”Om hälsingesamer i historien och förhistorien Nyare och äldre spår i nordisk forskning”
Peter Ericson (Helsingfors) föreläser i Hudiksvall 14 sep 2022 kl.19 på Restaurant Patricia, öppet från kl 18.30.
Var blev alla samer av, hur omfattande var de etniska rensningarna? Och var och när talades Petrus Holmbergers gästrikesamiska (L-G Larsson 2018)?
Historiker & hälsingekännare Peter Ericson pekar ut frågeställningar utifrån senaste rönen. Lokalt, nationellt, en smula internationellt över Ålands hav och Bottenhavet behandlas det svindlande tidsdjupet i perioden 200 – 2022 AD mellan Dellen och Ljusnan.
Du som kommer och lyssnar har också chansen att på plats beställa GÅUDIES, essäsamlingen som släppt om ett år.
Vanda å häromåret.Ur Saepmie TimesPå Naoq i Fäboda, Österbotten sep’19. Foto: Jonas Brunnström, ÖT.Olaus Magnus mötte ev bågskjutande m,edelpadssamer.I Purmo på säljägarboställe, bronsålder.GUlldynt, Vörå. VIktig plats! Ur Lapponia 1673.Ur Holmbergers gästrikesamiska ordlista. I L-G Larsson 2018.S k Lappstugan i Bergsjö. Lasse Rör.Högom 2022.Sigrid och Anna Jönsdotter från Njutånger. Verk av Bewick 1786-89. Finns på British Museum.
Sámi rights in four countries and exploitation, land shrinking/theft and challenges. What can truth- and reconcilliation commissions achieve, what can be done about Russia?
Samiska rättigheter i Norge, Sverige, Finland och Ryssland samt om ingrepp, landstöld och utmaningar. Vad kan sanningskommissionerna åstadkomma, vad göra åt Ryssland?
Underlag för diskussion och genomgång av dagsläget.
Föreläsaren har arbetat med fem sedvanemål. bl a Nordmalingsmålet samt med internationella renbetestraktat. Lecturer, expert and Historian Peter Ericson has been deeply involved in three reindeer grazing rights cases (i e Nordmaling Case 2000-2011) and in international treaties investigations etc.
Program/anföranden eller föreläsning 20 – 100 min erbjudes i Sverige och Finland i oktober och november månad 15 okt – 20 nov. 2022.
OFFERED: OCT 15 – NOV 20.
BOKA: PETER ERICSON Epost, e-mail saepmietalks@gmail.com
GÁLLOK – where Sweden’s government wants to force a mine upon the indigenous Sámis. Photo: https://ejatlas.org/conflict/gallok-kallak-iron-mine-swedenPETER ERICSON at von Döbeln’s monument in Nykarleby, Ostrobothnia, Finland. Photo: M. E. Pensar.
Vad lär vi oss om samernas samhälle, näring och livsstil genom att studera reseberättelserna från Sápmi och där samer skildrats? Även dagböcker och tidningsutdrag kommer att tas upp.
Fokus kommer att vara på sydsamiskt område och inte minst Hälsingland-Medelpad.
BOKA FÖRELÄSNING AUG-OKT 2022 eller våren 2023 eller 2024* : saepmietalks@gmail.com eller telefon +46729070058 * 2024 (och hösten 2023) är boken Gåudies även klar enligt planen.
1 8 0 9 .
Gefle den 15 September. Den 11 nästl. anlände hit til Staden, ifrån Umeå medTåg-Marsche-afgångne 25 Ryske Deserteurer och 5 pä Sjukhuset i Sundswall tillfrisknade Fångar, under uppsigt af Allmogen. På Skogen emellan Sundswall och Maji Gästgifwaregård, skola de under Marchen wåldsammeligen hafwa tagit 2 stycken Renar tilhörande en Lappman, och wid Dingersjö Elfbro med utdelte käppslängar förswarat sit Rof emot några Bönder, som welat återta det samma hwilket dock sedermera blifwit dem afhändt. — En af Deserteurerne har för wisad sturskhet härstädes undergått bestraffning. Fahlu Weckobladh Lördagen den 23 September 1809
Artikeln från 1809.Mo-Myskje, okänd konstnär.PE från TV-inslag SVT Gävleborg nov 2021.Undertecknad på Högom sommaren 2021.Carl von Linné synas i sömmarna!
1 7 3 2 . Jättendal.
Straxt jag var kommen fram om i skogen hinte jag 7 stycken lappar, som körde sina renar 60 à 70, hvilka hade sina späda lamb. Hornen voro på de mäste affallne och nya på de fläste begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur de kommo att vara här nedre. De sade sig här vid hafssidan vara födde och här vilja dö, talte god Svenska. Linné, Norrländska resan 1732. 16 maj.
1 7 1 8 . ”vid det första skjutshållet — träffade jag två unga samer med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung samekvinna i nationaldräkt —
I trakten av Mo Myskje, Sörhälsingland, onsdag morgon den 16 juli år 1718.”Jag frågade dem, varifrån de kommo och vart de ämnade begiva sig.
De svarade mig, att de varit i Tyskland med renar, som arvprinsen hade skickat till sin fader lantgreven. De läto mig förstå, att de föredrogo sina skogar, klippor, sjöar och berg, dit de nu återvände framför alla städer och byar i Sverige och Tyskland och alla bekvämligheter man där kunde erbjuda dem.”
de la Mortaye 1718 (Ur La Motraye, Aubry de; Wiklund Karl Bernhard, Bring Samuel E., Hultenberg Hugo (1988). Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-1725. Stockholm.
Guldnasas, mi vesle simle, (här en strof översatt till norska) skal vi tenke på å fara nord i skogen, byrja ferda langs dei lange myrar, joike der ein friarjoik? Skrev Olaus Sirbma i sin ystra ungdom, någon gång före eller senast 1673.
Frans Mikaël Franzén, nordösterbottningen i södra Ångermanlands biskopssäte
Spring, min snälla ren! (Juokse porosein!) (Franzén 1828)
Aningen sällt är det ändå att se en härnösandsbiskop som inflyttat från Finland (Uleåborg), som jag i min tur nyligen flyttat till, skriva om samer och renar för närmare tvåhundra år sedan. Han bodde i min hemsocken i Säbrå och är till på köpet begraven på ”min” Klara kyrkogård (det blir absolut något att väva in i kommande stadsvandringar – i vart fall i mån av tid!) och till yttermera visso döptes min mellersta dotter (anno 2000) på kullen, som uppkallats efter honom, ”Franzéns kulle”. Frans Mikaël Franzén (1772-1847) var lika känd som skald och stycken nedan hör till Samlingsverkets sjätte del och är en del av en svit, där någon passage innan medtagits. Inte för att det överraskar att det fanns samer och renar som torde ha inspirerat till skaldeprov – både vid prästgården och inne vid domkyrkan. Och tämligen spiksäkert låg något eller några exemplar av Schefferus och frestade och tummades.
Franzén satt som biskop från Maria Magdalena Mattsdotters födsel till hennes tolvårsålder. Vi känner famljens betesvanor på 1860-talet och att vinterflyttningarna då till synes uteslutande gick till Härnösand (1863, 1864, 1866, 1867) och att färdvägen ned till Marias mors nedkomst i Dals socken i mars 1835 tillika tyder på att så skett även då. Utnämningen till biskop kom 1831, men flytten till Ångermanland skedde först 1834.
Vi har tidigare skrivit om Olaus Sirbma (ca 1650-1719), kemisamen som redan på 1600-talet skrev förlagan (se nederst), som Franzén låtit sig inspirerats av (den finns i Schefferus 1673). Huruvida det handlar om poesistöld eller kulturell appropriering är jag ej kapabel att avgöra. Däremot tycks det emellanåt hända att de förväxlas och att Franzéns stycke kallas ”lapsk kärlekssång”. Och då är vi tveklöst ute i approprieringarnas utmarker. Och i titeln finns ju uppenbara gemensamma drag! Čearbmá Ovllá är ett annat sätt att säga Sirbmas namn. Vi publicerar iallafall till sist, nederst, Sirbmas verk (på svenska via Collinder) för att alla ska kunna jämföra. Länk till Sirbma-bloggpost, januari 2018: https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/01/08/guldnasas-njirozan-karlekspoesi-pa-utdod-kemisamiska-norska-svenska/
Franzén porträtterad av JG Sandberg, också 1828. Bilden från Svenska Litteratursällskapet i Finland tycks av alt att döma härstamma från Franzéns kulle (nära Säbrå kyrka* ). CC BY 4.0. Sista bilden lånar vi av härnösandstidningen Yippiehttps://yippieharnosand.se/innehall/sport-fritid/sma-aventyr-pa-cykel/ och som synes blir cykla bra… Men bäst på sommarnhalvåret naturligtvis. * Hör av er om ni tänks dit, så hjälper jag att hitta.
Kort kommentar: Någon litteraturvetare äro vi absolut icke; men det synes som, om denna berättelse utspelar sig på flera plan. Och i åtminstone ett blir unge sameherren och hans (”lilla”) same-dam bortrövade för att uppträdda på varitéer och cirkus, någon som synnerligast hände och inte minst kunde man se Christina Catharina Larsdotter, s k Långa Lappflickan i Härnösand i hennes tidigaste och märkliga karriär. Men här ska renen springa för att rädda våra diktade samer hem och de återgår till det jämförelsevis trygga samelivet.
Ack! efter långlig flykt att se den bygd igen,
Der man begynt sitt lif, hvad fröjd går öfver denne?
Tillbaka till det kärr, som såg dem fostras opp,
Beger sig utan ro de flydda tranors tropp.
Till sina fäders berg vill Lappens son ur staden:
Förgäfves omklädd der och lärd att stå i raden
Af granna lättingar omkring ett yppigt bord.
Från prakt och öfverflöd han rymmer till sin hjord.
Hur var -. den undföll mig – historien om de tvenne
Från Ume stulna barn?
CARL.
Till marknaden i stan En liten Lappska kom: en gosse följde henne; Man paras så ibland. Dem såg en charlatan, Som for med en kamel och babian kring landet. Tänk! om jag viste dem i södern, med ett par Af renar, säger han. Och då han plötsligt far Ur staden, följa Thor och As s a med i bandet. Förgäfves ropte de och greto. Slisk och smek, Och dessemellan ris, nedtystade de arma; Och menskoröfvaren, ej van att sig förbarma Om kräk, som för hans vinst rnarterades till lek, Se’n undan Sveriges lag han väl dem hunnit föra, Dem tvang, som markattor, att i en sällsam skrud, Hvar på sin prydda ren, vid bjellrors glans och ljud
För tysken träda fram och lappska konster göra. Lappskt hette hvad han sjelf orimligt tänkte ut. Thor var ej född till best: han frälste sig till slut Med flykten öfven Ilhen, svor republikens fana Och, ej dresserad blott, men lärd och fostrad opp, Och ledd af sin kapten, på hederns dubbla bana Steg gradvis och till slut bcfallte sjelf en tropp. På Alperna en dag bestämd att segren följa, Han stannar vid ett berg, som moln och isar hölja. Och af en likhet rörd ser kring sig med en tår, Och tänker på sitt hem och sina späda år; Mins hvar han körde sjelf sin ren för första gången, Och hvar han As sa fann, med henne gick omkring, Och blott på henne såg bland markna’ns underting, Och se’n förstod så väl den Lappska kärlekssången. Nu runno i hans håg dess både ord och ton: Dem gnolande för sig, han red för sin sqvadron.
Spring, min snälla ren, Öfver berg och fält! Vid min flickas tält Får du krafsa se’n. Ymnig mossa der Under drifvan är.
Dagen är så kort, Vägen är så lång! Spring du vid min sång! Låt oss skynda bort! Här är ingen ro, Här blott ulfvar bo.
Se, der flög en örn: Säll den vingar har! Se, hur molnet far:
Satt jag i dess hörn, Såg jag re’n kanske Dig der borta le!
Du, som hjertat här Pangade i hast: Så en vildren fast Vid en tam man snar! O! du drar mig mer Än en fors dit ner.
Se’n jag dig fick se, Tusen tankar jag Har båd natt och dag: Tusen äro de, Och blott en ändå: Att dig ega få.
Du må gömma dig Bakom däldens sten, Eller med din ren Fly till skogs för mig! Undan, undan skall Både sten och tall.
Spring, min snälla ren, Öfver berg och fält! Vid min flickas tält Mr du krafsa se’n. Ymnig mossa der Under drifvan är.
Ett qval, en längtan hem, som bergens son blott känner, Ät Lappland som åt Schweitz, förtärde se’n hans bröst. Ej söderns rikedom, ej lyckans, ärans röst,
Ej sorgen hos hans tropp, ej sakna’n hos hans vänner,
Qvarhöllo honom mer: han räckte dem sin hand
Till afsked, återför till sina fäders land
Vid fjellen, köpte sig en hjord af tusen renar,
Och lefde som en Lapp och lefver än, jag menar.
EMILI. Men A s sa? stackars barn! Hvad blef väl hennes slut?
CARL.
I Frankfurt henne fann en ädel svensk grefvinna Och köpte henne fri. Och se’n hon vecklat ut Den skönaste natur, med sin välgörarirma Till Sverige återförd, der Ljusneelfven far, Hon på ett präktigt bruk förlefde sälla dar, Mer som grefvinnans vän, än hennes tjenarinna: Tills en gång dit en Lapp kom med en renhjord ner. Då trefs hon ej om da’n och ej om natten mer: Då njöt hon ingen ro, förrän en kyrkherdinna Tog henne opp med sig till Lappland –
OLAUS SIRBMA Brukar presenteras sålunda:
known also as Čearbmá Ovllá (Gumppe Ovllá), Sirma was born (1650) in Oarrejávri (Orajärvi, today Finland), Soađegilli / Sodankylä commune, Finnish Lapland, and died in Eanodat / Enontekiö (today in Finland) in 1719.
Sirma was sent to study for the ministry in Uppsala, Sweden in 1672. He is the author of two yoiks in Kemisámi language published in original and Latin translation in J. Schefferus’ Lapponia, 1673. From 1675 until his dead he served as Sámi minister in Eanodat commune.
Kulnasatj, min lilla vaja! Det är tid för oss att fara, ge oss av åt nordanskogen, skynda över stora myrar, färdas till de fagras hem. Håll mig ej länge, Kajgavare, far nu väl, du Kälvejaure! Mycket rinner mig i hågen, när jag far på Kajgas vik. Ränn nu raskare, min vaja, så att vi dess förr må hinna fram till den som Sarak sände, ödet ämnade åt mig.Ack, att snart jag såge henne, finge titta på min älskling! Kulnasatj, min lilla vaja, ser du hennes ögon nu?
Pastos päivä Kiufwrasist Jawra Orre Jaura, Jos koasa kirrakeid korngadzim Ja tiedadzim man oinämam Jaufre Orre Jawre Man tangasz lomest lie Sun lie, Kaika taidä mooraid dzim Soopadzim, Mack taben sadde sist uddasist. Ja poaka taidä ousid dzim karsadzin, Mack qwodde roannaid poorid ronaidh.Kulckedh palvaid tim Suuttetim, Mack kulcki woasta Jaufrä Orre Jaufrä. Jos mun tåckå dzim kirdadzim Såäst worodze Såäst. Ä muste lä Såä dziodgä Såä, maina tåckå kirdadzim.Äkä lä Julgä Songiaga Julgä, äkä lä Siebza fauron Siebza, Maan koima lusad dzim norbadzim. Kalle Ju läck kucka madzie wordamadzie Morredabboid dadd päiwidad, linnasabboid dadd Salmidadd, liegäsabboid waimodadd. Jus kuckas Sick patäridzick, Tanngtied sarga dzim iusadzim. Mi os matta lädä Sabbo karrassabbo Ku lij paddä, ia salwam Route salwam, Käck dziabräi siste karrasistä. Ja käsä mijna täm Oiwitäm, punie poaka tämä Jurdäkitämä. Parne miela Piägga miela, Noara Jorda kockes Jorda. Jos taidä poakaid läm kuldäläm, Luidäm radda wära radda. Oucta lie miela oudas waldäman, Nute tiedam pooreponne oudastan man kauneman.
Må solen lysa varmt på Ekorrvattnet! Ifall jag stege överst upp i granen och visste att jag såge Ekorrvattnet, där hon dväljs i ljungen, skulle jag fälla alla dessa träden som här ha vuxit upp på sista tiden; jag skulle skräda alla dessa grenar, som bära vacker grönska.Jag lät mig drivas av de lätta molnen, som färdades på väg mot Ekorrvattnet. Jag flöge gärna dit med kråkans vingar, men jag har inte ens fått knipans vingar att flyga med dit bort;ej heller gåsens vingar eller fötter att ta mig fram till dig. Visst har du väntat, dina bästa dagar, med dina milda ögon, med ditt varma hjärtaIfall så vore, att du flydde fjärran, skulle jag ändå hinna fatt dig snart.Vad finns det som kan vara hårdare än band av senor eller kedjor som strama hårt, som fjättra huvudet, förvrida tankarna. Gossens sinne är vindens sinne, den unges tankar äro långa tankar. Ifall jag lyssnar på dem alla, då slår jag in på orätt väg. Jag måste välja mig en enda håg att jag må hitta vägen.
Tureholm-skatten, folkvandringstid. Sverige, Södermanland, Västerljung, Tureholms sätesgård. Foto: Bálint Lászlo Tóth, 2014-12-30, SHMM. CC.
Prolog
Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 2010-talet har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd rådde praktiskt taget hela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s k Pax Romana 27 – 180 AD. Till detta kom att du när som helst kunde bli tillfångatagen och sålunda förvandlas till träl.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför. Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar
KRIGENS, JÄRNETS, MÖTENAS – OCH DE LÅNGA VANDRINGARNAS TID ca 170 AD – 450 AD
En tid som ser slutet av det som alltså brukar refereras till som Pax Romana – en tid kanske inte så mycket av fred, men av romersk välmåga och expansion. In kommer en ny (proto-)europakarta, med bortflyktade kelter och ett av goter sönderslaget Skytien samt ett mångfacetterat Germanien som tar alltmer form, dock bestående av en mängd mer eller mindre disparata stammar.
För att förstå den medeltidiga järnåldern (eller sena förromerska järnåldern; begreppen är alltför lätta att snubbla på!) och folkvandringstiden bättre, måste vi hitta en mer internationell eller, om uttrycket tillåts i sammanhanget, pan-europeisk synvinkel. Vi har därför tittat på alla folken och deras runtomkring i en period som i sin helhet tveklöst präglas av omfattande, flertaliga folkomflyttningar, men också i enlighet därmed av etableringar och nyvunnen terräng. krigen känner vi till, men vet vi om vilka samarbeten som funnits? Europabegreppet är ungefär det moderna, till och med Ural och en kaukasisk gråzon.
Den gamla ”världskartan”, som fick ritas om i början av vår här behandlade period.
SPOTLIGHT PÅ PERIODEN CA 200 – 550 AD. Vi tar alltså ett lite större internationellt grepp den här gången. För att förstå den här tiden behöver man ju också gå utanför den såväl i tid som i rum (vilken självklart gäller samtliga historiska epoker). Då jag har en svaghet för s k mentalitetshistoria, vill jag hävda att min egen förståelse för studiefälten ifråga ökar i direkt proportion med tilltagande informationsmängd (naturligtvis inom vissa rimliga gränser!). Och eftersom Ultima Thule, alltså Yttersta Norden, praktiskt taget var okänt för den dåtida världen, som i det här sammanhanget ofta brukar vara synonymt med Mare Nostrums, dvs medelhavsbornas hemmaplan, blir det en hel del att försöka fylla ut i och omkring det blurriga området som kan ha kallats saker som ”The North”. Där prisar vi arkeologin, vars arbeten vi levt tätt intill snudd på ”24/7” egentligen sedan gångna sommaren – men i allra högsta grad sedan i julas. Och i författarens fall har jag arbetat mycket nära och tätt ihop med arkeologer sedan 1990-talet. Men av respekt för dessa, har jag förut aldrig vågat mig på att klampa in på deras områden. Men nu är det alltså dags!
Mariedammbrakteaten med inskriptioner från äldre futharken. En guldbrakteat med omtvistat ursprung; Närke eller Östergötland. Foto: Uld Bruxe 1993, Statens Historiska Museum. Creative Commons 2.5. http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=12970&page=2&in=1 Originalbildtext: Carole Raddato from FRANKFURT, Germany. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, Naples National Archaeological Museum. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, 1st century AD, Naples National Archaeological Museum. Creative Commons.
Tre-fyra-femhundra år av krig!
Med ett glupskt romersk imperium i fonden i åtskilliga århundraden torde folken i norr lärt sig att vara pragmatiska och försiktiga. Samtidigt kom makten att utgå ifrån krigsveteraner och härdade krigartyper som vistas nere i hetluften. I en sådan situation torde de sydursamisktalande migranterna ca 200-800 AD (Piha 2018, 2020, Heikkilä 2014), ha varit en dynamisk och gynnsam kraft vid sidan av till exempel trälar, skogsfolk och bönder. Handelsnätverken över det bottniska innanhavet gick dels via Danmark, samt tillkom en kommersiellt stärkt Vistula-region i norra Polen; där balter, finsktalande (främst Finnic, dvs östersjöfinska) folk varav inte minst proto-ester och andra antingen substrat- eller proto-befolkningar till slaver och framförallt de starkare och i överhöghet positionerade visigoterna (mer nedan!), vilka under sena 100-, hela 200- och en väsentlig del av 300-talet AD gjorde anspråk dels på att ersätta Skytiens härskande dynastier, dels ha makten i en växande union av småriken från Svarta Havet och upp till Skåneländerna. I den här situationen började det så småningom, först 170 och senare kring 370-380 AD, att bränna under fötterna på de folk som vistades i södra Finland. Ur-suomerna eller snarare urfinsktalarna spred sig i sinom tid rätt norrut, österut och västerut, medan sydursamerna tämligen omgående tycks ha börjat röra på sig västerut och nordursamerna likt ursuomerna norrut. Men i de här givna epokerna finner vi finnarnas eller finländarnas förmödrar och -fäder tämligen förhållandevis rotfasta. De hade etablerat ett till synes balanserat förhållande till goterna (- Inemot tusen lånord! Kallio 2015) och först och främst börjat utveckla jordbruket alltmer. Även om det slog fel, hade man börjat rota sig. Beträffande frågan om sydursamisktalarnas förflyttande till dagens södra och mellersta Norrland i nuvarande Sverige kan man alltid diskutera antal migrationer och decennier samt årtal (liksom hur många flyttvågor), men principen står klar: En migration 200 AD har Piha (2018, 2020a, 2020b) nu slagit fast, och det är vad vi har att rätta oss efter. En annan, senare, ca 800 AD, har Mikka Kalevi Hekkilä (2014) föreslagit – se citat härnedan, förvisso hämtat ur en passage dels i en tid senare än den vi behandlar, dels i en kontext där vi inte riktigt kan följa Heikkiläs tankegång fullt ut. En tredje (under Attilas epok) postulerar vi i denna artikel.
Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59)
Heikkilä 2014: s 238
En något senare krigarhjälm funnen på Gotland: Den gutiska Broe-hjälmen från vendeltida Gotland hittades ca år 1904. Den användes egentligen i en senare tid (ca 600 AD?) än den vi dryftar nu, men vi tycker den är så vacker och speciell att den får illustrera hela artikelavsnittet och tjäna som slutpunkt för den epok som vi här avhandlat. Mer information här: https://en.wikipedia.org/wiki/Broe_helmet
Situationen ca 170 – 390 AD i det som nu är norra halvan av Sverige med omnejd
Två vågor av sydursamisktalande migranter?
I det geografiska tomrummet mellan romerska bronser och nordligare asbestkeramik (förvisso också den med tidigare påtalad koppling till protosamisk kultur) kom således någon gång mellan 170 AD och 375 AD (Piha 2018, 2020) minst en migrationsvåg från sydöst och det sjödistrikt som idag heter Saimen (i äldre historien, ännu i medio 1800-tal, gick det under namnet Lapwesi), detta kan alltså ha skett i en eller flera omgångar. Vår uppfattning är att en första kontingent migranter kom, med stora jakt-/fiske-/ fångstfärdigheter, järnframställningsteknik och framåtanda runt år 190 AD. Det bör ha varit en heterogen och näringsdifferentierad skara, som inte behöver ha varit alltför stor. Kanske ett par hundra vuxna i den första omgången. Parallellt med dessa sydursamisktalares västerutrörelse, eventuellt bara aningen senare, anar vi även nordursamisktalares rörelser norrut. Sydursamisktalarna tros ha avskilt sig i sydväst och kan under en kortare övergångsperiod ha hållit till förslagsvis i Noux, dvs Nuoksi, det finländska nationalparksområde som bär ett samiskt namn (betyder svan. Nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ och skoltsamiskans njuhčč kan sedan jämföras med dagens sydsamiskas njoktje) – samt någon annan kortare tid vid kusten. till de sydursamiska kontingenterna kom även de estniska stammarna i Darsgärde, Uppland (senast) i den senare delen av folkvandringstiden. Om detta har Björn Ambrosiani skrivit (mer i kommande artikelavsnitt); och vi själva har i tidigare artikelavsnitt beskrivit den etniska situationen i norr. Vi kommer även senare att återkomma dit.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför. Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar. Tidigare språkvetare ända tillbaka till Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen med efterföljare som Kallio, Aikio, Heikkilä med flera har sedan byggt på den vedertagna uppfattningen om sydursamiskans och andra urformers ungefärliga väg, som alltså nu specificerats ytterligare.
OVAN: Noux eller Nuuksio nationalpark för ca ett år sedan – parken i Esbo kommuns nordligaste delar i landskapet Nyland. Författaren med sambo njuter vår matsäck under en ansträngande med sympatisk vårvinterutflykt 2020. Foto: Simon Granroth.Under undantagstillståndets (2020) första trevande vecka då man ej fick lämna landskapet Nyland, besökte vi nationalparken Noux eller på finska Nuuksio), som bär ett i grunden samiskt namn, Kan detta ha varit en anhalt för de sydursamisktalande stammar som enligt Piha (2018, 2020) ska ha begett sig västerut ca 200 AD?Foto: Monika E Pensar.
Modell, hypotes 1: Av mycket att döma kan den första migrationsvågen ha tagit en nordligare rutt (än den andra vågen), sannolikt angörande kust eller fast mark vintertid i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland, kanske Singö/Gräsö-Forsmark-Österlövsta. Ser vi sedan på situationen tre generationer eller drygt ett sekel senare (ca 290-300 AD) har vi en etablerad järntillverkning och samarbete med lokal elit i Frösön. Tittar vi ytterligare tre generationer har vi ett etablerat Högom och ser vi totalt sju generationer från en första migration, har vi Högom som underkuvat Frösön och en redan nedåtgående (Ramqvist 2012, 2001) efterfrågan på det mellannorrländska järnet. Ty här har man redan (en tendens som kommer att förstärkas kraftigt under de två följande seklen, dvs 500- och 600-talen) lokal börjat inse stabiliteten i att jaga och leverera pälsverk snarare än järn. Således tar andra järnproducenter över de gamla handelsnätverken. Det är här vi menar att en andra våg av mycket skickliga järnproducenter då redan flyttat in till ”Sverige” från ”södra Finland”. Vilket som är hönan och ägget i den här processen är oklart – men någon slags kausalsamband finsn utan tvekan.
NOT: Noux är ett gammalt bynamn som tidigare stavats bland annat Noox (1540), Noosis (1541), Nooxby (1552) och Nowx (1556). Man antar att namnet härstammar från ett samiskt ord som betyder svan: nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ, skoltsamiskans njuhčč” (via Wikipedia)
Bild ur Bergstöl 2002 (”Creoles in Iron Age Norway” – Jostein Bergstøl. I: Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past)
En milt talat intensiv tid synes sedan kunna avläsas kring främst perioden ca 250 – 370 AD, innan en förmodad andra migrationsvåg (eller -rörelse) sätter in senast något decennium senare än det bortre datumet. Vi bör utgå ifrån att de gamla sydursamisktalarna intar en från finländska sjödistrikten välbekant handelsmediator-roll (mellan de järnproducerande utmarksbor som man själva lärt upp en gång i tiden), varpå de gamla ty språket sprids närmast omgående!). I de tidigare avsnitten har jag föreslagit en modell för språkbyten bland de kringliggande jakt- och fångstfolken. Detta handlar primärt om en fredlig process.
Redan efter ca 150 år ser myrjärnsproduktionen ut att börja avta (Ramqvist 2012, 2001) ; medan den då ökar lika snabbt i de södra distrikten av det vi numera kallar Norrland (dvs Gästrikland) samt i Dalarna och delar av Bergslagen.
Modell, hypotes 2: Vi tycker oss under studiens gång ha upptäckt att en andra migrationsvåg ca 380-390 AD föreligger från södra eller inre, ”finländska” insjödistriket – någorlunda jämnbördig med den tidigare vågen. Denna gång kommer man in något sydligare, kanske nedom och vid Norrtälje i Roslagen. och etablerar sig i Bergslagen, Siljansbygden, östra Dalarna, Ockelbo och sydvästra Gästrikland samt uppigenom i Hälsingland i en kil från sedermera Alfta och Voxna socknar. Möjligen också i västra Västmanland och östra Värmland. I bägge migrationsomgångarna tränger man en bit in i nuvarande Norge; men den distributionen är av allt att döma äldre och avser palaeo-europeisktalande befolkningen, som sydursamisktalarna i hög grad smälter samman med (se tidigare artikelavsnitt!).
Distribution av fångstmarksgravar. Ur Sakarias Lindgren. Masteruppsats 2019.Hel källförteckning i sista delen.
Kommunikation och språk i det folkvandringstida Högomriket
Frågan kommer att utredas vidare i hela artikelserien även om vi haft också lite andra fokus denna gång.
Huvudspråket var urgermanska, som börjat – kanske just här och i kontakterna med Helgös proto-svear, forngutnisktalarna och annorstädes folk – ta formen av fornnordiska eller till och med tidig fornsvenska. Men (och det här är ett mycket viktigt men!) dessa kretsar var också flerspråkiga. De hanterade ofta latin, gotiska, proto-germanska samt naturligtvis vid pass 300-400 AD: ursydsamiska. Sannolikt kunde en hel del av de kustboende och båtburna högomrikes”medborgarna” även hanka sig fram på den urfinska ***, som talades i det kvänska innanhavsriket (se bloggtext här aug 2020) alldeles strax norr om deras eget rike.
Järnets betydelse: bygger makt åt Högom, men också åt sydursamisktalarna
Sydursamerna kom med tidigare inlärd skicklighet i att tillverka järn, en konst som de kom att förhållandevis snabbt lära ut.
Järnets rikedom ca 300 – 400 AD, sedan sydnorrländsk, dala- (Järnbäraland) och bergslagsdominans bland järnleverans och sydligare handelsnätverk syns (parallellt växer ett nordligare sådant nätverk, kvänernas thalassokratiska (dvs – här – över Bottenviken och Kvarken), sig starkt och Högom mister sin betydelse, samtidigt som makten internt tycks hamna i Timrå och norra Skön). Högoms fall sker såväl gradvis som plötsligt: konjunkturerna talar allt mindre för rikets framtid, anfall sker från väster (Mjälleborgen i Frösön, rikets sannolikt västra utpost, brinner tre gånger) och öster. Det som såväl förefaller vara såsom är rikets stora styrka (och svaghet) – elitens krigserfarenheter och den därmed följande makten – samt benägenhet att delta i främmande makters krig kommer att bli fröet till dess undergång, ju mer anfallen tätnar österifrån och ju närmare hunnerna kommer från och med slutet av 300-talet AD.
OVAN: Platsen för Mjälleborgen, FMR Frösö 81:1. uppförd bra precis 300 AD på Frösön, vad vi menar är Högomrikets västra utpost. Foto: Andreaze, Wikimedia Commons.Ovan: Helgö var en enormt inflytelserik och betydelsefull plats i det dåtida Norden, med vilken det samtida Högom måste ha haft omfattande samarbeten och influerat varandra ömsesidigt. Helgö fanns redan 200 AD. Bägge platserna kan ses som de Korpelas (2013) handelsplatser mellan vilka endast lösa nätverk utgör de tidiga nationalstaterna eller dess embryon. Ett sine qua non (utan detta icke) för det Sverige som skulle komma, detta samarbete. På Helgö slogs enslags primitiva mynt, som användes i snart sagt hela Norden unde dels senare delen av den period vi här avhandlar, samt vidare under sen järnålder och fram till cendeltid. Efter 600-talet går aktiviteterna ner och Birka axlar småningom dess roll efter ett uppehåll på kanske ett sekel. Foto av Helgö kanal mot öst (Ekerö kommun): Holger Ellgaard 2008, Creative Commons.
Kartan avseende situationen AD 125 (Rom under Hadrianus) visar en hel del folkslag eller etniska grupper (ska ej förväxlas med vare sig språks talare eller med arkeologiska kulturer); av vilka vi bland annat kan nämna venderna (som delades vanligen upp i obotriter, liutizer, heveller, raner, pomoraner, kasjuber och sorber) samt de persienbaserade och utpräglat heterogena sarmaterna, vilka hade dominerat i Skytien men också fanns upp till Polen. Originalbildtext: ”User:Andrein – Own work. Map of the Roman Empire in 125 during the reign of emperor Hadrian. Projection Lambert azimuthal-equal area. Central latitude: 45° N, central longitude: 20° E. X, Y origin offset – 0 Datum: ETRS89 Sources The physical map was made using the following public domain sources: Topography: NASA Shuttle Radar Topography Mission (SRTM30) data Shoreline, lakes and rivers: derived from Natural Earth data Additional references for the map content: Tacitus, Germania (ca. 100) Ptolemy, Geographia (ca. 140) Atlante storico DeAgostini, Instituto Geografico DeAgostini, 1998. pg. 35-41. Historischer Weltatlas, Dr. Walter Leisering, Marix Verlag, 2011. pg. 26-27 Történelmi világatlasz, Cartographia Kiadó, 2005. pg. 20-21. The Penguin Historical Atlas of Ancient Rome by Christopher Scarre, Penguin Historical Atlases, 1995. pg. 81. Software used GIS: Open JUMP GIS (open source): http://www.openjump.org/ GRASS GIS (open source): http://grass.osgeo.org/ Graphics editors: Inkscape (open source): http://inkscape.org/ GIMP (open source): http://www.gimp.org/
”Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic andeven Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.”
Årtal som kan vara bra att känna till
Några årtal att hålla reda på (en mer deskriptiv version med källor kommer i ett av de kommande avsnitten!) 27 BC – 180 ADPax Romana, den romerska freden 166 AD Pestepidemi, ev pandemi, rasade i Romarriket. Ingmar Stenroth Goternas historia (2015: s 66). Vintern 169-170 AD Den germanska gruppen markomannerna härjar i Rom. ”100-talet” AD Visigoterna slår sönder Skytien, geterna (ej att förväxla med goterna) är med och förstör. 175-350 AD Handeln med Vistula vattensystem i Polen och trakten sydösterut därom tilltar i styrka. Inblandade här är bl a visigoterna (som dominerar på norra kontinenten och östra Östersjöområdet/Baltikum), sarmaterna som har en överordnad roll i söder och centrala delarna av forna Skytien samt (proto-)estniska stammar plus andra germanska och östersjöfinsktalande folk. 200-talet AD En förhållandevis stabil tid i vårt område, undantaget dess slut. 332 AD Fördrag mellan goter och romare, håller ej länge. 370-375* AD Hunnernas ankomst, inledningsperiod, respektive datum* för när ostrogoternas underkuvades för mångåriga härjningar. 376 Visigoternas, eventuellt proto-esternas, urfinnarnas samt möjligtvis också de ”finländska” urfinnarnas och eventuellt protosamernas konung Ermanaric avlider år 376 AD. Det här tillsammans med det direkt nedanstående, samt en dokumenterad. hungersnöd, kan ha påverkat skeendet för sydursamisktalarna i att ge sig av västerut. 376-382 AD Krig mellan goter och romare. 390-435 AD förmodad fortifikationsbyggarperiod (fornborgar)i hela Norden. 395 AD Romerska riket delas permanent i Östrom och Västrom efter Theodosius I:s död. 400-550 AD Högoms storhetstid. 432-ca 450AD Hunnerna enas och erövrar sydöstra och centrala Europa under Attila. 451, 453AD Hunnerna och ostrogoterna besegras 20 juni (J.B. Bury, andra historiker föreslår 20 sep) 451 AD i Slaget vid Katalauniska fälten, också kallat Slaget vid Châlons eller Slaget vid Maurica. År 453 dör Attila. Om slaget mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Katalauniska_f%C3%A4lten 476 AD Romarrikets sammanbrott AD. Vi kursiverar pga detta årtal brukar anser som allt mindre väsentligt. 535-536AD Klimatavvikelsen infaller, får konsekvenser får årtionden framöver. 541(-750) AD Justinianska Pesten (andra pandemier torde ha förelegat men vi känner ej deras exakta dateringar) Ca 540-560AD Leväluhta gravfält (eller snarare offerkälla) i Österbotten används som mest.
1. Slaget vid Katalauniska fälten, 20 juni eller 20 sep 451 AD var ett avgörande slag mellan hunner med vasallfolk vs romare/ostrogoter. Bildens bildtext: ”Battle of the Catalaunian plains, between Attila, Aetius, Meroveus and Theodoric I; from Jacob van Maerlant’s Spieghel Historiael (KB KA 20, fol. 146v)”. Framställd 1325-1335. Bilden finns på National Library of the Netherlands. Public Domain.Del av den folkvandringstida Timboholmsskatten från utanför Skövde. SHM. Foto: Ulf Bruxe 1994. Creative Commons.
NÅGOT OM VISIGOTERNA (även kallade Thervings) Visigoterna ska ha dominerat hela sydöstra och östra Östersjöområdet såväl som stora delar av norra och västra Svartahavskusten och nuvarande Ukraina – dvs vad som tidigare hade refererats till som statsbildningen Skytien (men som just goterna hade slagit sönder i samband med sin invasion ca 100 AD) – och även, förutom Baltikum, lagt under sig det nuvarande södra Finlands kuststräcka, enligt sägnen (Jerzy Strzelczyk 2013, Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos 68 (1980), 231–250] ). Det skulle också kunna förklara varför det finländska språket och att till och med de ursamiska formerna noterar ett inte alltför litet antal gotiska lånord: det här är vid tiden för finsk-samiska ”urhemmet” (otidsenligt och trubbigt uttryck, men vi tror att Läsaren förstår ungefär vad vi menar) runt vår tideräknings början. Samtidigt som en bondekolonisation med en eller flera gotiska kopplingar syns etablera sig alltmer och allt längre upp utmed södra och mellersta Norrlandskusten under romersk järnålder eller kring 100-300 AD, har vi alltså i södra Finland en tänkbar och till och sannolik visigotisk överhöghet. En överhöghet som borde kunna pinpointas ungefär till 100 – 190 AD. Men några århundraden senare återfinns alltså visigoterna långt nere vid Medelhavet.
Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples. Meanwhile, in the period preceding the Hunnic invasion the Visigoths did not achieve anything similar, and their political system congealed at the tribal level. During the whole Dacian period they had no monarchy comparable to that of Ermanaric. Their land, which they themselves called “Gutthiuda”, meaning both the people of the (Visi-)Goths and the areas they inhabited, was divided into a number of small tribes (called phylai in Greek sources and maybe kuni by the Goths themselves), which only united sometimes depending on the changing political circumstances. (PE framhävning) Strzelczyk 2013 [1980]
Avsnittet närmar sig sitt slut…
Bäste Läsare! Jag hoppas att Ditt intryck av denna artikel varit givande och att texten uppfattas som stringent och innehållet genomarbetat. Mycket av det vi utrönt denna gång kommer att klarna ännu mer i kommande artikel. Det var alltså allt för den här gången!
Peter Ericson Helsingfors 1 mars 2021
Några källor
Bärande arbeten
Aikio, Ante. 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”. I: A Linguistic Map of Prehistoric Northern Europe.* Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia = Mémoires de la Société Finno-Ougrienne, 2012, nro 266. Helsingfors. Aikio, Ante. 2004. ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, teoksessa Etymologie, Entlehnungen und Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Société Néophilologique de Helsinki, Helsingfors, Bergstøl, Jostein. 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. November 2004 Theme Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge. Ciesielska, Adriana. 2018. ”Germania in the 1st century AD”. Adam Mickiewicz University. Poznań. Heikkilä, Mikko Kalevi.2014. ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (”Spatiotemporal Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”). Helsingfors universitet. Helsingfors. Kallio, Petri. 2015. ”The Stratigraphy of the Germanic Loanwords in Finnic”. I: John Ole Askedal & Hans Frede Nielsen (eds.), Early Germanic Languages in Contact, pp. 23-38. NOWELE Supplement Series 27. Amsterdam – Philadelphia. Minerva, Piha. 2020a. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective Doctoral Dissertation, 99 pp. Åbo universitet. Åbo. Ramqvist Per H. 2012. ”Norrländska samspel under järnåldern”. Människor i vikingatidens Mittnorden: Föredrag vid de Mittnordiska Arkeologidagarna i Östersund 2010. Östersund. Ramqvist, Per H. 2001. ”Utbytessystem under det första årtusendet e.Kr.: idéer utgående från tre mellannorrländska älvar. I: Fornvännen 96, [1]-21. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_001 (samla.raa.se) Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań. Zachrisson, Inger M. 2010. ”Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter”. I: Samer som ”de andra”, samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. E. Mundal & H. Rydving red. Uppsala. Zachhrisson, Inger M.2007. ”Några sörsamiska kvinnor från forntid – de arkeologiska fynden berättar”. Åarjelsaemieh / Samer i sør 9, s. 7–20. Snåsa.
NÄSTA GÅNG
NÄSTA ARTIKEL: Befästningsbyggandets oroliga, intensiva – och samhällsstärkande era ca 390- 440 AD. —– Mer om järnet, sydursamisktalarna och järnets enorma betydelse under hela järnåldern och folkvandringstiden. —– Nya modeller om hur våra förfäder intermixade och delade upp sig. Etnicitet och språk: alltid samma? —– Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007) —– [Om tiden och utrymmet medger: om ortnamn (toponymer) från järnåldern] SAMT I SISTA DELEN (nästnästa artikel): EPILOG, vad hände med den protosamiska identiteten?
Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de det som är ungefärligen dagens Saepmie?
Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration.
Uppdaterad 29 nov 2020 och 10 dec 2020
Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.
De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.
1. Samiska språk och inmarschvägar De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående. I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna skulle kunna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingisk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad/Pedersöre socken – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Åland. Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet.
Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskanha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska (ibland, dubiöst, kallad ”sockenlapska”) språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.
Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut.Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.
Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med det dryga millenniet senare inträffande Klubbekriget – nuijasota (fi.) – torde vara de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.
Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.
2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innanhavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt. Man har ibland velat se en riktigt uråldrig ursamiska nedåt Volgakröken, men bevisen för detta är i det närmaste helt obefintligta: det är en gammal käpphäst inom uralistiken som putsats opp och kommit till heders via valhänta och ofullständiga DNA-övningar. Men författaren till denna bloggpost vill nog mena att dessa språkvaggeteorier torde ha begravts mer eller mindre permanent för inemot tjugo år sedan.
3. Språklig genès Som vi har framställt här tidigare här kom den egentliga samiska och den egentliga finskan att skapas ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijännei Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.
4. Dialekternas embryon Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till
5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder i stort sett enhälligt via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.
6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.
8. Medan jag nu redigerar detta för tredje gången tänker jag att vågorna av samisk språkspridning kan ha varit flera och sammanhängande med det kvänska innanhavsrikets/nordiska handelsförbundets tilltagande styrka och utbredning. Regionala krig mellan sydösterbottningar och satakundare å ena sidan och kväner/vöråbor och ”proto-österbottningar” å den andra kan periodvis ha försvagat spridningen av den samiska som var allmän i det vi idag kallar Finland vid samma tid. Under samma perioder bör fornsvenskan ha vunnit mark i t ex södra Norrlands jordbruksbygd.
* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
I kommande del: Om följande arbete:
”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.
ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.
Picture below: Jan Luyken 1682 (”Lapland”). Laplanders worship the god Jumala.
Welcome to the Winter Webinars!
Teacher: Peter Ericson, Historian with a thorough Anthropologist Education.
Everything in English. Nordic, Fenno-Scandinavian, Eurasian and Uralic areas in main focus, but also virtual excursions to other continents and critical regions.
Ericson has been teaching at two universities (Uppsala and Umeå) and has worked with international investigations, law suit cases in land right and has also been studying Uralic history. 27 years of experience of the field/fields.
For full series-attendance:
See a subsequent blog post.
To attend in December and Januari, you pay 50%
of the second occasion.
Want to follow all our webinar activity?
Contact us for a full-year subscription.
And we will also publish a Subscription ad later this week!
Single web streamed lecture DECEMBER
2. It will be a four-piece-education starting out with one lesson
at Saturday Dec 14 from 5 PM C.E.T., and next at Saturday 18th of January. A full description of the webinar series will be published here on upcoming Monday. Those who miss out on one of the webinars will be able to keep up by watching a recorded rendition of the web streamed lecture.December: REGISTRATION def. LAST DAY Sunday Dec 8, Payment must be noted by Thursday Dec 12. E-mail us: saepmietalks@gmail.com
Payment in advance. 2. January. REGISTRATION by Dec 11. NB! More info on this one in the subsequent blog posting later this week! Continues in February and March. 2020.
In upcoming posts we will develop, point-wise, how to achieve this goal.
EDUCATION PACKAGE A LA ”SUBSTANTIAL QUICK FIX” ON SÁMI HISTORY 1. Webinary/Web lecture in a live feed or stream 2. IRL/”live”1-2 h 3. Follow-up, including webinary 45 min
Reasonable levels of fees, especially if you do book before Nov 1.
What is Sápmi? How and when and by whome were the Sámi people’s Land colonized? Did the Sámis become expelled and if so – how, when and why? Ethnicity, Indigenous matters, Colonisation. History of Sápmi and of Sámi people, Gender history and Ordanizations and Liberation history. Criticism of the Sources, brief on basic theories, methods. Sámi rights and present-day as well as future threats.
In English or Swedish.
Teacher: Peter Ericson Well-known expert from law suit cases, country museums etc. A background from Universities of Uppsala and Umeå. Performed lectures in several Helsinki grammar schools past spring semester. and is currently this fall touring Ostrobothnia. At the moment living partly in Sweden, partly in Helsinki – but the plan is to permantly become settled in Helsinki.
Photo above: Annnika Luther.
Photo below: Jonas Brunnström for Vasabladet and Österbottens Tidning.
”Jag skall nu ge en kort beskrivning av sveonernas land eller Svea rike: i väster innefattar det götarna och samhället Skara, i norr värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder det förut omtalade baltiska havet i hela dess längd. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster slutligen gränsar det till de ripheiska bergen, där det finns väldiga ödemarker och höga snömassor, och där flockar av vidunderliga människor hindrar ett ytterligare framträngande” (PE framhävn)
Adam av Bremen [IV kap 25], 1070-talet
Kommentar: Det är inte enda gången Adam kopplar ihop Hälsingland med samerna. Men vi ska komma ihåg att den tidens hälsingebegrepp är snubblande nära dagens norrlandsbegrepp. Det här är så tidigt att man även kan ha betraktat Finland som blott en utväxt på samma Hälsingland (”Helsingaland”).
K A R T A N : COTTON WORLD MAP, även kallad Anglo-Saxon World Map eller Mappa Mundi, daterad till 1040-talet (eller lika ofta 1025-1050, sannolikt skapad i Canterbury). På bilden överst till höger ser man skridfinnarnas land (”blindtarmen” ovan till vänster i bild), nedan t.h tillsammans med eller i relation till Britannien. Vänstra större bilden är hela kartan och såvitt förstås hela den i munkarnas och vikingarnas England kända världen.
Stort fokus på kvinnohistoria och kolonisationshistoria!
Nytt erbjudande – som gäller under hela 2018
Samma för alla aktörer
10 000 i n k l moms = T R E föreläsningar
Konceptet går i enkelhet ut på (1) Sápmis historia, (2) Om några bemärkta samiska kvinnor (2-5 st), och (3) Valfritt eller samernas regionalhistoria på respektive ort.
Någon, några eller alla föreläsningar kan vara på skolor, åk 6 till och med gymnasiet. Folkhögskola eller universitet lika möjligt.
Johan Tirén målning
Vissa villkor finns Två föreläsningar ska vara samma dygn eller två dagar i följd, och minst ett datum ska ligga i maj eller augusti.
Någon reseersättning kan tillkomma (inte hög inom Sverige, troligen ej heller i Norge eller Finland) På tre föreläsningar tillkommer ej logi; men dock om ni lägger till upp till 4-6 st.
Återkommer!
BOKNING sms 0729070058 eller mejla saemieforskning@gmail.com
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.