Vi erinrar oss Sverre Fjellheim; och har kanske en fyrahundraårig sedvanerätt i östra/nordöstra Medelpad.
Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall, Medelpads
förnämsta stad, belägen vid ändan av en lång vik av Bottniska
havet, nog djup för dess handelsfartyg, med vilka den utskeppar
en del järn, timmer, harts, smör och fisk. Den är helt och hållet
byggd av trä, även kyrkan.
Man berättade oss, att lappar under vintern plägade visa sig
i stadens omgivningar, men nu hade de redan försvunnit. Vi
stannade i Sundsvall blott för att äta middag och byta om hästar
och lämnade sedan staden vid tvåtiden på eftermiddagen. Några
mil längre bort kommo vi in i Ångermanland, genom vilket land-
skap vi färdades dels i släde eller vagn och dels till häst, allt-
eftersom vi funno vägarna mer eller mindre farbara. När vi passerade
Ångermanälven, som giver detta landskap sitt namn (åtminstone efter
den allmännaste uppfattningen), hörde vi, att under den strängaste
vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns
slut drogo de sig sedan liksom de andra upp bland de svenska
och norska fjällen. Detta landskap och de fyra, jag sist nämnt,
samt ett femte, som kallades Umeland, beläget på vår väg norrut,
188 —
sägas fordom hava utgjort vad de gamle kallade Jotunhem. Ånger-
manland har en mängd goda hamnar, höga och täta furuskogar,
mycket litet ängsmark och ännu mindre åkerjord. Det säges
fordom hava varit det förnämsta tillhållet för de sjörövare, man
kallade kapare, ett namn som enligt några är att härleda från
de gethudar {capra, get), vari de klädde sig. De kunna själva
hava givit anledning till fabeln om satyrerna, om lapparna icke
gjort det före dem. Sjörövarna hade lätt att gömma sig med
bytet i dessa skogar och bland dessa berg, där flera av naturen
eller med konst urholkade grottor erbjödo synnerligen frestande
tillhåll.
FULL TEXT https://archive.org/stream/4T140NOR/4T0140NOR_djvu.txt
Detta ska vara utsikten från Klissberget mot Selångers kärnbygd.
Foto/upplagt av OlaHammer på Youtube.
Klissberget har under långa tider varit en av de viktigare samlings- och betesplatserna för fjällsamernas vinterbete. Intervjuade en man, som föddes i början av 1910-talet, som mycket väl minns de årliga flyttningar dit. De intiliggande byarna Nackstas och Kolstas byskogar och utmarker användes ofta också till vinterbete.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.