

Sara Wacklin var också lärare; och startade en flickskola i Åbo. Likheterna med Fredrika Bremer (här förelåg en ömsesidig beundran) är tydliga – kanske främst i det filantropiska och feministiska anslaget i det mesta av deras gärningar.

Hennes produktiva liv kom att präglas av den svenska förlusten av Finland 1809 och 1820-talets stadsbränder i Uleåborg repektive Åbo. Hon bodde bl a i Tavastland, Åbo och Helsingfors. Sara ligger begravd på okänd plats inom Stockholms norra begravningsplats. Hon arbetade i princip ihjäl sig, synes vara den utbredda uppfattningen bland bedömare. Uppenbarligen unnade hon sig inte mycket nattsömn (se nedan, dagboksutdragen).

HUNDRADE MINNEN FRÅN ÖSTERBOTTEN jämte anekdoter, en efterskörd efter Sara Wacklin utgivna och försedda med en levnadsteckning av Helena Westermarck utgavs postumt 1919 men innehåller sammanläggningen av den tredelade originalutgåvan, vilken  bland subskribenterna hade just Fredrika Bremer, biskop F M Franzén (som också var släkting), Z Topelius och J L Runeberg. Den rekommenderas varmt; och innehåller en del samisk historia, vilket vi avser presentera under sensommaren och hösten.
Stockholmstiden
Sara skriver den 12 april 1844:

  Min sysselsättning nu alla dagar med föga variation. jag satte mig kl. 5 om morgonen till skrifbordet, drack mitt caffe på samma plats, med en skorpa kl. 7. Skref åter till kl. 9, då jag gick till hötorget för att [få] något till mid. jag återkom med färdig hackad köttfärd, utur boden vid brunkeberg kl. 10, arbetade åter till kl. 1. då jag gick i köket tillredde och stekte mina köttbullar, kokte mig litet mannagrynsgröt, åt derefter min lilla mid., gick igenom tidningarne, och hvilade på min säng, tills kl. slog 3, då satte jag mig åter till skrifbordet. Kl 7 tog jag hatt ocg kappa, derunder min stora ridicule, gick åt röda bodarne. steg uti en roddarbåt, landsteg vid (oläsligt *) hus-bryggan, gick rakt till södra slaktarhuset, och gröna gången der jag försedde mig med allt, hörande till en köttsoppa, för morgondagens söndagsmiddag, i fiskargången tog jag för 12 s. lutfisk, och återvände med min börda samm väg jag kommit. Kl. 8 satte mig till skrifbordet, sedan jag hastigt doppat en skorpa i en kopp thé. Kl. 9 kokte jag litet lutfisk drack ett glas mjölk och arbetade till kl. 10. då jag lade mig och läste tills dess kl. var 1, då slägte jag öjuset, tackade Gud, för mitt trefliga lif! och insomnade sött. Mina älsklingsplatser inomhus hafva alltid varit köksspisen och skrifbordet utomhus Kyrkan och Spectacler; af ungdomsnlöjen dans och lekar, både hemma och borta.

* Skulle kunna vara Slagthus-bryggan? (PE)

Bild: Oljemålning utförd av Edla Jansson-Blommér år 1846 föreställande Sara Wacklin. Wikimedia Public Domain.

Sara_Wacklin_by_Jansson-Blommer

Tidplan: föreläsningar, guidning, kalendrar, Hanaholmen, Sundsvall etc …

NYTT och KOMMANDE / tidplan
Spännande projekt kring Saepmie Times – Southsaamihistory
VÄLKOMNA att deltaga och beställa!
 
B e s t ä l l :
GUIDNING Högakusten – aug
Forskning vattendomar, sedvana etc
Helsingforskalendern sep-okt
Sundsvallskalendern oktober-nov
Södermalmskalendern okt
 
FÖRELÄSNINGAR med Peter Ericson *** – stadsvandringar dito
 
25.8 Årstidsläger i XYZ, mest Medelpad med omnejd
Norra stadsberget Sundsvall (Danslogen), kl 18. ***
Arr: Medelpads Fornminnesförening.
 
[Aug: ev utomhusseminarier Sundsvall/Medelpad/Hälsingland- om intresse finns!]
 
1.9 Stadsvandring södra turen Stockholm.Boka: ABF Stockholm.
14.9 Stadsvandring norra turen. ABF.
FÖRANMÄLAN KRÄVS!
15.9 Hela Sápmis historia Norra stadsberget Sundsvqall (Danslogen), kl 18. *** Arr: Medelpads Fornminnesförening.
 
23.9 Kristinestad, Österbotten. Medborgarinstitutet (MI)
Samernas historia i Österbotten. ***
24.9 Kronoby, Ö-botten. MI. Detaljer kommer,. ***
26.9 Nanoq föreläsning om hela Sápmis historia, fokus öst. ***
3-5.10 Uteseminarier Helsingfors, eventuellt med omnejd.
Info kommer.
5.10 HANAHOLMEN (Esbo/Espoo) föreläsning Peter Ericson
Hela Sápmis historia, fokus öst. ***
Del av Nordiska folkfestivalen, föreläsningen äger rum på kvällen ca kl 19.
11.11 Kvarkens Båtmuseum, Malax, föreläsning om samernas historia i Österbotten ***
 

Södra Turen, samernas Stockholm … Välkomna i september!

Märk, hur vår samiska historia …

| Södra turen av Samernas Stockholmiana |
 Biljetter via ABF-Stockholm! Samling Hotell Malmen, framför entrén

Maria Magdalena – kyrka, kvinna, samisk legend, gärning, livsverk. Demokratins och syskonen Lindhagens födelsekvarter, Elsa Laulas Södra BB, Gustav III och Anders Fjellners föräldrar och Mariatorgets (Adolf Fredriks torg) tornerspel, Riddarfjärdens medeltid och en smula Bellmaniana. Tusen år på Åsön (Sÿndre Malm, 1288), 600 år av samisk Stockholmiana i en mycket späckad vandring.


Kring Södra Bantorgets 1850-tal, under tuffa tider startar vi och blickar fram amot samiska pionjärer och ett par av deras allra främsta samarbetspartners syskonen Lindhagen. Sveriges demokratis vagga ligger i de kvarter vi inleder i. Vi beger oss – via en hisnande tusenårsfärd över Fatbursparken – till Södra BB, där Elsa Laula genomgick sin barnmorskeutbildning 1904-05. Hur hon färdades från Klara Södra kyrkogata eller huruvida hon mest bodde på Ågrens pensionat vet vi ej; men gissar att hon gick dagligen till Wollmar Yxkullsgatan. Här pausar vi och fundera över bröderna Mommas lappländska verksamhet och ser hur området förändrats sedan 1670 och 1905. Och vad hände 1906, när tidskriften Dagny  vände Elsa Laula och de andra samerna ryggen?
Vi tar ett svep och en paus via Monteliusgatans berömda och pampiga vy över Riddarfjärden och jämför det medeltida Stockhom med dagens och ser var alla renar hölls. Efter att ha besett Maria Magdalenas adress vid andra huvudstadsbesöket 1866, avslutar vi med en smula Bellmania på Maria kyrkogårds ”Walk of Fame”. Klart vi letar upp Ulla Winblads viloställe, då guiden är gammal s k Bellmanian.

Bilder:
1. Södra Bantorget och forna Fatburssjön från Skaraborgsgatan på 1860-talet. 2. Första gången Södermalm nämns är 14 aug 1288. SDHK 1416 (RA). 3. Södra BB, där Elsa Laula examinerades till barnmorska i slutet av år 1905. 4. Frimärke med Elsa Laula och sydsamisk text (Design Astrid Båhl. Foto: Saemien Sijte). 5. Maria Magdalena Matsdotter, 1860-tal.

 

 

 

N O R R M A L M OCH S A M E R N A – ännu en stadsvandring

S:A CLARA; ELSA LAULA, MARIA MAGDALENA OCH FREDRIKA BREMER (och fru Bellman?) – Om en stadsvandring lördagen 14 sep.

Hötorgets samiska korgmakare och renförsäljare.
Om pastor Roerich, Stockholms Dagblad ; Maria Magdalena Matsdotter – utmed Clara Strandgata (dagens Vasagatan); om samiska medeltida Margareta och Samernas första centralförbund … Avslutning på det framtida Elsa Laulas torg?

hö
Akvarell av Wetterling 1833. Bildkällan nederst; en mycket läsvärd och rekommenderbar blogg!

När samiska Maria Magdalena klev ur postdiligensen den där vårvinterdagen 1864, hade Tant Fredrika (Bremer) sänt ut unga Margaret Howitt, den under ett år besökande författarinnan, som var dotter till Bremers engelska översättare Mary Howitt för att möta den redan omtalade samiskan.
Maria Magdalena hade åkt skidor till Gävle; men där tog snön slut och man kunde vid den här tiden resa i samma postvagn från Gävle till Stockholm.

Maria Magdalena introducerades i Fredrika Bremers hem vid Hötorget och tycks liksom de flesta som hamnat där snart börjat gå ”som barn i huset”. Var Fredrika bodde; om utsikten mot torget och om de samiska aktiviteter som föregick där – slöjdande, försäljning, renhandel – ser vi på i vår vandring. Men också en snabbresumé om ett turbulent 1800-talsmittstockholm; om grannskapets C.J.L Almqvist och hans koppling till Maria Magdalena, om August Blanche och om kung Karl XV som brukade rida förbi och vinka till tant Fredrika  – allt förtjänstfullt beskrivet av Margaret Howitt. Genom samma penna odödliggjordes och världsberömdes Maria Magdalena Matsdotter, såväl som hennes västerbottniska ”stamfrände” Sara Albertina Månsdotter, via dagliga rapporter i världspressen!
Vi tittar också var Stockholms Dagblad låg och var pastor Henri Roerich höll till, som hjälpte Maria Magdalena att samla in medel till de lappländska skolorna. Däremellan hinner vi besöka skolgården till Norra Real, dit 16 samer reste på en folkbildningskurs tidigt i januari 1905. Härintill hölls också möten med dåtidens makthavare, där samerna berättade om sin trängda situation.

Om tiden medger, tar vi oss även en kortare titt på s k Spökhuset, dvs Schefflerska malmgården eller (1800-talets benämning) Kniggeska palatset – allra överst på Drottninggatan: här arbetade Lovisa Grönlund, dvs änkefru Bellman efter sina magraste år då skalden gått dädan. Sedan tar vi alltså oss via Blå Tornet och Kammakargatan till Norra ban och så till Klara.

Vandringen avslutas alltså i lugnet på den medeltida klostergården S:a Clara; i vars absoluta grannskap samernas första centralförbund och Elsa Laulas stridsskrift ”inför lif eller död?” färdigställdes under några hektiska månader 1904. Vi ser också på var Elsas pensionat (C Ågrens pensionat) låg; berättar om samiska 1600-talsföremål som hittats i området. Och en hel del annat.

VANDRINGEN äger rum lördag 14 september. Samling kl 13.00, Nils Ferlins torg
(avslutning ”Elsa Laulas torg” mittemot, bara ca 135 m från startplatsen)
Biljetter via ABF Stockholm (se länkar nedan!)

Peter Ericson, dvs undertecknad, vandrar och guidar. 

Mer om Fredrika Bremer, initierat: 
https://carinonnestam.blog/2015/09/30/fredrika-bremers-sista-ar/

BOKNINGSLÄNK NORRA RUNDAN
https://abfstockholm.se/evenemang/vandring-i-de-samiska-kvinnornas-spar/

Facebook-event:
https://www.facebook.com/events/414103605896457/

Artikel om en del av vandringen:
https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=27511&artikel=7231752

”Märk hur’ vår skugga” – Samernas Södermalm # 1


”Märk hur’ vår skugga” – Samernas Södermalm
– Ett nytt stadsvandringskoncept, premiär i september
                                                                                                     av Peter Ericson 4 juni 2019


Via Adolf Fredriks torg över Elsa Laulas södra BB till en vy över Riddarfjärden som ger överblick och sist en historisk exposé på det gamla medeltida gravkapellet.

 

Vad vi vet är att Torkel Tomassons far, Tomas Nilsson från Satsfjäll tillsammans med Elsa Laulas mor Kristina Josefina Larsdotter, nybliven änka sedan juli 1899, deltog i en samisk deputation som gavs audiens vid kungliga hovet, Slottet och Oscar II och hans drottning Sofia av Nassau det illustra datumet 6 feb år 1900.”

Genom århundradena rör vi oss mellan Torgils Knutssons orättfärdiga avrättning 1306 och Elsa Laulas strävande med barnmorskeexamen nästan exakt sexhundra år senare.
Torgils uppvisar inga kända samiska kopplingar – men gott om andra medeltida sådana finns i trakten, och kung Magnus Birgersson lät göra sin bror till Hertig av Finland (första gången Finland nämns i skriven text; i samma dokument som Sydhre Malm och S:a Clara kloster också nämns för första gången… ).  Samma kloster som, samiska kvinnan Margareta bevistar anno 1314. Detta är också den tid som det gryende stormaktsambitiösa svenska riket utvidgas och intensifierar kolonisationen i östra Finland och angränsande områden i Novgorods intressesfär. Det är just Torgils som anlägger Viborg.  Med andra ord driver man iväg fångstbefolkningen, kristnar folk och gör suomer av samer).

Via kortare stopp i den ”modernare” Maria Magdalenas kyrkogård (jämnårig med Klara kyrka och härrörande från Vasasönernas epok) hos Lucidor, Bellman, Taube, ”Ulla Winblad” beser och känner vi in Södermalms urgamla internationella atmosfär med ännu kvarvarande arv av urgamla synagogan och de tmånne ännu ”urgamlare” finsk-ortodoxa arvet, som avspeglas i en mindre sådan kyrksal utmed ekonomilängorna. Förr fansn en bazar som löpte längs med kyrkogården. Två betydelsefulla omvandlingsperioder var Mariabranden 1759, som i princip utraderade kyrkan – och 1901 års stora sänkning av Hornsgatan – vilken ledde dels till rivandet av Stora Daurerska Gården (Carl Michael Bellmans födelsehus), dels ombyggnationen av det hus på ”nr 26 Hornsgatan”, där Maria Magdalena Matsdotter kom att vistas under några hektiska veckor i slutet av år 1866, mittemot sin ”namne-kyrka”

Denna stadsvandring har i alla händelser sitt huvudsakliga fokus på att följa två samiska kvinnor, några av de allra mest betydelsefulla historiskt sett som någonsin levt hittills:

Elsa Laula och Maria Magdalena Matsdotter

Elsa kan vid sitt eller sina första stockholmsbesök (isåfall 1899-1900) ha angjort staden tvåfaldigt. Det beror på logistiken som hittills inte är så känd. Vad vi vet är att Torkel Tomassons far, Tomas Nilsson från Satsfjäll tillsammans med Elsa Laulas mor Kristina Josefina Larsdotter, nybliven änka sedan juli 1899, deltog i en samisk deputation som gavs audiens vid kungliga hovet, Slottet och Oscar II och hans drottning Sofia av Nassau det illustra datumet 6 feb år 1900. Det är framför allt de två – Tomas och Kristina Josefina – som har nämnts i samband med rapporteringen om denna deputation; andra kan ha medföljt men isåfall torde det främst ha handlar om familjemedlemmar, möjligen någon annan i vinterflyttlaget; ex någon piga eller dräng. Av det mesta att döma höll den artonårige Torkel ställningarna hemma i vinterlandet med renhjorden. Detsamma bör ha gällt den sjutton år gamla Maria Laula.

Elsa vistas i omgångar i Stockholm; det synes som hon åker tre gånger dit mellan april och oktober, vilket ter sig ganska unikt för den tiden. Att all aktivitet kom att hamna 1904 synes till stor del, halvt slumpmässigt, vara en följd av ett uteblivet landsmöte i Faepmie/Fatmomakke sommaren det året; inställd till följd av landshöving Crusebjörns plöstliga dödsfall.
Nå; en ren slump var det nu inte; ty Elsa och de andra samerna i trakten kände ett starkt behov att meddela sina synpunkter till högsta vederbörande.

Rörande barnmorskeutbildningen var den just en följd av ett löfte som drottning Sofia givit Elsas mor Kristina år 1900. 30 Riksdaler skulle hon skänka till den. Det faktum att Elsas mor som andranamn hette Josefina (som drottning Sofias då sedan länge avlidna svärmor) kan absolut ha öppnat en del dörrar. Att namnet som gav Elsas blivande mor som nyfödd år 1847, tre år efter den kungliga vigseln mellan Oscar I och Josefina av Leuchtenberg, att det skulle  ha inspirerats av drottninganamnet bör nog hållas för högst sannolikt.

Mer om Maria Magdalena i kommande artiklar.

Anders Fjellners mor och teaterpjäsen av Gustav III
Via Adolf Fredriks torg till Mariatorget och vår fundering om Anders Fjellners föräldrar.

Mellan Farbror Emanuel Swedenborgs malmgård och Daurerska egendomen fanns en vildvuxen allmänningsegendom, som inte använts till mycket annat än de triviala offentliga avrättningarna av grovt kriminella, vanligen mördare. I samband med Mariabrandens efterdyningar såg stadens magistrat chansen att styra upp och göra något trevligare av denna plats. Således anlades Adolf Fredriks torg (vilket det kom att heta till och med år 1959!). Villkoret från konungen var att inga fler avrättningar skulle äga rum där.  Den unge Gustav, kronprinsen tycks tidigt ha fattat tycke för parken/torget, och kom att anordna tornerspel, historieromantiker som han var!

 

 

 

Nedre bild t.v: Elsa och Maria Laula tillsammans med sin mor, Kristina Josefina.
Nedre t.h: BILD: Den unge Gustav III. Målad 1756 av Urika Pasch. Foto Bukowskis. Översta bild: Ur tidningen Saepmie Times. Layout: Eskil Olsson. Bilden föreställer en detalj av dåvarande (1904-05) Södra BB, Mommas Malmgård.

 

Lite längre fram kom han att spela teater med samer; i castade roller på 1780-talet höll den famöse teaterkonungen två härjedalssamer, Thomas Jonsson och Märta eller Märetha Andersdotter, inga mindre än den legendariske samiske skalden och prästen Anders Fjellners blivande föräldrar (han föddes år 1795). Märethas eller Märtas handelsresor var länge årliga, och korgar eller renare medfördes, ej sällan bådadera.
Pjäsen kom att spelas ute i Drottningholm; men kanske är det inte en alltför avlägsen ”long-shot-gissning” att Gustav III den allra första gången kan ha mött Anders och Märta på torget som bar hans egen fars namn. kanske kan t o m den andra skalden, Carl Michael, ha vistats i krokarna, då familjen bodde ej längre bort än ett par kvarter västerut, på Urvädersgränd – och dessutom visar en del lyriska spår av samiska kontakter. 

   Idag hittar vi istället Fru Bellman, vilket skulle vara Lovisa Grönlund, ett café snett över gatan från Maria Magdalena kyrkogård. Verklighetens Lovisa överlevde sin man med över ett halvsekel. hon fick en riktigt tuff tid åren närmast efter makens frånfälle; men kom efterhand att få en anställning en bra bit upp på Drottninggatan (familjen bodde redan på Norrmalm innan änketiden 1795-).

Vi ska i vårt sammanhang inte heller glömma alla de mängder av tidiga samer i historien; som dels fördes med norrbottniska renhjordar till uppländska, Västmanländska och sörmländska gods och slott, dels nomadierade till synes rätt fritt och vistades t ex i Södertörn, på Ornö, Mälaröarna och i Botkyrka (bl a på 1660- och 1720-talet). Mönstret med sådan närvaro är långvarigt och sträcker sig rumsligt bort ända till och med Örebro söder om Mälaren.
     En av de äldre etnonymerna som tycks kunna skvallra om samernas närvaro är Lappkärr i Boo socken från 1400-talet. Roslagen är annars exempellöst fullt med sådana namn (mer senare i artikelserien, i Saepmie Times samt i kommande boken med särpublikationer, Bottniska samer)

MOMMAS MALMGÅRD

Mellan forna Maria sjukhus (grundat 1870) och det omedelbart efter Elsa Laulas tid  invigda Södra BB återfinner vi det idag vad fasad och arkitektonisk struktur beträffar mycket välbevarande Reenstiernska Palatset, också kallat Mommas Malmgård. Här genomgick Elsa Laula sin barnmorskeutbildning från oktober månad år 1904 och december 1905. 
Mommas var ju de holländska bröder Jakob och Abraham Momma; vilka etablerade Kengis, Masugnsbyn och Svappavaara i Norrbotten; så flera andra samiska kopplingar finns här.

Samernas Södermalm fortsätter med # 2 inom några dagar, är vår förhoppning.

Vindkraft, gruvdrift, Elsa Laulas torg… MEDIALÄNKAR OM PETER ERICSON (historiker, föreläsare) 2016-19

– Den eviga exploateringen är ett ständigt problem – gruvdrift, skogsbruk och industrialisering har trängt undan samerna från renarnas traditionella betesmarker.
(PE till Petra Miettinen, Hufvudstadsbladet 6 februari 2018)

 

”Historikern Peter Ericson föreslår att Elsa Laula får ett torg uppkallat efter sig i huvudstaden. Torget borde ligga i de gamla Klarakvarteren i centrala Stockholm.

I början på 1900-talet var den samiska pionjären Elsa Laula en flitig besökare i Stockholm. Här utbildade hon sig till barnmorska, samtidigt som hon agiterade politiskt för samernas sak.

Historikern Peter Ericson, som arrangerar samiska stadsvandringar i Stockholm, föreslår nu därför ett Elsa Laula-torg i de gamla Klarakvarteren, där Elsa Laula huserade under sina Stockholmsvistelser.
(Jörgen Heikki, Sameradion – Oddasat 29 maj 2019)

– Jag tänker mig en bänk och en informationsbod där man informerar om samernas historia och rättigheter, säger Peter Ericson.”

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7231752

PE

MEDIELÄNKAR

Lite mediaplock om undertecknad (2016-19)!
ELSA LAULAS TORG – idag 29/5! https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7231752 (uppföljs i Sameradion söndag)
– Mer finns, och samlas senare!

BILD (ovan): Leif Weckström, Hufvudstadsbladet (publ 6 februari 2018) ARTIKEL: Petra Miettinen, Hbl.

https://www.hbl.fi/artikel/samerna-kampar-mot-vindkraftverk/