Swar oppå the rydzse klagemal.
Tijl then skada, som sked ær aff Viborgx læn med lönligit tiwffuerij och roff på rån &c var nadugste herre konung Göstaff biuder nw sin ståthållare, til greffue Johan på Viborgh, ath han skal straffua med retto huad ther j then motten sked ær, och så foruarath med hans högmectighetz fogtar wijd grensen ath thet her epther icke ske skal, och huar thet sker, skal thet tilbörliga straffas.
Tijl thet klagemål om the nye bygning jnne pa högborne förstis grotteförstens land suarar wår naduge herre ath hans högmectighet ær icke vitherligit, ath nogra hans vndersåther haffua annerstadz bygt en på hans högmectighetz land; huar annerlunde kan finnes j rågongana, skal thå samma nya bygning gerna offhysas.
Tijl thet klagemal om Viborgx borgare Jacob Fleming, Albrickt tolk &c suarar hans högmectighet, attj godemen högborne förstis storeförstens sendingebud haffua nw her forhörth ath så icke tilgångit ær som för högborne förste storeförsten klagath ær, vthan ath for:de godz vart för then skuld annamad, ath Gride Boch haffde köpslagath med Tyns Erichson om nogra saltpetra, och nær han samma saltpetra icke leuera kwnne och haffde thå bittalinngenn vpbårith, varth hans godz ther före antastad och var icke mer godzseth en tijl ij(c) mark, och drog lika mod salthpetran &c Och var thetta Tynnes gerningh alena och inthe the andres, som benempde ære.
Jtem om thet klagemål om thet roff, som konungens folk j Påland tog frå Nyn ath thet skulle sedhan vara tagit vijd Wiborgh och senth til Stocholm, swarar hans högmectighet, ath thet giorde konungh Cristierns folk, och ther före haffuer han ther inthet swara til.
Jtem om thet clagemål på Gride Basilij vegne ath Viborgx borgare skula haffua röffuad honum j frå skip och godz &c suarar hans högmectighet ath han ther om haffuer lathit bespörgie och kan icke finnes ath thet ær skeedt aff nogra hans vndersather.
Jtem om thet clagemål ath twå storeförstens befalningxmen vtj Lappeland varde slagne och hans högmectighetz skatt bortagen til i[½](c) Nogordz rwbla &c suarar var nadige herre ath han haffuer ther vthinnan besporth siig, och haffuer forståth att samme ij befalningxmen j sannyngen bliffue slagne, men att skatten skulle ther vara taghen, ær oretteliga klagit för storeförsten j Rydzland och haffde hans vndersåther sielffue vållet samma angrip, ther med ath Jffuan Jacobson med hans sölskap nogot til förna hade slagit på samma stad vthöffuer xxx godha bönder j hell, tagit them j frå iij(c) renar, med the ägedeler, som the förde och var vel wijd lx(m) mark värth. När then skade varder viderlagd, skal gerna til tänkes, ath then skade skal och viderlagdt vardha.
Jtem samme Jffuan Jacobson slo j hel xxiiij men, och ij quinnor wijd træsken j samma Lappeland, thess ligis Grippe the iiij drenger, och förde med siig til Rydzsland, och vj men sloppe blotthe j skoghen. The toge och fra them xxv håper och alla theris fiska, nätt, kläder, kettslar och theris matt &c; war wärt til hopa j(m) mark, trengde them, och en nw trenga frå siit eget fiske vatn, som the draga skatt och skwl vthaff, så ath the icke torffua fara och fiskie och brwche siig som the aff alder giort haffua. Begærer var nadige herre ath ther må och ske viderlegningh före och fongana lösse giffuass, och ath storeförsten wille biude sine vndersåther och böndher til, ath the icke her effter skwla göra nogot forfångh in på samma treske, thet med rette hans nadis vndersåther tilhörer.
Ytermere medhan fridhen, som var beleffuad vtj her Suantes tijd til lx år emellom Suerige och Rydzland, ær nw samtykt och confirmered på beggis sider med korskysning och fridzbreffsens besegling til for:de åratals terminen, vil högmectig förste konung Göstaff, vår nadige herre, ssamma frijd oforkrænkt holla och holles latha vthaff alla sina vndersather, inthet twäkandis ath storeförsten her Vasilius &c, herre och kiesare vthöffuer alth Rydseland, jw så göra vil på then sidhan.
Doch ligeuel effter mang fogtha skiffte offthe sker j kort tijd wijd grensen, och bliffuer for then skuld forsummad, ath then skade, som sker med roff, brand och tiuffuerij, lönliga och oppenbårliga, bliffuer icke altijd retteliga ransakat och tilbörliga straffat, vthan then ene skiuther saken i fra sich til then andra segiandis, ath then skade ær icke sked j myn tijd, och ther med få thij ingen viderlegningh eller rett, som skadhan haffua j hondom.
Synes för then skuld var keriste nadige herre rådeligit vara, ath en fulmyndog off huarth ryket tilskickad bliffuer wijd grensen, pa begge sider, som j samma månad, ther skadhen sker vppa, skal latha straffa och fly rett och viderlægning för skadha, eller sielffuer betalan. Ellix haffua the skalkar, som bo wijd grensen, lithen forsyn til ath brwka sijt skalkerij, huar in på annan, som the plæga göra. Hær oppå begærar var keriste nadigiste herre vetha store förstens &c sinne, goda råd, och mening, gönum hans scriffteligh vnderuisning, ther hans hög:[mectughet] kan siig epterrette hwre han ther om skal forordineret med sin ståthållare på Viborgh greffue Johan och flere befalningxmen vijd grensen.
Jtem om köpmæn, som plæge ferdes mellom Suerige och Rydzland på begge sider &c ær var kereste nadege herre til frijdz ath the bruka sijt bestha huar med annan som gammalt och fordt varidt haffuer, och före the varor som nyttoge ære.
Och om storeförsten lather alla waror j sijt land, som her tiæna kwnne, vara frij och oforbudna, som ær salthpeter och annat huad thet helsth vara kan, så vil och vår kereste nadige herre latha vareth med the varor, som falla her j landit. Men huar nogot forbud sker på then annan sidhan, ær loffligit ath så och sker her j landit.