Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Tidiga sydsamer i uppteckningar och arkiv 1470- – 1680-talen (I) Ett axplock

1478 ”Jämtland” (via Kungsgården, Frösön?)
1480-tal
1495 Trondheim
1506/1511 Essan, Junsele
1520 Samer får förplägnad vid Hammerdals MArknad
1550-tal Gulsele
1550- Skattelängder Ångermanna och Jömtlands (inkl Herdalens) lappmark
FRÄMST KYRK- OCH DOMBÖCKER
1600-talet Lima, same nämns. Västerdalarna
1601 Lappgruvan, Häverö sn., Roslagen.
1610-talet Väse Värmland
1603 Samer vid Nya kroppa kungsgård, Värmland
1604-05 Ångermansamer skattar i renar
1605 Åsele och Lycksele marknad inrättas
1617 Sameläger i Väse, Värmland
1620-talet Närke/Västmanland; Västerås/Enköping
1620-30: Närke; lapptorp, osäker uppgift.
1620 ca Kristinehamn
1636 Norberg, Västmanland
1637 Ölme, Värmland
1643 Dingtuna, Västmanland
1645-52 Härjedalen
1654 Skog (även 1670-tal), Ångermanland
1650-tal Möklinta: Norberg; husby
1660-tal Bergsjö; Grythyttan (V.Västmanland);
1670- södra Hälsingland; Österhaninge, ev Ornö. Lappviken , BJörkö-Arholma  viken
1680 ca Gästrikland; Svartsjölandet
Därutöver finns några samer i Västerås på 1570-talet, men de är antagligen de renvårdare som Kronan skeppade till trakten från det vi idag kallar Norrbotten

Fyller på med Norge, Finland och Ryssland

ÖH

”da undlöbe mig tvende finner, næfnlig Ion Siursen og Jon Torchildsen”. Ur von Westens brev till svenska prästerskapet (I)

Thomas von Westens bref
till prästerskapet i Jämtland etc.
den 11 mars 1723

LIERNE

2) At eftersom fra Grong i Ofverhallen, da Jeg i nogle uger behandlede til ssalighed 70 finner, da undlöbe mig tvende finner, næfnlig Ion Siursen og Jon Torchildsen, og disse toe arme siæle hafver siden skammeligen udströd i fieldene baade i Haram[23] og Li og Haar-Kiölen, at Jeg skulde sette finner i mörkstuen, binde dem, paalegge dem utaalelige plager, hvilked altsammen er dend allerstörste lögn af Satan som vil afvende faarene fra dend som paa Guds vegne vil söge dem samlede til Guds rige, da vilde Eders Velærværdigheder og Ærværdigheder icke troe saadant. Jeg vil altid visse at Jeg selv för vilde döe förend end Jeg skulde være aarsag i nogen Laps elendighed. Det veed nu Gud. Jeg elsker dem alt for höit til det Jeg skulde vilde dem noged ondt. Men dieflene og helvede vil Jeg have skildt fra dem og derpaa vofver Jeg mit eged lif. Dette ville I være mine vidner til, i fald anderledes blir i Eders fielde spargered. Guds sendebud kand jo icke komme med sverd eller haardhed, men med sagtmodighed, Guds ord, hands aand og kraft i dend allerstörste kierlighed. Dersom der var at bekomme hoss Eder Novum Foedus Lappico idiomate per Rangium[24] cura Lectoris Hernösandensis, da giör I mig en stor tieneste, at I ville skicke mig et exemplar og endnu större, om Jeg faar flere exemplarer, dem Jeg gierne til al takke vil betale med det priis som forlanges.

Via Reuterskiöld och jämfört med andra återgivningar.

[19] = fjället Hartkjölen på svenska gränsen SO om Nordli kyrka i Nordre Trondhjems amt (64° 20’ n. br.).
PE not: Fjället kallas idag Hestkjölen och har hamnat på norska sidan.

Ur Källskrifter till Lapparnas mytologi

af
Edgar Reuterskiöld

Bidrag till vår odlings häfder
utgifna af Nordiska Museet
Uppsala, 1910

Via Heimskringla

Webbadress: http://heimskringla.no/wiki/K%C3%A4llskrifter_till_Lapparnas_mytologi

 

Medeltida tamrenhjordar i ”Drontheim” och vilda renar (?) innanför Bergen (Eng./No.)

Via Saamiblog http://saamiblog.blogspot.se/2009_01_28_archive.html !

The Prince sent in 1496 Gregory Istoma to the Court of King John of Denmark in order to acquire Latin Language. The Journey: Novgorod (Russia) – The White Sea – Finlapeia – Ditciloppi (the land of the wild Laplanders) – Trondheim – Bergen – Denmark. It is interesting to read that there were herds of reindeer in Trondheim at that time. Bergen was described as North in Norway.

Prinsen sendte i 1496 Gregory Istoma til Danmark for å lære latin ved hoffet til Kong John av Danmark. Reisen: Novgorod (Russland) – Hvitsjøen / Kvitsjøen – Finlapeia – Ditciloppi (landet til de ville samene) – Trondheim – Bergen – Danmark. Det er interessant å lese at det var reinsdyrflokker i Trondheim på den tiden. Bergen ble beskrevet som nord i Norge.

I have so far not found many reports about “the wild Laplanders of Ditciloppi”, however they might be the Saami along the Norwegian coast to Trøndelag. In a map made by Hieronymus Münzers from 1493 it seems correct that the Wild Laplanders (Wildlappen) indeed were the ones settled along the Northern part of the Norwegian coastal line. See a closer description down this blog about location of Ditciloppi from Istoma’s Journey. It seems correct that the Wild Laplanders settled the coastal line south of Lofoten to Trondheim.
Recently I have found out more: In the period between 1400-1700eds different authors have described the geographical localization of the Wild-Lapps between the Kola Peninsula in the north east and all along the coastal line of present Norway to Trondheim, and additionally the Wild Lapps were found in the woods and on the mountains. J.L. Wolf (1716) (my translation): in this county/ in the fjords/ there live Finns/ that also is called Wild Lapps/ Fjeld-Finner (mountain finns)/ or Lapfinner” (Norrigia Illustrata). Another source that supports the view that the Wild-Sami also lived in the areas of the Kola Peninsula is Samenes historie frem til 1750 av Lars Ivar Hansen og Bjørnar Olsen, 2004, side 21. These books are unfortunately only available in Norwegian language.

De kom så til Drontheim (Trondheim):
De forlot da båtene og foretok resten av reisen på land, i sleder. Han fortalte sammenliknende at det var flokker med dyr der, like mange som det er okser hos oss, som på norsk kalles ”rhen”. De er noe større enn våre kronhjorter, og blir av laplanderne brukt i stedet for okser, på følgende måte: De binder dyret til en slags vogn som er formet som en fiskebåt, hvor man er bundet ved føttene for ikke å falle ut mens dyret er i full hastighet, i sin venstre hånd holder han en tømme, for å styre retningen på dyret, og i sin venstre hånd en stav, som brukes for å hindre at vognen velter hvis den skråner (vender) for mye til den ene eller andre siden. Han hevder at på denne reisemåten så reiste han selv tjue mil på en dag, og så satte han fri dyret, som av seg selv fant veien hjem og returnerte til sin eier.

Samer och renar kring Bergen 
The text of Gregory Istoma mentioned the Lapps and the reindeer as far south as Bergen in this travel description. Bergen was also mentioned in a text from late 1800s: ”The low limit of the fjeld Finns is the sea-level, about the North Cape. In Sweden the deer only come down in winter. There is plenty of moss pasture near the sea, but a certain fly drives deer and men to the snow. Further south, wild reindeer keep on the high tops, about Romsdal. Tame deer are kept as far south as Bergen, but they do not flourish in that wet climate, and they are kept on the high fjeld. They never come down to the sea or to rich grass pasture, but seem to prefer cold, and moss which grows in cold regions.” J. F. Campbell, 1866.

Teksten til Gregory Istoma nevner Lappene og reinsdyr så langt sør som Bergen i denne reisebeskrivelsen. Bergen er også nevnt i en tekst fra sist på 1800-tallet:
(her oversatt) “Det laveste høyden for fjell Finner er sjø-nivået, omtrent Nordkapp. I Sverige kommer dyra kun ned om vinteren. Det er mye mose nært sjøen, men visse insekter driver dyr og menn til snøen. Lengre sør, finnes det reinsdyr på de høye toppene, som Romsdal. Tamme dyr holdes så langt sør som Bergen, men de er ikke mange i et slikt vått klima, og de holdes på høyfjellet. De kommer aldri ned til sjøen eller til rike gressland, men fortrekker kulde, og mose som gror i de kjølige regioner. J.F. Campbell, 1866.

[Schedelsche_Weltchronik_Hieronymus+Münzers+1493+public.jpg]

A segment of Hieronymus Münzers 1493 map over Northern Europe. In this Medieval Map there is an area called Wildlappen, north of Mitnacht and Norwega. In the descriptions of Gregory Istoma, the areas of the Wild Lapps went further south to Trondheim or near Trondheim. Dette er et segment av kart over Nord-Europa av Hieronymus Münzers (1493). I dette kartet fra middelalderen kan man se et område som kalles vill-lapper eller Wildlappen, nord for hva som kalles Mitnacht og Norwega. I beskrivelsene til Gregory Istoma så gikk områdene til vill-lappene lengre sør, helt til eller i nærheten av Trondheim.

TEXT, BILD OCH BILDTEXT HÄMTAT UR SAAMIBLOG!

http://saamiblog.blogspot.se/2009_01_28_archive.html

BERGEN ÅR 1496: Gregory Istoma och tama renhjordar i Trondheim och Bergen

(In English below!) via Saamiblog (länk nedan)

Prinsen sendte i 1496 Gregory Istoma til Danmark for å lære latin ved hoffet til Kong John (sic) av Danmark. Reisen: Novgorod (Russland) – Hvitsjøen / Kvitsjøen – Finlapeia – Ditciloppi (landet til de ville samene) – Trondheim – Bergen – Danmark. Det er interessant å lese at det var reinsdyrflokker i Trondheim på den tiden. Bergen ble beskrevet som nord i Norge.

— Not: King John = Kong Hans

De kom så til Drontheim (Trondheim):
De forlot da båtene og foretok resten av reisen på land, i sleder. Han fortalte sammenliknende at det var flokker med dyr der, like mange som det er okser hos oss, som på norsk kalles ”rhen”. De er noe større enn våre kronhjorter, og blir av laplanderne brukt i stedet for okser, på følgende måte: De binder dyret til en slags vogn som er formet som en fiskebåt, hvor man er bundet ved føttene for ikke å falle ut mens dyret er i full hastighet, i sin venstre hånd holder han en tømme, for å styre retningen på dyret, og i sin venstre hånd en stav, som brukes for å hindre at vognen velter hvis den skråner (vender) for mye til den ene eller andre siden. Han hevder at på denne reisemåten så reiste han selv tjue mil på en dag, og så satte han fri dyret, som av seg selv fant veien hjem og returnerte til sin eier.

Samer och renar kring Bergen 

Teksten til Gregory Istoma nevner Lappene og reinsdyr så langt sør som Bergen i denne reisebeskrivelsen. Bergen er også nevnt i en tekst fra sist på 1800-tallet:
(her oversatt) “Det laveste høyden for fjell Finner er sjø-nivået, omtrent Nordkapp. I Sverige kommer dyra kun ned om vinteren. Det er mye mose nært sjøen, men visse insekter driver dyr og menn til snøen. Lengre sør, finnes det reinsdyr på de høye toppene, som Romsdal. Tamme dyr holdes så langt sør som Bergen, men de er ikke mange i et slikt vått klima, og de holdes på høyfjellet. De kommer aldri ned til sjøen eller til rike gressland, men fortrekker kulde, og mose som gror i de kjølige regioner. J.F. Campbell, 1866.

[Schedelsche_Weltchronik_Hieronymus+Münzers+1493+public.jpg]

A segment of Hieronymus Münzers 1493 map over Northern Europe. In this Medieval Map there is an area called Wildlappen, north of Mitnacht and Norwega. In the descriptions of Gregory Istoma, the areas of the Wild Lapps went further south to Trondheim or near Trondheim. Dette er et segment av kart over Nord-Europa av Hieronymus Münzers (1493). I dette kartet fra middelalderen kan man se et område som kalles vill-lapper eller Wildlappen, nord for hva som kalles Mitnacht og Norwega. I beskrivelsene til Gregory Istoma så gikk områdene til vill-lappene lengre sør, helt til eller i nærheten av Trondheim.

TEXT, BILD OCH BILDTEXT HÄMTAT UR SAAMIBLOG!

http://saamiblog.blogspot.se/2009_01_28_archive.html

TRONDHEIM…….
The Prince sent in 1496 Gregory Istoma to the Court of King John of Denmark in order to acquire Latin Language. The Journey: Novgorod (Russia) – The White Sea – Finlapeia – Ditciloppi (the land of the wild Laplanders) – Trondheim – Bergen – Denmark. It is interesting to read that there were herds of reindeer in Trondheim at that time. Bergen was described as North in Norway.

I have so far not found many reports about “the wild Laplanders of Ditciloppi”, however they might be the Saami along the Norwegian coast to Trøndelag. In a map made by Hieronymus Münzers from 1493 it seems correct that the Wild Laplanders (Wildlappen) indeed were the ones settled along the Northern part of the Norwegian coastal line. See a closer description down this blog about location of Ditciloppi from Istoma’s Journey. It seems correct that the Wild Laplanders settled the coastal line south of Lofoten to Trondheim.
Recently I have found out more: In the period between 1400-1700eds different authors have described the geographical localization of the Wild-Lapps between the Kola Peninsula in the north east and all along the coastal line of present Norway to Trondheim, and additionally the Wild Lapps were found in the woods and on the mountains. J.L. Wolf (1716) (my translation): in this county/ in the fjords/ there live Finns/ that also is called Wild Lapps/ Fjeld-Finner (mountain finns)/ or Lapfinner” (Norrigia Illustrata). Another source that supports the view that the Wild-Sami also lived in the areas of the Kola Peninsula is Samenes historie frem til 1750 av Lars Ivar Hansen og Bjørnar Olsen, 2004, side 21. These books are unfortunately only available in Norwegian language.

….. AND EVEN BERGEN ….

The text of Gregory Istoma mentioned the Lapps and the reindeer as far south as Bergen in this travel description. Bergen was also mentioned in a text from late 1800s: ”The low limit of the fjeld Finns is the sea-level, about the North Cape. In Sweden the deer only come down in winter. There is plenty of moss pasture near the sea, but a certain fly drives deer and men to the snow. Further south, wild reindeer keep on the high tops, about Romsdal. Tame deer are kept as far south as Bergen, but they do not flourish in that wet climate, and they are kept on the high fjeld. They never come down to the sea or to rich grass pasture, but seem to prefer cold, and moss which grows in cold regions.” J. F. Campbell, 1866.


Samiska förvaltningskommuner: se hit! ”Vi har alltid varit här” – FÖREDRAGSTURNÉ (MEST) I NORR i OKTOBER

”Vi har alltid varit här” FÖREDRAGSTURNÉ i OKTOBER OM SYDSAMERNA turné NORRUT från Örebro till Överkalix med undertecknad!

”Vi har alltid varit här” – Tidiga rön om sydsamer 1000-1800 e.Kr.
Arkeologiska, lingvistiska, språkhistoriska och historiska rön från 500 e.Kr till 1800-talet i Jämtland (t ex).

TURNÉ I OKTOBER MÅNAD 2016. Boka nu! Skriv, så sänder jag offert!

Turnén syftar till att omfatta de flesta av dessa regioner/län:

VÄRMLAND

BERGSLAGEN
ÖREBRO
DALARNA
GÄVLEBORG
UPPLAND – MÄLARDALEN (vid intresse)
HEDMARK och TRÖNDELAGEN (vid intresse)
HÄRJEDALEN
JÄMTLAND
VÄSTERNORRLAND
VÄSTERBOTTEN
NORRBOTTEN

I södra Västerbotten och norra Jämtland slår jag följe med Bernt Ove Viklund.
Under turnén presenteras också det nya projektet om samerna kring 62:a breddgraden!

Kontakta mig här: https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Eller här: https://www.facebook.com/sosaamihi/

Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874

About the object

Subject
Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874
History
Fotografering
2007 Säker uppgift
Fotograf:Landin, Mats
Identifier
NMA.0048941
Institution
Nordiska museet

Fördrevs samerna 1646-52 även från Härjedalen av Ivar Nilsson Natt och Dag? SouthSaamiHistory erbjuder föreläsningar 2016-17 (Föredragserbjudanden, skisser på titlar och några färdiga, Del 1:2)

Fördrevs även samerna från Härjedalen? Detta och annat intressant behandlas i mina föredrag.
Presenterar dessa ännu som skisser, men sluttitlarna blir näraliggande nedanstående:
(defintiva titlar kommer i början av maj månad!)

Äldre samiska näringar och grupper i Värmland, Dalarna, Mälardalen, Uppland och Bergslagen samt deras rörelsemönster. Några levnadsöden; om de återkommande fördrivningarna.
Anpassbart för de olika delarna.

Samernas historia i och omkring Hälsingland/Gävleborg/Gästrikland

Slaveri i söder och öster och kring Storsjön: sockenlappar – hur man utrotar ett folk gradvis.

Samer i Medelpad (kan fås som Samer i Njurunda, på Alnön, i Skön, i Timrå, kring Matfors).

– Samernas historia i Jämtlands län: inkluderar med fördel avsnitt om metod och teori kring arkivforskning och dokumentation av renskötselhistoria

Från Borga till Bönhamn. Samernas historia i Ångermanland med arkeologen Bernt Ove Viklund , kan anpassas för olika delar av landskapet

(ännu på skiss-stadiet: ) AMBULERANDE SYMPOSIUM:
SAMERNA I HÄRJEDALEN 1450-1950. Nya rön om samernas historia kring 62:a breddgraden Hedmark-Hälsingland.
Erbjuds förhoppningsvis tillsammans med andra forskare och med universitetsfolk

Kontakta mig för offert och information!

Peter

 Wikimedia Commons: Olaus Magnus. Originalbildtext:

På ett träsnitt från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken avbildas Nordens olika folkslag i form av en moskovit, en finne, en same och en göte.

Fördrevs samerna även från Härjedalen av Ivar Nilsson Natt och Dag? Nästan färdiga skisser på titlar t o m 2017-18 (Föredragserbjudanden Del 1:2)

Fördrevs även samerna från Härjedalen? Detta och annat intressant behandlas i mina föredrag.
Presenterar dessa ännu som skisser, men sluttitlarna blir näraliggande nedanstående:

– Äldre samiska näringar och grupper i Värmland, Dalarna, Mälardalen, Uppland och Bergslagen samt deras rörelsemönster. Några levnadsöden; om de återkommande fördrivningarna.
Anpassbart för de olika delarna.

– Samernas historia i och omkring Hälsingland/Gävleborg/Gästrikland

-Slaveri i söder och öster och kring Storsjön: sockenlappar – hur man utrotar ett folk gradvis.

– Samer i Medelpad (kan fås som Samer i Njurunda, på Alnön, i Skön, i Timrå, kring Matfors).

– Samernas historia i Jämtlands län: inkluderar med fördel avsnitt om metod och teori kring arkivforskning och dokumentation av renskötselhistoria

– Från Borga till Bönhamn. Samernas historia i Ångermanland med arkeologen Bernt Ove Viklund , kan anpassas för olika delar av landskapet

(ännu på skiss-stadiet: ) AMBULERANDE SYMPOSIUM:
– SAMERNA I HÄRJEDALEN 1450-1950.
Nya rön om samernas historia kring 62:a breddgraden Hedmark-Hälsingland.
Erbjuds förhoppningsvis tillsammans med andra forskare och med universitetsfolk

Kontakta mig för offert och information!

Peter


IVAR NILSSON NATT OCH DAG
Landshövding i Hudiksvalls län (som omfattade Härjedalen 1645-51 under hans ämbetstid) 1641-1651

Maj 1945. Läsvärt om en mindre känd del av svenskt-norskt samarbete under VK II (Johansson 2012). Och farfar!

Ur min släkts historia: farfar satt i Baggböle

NORSKT UPPBROTT i natt från Baggbölelägret

Flertalet av de norska polistrupperna i våra trakter på väg till Norge

Norrmännen i vårt län befinna sig i uppbrottsstämning efter de senaste dagarnas glada budskap som gått över Kölen. I går var det stort uppbrott i det s. k. Baggböle-lägret, där mellan 800–900 polisutbildade norrmän lämnade sin förläggning för att vid gränsen avvakta de order, som skulle ge dem tillfälle att ge sitt hemland ett effektivt handtag.

Uppbrottet började med att ett 80-tal hästfordon körde till Njurunda station på kvällen och började lastas i ett extratåg. Kl. ½ 11 kom nästa kontingent från Baggböle och den tredje och sista begav sig iväg en timme senare. Man arbetade frenetiskt för att få allt ombord på extratåget och kl. 5.30 i morse kunde detta ge sig i väg med sina lyckliga passagerare.
Det hela gick i stillhet, det var endast ett fåtal bekanta, som norrmännen skaffat sig i Njurunda, som mött upp för att ta farväl. Poliskåren i socknen såg till att allt gick sin gilla gång men den hade aldrig någon anledning att ingripa.
I Baggböle-lägret – där så många norrmän på sistone undergått polisutbildning för kommande fredsvärv – återstår nu endast ett 100-tal man som skola avveckla lägerrörelsen och utplåna spåren efter den flyktingkoloni, som funnits där. Man arbetar i dag med frejdigt mod, ty alla hoppas att hinna undan så fort som möjligt så att de kunna hinna efter sina kamrater, som närmast förts till någon trakt av norska gränsen, där de avvakta order att gå över till sitt hemland igen.
Norrmännen har under sin Njurunda-vistelse skaffat sig många vänner och åtskilliga vänskapsband ha knutits som säkert kommer att hålla även framdeles.

(Källa: Sundsvalls-Posten 1945-05-09)

Minnesstenen i Baggböle

Stenen står på platsen för det norska polistruppsläger, som fanns i Baggböle åren 1944-1945.  Där bedrevs militärutbildning av unga norska män som flytt från sitt hemland under den tyska ockupationen. Stenen restes år 1988 av norska veteraner med stöd av kommunerna i Trondheim och Sundsvall. Platsen invigdes i närvaro av det två ländernas försvarsministrar. Sundsvalls kommun har lövat att svara för områdets skötsel och för anläggningens fortbestånd. Platsen sköts av Söröjebygdens intresseförening åt kommunen.

Stenen står väl synlig när man närmar sig platsen för lägret, man ser den rakt fram när man kommer på bron över Baggböleåsen . Vid stenen finns en informationstavla som sattes upp av norska veteraner 1997.

http://www.soroje.se/minnesstenen-i-baggbole

BOK Anders Johansson: Den glömda armén. Norge-Sverige 1939-1945. Fischer & CO.
Hundraårsminnet av bodelningen mellan Sverige och Norge genom unionsupplösningen hösten 1905 har uppmärksammats på olika sätt på bägge sidor om kölen. I Norge har man också firat 60-årsminnet av fredsslutet 1945 och befrielsen från den femåriga tyska ockupationen. Norge hade förklarat sig neutralt vid krigsutbrottet 1939 men Hitler misstänkte tidigt att det svaga norska försvaret inte skulle motstå engelska neutralitetskränkningar. Den 9 april 1940 inledde tyskarna därför operation Weserübung mot Danmark och Norge. Danskarna gav genast upp allt motstånd medan norrmännen kapitulerade först i början av juni efter delvis hårda strider i bland annat Gudbrandsdalen och efter att ha sänkt den tyske kryssaren Blücher i inloppet till Oslo. Den 7 juni lämnade kung och regering Norge ombord på ett engelskt fartyg i Tromsö för exiltillvaro England. Den skulle alltså vara i nära fem år. Landsförrädaren Vidkun Quisling, som träffade Hitler personligen elva gånger och som genom en s.k. statsakt på Akershus fästning 1942 utnämnts till ministerpresident i en tyskkontrollerad regering, försökte nazifiera Norge. Den verkliga makten låg emellertid hos den tyske rikskommissarien Josef Terboven, sedan tidigt 30-tal en av Hitlers obehagligaste och mest fanatiska anhängare. Breda sektorer av det norska samhället med kyrkan, universitetet och fackföreningarna i spetsen motsatte sig bestämt likriktningspolitiken. Men det kan inte förnekas att många norrmän också samarbetade med ockupanterna. Över 50 000 ställdes inför rätta efter kriget; den mest kände var nobelpristagaren i litteratur Knut Hamsun. Endast genom sin höga ålder och sin svåra dövhet, som uppenbarligen starkt bidragit till hans politiska desorientering, undgick han en dödsdom. Motståndet mot tyskarna leddes formellt av exilregeringen i London. I England sattes också en norsk militär styrka på 15 000 man upp. I själva Norge organiserades en illegal nyhetsförmedling och efterhand formerades också en hemlig militär hemmafront, hjemmefronten, som bland annat lyckades föra över hälften av Norges judar till Sverige. Mindre känt är att stora norska polisstyrkor av delvis rent militär karaktär på mellan 10-15 000 man utbildades i det formellt neutrala Sverige från slutet av 1943 för att sättas in vid den tyska kapitulationen, som alla visste skulle komma förr eller senare efter Wehrmachts katastrofala nederlag vid El Alamein och Stalingrad. Polistrupperna rekryterades bland de 43 000 norska flyktingarna i Sverige och har nu fått en svensk historieskrivare i journalisten Anders Johansson mångårig utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter i Afrika. Johansson bygger sin framställning på intervjuer av gamla motståndsmän, memoarer och på en synnerligen ambitiös genomgång av ett mycket stort otryckt källmaterial. Han har också kunnat repliera på ett norskt projekt om nazitysk agentverksamhet i Sverige där sundsvallsbördige Anders Thunberg, radioekots tidigare korrespondent i Oslo, ingår. När Johansson därför kallar sig för en glad amatör är han alltför blygsam. Men ibland har materialets rikedom blivit honom övermäktig. Källcitaten har ej sällan blivit alldeles för utförliga och framställningen störs då och då av en något ryckig kronologi och en hel del ovidkommande utvikningar och upprepningar. Bland annat så presenteras den tyske exilpolitikern och senare förbundskanslern Willy Brandt, egentligen Herbert Frahm, två gånger. Här som så många gånger i samband med dagens svenska utgivning av populärhistoria saknar man en förlagsredaktörs ansande hand. Initiativtagare till de norska polititroppene i Sverige var den legendariske kriminologen docent Harry Söderman, ofta kallad Revolver-Harry, sedan 1939 chef för Statens kriminaltekniska anstalt. Det började med att Söderman tillsammans med två ledande norska flyktingar, lungkirurgen Carl Semb och majoren Lauritz Bryhn, sommaren och hösten 1943 organiserade ett 40-tal s.k. hälsoläger för vaccinering m.m. av norska flyktingar i värnpliktsåldern. I själva verket var hälsolägren eller arbetslägren som de också kallades dolda utbildningscentraler för norska poliser och kom snart att utvecklas till rent militära skolor med granat-, kulsprute- och artilleriutbildning. En av förläggningarna låg 1944-45 i Baggböle i Njurunda. Lägren hade alltså en civil täckmantel, som skulle dölja den regelrätta polis- och militärutbildningen. Statsminister Per Albin Hansson och samlingsregeringen var tidigt medvetna om vad som pågick men lät det ske även om man i början kände en påtaglig tveksamhet inför de norska propåerna att polissoldaterna skulle tillåtas öva med maskingevär och andra tyngre vapen. Hundratals kulsprutor och stora lager av handgranater lades upp i lägren. Regelrätta uniformer tilläts snart också och förbudet att bära dessa utanför lägren efterlevdes inte alltid. Den svenska militärens närvaro i lägren var diskret och officerarna bar mestadels civila kläder. Från april 1944 flögs över 1 500 man från de norska lägren i Sverige över till England för att förstärka den norska brigaden där, ett bevis så gott som något på utbildningens militära karaktär. Det tyska spionaget i Sverige kom snart verksamheten på spåren. Både tyskarna och quislingregeringen lyckades smussla in infiltratörer och spanare i lägren. I Berlin var man naturligtvis irriterad över bildandet av en norsk hjälppoliskår i Sverige. Den pronazistiska tidningen Folkets Dagblad i Stockholm skrev: Vem satte vapen i hand på flyktingarna? Dimmorna tätnar kring norrmännens vapenlek. Den likaså nazivänliga Dagsposten frågade den 12 juni 1944: När har tidigare här i landet granatkastning ingått i polisutbildningen? Men den stående officiella svenska lögnen, framförd av bland annat utrikesminister Christian Günther, var att poliskurserna var en helt civil sak som inte hade med militärutbildning att göra. Socialminister Gustav Möller uttryckte vid ett privat samtal den svenska regeringens ståndpunkt på ett annat sätt: i krig händer det en del udda saker och ibland måste man ta risker. I takt med tyskarnas militära motgångar hårdnade tonfallet i utrikesdepartementets dialog med Auswärtiges Amt i Berlin. I väntan på en allierad expeditionskår var avsikten att polistrupperna skulle skickas till de tyskbesatta områdena i Norge vid krigsslutet och efter det kommande vapenstilleståndet. Den första styrkan flögs den 16 februari 1945 till Finnmark. Polistrupperna behövde emellertid aldrig sättas in i regelrätta strider. När tyskarna villkorslöst kapitulerade på kontinenten sprängde sig Josef Terboven i luften med dynamit och farhågorna att den 300 000 man starka tyska Norgearmén skulle fortsätta motståndet besannades lyckligtvis inte. Avvecklingen av den tyska ockupationen skedde i fredliga och organiserade former. Den 10 maj ryckte polistrupperna från Sverige in i Oslo där Harry Söderman några dagar tidigare som den förste kunnat meddela fångarna i koncentrationslägret Grini att de nu var fria. Polistrupperna kom sedan att spela en viktig roll vid uppgörelsen med quislingregimen och dess olika medlöpare. De formerade exekutionsplutoner när Quisling avrättades liksom medlemmarna av den fruktade Henry Rinnanligan, som samarbetat med Gestapohögkvarteret i Trondheim och gjort sig skyldiga till mord på motståndsmän. Utbildningen av de norska polistrupperna i Sverige var ett klart brott mot den officiella svenska neutralitetspolitiken. En Gestapoman i Norge förklarade för Harry Söderman strax före krigsslutet att polistruppernas uppsättande var det värsta som Sverige gjort Tyskland under kriget. Det är Anders Johanssons förtjänst att ha lyft fram denna viktiga men tidigare undanskymda aspekt på Sveriges agerande under andra världskriget och på de norsk-svenska relationerna. Man kan spekulera i varför utbildningen av norska poliser fått en sådan undanskymd plats i den officiella historieskrivningen. En förklaring är, som Johansson betonar, hemlighetsmakeriet kring utbildningen. Från norsk sida har man också i första hand funnit det angeläget att lyfta fram det norska civilsamhällets och hemmafrontens roll i motståndet mot de tyska ockupanterna. Den svenska militärledningens kontakter med Wehrmacht redan före den norska kapitulationen i juni 1940 och permittenttrafiken mellan Norge och Tyskland genom Sverige kan även ha spelat en roll. Kontrasten mellan det helhjärtade svenska stödet till Finland under vinterkriget och en del psykologiskt tveksamma uttalanden från svenskt politikerhåll under den tyska ockupationens inledningsskede kan också ha haft betydelse. Unionsupplösningen med de folkpsykologiska spänningarna mellan Sverige och Norge låg också bara några årtionden tillbaka i tiden.1797317_10203391430493493_642953694_n

Farfar Björn E. Motståndsman.

Förbereder Norgestur 2016-02/03, föredrag (Book a Lecture in Norway Mid/Spring Winter 2016?!)

FÖREDRAGSTURNÉ – MIDVINTER/VÅRVINTER 2016

Vårens arbetstitel:

Landnam hos finnaz/samer och bilder av undanträngandets linjer och orsaker.
Om utplånade samiska subsistences, näringar. Och om sedvanemål.

KONTAKTA MIG https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Jag snakker stort sett var som helst; men helst i mittersta Norge denna gång!

”A Glimpse At Extinct Forest Saami Cultures.
And backgrounds, methods, reasoning and predictions concerning land right processes

NoT: Mitt namn och konto på Facebook = Yrkeskonto, därav ”mallannamnet”.