Tamren i Hälsingland 1786-1796 hittills

Några större kustnära åtetrunt-tamrenhjordar. Från samekvinnorna Anna och Margta över Ockelbo rättsprocess till Swab 1796

400 renar i Ockelbo år 1790, rätttsprocess i Hamrånge-Ockelbo tingslag. Utgången var att renarna skulle flyttas men fick vara på Moo bruksskog

ca 100 renar i Bjuråker som Swab möter 1796. Se bloggpost om Middagsberget.

52 renar i Silje, Hälsingtuna hos Anna Svensdotter i 1789 års Bouppteckning; hon var sockenlappen Paul Anderssons änka (Forsa tingslags häradsrätt FII:4b (1781-1790) Bild 1073 / sid 338 (AID: v151837.b1073.s338, NAD: SE/HLA/1040045)

39 renar renar i Håcksta, Rogsta, nära Hornslandet hos Margta Andersdotter (se sepcifik bloggtext) år 1786 (Forsa tingslags häradsrätts arkiv, Bouppteckningar , SE/HLA/1040045/F II/4b (1781-1790): Bild 648).

Uppdaterar om vi hittar nytt!

03d7b-dsc_0851
Wikimedia Commons User: Zejo
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Norra_Dellen.jpg

År 1454: samer, renskötsel i Ångermanland och Tavastland

tavast osslund-angaria
Att begrunda:
Redan i en dom av år 1454 framgår, att ”konungs lappar” fanns såväl i de södra lappmarkerna som i Tavastland m fl områden i Finland.
Således fanns samer och sannolikt också tamrenskötsel såväl i Västerbotten som i Ångermanland (och nedanför) som i Tavastland år 1454 och tidigare.

Källor anges här: http://runeberg.org/nfbc/0266.html

  1. Image extracted from page 028 of Finland in the Nineteenth Century by Finnish authors. Illustrated by Finnish artists, by MECHELIN, Leopold Henrik Stanislaus. Original held and digitised by the British Library. After painting by Edelfeldt 1894.

    2. Helmer Osslund, Älvlandskap

Hornslandet & samerna, nya fynd med renägande Margta!

Margta Andersdotter, död 1786 i Håcksta (mot Hornslandet), Rogsta, Hälsingland
och sockenlappshustru
hade 39 renar i sin bouppteckning.
Hittade nyss detta! Detta kan vara toppen av ett isberg.

Forsa tingslags häradsrätts arkiv, Bouppteckningar , SE/HLA/1040045/F II/4b (1781-1790): Bild 648

hornslandet

Den gamla diskussionen om Hornslandet och dess starka band till sägner om samer, sägner som gärna placeras ända bak i medeltiden; denna gamla diskussionen vaknar till liv igen med detta fynd.

hornslandet1000 KARTA via Rogsta Socken Intresseförenings sida http://www.rogsta.se/Hornslandet.htm

Uppbördslängd 1615 för Umeå & Ångermanlands lappmarker

Viktigt arbete som görs av Holmlund i den här bloggen!

holmlunds

Avskrift av mantalslängden för Umeå & Ångermanlands lappmarker, tillika Rådens (Rans), Lådis (Lais), Wapstens och Bindals lappar.

Källa: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarNorrlands lappmarker, SE/RA/5121/5121.18/1615: 10 (1615), bildid: A0044650_00051

Mantalet uthi Umo Lappmark åhr 1615

Ture Jönsson 1/2.
Nills Anuntsson 1.
Jakob Bringellsson – dödh
Wärnik Pedersson – dödh
Lars Jönnsson 1/2.
Olof Christoffersson 1.
Olof Jöransson 1/2.
Lasse Jonnsson 1.
Jöns Torkellsson 1.
Tomas Andersson 1/2.
Enwall Ingellsson 1.
Enwall Persson 3/4.
Jöns Arfwetsson 1.
Hans Tomasson 1.
Adham Tursson 1/2.
Lass Ifvardsson 1 Brann op allt dhe han ägde
Olof Simonsson 3/4
Tomas Nilsson 1/2
Lars Arfvetsson 1 döder
Tomas Simonsson 3/4
Markus Nilsson 1/2
[oläsligt] Jönsson 1.
[oläsligt] Jöransson 1.
Jonn Tommasson 7/8 tiggiare
Hakonn Nilsson 1.
Herman Jöransson 1.
Jakoph Arfwetsson 1/2.
Olof Tursson 1.
Staffan Gullesson 1/2.
Ingell Håkansson 1/2.
Simon Arfwetsson 1/2.
Håkan Larsson 1/2.

1615 Ångermann Lapmarch
Jöns Ersson 1/2. Blindh
Jöran Tomasson 1.
Olof Svensson…

View original post 336 fler ord

Länsmän i Grans lappby

holmlunds

Uppgifter om länsmän i Grans lappby enligt pålitliga källor, dvs skatteuppbördslängder & domböcker
Jon Siulsson 1661-62 (källa: uppbördslängder)
Pål Nilsson 1667-69 (källa: uppbördslängder)
Olof Månsson 1674-99 (källa: uppbördslängder)
Per Anundsson 1702-04 (källa: uppbördslängder)
Sven Andersson 1704 (källa: Dombok för Umeå lappmark)
Mårten Andersson 1714-18 (källa: Dombok för Umeå lappmark)
Olof Pålsson 1718 i absens av Mårten Andersson (källa: Dombok för Umeå lappmark)
Mårten Andersson 1719 (källa: Dombok för Umeå lappmark)
Tomas Andersson 1727 (källa: uppbördslängder)
Mårten Andersson 1739 (källa: uppbördslängder)
Nils Sjulsson 1750-59 (källa: uppbördslängder)

Uppgifter om länsmän i Grans lappby från kyrkböcker i Lycksele & Sorsele församlingar.
Dessa uppgifter är mindre pålitliga och motstrider ibland de pålitliga uppgifterna ovan. Orsaken är att vissa kyrkböcker är rekonstruerade i efterhand och personer har titulerats länsman vid tidpunkter när de inte innehade länsmanssysslan. I ett par fall förekommer att två personer titulerats länsman över perioder som överlappar, och då har vi också…

View original post 161 fler ord

Tjoevkemåjhtoe – LJUSMINNE REVISITED Vårturné, priser, idé

Temakvällen 2 000 sydsamiska år BEGER SIG UT I LANDET!
Tjoevkemåjhtoe 1997-2017 LJUSMINNE REVISITED
Hiistoriker Peter Ericson & Arkeolog Bernt Ove Viklund, vi har totalt 60+ år av erfarenhet av arbete med samernas historia och i tjugo år har vi samarbetat med museer, böcker, sedvanemål!
Idé om vårens turnéer: 
Vi tänker oss sålunda

MARS Gävleborg-Dalarna
APRIL Västerbotten-Västernorrland
MAJ Uppland-Bergslagen
JUNI Jämtland

Andra geografiska upplägg också möjliga!

PRIS för helkväll ca 3h: 13 600 SEK exkl moms, tillkommer del av resa och del av logi. För totala 16 800 håller vi varsitt längre skolanförande också. Fler skolföreläsningar kan ge fördelaktiga totalpriser.

Social prissättning; hör av er för offert!
 retepnoscire@hotmail.com eller 070-6076232

eller inboxa min facebook (Peter)
 https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

 



 bov pe-hd
heikki-foto
Stora fotot: Jörgen Heikki
styrnas
Myckelby, Styrnäs, Ådalen, Ångermanland

Hur fick Norrland och norra finska kusten städer? Del 1. Samer med renar

Del 1. SAMER MED RENAR:
Rennäringen skapade välstånd, varur bottniska städerna växte.
Från Hertig Karl a.k.a Karl IX till Gustav II Adolf ca 1605-1622

 


Ur ”Ångermanlands lappmark” – Gustaf Gustafsson  (s 124f)

Vidare skulle ärkebiskopen tillsägas att förordna präster till [samernas] undervisning i kristendom. Dessutom skulle de utforska de älvar, vari kustbönderna brukat fiska pärlmusslor samt tillsäga dem att var och en till sommaren samla 100 hela
musselskal att av fogdarna läggas i kistor och sändas till Stockholm. Till sist skulle därtill villiga personer i kustbygderna uppmanas att bosätta sig i Lappmarken mot löfte om
renar och frihet (från skatt m. m.).

I denna instruktion dundrar hertigen f. ö. mot birkarlarnas frilloleverne med lapparnas
döttrar och hotar med att slå huvudet av både dylika birkarlar och de lappar, som lånade ut sina döttrar åt dem. Dessutom lämnas i instruktionen den märkliga uppgiften, att
danskarna utan något meddelande till de svenska befallningsmännen hade låtit bränna på bål några lappar (sjöfinnar) i Varanger (H. S. H., del 39, s. 173-8).”

Genom kungens död i oktober 1611 blev grundläggningen
dock uppskjuten och ägde rum först 10 år senare genom Gustaf II Adolf.

Efter år 1621 blevo birkarlarna handelsborgare i kuststäderna, samtidigt som Iappfogdeinstitutionen avskaffades och ersattes med ett arrendesystem.
Därmed slutade den av Karl IX införda statliga kommersiella verksamheten i Lappmarken och man överlät åt den privata handeln, främst birkarlarna och deras ättlingar, att i fortsättningen sköta varuutbytet med [samerna], en för dessa värdefull verksamhet,

svl-1686

suecia_2-071__tornea_2

skelle

Finska emigranter i tusental 1870, Härbärgen på mars-isen, sommarsamer, vinterbete i Höga kustens övärld – Kvarkens, Bottenhavets och Bottenvikens historia

Finnish, OstroBothnic emigrants in the 1870s, Shelters on winter ice, summer Saamis, winter pasturage for Mountain Saami herds in the High coast archipelago
– Bothnic Gulf History to be shed light upon in this blog (On Monday I will transate the whole text! This time it is in Swedish)

Avser plocka in detta studiefält, som delvis kan vara icke-samiskt.
Men även de kustlevande och kustnäraboende samerna kommer att komma in här.

Olaus Magnus skriver i bildtexten till Carta Marina om härbärgen på isen. Vi ska komma ihåg att 14-1600-talen rådde ofta ohyggligt kalla vintrar. Hela Östersjön ska t ex ha tillfrusit vid fyra eller fem tillfällen under 1400-talet. Även 1870-talet ska bottenhavsisen ha inrymt härbärgen och handelsplatser; då österbottningar vandrade i tusental över isen. Väl överkomna, väntade man in islossning och kontrakterade atlantångare eller skepp som skulle ta en till Stockholm eller Karlskrona.

Till bilden nedan med de fiskande (tiggande) och korgmakande samerna kommer jag att återkomma. Det är nog det märkvärdigaste jag har sett på de ca tjugo år som jag   sysslat med samerna i denna region! Jag har pratat med folk födda 1905-13 som minns dessa båtlag eller rättare dess senare upplagor. Bild från Ulvön 1890.

1890augusti-samer-i-ulvohamn-fotograferade-av-kaptenen-pa-oscar-iis-fartyg-drott-dar-hotellet-nu-ligger-1
Bild 1: Samer i Ulvöhamn år 1890. Fotograferade av kaptenen på Oscar II:s fartyg Drott. Fotografiet är taget där hotellet nu ligger. Foto via Ulvö Museum.

Sedan han — undfått nattvarden, besteg han bålet, utropande [på samiska] » »Jesus, tag nu min själ!» Om halshuggning och bränning av spåtrumman säges intet

Avrättningen av Lars Nilsson, Norrvästerbyn i Arjeplog

Förfärligheterna i avrättningen av Lars Nilsson har förtagit våra sökanden efter alla de andra dödsdomarna.

Icke desto mindre bör detta barbari skildras om och om igen. Han dräptes, androm till varnagel.
Allt han gjort, var att försöka trumma son son rätt efter döden, eventuellt tillbaka till livet.

”När Nilssons träbeläten lades på bålet och brändes i hans
åsyn, frågade prästen honom vad han tänkte om detta, vartill
han svarade, att han ju nu var fri från sina synder. Sedan
han så hade undfått nattvarden, besteg han bålet, utropande
på lapska: »Jesu, walda ialle minun siulo!» »Jesus, tag nu
min själ!» Om halshuggning och bränning av spåtrumman
säges intet i konsistoriets skrivelse, som jämte hovrättens utslag i målet ingår i Justitierevisionens utslagshandlingar — ”(Gustafsson 1968)

När Lars rannsakades ställdes gudaikonerna samt ”Torwiggen” av trä, som han offrat till, inför rätten. På rättens fråga svarade Lars att dessa ”avguderier”, som de kallades av rätten, som han hittills utövat, ”warit honom mycket nyttige och gagnelige” särskilt de tre senaste åren,

”Tå een stoor Siukdom och dödh öfwergick hans boskap af Reenar. Då hade han åtskilliga gånger stått på sina knän med upplyfta händer och anropat den Allrahögste Guden utj himmelen om hielp och bijstånd, att hans Boskap icke måtte utrootade warda … lijkwäl skal det honom ingalunda kunnat hiälpa utan dymedelst blifwandes förorsakat att söka och tillgå andre Medell Neml. Trääafgudars tillbidiande Ofrande och Trummespeeel.”

När rätten frågar Lars ”om sådanne Medel honom något hjälpa kunnat till dess Boskapz lyckligare tilltagande och förökning” svarar han att de har gjort det.

Rätten frågade varför Lars – utom renar – till sina avgudar offrat även en oxe och ett föl. ”Av sin SpåTrummas och dess ringars anledningh, och omlöpande på Trummeskinnet” påstod han sig då ha ”förmärkt att sådanne Creaturs oppoffrande wore hans Affgudar behageligast…”

Förhöret fortsatte. Lars sade att prästerna ofta sagt till honom att ”öfwer all Tingh fruchta och tillbidia den stoore Alzmechtiige Guden uti Himmelen, som Himmel och Jordh och alla Creatur skapat hafwer, men inge Afgudar för honom”, och att de hade predikat för honom både offentligt och privat men att det inte varit till någon nytta för honom, och att han ”sökt sigh andra Medel förmedelst Afgudars tillbidiande och Offrande” etcetera, vilket han påstår… ”warit honom till mycken bättre fromma, och sin Boskapz wähltrefnad…”

Lars dömdes ”i anseende till sine i långligh tijdh Grofwa och Ohörliga Afgudiska widskieppelsers föröfwande” till livsstraff enligt Guds och världslig lag, nämligen 2 Mos. kap 22 och 5 Mos. kap. 13 samt Västerås ordinantia av år 1527 m.m. Domen underställes Svea hovrätt och fastställdes den 26 april 1692.

Innan han brändes på bål satt han i fängelse där han fick undervisning i kristendomen, Guds bistånd och den eviga själens salighet. I ett brev från Hovrätten till landshövding Gustaf Douglas skrivet i början på juni 1692, står det att exekutionen av Lars inte får verkställas förrän han blivit sant omvänd och visat botgöring. I december skriver landshövding Douglas till Hovrätten att Lars verkar omvänd och ska därför sona sitt brott tillsammans med sina trägudar på marknaden efter jultiden.

Nästa år, 1693, brändes Lars av allt att döma levande på bål i Arjeplog med sin trumma och sina gudabilder. Det berättades att han besteg bålet ”med en undersam frimodighet”. När han fördes ut på avrättningsplatsen fick han frågan om vad han tänkte. Han svarade att han var fri från sina synder. Därefter tog han nattvarden och steg upp på bålen där hans trägudar redan låg och ropade på samiska: ”Jesus, tag nu min själ”.

haxprocess_mora_1670

Övriga redogörelser via Wikipedia. De är överlag samtida direktcitat.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Nilsson_(avr%C3%A4ttad_1693)

Bilden: tyskt kopparstick från 1670, som skildrar häxprocesserna i Mora.