EXTINCT(?): SEA SAMIS & COASTAL FOREST SAAMIS IN MID-SWEDEN

  • On hitherto unknown Sami subsistence branches recorded 1670-1950            (Föreläsning för universitet)

    U n i v e r s i t y  L e c t u r e  f o r 2 0 1 7

    EXTINCT(?): SEA SAMIS & COASTAL FOREST SAAMIS IN MID-SWEDEN
    On hitherto unknown Sami subsistence branches recorded 1670-1950

    Offered in May, June, and Mid-(late)September 2017
    in Norway, Sweden, Finland

    CLARKE wrote in 1799:
    ”Sundswall is a neat little town; but its appearance is very remarkable to a foreign traveller; because the houses of which it consists are all of them constructed like the cottages of the peasants — This would make a pleasant watering place and the shore is admirably well calculated for bathing There is here a small pier. The trade is much the same as that of Gefle the inhabitants carry on commerce with the port of London exporting bar iron, timber, deal, planks, tar pitch & c. They import salt a little hemp and sometimes but not often corn. There is a beautiful island in the bay to which the Laplanders bring annually and about this time of the year (July l) their reindeer for pasture. Before the winter sets in they return and take them away– A Lapland breed of dogs is common here resembling wolves — ” (Clarke 1803: s 257, PE accent.)

    Christer Westerdahl and Ingvar Svanberg as well as Sonia Larsson mentioned the historically later Fishing or Sea Saamis. Now the turn has come to the older ones.
    There are even indications that these subsistence stretched out all the way past Stockholm and beyond, even more south. Finnish coast is also still left to be studied.

    980

    1890augusti-samer-i-ulvohamn-fotograferade-av-kaptenen-pa-oscar-iis-fartyg-drott-dar-hotellet-nu-ligger-1
    Later Sea Saamis at Ulvö Island, photographed in 1890.
    ABOVE: Picture from 1800s. The bay in-between Sundsvall and Alnö Island.

SÄBRÅ SJÖSAMER & SKOGSSAMER 1727-1770 osv

Samernas historia utmed södra ångermanlandskusten

hfl-tva-s-1-sabra

Samerna började föras in i de allra första husförhörslängderna.
Kanske var det t o m Fredrik I:s allt ivrigare fördrivningsförsök som
föranledde själva initierandet av Säbrås äldsta husförhörslängder.

hfl-ett-sabra-s-ett

1727-1743 fördes bok över samerna som uppehöll sig i Säbrå vid södra ångermanlandskusten. Husförhörslängder; alltså sannolikt initierade av Fredrik I:s fördrivningsförsök som blev allt intensivare efter 1725.

Nu följer jag dessa samer, som nomadiserade enligt minst tre olika sorts mönster. Syftet är att skriva en artikel om alla skogs.- och sjösamer och i någon mån fjällsamer som opererade i mellersta delen av Sverige främst mot kusten. Artikeln ska med i den antologi jag själv dragit igång.

Fokus blir således på forma tiders sydliga skogssamer i södra och mellersta Norrland.

Säbrå AI:1 (1727-1742) Bild 104 / sid 99 (AID: v122574.b104.s99, NAD: SE/HLA/1010197)
Säbrå AI:2 (1742-1770) Bild 188 / sid 183 (AID: v122575.b188.s183, NAD: SE/HLA/1010197) (första och sista bilden)

Orterna  som samerna kommer ifrån visar rätt tydligt härnösands- och säbråtraktens centrala betydelse mellan det vi idag kallar Höga kusten och medelpads- respektive hälsingekusten:

orter-hfl-tva

Avslutningsvis antyder anteckningarna om Bötsle 1743-46 att dagens ännu levande traditioner i området kan ha levandehållits i bortåt 275 år:

paska-botsle

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

runn

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

Brötberget, Vika markerar ut sig genom att 1791 ha en kåta och således ett sittställe:
”Lappmans enkan Anna Jonsdotter i Bröten. Född 1736 i Helsingland
Anna gifte sig på 1750-talet med Nils Henricsson. Vidare:
3 söner 2 dotter döde. 1 son lever Ärligt och Anständigt. Död av lungsot. Död den 3 februari i Brötberget och Kojan 54 år begravd den 13 februari
(Källan DBU F:2 låter antyda att en bouppteckning kan föreligga!).

Ingvar Svanberg noterar för ”sina” (delvis även ”mina”) skogssamer, som han kartlagt under tre decenniers arbete, att dom ofta vinterbetar ren öster om sjön Runn.

Området och älvsträckan ifråga är annars ett sammansmältningsområde som i äldre tid främst använts på för- och senvintrarna (men även året om!). Sedermera vid decennierna kring 1800 blir samerna bofasta i dessa socknar och nomadiseringsmönstren krymper. Statligt tryck kommer, som vi sett, så småningom att förinta dessa släktled.

Husby utmärker sig genom fem samiska barnfödslar 1697-1708: två om vintern, två om våren och en i aug. Det rör sig om kända flyttlag som rör sig från Ovandalarnas sommarland och nedåt Dalälvens nedre flöden och Gästriklands-norra Upplands och nordöstra Västmanlands vinterland.
Husby igen: ”Döpta 1712: d 7 mars Måns, lappmans Lars Perssons, född natten mellan 6 och 7 mars vid Rörshytteberget vittnen: Olof Klemetsson, Per Klemetsson, hust. Karin Svensdotter Olof Olofssons hustru, hust. Ella Ingelsdotter Klemet Perssons hustru [Vittnena benämnda: lappfolk]” (källa Samefynd).

1713 syns Per Nilsson från Piteå lappmark ansluta de befintliga skogssamiska flyttlagen. Han noteras som barnafader 27 januari i Stora Skedvi.

Garpenberg har en samisk historia mest liknande Husby; och jag hoppas kunna inom kort återvända till den socknen.

Vigselbok C:3 Stora Skedvi. Brudfolk 1760 No 1: Lappdrängen Lars Andersson ifrån Nås sn, lappigan Helena Månsdotter. Bröllopsdagen 9 april.
Dödbok F: 10 Stora Skedvi. Begravd 14 februari 1773: Sockenlappmannen i Svärdsjö socken Tomas Nilsson. Född 1735 i juni månad, föräldrar: Nils Tomasson och hustru Ingrid Matsdotter. Ingick äktenskap vid 29 års ålder och haft en son och två döttrar, varav sonen är död. Död av hetsig feber den 1 februari, 37 år och 7 månader gammal.
Stora Skedvi dödbok F:14 (14): Lappenkan Christina Larsdotter f 1747, d 5/5 1807 i Skedvi. Gift med Anders Julsson (?) i Forsbo, Helsingland (hade med honom en dotter), sedan gift med Anders Andersson från Ockelbo (27/4 1778) och hade med honom tre söner och två döttrar. Se även hfl AI:8a, s 158.
E:1 2/4 Stora Skedvi Vigsel 1807-05-26 mellan Lappdrängen Jöns Andersson ifrån Baggbo i Stora Tuna socken och Lapp.Pigan Christina Andersdotter ifrån Orrsta Skogsgårdar.

Jag kommer alltså att återkomma till detta specifika, intressant område.
Det vore spännande om vi kunde få fram med om äldre tider, säg 15-1600-tal, kanske t o m medeltid samt ska vi se lite mer på tiden från ca 1800.

BILD: Sjökort sjön Runn

Samer vid Lövsjö bruk i Västerdalarna (Olsson 2016)

Samer vid Lövsjö bruk i Västerdalarna

Under 1600-talet flyttade finnar till Lövsjön i Floda socken. Troligen rjade redan de första finnarna som bebyggde området med järntillverkning. På platsen fanns det bra förutsättningar för detta. Det var gott om vatten, som kunde driva masugnens blåsbälg, och mycket skog för tillverkning av träkol.

Tre samiska familjer vid bruket

I mantalslängden för Floda socken från 1779 omnämns ”lappmännen” Lars Andersson, Anders Jönsson samt Olof Clemetsson med familjer. Olof Clementssons familj var inskrivna tills 1788, men de två andra familjerna står kvar tills 1790. Troligtvis var samerna anställda på bruket, som sk brukslappar. Bruket låg flera mil från samhället så det verkar osannolikt att de var sockenlappar.

lovsjon_2013a
WIKIMEDIA COMMONS Holger.EllgaardEget arbete

Olof Clemetsson

1779-81 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man och en hustru. 1782-87 bodde endast en hustru där, och 1788 finns inte familjen inskriven i mantalslängderna.

1768 gifte sig Olof med samen Anna Johansdotter från Järvsö, född 1745 och dotter till Johan Jönsson och Kerstin Olofsdotter. Olof föddes 1744 och var son till Clemet Olsson och Brita Johansdotter. Olof och Anna fick 1776 sonen Nils, som avled samma år i Floda.

Clemet och hans hustru blev 1747 faddrar åt en flicka född i Gagnef, med kopplingar till Järna. 1767 blev samma par och deras son Olof faddrar åt en pojke född i By, men föräldrarna var från Hälsingland.

Anders Jönsson

Ej att förväxla med Anders Jönsson i Baggbo, Stora Tuna. 1779-80 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man, en hustru och en dotter. 1781-90 fanns en man, en hustru, en son och en dotter.

Lars Andersson

1779 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man, en hustru, och en dotter. 1780-81 fanns en man och en dotter. 1782-83 fanns en man, en hustru, och en dotter. 1784-90 fanns endast en dotter kvar vid Lövsjö bruk.

Lars kom ifrån Nås och gifte sig 1760 i Stora Skedvi kyrka med Helena Månsdotter och

1771 fick de dottern Ulrika i Norrbärke. Hon blev inte gammal utan dog redan samma år i Floda. 1776 fick de i Nås ett till barn, Anders. Lars Andersson finns omnämns i Järna kyrkas räkenskaper 1759 och 1774, och det är möjligtvis samma person.

1765 fick ”lappmannen” Lars Andersson och Lina Mårtensdotter (troligen identiska med paret ovan) dottern Kajsa, döpt i Gagnefs kyrka. Två av hennes fyra faddrar var Clemet Olsson och hans hustru Brita Jansdotter, far till Olof Clemetsson.

”De voro här 3ne hushåld, — hvarthera sin särskildta koija” – När dalasamerna fick besök av bröderna Gahn 1765, del 1 av 3

Via ESKIL OLSSON

Bröderna Gahn möter samerna i Ål (nu i Leksands kommun) med omnejd 1765

”Vi togo af vägen ett stycke in i skogen för att göra oss kunniga om lapparnas lefnadsart som nu här tagit sina hemvist. De voro här 3ne hushåld, hafvandes hvarthera sin särskildta koija, som voro ihopsatte af 3ne hufvudstörar, med andra lösa theruppå liggande. Koijan som häraf i taket gjeck ihop i spets, var ej olik en conisk figur, eller hade form af en circulair pyramide

11 augusti): ”Sedan vi spisat middag i länsmansgården, och sedt några lappflickor dansa, begofvo oss på båt öfver Insjön till Insjö koppargrufvor.”

Resa i Dalarna 1765 av Johan Isac Adelswärd, Johan Gottelib, Henric och Hans Jacob Gahn. Utgiven med inledning och kommentar av Olof H. Selling. Falun 1970.

tunstavagen_lott_a_insjon_leksand_3830133442955602169
Bild: http://imganuncios.mitula.net/tunstavagen_lott_a_insjon_leksand_3830133442955602169.jpg

 

Samerna i Järvsö: Del 2 av 5, ”försenad inledning”, platserna, s k sockenlapparna ca 1740-….

Mötesplats, smältdegel
Järvsö historiska samiska samhälle kan ses som en länge självklar mötesplats, en samlingsort och ett nav;
med influenser från alla väderstreck.
Det är en minoritet som finns från start i historisk tid. i kyrobokföringen.

Samernas historia i Järvsö kunde delas in i tre epoker

1. Den friare, öppnare tiden med olika näringsbaser, 1650-1730/1750
2, Sockenlappsperioden 1730/40/50-1850
3. ”Dalvadis” (vinterläger) med åter friare möten ca 1850-1920/30/50

Kunskapsläget är sparsamt för trakten; vi börjar i det närmaste från noll.
Källmaterial är främst husförhörslängder, bouppteckningar och ministeriallängder.

1650-1730/50 da capo
Under perioden samlades som regel skogssamer och emellanåt fjällsamer samt tiggande samer (en hel del av de senare torde vara utslagna ur en på 1600-talet snabbt växande helnomadisk renskötsel) kring vårvintermarknaden i slutet av mars i Järvsö:
Under samma period syns sijter med samer i Färila, Undersvik, Ljusdal, Arbrå. Initialt ser det ut som om varje sådan socken motsvarar ett eget nomadiseringssystem eller minst en sijte, liksom i många andra hälsingska trakter. Men nomadiserar gör man extensivt, oftast genom flera landskap. En känd sockenlappssläkt med Jon Jönsson d.ä och d.y tycks ha kommit från sådana skogssamiska miljöer, och strängt taget kommer på endera viset alla de tidiga sockenlapparna närmast eller ytterst från sådana miljöer. 1725 synes nya lokala åtgärder i fördrivningskampanjerna cirka 1720-30 ske; och det är i det sammanhanget vi bör se husförhören i Färila 1725 och 1726.
Ett tydligt nomadiseringsmönster som går att följa är över Jättendal-Gnarp-Njurunda-Tynderö-Selånger-matfors-stödetrakterna-Torp-hogdalsbyarn-Sveg och mot Färila-Järvsö. Ibland tog dessa grupper vägen över Dellen (i Norrbo eller mot Bjuråkers Västansjö fanns ett permanent viste iallafall åren kring 1700-1710; samt kan ej uteslutas att Middagsberget nyttjades långt före 1796 och Swabs redogörelse).
En sådan, i Mottiland nomadiserande, same var ångermanlandsfödda Anders Påhlsson i Påhlssongruppen, han dog 105-årig i Jättendal år 1759. Några av kvinnorna i gruppen var Cecilia Siúhlsdotter; Gunilla Johansdotter samt Segri Claesdotter. Jon Larsson, Jabob Danielsson, Claes Månsson är andra sådana namn. En del härrörde från Ångermanland, med de flesta synes hemtama i trakten. Dellen har en tidig samisk anknytning; där även äldre samekvinnor, änkor kunde gå rotegång på socknen. Det tycker vi visar lite på hemortsrätten.
Fördrivningarna kring 1730 förändrade (i en del fall sakta men säkert) den samiska demografin i grunden.

Sockenlappar – en inledning
Med sänkningen av vigselåldern för samiska kvinnor 1745, och intåget av sockenlappssystemet ungefär då, kommer ett ökat antal vigslar och antalet samer minskar i de flesta bygder; dock inte i Järvsö. Här snarare ökar det

Några bostads- och uppehållsorter: Öje, Kåsjö, Föränge, Stene.
Öje kan ha börjat med en angränsande kåtaplats, kring 1750 ser man etablerade ut där. Möjligen blev det inget annat än kåtaboende. Orterna angivna cirka kronologiskt, några har fungerat parallellt.

Forts om sockenlappar i Del 3!

jarvso-drakten-1900
Bilden: Lokala kvinnor i järvsödräkten ca år 1900.
Samer kunde ofta tenntrådsbrodera och sy kjolväskor; men syns ej just här.
Postcard published by Carl Nilssons Ljustrycksanstalt, Stockholm about 1900.
Wikimedia  Commons.

Samerna i Järvsö Del 1 av 5: 1650-1730

1650-1730/50
Under perioden samlades som regel skogssamer och emellanåt fjällsamer samt tiggande samer (en hel del av de senare torde vara utslagna ur en på 1600-talet snabbt växande helnomadisk renskötsel) kring vårvintermarknaden i slutet av mars i Järvsö:
Under samma period syns sijter med samer i Färila, Undersvik, Ljusdal, Arbrå. Initialt ser det ut som om varje sådan socken motsvarar ett eget nomadiseringssystem eller minst en sijte, liksom i många andra hälsingska trakter. Men nomadiserar gör man extensivt, oftast genom flera landskap. En känd sockenlappsläkt med Jon Jönsson d.ä och d.y tycks ha kommit från sådana skogssamiska miljöer, och strängt taget kommer på endera viset alla de tidiga sockenlapparna närmast eller ytterst från sådana miljöer. 1725 synes nya lokala åtgärder i fördrivningskamanjerna cirka 1720-30 ske; och det är i det sammanhanget vi bör se husförhören i Färila 1725 och 1726.
Ett tydligt nomadiseringsmönster som går att följa är över Jättendal-Gnarp-Njurunda-Tynderö-Selånger-matfors-stödetrakterna-Torp-hogdalsbyarn-Sveg och mot Färila-Järvsö. Ibland tog dessa grupper vägen över Dellen (i Norrbo
eller mot Bjuråkers Västansjöfanns ett permanent viste iallafall åren kring 1700-1710; samt kan ej uteslutas att Middagsberget nyttjades långt före 1796 och Swabs redogörelse).
En sådan, i Mottiland nomadiserande, 
same var ångermanlandsfödda Anders Påhlsson i Påhlssongruppen, han dog 105-årig i Jättendal år 1759. Några av kvinnorna i gruppen var Cecilia Siúhlsdotter; Gunilla Johansdotter samt Segri Claesdotter. Jon Larsson, Jabob Danielsson, Claes Månsson är andra sådana namn. En del härrörde från Ångermanland, med de flesta synes hemtama i trakten. Dellen har en tidig samisk anknytning; där även äldre samekvinnor, änkor kunde gå rotegång på socknen. Det tycker vi visar lite på hemortsrätten.
Fördrivningarna kring 1730 förändrade (i en del fall sakta men säkert) den samiska demografin i grunden.

NÄSTA GÅNG: Sockenlappsepoken

 

jerf  Bild: Vykort, Tradera.

DEPORTED FROM THEIR OWN LAND! Supplication (translated into English) from the ethnically cleansed Saamis in 1730 (I)


In May 1730 the Dalecarlia-based Saamis send this supplication (script of humble prayer) to King Fredrik I:

PE highlights

A while ago became announced from the pulpits in the Chieftaindome of Great Kopparberg, that We, the Humble and by the world despised Lappishmen shall from from this locus bring our wives and children, be sent  away and destiinate to the Lappmark,
in where we have never ever been, nor any property therehen we own, nor could we in our witlessness and misery could we there earn no living or subsistence find; thus would we be put in that castless state, that people become, when they are wasted in vain.
Therefore we have requested at Dear Baron and Governor Danckwardt, by whome we have been dwelling, where our ancestors were born and till their final days dwelling been, a mercy and freedom we also had hoped to be able to expect.

This supplication was written after a decree by Governor Danckwardt in Oct 22, 1729, to all the Sheriffs in Dalecarlia, where he ordered all the Saamis should be catched and to ”the Lappmarks” be send off.

A continuation of this post is planned, not yet, but preferably before and at worst around Dec 10.

More in Swedish, radio/pod:

SOUND:
http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2favsnitt%2f632696%3fprogramid%3d412


Parish Bjursås, where the Central Swedish Forest Saamis were allowed to stay after the ethnic cleansings around 1729.

pasch-da
Arvid Horn was one of the responsible men in charge in 1729.
Portrait by Pasch Sr.

Årsunda, mars 1749: Gamle skogssamen Olof gick till sista vilan (Gästrikland)

Årsunda, Gästrikland har en förhållandevis rik samisk historia

Årsunda 1749. En gammal skogssame, Olof Clementsson, 72 år,  går till sista vilan i mars månad. Södra Gästrikland, hans vinterland. Tveksamt om han orkade nomadisera sista åren.
Idag södra delen av Sandvikens kommun.

Årsunda C:1 (1704-1764) Bild 174 / sid 505 (AID: v137285.b174.s505, NAD: SE/HLA/1010241)

Karta: http://www.isjakt.se/kartor/kartor.htm

Bildresultat

SAMISK HASSELAVIGSEL 1768: Sigrid äktar Anders 5 juni i Bergsjö kyrka

..med kopplingar till bland annat Sveg och Höga kusten. (edit I )

I en för sockenlappskretsar (avser främst tiden ca 1740-1850) tidstypisk vigsel syns vigas med (Hasselas sockenlapp Anders Gunnarsson med åldriga sockenlappsparet i Bjuråker Clemens Olofsson och Margeta Clementsdotters ärliga dotter) Sigrid, 21½ år.Anders själv är son till avlidne sockenlappen i Gnarp, Gunnar Andersson (som tidigare levde ett geografiskt vidlyftigt liv och syntes ofta i fiskemiljöer i det vi idag kallar för Höga kusten, runtom i Medelpad och ö.h.t norrut)

I Bergsjö 5 juni 1768 äger vigseln och bröllopet rum.

Morgongåvan var 36 Daler kopparmynt.

Bergsjö EI:1 (1753-1860) Bild 17 / sid 25 (AID: v134410.b17.s25, NAD: SE/HLA/1010011)


HÄLSNING FRÅN HASSELA
Hassela kyrka, Nordanstigs kontrakt – Plyfa –
Älvåsen med Hassela Sportcenter, Hälsingland.
Foto: Karl Åkerblom http://www.bergsjo.nu/fotoalbum/vykort/jwadin2/