Berömda kvinnor i samernas historia jubilerar: Anna Lindhagen 150 år, Maria Magdalena Matsdotter 185 år

Vem var Anna Lindhagen?
Vem var Maria Magdalena Matsdotter?
 

Anna Lindhagen (1870-1941), Stockholms barnhemsinspektör, delvis ångermanländskt ursprung och en av samernas främste allierade under en mycket viktig tid kring 1904-05 och samarbetade med Elsa Laula. Brodern Carl var borgmästare i Stockholm 1903-30, riksdagsman i 43 år och skaffade bl a medel till svenska samernas både första och andra landsmöten. Anna Lindhagens museum på Södermalm är också sevärt! Hon är också känd som rösträttsförkämpe och tidigt politiskt vald representant (SAP) samt såväl i hög grad förstädernas tillskapande (dvs villastäderna) som kolonilotternas ”moder”.

Maria Magdalena Matsdotter (1835-1873) reste till Stockholm två eller tre gånger (uppgifter går isär) och var den som låg bakom att åtta samiska skolor i Lappland, och sedermera fler, bl a i Jämtland. Maria kom från södra Lappland och hade vinterbete omväxlande i Härnösandstrakten, och i Nätra – beroende på var familjen (fadern räknades som sprintare, dvs utan skatteland men likväl med möjlighet att bygga upp en skaplig renhjord). Hon samarbetade främst med Fredrika Bremer men även med en rad andra prominenta personer och uppmärksammandes i världspressen på 1860-talet. Audiens hos kungen gavs och Marias legendedariska skidtur till Gävle 1864 odödliggjordes. Anna föddes på vinterflytt emot Hemsön 21 mars 1835, och dog i Nätra bara 38 år gammal.

Bägge dessa kvinor uppmärksammas i mina stadsvandringar och nu denna vår när bägge på sitt sätt jubilerar, kommer särskilda aktiviteter att erbjudas.

BOKA Din plats på en spännande STADSVANDRING
Notera nu främst mina stadsvandringar 7 april

– Södra rundan ”Anna Lindhagen 150 år”,
specialvandring KVÄLL (tid: se komm. inlägg)
– Norra rundan Elsa Laula, Fredrika Bremer och Maria Magdalena.
DAG.

Stadsvandringen på Oddasat – TV! Se klipp från 1 okt 2019: (Norra rundan) https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7302084
Se även här om förslaget på torg till Elsa Laulas minne: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7231752

Boka 7 april-vandringen redan nu! (Prislista kommer inom ett par dagar!)
Du kan redan nu boka icke-bindande (OBS!) via epost saepmietalks@gmail.com 
eller sms +46729070058 (Peter Ericson)

Samt erbjudes föreläsning 22-23 april för hugade arrangörer!
Kontakta mig på ovanstående sätt (epost och sms) för offert.

Peter Ericson 10 feb 2020

Bildresultat för anna lindhagens museum
Anna Lindhagens museum i Stigbergets Borgarrum.
Bild från Miras Mirakel, bloggen (2014):  http://mirasmirakel.blogspot.com/2014/09/anna-lindhagen-och-stigbergets-borgarrum.html

Bilden kan innehålla: 1 person
Maria Magdalena Matsdotter – bild via British Museum.
Den här bilden hittade Johan Sandberg McGuinne.

Fynd: Brev från Torkel Tomasson till Carl Lindhagen. 1918 om 1904?

De mest oväntade fynd ramlar för ens ögon under flyttstök.

Följande är ett utsnitt ut min exfrus avskrift från 1994
på Stockholms Stadsarkiv. Har inte hela brevet kvar; men av befintligt innehåll
sluter jag mig till att det är skrivet inte alltför långt efter Svenska samernas första landsmöte 1918 i Östersund

Sedan sommaren 1904 – så jag såsom yngling den naturmänniska vid ett tilfälle — [i Saltsjöbaden? / PE ] första gången fick lära känna Eder! Herr Borgmästare; har jag i Eder fått en utomordentlig lärdom i konsten att se lapska spörsmål, men vid sidan av detta har jag – numera i viss mån kulturmänniska –  äfven blifvit en liflig anhängare af Edra läror i allmänhet, därför att där i ord och handling äro så mycket fotade på den sanna kärleken.

med uppriktig högaktning

Torkel Tomasson

Med förbehållet att jag bara ser avskriften här.
men det ger en förnämlig tidsbild!

Bildresultat för torkel tomasson
Bild via Stockholmskällan. Osäker om rubriken stämmer. I alla händelser kom Torkel Tomasson att studera tillsammans med flera år yngre realskolekamrater på Norra Real,
faktiskt samma skola som Vinterkursen i januari 1905 hade ägt rum (dock utan Torkel).

Över is och vatten? Ny forskning om SYDSAMISKA SPRÅKENS* FÖRFLYTTNING 300 – 600 AD.

Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de Saepmie?

Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration
(artikelserien publiceras i sammanfogad form i Saepmie Times ** 2020!)

Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.

De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.

1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
     Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med Klubbekrigetnuijasota (fi.) – torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.

2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innahavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande  befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

3.  Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
** Beställes via facebooksidan Southsaamihistory eller epost saepmietalks@gmail.com


I kommande del:
Om följande arbete:

”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.

 

ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.

 

Bilden kan innehålla: text

Ovan: Bewick’s (1789) släde med sälskinnsöverdrag; sannolikt använd och såld av Jöns Andersson, anställd som sockenlapp i Njutånger (Hälsingland). Senare förd till Northumberland. Publicerad i Consett 1789.

Nedan:  Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889.

Postbåt i packis av JAG Acke.JPG

 

 

Smartaste, hälsosammaste, klimatvänligaste sista-minuten-klappen: STADSVANDRING I SAMISKA FÖREGÅNGSKVINNORS SPÅR!

Smartaste, snabbaste, snyggaste,
hälsosammaste, klimatvänligaste
sista-minuten-klappen:

STADSVANDRING I JUNI ELLER APRIL 2020!
Sö 5 april Norra rundan, 2h (som i klippet från 1 okt 2019:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7302084)
Start Nils Ferlins torg, Klarabergsvägen 35-37.
Ti 7 april Södra rundan (Anna Lindhagen-special, firar 150 år!) prel. kl. 11.30 Start Hotell Malmen, (T) Medborgarplatsen 2h
Lö 13 juni Norra rundan kl 10.15. Södra rundan om efterfrågan kl. 13.15

 

80460495_744087936001174_8447738116139122688_n80320580_1080631292277643_4939010419562905600_n80094147_589140938528404_2435624061766729728_n

Stadsvandring i samekvinnors och Anna Lindhagens spår 7 april eller sommar 2019?

200 SEK i april och 175 kr i juni/aug.

Beställ och betala nu och få två biljetter för 300 (290 NOK/30 €) SEK i april eller tre i sommar för 350kr (SEK)! (337 NOK/35 €)  OBS OBS ONS – Gäller bara denna helg, till och med söndag 22 dec!

Swish 0724243922
Samt sms 0729070058

Från Norge eller Finland?
City walks always possible to get in ENGLISH!
Order NOW and pay MONDAY = get 3 walks for 35 € in June or 2  for 300 in April!

BANK DETAILS:
Swish 0724243922
Swedbank 2240045340, clearing 84202

From abroad:
IBAN/BIC: SE2380000842022240045340
BIC: SWEDESS

Vem var Tyrgils Knutsson?

Tyrgils Knutsson fängslas

 

[T]ha tok marskin vm sik at jäwa
medhan hertughin vil sin vilia hawa
at the skullo honom angist til dragha
ok war han varnader alla dagha
at hertoghin var honom ekke goder
han heet konungin sin broder
Han er myn broder jak er hans man
Jak hopes thz at engen kan
gita thz a mik fulfört
at jak hauer nokra sakir giort
vtan thz ware konungsins budh
jak ville at jak hade swa tiänt gud
swa som jak hauer tient honom
tha ware mik bätre löön i wanom

[T]her nest kom konungen til lena
ok mz honom mange riddara oc swena
Ok hans bröder hertogane badhe
tha lydde konungen thera rade
Ok loot herra törgils knutzson fanga
sidhan took honom at misganga
Jnne fore honom som han stood
han sagde ädela konunger good
Thz i mik snödelika wt giffwin
tess hawen i blygd ä mädhan i liffwin
hans dagtingan halp honom ey eth haar
then tiid mannenom misgaar
Tha er han taghan litet hörder
vm nattena var han thädhan förder
Ok wardh satter vpa een hest
ok hans föther vnder bukin läst
Thz giordo the for then saka
at man skullen ey aff them taka
Ok ridhu hender tiwidh
Ok räddos starkelika ofriid
aff hans frender ok aff hans magha
thz the skullo leggia fore them lagha
Thy ridho the bade dagha oc nätter
mangen ädela hester war ther trötter
för än the stokholm nadho
mange dughande men tha badho
wäl fore honom hwa han saa
at han skulle godha datingan faa
A stokholms torn satto the han
han giorde som en witer man
Optelika sin scriptamall
ok tenkte vpa sina siall
han wänte sik enga vndan färd
vtan at han skulle döö for eth swerd

Via Project Runeberg

Mer om Torgils här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Torgils_Knutsson

Bilden: Viborgs grundare Torgils Knutssons staty i Viborg.
Wikipedia, CC, Fotgraf: Andrew Zorin.

Tamren i Mälardalen, Värmland och Österbotten? Lite mer om kronans renar 1570-1610 ca

Kring år 1600 förekom försök till tamrenskötsel på ett tjugotal sörmländska, uppländska och västmanländska slott, gods och herresäten. Västerås och Mariefred slott hade varit ute tidigast, liksom hade man placerat ut renhjordar tillsammans med andra hjortdjur på kungliga Djurgården. Av allt att döma huserade samerna som åtföljde djurgårdsrenarna i det som nu är studenbostadsområdena kring Lappkärrsberget (det kan dock inte uteslutas att namnet skulle kunna vara äldre. Det finns namn från 1400-talet på lapp- i stockholmstrakten, t ex i Roslagen).

Tamrenskötselprojekt med sydlig åretruntrenskötsel på initiativ av vasasönerna pågick under dessa decennier även på flera håll; i Värmland, Medelpad, Ångermanland och Österbotten placerades renhjordar ut på bruk och kungsgårdar. Något eller några fler landskap skulle ha kommit i fråga, t ex Gästrikland, men det tycks såsom detta skrinlades, möjligen i och med Karl IX:s död. Medelpad är inte heller hundraprovcentigt säkerställt att renarna vare sig sänder eller kom fram. Värmlandsprojektet var Karls eget projekt under tiden som Hertig Carl. Dessa renars skötare upptages i skattelängderna och den mindre hjord det där handlade om torde kunna antagas ha tjänstgjort som dragrenar åt det Nya Kroppa bruk där deras vårdare arbetade.

Svartsjö kungsgård i Mälaren är en av de mer namnkunniga platserna där tamren huserats. Det vore intressant att starta ett forskningsprojekt om just dessa renar – liksom om annan samisk historia i t ex Färentuna socken liksom i södertörnssocknarna.

Generellt medföljde renvårdare med hjordarna (dock är det ej säkerställd att det alltid var så). Vårdarna hade inte minst ett bestyr att hålla renarna lugna ombord på fraktfartygen, som lade ut från Seskarö i Norrbotten. Vanligen hämtades renarna ur de kronans hjordar som förvaltades av birklarna/lappfogdarna. Av vad vi kan sluta oss till, kom renvårdarna från samma områden. De första vi känner är de fyra renvårdarna som medföljde renhjorden till Västerås slott år 1570; Pål Lappe och Anna Lapska plus två andra icke namngivna samer. Det kan också ha handlar om s k finländska samer (detta var ju under en tid då Finland ingick i det svenska riket). Att Pål hette Pavval är sannolikt en lågoddsare.

Vi ska vid tillfälle titta närmare på om huruvida birkarlen Nils Oravainens mycket stora hjord möjligen konfiskerades och utspreds i sydliga områden, efter att denne slutgiltigt förlorat sitt förtroende hos kungen och kronan.

Vi ska också se på hur det gick. Av det allra mesta att döma klarade sig inte nortrbottensrenar så långt söderut. På flera håll torde också kunskap ha saknats  om betesbehov, liksom rimligt bete. Det kan ha varit så att djurgårdsrenarna (och i någon mån de på Karlbergs djurgård) klarade sig bäst, i samband med att de förvildades och fick springa förhållandevis fritt och själva söka sitt bete. ”Svinnet” i samband med sjötransporterna torde inte heller ha varit alldeles obetydligt.

ANNAN TAMREN? Utan tvivel har renar förts såväl till försäljning liksom på bete rutnom Mälardalen, på Södertörn och på Mälaröarna. Till detta avser vi återkomma!

Peter Ericson 4 augusti 2019

Gustav_Vasa_triumphs_3LAPPKIÄRRSlapponicahae_kuva Hannu Vallas 1998

Bilder: 1. ”Gustav Vasa triumferar i Västerås”. Fred J (Wikimedia Commons) – The original painting was soon lost. The image depicts a watercolor reproduction made 1722 by J. Wendelius, when the originals were still kept at Gripsholm castle. The watercolor reproductions are kept at the Royal library, Stockholm. 2. Ur en av de äldre djurgårdskartorna ca 1700 (RA). 3.  Schefferus 1673. 4. Korsholm. Finländska Museiverket: Byggda kulturmiljöer av riksintresse RKY Gamla Vasa och Korsholms kyrka, Vasa. Mustasaari kyrkas ruiner. Bild: MV/ RHO 41598 Fotograf: Hannu Vallas 1998.
5 (nedan). Utsnitt ur Olaus Magnus’ (Olaf Månssons) karta från 1540. 

OM 1540

 

STOCKHOLMS GRYNING i tio delar. 2. Helgeandsholmen – stockholmarna – ”nutiden” (1888)

Ur Nornan, Svensk kalender 1888

Helgeandsholmen.  (Del 2 av 2)

En bild från det gamla 
Stockholm. af Vilhelm Koersner. 

Med teckningar af V. Andrén. 



På Lilla Stockholmen, hvilken fortfarande lärer 
skiljas från Helgeandsholmen genom en smal., 
öfver-täckt kanal, uppförde riksdrotsen Per Brahe omkring 
1648 ett palats. Före århundradets slut kom palatset
i kronans ego och användes sedan till hvarjehanda
behof, såsom till hofstallmästareboställe och till lokaler
för kungl. biblioteket, riksarkivet,
vetenskapsakademien, borgrätten m. m. Det nedrefs på 1820-talet.
Utefter norra sidan af grefve Brahes hus gick den
s. k. gröna gången, der handeln med grönsaker var
koncentrerad. Nere vid stranden låg fatburen eller
hofvets tvättstuga.

De gamla träbroarne öfver Helgeandsholmen blefvo,
Oaktadt många och dyrbara reparationer, alltmera
bo-fälliga. Slutligen beslöt Stockholms stad 1781 att
ersätta dem med en brobyggnad af sten. Den nya
Norrbro blef dock icke färdig förr än i slutet af
Gustaf IV Adolfs regeringstid.

Efter nya Norrbros anläggning försvann den 
gamla bråten af slagtarehus, skoförsäljningslokaler m. m. 
samt fiskarehamnen från Barkareholmen. I
brohvalfven inrättades i stället fiskerier, som anslogos på lön
åt embets- och tjenstemän i handelskollegium, och
den nedanför bron belägna halfrundeln användes till
upplagsplats för fiskredskap, byggnadsvirke o. d.

NORNAN2

Först 1831 uppstod fråga om att förvandla den
osnygga halfrundeln till promenadplats och att i brohvalfven inreda kafé.
Följande år öppnades »Parterren vid nya bron» för
allmänheten. Den erhöll efter hand namnet
Strömparterren; det mera rojalistiska Josefinelund vann
icke stockholmarnes bifall.

Redan förut hade tanken att gifva 
den vestra,  större delen af Helgeandsholmen 
ett värdigt yttre  vaknat hos Stockholms borgerskap.
I glädjen öfver Norges förening med Sverige insamlades penningar 
till ännu en bro, af jern, från Norrmalm till staden öfver Helgeandsholmen. 
Meningen var att i samband med byggandet af denna bro kungliga stallet
och öfriga byggnader å Helgeandsholmen skulle rifvas, holmen planeras
och en monumental byggnad af ett eller annat slag der uppföras.
En deputation af borgerskapet uppvaktade Karl XIII och
erhöll hans tillstånd att få anlägga ifrågavarande
jernbro öfver strömmen.

Under Karl Johans regering tillkom en ny
byggnad å Helgeandsholmen, nemligen Bazaren. Den är
bygd på mark, som genom kungl. bref 1837
förklarats vara kronans egendom, och tillhör ett bolag. I
kontraktet mellan kronan och bolaget heter det, att
om i framtiden beslut i vederbörlig ordning fattas att
förändra Helgeandsholmen till en öppen plats genom
alla derå befintliga byggnaders borttagande, så eger
kronan eller Stockholms stad att inlösa
bazarbyggna-den mot godtgörande af anläggningskostnaden enligt
de i offentligt förvar befintliga räkningarna, och skall
likviden verkställas i silfver efter 1664 års myntfot.

Det ena årtiondet efter det andra har emellertid
gått, och alltjemt förblifver Helgeandsholmen i sitt
gamla skick, ett ständigt trätofrö mellan upphofsmän
till olika förslag i och för ordnandet af denna plats,
som både borde och kunde blifva vår hufvudstads
vackraste punkt. Holmens hela östra del fylles nu af 
en ganska egendomlig hopgyttring af byggnader af det 
mest olika utseende, men alla gamla och ruckliga. 
Tvättstugor och klappbryggor, gamla badhus med sina 
duschtorn samt uthus af diverse slag rada upp sig 
utefter stranden mellan plank och stengaflar. Sedan 
Vasabron anlades, har denna ’medaljens frånsida’ 
kommit bättre i dagen än någonsin. De gamla husens 
gårdar med alla sina märkvärdiga trapputbyggnader, 
sina spjelstaket, tvättkläder uthängda till torkning, 
tvätterskor och barnungar öfver allt, äro liksom allt 
förfallet tilldragande för artisten, — se våra teckningar —
och nog märker man, då man banat sig vä g in i denna
labyrint, der flertalet stockholmare aldrig satt sin fot,
att man befinner sig i hjertat af en gammal stad, på
en plats, dit den nya tiden med sin nivelleringslust
ännu ej hunnit. Vi ha nyligen sett ett förslag att
ordna Helgeandsholmen stranda på de dryga
kostnader ett förenadt riksdags- och riksbankspalats der-
städes skulle betinga, vi ha sedan sett ett ännu nyare
förslag till holmens afrödjande uppkomma, men intet
är ännu afgjordt, och Helgeandsholmen kommer
antagligen att länge förblifva det trätofrö den varit —
och förblifva i sitt gamla skräpiga skick midt i det
moderna Stockholms medelpunkt.

PE fetstilar

STOCKHOLMS GRYNING i tio delar. I. Helgeandsholmen och stockholmarna

Ur Nornan, Svensk kalender 1888

Helgeandsholmen.  (Del 1 av 2)

En bild från det gamla 
Stockholm. af Vilhelm Koersner. 

Med teckningar af V. Andrén. 

Helgeandsholmen betraktar
man i våra dagar
uteslutande ur estetisk och
politisk synpunkt; i forna
dagar såg man åter
platsen företrädesvis ur
mili-tärisk och merkantil.
Under medeltiden var
Helgeandsholmen befästad
och utgjorde Stockholms
bålverk mot fiender eller
upprorsmakare, som
nalkades norrifrån.

Egentligen är det  oriktigt att tala om Helgeandsholmen under medeltiden, 
ty på denna tid och långt senare lågo här tre små 
holmar, Stora och Lilla Stockholmen samt 
Barkare-holmen. Den förstnämda af dessa holmar erhöll tidigt 
namnet Helgeandsholmen af helgeandshuset, som der 
inrättades af den olycklige hertig Valdemar Magnusson.

Under århundradenas lopp hafva de tre holmarne
förenats och genom utfyllningar erhållit dubbelt så
stor areal mot förr.

Från Norrmalm ledde en träbro med vindbrygga
öfver till Barkareholmen, sOm genom en annan bro
förbands med Stora Stockholmen. Mellan denna och
staden upprätthölls förbindelsen genom tvenne broar,
af hvilka den ena gick rakt fram till Norreport å
nuvarande Mynttorget, och den andra, den s. k.
slagtar-husbron, gick på sned i sydostlig riktning till stranden
nedanför slottets östra sida.

De förnämsta institutionerna å Helgeandsholmen
voro under medeltiden helgeandshuset och badstugan.
Det förra utgjorde en egendomlig förening af
fattighus och herberge för resande. Här kunde dessa,
om de kommo för sent för att slippa in genom
stadsporten till Sjelfva staden, få rum för natten.
Badhuset — man ser att gamla badhuset på Norrbro har
höga anor — tillhörde Helgalekamens gille och var
en synnerligen inkomstbringande inrättning.

På Lilla Stockholmen lågo flere mälterier eller,
såsom de den tiden kallades, maltpörten.
Förmodligen användes Barkareholmen eller nuvarande
Strömparterren under medeltiden liksom under de följande
århundradena till hamn för sumpfiskare. Der låg ock
stadens slagtarehus, och skomakareembetet hade der
sin gemensamma försäljningslokal.

Rundt omkring holmen lågo kvarnar, och
kvarnhjulens brus hördes vida omkring.

Antagligen tillhörde alla holmarne Klara kloster
eller andra kyrkliga inrättningar och kommo jemte
helgeandshuset och badstugan genom Gustaf Vasas
reduktion under kronan. Hans efterträdare, framför
allt Kristina, skänkte emellertid bort ett stort antal
tomter åt enskilde.

Redan tidigt synes K. M:t och kronan hafva kom-
mit till insigt om Helgeandsholmens lämplighet såsom
plats för hofstallet. Ar 1615 omtalas jr. M:ts stall
pä Helgeandsholmen, I midten af 1600-talet flyttades
det emellertid för en kortare tid till Operans n. v. plats,
men år 1673 förlädes det åter till Helgeandsholmen.
Det nedbrann i grund 1696, men återuppfördes genast
efter ritning af grefve Tessin och ansågs under hela
förra århundradet och början af detta såsom en af
hufvudstadens prydligaste byggnader.

På Lilla Stockholmen, hvilken fortfarande lärer
skiljas från Helgeandsholmen genom en smal.,
öfver-täckt kanal, uppförde riksdrotsen Per Brahe omkring
1648 ett palats.

Helgeandsholmen

Sara Wacklin – fönster till Uleåborgs, Finlands och kvinnors historia

Sara Elisabeth Wacklin (1790-1846) är en oerhört betydelsefull författare, en livfull historisk skildrare av det svenska och det ryska Finland och norra Österbotten samt inte minst en oerhört fascinerande kulturpersonlighet.

Sara Wacklin var också lärare; och startade en flickskola i Åbo. Likheterna med Fredrika Bremer (här förelåg en ömsesidig beundran) är tydliga – kanske främst i det filantropiska och feministiska anslaget i det mesta av deras gärningar.

Hennes produktiva liv kom att präglas av den svenska förlusten av Finland 1809 och 1820-talets stadsbränder i Uleåborg repektive Åbo. Hon bodde bl a i Tavastland, Åbo och Helsingfors. Sara ligger begravd på okänd plats inom Stockholms norra begravningsplats. Hon arbetade i princip ihjäl sig, synes vara den utbredda uppfattningen bland bedömare. Uppenbarligen unnade hon sig inte mycket nattsömn (se nedan, dagboksutdragen).

HUNDRADE MINNEN FRÅN ÖSTERBOTTEN jämte anekdoter, en efterskörd efter Sara Wacklin utgivna och försedda med en levnadsteckning av Helena Westermarck utgavs postumt 1919 men innehåller sammanläggningen av den tredelade originalutgåvan, vilken  bland subskribenterna hade just Fredrika Bremer, biskop F M Franzén (som också var släkting), Z Topelius och J L Runeberg. Den rekommenderas varmt; och innehåller en del samisk historia, vilket vi avser presentera under sensommaren och hösten.
Stockholmstiden
Sara skriver den 12 april 1844:

  Min sysselsättning nu alla dagar med föga variation. jag satte mig kl. 5 om morgonen till skrifbordet, drack mitt caffe på samma plats, med en skorpa kl. 7. Skref åter till kl. 9, då jag gick till hötorget för att [få] något till mid. jag återkom med färdig hackad köttfärd, utur boden vid brunkeberg kl. 10, arbetade åter till kl. 1. då jag gick i köket tillredde och stekte mina köttbullar, kokte mig litet mannagrynsgröt, åt derefter min lilla mid., gick igenom tidningarne, och hvilade på min säng, tills kl. slog 3, då satte jag mig åter till skrifbordet. Kl 7 tog jag hatt ocg kappa, derunder min stora ridicule, gick åt röda bodarne. steg uti en roddarbåt, landsteg vid (oläsligt *) hus-bryggan, gick rakt till södra slaktarhuset, och gröna gången der jag försedde mig med allt, hörande till en köttsoppa, för morgondagens söndagsmiddag, i fiskargången tog jag för 12 s. lutfisk, och återvände med min börda samm väg jag kommit. Kl. 8 satte mig till skrifbordet, sedan jag hastigt doppat en skorpa i en kopp thé. Kl. 9 kokte jag litet lutfisk drack ett glas mjölk och arbetade till kl. 10. då jag lade mig och läste tills dess kl. var 1, då slägte jag öjuset, tackade Gud, för mitt trefliga lif! och insomnade sött. Mina älsklingsplatser inomhus hafva alltid varit köksspisen och skrifbordet utomhus Kyrkan och Spectacler; af ungdomsnlöjen dans och lekar, både hemma och borta.

* Skulle kunna vara Slagthus-bryggan? (PE)

Bild: Oljemålning utförd av Edla Jansson-Blommér år 1846 föreställande Sara Wacklin. Wikimedia Public Domain.

Sara_Wacklin_by_Jansson-Blommer

Tidplan: föreläsningar, guidning, kalendrar, Hanaholmen, Sundsvall etc …

NYTT och KOMMANDE / tidplan
Spännande projekt kring Saepmie Times – Southsaamihistory
VÄLKOMNA att deltaga och beställa!
 
B e s t ä l l :
GUIDNING Högakusten – aug
Forskning vattendomar, sedvana etc
Helsingforskalendern sep-okt
Sundsvallskalendern oktober-nov
Södermalmskalendern okt
 
FÖRELÄSNINGAR med Peter Ericson *** – stadsvandringar dito
 
25.8 Årstidsläger i XYZ, mest Medelpad med omnejd
Norra stadsberget Sundsvall (Danslogen), kl 18. ***
Arr: Medelpads Fornminnesförening.
 
[Aug: ev utomhusseminarier Sundsvall/Medelpad/Hälsingland- om intresse finns!]
 
1.9 Stadsvandring södra turen Stockholm.Boka: ABF Stockholm.
14.9 Stadsvandring norra turen. ABF.
FÖRANMÄLAN KRÄVS!
15.9 Hela Sápmis historia Norra stadsberget Sundsvqall (Danslogen), kl 18. *** Arr: Medelpads Fornminnesförening.
 
23.9 Kristinestad, Österbotten. Medborgarinstitutet (MI)
Samernas historia i Österbotten. ***
24.9 Kronoby, Ö-botten. MI. Detaljer kommer,. ***
26.9 Nanoq föreläsning om hela Sápmis historia, fokus öst. ***
3-5.10 Uteseminarier Helsingfors, eventuellt med omnejd.
Info kommer.
5.10 HANAHOLMEN (Esbo/Espoo) föreläsning Peter Ericson
Hela Sápmis historia, fokus öst. ***
Del av Nordiska folkfestivalen, föreläsningen äger rum på kvällen ca kl 19.
11.11 Kvarkens Båtmuseum, Malax, föreläsning om samernas historia i Österbotten ***