Bonus: Valla grindar, hyllande hjältarna 1721.
Spännande järnålderskontexter.
Mer info och text i kommande bloggposter.
Månad: juni 2021
INFÖR BOKEN ”GÅUDIES”, om järnålderns folk i Mittnorden: alla avsnitt 2021 (1-5), länkar. Edit 24 feb 2024
DEL 5
Det myllrande Mittnordens medeljärnålder: Högomsriket, sydursamisktalande järnmakare, fångstfolk, välmåga, kris 150-600 AD. Del 5 av ”Talade Högomsmannen… ”: Fristående avslutning
Vill Du köpa boken, som utkommer i juni 2024? Skriv upp dig här (formulär i länken!)!
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR1fiGmuaAyutGWk64QgQ28ISN8BFW1kMNZrM5ceSnGvpUrgu99fnSOYpno
DEL 4
”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv
DEL 3
Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö
DEL 2
Talade Högomsmannens ätt sydursamiska? Del 2 av 5. Hövdingamakt, skogsfolk, järnsamer. En modell för sydursamisk migration! P. Ericson 2021
DEL 1
TALADE HÖGOMSMANNEN SYDURSAMISKA? Del 1:5, ur en längre studie av folkvandringstida samhällen. Av Peter Ericson. 1. Inledning.
Detta var samtliga ordinarie avsnitt.
Sen finns ett par-tre relaterade (kan bli fler!)
Du som vill köpa BOKEN Sydursamerna i Högomsriket (publicering 2022 är målet, datum oklart) om detta ämne av undertecknad författare, hör vänligen av Dig snarast (!) genom kommentar på sidan Saepmie Talks på Facebook, genom kommentar här under bloggposten eller på mejl till saepmietalks@gmail.com! Det blir högst sannolikt en mycket begränsad, signerad upplaga.
Vi börjar med dessa nedanstående tre, och kan sedermera eventuellt arbeta in flera (12 juni 2021).
Ur pressarkivet (ÖT 29 sep 2019)
… Månne framkommer några sidor hos mig som Du ej kände till?
Utsnitt ur ÖT (Österbottens Tidning) 26 september 2019.
Artikel av Marcus Jansson, foto av Jonas Brunnström.
Svårläst? Välj ”visa i full storlek”, om du har en dator; om smartphone, torde att spara ned bilden vara det bästa.
Om jag lyckas återfinna följande sida, ska jag se om jag kan editera in den med.
Samma artikel finns även att läsa här (bakom betalvägg): https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/317281
”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv
Del 4 från 26 april.
Nu under torsdagen kommer Del 5 att spridas (du kan redan läsa den härintill och överst i bloggen!)!
DEL 4 av 5
Situationen i tiden och rummet ca 150 AD – 800 AD
En multidisciplinär undersökning av tidig samisk etnogenès på fennoskandisk botten.
Denna gång tittar vi på helheten i en aningen större tidsrymd, nämligen från ca 150 AD till ca 800 AD. Men fokus kvarligger på romersk järnålder och folkvandringstid. Vårt perspektiv med geografisk utblickar synkront och delvis diakront har utvigats avsevärt. Med de enorma mängder litteratur det finns numera, har därför krävs en mycket omfattande inläsningstid. Uppgiften vi ålagt oss är naturligtvis orimligt omfattande, men utmaningar uppskattas!
Öster och söder
UtmedBärnstensvägenförsiggår riklig trafik, och den gamla handeln med slavar, salt och pälsverk försiggår där liksom de med smycken och spännen, som alltmer i Norden kom att ersätta alla de mynt som slogs nere vid Medelhavet (Ambrosiani2000: Björn Ambrosiani ”Gjuteriprodukter i Vörå i folkvandringstid och vendeltid”. I: ”Jacob Tegengren, poet, arkeologi, ornitolog ……
Visa originalinlägg 3 483 fler ord
Det myllrande Mittnordens medeljärnålder: Högomsriket, sydursamisktalande järnmakare, fångstfolk, välmåga, kris 150-600 AD. Del 5 av ”Talade Högomsmannen… ”: Fristående avslutning
ENGLISH VERSION IN THE END after the Swedish!
COMPLEX, ADVANCED NORTH: Högom Realm, Southern Proto-Sámi, Finnaz, Iron Makers, Fur Hunters and Prosperity in Prosperous and Strained periods AD 150 – 600. An Independent Final part in a five piece blog series.
BIDRAG TILL MITTNORDENS ETNOFÖRHISTORIA, fristående avsnitt
Redigerad kl 22.00 finländsk tid 10 juni 2021
Hur ser Mittnordens folkliga sammansättning ut under järnåldern?
Vi önskade se närmre på det, och så har här skett i fem delar i en artikelserie som pågått alltsedan januari månad.
Vi har inga fixa svar; men några modeller som gärna får lyftas ut i ljuset. Viktigt: vi skiljer här på å ena sidan etnicitet, och å andra sidan (talare av ett eller flera) språk i sig. Vi ser generellt även att etniciteten ofta (men inte alltid) ter sig mindre viktig i äldre tider men att istället andra, lösare grupper av typ krigförande stammar och arkeologiska kulturer kan vara av väsentligt värde att känna till; vilka vi ju också tittat på i flera av de tidigare avsnitten. Vad vi kan ha som tumregel är också; att även om en etnisk grupp dyker upp i våra texter för 1500 år sedan, är chansen minimal att den är samma grupp som idag. Se vidare där Barth (1969), liksom Ingold (2000), som tar den s k operationella etnicitetssynen flera steg till.
Folkvandringstiden med kringliggande perioder – eller middle iron age – syns komplex i tid och rum, dess skepnad skiftande utmed vetenskapshistoriens gång; alltså med glidande början och slut, allt beroende på region i världen eller t o m Europa.
Jag har under det senaste halvåret för denna artikelserie studerat vårt folkvandringstida Mittnorden med omgivande regioner och epoker. Det väcker många nya frågor, men dagens forskning kan faktiskt även ge svar på frågor vi knappt ens visste att vi hade.
Kunskapen om klimatets inverkan har gjort snabba framsteg, inte minst baserat på klimatkurvorna erhållna från borrkärnor på Grönland – därtill språkhistoriska rön, historisk epidemiologi, politisk historia såväl som den kända etnohistorien – allt sammantaget backar upp intrycket av till synes stabila europeiska förhållanden under Pax Romana 27 BCE – 180 AD, såväl som den romerska järnålder som inträder, väl intill den hunniska epok, som tar vid ca 375 AD.
Migrationer av järnmakare
Enligt vad som idag börjar betraktas som konsensus har vi idag serier av sydursamisktalande migrationer strax innan slutet av Pax Romana, mest troligt med början runt 165-175 AD. Detta styrks i sin tur av lånord, arkeologiska fynd och en gemensam språkhistoria idag uppburen av ett påfallande konsensus inom studiefältet. Dessutom numera vidimerad av Minerva Piha (2018, 2020b, 2020c) och sist nu också av Hennius (2021, se citat nedan). Pesten, i samtida källor – eller snarare en smittkoppspandemi kallad den Antoninska pesten – grasserade mellan 165 och 181 AD.
Att såväl gravskicket i Finland som järnproduktionen i finländska insjödistriktet enligt asbestkeramikmodellen avtar samtidigt med den första vågens migration västerut tycks styrka det här resonemanget – liksom klimat- och pandemihistorien.
Denna pandemi (smittkopps- eller pestepidemi) började – exakt som dagens – i öst och rörde sig västerut. I sinom vid via bärnstensområdena i bl a nordöstra Polen (vattensystemet Vistulas avvattningsområde) och bärnstensrutterna och andra därtill sammanhängande rutter varutmed ett stort utbyte av människor, djur (samt annan levande materia) och gods ägde rum. Det här inbegrep även slavar (som var en handelsvara). Människor i södra Finland torde ha börjat utsättas för smittan senast 170 AD, mest troligt runt 166-168 AD (Strzelczyk 2013).
Runt 200 AD har vi ett antal lånord att luta oss emot; främst de från urnordiska till ursydsamiska (Piha 2020c). Dessutom finns proto-palaeo-europeiska ord, från en grupp, som redan bodde i det Sverige (ett klassiskt exempel är tjaetsie för vatten, men långt fler finns), som de nya migranterna glest men likafullt sakta och säkert (eller snarare ryckvis) koloniserade.
Sydursamisktalarna – talare av ett språk, inte en etnisk grupp
Observera att vi här talar om talar av ett språk, inte en etnisk grupp!
Vana vid att sedan århundraden ha bott vid Saimen (fordom Lapwesi) – där de hade utvecklat sin järntillverkning under lika lång tid, tenderade de till att finna liknande omgivningar att slå sig ned och producera järn i; vilka vanligtvis ser ut att ha varit vid sjöstränderna inom omfattande sjösystem. Sannolikt kunde man även här ta sig fram i klassiska protosamiska stockbåtar. Vi kan blott gissa var de allra första mötena mellan dessa palaeoeuropeisktalande finnaz eller proto-finnaz, fångstfolken å ena sidan och de sydursamisktalande järntillverkarna från Lakeland Finland (eller det som skulle komma att kallas södra Savolax) å den andra, men runt 180 AD bör vara en rimlig gissning; liksom västra Dalarna eller Ore som central allra tidigaste mötesarena. Intresset synes sedan långsamt förskjutas norrut mot Jämtland med eventuell omnejd.
Vad som därpå följer är av utomordentligt intresse; både det som sker inom ramen för Högomsriket (plus det som äger rum inom ramen för Helgöriket) och det som äger rum utanför det.
Fyra föreslagna migrationsvågor av sydursamisktalare
Av de fyra postulerade migrationsvågorna – ca 165-175 AD, 350-380 AD, 535-50 AD och 800 AD – synes bevisstyrkan i särklass starkast hos de bägge tidigare vågorna. De andra kan ha varit små, men indikationer talar starkt för 500-talets våg och för den yngsta vågen pläderar (åtminstone indirekt) Mikko Kalevi Heikkilä (2014). Fler vågor har föreslagits; bla under en obestämd och lite längre period under hunnernas tyranni.
Antalet
Vi har gjort några fiktiva beräkningar på möjliga antalet hushåll och individer för i förstone de främsta och säkraste migrationsperioderna och -vågorna. Det handlar absolut inte om några stora mängder människor. Om vi jämför med t ex mälarsträndernas bosättningsområde i det som skulle bli Västmanland (och placerar in dessa människor där), så skulle en sådan sydursamisktalande numerär inte påverka särdeles mycket, inte ens på folkvandringstid (eller Middle iron age). Däremot om vi ser kontext och folkgleshet i västra Dalarnas 100-tal AD, så hamnar vi i ett helt annat läge med dessa stabila, mobila enheter som med sitt kunnande och sitt material kommer in och rör om.
Etnicitet – ej (!) viktig (?)
Det som händer under åren närmast efter ankomsten/ankomsterna vid sådana migrationsomgångar, är att en järntillverkningsplats etableras, liksom boplatser. Vi menar preliminärt att sammansmältningen med den förutvarande fångstbefolkningen sannolikt är en tämligen snabb process. Det kan till och med hända att man bosätter sig invid – i enstaka fall kanske även inom – de förutvarandes (årstids-)lägerplatser. Den relativa frånvaron av gravar vid flera av järnframställningsplatserna låter antyda detta.
Så varför hävdar vi då att etniciteten inte är viktig? Nå, den är likväl – nu – viktig på så sätt att vi ska vara varse att det finns en väldig spännvidd på kulturell proveniens ifråga om de människor som är aktiva i Mittnordens järnålder, folkvandringstid och middle iron age. Men dessa grupper sinsemellan lär allrafrämst ha reagerat på dels samstämmighet eller kompatibilitet, dels på social status eller rang. Därtill nyttoaspekterna. Så här: Härskare eller jämlike? Slav eller fri? Och så: vilka kunnanden besitter den här människan eller gruppen? Etniciteten har i denna kontext knapt någon betydelse alls. Kanske möjligtvis språket. Vi vet – eller menar oss veta – vilket språk som länge blev förhärskande i inlandet: sydursamiskan. Svenskans föregångare sprider sig inifrån Högomsriket i förhållandevis långsam takt och sedan kommer dess rumsliga distribution att avta under de besvärliga åren efter ca 600 AD. Ungefär samtidigt stagnerar sydursamiskans spridning. Det beror främst på att det inte finns fler människor att sprida den till; och den tillfälligt tynande gruppen ”germaner” har redan sedan ganska länge etablerat sig såsom ur- eller fornnordisktalare (när det sker vet vi ej, men en rimlig utgångspunkt torde vara ca 100-200 AD, utgående från sydligare förhållanden). När vi sedan möter dessa grupper ett halvt millennium senare inemot vikingatidens senare del, har runskriften blivit en del av den någotsånär folkliga kunskapen och språket kommer sedermera att kallas fornsvenska (eller fornnorska); redan ganska olikt det som talades i slutet av Högomsrikets storhetstid (och vid pass ca 1000-1100 närmast oigenkännligt). Den gamla religionen har förvaltats; men är vid 1000-talets mitt i större delen av Mittnorden delvis övergiven. Vi ser kristna gravläggningar åtminstone tidigt på 800-talet i Björned, Torsåkers socken i Ådalen. Just här har förresten Leif Grundberg postulerat ett par skelettfynd med (via DNA) potentiellt samisk bakgrund (Grundberg etc, 2000) .
När vi nu talar om språk som samiska varieteter bör man nämna alla kända men utdöda sådana: av de kända vet vi av kemi– och gästrikesamiskan. Av de helt eller delvis fiktiva (i betydelsen inte fysiskt kända) har vi Lakeland– samt kajana eller Kainuu–samiskan. Lars-Gunnar Larsson undersökte under ett par decennier den gästrikesamiska som ibland kallats ”sockenlapparnas språk”: huruvida den överlevt från förslagsvis 270 AD till 1770 AD är väl högst osäkert – men naturligtvis en fantasieggande tanke. Larssons bok (2018): http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1166583&dswid=-8515.
Sjön hette tidigare Lapwesi. Saimen räknas som Finlands största sjö och ligger både i Savolax och Karelen.
Karta: https://climate-adapt.eea.europa.eu/
Insjögravarna och Norge
Insjö- eller fångstmarksgravarna i Sveriges och Norges inland synes vara en nära nog komplett indikation eller rentav förteckning över de miljöer där dels de sydursamisktalande järnmakarkännarna, dels fångstbefolkningen (sedermera pälsproducenterna), som talade ett palaeo-europeiskt språk, bedrev sina näringar och levde sina liv (och dels kan det alltså även handlar om gemensamma arenor och boplatser). Till detaljer om de norska distrikten (handlar främst – men inte bara – om Hedmark fylke) hoppas vi återkomma vi i en planerad bok.
Föreslagna centrala platser – några exempel (dessa publicerade vi i Del 2)
Platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns)
Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD
Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD
Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD
Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD
Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD
Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD
Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD
Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar:
Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD
Rödö 2. 264/470/640 AD
Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007)
Revsund sn 400 – 550 AD
Fornborgarna
Vi har inom ramen för projektet studerat även detta; men det för dessvärre för långt att gå djupt in i den delen; varför vi ber att få återkomma i andra sammanhang.
Åland – och andra inmarschvägar
De bägge tidigare här postulerade migrationsvågornas rutter västerut ser ut att huvudsakligen ha gått över Åland och Roslagen. I den mån senare vågor skett, kan de mer sannolikt ha gått via Sydösterbotten med Kyrodalen-Vörå-Korsholm/Vasa (Heikkilä 2014). Att följa sydursamisktalarnas väg till östersjö- eller bottenhavskusten och sedan vägen in i ”Sverige” ter sig som en mycket angelägen forskaruppgift. Den fortsätter vi med.
Vi citerar Hennius i dennes helt nya avhandling:
”In this respect the different Sámi language groups in Sweden, South Sámi and North Sámi,
reflect two different routes of spread for the Proto-Sámi languages, one above the Gulf of Bothnia
and one via Åland (Frog 2017: 40–41, for linguistic discussions see also Taavitsainen et al. 2007: 89–90 with references).”
Hennius 2021.
Såsom invånare i Högomsriket
Såsom invånare i Högomsriket med kringliggande småkunga-, -drottninga- eller -hövdingadömen (som Alir, Sunded och Mjälleborg/Frösön) torde i grunden de sydursamisktalande järnmakarna generellt ha varit högt uppburna entreprenörer. Initialt kring Mjälleborg kan skärmytslingar ha förekommit – men det är långtifrån givet; detta smårike, sedermera införlivat med Högom kan mycket väl också ha byggts upp just med tanke på järntillverkningen och den distribution och välmåga denna förde med sig. Vi vill se systemet med järn- och sedermera pälsproduktion/-distribution som en oskiljaktig och tämligen raffinerad del av Högomsrikets infra- och maktstruktur; men detta måste undersökas mycket närmare i flera år, i synnerhet detaljerna i t ex utbygdens dagliga liv. Om vi ställer frågorna klokt, kan svaren möjligtvis ge oss tydliga bilder av våra nationalstaters tidigaste embryonala faser och födelser.
Här hör ni författaren PE samtala med sonen, poddmakaren Oscar Matti, om mest just detta studiefält (samt om kolonialism): https://www.listennotes.com/podcasts/prata-om-det/18-peter-ericson-samernas-2s_-hSxMZzO/
”Såsom invånare i Högomsriket [—] torde [—] de sydursamisktalande järnmakarna generellt ha varit högt uppburna entreprenörer.” – ”Om vi ställer frågorna klokt, kan svaren möjligtvis ge oss tydliga bilder av våra nationalstaters embryonala faser och födelser.”
Slutord, epilog: Järnmakarlärarna som blev pälsjägaradepter?
Om vi hade kunnat ta en liten titt in på dessa människor en period ett par århundraden efter ovanstående, säg in i vendeltiden 600-tals senare del… Hur synes sammansmältandet mellan fångst- och järnfolket ditills ha förlöpt? Nå, sammansmältningsprocessen torde te sig i det närmaste fulländad. Andra kanske skulle mena att en assimilationsprocess in i bondesamhället var i full gång. Några av de nyare generationerna är nu bönder eller har gift in sig i sådana släkter, eller de har tagit upp nybyggen. Sammansmältande och assimileringar i de fornnordisktalande kretsarna är allmänt, numera merendels på frivillig basis och inte omgärdad av det kraftiga tvång och hot om våld som alltför ofta förelåg under Högomsrikets storhetsdagar.
Redan i 400-talets (AD) början sågs järnkommersen avta från Mittnordens horisont; av det allra mesta att döma åstadkoms detta ”hack” av de gamla släktingarna från Saimen som i slutet av 300-talet AD migrerade och lika snabbt etablerade sig (i sk Mellansverige eller ca Gästrikland-Dalecarlia- eventuellt Bergslagen-Värmland) som sina numera inbodda gamla landsmän och landskvinnor, och på samma vis lärde ut järntillverkning på effektivt vis.
En kärntrupp av de ursprungliga fångst- respektive järnfolket flyttade till fjälls när signalerna om ökat efterfrågan på pälsverk signalerades från kontinenten. Det här kan ha ägt rum redan på 400-talet, men definitivt slutfört och ett avläsbart faktum vid medio 600-talet.
Hur var det då med Högomshövdingen eller -kungen, vilket språk talade han?
Han talade fornnordiska (eller om vi föredrar termen fornskandinaviska).
Förstod han sydursamiska? Ja, samt palaeo-europeiska. Men det är bara vad jag tror!
Slutligen: vad hände med den protosamiska idenititeten? Svaret är både invecklat och enkelt. Protosamisk heter det för att det inte är en samisk identitet. Den går på vindlande vägar, försvaras och förstärks, uppbärs helt visst av de som talar dess språk och polariseras vid nya möten. När denna grupp trängs undan, torde identiteten markeras mer. Ännu vid Vivallen (ca 1000-1100 AD) ser vi en samiskhet som långtifrån är den som vi senare känner. Det är en komplex identitet, den mittnordiska.
Peter Ericson
Helsingfors
9 juni 2021
Källor denna del (slutlig källförteckning i kommande boken!)
Bärande arbeten
Bergstøl, Jostein. 2008. ”Samer i Østerdalen?” En studie av etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordøstre Hedmark. Oslo.
” 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering
Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge. November 2004
Grundberg, Leif (etc). 2000. ”Björned – benanalyser och kulturhistoriska tolkningar. Undersökningar kring en nordsvensk begravningsplats från tidig medeltid.” Av Leif Grundberg, Anders Götherström och Barbro Hårdin
Heikkilä, Mikko Kalevi. 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum (”Spatiotemporal Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”). Helsingfors universitet. Helsingfors.
Hennius, Andreas. 2021. Outlanders? Resource colonisation, raw material exploitation and networks in Middle Iron Age Sweden. Diss. Uppsala.
Piha, Minerva. 2020c. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective
Doctoral Dissertation. Åbo universitet. Åbo.
” 2020b. ”Archaeological and lexical perspectives on South Saami indigenous religion” (2020) Monographs of the Archaeological Society of Finland.
” 2020a. –
” 2018. ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna” Finnisch-Ugrische Forschungen 2018 (64).
Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p.
367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań.
Further references: Tim Ingold The Perception of the Environment: Essays on Livelihood, Dwelling and Skill (2000),
Fredrik Barth ”Ethnic Groups and Boundaries” (1969).
—————————————————————-
ENGLISH SUMMARY flagga
COMPLEX, ADVANCED NORTH: Högom Realm, Southern Proto-Sámi, finnaz, iron makers, fur hunters and prosperity in prosperous and strained periods AD 150 – 600
How is Mid Nordic (or Mid-Fennoscandia’s, Central Fennoscandia’s) ”peoples’s stage” appearing during middle iron age?
We harboured a desire to take a closer look at this, which took place in a five piece article series running since January 2021. We have no definite or terminal answers, but we wish to shed light at some models. Important: we do distinct clearly between on one hand language and its speakers, and on the other the very ethnicities. We also see the ethnicities as of considerably less importance in ancient, prehistoric times. Archaeological cultures and other, looser groups (like i e battle tribes or bands) might be significant, which we also have seen in some of the article series parts. A rule of thumb might be: also if you encounter an ethnic group in an ancient pre-historic text, chances are next to none they were the same as now. For further reading here: Barth 1969 (or Ingold 2000, who pushes this, the so called operational view upon ethnicity, even further). THE M I G R A T I O N ERA - as well as middle iron age - has been complex and differentiated due to where in science history we are, and due to where in the world: thus a sliding shift of its rise and fall, and variation in time and space. It can also be said to have started already somewhat earlier than the usual 350-375-ish (as starting point) frameworks. But in general the mainly overall steadfast time lines are well motivated, since climatological records, linguistic history, historical epidemiology, political history as well as the known ethnic history basically support the notion of seemingly stable (or mainly continental) conditions during Pax Romana 27 BCE - 180 C.E, as well as the Roman Iron age which followed, at least until the Era of the Huns, which is 375 C.E. Weather and climate support it, in general. Politics also, mainly. We also want to state that for an English speaking audience we focus here on Middle iron age. Migration waves by iron craft tutors According to what currently is beginning to be considered consensus we can now sort out series of migration waves by proto-Sámi iron makers, just soo before the end of Pax Romana, most likely approx. 170-175 AD. This is in its turn shown by loan words, archaeological findings and common linguistic history - today carried up by a striking concensus within the field, and fairly recently described and proved by Minerva Piha (2020b, 2020c, 2018). Grave patterns as well as iron production with asbestos pottery (as well as the methods with boxes) seem to vanish simultaneously around 200 AD, which is more or less exactly when the first migration wave of proto-South Sámi speakers moving west. This strengthens, of course, also this reasoning. The plauge (in contemporaty sources, that is) - or rather smallpox pandemia - called Antonine Plauge raged between 165-166 AD and 181 AD. It followed the most common dramaturgy of plagues and pandemics and went from east (Mesopothamia) to west. Via Amber area (Vistula river water system) and Amber route and other connected trading routes a rich exchange of people, cattle (etc) and goods took place. This did include slaves as well. People in Southern Finland ought to have been contracted by 170 C.E at latest, more likely around 166-168 AD (Strzelczyk 2013). A situation where some might have tried to escape the pandemia might have occurred roughly at the same period. Alternatively that the "plagues" might have raged over and over, and the survivors started for fresh over"seas", on the other shore of Baltic/Bothnic Sea. In that other case we would have seen a migration wave in more like 168-169 AD from what we now know about pandemia patterns. Proto-Sámi speakers - talkers, not an ethnicity By the time we get to 200 AD we have quite a few loan words to lean us again; mainly those from Proto-Nordic to Southern Proto-Sámi. Another great chance to a substantial sub study field might be the very existence of words from a proto-Palao-European group (or groups), who already lived in the "Sweden", the new migrants slowly and sparsely colonized (a classical example is tjaetsie for water, but there are more examples). Being used to live by the vast inland lake of Saimen (formerly Lap wesi) - where they had developed iron production for several centuries, they normally found similar environments, most often empty or near empty, which was sea shores within large lake systems (in which one also most likely could manoeuvre in well-developed logboats). We can only guess where and when they first encountered the Finnaz or proto-Finnaz, the hunters-gatherers, but during the first years (180 AD?) might be a semi-qualified guess. Western Dalecarlia or Ore parish (Vindflrberg) in the same landscape and county appears as plausible crossroads. The mutual interest eventually moves northwards, towards Jämtland. What happens next is, naturally, in deed of a huge interest, bothe the processes that occur within Högom realm (as well as the possible occurance within Helgö realm) as well as what occur outside these realms. Four suggested migration waves of Southern Proto-Sámi Speakers By the four suggested migration waves – c 165-175 AD, 350-380 AD, 535-550 AD and 800 AD (all: circa) – the strength of proves seems most striking in the two oldest waves. The others might have been smaller, still indications point towards another, 6th century, wave of migration, and Heikkilä (2014) is claiming the youngest one. Further waves in between have been postulated, among them one chronologically uncertain yet longer during the tyrany of the Huns. Numbers We performed some fictional calculation operations of possible figures or households or family units (sïjth in modern Southern Sámi). One must stae that there are certainly not any huge number of people. Comparing to (i.e) the contemporary shores of Lake Mälaren and its already rich population (rich in numbers, that is), such a Proto-Southern Sámi migration would not cause many a revolutionary changes, not even by the middle iron age (perhaps economically, but for sure not speaking of social significance). But, looking at Western Dalecarlias 2nd century's later half, we do see a totally other precondition with those Saimen proto-Sámi speakers arriving with their knowledge and their material, stirring things up. Ethnicity – not (!) so important (?!) What takes place the years following the arrival by such migration waves, is that iron production locality/-ies is established, one or two most often. We suggest primarily that the merging of the two groups basically is a quick process. Sometimes it might even happen that the new settlement (or camp) is situated in the close surrounding of the older populations camps or settlement – even at times they might even move into the camps or build in the immediate neighbourhood. The apparent absence of graves close to the iron manufacturies seem to gossip about this. So why do we claim that ethnicity was not important? Well. It is indeed important. In the mind of the scholar, and should be, in the mind of anyone. We all need to know there is a vast range of culturan proveniences and proto-etnicities among the agents active in the Mid-Nordic middle iron age. But, then again, this groups when interacting would have reacted more on consensus and compatibility as well as social status or position in their proto-society. Add to that the utility, usefulness. Thus: Master or equal? Slave or free? And thus: What kind of skills do this human being or group possess? The ethnicity in itself earn scarcely any significance at all, Possibly ones language. We believe we know what language finally became ruling in the outback: the Proto-Southern Sámi. The proto-Swedish (or Proto-Nordic) is distributing from within the Högom realm and Mjälleborgen area in small advances, and from 5th century fairly slowly, to be close to frozen by 600 AD. Approximately simultaneously the Proto-Southern Sámi also do stagnate. That is mainly due to lack of people to receive it; and the momentarily decreasing group of Germanics, did already become established as Proto-Nordic speakers (when we do not know, but by 100-200 AD should be a reasonable starting point). When we, later, do bump into these groups again about half a millennium later, we can state that carving of Runes are a common knowledge and the language will eventually earn the title of Old Swedish (fornsvenska) – or Old Norse, if in Norway; already obviously not so similar to the old tongue. The old religion has been kept; but to a great extent already in Mid-1000s (11th century) abandoned. We do note Christian funerals at least in the earlier part of the 9th century in the parish of Torsåker (Björned). At this very spot Leif Grundberg once suggested, via DNA-results - there would have been some Sámi (?) skeleton findings (Grundberg etc, 2000). While on the subject of languages and Sámi varieties, one ought to mention all known yet extinct ones. Among the known, we have Kemi- and Gästrike Sámi. Among more or less fictional (at least in the physical comprehension) we have Lakeland-, and Kajana- or Kainuu Sámi. Professor emeritus (Fenno-Ugric languages) L-G Larsson did investigate - actually throughout almost two decades - the Gästrike Sámi variety which at times were called the tongue of the Parish Sámis. Whether is did survive during a 1 500 year long period is most uncertain, nevertheless a tempting thought. Larsson's book (2018): http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1166583&dswid=-8515. Lake graves and Norway The lake grave sites in the inland of Sweden and Norway seems to be a close to complete indication (or a ”manual”) of where to find environments where (i) the iron making tutors and the hunting-foraging (soon to be: fur producers) were to be found, and (ii) Where the hunting-foraging (soon to be: fur producers) population were to be found as well, and living their lives. We hope to be able to return on more details on the Norweigan provinces (Hedmark county in general, but also more land, around) in a upcoming book. Time has not been enough for involve this properly in the series. Postulated central places - previously published in Part 2) Based upon Piha 2020, Wehlin 2020 where nothing else is mentioned) Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar: Besides Krankmårtenhögen following parioshes (in i.e Jämtland) are noted for lake grav findings: Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD Rödö 2. 264/470/640 AD Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007) Revsund sn 400 – 550 AD Hill forts We have actually been studying this field too, but in this context it leads us astray, so we need to ask the reader for patience, in order for us to return later with this field.
Photo: Riksantikvarieämbetet (Raä) Sweden / Göran Stolpe, CC-BY 2.5. Photo year: 1964. Webb link to
picture source: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5ngstmarksgrav#/media/Fil:Krankmarten_1964.jpg
Åland – and other migration routes
The both, above, postulated migration waves westwards seem to mainly have gione via Åland and Roslagen. In the case we have actual later waves, they tend to be placed further norths and over the Quark via Kyro Valley-Vörå-Korsholm/Vaasa (Heikkilä 2014). A truly urgent scholarly duty would be to identify the tracks and the routes. We will also continue with this.
We are quoting Swedish Archaeologist Hennius in his crisp new dissertation:
”It is a complex identity, the Mid Nordic one”
Epilogue, final words: The Iron making tutors who became fur hunting pupils?
If we could take a sneak peak into a time a few centuries after the merging of ths described two groups, the foragers and the iron makers, let’s say somewhere 650-675 AD; the process of blending together would apparently be close to completed. And the old groups would thus be less or unrecognizable; new farmers, settlers sprung out off these groups and also merging with the Germanic-speaking circles were to be seen everywhere, after some slow years in the early part of the 600s. Already in the 5th century some delays due to changing of trading routes etc made the (old) ”uralic iron” less commercially running down south (Gästrikland-Dalecarlia- maybe Bergslagen-Värmland); but that seemed to have been depending of other Uralic migration wave in the second migration, when they had their production started and trading channels well going. A core of the Uralic group did eventually move together with the Palaeo-speakers up to the mountains when the signals of demand for furs from the continent via Southern Norway and Central Sweden reached them; this process might already have started in the midst of the 5th century. By the end of the 7th century their common fur production were in full bloom.
Well, what about the Chieftain in Högom? What did he speak?
He spoke proto-Nordic. Did he understand Southern Proto-Sámi? Yes, and Palaeo-European.
But this is only my idea.
And finally: What happened to the Proto-Sámi identity?
The answer to that is intricate as well as basically simple. Proto-Sámi is a label that tells us it is not Sámi per se.
This identity is walking winding roads, is weakened and strengthened, carried by those speaking the old language and gets polarized in new encounters and threats. When this groups is pushed aside, identity is emphasized. Even as late as at the very Vivallen (about AD 1000-1100) we still behold a Sáminess even fairly well far away from the one we do know. It is a complex identity, the Mid Nordic one.
Peter Ericson
Helsingfors (Helsinki)
June, 9. 2021
Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö
Rebloggar i takt med att Del 5 skrivs!
Av Peter Ericson 2021 (redigerad version 11 mars 2021)
Sverige, Södermanland, Västerljung, Tureholms sätesgård.
Foto: Bálint Lászlo Tóth, 2014-12-30, SHMM. CC.
Prolog
Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 2010-talet har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd råddepraktiskt tagethela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s kPax Romana27 – 180 AD.
Till detta kom att du när som helst kunde bli…
Visa originalinlägg 3 861 fler ord
Talade Högomsmannens ätt sydursamiska? Del 2 av 5. Hövdingamakt, skogsfolk, järnsamer. En modell för sydursamisk migration! P. Ericson 2021
Rebloggar inför sista delens publicerande!
Vi vill i detta avsnitt hävda att Högomsriket (dvs Ramqvists Mellannorrland) med tiden kom att få en större utsträckning än man vanligtvis föreställer sig, och att de grupper av jägare, fiskare och järnproducenter och – nota bene – bönder som talade sydursamiska (på samma sätt som de urnordisk/proto-skandinavisktalande bönderna och de kvarvarande palaeo-europeisktalande fångsfolken i Medelpad med omnejd) ungefär samtidigt med språkbytesprocessen torde självvalt börjat betala tribut eller skatt till hövdingarna i Högom för att denna elit med sin förmodat kraftfulla och internationellt erfarna och av krigsveteraner bestående här skulle kunna försvara dessa remota centra och utposter vid fientliga anfall. Ett sådant system var en sine qua non garant för hövdingarna att säkra järn- och pälsleveranserna.
NEDAN: Högom. Jan…
Visa originalinlägg 2 748 fler ord
Grattis Southsaamhistory!
Grattis! Denna blogg fyller sex år idag.
Du får gärna dela något du uppskattat.
KEMI-MASSAKRER 1410-1490-TAL? ”Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän”: Lokal 1490-talskonflikt hävdar ohyggliga dåd, målar tydlig bild. Del 1/2: Urkunden i sig, tolkad till nyare svenska
Uppdaterat 26 maj 2022
Kemi socken midfastotid (omkr. 21 mars) 1490 * .
Enligt SDH 17 mars 1493 *
För alle the godhe, wärdoghe herrer thetta breff hender före ath koma bekennes wij fatighe män met thetta warth opne breff, som bygge och bo i Kim, Ja och Lyminghe, ok klagom wij för Gudh ok idher thet stora mordh ok skadha ok fördärff, som oss the Rysser giorth hafua nu i lxxx aar ok än nw arlighe göre i feligh dagh ok frijdh.
För alla de goda, värdiga herrar förevisar vi att förkunnat att vi fattige män med detta vårt öppna brev, som bygga och bo i Kemi, Ijo och Limingo; och klagar vi för Gud och Eder över det mördande och den skada och fördärv som ryssarna gjort oss i 80 år och göra än i dessa dagar.
Then tijdh wij fatighe män faam bwdh ok breff fran Wiborg ath i, godhe herrer, hafua giorth fridh met töm, tha kome Rysser hem til oss met theras köpslaghan ok fara by fra by ok se ok skodhe ok bespeje landzsens läghlighet, ok tha wij fatigha män menä ath wij fridh hafue, tha fa wij aldrastörsthe skadha aff thöm.
Vid den tid vi fattige män fick bud och brev från Viborg att Ni, goda herrar, hade slutit fred med dom, då kom ryssar hem till oss med sitt köpslående och for från by till by och spionerade landets belägenhet och då vi fattiga män menade att fred rådde, då fick vi den allra största skada av dom.
Nw för nagra förlidhne aar, tha ware thesse godhe herrar vthsändhe aff Finlandh ok til Nougardh, som war her Henrik Clawesson ok her Olaff Tawasth ok flere godhe män met töm. Tha bebundhe the ok giordhe thär en sworen fridh, hwilken som skulle sta i ix aar. Ok the sändhe oss fatighe män budh ath swodana sworin fridh giord war. Thär war äkke fwl ij aar imellen, tha koma Rysser til oss ok mördhe ok sloghe ok brändhe tesse fornämdhe iij sokner.
För ett antal år sedan , då sändes dessa goda herrar ut från Finland och till Novgorod, varibland märktes Henrik Claesson och Olof Tawasth och flera goda män med i detta sällskap. Då svors en fred, som skulle stå sig i nio år. Och de sänd till oss fattige män bud att sådan fred nu svuren var. Det dröjde inte ens två år, förrän ryssar kom till oss och mördade och brände dessa nämnda tre socknar.
Thän skadha wij tha finghom, badhe pa the helge kirkior ok pa ware fatighe föräldhre, thär barme sik Gudh i himmerik ower; ok klagom wij thet för Gudh ok idher. Nw nagre aar thär äpter ware wi fatighe män vpfarna i Lapmarken; tha komo Rysser thär til oss ok sworo pa thet helge kors ok sagdhe at fridh war giorth i vij aar, ok beplichtadhe the sik thän fridh ath halla vthan all falskheet. Thär war äkke länghre imällan mere än i tre nätther thär äffther, tha slagho the pa oss. Thär woro opa Lappmarkene lxxx besthe böndher i Kimi sokn war, ok theres rener ok alth theres godz thogo the borth.
Den skada vi då åsamkades, både på de heliga kyrkorna och på våra fattiga föräldrar, den måtte Gud i himmelriket förbarma sig över; och åtskilligt klagade vi inför Gud om detta. Nu några år efter att vi fattige män etablerat oss i lappmarken; då kom ryssar dit till oss och svor på det Heliga korset och sade att fred var gjord i sju år, och förband sig att hålla, utan all falskhet. Det dröjde sedan blott tre nätter, så slog de till. De 80 rikaste bönderna i Kemi blev bestulna på allt gods, mark och renar.
Sidhen droghe the Rysser nidher til Kim ok Jaa ok brände ok slogho ihäll män, barn ok kwinnor ok alth thet the öwer komo. Ok nw för nagher förlidhen aar finghe wij bwdh aff her Erik Axelsson, Gudh hans siäl nadhe, ath fridh war sworidh ok giorth i fem aar.
Sedan drog dessa ryssar ned till Kemi och Ijo och brände och slog ihjäl män, barn och kvinnor och allt de kom över. Och nu häromåret fick vi bud av Herr Erik Axelsson, Gud vare hans själ nådig, att fred var svuren och gjord för fem år fram.
Rysser komo til oss met theres köpslaghan ok sagdhe, ath swadana frijdh giorth war, ok foro the by fra by ok föddhe sik när oss allan wintheren. Om midhfastha tijd fore the vpp fran oss ok lowadhe ok sworo the, ath thän frijdh skuldhe standha, ok badho oss ath fara vpp i Gäddeträskith. Tha komo the om Palma sundagh näst ther äffther, tha wij oss minsth toghom til wara för töm.
Ryssar kom till oss med deras köpslående och sa, att sådan fred var gjord, och for från by till by och födde sig invid oss hela vintern igenom. Vid midfastotid for de upp från oss och lovade och svor att den freden skulle förbli, och bad oss att fara upp till Gäddträsket. Dit kom de om Palmsöndagen strax därefter, då var vi som minst redo att se upp för vad de kunde företaga sig.
Tha brändhe the ok slogo, mördhe ok pijnthe, ok wara kwinnor ok ware fatighe barn ok the män, som tha vntkomo, tha thogo the ware kwinnor ok barn ok fördhe töm met sik til Ryssalandh, hwilka wij fatighe män hafua lösth ok än skule lösa töm igen för stora summa penningha. Ok theres kwinnor ok barn, som äkke hafua makth til ath lösa töm igän för theres fatighdom skuldh, skule thär ware ok bliwe, släpa ok träla för töm. Thet store mordh ok sware pijne, som the oss fatighe kristna folk giorth hawa, klagom wij för Gudh i himmerik ok idher.
De brände och slog, mördade och pinade ( kvinnor och barn och förde dessa med sig till Ryssland, vilka vi fattiga män skulle betala borgen (eller lösensumma) för stora penningasummor. Och deras kvinnor och barn som icke hava möjlighet att få lösensummorna betalda för sig, de skulle kvarstanna
Manfolckith tagha the ok henge vpp met fotom, ok somlighe met armom, ok bäre höö oc göre thär met eldh vndher töm ok swidha haret ok skäggith aff töm. Nar the swa giorth hafua, tha lösa the töm nidher ok bäre pa theres brysth en mwllögh fwl met eldh ok bränne theris köth aff theris likama, ok bindha the sidhen eth togh omkring om theris hofwdh ok taghä swa en käpp ok wridha aath hofwdhet swa hart, ath theris ögon ga vth aff theris hofwdh. Sidhen skäre the thöm theris naffla vp ok ledha töm omkringh trän, swa länghe ath theres inälfwer är i töm.
Manfolket tog de och hängde upp i fötterna, somliga i armarna, placerade hö under och gjorde därvid upp eldar under dessa och brände (eller svedde) håret och skägget av dom. När de hade gjort detta, släppte de offren lösa, och brände med en brinnande vedklabbe deras kött – brände det från kroppen och band sedan rep kring deras huvuden och tog så en käpp och vred åt huvudet så hårt att ögonen trängde ur sina hålor. Sedan skar dom upp magarna och pressade kropparna kring träd, så länge inälvorna fanns kvar inom buken.
”War fatighe barn taghe the ok trädhe töm lifwandhes pa gardzstafuen,sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor.
sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor. The bäre tilhopa all the barn, som the kune koma öwer i hwsom, ok säthie stock pa dören ok bränne töm inne. Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän. När the oss swa piina, tha seye the, ath landhet ok watnet hör töm til, som wij bom pa, oc wilie the betwinghe oss ath wij skulom göre töm en arlighen skath””Våra fattiga barn tog dom och trädde levandes på gårdstörarna, sedan sköt dom barnen fulla, med pilbågars pilar. De samlade ihop alla barn de kunde hitta i husen, satte stock på dörren, och brände varje barn inne. Om någon av dessa barn lyckades krypa genom fönstren undan elden, då stacks de med spjut och blev åter kastade på elden. Medan de plågade oss, sa de att landet och vattnet som vi bodde på, hörde till dom (ryssarna), och de ville betvinga oss att vi skulle betala dom en årlig skatt, tre (hwije/hwite?) skinn av varje man i landet och hälften av Kemi och all lax som finns i landet ned till en älv, som heter Pyhäjoki, liggandes i Salo.
Somlighe tagha the ok plukka aff töm theres skägg likerwijs som man plägher rykke manen aff oskäligom creatur; sidhan halshugga the töm. Ware fatighe kwinnor henge the vpp met armom ok sla töm met rijs ok gislor ok skäre aff töm theres spänar ok stinghe töm met spiwth ok pina töm til dödhz.
Somliga tog de och plockade av dom deras skägg så som man tänker sig att man rycker manen av ett oskäligt kreatur, sedan halshöggs dom. Våra fattiga kvinnor hängde de upp i armarna och piskade med ris och gissel och skar av dom deras bröst och stack dom med spjut (spett?) och pinade dom till döds.
War fatighe barn taghe the ok trädhe töm lifwandhes pa gardzstafuen, sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor. The bäre tilhopa all the barn, som the kune koma öwer i hwsom, ok säthie stock pa dören ok bränne töm inne. Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän. När the oss swa piina, tha seye the, ath landhet ok watnet hör töm til, som wij bom pa, oc wilie the betwinghe oss ath wij skulom göre töm en arlighen skath, try hwije skin af hwar man i landhet är oc halffdelin aff Kim aa oc alle the lax aar i landhit äre in til en aa, som heter Pöheioki, liggiandes i Sala sokn.
Våra fattiga barn tog dom och trädde levandes på gårdstörarna, sedan sköt dom barnen fulla, med pilbågars pilar. De samlade ihop alla barn de kunde hitta i husen, satte stock på dörren och brände varje barn inne. Om någon av dessa barn lyckades krypa genom fönstren undan elden, då stacks de med spjut och blev åter kastade på elden. Medan de plågade oss, sa de att landet och vattnet som vi bodde på, hörde till dom (ryssarna), och de ville betvinga oss att vi skulle betala dom en årlig skatt, tre (hwije?) skinn av varje man i landet och hälften av Kemi och all lax som finns i landet ned till en älv, som heter Pyhäjoki, liggandes i Salo socken.
Ther vthan före ligger en sten, som heter Hanakiffwi; thet kalla the theres raa; ok swa thädhen twärt ower in pa wester sidhen till Biwreklubbe, ligger i en sokn, som heter Skällata, swa thäden norr igen in til Tornö ok Kim; ok owerst vpp i Kim aa, ther ligger eth näs, Ruanim kallas; thär är fämthie miler i mellen Hanakiui ok Ruanim ok lx miler mellen Biwreklwbb ok fornämdhe Ruanim; thet eghne the sik til etc.
Därutanför ligger en sten, som heter Hahnakivi, som de kallar för sitt rå, och så därifrån tvärsöver in på västra sidan till Bjuröklubb, ligger i en socken som heter Skellefteå (Skällata), så därifrån norrut åter till Torneå och Kiemi, och överst upp i Kemi älv, där ligger ett näs, kallas Ruanim, där är femtio mil mellan Hahnakivi och Ruanim och nio mil mellan Bjuröklubb och nämnda Ruanim, vilket är ägnat till sik etc.
Thet klaghe wij för Gudh i himmerik ok edher. Ythermera räddoms wij fathige män, thet the Rysser ga här swa länghe met theres köpslaghan, at the sla, mördhe ok bränne landhit alt ower howdh etc. Käre wärdogha herrer, the Rysser löpe altidh til Wiborgh ok klaga öfuer oss fattighe män. Gudh, han weth ath swadhana plaga ok nödh är oss fathige män nw widher faridh, ok aldrigh wij faa äller wäntom os thär eth goth ordh före, vthan wij niwthe Gudh i himmerik ok idher wärdoghet aath etc.
Om detta klaga vi för Gud i himmelriket och för Eder. Dessutom oroar vi oss fattige män att de ryssar som gå här md sitt köpslående att de slår, mördar och bränner allt land. Kära värdiga herrar; dessa ryssar löper alltid till Viborg och klaga över oss fattige män. Gud, han vet att sådan plåga och nöd som vi nu fått erfara, och vi vänta oss aldrig ett gott ord från detta håll; utan vi njuter (”sätter vår tillit till”?) Gud i himmelriket och Eder värdighet
Nu i fiordh om sancti Eskils tijdh fore wij fatigha män vpp til ware Gäddeträske. Wij ware wäl hundrat i selskap; ok Rysser koma thär til oss ok sagdhe ath fridh war giorth i fäm aar. Thär war äkke mere i mellen än xiiij dagha; strax ther effther komo the ok sloghe ok mördhe xiiij off the bästhe böndher, som i Kim sokn bodde. Hade äkke en aff the böndher, thär slaghne wordhe, han ropadhe ganska swarlighe, pa thet ath the andra kristhne män skuldhe thet höre. En aff the kristne fick thet ropith höre, som het Henrik Joanson i Ylmala; han vndhkom sielff tridhie met en lithen bath. Han förwaradhe the andra böndher widher; annars hadhe the warith slaghne alla saman; ok togho the aff töm mer än iij hundradh skippund gäddor, badhe aff töm, som slaghne wordhe, ok the som vnthkoma etc.
Nu ifjol vid S:t Eskils tid for vi fattige män upp till våra Gäddträsk. Vi var väl hundra i sällskapet; och ryssar kom dit till oss och sade att fred var överenskommen i fem år. Det hade inte förflutit ens nio dagar, innan de strax kom och slog och mördade 14 av de rikaste bönderna, som fanns i Kemi socken. Hade inte en av dessa bönder som där blev slagna- han ropade med kraft, på det att de andra kristne männen skulle höra. En av de kristna lyckades höra det ropet, en som hette Henrik Jonsson i Ylmala; han undkom själv med en liten båt. Han lyckades varna de omkringboende bönderna, som annars också skulle ha blivit slagna, och (ryssarna?) tog tillbaka mer än trehundra skeppspund gäddor, både av dom som slagna och av de som undkiom.
Käre wärdoghe herrer, then store obeplichtelighe skadha, mordh ok fördärff, som oss the Rysser giorth hafua, klagom wij för Gudh i himmerike ok idher etc. War fogathe Hans Andersson sändhe oss budh om sancti Michaelis tijdh ath j ok the godhe, wärdoghasthe wärdoghe herrer riksens raadh haffde, endrekthelige waridh öwer ens ok stränghelighe förbwdhet, ath the Rysser ey skuldhe länger nidher koma än til en by, som kallas Turka, liggendes twa miler vpp i Wlo, ok badh oss at then tidh the Rysser skulde nidherkoma, tha skuldhe wij fara moth töm ok vnderwisa thöm thette förbudh, hwilkit wij ok sa giordhe.
Kära värdiga herrar, den stora ojämförliga skada, mord och fördärv som ryssen gjort oss, klaga vi för inför Gud i himmelriker och för Eder. Vår fogde Hans Andersson sände oss bud om S:t Mikaeli tid Ni och de gode, värdigaste värdiga herrar Riksens råd hade, endräktelige överens och strängeligen förbjudit, att dessa ryssar skulle ha kommit längre ned än till en by, som kallas Turka, belägen två mil upp i Uleå (älv/träsk?), och bad oss att den tid då ryssarna skulle dyka upp, då skulle de komma dessa till mötes och undervisa dom detta förbud, vilket vi också gjorde.
Then tidh wij förnwma ath the koma i aar, tha sändhe wij imoth thöm thesse eptherskrifne dandemän, som är Kwiue Henrik, Musta Larens, Henrik Holsten, Eleff Larensson, Jowan Härmansson ok Joan Sonapoyka, ath vndherwisa töm swadhana förbwdh, at the ey lenger nidh skuldhe koma än til förnämde Turka. Täkthes töm ther ligge met theres köpslagan, tha hade the tär loff til ok ey annar stadz; tith skuldhe almoghen koma til töm ok köpslagha hwat töm giordes behoff. Hwilken Rysse sidhen funnes nidhen före förskriffne Turka, han skulde hafwa förbrutiht lijff oc godz etc.; hwilkith the inthe aktadhe, vthan fore nedher langs met strandhen by fra by, wäl vj ok 30 Ryssar, ok gik här för rykte, ath the Rysser, thär vpp i Lapmarken ware ok the här nidher i landet fore, hade bebundhit sik tilsaman ok wille hawa slagith ok brenth oss fatige män i Kim sokn; ok röwadhe the oss ifra hundradh renar nagre wikur fore än war fogate kom tidh.
Den tid vi uppfattat att de anlända i år, då sänder vi emot (ryssarna), dessa efterskerivna dannemän, som är Kuive Henrik, Musta Larens, Henrik Holsten, Eleff Larensson, Jowan Härmansson och Johan Sonapoika att undervisa dom (ryssarna) sådana förbud, att de ej skulle komma längre ned än nämnda Turka. Dristade de sig ändå komma med deras köpslående, då hade allmogen rätt att fördriva dessa ryssar tillbaka. Vilken ryss som sedan återfanns söder om Turka, han skulle ha fördrivit liv och gods etc. Om detta ej så respekterades/efterföljdes, utan om man for längs med stranden från by till by väl vi och trettio ryssar; och spreds så ett rykte att de ryssarna där uppe i Lappmarken och de for härnedåt landet så hade de nedsänkt sig till att vara av samma ull som de som slog och brände oss fattiga män i Kemi socken; och rövade de ju också ifrån oss hundratals renar några veckor före vår fogde kom dit.
Then tidh han thetta rykteth hörde ath the thette förbudh ey aktadh ok swa giorth hade, tha loth han gripa xxi aff the Ryssar ok loth halsshugga xvij aff töm, ok iij vntkoma ok rymdhe vpp i Lapamarken ok sagdhe för töm, at theris selskapp ware all halsshuggne ok at fogathen hadhe församladh xviij hundrat folck, som skulde koma ok vnthsätie töm. Then tid the swadana tidandhe hörde ath landhit war forwaradh, tha drogho the tilbaka in i Hwite hafwith.
Vid den tid som fogden kom att få vetskap om detta och att ovannämnda förbud ej aktades, då lät han gripa 20 av dessa ryssar och lät halshugga 17 st av dom, emedan tre undkom och rymde upp i Lappmarken och berättade för dessa att deras sällskap hade halshuggits och att fogden hade församlat 1800 människor (soldater?), som skulel undsätta dom. När man så fick dessa upplysningar och hörde att landet var försvarat, då drog de sig tillbaka in i Vita havet.
Ok hade the Rysser ekke faath swadana näffsth, tha hade the om nyaars dagh komith nider ok slagith ok bränth Kim sokn. X aff the Rysser laghe i Tornö. War fogathe togh met sik xij dandemän ok for tijdh ok kallade thär sokn tilsaman ok loth läse for töm thet breff, som i, godhe werdoghe herrer, vthgiwit ok samtykth hade, ok förbödh them epther thy som i pabudhit hafde, ok brefwit luddhe som föreskrifwidh staar, ok badh thöm ekke ath lata the Rysser borthkoma för än theres fogathe tijd kome ok anthwarde töm myns herres breff ath fogathen skuldhe retthe sik thär äffther, hwilkith the Törnebo inthe aktadhe, vthan släpthe töm ok finghe töm wärje, handboger, spiwth, pilor, skioller ok andre wärie, hwat töm giordes behoff vppa warth fördärff, swa ath the Rysser sadhe sik ey rädhes för hundrade bönder, met the hade farith, seth ok bespeieth landhet ok ath thet almogen war ganska fatigh ok hade inthe til wärie.
Och hade dessa ryssar icke fått sådan näpst, då hade de om Nyårsdagen pterkommit och slagit och bränt Kemi socken. Tio av dessa ryssar låg i Torneå. Vår fogde tog med sig sju dannemän och for dit och kallade där samman socknen och lät läsa för dessa (tornebor) det brev som Ni goda värdiga herrar, utgivit och samtyckt om och förbjöd dom efter på så sätt som gjorts i skrift, och brevet lydde såsom ovannämnt står, och vad socknemännen att inte låta ryssarna avvika från platsen, förrän de fått uppläst Min Herres brev och överlämna sig åt övermakten.
Dessa rerspekterades dock inte av torneborna, utan dessa släppte ryssarna och gav de dessutom värjor, pilbågar, armborst, spjut, pilar, sköldar och andra värjor, allt de kunde tänkas behöva till vårt fördärv. De sa också att dessa ryssar inte räddes hundrade bönder i samband med att de for och spionerade på landet och sett att den fattiga allmogen inte hade något att försvara sig med.
Sidhen the töm swa släpthe, hawa wij waridh ganska räddhe, ok fara Törnbona vpp i Lappamarken ok köpslaga ok bindha frijdh met Ryssana ok akta oss fatighe män inthe. Then tidh wij fatige män hawa gjorth fridh, tha hawa wij giorth fridh öwer alth Norrabothn. Skule the Tornebo swa länge regera met Rysser ok Lappar, tha wardha wij fatighe män ok alt menighe landet förderfwat. Käre, wärdoghe herrer, bidhiom wij idher för Gudz skuldh, thet Törnebo ok wij mattom wara vndher en herre, hwat oreth the oss göra. När wij komom thär til tingz ok klagom ath the ga wara skoga ok fiske wara watn, tha widherfars oss fathige män inghen räth, vthan säye the swa, ath the hawa erkebiskopen til theres herre etc.
Alltsedan detta skedde, ha vi varit mycket rädda, och far torneborna upp i Lappmarken och avtalar om fred med ryssarna utan hänsyn till oss fattige män. Den tid vi fattiga män gjort fred, då gäller den freden över hela Norrbotten/Bottenviken. Skulle dessa tornebor sålunda regera med ryssar och lappar (samer?), då måste vi fattige män och allt allmogens land vara fördärvat. Kära, värdiga herrar, vi beder Eder för Guds skull, att vi och Torneborna icke må vara samlade under en och samma herre, på ghrund av alla orätt de dfdå skulel göra oss. När vi kommer hit till tings och klaga att de beträda våra skogar och fiske och vatten, då vederfars oss fattige män ingen rätt, utan då säger de så, att ärkebispen äör deras herre etc.
Käre wärdoghe herrer, om nagher wille swa säye, ath the Rysser ware äkke förwaradh i thetta förbwdh, tha wile wij äpterskriffne fatighe män, som är försth Jöns Nakkanpoyka, Jöns Hermansson, Kaupi Teppe, Lasse Kerpe, Jöns Sonasson, Äre Paual, Niels Ingolffson, Lasse Kenni, Eleff Larenson, Kwiue Henrik, Laurens Olaffsson, Henrik Holsten, Jöns Baalk ok menige almoghe, som bygge ok boo i Lymminghe, Ja ok Kim sokn, wiliom withne ok swärie ok fulkomlighe tilsta, ath war fogathe Hans Andersson ok wij töm swa förwaradh hawa i alla handa mattha, som föreskriwidh staar. Til ythermere wisse ok bäthre förwaring tha latom wij trykke warth landz jncegele pa ryggen a thetta breff, som giwidh ok skriwidh är i Kim om medfastha tijdh arom äffther Gudz byrdh mcdlxxxx.
Kära värdiga herrer, om några ville säga att desas rysser icke hålla sig inom detta förbud, så vill undertecknade fattige män, som är först Jöns Nakkanpoika, Jöns Hermansson, Kaupi Teppe, Lasse Kerpe, Jöns Sonasson, Äre Pavval, Niels Ingolfsson, Lasse Kenni, Eleff Larenson, Kuive Henrik, Laurens Olafsson, Henrik Holsten, Jöns Balk och menige almogen som bo i Liminge, Ijo och Kemi socknar, vuill vi svära och fullkomligen tillstå, att vår fogde Hans Andersson och vi som honom försvara i allehanda måtto som ovan är beskrivet. Till yttermera visso och med eftertryck låter vi vårt insegel (sigill) på ryggen av detta brev, som givet och skrivet är i Kemi och Fastetiden året efter Guds födelse 1490.
* Menigheterna i Kemi, Ijo och Limingo socknar (Österbotten) till de finska rådsledamöterna med klagan över ’det stora mord, skada och fördärv’ de lidit av ryssarna i 80 års tid och särskilt under det senaste året. Tillika klagan över Torne-bornas samröre med ryssarna.
DIPLOMATARIUM FENNICUM: http://df.narc.fi/document/4286
SDH, Sveriges Diplomatarium: SDHK-nr: 32913: https://sok.riksarkivet.se/sdhk?SDHK=32913&page=1&postid=sdhk_32913&tab=post#tab
Än idag har Ryssland tummen i ögat på Finland nästan exakt på den plats, som nämnes i texten.
Uppdaterat 2022: Efter Ukrainakriget av år 2022 tycks nu äntligen detta projekt vara över.
Nästa gång:
Källkritiska anmärkningar, kortare sammanfattning
STADSVANDRA I ELSA LAULAS OCH ANDRA SAMISKA HJÄLTARS SPÅR, PÅ RIKTIGT & VIRTUELLT
Bilderna från Norra rundan augusti 2019 – reportage i Oddasat av Johanna Tjäder.
)Obs! Vi kommer i huvudsak att undvika Drottninggatan nu!)
Boka för Din grupp, fysisk och coronasäkrad vandring ca 2,3 km
i samiska föregångskvinnors spår. Lär Dig också om Svealands samiska historia!
3 600 – 5 000 SEK för 10 – 30 st, en till två Norra rundan
6 000 – 6 000 SEK för 20 -50 st, en vardera Södra och Norra rundan och en till två grupper vardera.
PRISEXEMPEL AUGUSTI:
Grupp-prisexempel 20-40 st, en – två vandringar v. 32-34 helg. ….. 3 995 SEK.
Inkl rabatt ( -15%): …… 3 395 SEK.
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.