Umbyns och Granbyns i Ume lappmark gränser år 1671.

Ur 

Renbeitekommissionen af 1907: Dokumenter angaande flytlapperne m.m., bind II (med K.B Wiklund)

Umbyns och Granbyns i Ume lappmark gränser år 1671.


Vid ett besök i Ume lappmark i jan. 1670 lät landshöfding Johan Graan upprätta ett
utkast till jordebok för denna lappmark, aftryckt ofvan II 237 ff. I skrifvelse till K. M:t,
tryckt i Handl. rör. Skand. hist. XXXI 309 ff., föreslog han sedermera, att lappmarkerna
skulle uppmätas och undersökas i afseende på odlingsbarhet etc., och med regeringens begif-
vande förordnades så i ett memorial af den 9 maj 1671 landtmätaren Jonas Giädda att
med Anders Olofsson Hollm såsom notarie undersöka och upprätta karta och beskrifning
öfver Ume lappmark. Under sommaren bereste dessa skogslandet därstädes, en utförlig
beskrifning med karta i skala 1:100,000 upprättades och insändes till K. M:t. Beskrifningen
finnes nu i bunten »Topographica, Lappmarken II« i svenska Riksarkivet och kartan i kart-
samlingen sammastädes. Med hjälp af dessa aktstycken erhålles följande detaljerade fram-
ställning af Umbyns och Granbyns gränser mot söder (eller sydväst), väster och norr (eller
nordost).

Umbyns sydgräns.


Umbyns gränser taga sin begynnelse i SO vid
Raune oiwe, som synes vara = rået
mellan Örträsk, Fredrika och Bjurholms socknar (jfr Kjellerstedts karta öfver Västerbotten).
S härom står å kartan antecknadt: »Ångermanlandz Lappmarch tager här emoth«.
Från Raune oiwe går gränsen mot NV till berget
Seibe Kywylch, som synes ligga
strax Ö om Löfås by, vidare till ett berg V om
Masche Jauri, en tjärn NO om Alskalidens
by, samt
Rauna wari, ungefär = rået mellan Fredrika, Åsele och Lycksele, och
Ox Kywylch,
ett berg S om Sandsjön. Öfver
Auren Jauri = St. Arasjön (i SO på kartbladet
48 och
SV på 49) går den så till en punkt på N stranden af bäcken från
Metke Jauri (= Baksjön,
48 Ö) ett stycke från dess utlopp ur sjön och en punkt något S om Rislidshobben (48 Ö)
hvarefter den ungefär följer nuv. sockengränsen mellan Stensele och Vilhelmina till
Wuörche
Jauri
 (en af Verkansjöarna,
48 N) och Dajkanberget (41 V). I närheten af detta berg viker
den mot Ö och går, omfattande
Vlles-Jauri (= Ullisjaure) och
Walsels Jauri (= sjön V om


Side 431   Umbyns och Granbyns gränser 1671.


Rödingtjärnkullen och N om Niepen), åter mot NV till
Elpseies wari (= Bastanliden) och
nuv. Slussfors (41 NV) samt ytterligare c:a 1 1/2 mil mot NV till
Kirias Jauri (= Kirjes-
jaure 33 SV), af hvilken sjö en del synes falla inom byns gränser.

      Här står å kartan antecknadt: »Här kommer Wapst byens Land, Hörandes till Vhmeå
Lappmarch«.

Umbyns nordgräns.

      Från Kirias Jauri går gränsen mot SO till
Gardewari (ungefär = Kvarnberget Ö om
Gardsjöbäcken, 41 NV) och näset, där Ankarsund nu ligger, samt utefter midten af Stor-
uman ned till Ersmark (på N stranden). Härifrån går den åter mot NV till
Wuoschon Oiwe
(= Abborrbergen på nuv. gränsen mellan Stensele och Sorsele, 41 N. 33 S). Här i NV
går alltså Granbyn in ett stycke på Umbyns naturliga område, d. v. s. Umeälfvens vatten-
område.

      Följande nuv. sockengränsen mot SO går gränsen så till
Schrida Bledick (= Lill-
blaiken), hvarifrån den går ned till
Olboenwari vid östra ändan af
Steen-Jauri = Stenträsk
NO om Stensele kyrkoby. Den går så mot NO till
Algs Jauri (tjärnen strax V om St.
Gubbträsket, 41 Ö) och vidare mot N öfver V ändan af
Madder Jauri (= Lomträsk) till
ön i
Oxe Hierim i Juktån, där stigen från Juktfors kommer ned till ån, samt härifrån mot
NO till
Huptzoiwe (ungefär = berget med höjdsiffran 528 V om Käringträsket,
41 Ö).

      Gränsen går nu mot SO till
Ackaniönes (jfr Käringberget) och
Saddowari (trol. =
Näfverliden, 42 V) samt öfver V ändan af
Saddo Jauri (= Sandsjön) till
Saddooiwe (= ber-
get med höjdsiffran 445 SO därom) och
Kengel Kelis (= Mutterliden eller något berg mellan
detta och Sadiliden). Härifrån går den mot NO till
Sweipken oiwe (trol. = Rågoberget) och
så åter mot SO till
Merten oiwe (= Fäbodliden eller något längre bort liggande berg, t. ex.
det med höjdsiffran 412) samt utefter Bjurbäcken till
Staat tresch, en tjärn ofvanför Ny-
träsket S om Vindelälfven. Härifrån går den mot N öfver näset mellan Bjurbäcken och
älfven, nedanför Dobbmanberget, fram till ett berg, som ligger ungefär vid rået mellan Lyck-
sele, Malå och Norsjö, samt vidare mot SO till Ö ändan af
Man Jauri = Manjaurträsket,
som hör till denna bys område.

      Granbyns sydgräns sammanfaller med Umbyns nordgräns.

Granbyns västgräns.

      Granbyns västgräns börjar vid Kirias Jauri vid slutet af Umbyns sydgräns (jfr ofvan).
Den omsluter så hela denna sjö och går mot N till en punkt S om
Ailes Jauri (
32 Ö) och
vidare mot NV till
Rastaichwari (trol. = Stuortjåkko NO om Biellojaure), hvarifrån den
går mot V öfver
Baal Jauri (= Biellojaure) och
Borgen Oiwe (= Bångfjället) till ett berg
midt på V sidan af
Terna-Jauri (= Tärnasjön,
32 N). Härifrån går gränsen mot NO midt
öfver denna sjö till ett berg, som synes vara = Åikevare (25 S) och vidare mot N öfver
Åkroken och väster om
Postock iauri (= ?) och det därinvid liggande
Laifwa Jauri
(= Laivajaure) till fjällryggen
Birgio Waari (= »Björkfjället« mellan Pite och Ume lapp-
marker) på en punkt N om
Amert Jauri (= Ammarjaure Ö om Laivajaure).

      Det anmärkes här på kartan, att de två
Altziauri (= Ältsvattnen) och det N om det
öfre af dem liggande
Altzwari höra till »Raan- eller Laiss Lappernes Landh och Fiske-


Side 432   Granbyns gränser 1671. Lappar på de norska öarna 1827.


wattn«. Att döma af en gränslinje längre i S synes Ranbyns trakter börja vid
Altock Jauri
(= Oltokjaure SV om Biellojaure).

Granbyns nordgräns.

      Långs fjällryggen Birgio Waari går gränsen nedåt mot SO till berget
Kierdz Kywylch
N om Ö ändan af
Kierdz Jauri (= Gertsjaure,
33 NO), samt, omslutande denna sjö, till
ett berg, som torde vara = Tjäktsasi S om Gertsjaure, och vidare mot SO till
Kiyddellkelis
(= Guoteleskielas, 33 Ö) samt öfver
Lais-Ellff til
Råa wari, som synes ligga N om Svergo-
träsken (34 SV). Härifrån kröker gränsen mot NO till
Ortzwari (jfr Arresåive) och går
så mot S till
Smalakken (
42 NV), hvarifrån den gör en krok V om sjöarna vid Aha och
går ned N om Hemsjön och
Staggo Jauri (= Staggträsk) till sammanflödet af åarna från
Staggträsk och Görbocken, strax ofvan Gargnäs. Nu går den åter mot N väster om
Kaddi
Jauri
 (kanske = Kruttjärn Ö om Gargnäs),
Nierreswari (berget med höjdsiffran 482),

Nierres Jauri (= Näresträsket) och
Werbaoiwe (= Verboberget), öfver V ändan af
Werba
Jauri
 (= Verbosjön) och V ändan af
Maal Jauri (sjön med höjdsiffran 339) samt V ändan
af
Abres Jauri (= Bockträsk) till
Ox Kywylck, något af bergen NO om den sistnämnda
sjön. Slutligen går gränsen mot SO till
Adichen oiwe (= Adakhöjden) och
Kiedge Kiolme
wari
 (något berg V om Lajnijaur) samt
Blålijden (något berg på St. Skeppträsks N strand)
och slutar på
Swart bergh (= N. eller S. Rackejaurheden,
43 V).

Oulusjaurlandet

Oulusjaurlandet, från Geddas samtida karta.

Länk till text:
http://www.dokpro.uio.no/perl/historie/innholdqvigstad.cgi?text=renbeite&hand=Nei&udel=&del=&verk=8#her

Annonser

Varför ens anlita SouthSaamiHistory? – Om Novlemaanege etc

Texten handlar fr a om Peter Ericson, firmans grundare och chef.
OBS vi är ibland också intresserade av att anställa kompetenser inom samisk forskning!

Vi är emellertid flera som arbetar för företaget; arkeologisk, antropologisk och inte minst arkeologisk kompetens finns samlad! I kommande bloggposter kommer jag att utveckla de andra medarbetarnas meriter och kompetenser.

  • Forskningsmeriterna är många, Vunnit ett sedvanemål (Nordmaling, Sakkunnig i elva år!) fått ett  att gå i förlikning med vitsordande om samernas sedvana (Rätan) och fått tydliga vitsord av Högsta Domstolen i Härjedalenmålet.
  • Dragit i huvudsak fulla salar (ej sällan må extrastolar sättas in) och åhörarna tycks nöjda.
  • Med min pedagogiska bakgrund och åren som universitetsadjunkt och sedermera på länsmuseer folkbildare, torde jag lämpa mig optimalt som kursledare
  • Är känd också genom just denna blogg.
  • Arbetat med Gränsdragningskommissionen och nu med inlagor i samband med svensk-norska renbeteskonventionen.

    Novlemaanege.jpg

  • Vi sysslar även med annat; ex släktforskning och skrivande/översättning av manus (svenska till engelska och vice versa). kanske lägger jag

    BILD: Sveriges Radio/Sameradion.

    Samebyarna Ran, Umbyn och Vapsten. Grafik: Sámi grafikk.

Samiska organisationshistorien i sin linda. Del Ett av Två (ur IDUN 2/1905)

Inspirerat av Merika Kroik Jonassen!

LAPPFOLKET VID NYKTERHETSKURSERNA I STOCKHOLM.
— De under sist förflutna
veckan afhållna nykterhetskurserna ha
bland sina deltagar e räkna t icke mindr e än 11
lappmän och 5 lappkvinnor. Kanske aldrig
förr så många lappar på en gång varit samlade
i hufvudstaden och säkert aldrig i ändamål
att åhöra föreläsningar. Att bland lappbefolkningen
kännedom sprides om nykterhetens
stora betydelse och om de föreningsrörelser,
som uppkommit för att styrka densamma , är
en sak af stor vikt, då man vet att äfven för
lappfolket rusdryckerna äro en af dess farligaste
fiender,

Det är det i somras bildade lappska centralförbundet,
som genom att samla in medel till
stipendier kunna t bereda så många lappar tillfälle
att komma hit ned, och i första hand är
•det förbundets nitiske expeditionsföreståndare
G. Z. Hedenström, som man har att tacka härför.

Västerbottens lappmark är representerad af
3 kvinnor och 3 män. Bland dem märkes
Elsa Laula, lappförbundets ordförande från
Dikanäs i Vilhelmina, hvilken i vinter vistas
i Stockholm för att utbilda sig till ackuschörska .
Vidare lappordningsmannen Hans Magnus Nilsson
från Fatmomakke i Vilhelmina. Från Arvidsjaur
i Norrbottens lappmark ha kommit
två män och två kvinnor. Den äldre af männen
är både nybyggare och renskötare , den
yngre idkar fiske och timmerkörning och har
åtskilliga medaljer för pris i skidlöpning.
Den ena af flickorna är lärarinna i Västra Kicksjaur
vid en fast skola för både lappska och svenska
barn, den andra bor i Ledvattnet hemma hos
sin far, som har både jordbruk och renhjord.
Från Arjeploug hafva kommit 3 kateket, som
för undervisning medfölja nomadiserande lappar;
en är Svenska missionssällskapets kateketer, de
andra statens.

IDUN

Idun notvå

Fotot, som också förekommer i senaste bloggposten är alltså av A Blomberg för Idun.

Dragkamp om samerna i de nordiska krigen? JOHAN GRAAN Del 1 . (lappmarksplakatet i äldre 1900-tals text) En samisk landshövding

Del 1. En samisk landshövding, Johan Graan (1615-1679)
”Alltså ähre Lapperne widh Krigztijdher emillan Swärige och

Dannemarck mycjcet nödige till Landzens defensión”

Givetvis må källkritik iakttagas; men bör besinna vad Johan Graan var ute efter.
Denne samiskättade landshövding står här i begrepp att lansera sin parallellteori; dvs att jordbruket och renskötseln ska kunna samsas.
Gissa vilken näring som skulle få flytta på sig om det knep?

 

Vi fortsätter att låta de gamla bearbetade källorna samt urkunderna tala:

”En landshövding i sin prydno” §ätter Johan Nordlander som överskrift,
när han förtecknar landshövdingens i Västerbotten Johan Graans levnad.

Johan Graans fader, Gerhardus Jonae var från Grans lappby i Ume
lappmark,uppfostrades i ett prästhem i Piteå och var kyrkoherde i
Skellefteå 1584 – 1624. Med sin hustru, prostdottern Brita Andersdotter
Grubb från Luleå,hade han flera söner, bland dem Johan Graan.
Johan Graan blev student i Uppsala 1626, fil.mag. 1635 och efter
studier utomlands juris utriusqve doktor. Är 1642 blev han assessor i
Svea hovrätt,hedrades år 1645 med adelskap och utnämndes den 4 februari
‘1653 till landshövding i Västerbottens län.
Den 20 april 1667 fick landshövding Johan Graan Kungl. Maj:ts uppdrag att
avhjälpa de missförhållanden som prosten Graan påtalat. Uppdraget vi-
sade sig kräva rätt så omfattande undersökningar. De kyrkliga proble-
men sköt landshövdingen åt sidan tills vidare och ägnade sig åt frågor som rörde Lappmarkens näringsliv. Liksom prosten Graan hyste landshövdingen bekymmer med anledning av lapparnas utflyttningar men av andra skäl än dem prosten anfört. Landshövdingen ville ha ett plakat,som förbjöd lapparna att avvika från lappmarkerna,där de voro oumbärliga för transporterna vid bergverken.
Ett sådant plakat utfärdades också den 9 maj 1671*
Landshövdingen hade insett nyttan av fast bosättning
i Lappmarken. Svenskt folk borde få sätta sig ned i Lappmarken. Till
utrönande av förutsättningarna för en sådan bosättning måste upprät-
tas en jordebok,och landshövdingen äskade medel till en sådan under-
sökning. Den 28 februari beviljade Kungl. Maj:t framställningen. Efter
beslutet sände landshövdingen en expedition till Lappmarken,bestående
av lantmätaren Jonas Giädda,notarien Anders Olofsson Holm samt ”några
andra”,däribland^en malmletare. Enligt den instruktion^som landshöv-
dingen utfärdade för espeditionen,skulle den undersöka även Lappmar-
kens kyrkoorganisation. (Nordlander 1938, Göthe 1929)

J så måtto,att Konungen i Dannemarck,

söchte igenom dhes betiändte i Nårie,at draga dhe Swänske Lapperne —
med theres Rehnar till sigh, såledhes bringa tillhopa ett stort IDahl
som skulle föra om Winteren åthskillige Ammunition öfuer Fiällen och
så widare, Män Krigzfålckedt skulle gå på skijdher och tänchte at lå-
tha giöra hijt in i Landet infall,huileket hadhe kunnat ahngå,så
frampt man in emot Fiällen icííe hadhe godh wacht hållidt,och dhe Når-
ske sådant förnimmandhes blefue tillbacka, och wore een dheel ibland
them, Swänske Lappar som till Nårrie öfuerreest hadhe,Huar om dhen
tijdhen Ed:rs Konungzl: Mayjtz G-lorvvördigst i åminnelsse Herr Fadher
iag allerunderdånigst omständeligen gaf tillkiänna,och bekom befall-
ning Ortterne widh FiällRyggen wähl och med starckare wachter besät-
tia låtha: Alltså ähre Lapperne widh Krigztijdher emillan Swärige och
Dannemarck mycjcet nödige till Landzens defensión enähr dhe ähre trog-
ne och blifua widh dhe Swänske Ortterne,kunna och skadha giöra om dhe
få orsack at fly till Nårris,och kan sådhan theres flycht mychet hin-
dras, enähr alle blifua tillhåldne at boo och wistas uthj theres eegit
Landh thär dhe födde ähre. Dhe Skattelappar huileke stadigdt ähnnu
ähre i Lappemarkerne,skulle och flere BärgzOrtter uptäckia,enähr dhe
förnumme att dhe Lappar som nu reesa om kring i andre provincier kom-
me tillbacka,och om icke annat dhe dhå l.åthe bruka sigh till arbethe

widh Bärgzbruken.

den aldrahögstes milderijke beskiärm till långwarig
Lifzsundheet och lyckosampt Regementhe iag allerunderdånigst troligen
befaller och till min dödzstundh förblifwer
Ed:rs Konungzl: May:tz
allerunderdånigst troghne wndersåte
Torneå den 18 Mart: 1667

Johan Graan

Volym 25:2:d. Landshövding Johan Graan. Lappmarksplakatet 1673.

Del av maskinskrivet manuskript till en planerad andra del av
”Källskrifter rörande kyrka och skola i den svenska lappmarken under
1600-talet”. Samlade och utgivna av Erik Nordberg. (Kungl
Skytteanska samfundets handlingar. 11.) Umeå 1973.
Publicerad september 2011
Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek

Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv

Map_of_old_Skelleftea
Karta över Skellefteå socken. Johan Larsson Tresk 1648. Wikimedia Commons.

Map_of_old_Skelleftea

Dragkamp om samerna i de nordiska krigen? JOHAN GRAAN Del 1 . (lappmarksplakatet i äldre 1900-tals text) En samisk landshövding

Del 1. En samisk landshövding, Johan Graan (1615-1679)
”Alltså ähre Lapperne widh Krigztijdher emillan Swärige och

Dannemarck mycjcet nödige till Landzens defensión”

Givetvis må källkritik iakttagas; men bör besinna vad Johan Graan var ute efter.
Denne samiskättade landshövding står här i begrepp att lansera sin parallellteori; dvs att jordbruket och renskötseln ska kunna samsas.
Gissa vilken näring som skulle få flytta på sig om det knep?

MGdlG
Johan Graan skrev till Rikskansler Magnus Gabriel de la Gardie (bilden) i det arla 1670-talet.

Vi fortsätter att låta de gamla bearbetade källorna samt urkunderna tala:

”En landshövding i sin prydno” §ätter Johan Nordlander som överskrift,
när han förtecknar landshövdingens i Västerbotten Johan Graans levnad.

Johan Graans fader, Gerhardus Jonae var från Grans lappby i Ume
lappmark,uppfostrades i ett prästhem i Piteå och var kyrkoherde i
Skellefteå 1584 – 1624. Med sin hustru, prostdottern Brita Andersdotter
Grubb från Luleå,hade han flera söner, bland dem Johan Graan.
Johan Graan blev student i Uppsala 1626, fil.mag. 1635 och efter
studier utomlands juris utriusqve doktor. Är 1642 blev han assessor i
Svea hovrätt,hedrades år 1645 med adelskap och utnämndes den 4 februari
‘1653 till landshövding i Västerbottens län.
Den 20 april 1667 fick landshövding Johan Graan Kungl. Maj:ts uppdrag att
avhjälpa de missförhållanden som prosten Graan påtalat. Uppdraget vi-
sade sig kräva rätt så omfattande undersökningar. De kyrkliga proble-
men sköt landshövdingen åt sidan tills vidare och ägnade sig åt frågor som rörde Lappmarkens näringsliv. Liksom prosten Graan hyste landshövdingen bekymmer med anledning av lapparnas utflyttningar men av andra skäl än dem prosten anfört. Landshövdingen ville ha ett plakat,som förbjöd lapparna att avvika från lappmarkerna,där de voro oumbärliga för transporterna vid bergverken.
Ett sådant plakat utfärdades också den 9 maj 1671*
Landshövdingen hade insett nyttan av fast bosättning
i Lappmarken. Svenskt folk borde få sätta sig ned i Lappmarken. Till
utrönande av förutsättningarna för en sådan bosättning måste upprät-
tas en jordebok,och landshövdingen äskade medel till en sådan under-
sökning. Den 28 februari beviljade Kungl. Maj:t framställningen. Efter
beslutet sände landshövdingen en expedition till Lappmarken,bestående
av lantmätaren Jonas Giädda,notarien Anders Olofsson Holm samt ”några
andra”,däribland^en malmletare. Enligt den instruktion^som landshöv-
dingen utfärdade för espeditionen,skulle den undersöka även Lappmar-
kens kyrkoorganisation. (Nordlander 1938, Göthe 1929)

J så måtto,att Konungen i Dannemarck,

söchte igenom dhes betiändte i Nårie,at draga dhe Swänske Lapperne —
med theres Rehnar till sigh, såledhes bringa tillhopa ett stort IDahl
som skulle föra om Winteren åthskillige Ammunition öfuer Fiällen och
så widare, Män Krigzfålckedt skulle gå på skijdher och tänchte at lå-
tha giöra hijt in i Landet infall,huileket hadhe kunnat ahngå,så
frampt man in emot Fiällen icííe hadhe godh wacht hållidt,och dhe Når-
ske sådant förnimmandhes blefue tillbacka, och wore een dheel ibland
them, Swänske Lappar som till Nårrie öfuerreest hadhe,Huar om dhen
tijdhen Ed:rs Konungzl: Mayjtz G-lorvvördigst i åminnelsse Herr Fadher
iag allerunderdånigst omständeligen gaf tillkiänna,och bekom befall-
ning Ortterne widh FiällRyggen wähl och med starckare wachter besät-
tia låtha: Alltså ähre Lapperne widh Krigztijdher emillan Swärige och
Dannemarck mycjcet nödige till Landzens defensión enähr dhe ähre trog-
ne och blifua widh dhe Swänske Ortterne,kunna och skadha giöra om dhe
få orsack at fly till Nårris,och kan sådhan theres flycht mychet hin-
dras, enähr alle blifua tillhåldne at boo och wistas uthj theres eegit
Landh thär dhe födde ähre. Dhe Skattelappar huileke stadigdt ähnnu
ähre i Lappemarkerne,skulle och flere BärgzOrtter uptäckia,enähr dhe
förnumme att dhe Lappar som nu reesa om kring i andre provincier kom-
me tillbacka,och om icke annat dhe dhå l.åthe bruka sigh till arbethe

widh Bärgzbruken.

den aldrahögstes milderijke beskiärm till långwarig
Lifzsundheet och lyckosampt Regementhe iag allerunderdånigst troligen
befaller och till min dödzstundh förblifwer
Ed:rs Konungzl: May:tz
allerunderdånigst troghne wndersåte
Torneå den 18 Mart: 1667

Johan Graan

Volym 25:2:d. Landshövding Johan Graan. Lappmarksplakatet 1673.

Del av maskinskrivet manuskript till en planerad andra del av
”Källskrifter rörande kyrka och skola i den svenska lappmarken under
1600-talet”. Samlade och utgivna av Erik Nordberg. (Kungl
Skytteanska samfundets handlingar. 11.) Umeå 1973.
Publicerad september 2011
Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek

Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv

Map_of_old_Skelleftea
Karta över Skellefteå socken. Johan Larsson Tresk 1648. Wikimedia Commons.

Tomas Nilssons deputation till kungs vintern 1900

Renlappar på audiens hos konungen.
En deputation af renlappar från de vesterbottniska lappmarkerna Wilhelmina, Stensele, Sorsele och Tärna anlände för ett par dagar sedan till hufvudstaden för att söka konungen, och de fingo uppvakta H.M:t under tisdagen.
Deputationens anförare var lappmannen Tomas Nilsson från Sotsfjäll [sic!]. Hans kamrater voro Gustaf Klementsson från Ljusfjäll, Kristoffer kristoffersson i Löfberg och Sivert Jon Olofsson i Gitsfjäll.
Det fattiga lappenkan Kristina Josefina Larsdotter från Gardsfjäll [sic!] medföljde, man hade en böneskrift för sig själf.
Konungen mottog deputationen på det vänligaste och hänvisade den med dess skrivelser till justitiedepartementet. Till den fattiga enkan lät han öfverlämna 30 kronor.
Med glada förhoppningar lämna deputationen slottet.

Dalpilen 9 februari 1900

Utsikt_över_Solberg
Solberg i nordligaste Ångermanland. Här flyttade Torkel Tomasson och hans far Tomas Nilsson förbi om vintrarna i sin tid. Foto: Wikimedia Commons,
”Y-näsmannen”.

Ur ”Lappfogdens årsberättelse” (Umebladet fre 1 februari 1901). Del 1.

(bild ur notis från U.-B. 19 mars 1906)
A. Fr. Burmans berättelse för 1900:

Under hösten och höstvintern 1899 uppstod, liksom under föregående år, isskorpa eller s. k. flen inom länets lappmarker, hvilket förorsakade fjellapparna svårigheter under flyttningarne. För nomaderna i Grans, Rans, Umbyns och Vilhelmina båda lappbyar utföllo dessa dock väl, men för en del  av Vapstenbyns nomader blefvo förhållandena i detta hänseende sämre, i det att deras renboskap icke kunde sammanhållas utan skingrades delvis under färden mot Stensele. de skingrade renarne hemtades dock så småningom under  vinterns lopp till nedre lappmarks- och kustlandssocknarne, der betesförhållandena voro utmärkta. —
För länets skogslappar hafva betesförhållandena varit goda under hela året.

Umebladet-renar

Besök hos samerna 4 lieues (12 km) utanför Umeå år 1655 (greve Loménie) Del 1:2

(Edited 20161216)
I min artikel i Christers bok Sydsamer (2009) behandlar jag något dessa uppgifter.

Tänkte titta lite närmre på detta nu.

Vi stannade i Umeå, huvudstaden i Västerbotten, som givit sitt namn åt Ume lappmark. Där finns den första lapska bebyggelse man möter sedan man överskridit Sveriges gränser . Vår första plan var att oss ända fram till Torneå, som ligger längst upp i Bottniska viken, och som givit namn åt Torne lappmark. Men man berättade för oss i Umeå, att det vid denna tid inte var någon marknad däruppe, vilken annars tillhör det märkligaste man kan se. Man sade också, att sedan några dagar en hop lappar uppehöll sig ungefär 4 lieues från Umeå, vilka byta lägerplats liksom skyterna och bär med sig allt sitt pick och pack. Den som sett ett lappläger kan skryta med att ha sett allt som går att se även i de andra. Av dessa skäl ändrade vi våra planer och förkortade på så sätt vår resa med gott och väl tjugo dagar. Vi voro nära 65 :e breddgraden och därifrån är det knappast långt till den 70:e, ovanför vilken ingen någonsin farit, som jag vet, utan att ångra sig. Vår värd, en hedersman, som länge tjänstgjort som ryttmästare i krigen i Tyskland under kansler Oxenstierna och marskalk Horn, hade erbjudit sig att tjäna som vår vägvisare. Vi togo honom på orden och anlände på några få timmar till lapplägret, som hade flyttat något närmare Umeå, vilket gjorde att vi hunno återkomma till staden redan samma dag.
Eftersom Lappland var målet för vår långa resa i norr, blevo vi förtjusta över att äntligen vara i det land, som hade så till den grad retat vår nyfikenhet och likväl inte tycktes oss vara på något sätt annorlunda än Medelpad och Ångermanland. Man sade att vi kommit till Lappland, när vi farit över en liten bäck, som faller ut i den stora Umeälven. Denna ger sitt namn åt staden och åt hela trakten och mynnar i Ishavet [1), några lieues bortom länets residensstad, dit vi hade anlänt ganska sent föregående dag. Vi träffade strax efteråt på lägret. . . —
Dessa människor ha ingen fast bostad, utan de resa sina kåtor, som inte bestå av annat än fyra eller fem ynkliga stänger, nödtorftigt sammanbundna i övre ändan, och vilka gå isär ner emot marken och äro nedstuckna i jorden. Stängerna äro täckta med remsor av näver från björkar, som det finns gott om i norr. De äro ganska illa fastsatta, och hänga uppifrån och ned över stängerna, som hållas ihop med ett stycke tvinnat näverrep. Dessa människor, sade jag, resa sina hyddor, stundom vid sjö- eller älvstränder för att fiska, stundom vid utkanten av en skog för att jaga, vilket de hade gjort på den plats, där vi mötte dem. Deras jakt och fiske lämna ingenting kvar på den plats, där de ha vistats. Då lapparna ha dragit sin kos ser naturen emellertid till att djurlivet i dessa skogar, sjöar och älvar och hav åter förökas. Jag har just berättat hur deras kåtor voro gjorda. Det räcker att här tillägga för att ge en sanningsenlig bild därav, att en eld brinner på marken, mitt i kåtan.
Vi gingo noggrant igenom lapplägret där i Umeå Lappmark. Genom våra tolkar ställde vi frågor om det vi ville veta av dem och vi besågo allt som fanns att se. Vi bådo till och med en mor att inför våra blickar amma sina två små tvillinggossar. Det var betagande att se henne ge dem var sitt bröst, som var så stort och fullt av mjölk att de två små lapparna inte kunde tömma dem. Då vi hade sett tillräckligt på lapplägret, började vi tänka på återfärden till staden. Vi frågade far i huset om han mot ett löfte om tobak ville köra oss dit med ackjor och renar. Han gick gärna med på detta och sade till sina döttrar att göra seldonen i ordning och hämta renarna, som voro där i närheten. De gingo och betade gräs, vilket de drogo fram under snön med tänderna efter att en lång stund ha krafsat med foten i snön och de läto sig väl smaka. Lappflickorna fångade in dem och spände dem för de fyra ackjorna på ett ögonblick. Jag satte mig i en av dem tillsammans med den vackraste lappflickan, herr Blondel med den andra, La Routiére ensam i den tredje, som han trodde sig lätt kunna köra. Men renen, som inte förstod franska och som sprang lika litet för ropet ”å dia!” som ”huél”, vände sig plötsligt om och skulle ha dödat honom med sin framklöv, om man inte genast kommit till hans undsättning. Han höll med sin piska djuret på avstånd så gott han kunde, vilket inte hindrade att han blev skadad i benet och låret, dock icke allvarligt. I den fjärde ackjan satte sig La Souche och Dumont så gott de kunde. Renen, som drog dem, var inte så vild som den andra, utan följde efter mycket bra ända från det att den såg att vi gåvo oss iväg och de behövde ej ge den ett enda slag med piskan under hela vägen. Sträckan mätte gott och väl tre lieues [c:a 12 km), men vi tillryggalade den på mindre än en timme.

save

BILD: https://savethebaltic.wordpress.com/2014/04/03/olaus-magnus-bok-de-nordiska-folken-fran-1555/


HENRI DE LOMÉNIE Resa i Norrland 1655
I: Västerbotten 1966: s 77-89

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

BOKA ”Ljusminne”, dubbelföredrag ca sex datum lediga okt-dec!

Slutet v 43 eller slutet v 48:
27-30 okt eller 30 nov-4 dec

Nya rön om sydsamernas äldre historia
– 1200 år på 45 minuter

Bildresultat för christine av sachsen
Peter Ericson är forskare, författare. föreläsare, ofta anlitad som sakkunnig.
Talar om sydsamernas medeltidshistoria; ӊgda
samer”, trolldomsprocesser med dödsdomar, etniska rensningar. Fjäll-, kust- och skogssamer från Ammarnäs tilll Ölme och Ösmo (Värmland/Sörmland) samt om starka kvinnor och de s k konungz lappas urgamla vana att gå till kungs. Om kunskapsläget och källorna: om s k sockenlappar, lite om hur olika fördrivningar tillika samernas flykter ägt rum i olika riktningar. Även om lappfogdeväsendet och sedvanerätten (just detta koncept erbjuds bara i detta sammanhang!).

 

I renen och renskötarens spår – från fjällen till kusten

 Foto från Vändåts facebooksida: https://www.facebook.com/V%C3%A4nd%C3%A5t-152976804743030/


Bernt Ove Viklund har sina rötter på sin mammas sida i södra Lappland. Sedan barnsben med ett varmt intresse för renskötarkulturen och arbetar sedan många år som arkeolog. Idag räknas han som en av de allra mest erfarna vad gäller det samiska landskapet.
Vid föredraget presenteras arbeten utförda i områden från norska sidan av gränsen och ned till kusten. Klargörande bildspel berättad på ett livfullt sätt.

Kontakta oss för offert! Tfn 0706076232


Foto: Jörgen Heikki, SR/Sameradion

BERNT OVE OCH UNDERTECKNAD (PETER)


Bilderna överst från vänster till höger:
Kristofer av  Bayern gav Jämtland i morgongåva till barnbruden Dorotea år 1445 (Bild 2); tredje bilden föreställer Christine och sista hennes morfar Albrecht, mottagen av ”gåvan” (som bestod av en jämtlandssamisk man som tillfångatagits på jakttur).