Fredagen den 30 juni, i Nådens år 2017, med ett år när
trehundra år och fem månader efter de timade händelserna.
(editerad 6 okt s å)
Den notoriske Krigarkonungen sköts av en 18-20 mm rundkula (sedermera fastställd till 19,6 mm genom ingångshålet i hatten) och den genomträngde Konungens kranium. Kulan kom från vänster, och inte snett från höger, där den rimligen skulle ha träffat, om den kom från fiendehåll. Vi ska inte ägna oss mer åt det tekniska här!
Lauritz Weibull är vår huvudkälla här. Ännu efter nästan nittio år håller i allt väsentligt hans resonemang streck; så långt jag kan se.
* Vi väljer nedan det traditionella skrivsättet ”Karl XII”; men erinrar gärna om att levande Carl-kungar som regel stavas med C. Postumt tycks det förvandlas till ett K.
Kung Fredrik I av Hessen 1676-1751, Sveriges konung 1720-1751.
Målning av Georg Engelhardt Schröder.
Denna dalkarlaslaktare och samefördrivare hade fler strängar på sin lyra.
Vad man gärna glömmer i hans senare kraftlösa karriär (massakern på dåvarande Norrmalms torg, dvs dagens Gustav Adolfs torg – där 149 dalkarlar mördades – skedde ju enligt samstämmiga bedömare främst pga regentens kombination av fruktan och overksamhet och en stor portion otydlighet… Samma otydlighet som ska ha legat bakom ordern som drev hans svåger, kung Karl XII till Halden, där denne skulle möta sin död. Måhända var det Fredriks totala renons på svenska språket som låg bakom, måhända var det annat), är hans tidiga maktlystnad och trängtan efter den svenska kronan.
Lauritz Weibull, en av den svenska historievetenskapens allra tyngsta namn, skrev i tidskriften Scandia 2/1929 en mycket utförlig och genomtänkt artikel, kallad ”Carl XII:s död.” Här utreds kriminologiskt och kriminalhistoriskt alla aspekter kring hur kungen ska ha stått före mordet, hur snabbt ryktet spreds trots att man avsett hemlighålla kungens död. Weibull sammanbinder en indiciekedja, som bindande sluts med det faktum att Karl XII:s död inträffade vid ett perfekt tillfälle för det hessenska parti, som främst bestod av Fredrik och hans far, Karl I, Lantgreve av Kassel-Hessen; och som hade det mesta av sitt fokus på att söka inflytande över Sveriges krona.
Fredrik hade traktat efter Sveriges krona sedan länge, åtminstone sedan tiden för Slaget vid Narva eller åren runt 1700. Det här är fel ställe att gå in i detalj härom.
Underrättelsen om Carl XII:s död nådde till Stockholm den 5 december sent på kvällen, Överbringaren var konungens generaladjutant Andre Sicre, adjutant och landssekreterare hos hans svåger, arvprinsen Fredrik av Hessen. arvprinsens
gemål, prinsessan Ulrica Eleonora, hade redan gått till sängs.
Men Sicre fick omedelbart audiens (Weibull, s 232f)
Vidare Weibull:
”Generaladjutanten Sicre föll 1723 i en febersjukdom. Under ett anfall slog han upp fönstret till sitt logemente i Stockholm. Han ropade till mängden utanför att det var han som dödat Carl XII — ” . Senare ska han, som Weibull uttrycker det, ”någorlunda frisk” (W:s citattecken) ”skall han ha plågats av samvetskval över vad han hade gjort. Dessa och liknande rykten gick vidare till Tyskland. 1723 var de allmänna i S:t Petersburg. Det uppgavs där, att bondeståndet vid riksdagen, som då var samlad i Stockholm gått så långt, att det skickat deputerade till konungen och låtit fråga, om det var på hans befallning, som Sicre skjutit Carl XII. (s 235).
Vad som nu skulle vara intressant, är om man kunde se några kopplingar mellan dels de omfattande fördrivningarna av sydliga samer norrut och åvägabringa det s k sockenlappssystemet och dels de omfattande trolldomsprocesserna form av insamling av spåtrummor å ena sidan, å ryktera om komplott bakom kung Fredriks rygg å den andra.
Dessutom kan man naturligtvis fundera på om de La Motrayes möte med tre samer på väg hem från Kassel (varav två av dem iförda grevskapets livré) och deras mission att lämna levande renar kan ha haft med det Hessenska partiets dokumenterat ivriga intrigerade och lobbande.
Vad som kan vara viktigare här; hur har dessa händelser påverkat Karl XII:s eftermäle? har hans krigiskhet accentuerats? Hans förment dumdristiga mod att stå med halva kroppen i skottlinjen i Fredrikssten – emedan han i de mer saknade beskrivningarna högst hade en del av huvudet ovanför skyttegraven. Och hur påverkade ett eventuellt mord inklusive komplott det fortsatta kriget med ett ett aggressivt Ryssland?
Är månne attackerna där hela norrlandskusten nedbränts en följd av detta?
Då skulle det ha kunnat påverka en stor del av befolkningens syn på Ryssland.
Vi ser på slutpoängen i Lauritz Weibulls indiciekedja:
giftermål mellan hertigen av Holstein och czar Peters älsta (sic) dotter; traktaten mellan Sverige och Ryssland var förd i pennan, och med denna traktat hade Görtz
lämnat Aland och var på väg till högkvarteret (Weibull, s 247)
Med detta hade baron Görtz att hasta till huvudlägret. Om han hade hunnit dit före kungens död, hade inte Fredrik blivit kung. Sannolikt hade inte samerna fördrivits, kanske hade inte spåtrummorna insamlats och dalupproret hade kanske dels inte behövt äga rum alls, och i vart fall inte behövt sluta i en blodig massaker och många års följande repression mot Dalarnas befolkning.
EPILOG: Baron Georg Heinrich von Görtz halshöggs den 19 februari 1719 dömd för falsk rådgivning och landsförräderi. Detta skedde på Galgbacken på Skanstull. Stockholmare och andra fr höra mer om detta i de s k spökvandringarna som äger rum i staden.
Skanstull med Galgbacken. Kartan från 1817.
Gustaf Cederströms berömda och nationalromantiska måleriska epos.
Peter Ericson, Saepmie 30 juni 2017
Ps. A brief English summary will be subject for another blog post in a few days.
SouthSaamiHistory 