SAEPMIE TIMES
¡¡¡Helg-deal:!!! Sö 31 mars* & mån 1 april
* Inget aprilskämt!
Alla 8 utgivna nr
Samt 3 bilagor
400 sidor
Saepmie Times
144 kr
Swish
0729070058
Eller epost saepmietalks@gmail.com
För bankkontonr
First blog posted in January 2021, edited July 28 July 2023. Clarke first published in 1819.
The inn at Ransio was so bad, that we prevailed upon the owner of a neighbouring cottage to receive us, at whose table these notes were written ; while his old wife, sitting on the bed by the side of the author, amused herself in seeing him write ; smoking a tobacco-pipe about an inch and a half in length, and covering the floor with her spittle. At the door of this bed-chamber was an older man, chopping wood ; who presently suspended his employment, to watch the rapid motion of the pen over the paper : and being utterly unable to conceive what was meant by this quill-driving, staring in the author’s face, he said,
”I verily believe thou art the Troller!” Being asked what made him entertain this notion, he replied, ”Because you come from the Lord knows where—talk a language nobody understands—and work spells.”
The poor man was serious; and it was necessary to undeceive him; or at least to make him believe that the Troller‘s visit had more in it of good than of evil. The most effectual method of doing this was to cram his pouch with some excellent tobacco ; with which filling his pipe, he abandoned his work altogether. Giving some of it to the old woman upon the bed, he squatted down, kindling the precious weed, and, sucking the smoke with the utmost avidity, remained perfectly satisfied.
We found, afterwards, that this wood-cutter was a Laplander. We had met with others of his countrymen occasionally in this route, who work for the farmers. Their principal business is, to skin the cattle, when they die; an office that the natives refuse to perform. To take off the hides of any quadrupeds, but especially of cows and horses, is considered as a degradation among the people of Angermanland, Medelpad, and Herjeådalen. The prejudice is remarkable, because it seems to point to a distinction between this people and the other natives of Sweden, who entertain no such repugnance. From all that we saw of Herjeådalen, it is one of the poorest provinces of the kingdom. A wedding, in the north of Sweden, is always a pleasing and singular sight for strangers. Both the bride and bridegroom are dressed in black.
Editor’s comment: We have searched the names of this people, but the church records of parish Sveg is, alas, in a very bad shape and many parts are lacking. Nevertheless, there are fairly strong traditions about stationary Sámis there. Tabellverket do not feature any counted Sámis. We will search further.
See also https://southsaamihistory.wordpress.com/2021/01/16/i-verily-believe-thou-art-the-troller-e-d-clarke-encounters-harjeadalian-parish-samis-in-ransjo-sveg-anno-1799/
Johan Nilsson, called the last Parish Sámi in his ”hoods”.
From Forsnäs in parish Ådals-Liden, Ångermanland (Angaria).
At least a century later than the article’s parish Sámi
Länk till nya beställningssidan:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR34Rj9FtjOWbLAkNta4n8D8H6-CvXr3oipgn8cR3Eikpggpsfyh0JicOGg
Intresseanmälan för boken Gåudies : Essäer om samernas historia
Lite mer om boken:
Gåudies tar form: Om folkvandringstida Högomsriket och tiden före i Midälvaland, ca 200-500 AD, sydursamiskatalarna med tre nya avsnitt till bloggartikelseriens nya, redigerade versioner; förhistoriska ortnamn, mittnordiska och bottniska allianser i det anglosaxiska världen kallar middle iron age; samt massor om samernas ”mellansvenska” historia. Och om sjösamerna i Medelpad, skogssamerna i Hälsingland osv. Vi tar fatt i det nu aktuella forskningsläget – utreder, utvecklar allt därifrån.
Boken innehåller även en hel del om den glömda sydliga samt kustbundna samiska historien och förhistorian i Finland.
Gåudies innehåller också artiklar från historisk tid och en del om den tidigaste organiseringen och samarbetet mellan Carl/Anna Lindhagen och samiska portalgestalter. Som vanligt i mina projekt har kvinnorna en mycket framskjuten plats.
Gåudies kan Du beställa här och nu. Se länken ovan! Lägger in den igen:
Länk till nya beställningssidan:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR34Rj9FtjOWbLAkNta4n8D8H6-CvXr3oipgn8cR3Eikpggpsfyh0JicOGg
Intresseanmälan för boken Gåudies : Essäer om samernas historia
Detalj ur N. G. Nilssons foto från Sollefteå 1898: en vintergrupp med samer från bl a västra Tåsjölandet.
Torkel Larsson Kråik syns i mitten mot höger, längst av alla.
Ha det gott & hoppas Du hjälper mig att få boken utgiven genom att beställa och/eller köpa den!
Dela även gärna detta ”överallt”!
OBS: Förköp med viss rabatt kommer att erbjudas vid varje månadsslut, ibland andra tider.
Det kommer då att röra sig om endast ett begränsat antal förköpare (frakt/porto tillkommer).
Med vänlig hälsning
Bloggredaktör
Peter Ericson
Kort och gott:
Svenska staten. Anställ mig, Peter Ericson, sakkunnig i samernas historia i aktiv tjänst sedan januari 2000 för att hålla i Sanningskommissionens operativa delar – dvs sekreterarlika tjänster på ca 40-50% av en heltid, kan delas med en annan eller två andra personer. Därutöver 50-60% för att utföra viss forskning och att rapportera om tidigare okänd kolonisationshistoria, som jag likafullt kommer att göra. Min bakgrund är tämligen känd och gott om referenter finns. Kunde vara lagom med i förstone ett halvår med start i januari 2022. Jag torde sannolikt kunna ta tjänstledigt.
Peter Ericson
Helsingfors
4 dec 2021
Ganska färsk intervju angående tvångsförflyttningarna från Gävleborg:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/samer-i-gavleborg-tvingades-att-bli-bofasta
Kontaktuppgifter:
Tfn/sms +46729070058 (Ringa? Endast kvällstid kl 18-21 svensk tid)
Epost saepmietalks@gmail.com
Länk till reportaget: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/samer-i-gavleborg-tvingades-att-bli-bofasta?fbclid=IwAR2-cvMdvovX6xgOvIz9f8c2EaEwl8um5RwXsOqfCss8o5ZWY3YCo_0Fdok
Samerna som urfolk var utbredda i hela Hälsingland och Gästrikland på 1600-talet och utgjorde ett par procent av befolkningen. Men under 1700-talet fördrevs många av samerna som levde i Gävleborg, medan andra tvingades bli så kallade ”sockenlappar” och bosätta sig i trånga, kalla, dragiga torp där TBC, barnsängsfeber och spädbarnsdödlighet härjade.
– När samerna tvingades att bli bofasta så började de att dö, säger historiken Peter Ericson, som specialiserat sig på södra Sapmis historia.
Han menar att det var just de dåliga och extremt trånga levnadsförhållandena i torpen i socknen som gjorde att överdödligheten bland kvinnor och barn var så hög bland samerna i Gävleborg. Spädbarnsdödligheten ska enligt Peter Ericson ha legat på mellan 80 och 90 procent.
– Ofta anvisades befintliga torp, få inser hur vansinnigt små torpen kunde vara, säger Peter Ericson.
– Det snuddar nästan vid folkmord, så det är en jätteviktig fråga att titta på, säger Peter Ericson på frågan om sanningskommissionen bör granska det som hände i Gävleborgs län.
Det var i början av november som regeringen fattade beslut om att tillsätta en sanningskommission för att kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna. Sanningskommissionens uppdrag ska slutredovisas senast den 1 december 2025.
– När samerna tvingades att bli bofasta så började de att dö, säger historiken Peter Ericson, som specialiserat sig på södra Sapmis historia.
Undertecknad hade den stora förmånen att få gå direkt från Nordmalingsmålet (2000-2011 för egen del) till Rätanmålet (2011-12), och därifrån i det närmaste (2013-) direkt till Härjedalsmålet.
Samefolkets foton från Tingsrätten 2005: https://samefolket.se/nordmalingrattegangen/
Så här ser kronologin ut på stora samiska sedvanemål/-rättegångar i Sverige (en i Norge):
Skattefjällsmålet Jämtland 1966-81
Härjedalsmålet 1990-2017-?
Selbusaken (Sör-Tröndelag) 1995-2001 Höysterett 2001 —> Selbuavgjørelsen 21 juni 2001
Nordmalingsmålet 1997-2011 (Underrätterna 2005, 07)
Rätanmålet 1998-2012 —> Rätanförlikningen 18 april 2012
Nordmalingsmålet HD 2011 —> Nordmalingsdomen 27 april 2011
I kommande artikel i serien alltså (ca 3-4 maj) : Bl a om sena möten med migrän och advokater. Färgstarka informanter som Curt Fjellström , Bertil Wiinka – om Camilla Wikland och Lars Melin, två stöttepelare. Nymans i Pengsjö, lokala förmågor i Hemörssundet.
Kommentar: Det känns som om undertecknad är den enda som (ännu) inte skrivit en bok om detta mål utav alla de närmast inblandade. Kanske vore det snart dags?!
Bergs kommun och socken i sydligaste Jämtland har en mäkta intressant historia med koppling bl a till kustskogssamer; och därtill med samer som haft vinterbete i nuvarande Sandvikens kommun, i Bollnäs med Arbrå och sannolikt också kring Avesta!
Det skulle till och med kunna hända att några av de samerna som under järnåldern bar fram det ursydsamiska språket kom denna väg via Åland och Uppland. Se vidare Minerva Piha och våra andra bloggposter i ämnet.
Det här materialet kom först för mina ögon då jag arbetade med Rätanmålet kring 2011-12. Det har sedan vid utvidgade studier framstått som allt märkligare och alltmer spännande.
I Bergs socken föddes 1728 Cicilia Jonsdotter – modern till de i vår blogg emellanåt omtalade Sigrid och Anna Jönsdotter, de då unga samekvinnorna – annars boende under den perioden i Njutånger – som reste till Newcastletrakten. Hon var i sin tur dotter till de extensivt nomadiserande samerna Jonas Larsson och Sigrid Jonsdotter.
Om Cicilias mor, Sigrid Jonsdotter, stod följande i samband med hennes frånfälle 19 juni 1772 i Högs socken (hon och maken säsongspendlande mellan Hög och Fors, vari maken anställdes som sockenlapp i sistnämnde socknen). Sigrids mor hette alltså i sin tur Coecila Eliaedotter och fadern Jöns Erlandsson.
Rörande de husförhör som kyrkan lät genomföra – sannolikt på statens inrådan – i mitten av 1720-talet och bit in på dessa decenniums andra hälft – så resulterade det i avslöjandet av en rejäl samisk population i Färila. Överlag kan man säga att Hälsingland kryllar av samer under 1700-talets första hälft, och sannolikt också tidigare. Det vi antar, är att samerna sågs som hedningar och ännu ej tilläts skriva in sig i ministeriallängderna just före 1705-10.
Ett samiskt kärnområde anas, och en mycket gammal samisk kontingent skymtar fram och ses nomadisera i de inre delarna av södra Norrland 1670-1710 inte minst. Kontakt torde ha funnits med såväl fjällsamerna som med kustsamer – mest de sistnämnda. De inblande landskapen är i förstone Medelpad, Jämtland (södra och västra), Hälsingland, Gästrikland. Men berörs gör även Uppland, Västmanland, Dalarna och möjligtvis resterande Jämtland.
Peter Ericson, historiker, Helsingfors
Lördagen den 8 februari 2020
Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de det som är ungefärligen dagens Saepmie?
Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration.
Uppdaterad 29 nov 2020 och 10 dec 2020
Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna?
Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.
De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.
1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna skulle kunna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingisk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad/Pedersöre socken – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Åland.
Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet.
Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska (ibland, dubiöst, kallad ”sockenlapska”) språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.
Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.
Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med det dryga millenniet senare inträffande Klubbekriget – nuijasota (fi.) – torde vara de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.
Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.
2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innanhavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt. Man har ibland velat se en riktigt uråldrig ursamiska nedåt Volgakröken, men bevisen för detta är i det närmaste helt obefintligta: det är en gammal käpphäst inom uralistiken som putsats opp och kommit till heders via valhänta och ofullständiga DNA-övningar. Men författaren till denna bloggpost vill nog mena att dessa språkvaggeteorier torde ha begravts mer eller mindre permanent för inemot tjugo år sedan.
3. Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentliga samiska och den egentliga finskan att skapas ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.
4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till
5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder i stort sett enhälligt via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.
6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.
7. Minerva Pihas länge emotsedda avhandling i mer eller mindre exakt detta ämne ventilerades nu i fredags (27 november 2020) och nu väntar vi bara på dess översättning. Den kan läsas här, för den finskkunnige: https://www.utupub.fi/bitstream/handle/10024/150716/AnnalesC498Piha.pdf?sequence=1&isAllowed=y
8. Medan jag nu redigerar detta för tredje gången tänker jag att vågorna av samisk språkspridning kan ha varit flera och sammanhängande med det kvänska innanhavsrikets/nordiska handelsförbundets tilltagande styrka och utbredning. Regionala krig mellan sydösterbottningar och satakundare å ena sidan och kväner/vöråbor och ”proto-österbottningar” å den andra kan periodvis ha försvagat spridningen av den samiska som var allmän i det vi idag kallar Finland vid samma tid. Under samma perioder bör fornsvenskan ha vunnit mark i t ex södra Norrlands jordbruksbygd.
* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
I kommande del: Om följande arbete:
”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.
ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.
Nedan: Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889.
”Allmen frugtan var i orten för Ryssen. vi reste ut til Sellångers (sic) Prästgård, moderkyrka til Sundsvall. Kyrkoherden, min Landsman, Hallberg var nyss bortrest åt Hernösan[d]. Vi blefvo af Hans fru ganska väl emottagne. tracterades väl (til) med middag. Här åt jag först[a] g[ången] rökt Renkjött.”
”Vi kommo om afton til Sundsvall. belägen vid en hafsvik – liten jämna gator -ojämt byggd – saknade alla prydnader (prydhus) som stad.”
Men det blir desto mer smickrande, om vi läser vidare! (länk till hela texten nedan!)
Liljeblad i Sundsvall; Medelpad med Njurunda, Skön, Timrå samt Hässjö – med Selånger (citat nedan) kring 4 juni 1788;
”Här åt jag först[a] g[ången] rökt Renkjött.”.
Samuel Liljeblad
DIARIUM
för en
Lappsk Resa
Anträdd d. 29 maji 1788 (Urkunden nr 15. Red: Snellman. Forskningsarkivet. Umeå universitet. Umeå 1994)
”Allmen frugtan var i orten för Ryssen. vi reste ut til Sellångers Prästgård,moderkyrka til Sundsvall. Kyrkoherden, min Landsman, Hallberg var nyss bortrest åt Hernösan[d]. Vi blefvo af Hans fru ganska väl emottagne. tracterades väl (til) med middag. Här åt jag först[a] g[ången] rökt Renkjött.”
Och innan, vid ankomsten till staden via Njurunda:
Hebre kallas visthus, lika så berättade Ekholm i O[ster]bot[te]n. De voro byggde på särskilt sätt med svalor och för Knut stenar bygde på stolpar.
Emellan Gryttje Gästg[ifvare]gård och Maj voro stora backar – öf[ve]r Ljung moar. Njurunda, Tuna Elf passerades – är stor och ansenlig. Ett ofantligt (högt)
Berg, Norby Knöl kallat, foro vi förbi.
Nära Njurunda kyrka sågo vi Achonitum Lychoctonum [nordisk stormhatt] i vanlig storlek – skada at han ej var i fullkomlig blomma tycktes ha pedunculis floris. Stjelken pipig, stor – fol. amplexicaul[is]. radix.
Medelpad var i allmenhet mer bergit än Helsingeland. Klappur agtig var marken.
Vi kommo om afton til Sundsvall. belägen vid en hafsvik – liten jämna gator -ojämt byggd – saknade alla prydnader (prydhus) som stad.
Nära staden voro prägtigt färgade Hellesten och granit arter. Ingen tvifvel om de voro slipade at de skulle täfla med de aldra vackraste utländska. (En Vacker Phalaena myrtilli [ljunghedfly (fjäril)] hoctus Spiril (in silvis asp.)
träffades.)
Foto: Jan Norrmann, Raä. CC. Foto taget 16 juni 1988.
LÄNK (PDF) TILL TEXT:
https://www.foark.umu.se/sites/default/files/publikationer/urkunden/urkund15.pdf
Så varför dog (så att säga) svenska samerna ut i söder?
Visserligen tvingades man in i ett väl i deras eget tycke slavliknande sockenlappssystem – med de flesta sockenlappar inom ett område från Siljan nedåt Äppelbo och Bergslagen via nordvästra Uppland och hela vägen upp till och med Ångermanbalen och Hössjö i Ume landsförsamling (inklusive centrala, östra Jämtland med Storsjöbygden
hittade mycket snart ett system där man samarbetade och flyttade runt, nomadiserade enligt helt eller delvis samma system som man hade gjort tidigare.
Peter
Ericson 29 oktober 2018
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.