Maria Magdalena Mathsdotter, 31 år sista vintern i Stockholm?

mm1mm2-e1518606920895.png
Litografi av Schlachter och Seedorff efter fotografi taget av Lotten von Düben föreställande Maria M. Mathsdotter 1866-67.

Annonser

Things You CERTAINLY Did Not Know About ELSA LAULA, 2 of 3 – SVENSKA – Barnmorskeutbildningen

More in S a e p m i e Times 2/2017 – available this week

1.-2. (båda översta) Södra BB och Barnmorskeutbildningen som Elsa Laula genomgick låg i en byggnad som först uppfördes och ägdes av en H.R. Horn, sedan av Jacob Momma – därav kallad Mommas Malmgård eller, efter Mommas adliga namn – Reenstiernas Palats.
Låg och ligger på Wollmar Yxkullsgatan 25. Fram till för något år sedan huserade Mariamottagningen här.
2. Innergården på samma byggnadskomplex: Foto: Frans Gustaf Klemming (1859-1922)
”Foto 1890-1905”.
3. Saepmie Times no 2/2017, framsida (detalj)
4. Samfundet S:t Eriks kulturhusskyltar
Sedan 1993 har samfundet, som ett led i att sprida kännedom om Stockholms bebyggelse, skyltat kulturhistoriskt intressanta byggnader med blå emaljskyltar. På senare år har även historiskt viktiga broar skyltats.
5. Interiör på Wollman Yxkullsgatan 2, 20 maj 1904. Larssons Atejé.

Det andra fotot saknar känd fotograf. Bild 1 är från ca 1900 (1890-1905) och Bild 2 från 1902.

 

 

Alla bilder utom 3 och den nedanstående via Stockholmskällan.

Blomberg
Januari 1905 Foto: Anton Ambrosius Blomberg
Den samiska delegation i samband med vinterkursen,
som Centralförbundet för Nykterhetsundervisning höll i 2-8 januari 1905.
Elsa Laula i mitten sittande.
Två separata tillställningar med samerna i fokus avhölls; varibland
det som timade måndagen den 2 januari är mest omskrivet, samlade många gäster.

I ett mycket litet hus inne på gården till Klara södra kyrkogata… Började samernas organisationshistoria!

ELSA, TOMAS, GUSTAF & ALLA DE ANDRA PIONJÄRERNA

Vi låter Israel Ruong berätta: De träffade en viss Gust Z Hedenström, sedermera redaktör, som ”bodde i ett mycket litet hus inne på gården till Kl Södra Kyrkogata 13”. Och vi låter Dortje berätta vidare. ”Denne Hedenström hade, skulle man kunna säga, fått av försynen i uppdrag att bistå deputationen i ett som annat. Han ägde en utomordentlig uppfattningsförmåga. Blixtsnabbt kunde han sätta sig in i samefolkets spörsmål. Och när han hade fått en liten vägledning uti, vad saken gällde, satte han sig ned framhukad vid ett litet skrivbord, lade först in en stadig pris snus, tog så till pennan och skrev sedan mycket. Med denne Hedenström rådslog man bittida och sent, antingen det nu var på Djurgården eller i det lilla huset å Kl Södra.
                                            (Israel Ruong 1979. Sign. Dortje är Torkel Tomasson i S.E.T)

Ur: ”FATMOMAKKE I Samefolkets Egen Tidning – Samefolkets spalter
I: FatmomakkeSameförening 1904-1979 (Faepmie/Fatmomakke 1980)

Fortsättning i SAEPMIE TIMES no 2/2018 som utkommer inom ca en vecka eller runt 6 dec

Bilderna:

1. Januari 1905 i samband med vinterkursen i Stockholm.
2. Hedenström hade bostad och kontor, sedermera hade LCF expedition
på Klara södra kyrkogata 13 A i ett ”mycket litet hus inne på gården”.
3. LCF, Lapparnes Centralförbund bildas onsdagen den 10 augusti på Skansen.
Torkel Tomasson, Elsa Laula och Gustaf Z. Hedenström syns.

Elsa Laulas födelsedag och ………

PASS PÅ IDAG! Prenumerera!
Få senaste forskningen om Elsa Laula och samernas allra första centralförbund, kallat LCF, kring 1904-05 direkt i inkorgen!
 
Gör så här:
1. Sätt in summan, märk betaln med SaepmieT
2. Ge oss vår mejl, skicka mejl till saepmietimes@gmail.com
3. Njut.
 
Ny prenumerant kostar JUST idag 29/11 225 SEK
eller 222 NOK eller 28€. Rabatt till Elsa Laulas ära.
Om du anmälde dig under kampanjerna i höstas är priset IDAG
215 SEK, 212 NOK eller 22 €. Endast idag!
Kontonr 2240045340, clearing 84202,
Kontoinnehavare Peter Ericson.
 
IBAN för internationella betalningar
SE2380000842022240045340
BIC: SWEDESS
 
PayPal och Swish kommer innan kvällen!

Bilderna: kartan. I den östra delen av kvarteret Dufvan i södra Klarakvarteren, Norrmalm, Stockholm, hade LCF en liten tid en expedition (samtida kartor).
Samt detalj på Elsa i januari 1905. 1899 resp 1909 års kartor.
Sist syns annan samisk kvinnohistoria: Sigrid och Anna Jönsdotter i England 1786.
Mer bilddetaljer senare på FB-sidan Southsaamihistory

 

KUSTSKOGSSAMER – definition m.m.

DEFINITION: Denna näringsgrupp är belagd mellan Ångermanland och Mälaren-Mälaröarna-Botkyrka och Värmland. Likheter med traditionellt benämnd skogsrenskötsel är att de äger renar och att de mjölkar dem. Hjorden går på bete om dagen och tas hem middag (lunch) och kväll för mjölkning. I tre veckor stannar man på samma ställe. Skillnaderna är att dessa sydligare kustskogssamer dels är lite mer mobila och flexibla.  Dessutom företer de flesta grupperna en omvänd årscykel, på det att de befinner sig i kusttrakterna under sommarhalvåret. på våren och försommar vandrar de efter i vilka sjöar, vattendrag och sund etc som fisken går till.

MER: Gruppen är känd från ca 1650 och kunde låta sin näring fortleva till ca 1850, således nästan lika länge som sockenlapparna fanns. Man kan tänka sig att symbioser förekommit med dessa. Med sjösamerna har man såvitt vi kan utläsa av materialet alltid haft ett mycket gott och nära samarbete. Men man synes inte ha gift sig vare sig med dessa eller med fjällsamerna (mer studier behövs!). Om vintrarna har man ej sällan slagit ihop sina mindre hjordar med fjällsamernas större. men renarna har inte sett lika ut och var sannolikt väl märkta.

Det vore intressant att ta reda på hur spridda dessa grupper var i sydvästra Uppland, i Värmland liksom i Finland.

Under trycket ligger ännu för närvarande en artikel av undertecknad i en antologi som omtalats. Artikeln handlar i hög grad om Hälsingland och Medelpads kustskogssamer.

Samer i Botkyrka och massnedslakt av tusentals renar i Arjeplog: tre veckors arkivfynd ca 1650-1950

Redigerad 19 dec 2016.
Vårliga upptäckter om Värmland, Sörmland, Uppland, Västmanland, Hälsingland, Härjedalen och Norrbotten samt Medelpad.

Denna vecka har jag börjat gå igenom mer udda handlingar samt mantalslängder och jordeböcker och annar judiciellt materiallt i Härjedalen-Jämtland. Till det senare ska jag be att få återkomma. Till stor nytta har Kyrkans räkenskaper varit på olika håll.
Här ett axplock av de tre veckornas fynd:

Samer i SVEALAND är ett begrepp! Det är mer av en syntes.

Utländska medborgare (inklusive samer?) arresterades i Ljusdal 1620-30.
Gränsen till Konungariket Danmark-Norge gick ju ca Kårböle.

Fördrivningarna 1652 omfattade även samer i Härjedalen, oklat vilka kategorier.
Sannolikt renlösa.

Samer fanns i Ljusdal 1651-52 och utbyte synes ha skett mellan bofasta  och samer senast tidigt på 1700-talet.

I Enåker, Uppland (Västmanlands län), fanns ett nomadiseringssystem som kan ha gått över Mälaröarna. År 1733 synes en samisk samling med klart östlig prägel där. Cecilia Andersdotter bör vara hon som är i Botkyrka 1717; hon och maken gifte sig 1706 i Nora, tillika Uppland. Wenich Ersson, vars spår jag ånyo korsar, tycks efter ungdomens mer vittfarna flyttningar och statens övergrepp 1729 ha upptagit ett mer lokal nomadiseringssystem runt dagens Sala och Enköping.

Elva flyttvägar för samer i Möklinta, Västmanland; hängde ihop med nyssnämnda.
År 1652 förekommer samer i socknen: samiska kvinnan Kerstin Pedersdotter dör 31 jan, maken hette Mons. Ett annat fynd från 1726 stärker banden mellan Hälsinglands och Västmanlands samer ytterligare.

1889-90 pågick tvångsförflyttningar av karesuandosamer, de flesta hamnade runt dagens Kiruna. Fler sådana s k dislokationer äger även rum efter år 1922.

Det verkar gå en gräns mellan terrängnamn på lapp– och inte ungefär mitt i Värmland.
Det kan också handla om en språkgräns. Finnskogen heter ju i alla tradition samma sak även innan finnarna kommer.

Från informanter i Ljusdal:
– Vinterflyttningar skedde förbi Hasselasjön. Det var härjedalingar som flyttade till Sundsvall. Här gick också fattiga samer till Vade, Bergsjö (minnesbanken, Jämtlands läns museum).
– Ytterhogdal; Letsbo och Ramsjö synes ha urminneshävd
– En lång rad fina tips kring Ljusdal och Järvsö kom också den 2 april

Konklusionen och insikten om att Vemdalen synes ha haft urminneshävd 1810-1933 ska också läggas på de senaste tre veckornas konto.

Påminner även om en lång rad statliga övergrepp i norr på 1930-talet. Det handlar om mass-nedslakting av renhjordarna i Norrbottens södra lappmark. Detta är ingen nyhet; men väl värt att påminna om.

Källor på begäran. Det kommer mer om allt detta i andra former.

 Botkyrka kyrka i oktober 2012.

Botkyrka kyrka. Här har författaren varit på bröllop, minsann!
Här förrättades begravning av ett samiskt barn september 1717.
Det var Jöns Thomasson och Cecilia Andersdotter. Namnet på barnet –
en stackars liten som dör bara ett halvt år gammal – anges inte,
men dopbevis ska ha medförts från pastor i Nora, rimligen Upplands Nora.
Ska reda ut detta. http://aforum.genealogi.se/discus/messages/83800/249996.html?1176284232 
NOTA BENE: Efter det här har 1600-talssamer påträffats på Mälaröarna och i Österhaninge samt en rad samiska namn i Kjula och Torshälla, också i Sörmland.

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Tidiga sydsamer i uppteckningar och arkiv 1470- – 1680-talen (I) Ett axplock

1478 ”Jämtland” (via Kungsgården, Frösön?)
1480-tal
1495 Trondheim
1506/1511 Essan, Junsele
1520 Samer får förplägnad vid Hammerdals MArknad
1550-tal Gulsele
1550- Skattelängder Ångermanna och Jömtlands (inkl Herdalens) lappmark
FRÄMST KYRK- OCH DOMBÖCKER
1600-talet Lima, same nämns. Västerdalarna
1601 Lappgruvan, Häverö sn., Roslagen.
1610-talet Väse Värmland
1603 Samer vid Nya kroppa kungsgård, Värmland
1604-05 Ångermansamer skattar i renar
1605 Åsele och Lycksele marknad inrättas
1617 Sameläger i Väse, Värmland
1620-talet Närke/Västmanland; Västerås/Enköping
1620-30: Närke; lapptorp, osäker uppgift.
1620 ca Kristinehamn
1636 Norberg, Västmanland
1637 Ölme, Värmland
1643 Dingtuna, Västmanland
1645-52 Härjedalen
1654 Skog (även 1670-tal), Ångermanland
1650-tal Möklinta: Norberg; husby
1660-tal Bergsjö; Grythyttan (V.Västmanland);
1670- södra Hälsingland; Österhaninge, ev Ornö. Lappviken , BJörkö-Arholma  viken
1680 ca Gästrikland; Svartsjölandet
Därutöver finns några samer i Västerås på 1570-talet, men de är antagligen de renvårdare som Kronan skeppade till trakten från det vi idag kallar Norrbotten

Fyller på med Norge, Finland och Ryssland

ÖH

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna *  av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

* Alternativa termer som här används är etnisk resning respektive exodus.
På sikt fick dessa tilltag en oerhörd betydelse.

utstallning_2007_3

En av ackjorna i Äppelbo, Dalarna.
Från en utställning 2007 och appelbo.net
http://arkiv.appelbo.net/foreningar/hembygd/utst%C3%A4llningar_2007.asp

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver.
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016