The Southern Saami Languages’s ”proto-varieties” arrived Central Sweden (2-300 AD?) from South-East, and …


Minerva Piha, Turku (Åbo) University.
Turun Yliopisto.

Minerva Piha and the other (mainly) Finnish scholars

You might want to recall and learn Minerva Piha‘s name.

She is the latest in a increasing line of solid scholars which now all state that the Proto-Sámi and early Sámi language varieties did develop in Central Lakeland Finland. Furthermore she is one of the first ever to fulfill the synthesises of linguists M. Heikkilä and A. Aikio about a vast iron age Saami distribution in South-Western (of what is today) Finland and on Åland (Fi. Ahvenmaa).
The conclusion is unambigous on this: The Southern Sámi language varieties arrived to what is present-day Sweden via Åland – and perhaps also via other trans-Bothnic or trans-Baltic routes. We will return to this field in articles, blog posts, webinars and lectures. We will then always return to the discussion around ethnicity.
Please do note that the entity of ethnicity and that of language not always are mutually  synonymous. Findings from 400-1000 AD in hunting-foraging districts in Central Sweden and Southern Norrland speaks a language – hitherto unknown for us – about ethnic markers and signals, in unexpected combinations.
The Dalecarlia and Härjedalen Sámis seem to have been running small cattle and they were at least semi-sedentary. Early Jämtland Saamis had small reindeer herds and some of the groups were very skilled in manufacturing iron out of mires.
We see early divisions of Sámi groups and/or sijths all the way from Finland’s AD 200-300. Earlier proto-Uralic or proto-FennoUgric is another story.

What we so far do not know is this: did (proto-)Southern Sámi got distributed by actual people, by dominance or a little bit of both?

Iron age Sweden seem to have been dwelling several languages, hitherto less known ethnic substrate groups and ”proto-folk” as well as a huge and rich variety of subsistence practises, organisation, infrastructures and relations.

LITERATURE
Mikko K. Heikkilä 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum.
Ante Aikio 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”.
Minerva Piha 2019 ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” In: Finnisch-Ugrische Forschungen (64) (Helsingfors 2019). PDF:
https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363
Lars-Gunnar Larsson 2018. Petrus Holmberger och sockenlapparnas språk.

Sami Noaide and drum - Lappland Sweden ca. 1700 (saamiblog) Tags: worshipping religious worship god sweden drum lapland sverige thor galle thora galli tromme pagan sami galles saami samisk thoron horagalles rumbu noaide gievri gievrie dahlbergh shamanlappland govadas scheff


			

LITE OM SYDSAMERNAS URSPRUNG Del 1 av 3: Om sägnens ångermannadrottning Gunhild – ”GUNseles Godmor” (sic!), om finska Blåfis (!) med fru, Mustasaari i Norrfinne lagsaga – samt om befolkningsutbyte över Kvarken i ett medeltida Sverige

Låt oss se vad ångermanlänningarnas gamla sägner har att förtälja om samernas ursprung?

Kittel i Vallen,
Labb i Ruske
och Gunne i Mo

Är namnen på tre enligt sägnen första invånare i tre byar i nordvästra Ångermanland och Junsele. Samtrliga komna från ”Finland”.

Ett annat namn på en annan migrerande människa ”från Finland” är Blåfinn eller Blåfis med fru, en fru som väckte mycken harm hos Gunnil enligt diverse sägenvarianter. Gunnil, Gunhil, Gunnel och Gunilla är några av go’morans olika namn.
Och vem var nu egentligen Gunnil eller Gunhild Snälla?

Vi konsulterar och citerar multråsonen Johan Nordlander (1853-1934):

Ett par försök till svar härå hafva kommit till vår kännedom.
Så har en författare, som under märket O. H. i norrländska tidningar behandlar antikvariska ämnen, försökt att identifiera henne. Han menar henne vara drottning Gunhild, som först var gift med konung Anund Jahob och sedan såsom änka efter år 1050 blef gift med danske konungen Sven Estridsson. Emedan Sven och hon voro nära befryndade, väckte deras äktenskap anstöt hos de andlige, och efter att hafva mottagit en skriftlig varning från påfven måste Sven finna sig uti att skicka Gunhild tillbaka till Sverige.
Att hon därvid skulle hafva kommit så långt norrut som till Ångermanland, är dock föga sannolikt; och hade hon uppehållit sig här, borde minnet af henne vara fäst vid Uppsala-öds-gårdarna i landskapet Stig i Säbrå vid Hernösand och Kutuby (n. v. Kungsgården) i Bjärtrå ett godt stycke upp efter Ångermanälfven. Men så är icke fallet. Vår Gunnil har bott i Junsele och Sollefteå, d. v. s. i den öfre delen af landskapet. Om den förskjutna drottning Gunhild vet man med visshet, att hon bodde på sina gårdar i Västergötland och där utöfvade sin välgörande verksamhet. När biskop Adalward efter ankomsten till Emund gamle och till följd af det ovänliga mottagandet hos denne vänder åter, faun han skydd hos drottning Gunhild. O. H. anser, att det var hos Gunnil Snälla i Ångermanland, men i så fäll hade biskopen och hans följe gjort en alltför stor omväg. Naturligare är det väl, att han tagit in hos den i Västergötland boende Gunhild, helst som han därefter besökte Lödöse.

Fler teorier nästa gång! 

Läs mer här: NORDLANDER, JOHAN, ”Gunnil Snälla, den äldsta kända norrländskan” (I: Svenska Fornminnesföreningens Tidsskrift, elfte bandet, 1901) http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/8721/SFFT_33_1901_232.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Befolkningsutbyte över Södersjön och Kvarken
Samtidigt som de ovan nämnda personerna rör sig från ett medeltida Österbotten till Ångermanland; torde vi också se hur en svensk kolonisation formligen exploderar västerifrån in i Österbotten under ungefär samma tid. Vilka händelser som föregick en tänkt finländsk eller finlandssamisk internmigration kan man ju fundera på. Bittra strider föregick ju t ex Nöteborgsfreden; krigshändelserna 1277, där kvänerna och karelarna attackerade ”Finnmark” (eller norskarna, beroende på vilken man frågar), kan absolut också ha haft inflytande på dessa processer. Vi funderar vidare! 

Om eldgamla storsocknen Mustasaari.
Vi konsulterar Wikipedia.

Mustasaari socken är en av de tre äldsta i Österbotten, som tros ha grundats redan på 1200-talet. Socknen omfattade hela kusten mellan Munsala i norr och Malax i söder samt delar av Laihela i början av 1400-talet.[2] Senare delades den enorma kyrksocknen upp.

År 1348 gav kung Magnus Eriksson ”allom, som boo i Nerpis sochn, Mustasaari sochn och Pedersöre sochn” rätt att sälja och köpa ”alla ätande vahror”, det vill säga att handla med livsmedel. På så sätt grundades de tre första officiella marknadsplatserna i Österbotten.[3] Det är också det tidigaste förekomsten av namnet Mustasaari som vi känner till.[1]

På en ö invid Mustasaari marknadsplats anlades en befästning i slutet av 1300-talet, troligen på befallning av kung Albrecht av Mecklenburg. Befästningen blev känd som Korsholms slott, och den dåvarande ön kallas i dag Korsholms vallar. På andra sidan marknadsplatsen började man tidigt bygga en sockenkyrka, som fick namnet Sankta Maria kyrka och efter reformationen döptes om till Sofia Albertina kyrka. Kyrkan förstördes fullständigt i Vasa stads brand 1852, och är i dag en del av området som kallas Gamla Vasa ruiner. I det ingår också nedersta våningarna av klockstapeln, grunden av Vasa trivialskola och rådhusets trappa. Alla dessa byggnader låg invid torget i Mustasaaris absoluta centrum, och förstördes i den ödesdigra branden.

1606 grundade Karl IX en stad, Österbottens första. Staden, som fick namnet Mustasaari, blev en uppstad och utgjordes av socknens centralort – dagens Gamla Vasa. År 1611 byttes sedan namnet till Vasa, det vill säga Karl den IX:s ätt.

Vi ska i kommande avsnitt se på en kontinuerlig och medeltida (samt också tidigare; i vissa fall mycket tidigare!) s k inremigration i det forna svenska riket, från den östra rikshalvan dvs Finland. Mycket tyder på att flera av de som kom var samer.


Folk och språk. Hur blev proto-tavaster ursamer och ursuomer? Om språk som föds och dör. Samt: var är Sápmis mitt? Del 1. Tavastland, pesiö- ”helig” och lånord

Hur blev prototavaster ursamer och ursuomer? Och om språk som föds och dör. Samt: var är Sápmis mitt?

Tavastland är idag – åtminstone för många – en ganska anonym del av Finland.

Men inom detta ganska begränsade område växte såväl tidigt finsk/finländsk/suomisk etnicitet fram inom loppet av något århundrade; låt oss säga ett sekel bakom och ett framför 400 AD. Samtidigt får vi förhistoriskt-arkeologiskt betrakta det som en tummel- och samlingsplats för idel urfolk från Eurasien. År 535-536 AD (ca eller exakt) har vi- mitt i brinnande folkvandringstid och i en av de mer krisartade perioderna i mänskligheten historia – klimatavvikelsen – har vi sannolikt två samiska offer i Leväluhta. Sannolikt följer härefter en fortsatt mycket turbulent tid, som följs av en stillsam återgång till en lugn och stabil odlargärning begången av ett folk, vilka också just får eller fått sin etnogenès (dvs deras etnicitet föddes) – nämligen kvänerna, kyroborna eller  österbottningarna. I nordost finner vi bjarmerna; senare kallade syrjänerna och idag komerna. Så småningom noteras pomorena; och långt tidigare har de arkeologiska kulturerna Suomosjärvi och Säräisniemi noterats. Och samtidigt som vi säger detta, bör vi nämna att samerna har en bakgrund som sträcker sig långt i öster, vida in i Archangelsk oblast. Vid pass 615 AD har vi, utifrån Heikkilä (2014) en samisk enklav på fastlandet innanför skärgården strax norr om Nystad (fi. Uusikaupunki) i sydvästra Finland. Hade vi samer i det som skulle bli Sverige? Levde måhända proto-samer i Småland, när detta område utsattes för korståg under 1100-talet (juni-aug 1123 av det mesta att döma, korståget kallades Kalmare Ledung och leddes från Norge av Danmark och Norghes kung Sigurd Jorsafalafarare. Jorsala betyder Jerusalem)? Under alla omständigheter levde där finnaz, som i hög grad kan betraktas såsom en substratbefolkning relativt det vi idag kallas samer. Dvs en grupp som helt eller delvis uppgår i den andra befolkningen.

Antal ord som är gemensamma mellan ursamiska och de större samiska varieteterna och finska: ca 800 st. Mellan samiska och övriga finsk-ugriska språk: ca 150, mellan finska och övriga finsk-ugriska ca 200, fler med östersjöfinska, färre med övriga i öster. Mellan nentsiska och andra remota uraliska språk och samiska: ca 30-40. Fler och mer detaljerade siffror i kommande bloggposter.

På senare tid har undertecknad (tack vare min kärbo Monika E Pensar) blivit varse att pyhä-namnet som är så frekvent – ofta som en förled – i finländsk toponymiflora, att det ofta ska vara ett ord som har tagit över ett proto- eller insjöfinlandssamiskt pesiö (jfr boassjoe) eller pesi-; dvs ordet för ”helig”.

Nästa gång: om tjuderna. Vi tror det blir tre delar, men inte helt säkert – kan blir fler, kan bli färre. Men minst två.

BILD: Författaren vid Pyhävuori intill Lappajärvi under den gångna sommaren.
Här sägs samer haft läget och skatteuppbörd ha skett av någonslags tributkrävare,
i en tid före birkarna.
Foto: Monika E. Pensar.

Bilden kan innehålla: en eller flera personer, träd, utomhus, natur och vatten

 

När horisonten slutade vid Uleå älv, och närmast hela Norrland och Finland ännu av svearna kallades Helsing[-a]land (basics från 1328)

Informativa rader, nedtecknade i Magnus Eriksson (i Finland vanligen kallad Magnus Smek) tolfte levnadsår, denna barnakonung, som valdes till kung såsom treåring vid Mora äng i Lagga socken söder om Uppsala.
Att notera: Rubriken kan innehålla diskuterbara partier. Vi återkommer härtill!

Telge 5 september 1328.

Drotseten Knut Jonsson kungör en i Telge träffad öfverenskommelse mellan Helsingarne och Birkkarlarne [sic] att i Helsinglands norra del, som sträckte sig ända till Uleå älf och träsk, enligt konung Magni bref enhvar finge bosätta sig och, ända till dess konungen blefve myndig, vara fri från skatt, att fogden i Helsingland skulle bland dessa nybyggare skipa lag och rätt och att ingen finge hindra Lapparne i deras jakt eller ofreda de Birkkarlar, som besökte nämnda lappar.
Efter avskrift tagen av Peringsköld utur en av konung Albrekt d. 17 juni 1377 vid staden Enköping given vidim., som fanns i orig. på pergament i svenska riksarkivet före slottsbranden 1697 och som avslutades sålunda: ”Decernimus igitur cassum etc.” tryckt i Sv. Dipl. IV n:o 2676.
Nos Kanutus Joansson, illustris regis Swecie ac Norwegie dapifer, tenore presencium ad publicam deducimus nocionem, quod anno Domini mccc vicesimo octauo, die lune ante natiuitatem beate Marie virginis proxima, in perlamanto Telgis habito, inter Helsingos ex parte vna et Bircharlaboa [sic] ex parte altera, in presencia nostra taliter extitit placitatum, videlicet quod extrema pars Helsingie versus aquilonem, que ad amnem dictum Wlv et stagnum Wlvthræsk vsque protenditur, inhabitari et vtique coli debeat absque impedicione et inquietacione cuiusquam, secundum tenorem litterarum domini nostri regis, super hoc antea collatarum, quas semper in suo vigore conuenit inuiolabiliter obseruari, et quibus per presentem placitacionem in nullo penitus derogetur. Ab hiis tamen, qui per officialem domini nostri regis in Helsingia constitutum illic ad habitandum loca susceperint, siue Birkala fuerint siue alii quicunque, tributum, antequam dominus noster predictus legitime annos etatis attigerit, nemo leuare debebit; qui eciam officialis inter illos, qui illic ceperint habitare, de negociis emergentibus jurisdictionem habebit et justicie faciet complementum. Jtem extitit placitatum, quod homines siluestres et vagos, vulgariter dictos Lappa, in suis venacionibus nullus debeat impedire, nec eciam prefatos Birkarlaboa, ad eosdem Lappa accedentes, apud ipsos commorantes vel ab eis cum suis rebus denuo reuertentes, articulo isto sicut et primo vsque ad prefati domini nostri regis annos legitimos tantummodo perdurante. Jn cuius placitacionis testimonium presentes litteras nostri sigilli munimine duximus roborandas. Datum anno, die et loco supradictis.

Ur DIPLOMATARIOUM FENNICUM, Finlands Diplomatarium 

http://df.narc.fi/document/360


Kuriosa: Dokumentet förseglades bra precis exakt (på ett dygn när) 150 år innan en jämtlandssame skulle ”skänkas” som ”present” på ett köbenhavnskt kungabröllop.

BILDER: Ovan – Träsnitt i Olaus Magnus’  Historia om de nordiska folken.
Nedan –  Av Jan Luyken (1648-1712)  And Jan Claesz Ten Hoorn.

Predatory Animals Drawing - Laplander Aims His Bow And Arrow At A Wolf And A Bear by Lapland And Jan Luyken And Jan Claesz Ten Hoorn

WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsions, Exoduses, Ethnic Cleansings in The Sweden-Finland Kingdom (1:2)

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

MIGRATION
Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: of lesser certainty, but sometimes viewed upon as possibly an early fortress of Kola area, most likely to have been founded in the surroundings of Solovetsky Monastery (in its turn founded in 1436). All in all, in general and in a swift, brief way (with a slight risk of simplification; this is present-day (2019) Russian Karelian republic described.
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildy put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Apart from that, 1714-21 as well as for example; the severe attacks
The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians.

Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge apetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only ecexuted the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:

Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventuelly for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Feodor_I_of_Russia_(parsuna,_1630s,_Moscow_History_museum)
Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
COLONIALISM
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lappland (lappmark in Swedish). Same phenomen is also registrered by Archaeologist about Southern and Central laerlia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?
Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.

 

Peter Ericson Nov 19, 2019


Thus national painter Albert Edelfeldt did view the 16th Century Civil War, the Nuijasota – a war in it’s entire shape created by Swedish noblemen; governors and throne pretenders. From 1879.

MALAX Veni vidi vici, ett ”win-win” över Kvarken i säljaktens gamla högsäte 11.11

Suverän uppslutning i lilla Malax; orten, socknen och kommunen känd för sin historiska säljakt, för kontinuerlig bosättning längre än något annat område i norra och mellersta Finland samt för sitt pliktuppfyllda och pålitiliga talko (dvs samfällda arbetsprojekt).

Flyget med en stor Boeing bar mig, kanske lite otippat men snabbt – på 3 5 minuter! – från vanda i Helsingfors till Vasa flygplats. hemresan (till mitt blivande hem) till helsingfors var en lite knöligare Onnibuss via Åbo. Men priset 16 € för den resan kan få en att stå ut med ganska mycket. Fick iaf två säten själv hela vägen.

På dagen fyra år efter den legendariska föreläsningen i Delsbo när bönhuset bågnade under tyngden av 90 st ekonomiskt lagda hälsingar som betalade en hacka för att höra underteckand tala om samerna en småbister onsdagkväll i november 2015 begicks premiär för mina föreläsningar i mala, nu en måndagkväll inför 39 betalande, inom, ramen för MI, Medborgarinstitutet i Malax-Korsnäs

Föreläsningen gick smidigt och nästan i överkant snabbt. Men det känns som om bitarna föll på plats som de skulle och att folk frågade och diskuterade ivrigt; såväl före som i paus, i slutet av föreläsningen som efter. Det faktum att jag numera väver in finländska forskares rön – inte minst Ante Aikios, Mikko K. Heikkiläs och Jukka Korpelas – väcker uppenbarligen nyfikenhet och stärker naturligtvis det sagda.

Varför gick det så bra? Vi nådde ut till många och arbetade förhållandevis optimalt där. Och rektor Eva Kammonen var utpräglat lyhörd, samarbetet flöt nära nog perfekt.
Mina egna förberedelser var lagom och jag hade skalat ned materialet ordentligt.

TIDIGARE PÅ DAGEN hade jag också förmånen att få möta Lilian Pettersson-Smeds från Oravais Historiska Förening; och detta möte kändes rejält konstruktivt.

Stor gästvänlighet bjöd ”PAmpas”, dvs Österbotten som vanligt på.
Möjligen med de Luxe-prägel här.

Bild 1: Från föreläsningen måndag 11.11. Foto av Birger Ingman.
Bild 2: Birger Ingmans karta från motsvarande finländska lantmäteriet på platser med Lapp- i början av namnet. Enda tomma platserna är där samernas gamla kärnområden
låg.
Bild 3: Undertecknad och Göran Strömfors, från Fornforskningssällskapet och Båtmuseet.

Platsen: Kvarkens Båtmuseum, Malax, Österbotten, Finland.
Datum: 11 november 2011.
Arrangör: Medborgarinstitutet

 

Peter Ericson och Göran Strömfors Malax 2-2

Ångermannasamerna anno 1484

Historien rör sig framåt.

1484 var det Svante Nilsson, en både Natt och Dag och en Sture – som via sin ångermanlandsfogde Bernt Larsson inkasserade ångermannasamernas s k lappskattMotsvarande dokument finns i Östra rikshalvan från t ex 1390 i Katinala, helt nära Tavastehus slott, och 1454 skrivs om tavaste- och umesamerna som konungzlappar,  ett lika mytiskt begrepp som birkarlar. Sture Nilsson var Sten Stures d.y:s far, antas ha varit blott ca 24 år år 1484 och själv riksföreståndare från 1504 till sin död. Under en kort tid (ca ett år) satt han som länsherre på Korsholm, vilket dock – kungsgården och länet –  pantsattes redan 1505 till Erik Turesson.

Vi laddade ned detta dokument på nytt, i all sin prakt och mer högupplöst.

Sånt här är svårt att komma runt.
Kopplingarna mellan Örebro och Ångermanland bör utforskas närmre.

31443_31443.jpg

Peter Ericson 7 nov 2019

Epistel 3: Järnålderssamerna på Åland (Iron age Sámi speakers, to be continued!) och ett av samisk historia osande Finland …

Samerna på Åland, i sydöstra Österbotten, i Satakunta, i Nyland,
i Egentliga Finland, i Tavastland, i Savolax, i Äyräpää och runtom Ladoga.

Och på några andra platser.

Jag har tillbragt senaste dygnen med att sträckläsa finländska avhandlingar med samiska temata – företrädesvis på svenska och engelska. De rent finskspråkiga arbetena läses i huvudsak enkom abstracten på. Hesas splitternya centrumbibliotek Oodi/Ode har gjort sitt till och idag begravdes näsan i en upplysande bok om Viborgs historia. RIksarkivet är nästkommande projekt; liksom stipendieansökningar.

Material till en bok närmast helt ägnad åt samernas historia i Finland torde snart föreligga.
Men först några fler föreäsningsturnéer.

Den av nya rön på detta område intresserade österbottningen beger sig lämpligen
till Malax måndagen den 11 november!
Förhandsanmälning i länken, 13 €, fika ingår.
Kvarkens Båtmuseum i Malax. MI arrangerar:

https://mi.malax.fi/kurser/visa/686

Bildresultat för egentliga finland charta

Fälmän & bottniska samer – Bertil Bonns om samerna i säljakten (1990)

Mina egna funderingar utifrån detta kommer i en senare bloggpost.
Kort kan dock sägas att detta kommer Du att höra mer om!
Peter Ericson 6 sep 2019


Ur ”Fälbåtar och fälmän” – Bertil Bonns
(Västerbotten 1990)

Härifrån borde det inte längre möta något hinder
att finna svaret på vilka befolkningsgrupper som en
gång möttes och vilken bakgrund pytarna kan ha haft.
Egentligen har svaret funnits länge, det är bara ingen som har ställt frågan.
Olavi Korhonen skrev i Bottnisk Kontakt IV
(utgiven av Skellefteå museum 1989) om de samiska
ord som förekommit vid säljakt, däribland just pytare.
Han nämner också spridningen av ortnamn med samisk bakgrund i anslutning till den färdled som Peter Gustafsson så träffande kallar för ”säljägarnas E-4”.

Vidare redogjorde Åke Sandström i samma skrift
för samiska indikationer på Holmöarna, vilket måste
tillmätas stor betydelse i sammanhanget då orten
har varit en av de allra viktigaste knutpunkterna i
sam band med fälresor. Dessutom är det härifrån
mycket nära, både geografiskt och än mer med fälmäns ögon sett, till det östra kvarkenområdet som var säljaktens verkliga kärnområde.
Helmer Tegengren skriver i sin bok ”En försvunnen fångstkultur” om ett påvisbart samiskt befolkningsinslag vid den österbottniska kusten ännu på
1600-talet, som med tiden försvinner på okända vägar.

Listan över klara indikationer över att samerna var de ursprungliga experterna och läromästarna i fråga om säljakt kunde göras åtskilligt mycket längre.
Här skall kort bara nämnas en direkt parallell till nordnorge där i tiden en framträngande skandinavisk befolkning lärde sig jaga säl av samerna.
Tegengren å sin sida ville se ett klart inflytande från nordost i den bottniska säljakten, vilket inte heller talar mot en samisk bakgrund.

Olaus_Magnus_-_On_the_Crowned_Cliff_and_the_Richness_of_Fish_Near_it
BILD: Olaus Magnus skildrar Bjuröklubb. Originalbildtext via Wikimedia Commons:
To the left is the cliff of Bjuröklubb, the most eastern part of the province of Västerbotten. Olaus Magnus described the top of the cliff seen from distance as a crown with three points. Around the cliff are flat rocks where fish are dried, which also is seen on the woodcut. Six seals surround a small island.
 
Datum Published in 1555

Källa ”Historia de gentibus septentrionalibus”, book 2 – retrieved from Lars Henriksson’s clipart collection, descriptions used with permission.

 

Man kan därför anta att det var bondeköpmännen
(bondeseglarna, eller vad man föredrar för benämning) som tidigt insåg de ekonomiska värdena i säljakten och åtminstone till en början anställde
samer som sakkunniga jägare. En motsvarande företeelse kan ses på Gustav Vasas tid, han hade ju som bekant näsa för affärer, då kronan i varje fall ett år
(1559) lät utrusta egna båtar från Korsholm. Det finns också dokumenterat att kungsladugården därstädes köpte in isbåtar (år 1583: 7 st, 1592: 6 st),
okänt om det var för jakt eller handel. Samma kungsladugård höll sig förresten en kort tid med egna renskötande samer i Vasa skärgård.

För att göra en lång historia kort kan noteras hur, också enligt Tegengren, samerna som befolkningsgrupp försvinner från trakten på 1600-talet. Men som han själv påpekade: då samerna försvinner som urskiljbar grupp ur domböcker (hans källa) behöver det inte betyda att det är individerna som försvinner för den skull.
En troligare förklaring är hellre att många assimilerades och därmed inte längre särskildes som etnisk grupp. Samme författare har påvisat från Kemi hur snabbt en sådan process kunde äga rum då de tidigare vildrensjagande samerna blev
bofasta på den orten. Kanske kan många av våra skärgårdsbor och andra påräkna en härstamning från samer. En del uppgifter, tills vidare diffusa, tyder på det.

Samerna var också kunniga i båtbygge, och det är känt att de kunde bygga större farkoster. Från nordnorge är det t.o.m. dokumenterat: ”the byggia Jachter, them the sällia till the som i Norige boo, hwarmedh the segla till andra länder.” (Rheen 1671.)
Tyvärr är mycket litet känt om utseendet på dessa
större båtar – och än mindre från Bottniska viken.

Därför är det ännu omöjligt  att se ett direktare
samband mellan samiskt båtbygge och fälbåtarnas
säregna byggnadssätt. Det kan lika gärna röra sig om
en lokal novation, eftersom fälbåtarnas byggnadssätt samtidigt återfinns hos en hel grupp båtar med vitt skilda användningar inom kvarkenområdet.
I förbifarten skall här bara nämnas ett eventuellt
samband via ordet haxe.  Forts här i länk (s 282f, start nederst, originalpaginering):

https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/1990_4.pdf

Fetstil och kursiv av PE

H ö s t p r o g r a m om samernas historia 12.9 – 11.11

H ö s t p r o g r a m om samernas historia

Lite av höstens föreläsningar med undertecknad.
Ett par till datum lär tillkomma.

12.9 Notera också Gåudies (”hela Sápmis historia”) i Sundsvall. Norra berget, Danslogen kl 18. Pris: 100 kr inkl fika.

14.9 Stadsvandring i samiska kvinnors spår, Norrmalm Stockholm (länk till ABF:s bokningssida nedan!) lördag kl. 13, samling Nils Ferlins torg

5.10 Hanaholmen ”Hela Sápmis historia samt nutida hot” (hela titeln i län nedan senare!) på festivalen Nordiska Naetter. Ca 25 min från Helsingfors C.

Kristinestad Gåudies MI 23.9
Kronoby Bottniska samer MI 24.9
Bottniska samer/Gåudies Jakobstad/Nanoq arktiskt museum 26.9
Gåudies

samt Malax 11 nov. Bottniska samer Fler datum kommer

Peter Ericson Föreläsare
Foto: M-B Ericson