Ålands samer på järnåldern – ett historiskt faktum! En förklaringsmodell efter Heikkilä (2014).

En definitions- eller förklaringsmodell för sydliga sjösamernas migration till den sedermera svenska landmassan (ca 600-1600 AD), baserad delvis på Mikko Heikkiläs avhandling Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum (skriven på svenska! Helsingfors 2014):

(a) Extensivt nyttjande i form av bl a sälfångst med kronologisk grund i järnålder med fortsättning till eller genom nordisk medeltid. Roslagen i första hand, Södertörn och Dalälvens nedre lopp samt gästrikekusten i andra.

(b) Reminiscenta maritima näringar i skarven mellan järnålder och sen vikingatid och en bit fram i tid, med trolig tidsavgränsning 925 – 1200 AD. Kanske mest rimligt kring 1100-talet. Region som i (a) med möjlig utsträckning 50-200 km längre norrut och ca 100 km längre söderut.

(c) En folkspillra som levt vidare till sjöss, på öar eller i havsbandet, ställvis och partiellt assimilerade. Andra slog ihop sig med kustskogssamer och andra samiska gemenskaper och etablerade en ny sjösamisk näring i södra Norrland och på vissa andra håll. Tid: till inemot 15-1600-tal? Kan omfatta praktiskt taget hela östra svenska kusten.

(d) Kombinationer av (a), (b) eller (c).

aborrlandet.png
Detalj ur Wetterstedt 1789. Via doria.fiEtt par andra implikationer:

(1) Den åländska samebefolkningen – eller, om man så vill; den samisktalande delen av den järnålderstida åländska befolkningen hör synbarligen samman med Satakuntas och det Egentliga Finlands samiska eller  samisktalande befolkning; som i det senare fallet tycks ha dröjt kvar aningen längre.

(2) [Lite mer fritt tes-skapande:] Åland heter som bekant på finska Ahvenanmaa, dvs Abborrlandet * . Det skulle kunna ha förhållit sig så i en äldre tid då Sápmi utgjorde ett embryo till en ung stat runt 11-1200-talen att abborrlim exporterades till övriga delar av denna ännu okoloniserade och oexploaterade ”semi-stat” och på så sätt bidrog till att stärka en gryende,  rudimentär krigsmakt? * Notera uppdatering nedan.

Notering 191021: Språkhistoriesakkunnige professor emeritus Pekka Sammalahti noterar detta: ”Å- i namnet Åland kommer från urgermanskan (jfr. got. *ahwa, lat. aqua ‘vatten’) och det finska namnet är en folketymologisk tolkning av det urgermanska ordet. Knappast nånting med abborrar att göra, hellre ‘vattenland’ eller dylikt.” samt tillägger: ”Den finske professorn Lauri Hakulinen skrev en artikel som hette ‘Ahvenanmaa ja ahvenet’ (Åland och abborrar), i tidskrift Kotiseutu (1970 s. 21-22) där han förklarar det finska namnets uppkomst.”

Peter Ericson 20 oktober 2019
Editerat dag som ovan.

Definitioner av Sápmi – hur utvecklar vi dom? En onsdagsfundering.

Undertecknad har nu i ett kvarts sekel intensivt arbetat med att undersöka de perifera och okändare delarna av det historiska område som hyst samer och där samer varit aktiva.

Området har alltid intresserat mig våldsamt; och i all blygsamt har jag följt i Ingvar Svanbergs och Christer Westerdahls fotspår och låtit mig inspirerats av såväl Inger Zachrisson som Jouni Tervalampi och på senare år fått en medarbetare i Eskil Olsson och således arbetar i följande svenska landskap, som nu samtliga fått en samisk historia – i ett nota bene! sammanhängande område med gamla samiska näringar: Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna, Gästrikland, Uppland, Södermanland, Värmland. Vissa indikationer börjar nu peka på att det skulle kunna bli så att även Östergötland kommer att kunna räknas in här i gruppen.

Samma sak håller nu på att upprepas med Finland.

Frågor som växer fram härutav:

1. Om sydsamerna lever ned till Härjedalen, vad kallar vi alla de som levt söder därom?

2. Samma fråga fast med södra och centrala Finland?

3. Hur blir definitionen på Sápmi. Ska den problematiseras på nytt?

Vi kommer tillbaka till frågeställningarna.

 

Peter Ericson 16 oktober 2016

 


Bild: Nordregio. 
Bildresultat för sápmi

Tamren i Mälardalen, Värmland och Österbotten? Lite mer om kronans renar 1570-1610 ca

Kring år 1600 förekom försök till tamrenskötsel på ett tjugotal sörmländska, uppländska och västmanländska slott, gods och herresäten. Västerås och Mariefred slott hade varit ute tidigast, liksom hade man placerat ut renhjordar tillsammans med andra hjortdjur på kungliga Djurgården. Av allt att döma huserade samerna som åtföljde djurgårdsrenarna i det som nu är studenbostadsområdena kring Lappkärrsberget (det kan dock inte uteslutas att namnet skulle kunna vara äldre. Det finns namn från 1400-talet på lapp- i stockholmstrakten, t ex i Roslagen).

Tamrenskötselprojekt med sydlig åretruntrenskötsel på initiativ av vasasönerna pågick under dessa decennier även på flera håll; i Värmland, Medelpad, Ångermanland och Österbotten placerades renhjordar ut på bruk och kungsgårdar. Något eller några fler landskap skulle ha kommit i fråga, t ex Gästrikland, men det tycks såsom detta skrinlades, möjligen i och med Karl IX:s död. Medelpad är inte heller hundraprovcentigt säkerställt att renarna vare sig sänder eller kom fram. Värmlandsprojektet var Karls eget projekt under tiden som Hertig Carl. Dessa renars skötare upptages i skattelängderna och den mindre hjord det där handlade om torde kunna antagas ha tjänstgjort som dragrenar åt det Nya Kroppa bruk där deras vårdare arbetade.

Svartsjö kungsgård i Mälaren är en av de mer namnkunniga platserna där tamren huserats. Det vore intressant att starta ett forskningsprojekt om just dessa renar – liksom om annan samisk historia i t ex Färentuna socken liksom i södertörnssocknarna.

Generellt medföljde renvårdare med hjordarna (dock är det ej säkerställd att det alltid var så). Vårdarna hade inte minst ett bestyr att hålla renarna lugna ombord på fraktfartygen, som lade ut från Seskarö i Norrbotten. Vanligen hämtades renarna ur de kronans hjordar som förvaltades av birklarna/lappfogdarna. Av vad vi kan sluta oss till, kom renvårdarna från samma områden. De första vi känner är de fyra renvårdarna som medföljde renhjorden till Västerås slott år 1570; Pål Lappe och Anna Lapska plus två andra icke namngivna samer. Det kan också ha handlar om s k finländska samer (detta var ju under en tid då Finland ingick i det svenska riket). Att Pål hette Pavval är sannolikt en lågoddsare.

Vi ska vid tillfälle titta närmare på om huruvida birkarlen Nils Oravainens mycket stora hjord möjligen konfiskerades och utspreds i sydliga områden, efter att denne slutgiltigt förlorat sitt förtroende hos kungen och kronan.

Vi ska också se på hur det gick. Av det allra mesta att döma klarade sig inte nortrbottensrenar så långt söderut. På flera håll torde också kunskap ha saknats  om betesbehov, liksom rimligt bete. Det kan ha varit så att djurgårdsrenarna (och i någon mån de på Karlbergs djurgård) klarade sig bäst, i samband med att de förvildades och fick springa förhållandevis fritt och själva söka sitt bete. ”Svinnet” i samband med sjötransporterna torde inte heller ha varit alldeles obetydligt.

ANNAN TAMREN? Utan tvivel har renar förts såväl till försäljning liksom på bete rutnom Mälardalen, på Södertörn och på Mälaröarna. Till detta avser vi återkomma!

Peter Ericson 4 augusti 2019

Gustav_Vasa_triumphs_3LAPPKIÄRRSlapponicahae_kuva Hannu Vallas 1998

Bilder: 1. ”Gustav Vasa triumferar i Västerås”. Fred J (Wikimedia Commons) – The original painting was soon lost. The image depicts a watercolor reproduction made 1722 by J. Wendelius, when the originals were still kept at Gripsholm castle. The watercolor reproductions are kept at the Royal library, Stockholm. 2. Ur en av de äldre djurgårdskartorna ca 1700 (RA). 3.  Schefferus 1673. 4. Korsholm. Finländska Museiverket: Byggda kulturmiljöer av riksintresse RKY Gamla Vasa och Korsholms kyrka, Vasa. Mustasaari kyrkas ruiner. Bild: MV/ RHO 41598 Fotograf: Hannu Vallas 1998.
5 (nedan). Utsnitt ur Olaus Magnus’ (Olaf Månssons) karta från 1540. 

OM 1540

 

STOCKHOLMS GRYNING i tio delar. 2. Helgeandsholmen – stockholmarna – ”nutiden” (1888)

Ur Nornan, Svensk kalender 1888

Helgeandsholmen.  (Del 2 av 2)

En bild från det gamla 
Stockholm. af Vilhelm Koersner. 

Med teckningar af V. Andrén. 



På Lilla Stockholmen, hvilken fortfarande lärer 
skiljas från Helgeandsholmen genom en smal., 
öfver-täckt kanal, uppförde riksdrotsen Per Brahe omkring 
1648 ett palats. Före århundradets slut kom palatset
i kronans ego och användes sedan till hvarjehanda
behof, såsom till hofstallmästareboställe och till lokaler
för kungl. biblioteket, riksarkivet,
vetenskapsakademien, borgrätten m. m. Det nedrefs på 1820-talet.
Utefter norra sidan af grefve Brahes hus gick den
s. k. gröna gången, der handeln med grönsaker var
koncentrerad. Nere vid stranden låg fatburen eller
hofvets tvättstuga.

De gamla träbroarne öfver Helgeandsholmen blefvo,
Oaktadt många och dyrbara reparationer, alltmera
bo-fälliga. Slutligen beslöt Stockholms stad 1781 att
ersätta dem med en brobyggnad af sten. Den nya
Norrbro blef dock icke färdig förr än i slutet af
Gustaf IV Adolfs regeringstid.

Efter nya Norrbros anläggning försvann den 
gamla bråten af slagtarehus, skoförsäljningslokaler m. m. 
samt fiskarehamnen från Barkareholmen. I
brohvalfven inrättades i stället fiskerier, som anslogos på lön
åt embets- och tjenstemän i handelskollegium, och
den nedanför bron belägna halfrundeln användes till
upplagsplats för fiskredskap, byggnadsvirke o. d.

NORNAN2

Först 1831 uppstod fråga om att förvandla den
osnygga halfrundeln till promenadplats och att i brohvalfven inreda kafé.
Följande år öppnades »Parterren vid nya bron» för
allmänheten. Den erhöll efter hand namnet
Strömparterren; det mera rojalistiska Josefinelund vann
icke stockholmarnes bifall.

Redan förut hade tanken att gifva 
den vestra,  större delen af Helgeandsholmen 
ett värdigt yttre  vaknat hos Stockholms borgerskap.
I glädjen öfver Norges förening med Sverige insamlades penningar 
till ännu en bro, af jern, från Norrmalm till staden öfver Helgeandsholmen. 
Meningen var att i samband med byggandet af denna bro kungliga stallet
och öfriga byggnader å Helgeandsholmen skulle rifvas, holmen planeras
och en monumental byggnad af ett eller annat slag der uppföras.
En deputation af borgerskapet uppvaktade Karl XIII och
erhöll hans tillstånd att få anlägga ifrågavarande
jernbro öfver strömmen.

Under Karl Johans regering tillkom en ny
byggnad å Helgeandsholmen, nemligen Bazaren. Den är
bygd på mark, som genom kungl. bref 1837
förklarats vara kronans egendom, och tillhör ett bolag. I
kontraktet mellan kronan och bolaget heter det, att
om i framtiden beslut i vederbörlig ordning fattas att
förändra Helgeandsholmen till en öppen plats genom
alla derå befintliga byggnaders borttagande, så eger
kronan eller Stockholms stad att inlösa
bazarbyggna-den mot godtgörande af anläggningskostnaden enligt
de i offentligt förvar befintliga räkningarna, och skall
likviden verkställas i silfver efter 1664 års myntfot.

Det ena årtiondet efter det andra har emellertid
gått, och alltjemt förblifver Helgeandsholmen i sitt
gamla skick, ett ständigt trätofrö mellan upphofsmän
till olika förslag i och för ordnandet af denna plats,
som både borde och kunde blifva vår hufvudstads
vackraste punkt. Holmens hela östra del fylles nu af 
en ganska egendomlig hopgyttring af byggnader af det 
mest olika utseende, men alla gamla och ruckliga. 
Tvättstugor och klappbryggor, gamla badhus med sina 
duschtorn samt uthus af diverse slag rada upp sig 
utefter stranden mellan plank och stengaflar. Sedan 
Vasabron anlades, har denna ’medaljens frånsida’ 
kommit bättre i dagen än någonsin. De gamla husens 
gårdar med alla sina märkvärdiga trapputbyggnader, 
sina spjelstaket, tvättkläder uthängda till torkning, 
tvätterskor och barnungar öfver allt, äro liksom allt 
förfallet tilldragande för artisten, — se våra teckningar —
och nog märker man, då man banat sig vä g in i denna
labyrint, der flertalet stockholmare aldrig satt sin fot,
att man befinner sig i hjertat af en gammal stad, på
en plats, dit den nya tiden med sin nivelleringslust
ännu ej hunnit. Vi ha nyligen sett ett förslag att
ordna Helgeandsholmen stranda på de dryga
kostnader ett förenadt riksdags- och riksbankspalats der-
städes skulle betinga, vi ha sedan sett ett ännu nyare
förslag till holmens afrödjande uppkomma, men intet
är ännu afgjordt, och Helgeandsholmen kommer
antagligen att länge förblifva det trätofrö den varit —
och förblifva i sitt gamla skräpiga skick midt i det
moderna Stockholms medelpunkt.

PE fetstilar

N O R R M A L M OCH S A M E R N A – ännu en stadsvandring

S:A CLARA; ELSA LAULA, MARIA MAGDALENA OCH FREDRIKA BREMER (och fru Bellman?) – Om en stadsvandring lördagen 14 sep.

Hötorgets samiska korgmakare och renförsäljare.
Om pastor Roerich, Stockholms Dagblad ; Maria Magdalena Matsdotter – utmed Clara Strandgata (dagens Vasagatan); om samiska medeltida Margareta och Samernas första centralförbund … Avslutning på det framtida Elsa Laulas torg?

hö
Akvarell av Wetterling 1833. Bildkällan nederst; en mycket läsvärd och rekommenderbar blogg!

När samiska Maria Magdalena klev ur postdiligensen den där vårvinterdagen 1864, hade Tant Fredrika (Bremer) sänt ut unga Margaret Howitt, den under ett år besökande författarinnan, som var dotter till Bremers engelska översättare Mary Howitt för att möta den redan omtalade samiskan.
Maria Magdalena hade åkt skidor till Gävle; men där tog snön slut och man kunde vid den här tiden resa i samma postvagn från Gävle till Stockholm.

Maria Magdalena introducerades i Fredrika Bremers hem vid Hötorget och tycks liksom de flesta som hamnat där snart börjat gå ”som barn i huset”. Var Fredrika bodde; om utsikten mot torget och om de samiska aktiviteter som föregick där – slöjdande, försäljning, renhandel – ser vi på i vår vandring. Men också en snabbresumé om ett turbulent 1800-talsmittstockholm; om grannskapets C.J.L Almqvist och hans koppling till Maria Magdalena, om August Blanche och om kung Karl XV som brukade rida förbi och vinka till tant Fredrika  – allt förtjänstfullt beskrivet av Margaret Howitt. Genom samma penna odödliggjordes och världsberömdes Maria Magdalena Matsdotter, såväl som hennes västerbottniska ”stamfrände” Sara Albertina Månsdotter, via dagliga rapporter i världspressen!
Vi tittar också var Stockholms Dagblad låg och var pastor Henri Roerich höll till, som hjälpte Maria Magdalena att samla in medel till de lappländska skolorna. Däremellan hinner vi besöka skolgården till Norra Real, dit 16 samer reste på en folkbildningskurs tidigt i januari 1905. Härintill hölls också möten med dåtidens makthavare, där samerna berättade om sin trängda situation.

Om tiden medger, tar vi oss även en kortare titt på s k Spökhuset, dvs Schefflerska malmgården eller (1800-talets benämning) Kniggeska palatset – allra överst på Drottninggatan: här arbetade Lovisa Grönlund, dvs änkefru Bellman efter sina magraste år då skalden gått dädan. Sedan tar vi alltså oss via Blå Tornet och Kammakargatan till Norra ban och så till Klara.

Vandringen avslutas alltså i lugnet på den medeltida klostergården S:a Clara; i vars absoluta grannskap samernas första centralförbund och Elsa Laulas stridsskrift ”inför lif eller död?” färdigställdes under några hektiska månader 1904. Vi ser också på var Elsas pensionat (C Ågrens pensionat) låg; berättar om samiska 1600-talsföremål som hittats i området. Och en hel del annat.

VANDRINGEN äger rum lördag 14 september. Samling kl 13.00, Nils Ferlins torg
(avslutning ”Elsa Laulas torg” mittemot, bara ca 135 m från startplatsen)
Biljetter via ABF Stockholm (se länkar nedan!)

Peter Ericson, dvs undertecknad, vandrar och guidar. 

Mer om Fredrika Bremer, initierat: 
https://carinonnestam.blog/2015/09/30/fredrika-bremers-sista-ar/

BOKNINGSLÄNK NORRA RUNDAN
https://abfstockholm.se/evenemang/vandring-i-de-samiska-kvinnornas-spar/

Facebook-event:
https://www.facebook.com/events/414103605896457/

Artikel om en del av vandringen:
https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=27511&artikel=7231752

”warest en stenring är hwilken Broby bona säga att dett i forna tijder har warit lappkåija” – Samisk boplats i arkiven 10 km från Mälaren!?

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv: en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times.

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.

FOTO: Zeth Johansson (Sagån)

Zeth Johansson

 

Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson 12 dec 2018

Samisk boplats i arkiven 10 km från Mälaren!? # 1

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv: en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.

FOTO: Zeth Johansson (Sagån)

Zeth Johansson

Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson 12 dec 2018

Hur dog sydligaste samerna i Sverige ut?

Av Peter Ericson 2018

Så varför dog (så att säga) svenska samerna ut i söder?

Tack vare en sedvanligt genomtänkt fundering av en hedersman och följare M. Sandin på Saepmie Times-sidan på Facebook och det resonemang dom därpå följde, framstod saken i nytt ljus,
Marken mutades in.
 
Av vad vi sett i norra X och (hela) Y-län (ofta ett och samma län i den aktuella tiden, ca 1650-1850) är att samerna ofta fick fortleva och verka trots alla rensningar och trots all den klappjakt och förföljelse som så ofta rådde söderut.

Visserligen tvingades man in i ett väl i deras eget tycke slavliknande sockenlappssystem – med de flesta sockenlappar inom ett område från Siljan nedåt Äppelbo och Bergslagen via nordvästra Uppland och hela vägen upp till och med Ångermanbalen och Hössjö i Ume landsförsamling (inklusive centrala, östra Jämtland med Storsjöbygden
hittade mycket snart ett system där man samarbetade och flyttade runt, nomadiserade enligt helt eller delvis samma system som man hade gjort tidigare.

 
Storskiftena genomfördes ju sedermera upp till Sveriges mitt och en bit till i kustlänen. Efter dessa blev det långt svårare: det sammanfaller ganska precis med bofashetstvången som ledde till det långsamma holocaust som till slut tog kål på kust-, sjö- sydliga skogssamerna och s k sockenlapparna.
Vad som händer efter att kvarvarande sydliga samerna och kust- och kustnära samerna tvingats in i små, dragiga (ofta ohyggligt trånga) torp är att 80-90% av spädbarnen dör; överdödligheten i barnsäng och lungrelaterade sjukdomar tar kål på dessa samer.
 
När sedan laga skiftet kom runt 1825, torde det i ännu högre grad markera slutpunkten för t ex interregionala eller mellansocknes rörelser hos sydligaste samerna.

Peter Ericson 29 oktober 2018

jnilsson ådalsliden

 
BILDEN föreställer Johan Nilsson, kallad den siste s k sockenlappen (åtminstone där). Från Forsnäs i Ådals-Liden, Ångermanland. Via Murberget.

Stadsvandra, smartare, billigare – i samernas fotspår 5-6-7 oktober!

Stadsvandra i samernas historiska Stockholm …
Återskapa 600 år av samisk närvaro kommande helg –
med Peter Ericson, historiker, föreläsare, forskare, författare

I samarbete med NBV-Stockholms län
fre 5 oktober kl. 15.00 – 18.00
lördag 6 okt kl.10.15 – 13.00 (e.m-tur inställd obs!)
sön 7 okt kl. 11.00 – 14.00

Start alla dagar Mariatorget, söder om Tors fiske.

  • Du Prenumerant på Saepmie Times! Du har rabatt:
    Din totala kosnad lördag är 90 kr, och fre/sönd 110 kr.

    NY AFFISCH HELA HELGEN