GIRJAS, nu avgörs det i HD

Tiden flyger, med förlov sagt, som en bösskula.

Det har i vinter gått nio år sedan de spännande veckorna i Högsta Domstolen,
som var kulmen på tretton års processande. Undertecknad förhördes där såsom sakkunnig i tre dagar (!). Det blev för min del ett ärofyllt avslut på de egna elva åren av och till som anlitad sakkunnig (heltidsarbete kanske fyra år av den tiden).

Girjasmålet inleddes med en stämningsansökan till den svenska staten från Girjas sameby den 11 maj 2009. Det handlar om rätten till jakt och rätt till förvaltning av jakten i samernas områden. Definitionen av samiska områden kan naturligtvis leda till vanskliga vetenskapliga problem, synnerligast för de som saknar historiska bakgrundsfakta.

Och nu till veckan inleds huvudförhandlingarna i HD.

Vi önskar Girjas och samesamhället all lycka!

Peter Ericson
30 augusti 2019

MAnt lUle lappm
Bilden: ur 1643 års mantalslängd för Lule lappmark.
GIRJAS: http://www.samer.se/4997

NORDMALING: https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2011/Nr-5-2011-Argang-77/Samebyarna-vann-Nordmalingsmalet/

Annonser

Ursamer, supersamer… Varthän går samiska etniciteten? Utkast till essä om nya eller framtida sätt att vara same. Och om Vivallen samt Finlappelanth.

VIVALLEN är den naturliga utgångspunkten.
Och måhända anomalin.

Lappruinerna eller lappgravarna som Finland har att uppvisa i centrala och östra (alltemellan forna Kemi lappmark och ända ned till Finska Viken) åter annnat viktigt referensmaterial. Till detta hoppas vi återkomma i höstliga funderingar.

Det vi idag ser som samiskt är ju inte detsamma som fordom varit det. Eller blir.
Etnicitet är ständigt stadd i förändring och består, trots ett flöde av materiel och personer över dess gränser. Men hur består den? Och vartåt går den?

Det ser nämligen ut som om vi håller på att få nya uppsättningar etniciteter.
Och då får vi gå tillbaka till Vivallen. Och hur såg det ut där:

När Gustaf Hallström analyserade fynden från Vivallen drog han slutsatsen att gravfältet, trots inslag av några typiskt samiska föremål, hade anlagts av en koloni svenskar som vistats på platsen för att bedriva handel.[7]

Efter 1980-talets förnyade utgrävningar slog Inger Zachrisson fast att gravarna måste ha anlagts av samer. Att begrava sina döda obrända under flat mark har varit ett traditionellt samiskt gravskick. Svepningen i näver är också karaktäristisk för samiska gravar åtminstone från järnåldern och framåt. Kombinationen av föremålstyper från västra och södra Skandinavien och från områden längre österut liknar vad man hittar på samiska offerfyndplatser från samma tid. Pilspetsarna är av en typ som allmänt anses vara samiska.[7]

Undersökningar av det mänskliga benmaterialet har tolkats som att de som begravts på Vivallen varit individer av både samisk och svensk härkomst.[3]

Uppfattningen att Vivallen är ett samiskt gravfält förefaller nu vara allmänt accepterad [8][9][10][11][12]

Vi måste här sätta Vivallen i sitt sammanhang. Det senast skrivna citerade materialet till den sista meningens noter (Se länk) 8-12 härrör från 2012. Vi är böjda att opponera oss. Det vill säga; nog finns allt samiska inslag, men kanske inte samiska som vi betraktar det idag.
Hur uppstod diskussionen om Vivallen – varifrån kom dessa heta status? Det måste naturligtvis läsas i samband med de tidigare delarna av Härjedalenmålet. Inger Zachrisson mer eller mindre pressade Evert Baudou att erkänna de samiska inslagen. Det handlade om antingen eller och det handlade om vem som var först.
Vi erinrar oss dessa rader:

Undersökningar av det mänskliga benmaterialet har tolkats som att de som begravts på Vivallen varit individer av både samisk och svensk härkomst.

Har samerna någonsin utgjort ett odelbart, homogent helt? Nja?
Samerna är ju snarare mer av en språkätt med liknande bakgrund och som på senare
tid utvecklat en nationalitetsliknande överordnad etnicitet. Och som möjligen i forna dagar (11-1200-talet) ägt ett embryo till en nationalstat.
En så kallad imaginär gemenskap (Benedict Anderson 1983), ungefär som svenskarna?
Njaä; nog finns mer som sammanbinder rent objektivt.

Men den riktigt intressanta frågan blir alltså – givet Barths (mer om Barth i en separat bloggpost, som jag har länkat nedan) definition av etnicitet, som är den som jag ”bekänner” mig till – vartåt går samiska etniciteten i framtiden?
Jo; om vi sätter ned foten – eller snarare fingret – och stoppar tiden och gör ett tvärsnitt av dagens situation, så håller vi nog tämligen ovedersägligen på att få en situation med norska, svenska, finländska och ryska samer. Och med alltmer splittrade näringar och visioner.

Vad och vartåt allt detta kan leda till, hoppas jag kunna hinna diskutera vidare under hösten.
Bland annat ser det alltmer ut som om man i samiskheten räknar var och en som har en samisk ana. Och då har men ju på ett sätt redan urvattnat begreppet till att bli mer modernt och operationellt. Det behöver inte vara på något som helst sätt fel; men det har kanske inte varit något typiskt samiskt i den moderna historien att se etnicitet på det viset. Vi kan med nya beräkningsssätt inom en snar framtid kanske ha 400 000 samer i svenska Norrland. Det kan onekligen bli intressant!

Är det då fel att tolka Vivallen som samiskt? Nej, knappast där och då, av Inger Zachrisson. Men idag, 2019? Vi får nog lyfta tolkningarna till en ny nivå.

Och det är oerhört viktigt att skilja på å ena sidan etnopolitik och å den andra vetenskap.

Länk Vivallen: https://sv.wikipedia.org/wiki/Vivallen

Barth och etnicitet:
https://southsaamihistory.wordpress.com/2015/10/07/ethnicity-the-complex-entity-and-barths-definitions-of-it-part-i/
https://southsaamihistory.wordpress.com/2015/10/08/ethnicity-the-complex-entity-and-barths-definitions-of-it-part-ii-ethnic-groups-defined-1969/

 

 

pillappelantia.png

Claudius Ptolemaios var den som började ha norr uppåt på kartor. Här ser vi på verket  Cosmographia Claudii Ptolomaei Alexandrini från 1467 utfört av Jacob d’ Angelo efter just Ptolemaios och under överinseende av Nicaolaus Germanus hur man uppfattade samernas område på den tiden. Som ett tudelat dels Pillapelalanth och Finlappelanth.

Vivallen_-_KMB_-_16000300024202 Jan Norrman Raä 1996
Vivallen, fotograferad av Jan Norrman för Raä Kulturmiljöbilder 1996.

 

Samer, finnar, ester och uppsvear som vikingar

Fascinerande. tar en stund att smälta och förhålla sig till.

tervalampi

Vilka var vikingarna enligt DNA?

Av Jouni Tervalampi, 21 augusti 2019 tervalampi(a)mail.com

Nu har den första stora studien över vikingar i Europas gjorts av ett huvudsakligen ett danskt team med samarbete med många arkeologer och forskare i hela Europa. Den är inte skriven för allmänheten utan riktar mot sina samarbetsparters ute i Europa. Det finns inga enskilda resultat över genomer och inget närmare beskrivningar av skeletten. Det är för att de som till exempel projektgruppen kring vikingarna om skeletten från båtgravarna från Salme 1 och 2 ska kunna komma ut med sin tolkning av resultaten, och så vidare med olika museer och universitet som Gotland, Norge, Skara med flera.

Dna-körning mot 6 olika folkgrupper

I Exellfilen ”media3” under ”Table6 Ancestry estimates” har genetikerna kört mot sex stycken olika befolkningsgrupper: B: Britter och Nordatlanten, C: Danskar, D: Svenskar, E: Norrmän, F: Polacker, G: Sydeuropéer H. Finländare alla undersökta, plus Sigtuna, enligt…

View original post 1 263 fler ord

Boktips: (Ville Luho) Helsinge portalverk, om finländska landskapets Nylands centrala delar

Har kommit in i en fas då södra, delvis sydvästra och inre delarna av västra och centrala Finland genomsökes.

Ville Luhos (1911-1982) portalverk i sammanhanget Helsinge I (även i särtryck, kallat Helsinge sockens förhistoria) är dagens bok- och författarrekommendation.
Författarens kära särbo hade införskaffat två versioner av dennes viktiga arbeten
Toponymer av typen tavast-, lapp, ros- (svensk) och est avhandlas t ex.
Och en milt talat grundlig genomgång förmedlad på ett flyhänt sätt.

Wikipedia vet att berätta om denne oerhört lärde man: ”Wilhelm Bernhard Luho, född den 17 augusti 1911 i Helsingfors, död den 15 april 1982 i Stockholm, hette fram till 1935 Klén. Finländsk arkeolog, verksam vid Arkeologiska kommissionen, 1940 som assistent till Aarne Äyräpää, från 1949 amanuens, dess chef från 1972; docent vid Helsingfors universitet från 1964.”

St Lars Helsinge
Författaren, Peter Ericson, med kär särbo (snart sambo) framför S:t Lars kyrka
i en wefie från 
en angenäm vårvinterdag 2017. S:t Lars är en medeltida gråstenskyrkan vilken de arkeologiska undersökningarna fastslagit byggdes under en hektisk period 1450-1455.

” — skridfinnarna, som styrs från Hälsingland —” (Adam, mellan amazoner och cykloper. Och en tusenårig karta)

”Jag skall nu ge en kort beskrivning av sveonernas land eller Svea rike: i väster innefattar det götarna och samhället Skara, i norr värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder det förut omtalade baltiska havet i hela dess längd. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster slutligen gränsar det till de ripheiska bergen, där det finns väldiga ödemarker och höga snömassor, och där flockar av vidunderliga människor hindrar ett ytterligare framträngande”

Adam av Bremen [IV kap 25], 1070-talet

Kommentar: Det är inte enda gången Adam kopplar ihop Hälsingland med samerna.
Men vi ska komma ihåg att den tidens hälsingebegrepp är snubblande nära dagens norrlandsbegrepp. Det här är så tidigt att man även kan ha betraktat Finland som blott en utväxt på samma Hälsingland (”Helsingaland”).

COTTON WORLD MAP, även kallad Anglo-Saxon World Map eller Mappa Mundi, daterad till 1040-talet (eller lika ofta 1025-1050, sannolikt skapas i Canterbury)=. på bilden överst till höger ser man skridfinnarnas land (”blindtarmen” ovan till vänster i bild), nedan t.h tillsammans med eller i relation till Britannien.
Vänstra större bilden är hela kartan och såvitt förstås hela den i munkarnas och vikingarnas England kända världen.

https://www.bl.uk/collection-items/anglo-saxon-world-map

ARVET-EFTERMÄLET av svenska styret i Östra rikshalvan. Var Finland en svensk koloni? Några tankar om Finlands svenska tid, ca tusen år mellan tummen och pekfingret.

Or Fennoswedish History for Dummies in Swedish
TANKAR AV EN RIKSSVENSK MED MEDELTIDA FINLÄNDSK BÖRD

När började den svenska kolonisationen av Finland?
Frågan i rubriken torde i hög grad besvara sig själv.

Innan vi törs bege oss ”in i” Isokyrö och de österbottniska djupdykningarna med inte minst Leväluhta och s k lappruiner utmed kusterna etc etc, vill vi ta en titt på de mer elementära tillika omtvistade delarna av den finländska historien… Den mycket långa svenska tiden.

Fördrivningarna av samerna i forna Finland brukar vanligtvis skyllas finska stammar, ömsom karelare, ömsom tavaster – emellanåt bäggedera. Ingenstans nämns svenska krafter såsom de fördrivande. Likväl var det just därfrån den kristna missionsivern kom… Dvs den process som enligt i princip alla narrativ och historieböcker låg bakom fördrivningen av samer i södra, västra, östra och centrala Finland. Sanningen om dessa fördrivningar – om det nu ens varit några fördrivningar – bör snarast upp i ljuset!

Krigen
Här är det (mest) uppenbara eftermälet. Krigen har bestått genom de flesta århundradena under svenskt styre. Krigen har beskattat folket på liv, blod, ungdom, barn, skörd, kraft men även på land. Signifikativt nog inleddes ett av de två mycket blodiga inbördeskrigen omedelbart i samband med Freden i Teusina.

Hjälp vid krig, anfall och ofred och ofärd
Nog har man fått detta. kanske speciellt under medeltiden och äldre historisk tid, då Sveriges krigsmakt de facto var kraftfull. Men tidigt kom också de finländska styrkorna att utgöra en av de mer muskulösa och vitala delarna av denna krigsmakt.

Utplundring, massakrer
Detta har skett lite snyggare, lite elegantare och lite mer smygande när svenskarna genom krigsgärder och diverse skatter lyckats suga ur den finländska menigheten. Däremot synes ryssarna (och även de forna karelarna, vilka de nu var) ha varit värre ifråga om massakrer.

Västerländska tillhörigheten
Ett annat eftermäle; vars värde måhända torde kunna vara aningen mer omtvistat.
Vi hoppas få tillfälle att närmare återgå till detta.

Ryska tiden
Det komplicerande faktum att ryske kejsaren – av oss i västra rikshalvan oftare kallad tsar – såg med största vänlighet på Finland och lät landet få en rejäl smekmånad såsom ryskt storfurstendöme gör den finska historien sådär härligt komplex. Samtidigt är väl grannsämja ofta en god sak; vilket inte varit lika kritiskt under perioden 1809-1918.

Peter Ericson 7 augusti 2019

Bilden nedan: Författaren vid Slagfältet utanför Oravais, där Ryssland vann en avgörande seger över Sverige-Finland den 14 september 1808. Foto: Monika E. Pensar.

 

ORVAS

PAR i UNIKA föreläsningar.  Med Peter Ericson Norra berget, Sundsvall.

Sjä

NYTT: Det här blir mina avskedsföreläsningar innan jag lämnar landet!

PAR i UNIKA föreläsningar. 
Med undertecknad – Peter Ericson
Norra berget, Sundsvall.
Båda på Danslogen, båda kl. 18.00…
Men den första är på en söndag och den andra föreläsningen äger rum på en torsdag. Båda kostar 100 kr att åhöra.

25 aug – ”Historiska samer runt Sundsvall. Samiska årstidsläger och boställen på södra Norrlandskusten.”

Torsdag 12 sep – ””GÅUDIES. Om hela Saepmies historia. Sameland i fem länder”.
– Peter Ericson berättar om fördrivna folk, glömda vinterbeten och okända bottniska sjösamer och om skogssamerna förr. Hur länge har samiska talats i våra trakter?

 

”oppå Häradstinget i Kemj Anno 1669” (nybyggare från Kemi förhärjade samerna) Av P. W Aurén (Uleåborg 1894)

Del 1 av 2. Det kan sägas att deta bara är början på historien. /PE

Uleåborgs län: resedagboksanteckningar i länet samt under 12 års tjänstgöring i Lappmarken – Första delen, Anteckningar om Utsjoki, Enare och Sodankylä 

Aurén, P. W (Uleåborg: Förf., 18941894)


Bl. a. år 1638 anförde lapparne klagomål däröfver att nybyggare från Kemi och Kemiträsk anekterade deras (lapparnes) bästa boningsplatser, fiskevatten och jagtmarker samt svedjade ocn brände skogarne, sålunda förödande fågel och annat vildbråd.

Änskönt Landshöfdingen Melcher Westerstadh sistnämnda år bl. a. strängeligen förbjöd nybyggarne att på något sätt ofreda och förfördela lapparne, existerade oskicket likaväl. 81. a. hade en viss Påhl Pelkoinen omkring år 1660 bosatt sig s. s. nybyggare i Kemiträsk och därifrån gjort ströftåg inom lapparnes områden, utöfvande svedjande, jagt och fiske, anläggande kotor på lapparnes platser samt öfverfallit dem som oftast med hugg och slag.
Vid tinget i Sodankylä den 4 Mars år 1672 föreföll följande:

»Anno 1672 den 4 Martij. Enär Härads Vintertingh höltz med Lapparne af Kemj Lappmarken uti Sodankylä by. Närvarandhe Cronones Befalldningsman
Wäb.tt Arendt Grepe, och dhe såto i Nembden som i Protocollet förmäles:

Såsom Påel Pelkoinen, en.Nybyggiare ifrån Österbotten, hafver för 8 eller 9 åhr sedan, nedsat sigh opå Lapparnes af Sombie, Kemikylä, Cuolajerfvi och Sodankylä byars uhrminnes gamble dölder och Bahlste (sic) den tvert emot dee gamble bref, som framfarne Konungar uthi alla nåder hafve gifvit Lapparne, hvaruthinnan dee blifva confirmerade vihd sine gamble ägor och legenheter i skogh och marek, jemvähl den doom, som den oppå Häradstinget i Kemj A:o 1669 fallen är, hvilken lyder, att så frampt Påål Pelkoinen hafver, som af Lapparne klagat är, satt sigh opå deras ägor och mark, då skulle hans kattor förstöras, och han ther ifrån sigh förfoga, hvarom Lendsmannen
i Kemj Johan Willam, tillika med trenne tollfmän ransaka borde, thet ock dee sedermehra efterkommit hafva, och förmedellst deras Skriftelige Attest betunna,.
det Pelkoinen hafver satt sigh 2 mijl inom Lapparnes
Bäfverbruk, och än tå lengre in på deras gamble dellder och bohlställen, för hvilken orsak skull och så uthaf Vällborne Herr Landshöfdingen Johan Graan
oppå Lapparnas andragne klagemåhl, så A:o 1665 den
16 Martij, som A:o 1671 den 27 Decembris resolverat,
och Befalldningsman Väll:t Arend Greepe pålagt är,
det hans Pelkoinens kattor skulle icke allenast förstöras
och honom derifrån drifvas låtha, uthan ock Påål för sådant lagföras.

Aurén 1894: s 160ff

Att notera:
1. Auréns verk innehåller en hel del mycket intressanta uppgifter; bl a om österbottensbördiga bönders fiskeresor till nordligaste Norge. mer därom i fortsättningen, som förhoppningsvis kommer i slutet av augusti.
2. Den citerade textmassan är ej korrekturläst; så t ex kan en del prickar över ö samt något läsfel ha slunkit igenom, särdeles i mitten. Vi ser på det i mån av tid.
3. KB torde heta Arendt Grape.

LÄNK:
http://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/101461/Ule_borgs_lan_resedagboksantec.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Sydligaste och nedre delen av Wahlenbergs karta över Kemi lappmark från år 1802.
Wahlenberg 1802