”Klavu, — en Paha dakke nåide” Fellman # 1 (ANTECKNINGAR UNDER MIN VISTELSE I LAPPMARKEN af JACOB FELLMAN. andra delen. HELSINGFORS, 1906)

”Ännu för 30 å 40 år sedan (således i slutet af 1700-talet) lefde i Kittilä en viss Klavu, som ansågs vara en Paha dakke nåide. Då han trollade, dansade han under juoigande inom ett tunnband tills han föll i love (dvala), under hvilken han fick veta allt hvad han önskade, hvarefter han utsände sina andar till att utföra det onda han afsåg. Emedan han stod i förbund med hin onde, fick han räfvar så mycket han önskade. På sin sotesäng afföll han dock ifrån Perkele och fick nåd, hvarföre Perkele, då han vid dödstillfället infann sig för att emottaga nåidens själ, men fann sig bedragen, vid sitt utträde ur sjukrummet gaf en skräll, lik det starkaste åskdunder.”

ANTECKNINGAR

UNDER MIN VISTELSE

LAPPMARKEN

af

JACOB FELLMAN.

andra delen.

HELSINGFORS,

Finska litteratursällskapets tryckeri

1906.

Leem

Annonser

”i norr omsluter det åtskilliga landskap och är af okänd utsträckning” – Beskrifning öfver Lappland. Descriptio Lappiae av Damianus à Goes, 1540 (via projekt Runeberg)

Beskrifning öfver Lappland.

Descriptio Lappiae

av Damianus à Goes, 1540

i översättning av Gösta Thörnell, 1915

”De känna så mäktiga besvärjelser, att de, många andra underliga ting att förtiga, kunna bringa fartyg att stannar midt i deras lopp, så att de starkaste vindar ej kunna rubba dem ur stället. Enda botemedlet mot slik illfundighet är att bestryka skeppens däck och roddarbänkar med jungfrurs träck, för hvilket dessa onda andar, efter hvad jag erfarit af befolkningen, af naturen hafva afsky.”

Lappland delas af Bottniska hafvet i det östliga och västliga.
Vid yttersta spetsen af sagda haf ligger Torne.
I öster når det fram till Hvita hafvet, i norr omsluter det åtskilliga landskap och är af okänd utsträckning. I väster vetter det mot Island och gränsar till en del af Norge.
I söder begränsas det af den öfriga delen af Norge samt af Sverige, Finland och bägge Bottnarna.

I det östliga Lappland är en församling, St. Andreae församling, belägen på 84 graders nordlig bredd; den är berömd för sitt storartade och dyrbara tempel samt för lärda och i de heliga skrifterna kunniga män. Denna församling hör och lyder under ärkebiskopen i Upsala, inom hvilkens stift den är belägen. Icke desto mindre äro de kringboende folkstammarna i följd af prelaters och stormäns likgiltighet eller girighet, såsom sagdt är, utan kunskap om Kristus.

Lappland betyder ”det dumma” eller ”slöa landet”. Enligt mitt förmenande har det fått sitt namn däraf, att marken i följd af den öfvermåttan stränga kölden är liksom förslöad, så att den blifver alldeles otjänlig såväl till att mottaga frön som att frambringa frukter.

Landskapets inbyggare äro kraftiga, men kortväxta samt beundransvärdt skickliga och flinka i bruket af båge och pilar. Denna konst öfva de ock alltifrån sin barndom med sådan ifver, att en pilt, som förfelar målet, icke får sin mat, förrän han kan sikta rätt. Som kläder använda de förnämligast skinn hopsatta med ganska stor konstfärdighet; med dessa skydda de sig mot den bistra kölden. Denna hafva de för öfrigt så väl vant sig att tåla, att de, då så är af nöden äfven utan skydd af skinn kunna motstå den. De bo i tält; för hus hafva de ingen användning, ity att de ofta flytta från ett ställe till ett annat.

De hafva intet annat sätt att skaffa sig sitt uppehälle än jakt, fågelfångst och fiske; men i dessa näringar äro de synnerligen framstående. Denna landsända erbjuder nämligen särdeles rik tillgång på slikt byte. Åkerbruk idka de icke.

De använda farkoster, hopfogade utan en järnnagel; dessa lasta de med lufttorkad fisk och skinn och segla så åstad till grannfolken för att genom byte – den enda form af köpenskap, de känna – förvärfva säd och penningar. Härvid bruka de ej ord, utan betjäna sig blott af tecken. Detta har allenast sin grund i deras råa och barbariska tungomål; eljes ådagalägga de stor slughet och förfarenhet vid byteshandel. Folket är krigiskt och modigt.

I stället för hästar använda de ett slags djur, som de på sitt språk kalla renar. Dessa äro af åsnans storlek och färg, tveklöfvade samt hafva skapnad och horn såsom hjortar; men hornen äro (såsom jag själf iakttagit) öfvertäckta med ett slags fjun samt lägre och mindre greniga än hjortens. Renarna äro så snabba, att de på 12 timmar kunna draga ett släddon inemot 30 tyska mil. Då de gå framåt, ehvad det sker långsamt eller snabbt, förnimmes i följd af skenbenens ledrörelser ett knakande ljud, liksom då man knäcker nötter.

Detta folks gudsdyrkan består däruti, att de tillbedja elden samt stoder af sten som gudar. Efter den lefvande varelse, eho det vara månde, som möter dem på morgonen, sluta de till och förutspå hela dagens öde.

De hålla äktenskapet i helgd och äro ytterligt svartsjuka.

De känna så mäktiga besvärjelser, att de, många andra underliga ting att förtiga, kunna bringa fartyg att stannar midt i deras lopp, så att de starkaste vindar ej kunna rubba dem ur stället. Enda botemedlet mot slik illfundighet är att bestryka skeppens däck och roddarbänkar med jungfrurs träck, för hvilket dessa onda andar, efter hvad jag erfarit af befolkningen, af naturen hafva afsky.

Läs Saxo Grammaticus, och du skall finna underliga ting om nordiska trollkarlar och besvärjelser.

Damianus

Verso

Portrait of Damiano de Goes, bust directed to the left, wearing hat and coat with fur collar.
Engraving

© The Trustees of the British Museum

 

Ågrenska minnen från fornstora dar (1979, på ålderns höst. Via Sundsvallsminnen.

"Hvarthelst jag såg" ... Ditt inre och forna Sundsvall

– Nå, så småningom hade vi fått med även arbetarna vid verken längre söderut och allesammans samlade sig till Gustavsberg. Där lånade vi pråmar och rådde [sic] oss med brädlappar över till Korsta. I samlad trupp demonstrerade vi så in till staden och till samlingsplatsen.

SÖDRA INFART Parkgatan

Nu till Ågrens minnen från 1879.

– Att jämföra de förhållanden, som rådde då för tiden med dem arbetarklassen nu lever under är som att jämföra den svartaste natt med den ljusaste dag, försäkrar han – och tillägger att han inte vet värre än att höra folk prata om att inte arbetarklassen fått och får det bättre, att den inte vunnit stora framgångar.

– På den tiden arbetade vi från kl. 6 på morgonen till kl. 8 på kvällen med avbrott endast för ett par korta matraster. När brådska rådde och brädgårdshamnen låg full av skutor kunde vi få utsträcka arbetstiden till kl. 10 à…

View original post 739 fler ord

Sveriges demokrati 100 år, Carl Lindhagen 158 år … vad hade Anna Lindhagen och hennes bror sagt om dom sett hur samerna har det idag?

Den svenska demokratin firar 100 år idag, den 17 december.

Den 17 december 1918 fattade riksdagen det principiella beslutet om att införa allmän och lika rösträtt. Alla vuxna, oavsett kön och inkomst skulle ha rätt att rösta i de allmänna valen.

Passande nog är detta Carl Lindhagens födelsedag; han föddes idag för 158 år sedan.
Detta datum 1918 fyllde han alltså 58 år; och satt i riksdagen (började som liberal, gick över till SAP 1909 och lämnade sedan SAP för nya vänsterfalangen 1917, som han i sin tur lämnade 1921 för en återgång till SAP efter en tid som politisk vilde) och innehade också positionen som borgmästare i Stockholm. Denna märkvärdige politiske gestalt slog igenom som upprättare av Nobels testamente samt fick han överarbeta lagrådskommitténs förslag till ny renbeteslag 1898. han var vegetarian, feminist, georgist, pacificist och var med och startade FN, alltså Nationernas Förbund.

Anna Lindhagen år 1915, Carl Lindhagen 1 maj 1940. Foto: 1) Goodwin, Henry B via Arkivkopia. 2) Bildkälla: https://svenskafreds.wordpress.com/2013/03/28/alla-folks-frihet-hela-varldens-fred/


Förutm hans och hans syster Anna Lindhagens idoga strid (hon satt i kommunalfullmäktige från 1911 för socialdemokraterna) för allmän och lika rösträtt samt för den kvinnliga rösträtten, är ju bägge syskonen Lindhagen mycket kända för sitt ivriga och – åtminstone periodvis – outtröttliga engagemang för samerna i Sverige.
Långt efter att Carl pensionerats, och även efter hans maratonlånga riksdagsperiod (ca 43 år) var över stod hans hem öppet för samer på deputation och fram till och med 1945 ska detta ha utnyttjats. Han skrev tjugo motioner som bl a ledde till samernas andra (tillika de svenska samernas första) landsmöte i Staare/Östersund 1918; och Anna var ju den som främst lotsade Elsa Laula genom Stockholm och in i den mer etablerade världen; även om Elsa inte räddes mycket.
Anna Lindhagen var också oerhört viktig under många perioder då brodern var upptagen och hon följde och deltog på tidiga NBV:s vinterkurs 2-8 januari 1905 samt hade en nyckelroll i de två kvällsmöten som samernas var centrala i, den första och den sista kvällen.

Må denna vår svenska demokrati leva i hundrade år till!

Och vad hade dom tänkt, då … ?
Det vet vi ju naturligtvis inte.

De hade nog antagligen mått gott av att se att samer 2018 får bo i hus – men kanhända hade bägge förvånat sig över rovdjurssituationen, exploateringarna, det tilltagande samehatet (eller samofobin, dvs hets mot samer) – att samerna ännu 2018 trängs undan.

Intressant tanke, dock, att fundera vidare på: vad hade dom tänkt och sagt?
Den gamla Domargårdens allé ligger idag snötyngd och vintrig; där barn de lekt.
Det finns en underbar passage i Carls memoarer, där han angör Skeppsbron i Härnösand och försöker stå upp på ett bord (det är antagligen 1866) för att se bättre, och hans stränga fastrar försöker hålla honom tillbaka. Väl i hamn, bytte man till ny ångbåt för vidare befordran till Ytterlännäs eller möjligtvis Hammar. En artikel om Anna och Carl Lindhagen finns i ett ångermanlandsspecial i Saepmie Times.

Topelius om samerna 1845-1874 och på utescen på sitt Kuddnäs 2018 & lite annat …

Gångna sommaren besåg vi, jag och min respektive, föreställningen om Zakarias Topelius i Nykarleby. Sedan tidigare har jag intresserat mig för hans bild av samerna i den fär tiden starkt nationalistiskt färgade såväl lyriken som historieskrivningen och andra framställningar hos denne romantiske renässansman.

Ur ”Finland framstäldt i teckningar” 18 december 1845

”Tavastlands kolonisationshistoria tyckes förtjena en större uppmärksamhet, än hittills deråt blifvit egnad. Den tid Birger Jarl med sina ”hatade och panzarklädde riddare” anlände till Tavesternes hamn och derefter anlade Tavastehus slott, bodde Lappar öfverallt i Tavastland jemle Finnarne. Vid reformationstidens slut finner man spår af Lappar i sydligaste delen (Somero). Under Gustaf Vasas tid hade norra delen af provinsen värde blott i egenskap af fiskevatten och skogarna för ekorrskinnens skull samt de usle nomadiserande lapparne, af hvilka förpaktare*) indrefvo skatt. Tidigare än Laukkas, Saarijärvi och Wiitasaari har Rautalampi varit bebodt. Detta har skett genom flyttningar ifrån södra Tavastland. Detta ser man bland annat deraf, att en slägt derstädes ännu heter Ritvanen efter hembyn Ritvanen i Sääksmäki. Småningom hafva äfven frän Savolaks kolonister tillkommit tre andra soknar betjenades i början med prest frän Rautalampi, eller ock reste, enligt en annan sägen, presten i Sysmä någon gång sommartiden dit och höll under ett slags pell gudstjenst vid Ristilahti vik vid södra ändan af sjön Kuhnama i Laukkas.

1 förra hälften af 1400-talet voro konungens fogdar i Tavastehus, Waldemar Djekn och Olof Tavast, ifrigt sysselsatte med att utsända kolonister frän södra delen af provinsen till den norra. Detsamma berättas om en Harald och Ärengisle Andersson seklet förut. Derigenom vanns äfven målet, ty norra Tavastland synes blifvit tidigare bebodt än vissa delar af södra korsholms län i Österbotten. De så kallade äremarker (erämaat), som i Gustaf I:s tid funnos mellan Korsholms län och Hollola häradet och till hvilka Ståthållaren på Nyslott Gustaf Fincke skickade 140 Savolaksbönder att besätta *

* Lapparne kallade sådana konunga olmai d: a. konungens män.”

Ur ”En resa i Finland”, Skrifter XIII (utgiven 1872-74): 

”Det vattenrika finska höglandet, hvars norra delar ännu i början af 16:de seklet genomströfvades af Lappar, fördelar sig på tre stora insjödalar: längst i öster Saimadalen med landskapet Savolaks; dernäst Päjänedalen med landskapet Tavastland och längst i vester Näsijärvidalen, hvars mesta område blifvit räknadt till Satakunda. ”

TEXTKÄLLOR: http://www.nykarleby.fi/topelius/om-topelius/
samt http://runeberg.org/ztfinland/0213.html

ORAVAIS

BILDER OVAN: Vasa och Oravais: Johan Knutson, Helsingfors: Magnus von Wright
Topelius (1850): Okänd sannolikt daguerrotypist.

BILDER NEDAN: 1. Författaren och författarinnan på Topeliusföreställning under den gångna heta sommaren 2018. Selfie. (Vi hoppas att till Saepmie Times no 4/2018 hinna göra en skriftlig rapport med en rekord.-senkommen recension av denna oerhört intressant och njutbara föreställning!)
2. Zacharias Topelius som redaktör för Helsingfors Tidningar år 1845. Bildkälla: Svenska litteratursällskapet i Finland.​​

Avslutningsvis en dikt av denne Mångsidighetens Mästare:

Under rönn och syren.

text: Zacharias Topelius

Blommande sköna dalar, 
hem för mitt hjärtas ro! 
Lummiga gröna salar, 
där vår och kärlek bo! 
Soliga barn av luft och ljus, 
o jag förstår ert tysta sus, 
blommande sköna dalar, 
hem för hjärtats ro!

Säll i syrenens skugga, 
söker jag här mitt hägn. 
Rönnarnas dofter dugga 
finaste blomsterregn. 
Regnet slår ned i hjärtats vår; 
hela dess värld i blommor står. 
Säll i syrenens skugga 
söker jag mitt hägn.

Kom, du min vän i skogen, 
kom, vid min sida sjung! 
Skogen är evigt trogen, 
våren är evigt ung. 
Livet förgår som kvällens fläkt; 
evig är vårens andedräkt. 
Kom, du min vän i skogen, 
vid min sida sjung!

Älskade blåa öga, 
le som i forna dar! 
Låt vita rönnen snöga 
blommor på det som var! 
Skänk glad åt kvällens dagg din tår! 
Vakna på nytt till sol och vår! 
Älskade blåa öga, 
le som forna dar!

Blommande sköna dalar 
stråla av sällhet då; 
klarare våren talar, 
bättre vi den förstå. 
Aftonen rodnar, vakan slår, 
stilla en doft ur hjärtat går. 
Blommande sköna dalar 
stråla sällhet då.

Källa på dikten: http://minata.tripod.com/zto_folkv.html

 

” — thj dend tid de (samene) boede i mangfoldighed i vore fielde, hafde vi ingen skade af dem”Brutala övergrepp mot samer – i Trollheimen II.

” — og nu de ere moxen borte af Fjeldene, har vi slet ingen profit og nytte af de øde fielde, som vi self icke kand bruge.”

Anne Severinsen 1977, del II (hoppas direktlänk fngerar!)
Anne Severinsen – Samene i sør

Trollheimen-01b_1eafc15c7d704d891323578c20fa0efd

Først i 1857 fikk Oppdal almenning skjøte på disse utmarksområ-

dene. Resens innberetning gir ellers inntrykk av at dette overgrepet
skjedde i vinnings hensikt og ikke som resultat av en interessemotsetning
mellom same og bumann. Dette fremgår bl.a. av følgende
bemerkning: «… thj dend tid de (samene) boede i mangfoldighed i
vore fielde, hafde vi ingen skade af dem, og nu de ere moxen borte af Fjeldene, har vi slet ingen profit og nytte af de øde fielde, som vi seif icke kand bruge.»

Dette var Povel Resens kommentar, for 270 år siden — et interessant apropos til dagens debatt om tamreindrift og jordbruk.

KÄLLAN nås annars lättast via

 https://www.trondheim.kommune.no/content/1117712383/Trondhjems-Turistforening—Arbok-1977

BILD: Trollheimen. Via sunndal.com och Wikimedia Commons

Trollheimen-01b_1eafc15c7d704d891323578c20fa0efd

”warest en stenring är hwilken Broby bona säga att dett i forna tijder har warit lappkåija” – Samisk boplats i arkiven 10 km från Mälaren!?

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv: en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times.

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.

FOTO: Zeth Johansson (Sagån)

Zeth Johansson

 

Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson 12 dec 2018

Samisk boplats i arkiven 10 km från Mälaren!? # 1

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv: en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.

FOTO: Zeth Johansson (Sagån)

Zeth Johansson

Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson 12 dec 2018