VÅR-program: SAMISKA KVINNOR i historien i fokus; kurser, ny kunskap, gamla traditioner i SAEPMIE forskning föreläsning undervisning! Boka ”ASAP”, kalender snart full!

Lite nytt och påminnelser …….

– STOR drive maj/juni med seminarier om sockenlappar och angränsande ämnen: Uppland, Dalarna och norrut!
Anmäl, snälla, intresse s n a r a s t !

– Kurs 19/4 Öviks Fhsk (kallad fortbildning/Vårkursen)

– Utför uppdragsforskning! Ca 120h lediga feb – maj.
Renbruksplan; sedvana; vindkraft; arkeologisk inventering etc!
Först till kvarn, ont om tid nu framöver!

Föreläsningsprogram om samiska kvinnor och organisationshistoria!
Erbjudes (inklusive andra titlar) även på skolor, samt i andra stora aulaföreläsningar.

– BERÄTTAR! Sommaren: boka gärna in oss/mig på hembygdsgårdar och berättarkvällar etc!

– Infokampanjer i Västernorrland för att fler ska få kunskap om samernas kulturarv och historia i vårt splitternya förvaltningslän

– Ny Saepmie Times utkommer mitten mars

– Guidningar i Stockholm i Elsa Laulas och Maria M. Mathsdotters spår planeras (och i Lindhagens; Torkel Tomassons samt en rad andra samers spår) planeras i Stockholm  – samt eventuellt i Höga kusten vid efterfrågan!

– Härutöver spännande projekt på gång i Finland och eventuellt även i Norrbotten.

– Mer händer, bara håll Dig uppdaterad! Prenumera på denna blogg! 🙂 Och på Saepmie Times!

I samtliga fall: anmälan etc SMS 0729070058, +46729070058
Eller mejla saepmieforskning@gmail.com

Bild B

BILDEN: Avslöjas i Saepmie Times no 1/2018.
Med stort tack till Johan Sandberg McGuinne

Annonser

”Sockenlappar” ”Del femtitretton” – ”Det betyder I N T E sydliga samer.”

”Sockenlappar” från Lule till Vänern. En gång för alla.
 
#Umptifive/femtitretton
Det betyder alltså I N T E ”sydliga samer”.
 

Det här var en yrkesgrupp, som började som tvång och förutsättning för att få stanna i mödernesbygden – utvecklades till en seminomadiserande sorts folk med tidtals (synnerligen mest ca 1750-1800) ganska omfattande renhjordar och ej sällan anställda renvårdare. Emellertid hade de en stor spädbarnsdödlighet som tilltog till katastrofala nivåer sedan de efter ca 1790 alltmer tvangs till bofasthet. När vi möter ”sockenlappen” i början av 1900-talet har den en gång understundom rätt så välansedda och avgjort oumbärliga titeln fallit i vanrykte. Sockenlappar var då, oftast, fattigt folk.

Det betyder alltså inte heller ”fattiga, renlösa samer”.

Fördrivningarna av samer i söder; de fördrivningar som inletts på allvar kring 1644-1645 kom att tilltaga runt 1720-30, och sedan sker nya sådana statliga övergrepp av och till under 1700-talet. Ännu under 1700-talets senare decennier fördrivs t ex samer från olika orter i Dalarna.

Sockenlappar kunde vara svenskfödda. Det var inte så ovanligt.

Samerna i söder på (t ex 1600-talet) var differentierade; skogssamer, kustskogssamer, sjösamer, samiska handlande, affärsmän, affärskvinnor, äventyrare; sjömän; soldater (sedermera arbetare av alla de slag). Kringvandrande magiker som värmlandssamen Bengt Nilsson i Sörmland 1650 (från ”Cristinehampn”). En del tog tjänst åt främmande staters kejsare, lantgrevar och konungar; forslade och skötte renar. Andra hade rötter i de torne– , lule-, pite-, ume- och ångermannasamiska (kanske även kemisamiska) söderut flyktande och flyttande skaror, som begivit sig ifrån religionsförföljelse, skjuts och gruvplikt och -tvång. Vissa var fjällsamer, men då ofta just flyktade. Fler grupper torde finnas.

bild
Johan Nilsson, kallad den siste s k sockenlappen (åtminstone där).
Från Forsnäs i Ådals-Liden, Ångermanland.

 

”Sockenlapp” är statens påfund. Bara statens.

Sockenlappsväsendet inrättades bra precis 1729, i samband med Kung Fredriks fördrivningar av bergslagssamer upp till jämtlandssocknarna i Storsjöbygden.
I de län vi känner som X, Y och Z och dåförtiden ett storlän vann systemet sin mest etablerade form. Men även i Dalarna, västra och delvis norra Uppland samt i norra Västmanland kom systemet att fortleva en tid. Längst ser det ut att ha funnits i Gästrikland och delar av dagens Västernorrland. Ännu kring 1950-talet levde det folk med sådan bakgrund – som kallade sig sockenlappar – och i den gamla  livsstilen. Många idag har sina rötter i sockenlappskretsar, som alltså i sin tur ofta är rötter från äldre grupper!

Fortsättning följer nog.

Kurs i Dalarna är att vänta, vecka 24.
Medaktörer och deltagare sökes!
UPPDATERING 23/2: En hel seminarieserie byggs nu upp mellan Jämtland och Stockholm! Se separat och ganska nyskriven bloggpost!

PE 27 januari 2018

BILDKÄLLA: http://www.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-19990882

SAMER I GÖTALAND? 1. ”– tå iagh kom til Lixååsen mötte migh någre lappefinnor, som förde medh sig 7 styckon reenar” (Ölme, 1637)

Editerad 26 dec 2017

VÄRMLAND  och Västerdalarna med västligaste Västmanland/Bergslagen – fordom hörde Värmland till Götaland.

1603-04 Nya Kroppa bruk Samer på avlöningslistan

1608 Lima 23 januuari 1608, same omnämns i tingsärende

1617 Väseskogen – Samer omnämns, från Norge

1620 Same omnämns i Grythyttan ”Lappe Thomas”

1637 i Diarium Gyllenianum beskriver den då unge Per, sedermera Petrus magnus Gyllenius hur han möter samer med renar i början av juli 1637:

”Och tå iagh kom til Lixååsen mötte migh någre lappefinnor,
som förde medh sig 7 styckon reenar.”
 

1640 Samer omnämns i Älvdalen, trolldom

 

1660-tal och senare Höljes Lappheden starka traditioner om samer

1680-1700 Samer i Idrefjällen, norska samer (fler uppg 1749 och fram)

Värmland och Närke hörde förr samma i Wermlands och Nerikes Lähn

DALSLAND Samer i traditionsuppteckningar men sparsam med uppgifter

VÄSTERGÖTLAND Samer nämns i en del källor från Tiveden

ÖSTERGÖTLAND Torneåsamiskan anklagas för trolldom 1933

NÄRKE Rättsfall mot två nilssöner 1632 resp 1640 i Axberg resp Asker.
Samiske Bengt Nilsson är kärande i rättsfall i Asker; han kommer från
Kristinehamn.

Fortsättning med samer i Skåne

Ölme, Värmland, 1637 och 2016

En sommardag, innan drottning Kristinas regeringstid under Axel Oxenstierna.

Ett sommarflyttlag med sydliga skogssamer rastar en del av hjorden på läsidan av Ölme prästgård. 59 m.ö.h är åsen, och sista betesplatsen före höglandet närmast Vänern; Liksåsen, med hyfsat bete.
En femtonårig ortsbo,  Per Månsson, passerar gruppen, antecknar senare i dagboken sin, 5 juli 1637:

Och tå iagh kom til Lixååsen mötte migh någre lappefinnor, som förde medh sig 7 styckon reenar.

Ur Diarium Gyllenianum, 1622-1667. Petrus Magnus Gyllenius’ (Per Månsson) dagbok.

Detta område ligger idag i Kristinehamns kommun.

Vi är ganska långt ned. Även i Dalsland finns – ännu overifierade obs detta – uppgifter om samer på 1600-talet. Liknande i Västergötland. Ölme ligger NV Kristinehamn.
Ett Renhultsfallet ligger nära Ölme kyrka. Kan möjligen vara av intresse.

Samer och renskötsel vid Värmlands Nykroppa kring år 1600. I. Ur Sign HC 1922-24.

Renskötsel vid Nykroppa. Den på 1680-talet anlagda kungsgården vid Nykroppa var belägen i en ganska oländig skogsmark, hvarest förut troligen blott obetydliga odlingar funnits vid den lilla, där tidigare befintliga bergsmanshyttan. Enligt vad som uppgifves (Gustaf Ekman: Ur Storforsverkens historia, s 28) lades därför under gården och kronobruket vissa, rätt långt från Nykroppa belägna öar och strandområden, hvilka troligen användes som betesmarker för den boskap, som i stora mängder behöfdes för proviantering för den tidvis ganska talrika brukspersonalen.
Emellertid synes man vid ett tillfälle också hafva gjort ett försök att till orten införa en djurart, som je haft högre anspråk på betesmarkernas bördighet än att de steniga skogsbackarna i trakten kunde förväntas fylla den, nämligen renen.
I kronobrukets räkenskaper för bruksåret 1603 (14 okt.1602-13 okt. 1603) upptages nämligen i ”mantalet” för andra veckan, således slutet af oktober, Oluf Rennewactare, hvilken dock snart är försvunnen och under fjärde veckan ersättes med en person, som benämnes Renäwactare, lapefinne. Denne redovisas till räkenskapsårets slut, utom för 27:de till 40:de veckorna, men upptages ej i räkenskaperna för följande år. Om den förstnämnde, som ibland kallas lappe Drenng, upplyses att han ”hafuer wactat de Rennerna som alle först hitkommo efter Per Bullers Zedell”, och att han i lön uppbruti 12 alnar vadmal, 12 alnar blaggarn och 3 par skor. Om lappefinnen säges, att han ”wactar Rennerne och eliesth här efter Dem wacta skall”. hans lön var densamma utom att 1 par skor utbytts mot 4 alnar vadmal.
Att det funnits en renhjord vid Nykroppa år 1603 kan sålunda tagas för avgjordt, men det är egendomligt att densamma ej blifvit upptagen i inventarielistan, och något spår af att hjorden skulle hafva afkastat kött eller hudar har ej kunnat anträffas. Detta är så mycket egendomligare, som kreaturen alltid redovisas mycket noggrant. —

Vår kommentar: Funderingarna går vidare i en del II.

kroppakartagruvor
lyshuset

Ur ”Blad för bergshandteringens vänner”, sjuttonde bandet. Örebro Dagblads tryckeri, 1922-1924.

Källan tillsänt mig av en initierad lokalhistorisk förening. Tack!

Samisk sijte ca 1800 i östra Värmland (Axelson 1852[1978])

Resan startade i Filipstad 1849. M träffade en torparegosse.

”Med honom gick jag från hyttan i Gustaf Adolfs kapell, samt vidare utefter sjön Deglundens norra strand”. Torparegossen berättar: ”Långt upp i nohl ve Lappberge va dä en gång e kohllerkoj i skogen… ”

Bland namn som här i orten väcka främlingens uppmärksamhet är också Lappberget. Detta hat så blifvit kalladt sedan en lappfamilj för 40 à 50 år tillbaka genom Ren och Trysild-dalarne i Norrige anlände dit och äfven någon tid drog omkring med sin hjord der i trakten.

Ur ”Vandring i Wermlands Elfdahl och finnskogar”, Maximilian Axelson 1852, ny utgåva NWT:S förslag, Karlstad 1978)

Sjön Deglunden 

VÄRMLANDSSAMERNA I. Intensiv tid med samer 1603-1670 ca; men var tog dom vägen?

Samerna i Värmland gjorde faktiskt täta avtryck i arkiv, traditioner, terrängnamn kring 1600-talets inte minst bortre hälft. I kommande bloggartiklar ska jag se er på var, hur och varför. Till exempel har jag alltmer ägnat mig åt frågan var tog dessa samer vägen?

utsikt_granberget-holjes

narkevarmlandslan_1779

magogicum
lappefin

Nya Kroppa gård i dagens Storfors kommun hade såväl skatteuttag  i ren som renhjordar och samer, som skötte dessa renar. 1603, källa i nästa bloggavsnitt.

År med samer noterade/källor i eller nära Värmland:

1603, 1608, 1617, 1620, 1632, 1633, 1637, 1660-tal, 1668.

Fortsättning följer!

utsikt_granberget-holjes

Wikimedia Commons. PolarenEget arbete, 2001.
Utsikt från Granberget, Höljes.

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Svealand – gammalt samiskt kärnområde? (ii) Översyn Värmland-Østfold, Närke, Sörmland, Dalsland osv

Värmland, Närke, Sörmland.

Historien om Svealands samer är historien om fördrivningar, etnisk rensning och statlig centraldirigering. Autonoma jakt- och fångstgrupper med småskalig renskötsel rörde sig i närmast hela området under 1600-, 1700- och lejonparten av 1800-talet. Det ser vi i kyrkobokföringen.
Dalsland och Västergötland nämns också ibland som samiska områden; men där saknas ännu belägg av den mer konkreta, handfasta typen – mest sägner och traditioner. Vi ska försöka bena ut vad som hänt och ej.

Redan i 1570-talets början forslar kungamakten stora renhopar till Mälaröarna med Svartsjö slott på Färingsö och Västerås slott, sannolikt också till Gripsholm. Det kan finnas anledning att se på sjöfarten och järnhanteringen relativt samerna.

Vi tittar på landskapen

VÄRMLAND med Västerdalarna samt Grythyttan; Østfold, Akerhus och Hedmark:
Starka traditioner i kombination med mer eller mindre konkreta belägg för samisk närvaro 1608-1766. Uppgiften från Lima 1608 känns löslig ooch föga att hnga upp något på; emedan de uppgifter vi har från Väse, Ölme, Varnum (Varnum analogt) socknar – liksom Kristinehamns respektive Karlstads städer eller idag mtsvarande kommuner under perioden 1617- ca 1650 – ter sig rejält solida. Det kan finnas anledning att säätta upp hypoteser om att samerna forslade tackjärn den sista milen landvägen till Kristinehamn, när staden var nyalagd. kanske tidigare.
Angränsande trakter i Norge – se nedan.

Det fanns alltså under vikingatid och tidigmedeltid en lång rad trakter som – långt innan svedjefinska inflödet av folk – hettr Finnmark, Finmorck etv. Verifieras bland annat av Gothe (Medelpads finnmarker 1945) och är en envis komponent i inlandets kosmologier.

Värmland från norr till sydost och bra precis halva landskapet är genom ortnamn, traditioner och tryckta källor belagt som samiskt aktivitetsomrde. Att det varit så i halva landskapet är alltså känt; forskningen fortskrider.

Rekommenderar denna min tidiga bloggpost:
https://southsaamihistory.wordpress.com/2015/07/23/om-medeltida-samerfinnazfangstfolk-i-finnemarken-ostfold-dalsland-varmland-norsk-text/

Nästa gång: Närke-Sörmland-Västmanland.