SAEPMIE TIMES
¡¡¡Helg-deal:!!! Sö 31 mars* & mån 1 april
* Inget aprilskämt!
Alla 8 utgivna nr
Samt 3 bilagor
400 sidor
Saepmie Times
144 kr
Swish
0729070058
Eller epost saepmietalks@gmail.com
För bankkontonr
Foto av författaren.
TOLGA, Hedmark (idag Innlandet fylke)
lördag 27 juli 1799
”Når finnene* bare hade 8-9 dyr, hendte det at 5-6 familier slo seg sammen for å få en noenlunde skikkelig hop.
Den gamle manns bror hade omtrent like mange dyr som han selv og hade slått lejr to, tre mil borte.
Vi anstrengte oss for å få klarlagt på hvilken tid denne koloni av finner første gang slo seg ned i disse fjell, men fikk ikke noe tilfredsstillende svar. Svigersønnen sa at den gamle manns far var født på fjellet, og det var alt han visste. Herr Knoph sa att de hadde holdt til i fjellene her før Røros var kjent.” (s. 136)
Ur Thomas Robert Malthus
REISEDAGBOK FRA NORGE 1799
(Orig. The Travel Diaries of Thomas Robert Malthus)
* finner (norska) = samer
Redigerad av Patricia James
Till norska av Thor Bryn
J. W. Cappelens förslag A-S. Oslo 1968.
Thomas Robert Malthus, (1766-1644), född i Westcott, Surrey, död i Bath, var en brittisk präst, nationalekonom och demograf.
Mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Robert_Malthus
Svigersønnen sa at den gamle manns far var født på fjellet, og det var alt han visste. Herr Knoph sa att de hadde holdt til i fjellene her før Røros var kjent.
Var blev alla samer av, hur omfattande var de etniska rensningarna?
Och var och när talades Petrus Holmbergers gästrikesamiska (L-G Larsson 2018)?
Historiker & hälsingekännare Peter Ericson pekar ut frågeställningar utifrån senaste rönen. Lokalt, nationellt, en smula internationellt över Ålands hav och Bottenhavet behandlas det svindlande tidsdjupet i perioden 200 – 2022 AD mellan Dellen och Ljusnan.
Du som kommer och lyssnar har också chansen att på plats beställa GÅUDIES, essäsamlingen som släppt om ett år.
NATURLIGTVIS kan sameföreningar, samiska förvaltningskommuner samt studieförbund med fördel också boka detta!
In English and Swedish.
Generellt om samernas historia och FÖRhistoria, om sanningskommissioner och sakligt om samernas historia. Vänder upp och ned på perspektiven och har mycket god överblick över dagens forskning.
Kan på t ex gymnasiet gå igenom grunderna för etnicitet och urfolksbegreppen; kan för universitet och forskarutbildningar problematisera metod och gå igenom min källanvändning! Kolonisation!
Detta program kan bokas för alla stadier från åk 6 genom gymnasiet och upp till högskola – universitet. Skräddarsys efter Era behov och önskemål!
Peter Ericson, historiker. Bakgrund: sakkunnig i tre sedvanemål, utredare inför svensk-norska renbetskonventionen, faktagranskare i och medarbetare i Ájttes nyliga utställning om tvångsförflyttningar; undervisar samiska Vägvisarna (skolpresentatörerna under senare år) i samernas historia; universitetsadjunkt i samernas historia, etniska relationer etc på bl a Umeå universitet; ansvarig för stadsvandringar i samiska föregångskvinnors spår i Stockholm. Föreläsare speciellt aktiv 2015-2019 men också tidigare och senare. Har föreläst på en hel del skolor i tex Dalarna och i finländska regionerna Nyland och Österbotten. Ej finska men gärna på engelska!
TEMA: hela Sápmi inkl Norge och Ryssland; annars fokus Sverige och Finland; samisk kvinnohistoria, samisk frigörelse; sanningskommissioner, rättshistoria, ingrepp och tvångsförflyttningar mm mm.
TRETTIO ÅRS ERFARENHET!
Peter Ericson
Boka via sms +46729070058
Epost saepmietalks@gmail.com
Länk till nya beställningssidan:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR34Rj9FtjOWbLAkNta4n8D8H6-CvXr3oipgn8cR3Eikpggpsfyh0JicOGg
Intresseanmälan för boken Gåudies : Essäer om samernas historia
Lite mer om boken:
Gåudies tar form: Om folkvandringstida Högomsriket och tiden före i Midälvaland, ca 200-500 AD, sydursamiskatalarna med tre nya avsnitt till bloggartikelseriens nya, redigerade versioner; förhistoriska ortnamn, mittnordiska och bottniska allianser i det anglosaxiska världen kallar middle iron age; samt massor om samernas ”mellansvenska” historia. Och om sjösamerna i Medelpad, skogssamerna i Hälsingland osv. Vi tar fatt i det nu aktuella forskningsläget – utreder, utvecklar allt därifrån.
Boken innehåller även en hel del om den glömda sydliga samt kustbundna samiska historien och förhistorian i Finland.
Gåudies innehåller också artiklar från historisk tid och en del om den tidigaste organiseringen och samarbetet mellan Carl/Anna Lindhagen och samiska portalgestalter. Som vanligt i mina projekt har kvinnorna en mycket framskjuten plats.
Gåudies kan Du beställa här och nu. Se länken ovan! Lägger in den igen:
Länk till nya beställningssidan:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR34Rj9FtjOWbLAkNta4n8D8H6-CvXr3oipgn8cR3Eikpggpsfyh0JicOGg
Intresseanmälan för boken Gåudies : Essäer om samernas historia
Detalj ur N. G. Nilssons foto från Sollefteå 1898: en vintergrupp med samer från bl a västra Tåsjölandet.
Torkel Larsson Kråik syns i mitten mot höger, längst av alla.
Ha det gott & hoppas Du hjälper mig att få boken utgiven genom att beställa och/eller köpa den!
Dela även gärna detta ”överallt”!
OBS: Förköp med viss rabatt kommer att erbjudas vid varje månadsslut, ibland andra tider.
Det kommer då att röra sig om endast ett begränsat antal förköpare (frakt/porto tillkommer).
Med vänlig hälsning
Bloggredaktör
Peter Ericson
Länk till nya beställningssidan:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR34Rj9FtjOWbLAkNta4n8D8H6-CvXr3oipgn8cR3Eikpggpsfyh0JicOGg
Intresseanmälan för boken Gåudies : Essäer om samernas historia
Lite om boken:
Gåudies tar form: Om folkvandringstida Högomsriket och tiden före i Midälvaland, ca 200-500 AD, sydursamiskatalarna med tre nya avsnitt till bloggartikelseriens nya, redigerade versioner; förhistoriska ortnamn, mittnordiska och bottniska allianser i det anglosaxiska världen kallar middle iron age; samt massor om samernas ”mellansvenska” historia. Och om sjösamerna i Medelpad, skogssamerna i Hälsingland osv. Vi tar fatt i det nu aktuella forskningsläget – utreder, utvecklar allt därifrån.
Boken innehålle även en hel del om den glömda sydliga samt kustbundna samiska historien och förhistorian i Finland.
Gåudies innehåller också artiklea från historisk tid och en del om den tidigaste organiseringen och samarbetet mellan Carl och Anna Lindhagen och samiska portalgestalter. Som vanligt i mina projekt har kvinnorna en mycket framkskjuten plats.
Gåudies kan Du beställa här och nu. Se länken ovan!
Ha det gott & hoppas Du hjälper mig att få boken utgiven genom att köpa den! 
Dela även gärna detta ”överallt”!
Med vänlig hälsning
Bloggredaktör
Peter Ericson
Ny, redigerad version 18 aug 2021, kl 12.54 finsk tid.
English part towards the end.
Apropå dagens situation och världsläge med desperata flyktingar.
Efter att massakern på Karlö med flera hundratals döda ägt rum den 21 september 1714,
rullades ett enormt flyktingdrama (om än inom det svenska riket) igång som skulle pågå i decennier.
Isoviha betyder egentligen Det stora hatet, vilket kanske mer målande visar vad det handlar om.
Men det gör nog dokumentationen nedan också:
Länk till resten: https://www.genealogia.fi/hakem/flykting/flykting57.htm
| Maria Michelsdotter, änckia fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. _des man och 2. små barn upbrände. | |
| 7695 | Lisa Josephsdotter, änckia fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. b: 4. |
| 7696 | Karin Larsdotter, änckia fr: Kronoby. i: Härnösand. |
| 7697 | Britha Erichsdotter fr: Gamla Karleby. i: Härnösand. _fader- och moderlös. |
| 7698 | Michel Michelsson fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. l: ja. |
| 7699 | Valborg Matsdotter, änckia fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. |
| 7700 | Lars Hindersson fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. b: 2. l: ja. |
| 7701 | Margreta Vijkare fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. _en blinder flicka. |
| 7702 | Beata Andersdotter fr: Karlö. i: Härnösand. _fader och moderlös. |
| 7703 | Britha Thomasdotter fr: Karlö. i: Härnösand. _med sin bror. |
| 7704 | Helena Andersdotter, piga fr: Malax. i: Härnösand. _har fehl på sit förstånd. |
| 7705 | Margreta Ersdotter fr: Malax. i: Härnösand. p: 1. _med sin Son som faller i brott. |
| 7706 | Maria Michelsdotter, änckia fr: Malax. i: Härnösand. _gl. |
| 7707 | Johan Andersson fr: Malax. i: Härnösand. b: 1. l: ja. |
| 7708 | Johan Matsson fr: Malax. i: Härnösand. b: 2. l: ja. |
| 7709 | Daniel Johansson fr: Malax. i: Härnösand. b: 2. l: ja. _sielf siuker. |
| 7710 | Britha Zigfridsdotter, piga fr: Kalajoki. i: Härnösand. |
| 7711 | Helena Larsdotter, Ryttare änckia fr: Viborg. i: Härnösand. |
| 7712 | Margreta Isacksdotter, hustru fr: Vörå. i: Härnösand. |
| 7713 | Joseph Michelsson Zar fr: Brahestad. i: Härnösand. |
| 7714 | Karin Josephsdotter, hustru fr: Limingo. i: Härnösand. |
| 7715 | Jacob Gabrielsson fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _sielf blinder. |
| 7716 | Mats Johansson fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. |
| 7717 | Cristiern Johansson fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. l: ja. _4 st dotter barn. |
| 7718 | Anders Matsson fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3. |
| 7719 | Simon Jacobsson fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja. |
| 7720 | Johan Ersson fr: Nykarleby. i: Säbrå. _en liten gosse fader- och moderlös. |
| 7721 | Margreta, änckia fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. _barnen små. |
| 7722 | Karin Jöransdotter, änckia fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3. _barnen små. |
| 7723 | Anna Ersdotter, flicka fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. f: 1. _en liten flicka fader- och moderlös. |
| 7724 | Malin, flicka fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. f: 1. _en liten flicka om 5. åhr fader och moderlös. |
| 7725 | Elias Matsson fr: Vasa. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. |
| 7726 | Anna Larsdotter fr: Vasa. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja. |
| 7727 | Marcus Ersson fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. |
| 7728 | Mats Hansson fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. |
| 7729 | Mats Simonsson fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _sampt en uthgammal Moder. |
| 7730 | Grels Fridrichson fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _och 2 st. oskylde barn dem han tagit på flychten. |
| 7731 | Hans Zigfridsson fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja. |
| 7732 | Beata Johansdotter fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. _oferdig. |
| 7733 | Nils Nilsson, styrman fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. l: ja. _des hustru är siuker. |
| 7734 | Mats Matsson Hemalaine fr: Brahestad. i: Säbrå sn. _en gl. gubbe. |
| 7735 | Karin Johansdotter, hustru fr: Brahestad. i: Säbrå sn. b: 2. _illa af fienden medfarne. |
| 7736 | Anna Limberg, hustru fr: Kexholm. i: Säbrå sn. f: 1. _med en liten dotter flychtig i 8 åhr. |
| 7737 | Catharina Grå, Lieutnants fru fr: Kexholm. i: Säbrå sn. f: 1. |
| 7738 | Johan Fonzelius, Cappellan fr: Ikalis. i: Stigsjö sn. b: 6. l: ja. |
| 7739 | Anna Maja Cosander, Fru i: Stigsjö sn. f: 1. _med en liten flicka. |
| 7740 | Karin, änckia fr: Kalix. i: Stigsjö sn. b: 1. |
| 7741 | Soldat fr: Kalix. i: Stigsjö sn. _3 st. förafskedade soldater. |
| 7742 | Johan Simonsson fr: Viborg. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja. |
| 7743 | Mårten Andersson fr: Viborg. i: Stigsjö sn. l: ja. |
| 7744 | Pähr Danielson fr: Malax. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja. |
| 7745 | Johan Johansson fr: Malax. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja. |
| 7746 | Brita Hansdotter, hustru fr: Borgå. i: Stigsjö sn. b: 3. |
| 7747 | Johan Jacobsson fr: Nykarleby. i: Stigsjö sn. b: 4. l: ja. |
| 7748 | Johan Olofsson fr: Nykarleby. i: Stigsjö sn. b: 2. l: ja. |
| 7749 | Erich Larson i: Häggdångers sn. b: 3. l: ja. _hustrun gl. |
| 7750 | Nils Månsson i: Häggdångers sn. l: ja. _siukliga. |
| 7751 | Johan Jacobsson i: Häggdångers sn. b: 2. l: ja. |
| 7752 | Michel Jacobsson i: Häggdångers sn. f: 1. _och en flicka. |
| 7753 | Jacob Sigfridson i: Häggdångers sn. b: 1. l: ja. _sampt modern. |
| 7754 | Anders Påhlsson i: Häggdångers sn. b: 1. l: ja. _och half styfsystren. |
| 7755 | Mats Matson i: Häggdångers sn. b: 2. l: ja. _och styfswägerskan. |
| 7756 | Mats Sigfridsson i: Häggdångers sn. b: många. l: ja. |
| 7757 | Anna Andersdotter, Wachtmästare änckia i: Nora sn. |
| 7758 | Margreta Lithovia, Cappellans änckia fr: Limingo. i: Nora sn. l: nej. gm: Erici Torvonius, Cappellan. |
| 7759 | Anna Claesdotter Alholm, postmästars änckia fr: Kajana. i: Nora sn. |
| 7760 | Karin Clemensdotter, borgare änckia fr: Uleåborg. i: Nora sn. f: 1. |
| 7761 | Anna Henrichsdotter, borgare änckia fr: Borgå. i: Nora sn. b: 1. |
| 7762 | Anna Arwedsdotter, änckia fr: Närpes. i: Nora sn. b: 1. |
| 7763 | Mats Andersson fr: Närpes. i: Nora sn. b: 2. l: ja. _et barn, sampt et sit swågers barn. |
| 7764 | Olof Andersson fr: Närpes. i: Nora sn. b: 2. l: ja. |
| 7765 | Mats Danielsson fr: Pedersöre. i: Nora sn. b: 2. l: ja. |
| 7766 | Daniel Danielsson fr: Pedersöre. i: Nora sn. b: 2. l: ja. |
| 7767 | Lisa Ersdotter, änckia fr: Pedersöre. i: Nora sn. _uthfattiger. |
| 7768 | Lisa O.dotter [?], änckia fr: Pedersöre. i: Nora sn. _utfattiger. |
| 7769 | Jacob Matsson fr: Vasa. i: Nora sn. b: 1. l: ja. |
| 7770 | Pähr Hindersson, borgare fr: Brahestad. i: Nora sn. |
| 7771 | Erich Larsson fr: Lappfjärd. i: Nora sn. l: ja. |
| 7772 | Erich Olofson fr: Jakobstad. i: Bjärtrå sn. b: många. l: ja. |
| 7773 | Gösta Ersson fr: Jakobstad. i: Bjärtrå sn. b: 4. l: ja. |
| 7774 | Malin, änckia fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn. |
| 7775 | Jacob Göstasson fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn. b: 3. l: ja. |
| 7776 | Lisa, änckia fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn. b: 2. |
| 7777 | Johan Johansson fr: Kristinestad. i: Bjärtrå sn. b: 3. l: ja. |
| 7778 | Beata, änckia fr: Kristinestad. i: Bjärtrå sn. b: 2. _barnen små. |
| 7779 | Karin Johansdotter, hustru fr: Pedersöre. i: Bjärtrå sn. b: 1. |
| 7780 | Henricus Norström, Cancelliepost fr: Helsingfors. i: Skog sn. b: 3. l: ja. _barnen små. |
| 7781 | Hindrich Berntson fr: Malax. i: Skog sn. b: 1. l: ja. |
| 7782 | Pähr Hansson fr: Närpes. i: Skog sn. b: 3. l: ja. |
| 7783 | Hindrich Hansson fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja. |
| 7784 | Michel Hindersson fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja. |
| 7785 | Johan Bartholdson fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja. |
| 7786 | Hendricus Langell, Collega Schola Trivialis fr: Viborg. i: Boteå past. b: 2. l: ja. |
| 7787 | Helena Enqvist, änckia fr: Kronoby. i: Boteå past. b: 2. _fattig, med sin gl. moder. |
| 7788 | Johannes Vestzynthius, comminister fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 5. l: ja. |
| 7789 | Joseph Lang fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 4. _barnen små. |
| 7790 | Olof Jonsson Skytt fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 2. l: ja. _Dito en gl. änckia. |
| 7791 | Beata Sander, borgare änckia fr: Vasa. i: Boteå past. f: 1. |
| 7792 | Johan Hindersson fr: Vasa. i: Boteå past. b: 1. l: ja. |
| 7793 | Margreta Matsdotter, borgare änckia fr: Vasa. i: Boteå past. |
| 7794 | Anders Johansson fr: Kronoby. i: Boteå past. b: 2. _barnen små. |
| 7795 | Mats Eliaesson fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1. l: ja. _med Swärmodren och des dotter. |
| 7796 | Beata, änckia fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1. |
| 7797 | Hans Matsson fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1. l: ja. _och ålderstegen Moder. |
| 7798 | Gabriel Petzius, Kyrkioherde fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: ja. _ålderstigen. |
| 7799 | Gabriel Petzius fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1. l: ja. _son till kyrkioherde Gabriel Petzius. |
| 7800 | Mats Simonson Luadon [Luoto?] fr: Brahestad. i: Torsåkers past. f: 1. l: ja. |
| 7801 | Brita, änckia fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 2. |
| 7802 | Johan Sauvola fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1. l: ja. |
| 7803 | Änckia fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Jacob Johansson. _utfattig. |
| 7804 | Margreta, änckia fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Sippala. _är blinder. |
| 7805 | Malin, änckia fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Joseph Sippala. |
| 7806 | Johan Törnala fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1. |
| 7807 | Margreta Korpi, änckia fr: Brahestad. i: Torsåkers past. |
| 7808 | Margreta Buodi, änckia fr: Brahestad. i: Torsåkers past. |
| 7809 | Erich Matsson, Lindwäfware fr: Jakobstad. i: Torsåkers past. b: 4. l: ja. |
| 7810 | Anders Matsson fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. _är gl. och illa bränd af ryssen. |
| 7811 | Pähr Pährsson fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. f: 1. l: ja. _med en liten flicka, är sielf gl. och siukelig. |
| 7812 | Mats Hansson fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. b: 2. l: ja. _af Ryssen illa slagne. |
Det finns oändligt många fler namn och livsöden i länken ovan.
Här i länken är också hela 478-sidiga Aminoff-Winbergs På flykt i eget land (2007): https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/28126/AminoffJohanna.pdf
”När kosackernas fartyg rundar udden klyvs deras munnar i breda leenden. De seglar fram till Karlös sanddyner och vadar i land. Natten ligger mörk den 21 september 1714. Nu inleds ett av de värsta blodbaden någonsin i Finland. 800 flyktingar som sökt skydd spåras upp och huggs ihjäl.
Kosackernas härjningar i Finland under stora ofreden levde länge i det kollektiva minnet. Zacharias Topelius skrev sagan om björken och stjärnan, om de två syskonen som rövas bort av ryssarna men till slut hittar hem för att de minns stjärnan som man kunde se mellan björkens grenar där två sjungande fåglar hade byggt bo.
Topelius visste vad han skrev om. Hans egen farfars far Kristoffer Toppelius kidnappades 1714, sju år gammal, av kosacker utanför Muhos där hans familj gömde sig. Han fördes till S:t Petersburg och såldes som slav, men lyckades rymma efter ett år. Den unge pojken visste att han skulle gå västerut mot solnedgången för att komma hem. Till slut lyckas han få lift till Stockholm dit också hans familj flytt från Uleåborg. Av en slump möter Kristoffer sin mor på Skeppsbron där hon tvättar kläder.
Denna sannsaga fick, som alla Topelius sagor, ett lyckligt slut.
Stora ofreden kallas den ryska ockupationen 1713–1721. Efter att den svenska hären gått under i slaget vid Poltava 1709 stod Sveriges östgräns vidöppen. Det var bara att ta för sig. Och tsar Peter den stores order till ockupationstruppernas befälhavare, generalamiral Feodor Apraksin, var entydig:
”Vi skola icke allenast intaga Finland, utan även intränga i själva Sverige”.
Peter den stores idé för att lösa de eviga konflikterna med Sverige var att man skapade ett brett, sönderbränt och obeboeligt ingenmansland genom Österbotten där ingen människa kunde få sin försörjning, än mindre någon anfallande här.
Tanken var att ju färre som bodde i Finland, desto bättre. Därför högg man ihjäl alla man kom åt. Även om det fanns en idé bakom alla grymheter behövde kosackerna knappast någon uppmuntran för att bränna, röva, våldta och tortera. Det hörde till krigets lagar, den starkares rätt gällde. — ”
Mer här i länken: https://www.hbl.fi/artikel/har-hogg-kosackerna-ihjal-800/
På samma sätt hade svenska soldater terroriserat Polen och Tyskland i hundra år. Nu när blodtörstiga, främmande trupper för första gången vällde in i Sverige blev chocken så mycket större.
Ur ett annat perspektiv (2018) och österbottniska bloggen Hävderna förtäljer:
http://havdernafortaljer.blogspot.com/2018/
Vi citerar:
Johan Anderssons döttrar kan identifieras med hjälp av uppgifterna i tingsprotokollet från 1729 samt äldre kyrkböcker och mantalslängder. Johan Andersson hade följande barn i ungefärlig åldersordning:
Det här visar också under vilka fruktansvärda omständigheter dåtida undersåtar i det svenska riket levde då.
According to newer research, the amount of those killed is closer to 20,000. Newer research also estimates the number of enslaved children and women to be closer to 30,000.
More facts and a summary in English:
Plundering and raping was widespread, especially in Ostrobothnia and in communities near the major roads. Churches were looted, Isokyrö was burned to the ground. A scorched earth zone several hundred kilometers wide was burned to hinder Swedish counteroffensives. At least 5,000 Finns were killed and some 10,000 taken away as slaves, of whom only a few thousand would ever return;[5] According to newer research, the amount of those killed is closer to 20,000.[6] Newer research also estimates the number of enslaved children and women to be closer to 30,000.[7] Thousands, especially officials, also fled to the (relative) safety of Sweden. The poorer peasants hid in the woods to avoid the ravages of the occupiers and their press-gangs.[8] Atrocities were at their worst between 1714 and 1717 when the Swedish Count Gustaf Otto Douglas, who had defected to the Russian side during the war, was in charge of the occupation.
In addition to the predations of the Russian occupants, Finland was struck – as were most other Baltic countries at the time – by the plague. In Helsinki, 1,185 people died: nearly two-thirds of the population. Plague already had struck Finland before the Russian invasion, sapping the strength of Sweden in Finland.[8]
More here: https://en.wikipedia.org/wiki/Finland_during_the_Great_Northern_War
Fyndet utav dessa mina och mormors anor, Michael och Märta eller Märetha Christiansdotter, bägga födda på 1690-talet väckte mitt intresse för den här frågan. Tack, Björn Thunberg!
Österbottningen och forne Lochteåbon Michael/Mikael är min mmmfmmfmf, dvs mormors morfars mormors farmors far resp mm mf mm fm m, mormorsmorfarsmormorsfarmorsmor (oavsiktligt skilda skrivsätt!). Släktgrenen är mycket högakustenpräglad och till det återkommer jag!
Mikael Häring
f. 1696-00-00
Lochteå [Österbotten],
d. 1773-03-01
Myre, Vibyggerå,Västernorrlands län
Kronobåtsman Myre, Vibyggerå
samt
Märta Kristiansdotter
f. 1695-03-15
Berg, Vibyggerå, Västernorrlands län
bg. 1758-08-03
Myre, Vibyggerå, Västernorrlands län
Myre, Vibyggerå
Peter Ericson 18 augusti 2021
Av Peter Ericson 2021
Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 2010-talet har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd rådde praktiskt taget hela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s k Pax Romana 27 – 180 AD.
Till detta kom att du när som helst kunde bli tillfångatagen och sålunda förvandlas till träl.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar
En tid som ser slutet av det som alltså brukar refereras till som Pax Romana – en tid kanske inte så mycket av fred, men av romersk välmåga och expansion. In kommer en ny (proto-)europakarta, med bortflyktade kelter och ett av goter sönderslaget Skytien samt ett mångfacetterat Germanien som tar alltmer form, dock bestående av en mängd mer eller mindre disparata stammar.
För att förstå den medeltidiga järnåldern (eller sena förromerska järnåldern; begreppen är alltför lätta att snubbla på!) och folkvandringstiden bättre, måste vi hitta en mer internationell eller, om uttrycket tillåts i sammanhanget, pan-europeisk synvinkel. Vi har därför tittat på alla folken och deras runtomkring i en period som i sin helhet tveklöst präglas av omfattande, flertaliga folkomflyttningar, men också i enlighet därmed av etableringar och nyvunnen terräng. krigen känner vi till, men vet vi om vilka samarbeten som funnits? Europabegreppet är ungefär det moderna, till och med Ural och en kaukasisk gråzon.
SPOTLIGHT PÅ PERIODEN CA 200 – 550 AD.
Vi tar alltså ett lite större internationellt grepp den här gången. För att förstå den här tiden behöver man ju också gå utanför den såväl i tid som i rum (vilken självklart gäller samtliga historiska epoker). Då jag har en svaghet för s k mentalitetshistoria, vill jag hävda att min egen förståelse för studiefälten ifråga ökar i direkt proportion med tilltagande informationsmängd (naturligtvis inom vissa rimliga gränser!). Och eftersom Ultima Thule, alltså Yttersta Norden, praktiskt taget var okänt för den dåtida världen, som i det här sammanhanget ofta brukar vara synonymt med Mare Nostrums, dvs medelhavsbornas hemmaplan, blir det en hel del att försöka fylla ut i och omkring det blurriga området som kan ha kallats saker som ”The North”. Där prisar vi arkeologin, vars arbeten vi levt tätt intill snudd på ”24/7” egentligen sedan gångna sommaren – men i allra högsta grad sedan i julas. Och i författarens fall har jag arbetat mycket nära och tätt ihop med arkeologer sedan 1990-talet. Men av respekt för dessa, har jag förut aldrig vågat mig på att klampa in på deras områden. Men nu är det alltså dags!
Med ett glupskt romersk imperium i fonden i åtskilliga århundraden torde folken i norr lärt sig att vara pragmatiska och försiktiga. Samtidigt kom makten att utgå ifrån krigsveteraner och härdade krigartyper som vistas nere i hetluften. I en sådan situation torde de sydursamisktalande migranterna ca 200-800 AD (Piha 2018, 2020, Heikkilä 2014), ha varit en dynamisk och gynnsam kraft vid sidan av till exempel trälar, skogsfolk och bönder.
Handelsnätverken över det bottniska innanhavet gick dels via Danmark, samt tillkom en kommersiellt stärkt Vistula-region i norra Polen; där balter, finsktalande (främst Finnic, dvs östersjöfinska) folk varav inte minst proto-ester och andra antingen substrat- eller proto-befolkningar till slaver och framförallt de starkare och i överhöghet positionerade visigoterna (mer nedan!), vilka under sena 100-, hela 200- och en väsentlig del av 300-talet AD gjorde anspråk dels på att ersätta Skytiens härskande dynastier, dels ha makten i en växande union av småriken från Svarta Havet och upp till Skåneländerna.
I den här situationen började det så småningom, först 170 och senare kring 370-380 AD, att bränna under fötterna på de folk som vistades i södra Finland. Ur-suomerna eller snarare urfinsktalarna spred sig i sinom tid rätt norrut, österut och västerut, medan sydursamerna tämligen omgående tycks ha börjat röra på sig västerut och nordursamerna likt ursuomerna norrut. Men i de här givna epokerna finner vi finnarnas eller finländarnas förmödrar och -fäder tämligen förhållandevis rotfasta. De hade etablerat ett till synes balanserat förhållande till goterna (- Inemot tusen lånord! Kallio 2015) och först och främst börjat utveckla jordbruket alltmer. Även om det slog fel, hade man börjat rota sig.
Beträffande frågan om sydursamisktalarnas förflyttande till dagens södra och mellersta Norrland i nuvarande Sverige kan man alltid diskutera antal migrationer och decennier samt årtal (liksom hur många flyttvågor), men principen står klar:
En migration 200 AD har Piha (2018, 2020a, 2020b) nu slagit fast, och det är vad vi har att rätta oss efter. En annan, senare, ca 800 AD, har Mikka Kalevi Hekkilä (2014) föreslagit – se citat härnedan, förvisso hämtat ur en passage dels i en tid senare än den vi behandlar, dels i en kontext där vi inte riktigt kan följa Heikkiläs tankegång fullt ut.
En tredje (under Attilas epok) postulerar vi i denna artikel.
Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59)
Heikkilä 2014: s 238
I det geografiska tomrummet mellan romerska bronser och nordligare asbestkeramik (förvisso också den med tidigare påtalad koppling till protosamisk kultur) kom således någon gång mellan 170 AD och 375 AD (Piha 2018, 2020) minst en migrationsvåg från sydöst och det sjödistrikt som idag heter Saimen (i äldre historien, ännu i medio 1800-tal, gick det under namnet Lapwesi), detta kan alltså ha skett i en eller flera omgångar. Vår uppfattning är att en första kontingent migranter kom, med stora jakt-/fiske-/ fångstfärdigheter, järnframställningsteknik och framåtanda runt år 190 AD. Det bör ha varit en heterogen och näringsdifferentierad skara, som inte behöver ha varit alltför stor. Kanske ett par hundra vuxna i den första omgången. Parallellt med dessa sydursamisktalares västerutrörelse, eventuellt bara aningen senare, anar vi även nordursamisktalares rörelser norrut. Sydursamisktalarna tros ha avskilt sig i sydväst och kan under en kortare övergångsperiod ha hållit till förslagsvis i Noux, dvs Nuoksi, det finländska nationalparksområde som bär ett samiskt namn (betyder svan. Nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ och skoltsamiskans njuhčč kan sedan jämföras med dagens sydsamiskas njoktje) – samt någon annan kortare tid vid kusten.
till de sydursamiska kontingenterna kom även de estniska stammarna i Darsgärde, Uppland (senast) i den senare delen av folkvandringstiden. Om detta har Björn Ambrosiani skrivit (mer i kommande artikelavsnitt); och vi själva har i tidigare artikelavsnitt beskrivit den etniska situationen i norr. Vi kommer även senare att återkomma dit.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar. Tidigare språkvetare ända tillbaka till Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen med efterföljare som Kallio, Aikio, Heikkilä med flera har sedan byggt på den vedertagna uppfattningen om sydursamiskans och andra urformers ungefärliga väg, som alltså nu specificerats ytterligare.
Modell, hypotes 1: Av mycket att döma kan den första migrationsvågen ha tagit en nordligare rutt (än den andra vågen), sannolikt angörande kust eller fast mark vintertid i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland, kanske Singö/Gräsö-Forsmark-Österlövsta. Ser vi sedan på situationen tre generationer eller drygt ett sekel senare (ca 290-300 AD) har vi en etablerad järntillverkning och samarbete med lokal elit i Frösön. Tittar vi ytterligare tre generationer har vi ett etablerat Högom och ser vi totalt sju generationer från en första migration, har vi Högom som underkuvat Frösön och en redan nedåtgående (Ramqvist 2012, 2001) efterfrågan på det mellannorrländska järnet. Ty här har man redan (en tendens som kommer att förstärkas kraftigt under de två följande seklen, dvs 500- och 600-talen) lokal börjat inse stabiliteten i att jaga och leverera pälsverk snarare än järn. Således tar andra järnproducenter över de gamla handelsnätverken. Det är här vi menar att en andra våg av mycket skickliga järnproducenter då redan flyttat in till ”Sverige” från ”södra Finland”. Vilket som är hönan och ägget i den här processen är oklart – men någon slags kausalsamband finsn utan tvekan.
NOT: Noux är ett gammalt bynamn som tidigare stavats bland annat Noox (1540), Noosis (1541), Nooxby (1552) och Nowx (1556). Man antar att namnet härstammar från ett samiskt ord som betyder svan: nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ, skoltsamiskans njuhčč” (via Wikipedia)
En milt talat intensiv tid synes sedan kunna avläsas kring främst perioden ca 250 – 370 AD, innan en förmodad andra migrationsvåg (eller -rörelse) sätter in senast något decennium senare än det bortre datumet. Vi bör utgå ifrån att de gamla sydursamisktalarna intar en från finländska sjödistrikten välbekant handelsmediator-roll (mellan de järnproducerande utmarksbor som man själva lärt upp en gång i tiden), varpå de gamla ty språket sprids närmast omgående!). I de tidigare avsnitten har jag föreslagit en modell för språkbyten bland de kringliggande jakt- och fångstfolken. Detta handlar primärt om en fredlig process.
Redan efter ca 150 år ser myrjärnsproduktionen ut att börja avta (Ramqvist 2012, 2001) ; medan den då ökar lika snabbt i de södra distrikten av det vi numera kallar Norrland (dvs Gästrikland) samt i Dalarna och delar av Bergslagen.
Modell, hypotes 2: Vi tycker oss under studiens gång ha upptäckt att en andra migrationsvåg ca 380-390 AD föreligger från södra eller inre, ”finländska” insjödistriket – någorlunda jämnbördig med den tidigare vågen. Denna gång kommer man in något sydligare, kanske nedom och vid Norrtälje i Roslagen. och etablerar sig i Bergslagen, Siljansbygden, östra Dalarna, Ockelbo och sydvästra Gästrikland samt uppigenom i Hälsingland i en kil från sedermera Alfta och Voxna socknar. Möjligen också i västra Västmanland och östra Värmland. I bägge migrationsomgångarna tränger man en bit in i nuvarande Norge; men den distributionen är av allt att döma äldre och avser palaeo-europeisktalande befolkningen, som sydursamisktalarna i hög grad smälter samman med (se tidigare artikelavsnitt!).
Frågan kommer att utredas vidare i hela artikelserien även om vi haft också lite andra fokus denna gång.
Huvudspråket var urgermanska, som börjat – kanske just här och i kontakterna med Helgös proto-svear, forngutnisktalarna och annorstädes folk – ta formen av fornnordiska eller till och med tidig fornsvenska. Men (och det här är ett mycket viktigt men!) dessa kretsar var också flerspråkiga. De hanterade ofta latin, gotiska, proto-germanska samt naturligtvis vid pass 300-400 AD: ursydsamiska. Sannolikt kunde en hel del av de kustboende och båtburna högomrikes”medborgarna” även hanka sig fram på den urfinska ***, som talades i det kvänska innanhavsriket (se bloggtext här aug 2020) alldeles strax norr om deras eget rike.
Sydursamerna kom med tidigare inlärd skicklighet i att tillverka järn, en konst som de kom att förhållandevis snabbt lära ut.
Järnets rikedom ca 300 – 400 AD, sedan sydnorrländsk, dala- (Järnbäraland) och bergslagsdominans bland järnleverans och sydligare handelsnätverk syns (parallellt växer ett nordligare sådant nätverk, kvänernas thalassokratiska (dvs – här – över Bottenviken och Kvarken), sig starkt och Högom mister sin betydelse, samtidigt som makten internt tycks hamna i Timrå och norra Skön). Högoms fall sker såväl gradvis som plötsligt: konjunkturerna talar allt mindre för rikets framtid, anfall sker från väster (Mjälleborgen i Frösön, rikets sannolikt västra utpost, brinner tre gånger) och öster. Det som såväl förefaller vara såsom är rikets stora styrka (och svaghet) – elitens krigserfarenheter och den därmed följande makten – samt benägenhet att delta i främmande makters krig kommer att bli fröet till dess undergång, ju mer anfallen tätnar österifrån och ju närmare hunnerna kommer från och med slutet av 300-talet AD.
”Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form,
a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.”
Några årtal att hålla reda på (en mer deskriptiv version med källor kommer i ett av de kommande avsnitten!)
27 BC – 180 AD Pax Romana, den romerska freden
166 AD Pestepidemi, ev pandemi, rasade i Romarriket. Ingmar Stenroth Goternas historia (2015: s 66).
Vintern 169-170 AD Den germanska gruppen markomannerna härjar i Rom.
”100-talet” AD Visigoterna slår sönder Skytien, geterna (ej att förväxla med goterna) är med och förstör.
175-350 AD Handeln med Vistula vattensystem i Polen och trakten sydösterut därom tilltar i styrka. Inblandade här är bl a visigoterna (som dominerar på norra kontinenten och östra Östersjöområdet/Baltikum), sarmaterna som har en överordnad roll i söder och centrala delarna av forna Skytien samt (proto-)estniska stammar plus andra germanska och östersjöfinsktalande folk.
200-talet AD En förhållandevis stabil tid i vårt område, undantaget dess slut.
332 AD Fördrag mellan goter och romare, håller ej länge.
370-375* AD Hunnernas ankomst, inledningsperiod, respektive datum* för när ostrogoternas underkuvades för mångåriga härjningar.
376 Visigoternas, eventuellt proto-esternas, urfinnarnas samt möjligtvis också de ”finländska” urfinnarnas och eventuellt protosamernas konung Ermanaric avlider år 376 AD. Det här tillsammans med det direkt nedanstående, samt en dokumenterad. hungersnöd, kan ha påverkat skeendet för sydursamisktalarna i att ge sig av västerut.
376-382 AD Krig mellan goter och romare.
390-435 AD förmodad fortifikationsbyggarperiod (fornborgar) i hela Norden.
395 AD Romerska riket delas permanent i Östrom och Västrom efter Theodosius I:s död.
400-550 AD Högoms storhetstid.
432-ca 450 AD Hunnerna enas och erövrar sydöstra och centrala Europa under Attila.
451, 453 AD Hunnerna och ostrogoterna besegras 20 juni (J.B. Bury, andra historiker föreslår 20 sep) 451 AD i Slaget vid Katalauniska fälten, också kallat Slaget vid Châlons eller Slaget vid Maurica. År 453 dör Attila. Om slaget mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Katalauniska_f%C3%A4lten
476 AD Romarrikets sammanbrott AD. Vi kursiverar pga detta årtal brukar anser som allt mindre väsentligt.
535-536 AD Klimatavvikelsen infaller, får konsekvenser får årtionden framöver.
541(-750) AD Justinianska Pesten (andra pandemier torde ha förelegat men vi känner ej deras exakta dateringar)
Ca 540-560 AD Leväluhta gravfält (eller snarare offerkälla) i Österbotten används som mest.
NÅGOT OM VISIGOTERNA (även kallade Thervings)
Visigoterna ska ha dominerat hela sydöstra och östra Östersjöområdet såväl som stora delar av norra och västra Svartahavskusten och nuvarande Ukraina – dvs vad som tidigare hade refererats till som statsbildningen Skytien (men som just goterna hade slagit sönder i samband med sin invasion ca 100 AD) – och även, förutom Baltikum, lagt under sig det nuvarande södra Finlands kuststräcka, enligt sägnen (Jerzy Strzelczyk 2013, Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos 68 (1980), 231–250] ). Det skulle också kunna förklara varför det finländska språket och att till och med de ursamiska formerna noterar ett inte alltför litet antal gotiska lånord: det här är vid tiden för finsk-samiska ”urhemmet” (otidsenligt och trubbigt uttryck, men vi tror att Läsaren förstår ungefär vad vi menar) runt vår tideräknings början.
Samtidigt som en bondekolonisation med en eller flera gotiska kopplingar syns etablera sig alltmer och allt längre upp utmed södra och mellersta Norrlandskusten under romersk järnålder eller kring 100-300 AD, har vi alltså i södra Finland en tänkbar och till och sannolik visigotisk överhöghet. En överhöghet som borde kunna pinpointas ungefär till 100 – 190 AD. Men några århundraden senare återfinns alltså visigoterna långt nere vid Medelhavet.
Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic and
even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples. Meanwhile, in
the period preceding the Hunnic invasion the Visigoths did not achieve anything
similar, and their political system congealed at the tribal level. During the whole
Dacian period they had no monarchy comparable to that of Ermanaric. Their
land, which they themselves called “Gutthiuda”, meaning both the people of the
(Visi-)Goths and the areas they inhabited, was divided into a number of small
tribes (called phylai in Greek sources and maybe kuni by the Goths themselves),
which only united sometimes depending on the changing political circumstances. (PE framhävning)
Strzelczyk 2013 [1980]
Bäste Läsare! Jag hoppas att Ditt intryck av denna artikel varit givande och att texten uppfattas som stringent och innehållet genomarbetat.
Mycket av det vi utrönt denna gång kommer att klarna ännu mer i kommande artikel.
Det var alltså allt för den här gången!
Peter Ericson
Helsingfors
1 mars 2021
Bärande arbeten
Aikio, Ante. 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”. I: A Linguistic Map of Prehistoric Northern Europe.*
Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia = Mémoires de la
Société Finno-Ougrienne, 2012, nro 266. Helsingfors.
Aikio, Ante. 2004. ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, teoksessa Etymologie, Entlehnungen und
Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Société
Néophilologique de Helsinki, Helsingfors,
Bergstøl, Jostein. 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering
Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. November 2004
Theme Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge.
Ciesielska, Adriana. 2018. ”Germania in the 1st century AD”. Adam Mickiewicz University. Poznań.
Heikkilä, Mikko Kalevi. 2014. ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (”Spatiotemporal
Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”).
Helsingfors universitet. Helsingfors.
Kallio, Petri. 2015. ”The Stratigraphy of the Germanic Loanwords in Finnic”. I: John Ole Askedal & Hans Frede Nielsen
(eds.), Early Germanic Languages in Contact, pp. 23-38. NOWELE Supplement Series 27.
Amsterdam – Philadelphia.
Minerva, Piha. 2020a. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective
Doctoral Dissertation, 99 pp. Åbo universitet. Åbo.
Ramqvist Per H. 2012. ”Norrländska samspel under järnåldern”. Människor i vikingatidens Mittnorden: Föredrag vid de
Mittnordiska Arkeologidagarna i Östersund 2010. Östersund.
Ramqvist, Per H. 2001. ”Utbytessystem under det första årtusendet e.Kr.: idéer utgående från tre mellannorrländska
älvar. I: Fornvännen 96, [1]-21. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_001
(samla.raa.se)
Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p.
367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań.
Zachrisson, Inger M. 2010. ”Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter”.
I: Samer som ”de andra”, samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten.
E. Mundal & H. Rydving red. Uppsala.
Zachhrisson, Inger M. 2007. ”Några sörsamiska kvinnor från forntid – de arkeologiska fynden berättar”.
Åarjelsaemieh / Samer i sør 9, s. 7–20. Snåsa.
NÄSTA ARTIKEL: Befästningsbyggandets oroliga, intensiva – och samhällsstärkande era ca 390- 440 AD.
—– Mer om järnet, sydursamisktalarna och järnets enorma betydelse under hela järnåldern och folkvandringstiden.
—– Nya modeller om hur våra förfäder intermixade och delade upp sig. Etnicitet och språk: alltid samma?
—– Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007)
—– [Om tiden och utrymmet medger: om ortnamn (toponymer) från järnåldern]
SAMT I SISTA DELEN (nästnästa artikel): EPILOG, vad hände med den protosamiska identiteten?
Vi vill i detta avsnitt hävda att Högomsriket (dvs Ramqvists Mellannorrland) med tiden kom att få en större utsträckning än man vanligtvis föreställer sig, och att de grupper av jägare, fiskare och järnproducenter och – nota bene – bönder som talade sydursamiska (på samma sätt som de urnordisk/proto-skandinavisktalande bönderna och de kvarvarande palaeo-europeisktalande fångsfolken i Medelpad med omnejd) ungefär samtidigt med språkbytesprocessen torde självvalt börjat betala tribut eller skatt till hövdingarna i Högom för att denna elit med sin förmodat kraftfulla och internationellt erfarna och av krigsveteraner bestående här skulle kunna försvara dessa remota centra och utposter vid fientliga anfall. Ett sådant system var en sine qua non garant för hövdingarna att säkra järn- och pälsleveranserna.
Illustratören och arkeologen Mats Vänehems webbsida:
Mer om hövdingaättens textilier: Linda Wåhlanders blogg Linda Wåhlander – med forntiden runt knuten https://linda.forntida.se/?p=14365
På samma sätt torde samtida handelsstationer ha införlivats i Högomsriket, som alltså ha omfattat praktiskt taget allt land mellan Moälven (Gene) och Söderhamn med Ljusnan. Detta rike ser ut att även ha omfattat närmast hela dagens Jämtlands län. Det bör möjligen inte ens uteslutas att Dalarna Ovansiljan från Ore och västerut kan ha lytt under Högom, möjligen skulle till och med hela Dalarna (eller mera tidsenligt: Järnbäraland) en gång i tiden kan ha ingått i ett folkvandringstida Högom storrike.
Relationen mellan folklanden Alir och Sunded å ena sidan och Högom centralmakt å den andra är dock något outredd (vi försöker hinna titta på detta senare under artikelseriens gång). Uppåt Ångermanälven fanns några betydande stormannagårdar, inte minst vid Holm i Överlännäs sn. Trafiken på Ångermanälven torde tidtals ha varit lite av allemansrättsbaserad, vilket dessvärre också kom att innebära (sannolikt ideliga) fientliga attacker, vilket vi avläser i fornborgar och vårdkasberg. Handelsstationer kom att byggas upp på Långön i Hoting (Ströms sn); men detta sker främst efter (nämligen sen järnålder eller vendeltid) den tid vi här mest intresserar oss för – folkvandringstiden.
Något om själva Högom, vi påminner; Högoms gravfält är ett gravfält i Högom, Sundsvall (forna Selånger socken), som mäter 315×190 m och sträcker sig i nordväst- sydostlig riktning och delvis sönderbyggts. Det består av 10 synliga gravhögar från folkvandringstid, men ursprungligen bestod det av minst 17 gravanläggningar. Fyra högar är närmare 40 meter i diameter och höjden är mellan 4 och 5 meter. Övriga högar är mindre, mellan 5 och 15 meter vida och med höjden 0,3–2 meter. De mindre högarna har anlagts först och storhögarna troligen i ordningen 4, 3, 2 och 1. Via Wikipedia.
Högom i den modernare historien
Som påtalades i förra artikeln (del 1:5) har praktiskt taget alla äldre sundsvallsbor (45+ ?) upplevt det emellanåt som skrämmande eller obehagligt uppfattade högomsmannenrummet (eller hövdingarummet) i Sundsvalls gamla museum. Sådana upplevelser hör mer eller mindre till vårt ”DNA”. Någon som kan vara lite mer lokal- och regionalspecifikt kan vara känslan av att ha vuxit upp helt intill Högoms gravfält. Vi som tillbragte en stor del av barndomens helger och sommardagar kanske springande upp och ned för kullarna, spelandes fotboll eller spenderandes rasterna därvid vid – Högoms skola. En annan, helt angränsande fråga är den om miljonprogrammet Granlo – detta på intet sätt unika projekt men absolut omfattande för att ha ägt rum på norrländsk mark. En slags vision om folkhem och jämlikhet (dess mindre det sista, då de sociala skiktningarna blev minst lika tydliga som – eller mer än – på 400-talet AD), ett där tryggheten för de små invånarna – barna – präglades av bilfrihet, gång- och cykelvägar och stora ytor där vi 1960-talistbarn kunde röra oss ostörda men samtidigt sedda från hyres- eller bostadsrättslägenheternas fönster. Dagis, parklek och säkra skolvägar. Undertecknad flyttade dit som tvååring och bytte till daghemmet där som fyraåring. Att vi sedan i åttaårsåldern sökte oss ut och byggde kojor i skogen och cyklade 55 km länge E4 och andra äventyrliga vägar är kanske bara en annan sida av samma mynt.
Hur och varför fick man bygga ett gigantiskt miljonprogramområde mitt på tingsplatsen?
Men sedan kvarstår alltså denna fråga. Och där får man börja med att ställa sig frågan hur det kom sig att man kunde få bygga villa- och radhusområden allra närmast intill Högoms gravfält, redan år efter andra världskrigen? En del svar infinner sig direkt: tomtmarken under 1940-talets lågkonjunkturår torde ha varit enastående eftertraktad: en trots stadsnärheten lantlig och idyllisk miljö. Dels hade man långtifrån klart för sig hela bilden kring denna pärla bland norrländska kulturmiljöer. Utgrävningarna inleddes 1949-51 och fortgick sedan praktiskt taget oavbrutet i drygt ett decennium; senare åter i omgångar tiill 1984. Dagmar Selling och Sverker Jansson var de första grävledarna, till storhög no 2. Storhög no 1 är ännu outgrävd, och ska markera slutpukten på epoken och var från 5600-talet AD. Olika grävningsledare vidtog (bl a Björn Ambrosiani, känd inte minst från Birka- och Helgö-undersökningarna) sedan 1954-1960 (mer om detaljer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt). Det kom sedan att vara förhållandevis tyst om Högom i ca ett par decennier tills dess att professor (numera emeritus) Per H Ramqvist ånyo med full kraft skakade liv i frågan och satte in Högom i en internationell och fennoskandisk kontext. Vi rekommenderar det mesta Ramqvist publicerat, och avser att i fjärde delen av denna artikelserie summera en del av hans arbeten punktvis.
I grunden torde bygglovet ha berott på att den fulla kunskapen dåmera ännu saknades om Högoms framskjutna roll i ett folkvandringstida proto-Sverige. Sedan kan man naturligtvis allmänt inte direkt påstå att kulturarvet vördades i någon större omfattning i det efterkrigstida folkhemssverige.
Återställningsarbete och Högom/Granlos fortsatta framtid
Man hade redan under perioden 1947-49 iordningställt en handlingsplan som i allt väsentligt genomfördes för att återställa kulturmiljöerna (eller som det kallades då: fornminnesområdet)
VAD VAR HÖGOM?
Vad var Högom? Om ett väletablerat samlingsrike i ett välorganiserat embryonalt småkunga-samlingsrike i Mellannorrland.
Ånyo en påminnelse:
Storhög nummer två, hövdingagraven, grävdes ut 1949–1951. [ —] Högen visade sig innehålla ett tre meter högt stenröse, 19 meter i diameter med en rest sten på toppen, en manlig symbol. Under röset låg en kammargrav med måtten 5×2 meter. En uppskattning säger att det tagit 80 personer två månader att bygga gravhögen. Tyngden av sten och jord hade pressat ihop hela kammarkonstruktionen av trä till ett på många ställen inte mer än decimetertjockt lager. Kammaren kunde därför inte undersökas på plats, utan göts in i gips och det omkring nio ton tunga paketet fraktades till Stockholm för undersökning inomhus. Vid röntgen av innehållet avslöjades oväntat en av de innehållsrikaste folkvandringstida gravkamrarna i Europa.
Den döde, känd som Högomsmannen, hade lagts på björnskinn och graven innehöll såväl vapen som hästutrustning, redskap, personlig utrustning, klädedräkt, fat, tallrikar och olika kärl. Ofta var föremålen i dubbel uppsättning, två kammar, två saxar, två glas etc. Många föremål var importerade från Europa och västra Skandinavien. Graven kallades hövdingagrav av utgrävarna på grund av det ovanligt rika innehållet och gravhögens storlek. En utgrävning 1984 i en outgrävd del av högen gav vid handen att det under denna ligger rester av flera husgrunder. Högen dateras till omkring år 500 (Wikipedia igen. Källa där: Per H Ramqvist: Högom. 1990).
Så.
Det här Högomsriket hade existerat sedan 400 AD; men det är mera osäkert hur mäktigt det var under de allra första decennierna av dess existens. Men mycket talar för ett handelsnätverk med en redan då väl utvecklad järnframställningskunskap tillika å ömse håll skickliga handelsfärdigheter och (sannolikt av de sydursamisktalande migranterna) ett tidigt välutvecklat logistiskt system. Kanske med vintertida rentransporter vintertid; men det låter vi hittills vara osagt.
VILKA VAR SKOGSFOLKET?
”Järnsamerna” – en del av skogsfolket?
Och vilket var skogsfolket?
Och vilket var skogsfolket? Det vi menar är att detta i hög grad bestod av sydursamisktalande människor i s k fångst- eller skogsmarken. Förmågan och kunskapen att skapa järn från myrmalm hade man tagit med redan från tiden i det sam-östersjöfinska ”urhemmet” (förvisso en mycket tveksam term!). Kulturgeografiskt befinner vi oss i en glipa mellan asbestkeramiken och romerska bronserna – ett utrymme som tämligen bergsäkert fylldes av sydursamisktalande, dels migranter, dels stammar med de nyssnämnda nyliga allierade, grupper som snart skulle komma att byta språk (Karta nedan från Bergstøl: ”Creoles in Iron Age Norway” 2004).
Kjell-Åke Aronsson upptäckte under sin tid som länsantikvarie i Jämtland järnframställningsplatser som kunde kopplas till samisk eller proto-samisk verksamhet, huvudsakligen från 700-talet AD/e.Kr. Vid senare undersökningar har man upptäckt att sådan verksamhet indikerades redan ca 400 AD/e.Kr.
NEDAN: En modell för sydursamisk migration!
En kronologisk historiografisk modell över Mittnordens etno- och språkhistoria första årtusendet AD
Baserad på Heikkilä, Ambrosiani, Piha, A. Aikio, Ramqvist
185 – 215 AD: Sydursamisktalarna breder ut sig geografiskt i området mellan Bergslagen och norra Jämtland. Nya tillskott kommer under de närmast följande århundraden; och periodvis i betydande mängder, ända fram till ca 650 AD (Heikkilä 2014, Piha 2020). Man förenar sig med fångstmarksfolken.
I ett av de kommande artikelavsnitten tittar vi lite mer i detalj hur processerna kring utbredningen kan ha gått till.
Sydursjösamer torde vara den tidigast urskiljbara gruppen (ca 220 – 240 AD)
Tills vidare ( till ca 450) dominerar dock ett palaeo-europeiskt substratspråk.
160 – 500 AD tidig urnordiska talas. Huvudsakligen söder om 60:e breddgraden.
225 – 400 AD Sydursamiskan tar lingvistiskt gradvis över ”sina områden” efter ungefär fyra-fem generationer.
300 – 550 AD Epoken Mjälleborg på Frösön
380 – 450 AD Ytterligare vågor av sydursamisktalare inträder från finländska hållet.
400 – 500 AD Ursamiska proto-varietet/-er blir snabbt (de) allom dominerande handelsspråk/-en över Kvarken.
Den här processen har inletts redan 200 AD när stammar börjar lämna sina senaste kärnområden i Insjöfinland.
400– 550 AD Högoms flerrikeskungadöme byggs upp, och kollapsar. Allianser med sydursamisktalarna med lokala och regionala stödjepunkter (utvecklar i kommande artikeldelar).
450 AD Hunnerna har trängt fram till södra och sydöstra östersjöstränderna. Eventuellt är även herulerna en maktfaktor; det har talats om huruvida hövdingaätten i Högom skulle ha krigserfarenheter därifrån, eventuellt till och med ha en herulisk härkomst. Elitallianser med ostgotiska eller ostgermanska folken t ex i nuvarande Ungern förekom (t ex med gepiderna på 300-talet AD, dit en skandinavisk kvinna gifte sig sannolikt i folkvandringstidens allra första år, dvs på 370-talet AD, Källa: Linda Wåhlanders blogg linda.forntida.se).
Vi försöker i kommande avsnitt något utreda herulernas samtida betydelse.
450 – 650 AD Storhetstiden i Gulldynt, Österbotten: ”kvänska (innanhavs-)riket” kan antagas ha upprättas.
450 – 525 AD Palaeoeuropeiskan dör ut i Norrland
325 – 775 AD ca Ursydsamiskan dominerar i södra och mellersta Norrland samt i Dalarna och stora delar av Bergslagen,
400 – 480 AD ca Järntillverkningen kommer igång än intensivare, och boostar Högoms elits rikedomar mer och mer.
Samtidigt stärks pälshandeln, men dess produktion och jakten förskjuts till fjällen (”Stallotomter”) därför att så gott som alla de gamla fångsgropssystemen används som blästergropar vid en alltmer intensifierad mycket välorganiserad myr- och järnmalmstillverkning, som sydursamisktalarna hade med sig från början (Bergstøl 2004). Dito period: Kristendom introduceras redan i Skandinavien!
Ca 400 – 550 AD Sydursamisktalarna breder ut sig såväl personellt som språkutbredningsmässigt vidare geografiskt i området som sedermera kommer att kallas Ångermanna lappmark och inemot Västerbotten. Umesamiskan skapas via en språkform som kanske kunde kallas proto-umesamiskan.
535 – 536 AD ca Epidemier, och Leväluhta antagna offerplats.
550 – 560 AD ca Ytterligare vågor av sydursamisktalare som migrerar över Bottenhavet.
600 AD ca Utpräglad fyndtomhet i Norrland. Stora samhälleliga omvälvningar.
Indikerande insjögravar?
Viktiga folkvandringstida kulturmiljöer av typen insjö- eller fångstmarkgravar bör kunna ge en skaplig indikation på hur de järnproducerande sydursamisktalarna etablerade sig i s k ”Mellansverige” och södra samt mellersta Norrland.
Kontaktytor, tribut
Vi ser Högomriket som mer omfattande än vad man vanligtvis föreställer sig, på så sätt att sydursamisktalande och andra insjögravfolk/skogsfolks bebyggelsecentra lätt kunde råka ut för fientliga anfall, varför tribut bör ha givits till Högoms här för att försvara inte minst skogsfolkens järnhantering. Detta kan ha inneburit att deras trakter gradvis kom att övergå inom Högomrikets immateriella (?) eller åtminstone förmodat icke monumentala yttre gränser. Sunded skulle ”inrikes” förvisso ha kunnat utfört sådana tjänster också, i ett lite mer raffinerat utbytessystem.
Platser – några exempel (platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns)
Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD
Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD
Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD
Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD
Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD
Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD
Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD
Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar:
Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD
Rödö 2. 264/470/640 AD
Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007)
Revsund sn 400 – 550 AD
De jämtländska insjögravarna liksom de närmare belägna inom Gävleborgs län, inom Medelpad och enstaka liknande eller på annat sätt relevanta fynd i Ångermanland samt eventuellt annat i sydligaste Lappland kommer att tas upp till behandling i någon av de kommande artiklarna. Mjälleborgen är lite för samtida med händelserna i söder för att det ska kunna avfärdas att dess byggande har samband med sydursamernas migration.
Insjögravar i Norge.
Mönstret med insjögravar fortsätter in i Norge, främst i Hedmark och Oppland.
Detta kommer vi ej att ha möjlighet att arbeta vidare med i den här artikelserien; men hoppas kunna få återkomma till denna mycket spännande problematik i andra sammanhang!
Tidiga lånord till sydursamiskan
Exempel på tidiga lånord från urnordiska och proto-skandinaviska och des datering, via Piha (2020)
Saajve 200-600 AD = Helig, kopplas till fångstmarksgravar.
Aajmoe 200- AD = andra världen, andra sidan (egentligen ”de dödas kungarike”)
Aassjoe (osäker datering) = ässja
Aernie (osäker datering) = härd. Via urnordiskan
Jaemedh (200- AD) är ett urfinsk arvord som betyder ”att dö”. Det avviker från det uralistiska mönstret.
Heikkilä (2014) har med hjälp av ett ord vid yttersta sydvästra finländska kusten fastslagit att (sydur- *) samerna (* Utgår vi från, analogt med Piha 2020) ännu bebodde trakten kring nuvarande Nystad ännu 650 AD.
Odaterade lånord
Bïerne, beere = björn från protoskandinaviska bernu.
Duvrie = björn från Urgermanska deuza, jfr fornnordiska dýr.
Härutöver kan nämna öarna benömnda Sållen, Sollen, ett fornbaltiskt ord som sydursamisktalarna av allt att döma hade med sig och avsatte på Dalarnas öar samt i Amungen och på andra håll i södra Norrland och Svealand.
Religiösa företeelser och kosmologi
Det finns stor anledning att antaga, att en hel del av skogsfolken tillika de ”ursprungliga” sydursamisktalarna kom att anamma Högomsrikets dominerande religion, asatron. Uttrymmet och tiden medger blott ett par exempel på etymologiska beröringspunkter, även här via lånord:
Bïegkeolmaj (äldre ortografi?) = Vindmannen, en gudom
Maanoe = måne, via proto-skandinaviska (PS)
Raavke = uppenbarelse, spöke (jfr PS drauga, draugaR)
Bissie = helig ev. via protogermanska wixa (kan också ha vesturalisk anknytning)
Naturligtvis är det oerhört intressant att försöka följa en tes om assimilation och ackulturering såpass tidigt i historien. Vår utgångspunkt för det här arbetet är ju just att samer och protosamer levt under, i och intill en mängd olika statsbildningar (samt embryonala stater) i tidigare historiska och förhistoriska epoker, i sin tur en följd av vårt projekt Bottniska samer.
Vi hoppas få möjlighet att diskutera dessa senare aspekter vidare framöver. Fortsättning följer!
Peter Ericson, Helsingfors 31 januari 2021 (red 14 mars 2021 och 1 jan 2023)
NEDAN: (Tidiga) 500-talets (AD) småkungariken.
Talassokrati (av grekiska Θαλασσο-κρατία) betyder havsherravälde och betecknar en stat som primärt består av besittningar som förbinds genom sjöfart. Beteckningen kan också användas om en sjömakt, som besitter överhögheten över ett havsområde, kommersiellt eller militärt.
Post Scriptum
Innanhavsriken
Vad är talassokratier och vilka sådana har vi haft i Norden?
Först definitionerna – lånar wikipedias
A thalassocracy or thalattocracy sometimes also maritime empire, is a state with primarily maritime realms, an empire at sea, or a seaborne empire. Traditional thalassocracies seldom dominate interiors, even in their home territories.
Och på svenska
Talassokrati (av grekiska Θαλασσο-κρατία) betyder havsherravälde och betecknar en stat som primärt består av besittningar som förbinds genom sjöfart. Beteckningen kan också användas om en sjömakt, som besitter överhögheten över ett havsområde, kommersiellt eller militärt.
Alltså havsriken. Och här talar vi om innanhavsriken .
Vilka har funnits i Norden?
Danmark, Stormaktstida Sverige (och även perioder med Sverige-Finland),
samt överstatliga organiserade samfund och ordnar såsom Hansan och Vitaliebröderna.
Delvis Sovjetunionen
Vilka fler ”riken” skulle vi kunna räkna med? Kvänerna och Högomriket ska i perioder ha kunnat spänt över innanhavet – i bägge fallen pekar det mesta på det. Vad med Sápmi? Vi låter frågan bero till sista delen.
Internationellt räknar man t ex fenicierna men även romarna i någon mån (”Mare Nostrum” betyder ju ”vårt hav”);
men också (även det i viss mån) Abbasidkalifatet mellan 700- och 1200-talen. Därutöver minoerna, Aten och kanske det mest arketypiska av dom alla: Storbritannien i sina mest imperialistiska dagar. Samt naturligtvis Spanien och Portugal och även Nederländerna – ja närmast alla kolonialistmakter.
/
Vilka talassokratier har funnits i Norden?
Danmark, Stormaktstida Sverige—
samt — Hansan och Vitaliebröderna.
Delvis Sovjetunionen.
Vilka fler ”riken” skulle vi kunna räkna med? Kvänerna och Högomriket ska i perioder ha kunnat spänt över innanhavet – i bägge fallen pekar det mesta på det. Vad med Sápmi?
———-
NÄSTA GÅNG (originalplanen), i nästa artikel: Samspel och konflikt över Bottenhavet
Högom mellan Ödmården, Frösön och Gene: Regionala och större krig, trälar.
Fornborgar i folkvandringstid
Hotande epidemier
TINGET samt handels- och maktcentra på HÖGOM
Ceremonier, elit och undersåtar.
Sydursamiskatalande, järnproducerande fångstfolk och bönder – om deras status i Högomriket
Lånord i sydursamiskan före och efter Högoms storhetstid
Kommande gånger:
Ceremonier i ett förkristet Norden.
Sociala, sociokulturella och sociolingvistiska processer.
Metoder och diskussion om etik, estetik och etnicitet.
Slutdiskussion! Försök till falsifiering. Svar på nya frågor, som uppstått.
Tidigt konflikterande religioner eller synkretism?
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.