Mer krig: Tradition om samerna och ”norvegska nemtserna” emot Novgorod i grå forntid (Fellman 1860)

Jakob Fellman (s 177f)

Traditionen noterades 1592, togs upp 1601

 
Härom har äfven Karamsin i sin historia (XI s. 43) en
 
berättelse, som i svensk öfversättning lyder sålunda:
 
Vid underhandlingarne 1601 om besittningsrätten till Lappland

emellan Ryssland och Danmark anförde de ryska sändebuden


till bevis för sig en tradition, som Svenigorodskii och Wasiltschikoff 1592

hört af gamla Lappländare, så lydande: I Korela eller Kexholm

lefde engång en namnkunnig herrskare vid

 
namn Walit eller Warent, vasall under Novgorod, ovanligt tapper
 
och stark; han besegrade ock Lappland eller Murmanska landet.
 
Lapparne uppfordrade de Norvegiske Niemtserne till sitt försvar;
 
men Warent slog dem, hvarest nu Warengska sommar kyrkobyu
 
är ock der han till minnesmärke med egna händer uppförde en
 
öfver en famn hög sten, gjorde deromkring ett starkt staket med
 
12 väggar och kallade det Babilon. Samma sten kallas ännu Walits sten.

Därav skattetungan


Ännu känner man i Murmanska landet Walits vik
och Walits stad midt på en holme eller hög klippa, der den
Karelska jätten hvilade sig. Slutligen slöto Niemtserna med
honom fred och afträdde hela Lappland ända till Iugei floden.
Walit med det christna namnet Wassilii dog och begrofs i Kexholm i Späs kyrkan.
Ifrån den tiden hafva Lapparne betalt tribut till Novgorod.”

Kexholm: Homann 1750. Sergej Ivanov nedre bild.  Mellersta Olaus Magnus.

Såsom Novgorodska Woloster nämnas ock i den äldsta Novgorodska ,,gramota” (urkund) redan vid Storfursten Jaroslavs äntrade till regeringen år 1263 såväl ”Kola som Ter, eller halfön (Trinnes) österom Kolska och Kantalaks fjordarne.
 
Af gammalt hade beskattningsrätt utöfvats äfven af Norge.
 
— hvars ,,lappmark” tidigare skulle sträckt sig ända till sjön Ladoga och Herjedalen — långt in på det s. k. Nordfjället eller det nuvarande ryska Lappland, allt intill Velens öar (Veleaga) vid Hvitahafvet. Och Ryssarne å sin sida kräfde sednare skatt långt in på det nuvarande norska området eller längs kuststräckan från Varanger- till Titis-( = Tyys-) fjorden i Salten, och ända ned till Malanger. Der hade nemligen, såsom redan omtalats, en mängd från Hvitahafvets kusttrakter under senare hälften af trettonde århundradet ankomna flyktingar från Bjarmernas sönderfallna rike fått sig anvisade boningsplatser, och äfven slagit sig ned der. Likaledes hade, efter de omhvälfningar, som voro en följd af Mongolernas infall i Ryssland och Ryssarnes deraf föranledda framryckning mot norr, många Karelare bosatt sig i-> Finnmarken.
Annonser

Kolonisationsfunderingar. Vem var först? Bidrag till kolonisationshistorien I. Helhetssyn på Sápmi, gamla Stor-Sveriges del (uppdaterad 14 nov 2017)

I mitt tycke generellt en enfaldig fråga.
Svaret saknar ofta relevans.
Och de första, är som regel inte mer längre.
Men i norr, i forna stormaktstida (och ”inkl-Finland-”) -Sverige, är det inte mycket att fundera på. 

 

1. Uleåborg på 1800-talet. 2. Tavastehus har länge samiska renskötande, skattande undersåtar. Munsterhjelm.

1320 e.Kr finns ingen svensk (eller ens svealänning) norr om dagens Robertsfors, undantaget ett kloster i Bureå – som just etablerades då — och en missionsstation och ett par ”Columbus-typer” vid Torne älvs nedre lopp. Fuller jämförbart med Mayflower och USA. *

Inte förrän inemot 1700-talets mitt började svenska kolonisatörer tränga ut samerna i Lapplands södra och östra områden. Och perioden runt 1900 trängs samerna undan på extremt allvar – nu är nybyggarna inne i de allra mest välbelagda kärnområdena och petar och jagar bort samiskt folk, vilket Elsa Laula skriver om i ”Inför lif eller död” 1904.
Fördrivningarna är oräkneliga.
Alla gånger minst 40 olika inkl de etniska rensningarna från Bergslagen.
Fördrivningarna från finska gränsen mot Ryssland och sedermera svenska mot Finland är legio; och synnerligen vanliga från och med år 1852. I och med lappväsendet, även känt som lappfogdeväsendets tillkomst i norr, räknar vi årliga dislokationer, mer eller mindre frivilliga eller framtvingade fördrivningar mellan åtminstone 1887 och 1930.
Historiskt kan man se sådana processer och övergrepp löpa minst tillbaka till Teusina-fredens dagar eller 1595.

Än idag förskjuts svenska samer från sina uråldriga sommarbetesplatser i högfjällslägena i Norge – trots s k Lappkodicillen.

Processen och förloppet där samerna trycks uppåt i terrängen och norrut, går att studera mycket väl i Finland, där till exempel Kemi lappmark liksom dess skogsren och samiska språkvarietet förintats sedan 1700-talet. Ännu decennierna kring 1800 bedrevs en omfattande renskötsel på Carlön utanför Uleåborg (3-400 renar ca 1775-1780), idag Hailuoto. Samma tid och ännu en period bedrev kemisamerna vinterbete vid Kemiälvs mynning. Vi noterar att även från Karelens södra delar, har samerna fördrivits.
De fiskesamer som bebodde norrbottniska kusten kring 17-1800-talen ska ha haft finskt ursprung. Kring år 1700 levde och  verkade kring ett tusentals samer mellan Forsmark och Kalix.  Redan 1480 syns spår av de roslagen- och mälarsamer som sedan under 1600-talen förtecknad i de sörmländska kyrkböckerna. Inom ramen för sockenlappssystemet expanderar en småskalig renskötsel som ibland innehåller 4-500 renar i det storlän som sedermera splittras upp i dagens Västernorrlands; Jämtlands och Gävleborgs län och runt 2 000 renar finns 1795 i Hälsingland emedan t ex i Nora socken i centrala Ångermanland har 13 st lokala samiska renägare år 1820 enligt Tabellverket.

 

* Ännu vid Olaus Magnus betraktas samernas som ett krigiskt folk, vilket torde ha haft att göra med de förhållandevis våldsamma stridigheter som ska ha ägt rum mellan å ena sidan samerna å andra sidan de anfallande Magnus Birgersson ladulås och Mathias Kurck. Karelsk-bjarmiska-votiska grupper som kom att mixas med kajaner etablerade gradvis det birkarla-system som sedermera ska pacificera samerna. Med de tilltagande nationella krigen och maktkamperna i norr, minskas samernas kollektiva makt allt,,e; en makt som torde ha varit tämligen omfattande ännu kring 1250-1280 e.Kr.

Om Lapauesi öster om Viborg 1588 (Waghenaer)

LAPAUESI, Finska Viken/Karelen

Det finns en Lappvesi kommun numera uppgången i Villmanstrand i Kymmene län i sydöstligaste Finland.

Men Lapauesi, dvs Lapa- (eller Lappa-)vesi, dvs Lappvattnet, är på Lucas Janszoon Waghenaers karta från 1588 utritat en bra bit öster om Viborg. Frågan är om det finns två, eller om han bara hade missuppfattat positionen.

Och varför namnet?

Vi ser även svenska staden Nyen, som heter Niewkerck här = Petersburgs föregångare.

http://www.doria.fi/handle/10024/123154

KARTANS TITEL: The outtermost or the fartheste parte of the Easterne Sea eastwardly, the which lyeth inclosed with in the coastes of East Finland, Rusland, & Lyffland, and wherein lye the Narve and Wyburgh the twoo furthermost places or marchante townes of the whole Easterne Navigation, with all the circumstances of the situation, the isles and Swedish rockes called Schares

Julkaisun pysyvä osoite on http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2015-00008525

Saamis @ 62′-ett Interreg-projekt: MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes

MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes i Sogn of Fjordane, Möre og Romsdal, Oppland, Hedmark; Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsingland och Medelpad. I Norge och Sverige! Södra Saepmie! På kartbilden framgår vilka län som är berättigade till medfinaniering.

Om SOUTHERN SAAMIS @ 62′ Projektet ska stå på fyra ben: (1) Forskning kring samerna runt 62:a breddgraden – inte minst näringarna hos de gamla skogs-, kust- och fiskesamerna samt s k sockenlapparna och de egendomslösa, (2) Samverkansdelprojekt över gränsen, dels täta, gränslösa möten i form av ambulerande symposier (i ett andra projekt-år kan dessa symposier utvidgas till Finland, Karelen och Ryssland), (3) Koppling till markrättigheter och sedvana och utredningar kring detta, (4) Koppling till den simultant pågående Sanningskommissionen om tidigare begångna övergrepp. Informationsprojekt med tillgängliggörande av kunskapen stäms av löpande i delmål och delprojekt. Projektet tänks två- eller treårigt.
I mån av tid – dvs att projektet hinner komma igång –  kan även konstruktiva arbeten till Svensk-norska renbeteskonventionen komma ifråga.

Utgångspunkten idag, 16 april, är att vi börjar med en förstudie.
Anmäl vänligen ert intresse idag till Astrid Kalvemo eller undertecknad!

https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279 (min yrkesfacebook)
Kartbild_Interreg_Sverige_Norge_2014_2020

Update Oct 3, 2015: Summary lectures & A (semi-secret) Jolly Good Idea?

Hi!

Lectures in Uppsala and Östersund completed.
I am not to pleased with my own efforts; yet people seem to have likes it in general.
i is, though, an easy study field, in that sense, that it encompasses many new aspects and less known empirical data.

As a starter, this minitout it feels at least O.K.

Now I want to call for one or two scholars from Finland and Russia/Karelia/Kola.

I have an idea, and I want to test it on you.

You must be into the Saami-historical issues.

Give me a call through Facebok or here!

https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

k-1598

Bureus’ karta från 1632 inklusive zoombar länk.

Under kartan en klick- och zoombar version

http://www.kb.se/f1700/BuKa_start.htm

BUREUS (BURE) Andreas (Anders)

(1571-1646)

I träsnitt på en särskild remsa:
”Orbis arctoi nova et accurata delineatio, Auctore Andrea Bureo Sueco”.
[Sign:] V. S. Trauthman sculpsit et excud[it]

Kartan är omgiven av text i boktryck med titeln: ”Orbis arctoi, imprimisq[ue] Regni Sueciae descriptio. [Längst ner till höger:] Impressa Stockholmiae, Praelo Reusneriano, Anno MD.CXXVI”.

Kartan är dedicerad till Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora.


Gravören Valentin Staffansson Trauthman var bördig från Tyskland men vistades i Sverige från 1617 till sin död i Stockholm 1629. Han graverade också porträtt av Gustav II Adolf, kartor i 1618 års bibel och initialer för boktryckaren Christoffer Reusner. Denne hade inkallats från Rostock 1608 och förestod det ursprungligen av Gustav Vasa grundade tryckeriet på Själagårdsgatan i Stockholm. Möjligen har kartan tryckts här jämte texten.

Kartans mått: Ca 129 x 113 cm. Sammansatt av 6 blad, vardera ca 57 x 43 cm
Kartans mått med text och ram: 168 x 180 cm
Texten: 2 långa och 7 korta spalter, tillsammans 16 blad
Skala: Ca 1:2 000 000
Projektion: Konisk
Nollmeridian: Ön Corvo vid Azorerna, 31° västlig longitud

Avbildat exemplar: KB:s inramade exemplar, som sammanställts av delar som förvärvats från skilda håll. De sex kartbladen ingick i Carl Reinhold Berchs samlingar som kom till biblioteket 1788. Texten inköptes till KB av Gustaf Edvard Klemming på 1850-talet och remsan med titelrubriken förvärvades 1879.

Kartan finns bevarad i ytterligare 6 exemplar varav 3 i Uppsala universitetsbibliotek, 1 i Krigsarkivet, 1 i Det Kgl. Norske Videnskabers Selskabs Bibliotek i Trondheim, 1 i Lantmäteriverket som 1996 köpte det exemplar som tidigare funnits på Bysta säteri i Närke. Den ursprungliga upplagan har säkerligen varit liten. Tryckplåtarna fanns kvar till 1802 då de förstördes i en brand, utom ett parti med kungaparets porträtt som nu förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet.

”the Korela and Veps (Vesi) tribes pushed Saami together with the deer population, constantly migrating in search of better pastures, further north, and started settling on the territory”

This Story is really too familiar ………..

These pictures on rocks of the Onega lake and of the White sea tell us about the period when the territory of Karelia was populated by the Saami tribe, also called ”Lapi” – a nomadic tribe of people, moving with deer.
Later the Korela and Veps (Vesi) tribes pushed Saami together with the deer population, constantly migrating in search of better pastures, further north, and started settling on the territory.

Written documents about the ancient Korela

The name ”Korela” has originated, possibly, from ”Koru ela” (”she ate bark” in Russian) – Karelian soil is very rocky and it was extremely difficult to cultivate wheat there, therefore Karelians very often added powdered tree bark to flour when making bread, and that, probably, contributed to the formation of such a name. At the end of the 1st millenium A.D. the territory of Karelia in the North was populated by the Saami, the territory between the Ladoga and the Onega lakes was occupied by Vesi, and the Northern and the Western Ladoga areas and the Karelian isthmus was occupied by the Korela tribe, bordering in the south with Izhora – people, inhabiting the land, known as Ingria.

TEXT SOURCE: http://helyla.onego.ru/history_eng.html
PICTURE SOURCE: http://www.northern-star.eu/typo3temp/pics/c791751844.jpg