FÖRNYELSELAGEN. Förnya servitut? Vi hjälper: Saepmie Forskning!

S a m e b y a r ! 
Alla gamla servitut m å s t e förnyas under 2018 om de ska behållas.
Bibehåll eller öka på åretruntmarkerna! Läs om Förnyelselagen nedan i länk!

Boka servitutsforskning, ta fram fastighetsbeteckningarna och renskötselservituten t
illsammans med en erfaren historiker:

Peter Ericson
Saepmie Forskning
Epost rentahistorian@gmail.com
Tfn 0729070058

FÖRNYELSELAGEN.png
Annons från Lantmäteriverket.

Samebyar: Hör av Er, så hjälper jag och min firma Er.
– OBS allt måste ske f ö r e 31 dec 2018!

Låg timkostnad! Introrabatter/sommarrabatter!

Hör av Er på 0729070058, helst sms till att börja med!

Peter Ericson
Saepmie Forskning

Mer om Förnyelselagen här:

https://www.lantmateriet.se/sv/Fastigheter/Andra-fastighet/Tillgang-till-annans-mark/Fornyelselagen/


Nyfunna dokument kan ge större åretruntmarker för Jijnjevaerie sameby

Publicerat Sameradion tisdag 27 februari kl 10.32

 

Jijnjevaerie sameby har i arkiv hittat äldre dokument som skulle kunna ge samebyn rätt till renbete på privata markägares områden.

Efter mer än ett och ett halvt års efterforskning i arkiv har samebyn hittat bland annat protokoll, brev, beslut och avtal som styrker att det ska råda renbetesservitut på privata marker vid renbetesfjäll nära samebyn.

Det skulle kunna betyda att samebyn får större åretruntbete, rapporterar sameradion och SVT-Sápmi.

Det var under 1960-talet som staten sålde fjällnära skogsmarker mot Jijnjevaeries vilja, som då hette Hotagens sameby, till privata intressenter.

– Vi har inte vetat detta så länge och vi kommer att träffa Länsstyrelsen för att klargöra att anmälan av rättigheten till Lantmäteriet blir rätt gjord. Men också vad som kan behöva göras för att vi ska kunna nyttja rättigheten året runt, säger Marianne Persson, ordförande i Jijnjevaerie i ett pressmeddelande.

Det var för att samebyns driftsmönster inte skulle förändras som det enligt nyfunna dokument utlovades renbetesservitut året om på de sålda markerna. För att säkerställa detta, skrevs avtal. Samebyn har nu hittat dessa avtal och servituten är inskrivna i lagfarterna.

Enligt Förnyelselagen uppmanar Lantmäteriet nu alla rättighetsinnehavare att anmäla sina rättigheter på nytt innan årsskiftet.

– Vi väljer att gå ut med den här informationen för att andra samebyar ska hinna undersöka om liknande förhållanden råder hos dem. Speciellt för samebyarna i Jämtland som inte har en odlingsgräns kan skillnaden bli stor, säger Marianne Persson.

Anne Marit Päiviö, Sameradion & SVT Sápmi
anne-marit.paivio@svt.se

Annonser

Boka samisk stadsvandring, försäkra Dig om en plats —- S a a m i City Strolls Aug/Sep Stockholm. Book in advance!

Många har sänt bokningsförfrågningar!
Samiska Stadsvandringar i augusti och september.
Börjar bli dags att boka in Er!

STADSVANDRINGAR (In English too – Saami City Strolls)
Samernas Stockholmiana med PETER ERICSON

Boka: epost rentahistorian@gmail.com
Betala: Swish 0724243922 (Johan Ericson)
Eller bankkontonnuret härnedan!

In English too!
Last one ”just in”: 24 augusti Heldag 10-16 Full Day In English
Book in Advance 37 € / 40 USD / 30 GBP Lunch
(full lunch buffé including coffee included) included.
PayPal: johanolovericson@gmail.com

Följande datum kan nu bokas:

22/8 Heldag inkl lunchbuffé. 360 kr förköp, 350 kr på plats.
Obs plats kan bara garanteras vid förköp!
START: 10.15 Viking Line Terminal

23/8 Halvdag fm (3 – 3½h ca) Start 9.30,
Halvdag em(kväll (dito). Start 15.15

24/8 FULL DAY Heldag inkl lunch IN ENGLISH

25/8 För rörelsehindrade – mer info kommer!

7/9 Heldag, se ovan

350 SEK heldag inkl lunchbuffé. Halvdag: 170 kr.

Swish i förskott (anmäl först!) till 0724243922 (Johan Ericson) 
Eller Swedbank privatkonto 2240045340, clearing 84202.
Adress får ni via mejl.
BOKA/anmäl: saepmieforskning@gmail.com
TFN 0729070058, gärna sms
BILD: Anders Fjellners föräldrar Märta/Märetha och Thomas spelade, förutom att de var handelsresande i renar, under 1780-talet teater för och med Gustav III! 
fjellner-small

Eder guide och medvandrare: Peter Ericson. 

 

Striden om Sameland, hets mot folkgrupp, fördrivningar … Peter Rodhe, Same Ätnam svarar Arpi (SvD)

”Som ett eftersvall av artikelserien jämför Ivar Arpi, i SvD ledarsida, hamnarbetare med ett folk som genom kungliga påbud och med våld och straff fördrivits från Mellansverige upp till norra Dalarna (ca 1650-1730). Sedan med kungligt påbud att kolonisera deras land (1673, 1695 och 1749). Därefter expropriera deras marker runt 1900, överföra dem i statlig förvaltning – land som tidigare var beskattat, kunde säljas, testamenteras och hade lagfarter. Allt detta gjorde staten. I en enmansutredning kommer utredaren 1922 fram till att det var okej, eftersom staten ensidigt utropat överhöghet över sameområdet.”

”Som sist kommer det mest häpnadsväckande uttalande i hela artikeln: han menar att majoritetsbefolkningen hålls som gisslan av en minoritet. Vilka har hållit vilka som politisk gisslan egentligen?
 
Det sista uttalandet är en grov missaktning mot hela den samiska folkgruppen. När man då konstaterat att Ivar Arpis antaganden och uttalanden vinklas på felaktiga och falska grunder, i en kontext som styrts helt av staten, och att den är riktad mot samer som folkgrupp i syfte att hetsa och vända majoritetsbefolkningen mot en etnisk minoritet, så återstår frågan: i vilket syfte skriver Ivar Arpi på detta sätt om samerna, gruvnäringen och vindkraften?”
 
Wikipedia: Hets mot folkgrupp – offentlig spridning av uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning mot en utpekad folkgrupp.” 

Peter Rodhe Riksorganisationen Same Ätnam

Replik till Svenska Dagbladets ledare, 26/6

Jag hade mina misstankar med artikelserien ”Striden om Sameland” i Svenska Dagbladet. Jag reagerade på ett stycke, i inledningen, där det står:

”I potten ligger, beroende på vems perspektiv man väljer, frågan om samekulturens överlevnad kontra den norrländska glesbygdens utveckling”.

Här tillskrev jag journalisterna att konfliktlinjen är felaktigt formulerad, och frågade vilken evidens de hade för att samiska folket är emot landsbygdsutveckling.

Samerna har en rätt att finnas som folk, och avgöra strategier för markanvändning som andra folk i världen – rennäring eller inte. För en konservativ journalist kanske den politiska vågskålen definieras av en ”kulturfråga” vs ”samhällsnytta”, ungefär som att ett museum ligger i vägen för en motorväg. Men rennäringen är en naturlig del av det samiska samhället, och har hundra procent samhällsnytta i det sammanhanget. Så vems perspektiv talar de om?

Kortfattat varnade jag för att artikeln vinklas så att den missaktar det samiska folket på felaktiga grunder, och frågade journalisterna om gruvnäring och annan mark- och naturförstöring är det enda sättet att utveckla landsbygden. En av journalisterna svarade tillbaka med frågan om inte jag också använde mobiltelefon och behövde mineraler för min konsumtion.

Som ett eftersvall av artikelserien jämför Ivar Arpi, i SvD ledarsida, hamnarbetare med ett folk som genom kungliga påbud och med våld och straff fördrivits från Mellansverige upp till norra Dalarna (ca 1650-1730). Sedan med kungligt påbud att kolonisera deras land (1673, 1695 och 1749). Därefter expropriera deras marker runt 1900, överföra dem i statlig förvaltning – land som tidigare var beskattat, kunde säljas, testamenteras och hade lagfarter. Allt detta gjorde staten. I en enmansutredning kommer utredaren 1922 fram till att det var okej, eftersom staten ensidigt utropat överhöghet över sameområdet.

Den här historien om organiserad kolonisation, utropande av överhöghet, behandlingen av samer och den politiska arkitekturen av sameområdet och renskötselrätten är svår att bortförklara, eftersom den finns noga dokumenterad i påbud, utredningar, doktorsavhandlingar och till och med på Wikipedia, och är helt regisserad av staten sedan Gustav Vasa och fortsätter än idag.

Det är därför ironiskt att SvD på ledarsidan, dagen efter Ivar Arpis ledare, och 94 år efter utredningen om de samiska markerna, argumenterar om äganderättens låga ställning i Sverige. Det har påpekats av samer i över hundra år – svenska staten lät ju genomföra en av de största exproprieringar av privat förvaltad egendom som någonsin skett i Västeuropa sedan folkvandringstid.

Istället överförde man denna egendomsrätt till renskötselrätten, där staten säger sig upplåta koloniserad och exproprierad mark för rennäringen. Denna omvandlade egendomsrätt ärvs och hanteras som all annan egendom i västerländsk modell, och den kollektiva rätten ägs gemensamt av det samiska folket. Detta egendomsförfarande, som är helt regisserat av staten, vinklar Ivar Arpi till att bli en blods- och rasfråga och på så sätt utrycker missaktning på felaktiga grunder mot en folkgrupp.

Alla dessa omständigheter nämner förstås inte Ivar Arpi. Inte heller att domstolar i Sverige hittills har på olika sätt verifierat renskötselrättens ställning som en egendomsrätt.

Om den på något sätt skulle förverkas eller exproprieras i någon större grad, innebär det att krav kommer att resas för kompensation till det samiska folket för över hundra års upplåtelse av tidigare samisk egendom till statlig drift. Ivar Arpi slår dock nedåt, mot de renskötande samerna (”en liten statsunderstödd grupp”), trots att denna rättsliga konstruktion är helt regisserad av staten. Res då istället kravet att staten får backa bandet, återlämna markerna till samebyarna och till det samiska folket, och utifrån den ordningen upprätta ett egendomsförfarande enligt västerländsk modell.

För att förstå vad Ivar Arpi egentligen säger: han struntar fullständigt i privat äganderätt, utan kallar istället äganderättsprincipen för ett ”veto”. Det är mycket märkligt uttalande från en ledare i en konservativ tidning, som dagen efter på samma ledarsida gnäller om äganderättens ställning i Sverige. Ivar Arpi ifrågasätter indirekt att staten ska stå som garant för renskötselrätten i slutorden. Men vem ska garantera medborgarnas egendomsskydd om inte staten och dess domstolar? Slutsatsen är att SvD:s två ledare i samverkan diskriminerar samisk egendom i förhållande till annan egendom.

Som storstadsbo gör sig också Ivar Arpi till talesman för hela den Norrländska befolkningen, både för glesbygdsbefolkning och stadsbor (”1.1 miljoner människor”), utom två promille tydligen, och verkar veta vad som är bäst för ”landsbygdsutvecklingen” i Norrland – nämligen gruvor och vindkraftsparker.

Då är vi tillbaka i första frågan – är total destruktion av Sveriges natur samt förutsättningarna för rennäring samt fjällen och skogarnas sociala, kulturella och ekologiska värden automatiskt ”landsbygdsutveckling”? Finns det inga andra sätt att generera samhällsvinster?

Problemet är att avkastning, arbetstillfällen och andra värden inte mäts i bevarade kulturlandskap, levande ekosystem och en hållbar matproduktion. Inte heller hur många renskötare som blir arbetslösa och hur många renar som måste slaktas ut till förmån för markförstörande verksamhet – det verkar inte finnas i vågskålen i jämförelse med andra yrken.

Ivar Arpi skriver sedan att staten ”öser in pengar” i renskötseln. Det är också en missaktning på felaktiga grunder mot det samiska folket, eftersom verkligheten är att Sverige fått internationell kritik för låga ersättningsnivåer i rennäringen och att Sametingets ramanslag inte har räknats upp på över tjugo år.

Han skriver också att renskötarna står mot en ”förkrossande majoritet som försöker överleva på landsbygden”. Ivar Arpi konstruerar detta motsatsförhållande på egen hand, i syfte att missakta det samiska folket.

Ivar Arpi nämner inte heller med ett ord att renskötselrätten är under ständig expropriering, och marker, flyttleder och andra förutsättningar för renskötseln minskar snabbt. Trots att renbetesområdet redan hyser storskalig vattenkraft, gruvdrift, vindkraft och skogsbruk, med enorma renskötsel-, kultur- och naturvärden som redan förstörts, och gett stora ekonomiska värden för Sverige, är det inte tillräckligt enligt ledaren. Det här talar inte Ivar Arpi om, utan ställer renskötselrätten i motsats till nya gruvor, nya vindkraftparker och ytterligare markförstöring.

Man får anta, utifrån att Ivar Arpi indirekt ifrågasätter rimligheten i renskötselrätten, att han tycker att staten ska ta sig rätten att fortsätta stjäla ett urfolks egendom (”Samepolitiken bör föras med detta i åtanke”). Konklusionen är då vidare att han menar att staten inte heller då ska bry sig om kritiken mot Sverige. Det vill säga att Sverige bör frångå FN-systemet.

Ivar Arpi misstar sig grovt när han retoriskt skär ut renskötarna från det samiska folket i gruvfrågan. Han tar sig egenmäktigt den rätten utan att konsultera hela det samiska folket. Jag är inte renskötare eller renägare, men oavsett vilar alla samers egendomsarv i samma renskötselrätt som Ivar Arpi nu ifrågasätter. Dragkampen om renskötselrätten är en samisk angelägenhet och spörsmål som Ivar Arpi inte har något att göra med, lika lite som jag lägger mig i frågor om hans landställe, aktieinnehav eller vad han nu äger eller förvaltar eller har ärvt.

Sedan skriver Ivar Arpi om att samerna är ”kulturellt särbehandlade” vilket är obegripligt. Ett folks rätt till självbestämmande, i enlighet med urfolksdeklarationen, över deras interna angelägenheter bygger på samma principer som en nations, ett aktiebolags eller en familjs självbestämmanderätt.

Den grundläggande principen borde en konservativ tidning inte ifrågasätta. Den är också inskriven i folkrätten – ett rättligt fundament som Sverige varit med och utformat, och som erkändes redan 1976 av Sverige. Principen är att samerna som folk ska få samma förutsättningar som andra folk och urfolk i världen att bestämma över t.ex. kultur, näringar och språk. Det är inte en särbehandling.

Det är samma resonemang med minoritetsspråklagarna, där jag läser ibland att samiska språket anses vara särbehandlat i lagstiftningen. Men lagstiftningen är till för att samiska språket ska få samma ställning som andra språk i världen, också i förhållande till att det bedrivits en medveten utrotning av språket som var regisserat av staten. Idag når inte minoritetsspråklagarna dit ens, och ändå förekommer ifrågasättande att samiska barn ska kunna få undervisning i samiska. Det är obegripligt – nästan ironiskt, att Ivar Arpi använder ordet ”särbehandling” om ett folk som just särbehandlats med politisk misshandel i flera hundra år, och där nationen som hyser urfolket inte ens uppnår internationella överenskommelser.

Som sist kommer det mest häpnadsväckande uttalande i hela artikeln: han menar att majoritetsbefolkningen hålls som gisslan av en minoritet. Vilka har hållit vilka som politisk gisslan egentligen?

Det sista uttalandet är en grov missaktning mot hela den samiska folkgruppen. När man då konstaterat att Ivar Arpis antaganden och uttalanden vinklas på felaktiga och falska grunder, i en kontext som styrts helt av staten, och att den är riktad mot samer som folkgrupp i syfte att hetsa och vända majoritetsbefolkningen mot en etnisk minoritet, så återstår frågan: i vilket syfte skriver Ivar Arpi på detta sätt om samerna, gruvnäringen och vindkraften?

Wikipedia: Hets mot folkgrupp – offentlig spridning av uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning mot en utpekad folkgrupp.

 

Hur mycket finne eller same är jag enligt kyrkböcker?

tervalampi

Hur mycket finne eller same är jag enligt kyrkböcker?

Krönika av Jouni Tervalampi, 25 juni 2018
tervalampi@mail.com

På 1100-1300-talet fanns det många olika folkgrupper i dagens Finland och ryska Karelen: ålänningar, finnar (suomalainen) i Egentliga Finland, tavaster (hämälainen), savolaxare, karelare och samer.

Tidigare har jag skrivit hur mycket finne jag är i ”Finland 100 år. En krönika av Jouni Tervalampi

https://tervalampi.wordpress.com/2017/12/07/finland-100-ar-en-kronika-av-jouni-tervalampi/

även tryckt i Hembygds-Jounalen Nr 2 maj 2018 (sid 4) där skrev jag att jag inte hade några samiska rötter, men det visade inte stämma. Jag har samiska rötter långt tillbaka.

Genforskningen berättar inte allt

Gentester berättar inte allt. Haplogrupper i mtDNA följer kvinnas linje rakt nedstigande led och det manliga Y-dna följer den manliga linjen rakt nedstigande led. Egentligen berättar de bara två linjer av din genetiska historia.

Det är 10 generationer sedan mina förmödrar och förfäder levde på 1600-talet och då var det 1024 olika släktrötter. Nu…

View original post 665 fler ord

1743 års begynnande inbördekrig eller svenska revolution, noteringar via Wiking-Faria (1993)

Landet runt – en exposé
 
Hälsingarna var de första att motsätta sig knektutskrivningar till Västerbotten; men sedan marscherade dom inte ändå; motståndet hade sin kärna i Färila och Järvsö – men snartsagt hela inre Hälsingland sympatiserade med dalfolket. Gästrikarna var på fötter i rörelse söderut, men hindrades av en mot-budkavle i Valbo. Upplänningarna stöttade generellt dalfolket och de anslutande västmanlänningarna: de gick ej med, men sände mat och dess regemente vägrade att skjuta på allmogen. Västra Uppland, uppsalabygden och Roslagen var de ivrigaste tillskyndarna av dalaupproret. Västra Sörmland med Vingåker som kraftkälla och stora delar av Västergötland (mest dock i syd) och södra Småland agerade i sympati med dalaallmogen. Även Värmland, Dalsland, Närke, Åland, Öland, Bohuslän och Halland präglades av sympatiyttringar.
 
Oro i Skaraborgs regemente noterades redan våren 1742. Kanske var det ett effektivt kväsande av dessa som möjliggjorde den tydligen påräknade relativa lojalitet mot kronan som kunde skådas på Norrmalms torg 22 juni 1743.
 
Göteborg hade tillika en hel del uppbackande rörelser; ledare för motståndet där var trävaru-handlaren Anders Drake och handelsmannen/ bruksägaren Olof Wengren. Drake kom att arresteras för uppvigling av allmogen, och fängslades ända till 1762. Även Stockholm sjöd; men som Bjarne Beckman noterat, hade allmogen ej lyckats mobilisera det lägre borgerskapet på något mer systematiskt sätt.
 
Allt sammantaget råder dock inget tvivel om att en folklig revolution hade kunnat fullbordas 1742-43.
 
Västmanland ansluter
 
Västmanland deltog i upproret med totalt 853 man trupper, varav blott 270 hann fram till Stockholm; främst från socknarna kring Sala. [2]
 
De västra fögderierna kom, liksom Skinnsbergs-Norbergsbergslags fögderi, inte att hinna fram till oroligheterna 22 juni 1743 (men många slaktades till sjöss istället vid Norra Björkfjärden om Midsommardagen i gryningen); själva skinnsbergs-upproret kvävdes, enligt Tersmeden av honom själv i dess linda.
 
Västmanlands län med nordvästra Uppland hade en gemensam upprorsrörelse mot soldatutskrivningar vid Västmanlands regemente. Nordöstra Västmanland och sydvästra Uppland genommarscherades av den stora dalaupprorsarmén, vilket inspirerade att följa med, skriver Pablo Wiking-Faria i sitt bidrag ”Samtida uppror utanför Dalarna” i den lokalhistoriska antologin Fem tusen man från Dalorten sprang från 1993. Redan i april-maj 1742 skrev landshövding Cederbielke om hotande uppror, ifall extra utskrivna soldater skulle sändas till kriget i Ryssland. Han vill ha förstärkning för att kväsa de upproriska. Detta hände innan någon i Dalarna hade hunnit opponera sig; men väl samtidigt som dala-soldater stationerade i Stockholm började protestera.
 
Till Riksdagen hösten 1742 lämnade de fyra västmanländska mälarhäradena en gemensam besvärsskrivelse med för tiden högst omvälvande krav: bondeståndet må få bestämma om krigsförklaringar, undersökning om kriget varit oundvikligt må genomföras, extra soldater ska sökas bland adeln och officerare ska endast befordras efter förtjänst. Wiking-Faria:
 
”Även i mars 1743 förekom starka rörelser, främst i östra Västmanland, för att behålla soldaterna hemma. Efter ett möte med landshövdingen den 15 mars tågade dock soldaterna iväg; men vid Gästre i Frösthults socken stoppades Salbergs kompani av allmoge från trakten under ledning av Fredrik Jansson från Torstuna. Bönderna försökte med våld få soldaterna att vända om. Slagsmål uppstod. Först efter order till soldaterna att ladda skarpt drog sig bönderna undan.” [3]
 
Denna episod föranleder trenne funderingar: Var detta den tändande gnistan? Hurdan inverkan hade gästrehändelserna på det Västmanlands regemente som senare den 22 juni skulle vägra ge eld på sina egna? Samt: Skulle Gästre ha kunnat bli den blodiga sammandrabbning som kunnat väcka en svensk revolution? Kanske var det ingen slump att dalaallmogen sedermera inkvarterades i just denna by.

Schröder Fredrik
Fredrik I av Schröder

Sameblod 2022.. ? Den Slutliga Lösningen (?) förebådas av SvD:s högerextrema spjutspets’ högsommarhärdsmälta

Bild : Talvivaara uranproduktion OY i Sotkamo, finländska Sápmi.

 

Ivar Arpi, den högerextreme ”spjutspetsen” på SvD, excellerar i dagens morgonblad i fåvitskhet, etnocentrism och koloniala värderingar.

Sotkamo

 
Samerna är en liten och hotad etnisk minoritet.
De har fördrivits – och fördrivs, skallmätts, förbigåtts och till stor del redan utrotats. Flera samiska språkvariteter är förintade. Samerna fanns förr i nio svenska landskap där deras rättigheter numera ej längre erkänns.
 
Från hela Finland förjagades samerna, och från (dagens) ryska Karelen; från hela Bergslagen, Mälardalen. I Värmland, Roslagen, större delen av Dalarna och Sörmland är samerna försvunna. Liksom Samer fanns förr i södra Norge; men drevs bort. Från hela norrländska kusten har samerna alltifrån 13-1400-talen fördrivits.
 
Fordom bebodde samerna i stort sett hela Norden.
 
Idag hotas samerna förutom ett ohyggligt rovdjurstryck (50-70% och ibland mer av årliga kalvtillväxten i svinn, trots statens försäkringar om max 10%) av tilltagande gruvdrift och annan exploatering som de 8 000 (!) vindkraftverken som ansökts om att bygga inom renskötselområdet
 

Arpi och hans högerextrema och nazistiska kamrater i gruvbolag och andra oseriösa aktörer i vindkraftbranschen vill undanröja samerna.
Låt dom icke lyckas med det.

Peter Ericson
Sakkunnig historiker
Chefredaktör Saepmie Times, föreläsare m.m.

26 juni 2018

 
—————————————————————————–
 
Bild : Det är så h ä r IA och hans högerextrema svans vill omforma Sápmi:
 
I den finländska delen av det historiska Sápmi
 
Talvivaara uranproduktionsområde i Sotkamo.
 
Det här landskapet, naturen, biosfären, vattnen är förstört för många, många generationer framåt.
 
 
 

”och thes emillan förraskadhe the them och slogho många ihjäl och vunno them under sigh alt in til norra och Vestresiön” (=Erövring av hela Sameland) Bureus Sumlen ca 1600

St Erik

I Konung Magnus Ladhulås tijdh voro Lapparna_ sit ägit
folk, och efter han ike kunne vinna them under kronon bödh
han them som ville vågha och komma them under Sverikes
Crono, så ville han gifva them hina i hender tu l egendom, Ty
gingo Birkarlarna tu l som bodde i Birkala Sokn och gåfvo
sigh in tu l them och daghtingadhe medh them på så många
daghar eller tijdh, och thes emillan förraskadhe the them och
slogho många ihjäl 
och vunno them under sigh alt in til norra

och Vestresiön, och fingo så bref af Kon. M. at the skulle
hafva Lapparna som än tå bodde ut medh Botnen medh allan
skatten och Laxfisken, allenast at the gofvo Cronone någre
Timber gråskin tu l en vedherkännelse in titulum Regni,
Deraf blefvo thesse Birkarlarna svåra mächtige och the
rijka govo them fattiga allenast en smutt, och togho så bästa
håvorne, thetta förtröt them fattigom och gingo så tu l och
klaghadhe för Konung Göstaf, han lät insättia Hinrich Larsson i Tornä och tagha mykit af honom och togh så Konungen siälf skatt af Lappom och let them frit köpslagha medh Lapparna.

Verkets hela titel:

Sumlen där uthi ähro åtskillighe collectaneer, som uthi een och annan måtta tiäna till antiquiteternes excolerande.

 

Johannes Thomae Agrivillensis Bureus (latiniserad namnform för ”Johan Thomasson Bure från Åkerby”; hans svenska namnform som han själv och andra använde i vardagslag var Johan Bure), född 15 mars eller 25 mars 1568 i Åkerby socken, död 23 oktober 1652 i Bondkyrka, var en svensk fornforskarespråkmanmystikerpoet och vetenskapsman.

Johannes Bureus var Sveriges förste riksantikvarie och riksbibliotekarie samt den förste att nedteckna runalfabetet. Han har kallats den svenska grammatikens fader. Han var Sveriges första borgerliga släktforskare (som kartlade ofrälse, män såväl som kvinnor) och skrev Sveriges största enskilda släktutredning fram till modern tid, där han bland annat redovisade 1 900 ättlingar till den medeltida Bureätten.[1]
(Det senare inte hans bästa insats!/ PE )

https://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Bureus

 

DALUPPROR, SNUDD PÅ INBÖRDESKRIG: Oro i världen på 1740-talet

Text från 2012 om 1743. Peter Ericson (2012)

The_Battle_of_Culloden

En landsomfattande oro som kom att sjuda till uppror, revolutionsförsök och ett intensivt inbördeskrig, på lågintensitet våren och hösten 1742, steg med allt ökande kraft från februari till dess kulmen i juni 1743. Efterverkningarna ser vi väl än; men ockupationen eller belägringen med en systematisk räfst pågick i juli och augusti 1743. Under en god del av återstoden av decenniet pågick verkställigheten av domarna. Främst allmoge råkade ut för dödsstraff och långa fängelsepåföljder. 3 000 dalkarlar internerades omedelbart efter händelserna den 22 juni. Även några syndabockar hos adeln/militären utsågs och hängdes för det – i dalaallmogens ögon – meningslösa ryska krig med påföljande nesliga fred, vilket var den enskilt störst utlösande faktorn till oron.

1740-talet präglas annars internationellt av flera stora folkliga, ofta krigiska upprorsrörelser: skottarna marscherade 1746 till London; vände, gensköts och nedslaktades massakervis i Culloden utanför Inverness.

I Norge försiggick också ett bondeuppror: främst i de västra delarna. I Ryssland motsatte sig samojederna med visst bistånd av andra urfolk den ryska ockupantmakten och flera fort anfölls; sammaledes hände med kosackerna längre söderut. Sedan inträffar globalt nästan två decenium av relativ ro, varefter 1760-70- och 80-talen kommer med en extrem revolutionsvåg, ännu starkare än 1740-talets.

BILD: Mark Churms: The Battle Of Culloden (1746)

Sameföreningar: Reservera Er en stadsvandring i Stockholm! 25/8, 7/9 och 8/9 avsätts för ändamålet.

Djurgårn

SAMEFÖRENINGAR!

Samebyar!
 

Boka in en Egen stadsvandring från Södermalm över Gamla Stan till Klara (vid Stockholm C) ! Skräddarsydda och utvidgade turer också möjliga!

 

Håller tre datum – 25/8, 7/9 och 8/9 – för abonnerade samiska grupper
 
AUG
21 Halvdag fm 930-13, halvdag em 15.15-19 170 kr förköp
22 Heldag 10.00 – 16.00. 350 kr förköp inkl lunchbuffé
23 Halvdag 930-13 halvdag 15-1830 (English)
24 Heldag 10-16 Full Day In English, Fees according to next upcoming post
25 Halvdag 10-1330 (Sameföreningar/samebyar), halvdag 1530-1850
26 Halvdag 10-1330 För rörelsehindrade, 1545-19 halvdag
 
SEP
7 sep HELDAG sameföreningar
8 sep Halvdag 10-1330 (Sameföreningar), halvdag 1530-1850

9 sep Halvdag 10-1330, 1545-19 em För rörelsehindrade

 

BILDEN:

Karta över hela Stockholm, troligen ritad 1642.

I Kungliga bibliotekets arkiv samlingar finns den här lilla kartan bevarad. Den är 35 centimeter hög och 57 centimeter bred. Hans Hansson studerade kartan 1953 och hans bedömning är att den ritades sommaren 1642. Södermalm är här helt oreglerat förutom de två huvudgatorna Hornsgatan och Götgatan. År 1642 rev man för att kunna dra fram dessa gator.

Information via Stockholmskällan. Länk dit:

https://stockholmskallan.stockholm.se/post/24365.