Köpes via Swish Ordinarie pris 339 kr inkl moms (exkl porto) Under april: Swish 349 SEK: bok, moms och porto.
RPE Förord + nekrologer Minerva Piha ”Från det ursamiska urhemmet till centrala Skandinavien / Översikt över sydsamisk lingvistisk förhistoria” RPE ”Talade Högomsmannen sydursamiska?” del I-VI RPE ”Stuehkie” (hel titel ej klar) RPE ”Några axplock vyer ur Saepmies besökares ögonvrår” (1445-1859) RPE ”ORTNAMN: Toponymer med samisk bakgrund (art. namn ej klart) i Mittnorden – etymologier.” RPE ”The Lapland Girls från Iggesund / Till Northumberland och N. Durham via Gävle – Göteborg… och åter” RPE ”SJÖSAMERNA utmed västra bottniska kusten” RPE ”MEDELPAD – snabbodyssé genom landskapets samer ” RPE (”Hälsingesamiska öden Nordingrå, Hornslandsrenar och wienfärden: ”Om Lasse A:son Rörs pappa Anders Andersson, driftig sydlig same – samt om Lasse själv & bergsjösamerna” Magnil Eli Olsson: ”Förvisade från sitt eget land / Deportationer av samer i Kopparbergs och Västernorrlands län 1630-1740” RPE Kompilat rättsutredningar Jämtlands län, jakt och fiske samt sedvanerätt (arbetstitel: ”Excerpt ur URFOLKETS SAMERNAS ÄLDRE LANDRÄTT I JÄMTLANDS LÄN” / ”Om en på äldre nordiska lagar vilande landrätt på vilka andra centrala rättigheter följer / Inlaga till Renmarkskommittén.”etc Peter Ericson februari 2023
Rolf Peter Ericson, 60 år, fembarnsfar, fem barnbarnsfarfar/morfar.
Arbetat nonstop med samernas historia sedan 1993, vilken banne mig inte är så vanligt.
Sakkunnig i Nordmalingsmålet, där den för samerna så positiva Domen kom exakt idag för 13 år sedan! Samma med Rätanmålet och fick vara med nåt år i samband med att Härjedalsmålet skulle upp för resning, vilket ej skedde då, 2017. Faktagranskare av ”Samernas tid”. Utforskare av Elsa Laulas födelsedatum (se Siri Broch Johansens bok i det hon själv kallat ”världens längsta not, not 1). Stadsvandrare i Stuehkie. Redaktör för Saepmie Times och allt oftare anlitad sakkunnig i olika mål, vattenmål, jakt- och fiske samt naturligtvis sedvana kring renskötsel. Projektledare för Ljusminne 1998- 2001 och upptäckare av samiska härdar osv. ”Far” till samiska kulturleden i Kramfors Och den som driver den här bloggen sedan 2015; dess nioårsdag infaller om ca fem veckor eller exakt då boken tänks vara klar. Mer finns att säga, men …
Nog skrutet, skaffa boken!
349 kr = 276 kr bok inkl moms 6%, 73 kr porto Swish 0729070058 Frågor och Din adress till: saepmietalks@gmail.com Pris gäller t.o.m 30 april 2024.
Normalpris för boken inkl moms = 339 SEK.
Bild: Vid Korsholms gamla kyrkoruin en sommarkväll 2022. Foto: Monika E Pensar.
Fritt swish, bra pris 276 kr ink moms, frakt i tillägg 73 kr Totalt 349 kr. (ordinarie bokpris 339 kr, inkl moms & frakt 402kr, men Du får det för 349 – senast 30 april!) Århundradets bok om Mittnordens samers historia & förhistoria! Tolv mättade artiklar! Swish 0729070058, numret går ej att ringa till!
276 kr inkl- moms men exkl porto. 276 + porto 73 kr ( = 349 SEK) —> gäller bara april månad ut
OBS ORDINARIE PRIS 339 kr inkl moms men exklusive porto. 402 SEK är normalpris just nu inkl inrikes frakt.
SWISH 0729070058
Saknar Du Swish eller bor i Norge eller Finland … Eposta saepmietalks@gmail.com så får du svenskt eller finländskt bankkontonr och aktuell summa i euro eller NOK.
OBSERVERA att porton gäller inrikes i Sverige. Svara på detta så hörs vi om ev.försändelse utomlands. Adress i Sverige är alltid att föredra!
Andra typer av finsk-ugriska skinnskrapor Andra typer av finsk-ugriska skinnskrapor som den kända S-formiga med egg i bägge ändar (som fig. 5:2) är belagd redan på 500-talet i Dalarna. Den fanns på 700-talet där och i Hedmark. Den tycks då liksom nu ha varit kvinnans redskap (Zachrisson 1997: 204f; Bergstøl 2008: 54). I Nordiska museets samlingar finns åtta S-formiga samiska skinnskrapor på träskaft: sju är från svenska Lappland, en från finska Lappland. På Fjällmuseet i Funäsdalen, Härjedalen, är en sådan utställd. Etnografiska museet har en likadan skaftad skrapa, från chanter (ostjaker) vid Jugan, en biflod till Ob. (s 52)
Ur Inger Zachrisson ”Okänd och misskänd – skinnskrapan R. 416. Ombytta könsroller i Mellanskandinaviens yngre järnålder” ………………. 41 I: Arkeologi i norr 14 ( 2014 )
Sportevenemangen bevakades av välorganiserade och entusiastiska supporterklubbar, de s.k. cirkuspartierna. I X-stad delades supportrarna upp i fyra stora fraktioner som fick sina namn efter färgen på körsvennarnas kläder: ”de blå”, ”de gröna”, ”de vita” och ”de röda”. På X-talet återstod [—] två fraktioner av betydelse: de blå och de gröna. Kejsar Justinianus stödde de blå. Dessa supporterklubbar var en kombination av kriminella ligor och politiska partier som återspeglade den sociala hierarkin och de religiösa motsättningarna i det bysantinska samhället. De blå företrädde den katolska tron och de gröna den monofysiska. Ofta försökte dessa organisationer påverka politiken genom att skrika ut sin politiska krav mellan kapplöpningarna på arenan. Stats- och ordningsmakten hade ofta svårigheter att upprätthålla ordningen utan cirkus- partiernas samarbete, vilket gjorde det intressant för de mäktiga aristokratiska familjerna, som tyckte sig ha större rätt till den kejserliga tronen än Justinianus, att understödja mobben på arenorna.
I sin nidskrift över Y beskriver historikern Z de blå på följande vis:
När Y underblåste de blås lidelser och hetsade upp dem skakades hela det romerska imperiet ända från grunden som av en jordbävning eller en översvämning. Överallt rådde fullt kaos och ingenting förblev stabilt, utan i denna förvirring kullkastades lagarna och statsordningen. Till att börja med anlade orosstiftarna en helt ny frisyr och klippte sig inte som de andra romarna. De ansade inte mustascherna eller skäggen utan lät håret växa så långt som möjligt, enligt persernas sed. Håret på huvudet klippte de framtill av till tinningarna men lät nackhåret hänga ned i full längd i en tovig massa, liksom massageterna. Därför kallades denna stil den hunniska. Vidare satte alla värde på dyrbara kläder och klädde sig elegantare än vad som anstod dem; de kunde nämligen kosta på sig sådant på grund av vad de orättmätigt lagt sig till med. De snörde dräktens ärmar kring handlederna och lät dem därifrån till skuldran svälla ut till enorm vidd. —–
I början bar nästan alla vapen helt öppet om natten medan de på dagen gömde sina tveeggade dolkar under kläderna, vid låret. De samlades i gäng så fort det blev mörkt, rånade rika mitt på forum och i gränderna och bestal offren på deras mantlar, bälten, guldbroscher och allt de hade på sig. …
Något om förutsättningarna för det förhistoriska, blivande Finlands samiska etnogenès
Från romersk järnålder via folkvandringstid och vendeltid, ca 200 – 750 AD var i det blivande Finland skridfinnarna den ekonomiskt tongivande etniska gruppen. Deras ställning och ekonomiska status stärktes via de mellan- och inomsamiska samt ursamiskspråkiga handelsnätverken som spände över hela Fennoskandien. Troligen var gruppen tongivande även långt innan denna period; men vår studies tidsavgränsning medger inte mycket tidi- gare studier än just 200 AD. På vissa håll utgjorde man basen i de framväxande folklanden; som i t.ex. Vörå-/Kyrodalen (möjligen inkluderande Kimo älvs dalgångar); på andra ställen som i Eura kom en del av skridfinnarna eller församerna att assimi- leras in i folklandets majoritetsbefolkning. På åter andra håll som direkt norr om Eura, t ex kring Kokemäkinjoki (sv. Kumo å), trängdes man undan (samma torde tidigare ha ägt rum närmare och vid Pyhäjarvisjön).
Andra märkbara grupper vid denna tid var ur-suomerna främst synliga i Satakunda blivande landskap, då folkland, med huvudorten Eura under den aktuella perioden; ester eller fornester som redan då liksom iontagit sina platser på södra sidan Finska viken samt ostrogoter, karelarenas förfäder i Korela samt från folkvandringstid och främst i slutet av perioden urnordisk- talande protosvear. Ett sorts förhistoriskt inbördeskrig (eller mellan folkländer) post-ulerar Mikko K. Heikkilä ha ägt rum i brytpunkten mellan vendel- och vikingatid belyser å ena sidan Birkaland med Satakunda som växande makt- faktor och lite av ett proto-Suomi, och å andra sidan ett Kvänland eller forn- sagoaktigt Pohjanmaa, dvs Österbotten med i skepnad av blivande storsock- narna Mussor/Mustasaari-Vörå-Kyro med kringliggande trakter som Vindala (fi. Vimpeli) med Lappajärvi.
Ett ännu större sorts bottniskt krig skulle samtidigt kunna ha ägt rum, postulerar jag här och nu, mellan olika talassokratier eller -unioner; å ena sidan Helgö- proto-Birka och Eura-/Kvänland med Satakunda och å andra sidan Högom med Pohjanmaa och sedan en hel bottniskt vik som backup gentemot de senare. Det är naturligtvis en väldig djärv tes. Andra platser av betydelse med potentiell etnisk dynamik under tidsperioden är Insjöfinland generellt och kanske främst där norra Savolax, mellersta Tavastland och i ännu äldre tider södra Savolax med dela av Karelska näset och främst trakterna runt och söder om Onega, dvs Äänisjaure. Ute i kustlägen hand- lade det om interetniska säsongsläger och på sina håll rent samiska eller för- samiska säsongsläger, främst för fiske och vildrensjakt.
Mer i GÅUDIES
Bild: Detalj ur illustration i Schefferus Lapponia (1673)
Stockholms stora danare, villastädernas och kolonilotternasskapare och samernas varma vänner
Carl Albert Lindhagen föddes den 17 december 1860. Hans karriär i hög grad tidigt utstakad, såsom äldste sonen i en ämbetsmannasläkt. Likafullt tvangshan som skolelev han dagligen promenera från det tämligen påvra kvarteret vid det som idag är Östgötagatan till det ej heller vid den tiden ännu inte alls så högreståndspräglade Östermalm för att gå i skola. Liknande långvandringar uppvisade senare systern Anna, född tio år senare. Borgmästare i Stockholm 1903-30. Han började som liberal, gick över till SAP 1909 och lämnade sedan SAP för nya vänsterfalangen 1917 – den som långt senare skulle bli dagens V, som han i sin tur lämnade 1921 för en återgång till SAP efter en tid som politisk vilde. Slog igenom som upprättare av Nobels testamente samt överarbetade han lagrådskommitténs förslag till ny renbeteslag 1898.
Han var vegetarian, feminist, georgist, pacificist och var med och startade FN, alltså Nationernas Förbund. Liksom pappan var han en s k late bloomer och var gift två gånger, först ned sydjylländska (Slesvig) danskan Anna Mathilde Raae som dog redan 1902, sedan 1904 med Jenny Helén. Barn skaffade han en bit efter 40.
Carl Lindhagen (1860-1946): Anna Lindhagens storebror. Fredsivrare, sameförkämpe, georgist, humanist, nykterist, vegetarian och anti-auktoritär. Stockholms borgmästare 1903-30.
Anna Jakobina Johanna Lindhagen föddes 7 april 1870. Som familjens enda dotter ansågs hon inte behöva få gå en exklusiv utbildning: hon tänktes ägna sig åt det man dåförtiden såg som klassiska kvinnliga sysslor, som man tyckte och på ett vis hamnade hon ju i sådana ”mjuka” sektorer. Men rösträttsfrågan kom hon ganska tidigt in i och likaldedes samefrågan. 1911 röstades hon in på en socialdemokratisk lista in i Stockholms stadsfullmäktige.
Anna Jacobina Johanna Lindhagen (1870-1941): Okänd fotograf. Via Stockholmskällan. Anna känd inte bara för stöttande av samerna utan även kolonilotterna, villastaden, barnens välmående. Elsa Laulas handgångna. Författare, feminist.
Familjen Lindhagen bodde på två adresser efter varandra inom nära räckhåll från Medborgarplatsen (då för tiden Södra Bantorget). Föräldrarna präglade på varsina sätt barnen. Fadern Alberts andra äktenskap där han äktade sin svägerska (dvs Carls och Annas mors syster) kom i högre grad att prägla Anna, och hon kom också att bli sammanboende med mostern i vuxen ålder, inte långt från dagens Karlaplan. Båda var skrivande människor; men Carl mer åt det talande och ideologiska hållet; Anna mera handfast men samtidigt mera resonerande och betydligt folkligare.
NÄSTA GÅNG: M a r i a M a g d a l e n a M a t h s d o t t e r Ur ”Maria Magdalena från Faepmie över Hemsön till tre drottningar!” (redigerad version av artikel först publicerad den 4 feb 2018)
I. Samiska språket dominerar allt land norr om Åland kring 2-3-4-500 AD och detta kan äga rum av de enkla skälen att man övertar gamla strukturer med ett tidigare talat uraliskt språk, som ser ut att ha härrört ifrån gamla Bjarmaland eller norra/arktiska Jugra kring Vita havet samt att man fullständigt dominerar och kontrollerar samtliga handelsvägar såväl till lands som till sjöss.
Högomsriket är mångkulturellt och innefattar en hel del germansktalande nordbor, men det största språket är samiska och en mycket stor andel av invånare kan klassificeras som samiska eller församiska.
—– BILD: Duvriesalo blev Dårholmen? —–
Det mittnordiska samhället dominerades i sin tur av Högomsriket och det var tämligen välorganiserat och kontakt utåt saknades inte åt något håll. Man var både landburna och en talassokrati med strukturellt samarbete tillsammans med såväl Kyro älvdals som Vörås folk* – princip med hela det område som idag kallas Sydösterbotten och som sedermera blev svenska Österbotten. Samer (eller församer) fanns i norr, väster, öster och i det sedermera svenska inlandet. Det största hotet emot Högomsriket kom från söder och Helgö-Birka och det blev också de som satte punkt för Högomsriket med rena krigshandlingar.
Återkommer till ortnamn, etymologier och den process som ledde till att urnordiskan tog över och ursamiskan trängdes undan. Samtidigt uppstod den kustsamiska etniciteten.
* Eller med Heikkiläs ord: ”Storkyro, Lillkyro, Malax, Vörå och Laihela”
I några korta texter kommer jag att titta på detta och lite mer utvecklas rönen och teorierna i boken GÅUDIES.
English: Cairn Njurunda 110:1 at Dårholmen or Klampenborg in Sundsvall Municipality, viewed from south. PHOTO: Hans Lindqvist 2011. Creative Commons 3.0.
För Dig som kund, Läsare & bokköpare … Vad kan Du göra för att få ett GÅUDIES-boksläpp
FINLAND – ÖSTERBOTTEN har störst chans i sommar, hösten kan det funka mest varstans
NORGE – TRÖNDELAG störst chans i sommar, annars rekommenderas Hedmark, Sogn & Möre. Även Nordland kan fungera,
SVERIGE – Bäst läge i Medelpad, Ångermanland och länsmässigt sedan Gävleborg – Jämtland – Uppsala och Stockholms län. Planerad sydligare miniturné är inte helt bekräftad ännu.
Juni – Stadsvandring Stuehkie kl 16 fredag den 7 juni – ”boksläppsvandring” Ons tidpunkten är preliminär, uppdateras här i bloggen. Ev Medelpad.
Juli – Vasa, Västernorrland, ec Umeå. Bokning: saepmietalks@gmail.com
Augusti – Stockholm, Bergslagen, Dalarna. Sydliga turen är ännu osäker.
September – fyller på. Eventuell bokmässor södra Finland.
Oktober – Gävleborg, Medelpad. Bollnäs?
Bildcollage av mor Maj-Britt från fjolårets föreläsning på Alnö – proppfull lokal och mormor fick chansen att höra mig föreläsa. Hon dog i september, drygt 102 år gammal. Hon har varit en av mina främsta informanter rörande Nordingrå. Mormor lotsade mig runt till det äldre gardet i socknen kring sekelskiftet 2000 och några år därefter.
Denna vecka OCH NÄSTA (v. 16 – 17 eller 18 – 28 april 2024) går Saepmie Times PDF-tidnings alla 8 utgivna nr + 3 bilagor för 144 NOK resp 12,30 euro (144 SEK) = 400 sidor läsning utgivet 2017-19.
Swish SWE: 0729070058
NORSK ELLER FINLÄNDSK? Eposta så får du kontonr i Sverige eller Finland: saepmietalks@gmail.com
Rasismen känner ingen logik, inget förnuft, ingen rationalitet. Alla händelser som rasbiologen tycker sig kunna applicera på rasfrågor, applicerar han på rasfrågor: förort, knarkhandel. kriminalitet, våldsamhet … De enda och städse upprepade tankemönster som förekommer är internaliserade tankefigurer av självuppfyllande slag, dvs ”Vad var det jag sa?” och ”Invandringen är för stor” – den klassiska sortens cirkelargumentation.
RASISTEN bygger upp egna frågor och svar och svarar alltid ”Vad var det jag sa?” och ”Den och den såg det inte komma”. Det är alltid att de mörkhyade är onda; sedan hittar man alltid på nya kreativa sätt att säga att det inte handlar om hudfärg. Fast det gör det. Alltid.
Det var enklare när vi bara hade en begränsade skara urbota korkade skinnbulor som skrålade runt och var – dumma. Idag är det en dryg miljon svenskar och mest likadant i hela västvärlden och därtill i en del diktaturer.
Rasism smittar. Rasism är historielös. Rasism är oemottaglig för all typ av argumentation.
RASISTEN målar ideligen och 24/7 upp nya hotbilder för att motivera sitt förstelnade tankeloopande: globalismen, kulturmarxisterna, woke och gudvetvad. För annars mister man sin relevans. Alltid en ny fiende. Senast lördag (”igår”) gick apartheiduppfostrade Musk och dennes jämnåriga, Argentinas nya polisongpresident Milei ut och målade upp framtidsvisioner med sin gemensamma fascistoida och rasistiska ideologi – ”frihet” var deras slogan.
Se på Astrid Lindgren med skinheads-Niklas på bilden härnedan.
Det skulle nu behövas en Astrid på varje högersvensk som spelar med i det här onda clownspelet.
FOTO: Jens Assur
Expressen tog 1995 med Astrid Lindgren till den beryktade helikopterplattan vid Riddarholmen i centrala Stockholm där dessa grupper brukade hålla till. Hennes uppläxning av den rodnande skinnskallen Niklas är en del av Sveriges moderna historia – och fotografen Jens Assurs bild på Astrid, 87, och Niklas, 18, är en av de mest berömda pressbilderna.
Reportern Pär Sundberg beskriver i sin artikel hur författaren rycker den unge mannen i hängslena:
”– Du måste sluta skinheadsa. Du ska inte vara här det leder bara till olycka, säger Astrid. – Lova mig nu att du slutar med de här skinheaderierna. Du får inte bli någon nazist, då kan jag ju inte älska dig så mycket som jag annars skulle kunna, säger hon.” Och det lovar Niklas.
Kongl. Majt:s utslag på de besvär bruksegaren William Farup i underdånighet anfört deröfver att, sedan Farup vid Hede tingslags Häradsrätt yrkat, att som lappmännen Jon Jakobsson och Jon Jonasson under vintern 1888-1889 samt våren sistnämnda år olofligen uppehållit sig med sina renar å Farup tillhöriga Ljusnedals bruks egor på norra sidan om sjön Låssen och Ljusne elf samt derstädes uppsåtligen och genom grof vårdslöshet i bevakningen af renarne åstadkommit stor skada så väl å ungskog som å mossaland, JonJakobsson och Jon Jonasson måtte härför fällas till ansvar samt förpligtas utgifva ersättning för den vållade skaden äfven som för utgifterna å målet, samt Häradsrätten genom utslag den 31 december 1890, enär Farup icke ådagalagt annat förhållande än Jon Jakobsson och Jon Jonasson i målet uppgifvit eller att de i Mars månad 1889 vid flyttning från en för lapparne upplåten betestrakt till en annan drifvit sina renar öfver Ljusnedalsbruks område, dertill de jemlikt 4§ i Lagen angående svenska lappars rätt till renbete iSverige den 4 Juni 1886 varit lagligen berättigade, samt, äfven om det vore styrkt att Jon Jakobssons och Jon Jonassons renar dervid för- orsakat skada å Farup tillhöriga egor, Farup i allt fall icke mot vederparternas be- stridande gittat visa att desse uppsåtligen ellergenom grof vårdslöshet vid renarnes bevakning varit till berörda skada vållande, förty och då de i målet inlupna omstän- digheter icke lagligen föranledde, att Jon Jakobsson och Jon Jonasson kunde dömas att med ed värja sig i målet, förklarat Farups instämda talan icke kunna bifallas äfvensom att Farup skulle sjelf vidkännas sina kostnader å målet, så har Kongl. Majt:s och rikets Svea Hofrätt, hvarest Farup sig besvärat, genom utslag den 14 Augusti 1891 icke funnit skäl att göra ändring i Häradsrättens utslag samt för- pligtat Farup att till Jon Jakobsson och Jon Jonasson i ersättning för förklarings- kostnaden utgifva fyrtio kronor; deruti Farup i underdånighet yrkat ändring, hvaröfver Jon Jakobsson och Jon Jonassons sterbhusdelegare i underdånighet sig förklarat; med Kongl. Maj:ts Högsta Domstol beslutet; gifvet Stockholms slott den 5 Juni 1893. Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvan berörda underdåniga besvär; och enär Jon Jonasson numera aflidit samt frågan om ansvar å Jon Jonasson i omstämda hänseendet sålunda förfallit, erfordras i denna del af målet ej vidare ytt- rande. Beträffande målet i öfrigt finner Kongl. Maj:t på grund af 1§ i åberopade lagen af den 4 Juni 1886 ej skäl göra ändring i Hofrättens utslag; skolande Farup ersätta sina 86 vederparter deras Kostnader å målet hos Kongl. Maj:t med trettio Kronor. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Under Kongl. Maj:ts Sekret.44
Not: Det finns ännu en dom i HD från juni 1894; från ett parallellt fall i motsvarande regeringsrätten där samerna stämde Farup: Kungl. Maj:ts dom 22 juni 1894. Mål emellan lappmannen Jon Nilsson m. fl. Sökande, och Brukspatronen W. Farup, Svarande. Dom 22/6 1894. Förvaras i Lappfogdens i Jämtlands län arkiv FII: Vol 1.
Jon Elias Jakobsson (c) FOTO: Nils Tomasson, bild via Jamtli
Jag tänker på vägen in att jag följt Kebne i ödmjuka 44 år och att det är lite drygt fyrtio år sedan jag kastade mig på planet i Kallax från lumpen i Boden för att höra Kenny Håkansson band, en dynamisk powertrio som lirade på Skönsbergs FH. Kenny, mannen som varit professionell musiker sedan jag just såg världens ljus för sextio år sedan. Det finns en Kenny och nästan ett Kebne för varje decennium sedan 60-talet. Kenny uppskattades av Jimi Hendrix, och vice versa. Mer om detta vid annat tillfälle.
Herrarna i bandet faller ifrån. man har haft ett nyligt dödsfall och congaslegendaren Hassan Bah var nu drabbad av cancer och fick lämna walk-over. På scenen inför ett närapå fullsatt Malms kulturhus finns ”bara” tre originalmedlemmar sedan 1971 och dessa voro:
Mats Glenngård, Kenny och Göran Lagerberg, Trumslagaren Frank Sanderson var till synes en yngling i sammanhanget; och han ersatte Pelle Ekman.
Man drog igång ganska friskt med Leksands skänklåt. Härintill i en version från 2009.
Vadan en musikrecension i denna sameblogg förresten? Jo; den når fler så. Och jag lovade Malms kulturhus detta!
Efter denna gastkramande pärla till kebnelåt ger man sig in i en riktigt magisk (i ordets ursprungliga betydelse) version av Hårgalåten – välbehaget är ju nära nog totalt under en sådan maratonsköning. Sedan via bl a Vallåt med Kenny på nån sorts kulning via Brita Jansdotter och Polska från Alfta.
Det här en av de mer dynamiska och suggestiva nummer som bandet spelat in.
Det märkliga med Kebne är att de bara blir bättre och bättre.
Visst saknade man Hassans congahamrande för att inte tala om dubbelbasistandet. Men både Kenny och Mats fyller ut alla tomrum åt alla möjliga håll. Görans basmullrande sitter skönt och rejält och han står trygg mitt på scenen. Glenngård, förresten; han imponerar bara mer och mer på mig, byter mellan fiol och gitarr ideligen. Få levande människor skulle förresten få för sig att spela ihop med Kenny Håkansson. Men Mats har en scennärvaro och en pondus som är få förunnat. Kenny talar ju mera med gitarren och det räcker också.
Farmors brudpolska vidtog som sjunde (väl?) nummer och den innehåller många vanvettigt sköna tempobyten. Här hann jag tänka att finländska folket eller folken och svenska ditona delar en bottnisk-baltisk musikalisk skatt och det är den historien som förenar oss som kommer fram i sådana här musikaliska sammanhang som när Kebne eller Piirpauke spelar.
Sen kom Hultkläppen, kanske det mest magnifika numret under kvällen (men det var jämnt skägg mellan flera nummer). Inte i något annat sammanhang har jag så starkt upplevt att låtarna har en egen själ och utgör en egen värld, ett mikro- och makrokosmos!
Härpå följde en Kennys låt, nån ny vars titel jag inte uppfattade men alldeles rejält bra.
Sen kom Erik Erikssons brudmarsch (viss osäkerhet på titel), en hälsingsk spelman och här menade bandet att denne man nog måste ha varit med Karl XII i Poltava och dragit i sig inte så lite orientaliska klanger, vilka ingick i den låten; lång, modern, tidlös … Elefantens strävan mot Nirvana kom sedan och Sedan Resa mot okänt mål sist av allt. Ger er den här i en liveversion från 1976.
Böt några ord med herrarna och önskade dom lycka till i Karleby, tshirt införskaffades!
Måtte det blir fler spelningar. Och måtte det inte dröja 15 år igen till nästa gig. Eller 39 som till den första.
Jag läser också att Kebne – som jag alltid tänkt mig som ett storband – faktiskt också startade som en kvartett. Historierna är många, ofta obetalbara … Men jag slutar här för att här tryter orken. Har arbetat med min bok och redigerat och satt samman 45 sidor av sju olika rapporter.
Ovan: Recensenten i nya t-tröjan.
Nedan: Kebnekajse, promobild, inför senaste stora manfallet: flera gig fick ställas in i Norrland.
Man gick studsande iväg sedan, som hade man fått nya Vollsjö-T-tofflor från Malms kulturhus. Det enda negativa jag kan säga var att jag saknade extranummer och hade gärna lyssnat andäktigt på bandet ett par timmar till!
Först av allt vill jag lysa frid över Magnus Holmquists minne, en fin människa och dito arkeolog som arbetade med oss i Ljusminne.
En något förkortad version av denna mini-artikelserie kommer att kunna läsas i Gåudies.
Kort bakgrund om min ingång till det förhistoriska ämnet Jag har antagligen kommit att identifierats som en sådan historiker som försöker hitta samer i arkiven på platser där det i något skede varit kontroversiellt att tala om dess samiska historia. Så är ofta fallet i Sverige; emedan jag mera sällan – knappt aldrig – i Finland stöter på sådana sentiment. Jag har nu under några år varvat med att söka församer i arkeologiska arbeten, toponymer samt inom kulturmiljöer. Det kan tyckas som en plötslig nyck; men här bör påminnas om att undertecknad var den som 1998 för Riksantikvarieämbetet föreslog Bjästamon som huvudundersökning i Botniabanans arkeologiska undersökningar, detta baserat på de lokala fynden av asbestkeramik.
Senaste forskningsprojektens avgränsningar Mina avgränsningar hittills i de förhistoriska ”soloprojekten”: Mittnorden, innefattar i stort sett landet mellan Värmland och Sorsele, breddgrad 60 – 65, samt Skellefteå samt motsvarande latituder i nuvarande Norge och Finland. Shetland* åsido alltså; så Norge, Sverige och Finland samt i viss mån Karelen. Tidsmässigt handlar det om ca 100 AD till 750 AD.
* För en senare period kunde även Norska havet äga sitt intresse
Riktlinjer för nya studier
(i) De förhistoriska färdvägarna och mötesplatserna bör kartläggas. Färdvägarna för denna tid är merendels ej kända; så i huvudsak lämnas denna uppgift på framtiden. Man bör dock kunna förutsätta en sorts motsvarighet eller proto-variant till Norrstigen liksom t ex finländska Oxvägen.
Vi bör också komma ihåg att klimatet under den aktuella perioden undantaget 5-600-talet AD är mildare än det vi ofta vant oss vis att kalkylera med för historisk tid eller ca 15-1800-talen. Nyss ovannämnda Oxvägen i Finland liksom lokala dragningar kring Pyhäjävri-Aura och Kjulo bör studeras närmare, och det kommer jag för min del att göra; men till det har tiden inte räckt för inom detta projekt.
Handelsstationer tillika befolkningscentra bör självklart också kartläggas men det ligger mera på nedanstående punkter.
(ii) Stammar, kluster och exonymer De mer omfattande, kända och så kallade grovkorniga indelningar synes vara främst dessa: Kväner eller förkväner församer Kyrobor Pohjolabor Nordbor
Aktuella samhällsbildningar baserade på en centralort var ca 7-800 AD följande: Satakunda (satakunta) Gene Högom Nordanstig Alir Sunded Kaupang eller Skiringssal Helgö, senare Birka Rodslagen ev Sämingehundra (check) och andra hundrade och/eller skeppslag i embryonal form Finländska gislalag, som t ex Häme. dvs Tavastland. (bild från blogg)
regionala samer på kusten ovan
(iii) Inklusion, exklusion – och kolonisation Jämför järnålderns undanträngning på finländska sidan (tex Satakunda) med densamma i Sverige. Detta kan i allra högsta grad motivera utvecklandet av en spegelteori, dvs att skeendena på svenskan sker någorlunda analogt med de i det som skall bli Finland. Möjligen en smula mindre markant. Men undanträngningsmekanismerna torde vara jämförbara, och detta tänker jag utveckla i sista avsnittet.
Metoder att avläsa terminus ante quem för Sollen-namnen och vilka slutsatser kan dras därutav?
Terminus post quem för Sollen-namnen på stora öar i mittnordiska eller mellansvenska/-norska sjöar eller t ex norska är ca 200-250 AD, emedan terminus ante quem för desamma är ca 750-800 AD, då fornsvenskan kommer starkt
Den kännedom som erhållits om Aura-komplexen och den finsktalande koloni- sationens undanträngande vs församerna applicerar vi på den blivande svenska sidan och då får vi alltså en bild av samer som pressas undan av en tidigt jordbruks- kolonisation. Detta är delvis avläsbart via finska låneord i ursamiskan. Skillnaden i det arkeologiska materialet är hårfin, så lingvistiken blir definitivt avgörande ifråga om detta; vilket ställer högre grad på verifierande via andra vetenskaper.
Utifrån situationen kring Aura och Pyhäjärvi på gränsen mellan Egentliga Finland och Satakunta kan man skapa en spegelteori utifrån att skeendena analogt med de sydvästfinska skulle kunna ägt rum på samma sätt ungefär samtidigt. Med denna tanke går jag vidare i sista delen, men tittar lite på fråga redan nu:
KUSTFÖRSAMER: Församerna i Medelpad och var de kan ha tagit vägen Då svenska järnålderskolonisationen tog fart trängdes den grenen av församerna som fokuserade på jakt, fiske och olika renskötselformer undan till höglänta och obebyggda trakter – först på nära håll, som t ex bergen i Skön och Njurunda samt ut till södra Alnön (ännu allmänning under tidigt 1700-tal!) och tidigt ut till mindre öar och holmar som t ex Tjuvholmen, Bremön, Rödön och Jättes- holmarna 1. Toponymer med tjuv-, krank– och dår– kan ibland vara indikationer på avvikande befolkning. Icke så få sådana kustförsamer synes också ha trängts ut till yttersta kustområdena och öar. Under vissa tidsperioder kan sådana isolerade bosättningar ha varit uteslutande ur- eller församiska; som t ex Tjuvholmen har ansett vara, åtminstone råder en rätt utbredd konsensus i forskarsamhället om att den sparsamma befolkningen tillhört en annan etnisk grupp än de flesta i den övriga kustbefolkningen.
Kustförsamerna är således en befolkningsgrupp som bör utforskas närmare (vi åter- kommer alltså till detta i den avslutande delen). Det kan för övrigt vara redan här som traditionen kring Hornslandet uppstått. Se vidare kolonisation i del 3:3.
(iv) Fornsaker, kulturmiljöer och hur dessa belägger närvaro osv. Denna punkt lyfter vi mera i sista delen.
(v) Tvärvetenskapliga metoder (jfr Västernorrlanden-modellen * ) Lingvistiken eller språkhistorien är alldeles nödvändig att använda i de här sammanhangen; men den kan eller bör inte nyttjas alltför bokstavstroget och bör som jag ser det appliceras in eller införlivas in i ett sammanhang som är tvärvetenskapligt. Arkeologi, historia och antropologi bör vara tunga byggstenar. Man bör akta sig för s k reduktionism.
Fortsättning följer i sista delen, 3:3. * Utvecklas lite mer i 3:3.
Landet Pohjola, förlovat och fördömt. Å ömse sidor Helsinge hav? Och glömt?
Från söder kom de fördärvliga och giriga germanerna, även kända som urnordisktalarna och ömsom fördrev, ömsom på sikt genom folkförmerande och bortodlande trängde undan de infödda.
I öster hände sammaledes men med suomer som trängde undan samma slags folk, ur- eller församer. Detta beskrivs till synes nöjaktigt i Sumlen; citeras i 1600-talets prästrelationer bland annat av Niurenius (varför just han?) och är allmänt folksägengods i mellersta Finland med svenska Österbotten och innanför: kvänerna i Satakunta (sedermera arla Birkas allierade) började fördriva samerna redan 2-300 AD. Ungefärligen samtidigt sker en liknande process på västra sidan Vattnet, och där är det helgöfolket som driver The Northerners till landet ovan Ödmården. Snart har de dock plagierat maktcentrat söder om sig. Plagierat de mälarpirater som senare kommer att anfalla och söka erövra det gryende Högomsriket och alla dess satelliter (i framtiden kallade X, Z och Y-län).
Faktum är att inte ens 2024 har vi en vetenskapsgren som sysslar med att hitta sydursamiska ortnamn efter kusten. Jag har tjuvstartat.
Återkommer om kusten, Norge och några andra tidsskikt. Samt naturligtvis om ursamiskan. Kort här, lite längre i GÅUDIES.
Jag har under ca fem års tid sökt att utreda frågan om hur samiska språkets äldre upplagor spridits till synes såpass snabbt inom en gigantisk yta; har samtidigt försökt gå lite på djupet i frågan om hur ur- eller församerna assimilerats in i de mittnordiska samhällsbildningarna med tonvikt på Högomsriket. Rönen – inte alltid de jag trodde och inkluderandes en hel del nya bonuskunskaper – har delvis redovisats i en femdelad artikelserie, i bloggen och snart i en kommande bok, som går under namnet GÅUDIES* med undertitel. Nu utvidgat till att tala om HELA MITTNORDEN!
Not: Ranke – ansedd som den förste mer eller mindre moderne historikern – var den som myntade begreppet ”Wie es eigentlich gewesen”.
* Boken GÅUDIES intresseanmälan, fyll gärna i PRONTO! Den innehåller ett tjugotal artiklar om mittnordisk och samisk förhistoria, historia; färsk forskning i en längre artikel om etniska rensningarna emot hälsingesamerna 1729-30 **; om ursamiskans riktigt gamla förhistoria ***; resenärer i Saepmie, medelpadssamer, rättsutredningar om Jämtlands och Härjedalens samer; Maria Magdalena Mathsdotter och Fredrika Bremer, Elsa Laula och Stockholms samiska historia med Stuehkie-stadvandringarna som undertecknad hållit i sedan 2018; om Nordmalingsmålet; Fredrika Bremer och Maria Magdalena Mathsdotter samt om hälsingesamiskorna på besök i Newcastle 1786: Sigrid och Anna Jönsdotter – samt en massa annat, (se mer i länk) ** av gästskribent Magnil Eli Olsson, vid Hudiksvalls Museum. *** av gästskribent Minerva Piha, associate professor på NORDuniversitet i Levanger.
Ranke, Leopold von (1795 – 1886), Deutscher Gelehrter; Leopold von Ranke, Ausschnitt aus einem verschollenen Gemälde von Julius Friedrich Anton Schrader aus dem Jahre 1868.; Gemälde, kopiert von Adolf Jebens, 1875
Original: Berlin, Berlin-Museum
Standort bitte unbedingt angeben!;
Ovan: Satakundas vapen, Ranke och Ranke igen.
Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 11 – Om undervisning i bågskjutning. – Utgivningsår 1555.
Sydursamiska var hela det utvidgade småkungadömet Högoms förstaspråk 400 – 550 AD. Ursamiska talades norr om 60:e breddgraden utom en urnordisk enklav mot Kaupang (aka Skiringssal) i Vestfold (blivande Oslo) samt i ett område i södra Finland (kring Satakunda), där samernas förfäder trängdes undan kring 2-300 AD.
Samerna upprätthöll länge handelsdominans: på så vis kunde språket spridas över ett enormt område.
Fler klipp kommer på youtube och i mina facebookgrupper och -sidor (kanske någon här); och i sommar (juni) min kommande bok kallad Gåudies, som tar upp det här på ett omfattande plan – och mycket annat om samernas historia och förhistoria.
Vi glömmer gärna idag hur allenarådande samiska och samer varit. Språket talades och dominerade under allra minst femhundra år – över – en absolut övervägande del av den fennoskandiska landmassan; ja, även på Island 800- till 1300-tal. Samiska talades av bönder, jägare, stormän, tjuder, karelare, savolaxare, tavaster, novgoroder, norröna och danska vikingar, bergkarlar, präster…
Alla större orter utmed bottenvikskusten mellan Ume och Nykarleby bär (eller bar) oftast ännu i denna dag samiska namn (och sådana finns från Gävle och vidare längs hela finländska kusten till och med Karelska näset). Hudiksvall liksom Härnösand anlades så småningom för samernas och birkarlarnas behov. Likaledes förhöll det sig med de allra flesta yngre städer som anlades under vasaepoken; liksom Lule Gammelstad och Öjebyn. Före hade varje österbottniskt hamnläge ett eller flera sameläger invid eller kring sig – eller rentav bestod av ett, fram till och med första millenniet evt.
Texten utvecklas vidare i GÅUDIES.
Baserat på främst Heikkilä, Aikio, Pihasamt Tegengren.
Lapparnes lynne, Klädedrägt, Seder och bruk, m. m.
Sveriges uråldrige innebyggare, norr om en linia, som man föreställer sig dragen från nordvestra delen af Wermland till trakten vid Gefle, hafva sannolikt utgjorts af lappar, hvilka, genom åkerbruket och en stigande civilisation, blifvit småningom undanträngda allt längre mot norden och vestern. Att detta undanvikande ej skett utan motstånd, kan man antaga för afgjort, såsom liggande i sakens natur, samt bestyrkes dessutom af traditioner, hvilka i form af sagor ännu hos de undertryckte bidraga att underhålla nationalhatet mot svenskarne, som ej eller försumma, att med de mörkaste färgor afmåla sine antagonister.
[PE framhävning]
Ur
ANTECKNINGAR
öfver
Frostviken i Jemtland,
Med särskildt afseende å de derinom vistande
Lappar;
samlade under sommaren 1849
af
A. F. Rennerfeldt.
Afvittrings-Landtmätare.
Rolf Peter Ericson: —————————————————————————————
Min enda kommentar:
Cirkel är sluten. Det är bra precis exakt min uppfattning om geografin.
Ni som likt undertecknad inte kan sluta att tänka på det samiska språkets enastående dominans i Norden under förhistorisk tid …
Vad gäller sydursamiskans utbredning i Finland råder idag mer eller mindre fullständig konsensus i branschen om att den talades och dominerade praktiskt taget hela Finland undantaget ett mindre område kring Satakunda och Birkaland (Pirkanmaa) under ca perioden åtminstone 400 till 900 AD. Och inte nog med det: den österbottniska befolkningen under den aktuella tiden anses numera av en närmast enig forskarvärld vara samiska (relaterar här till DNA-undersökningar bl a publicerade av Anna Wessman).
Det nya är nu emellertid att jag nu efter ca fem års studier av frågan har insett att likartade förhållanden rådde i det som skulle bli Sverige: Sydursamiskan är inte bara ett kuriöst inslag i vår svenska järnålders samhälle och historia, utan det är det man skulle kunna kalla förstaspråket. Det aktuella distributionsområdet här handlar om allt land från Värmland-centrala Dalarna – Uppland och norrut under romersk järnålder, folkvandringstid och fram till och med vendeltiden. Jag kommer i kommande artiklar att utveckla resonemanget och förklara mer kring de talassokratier (riken som spänner över stora vatten, vanligtvis hav) vars existens tonat fram ur förhistoriens djup och som syns här på kartan. Björn Ambrosiani har skrivit en del om det här.
Inte heller Norge kommer undan, utan det enormt utbredda mittnordiska ursamiska språkbältet går ända ut till Atlanten.
Som vanligt gör du intresseanmälan för boken GÅUDIES – där allt detta är samlat – här:
Handels-, hövdinga- och flerkungadömespråk Samiskan var ett handelsspråk. Dess storhet baserades på att samerna hade monopol på de flesta i Norden begärliga varor och tekniker och behärskade handeln mer eller mindre fullständigt mellan ca Nystad och Gävle runt hela Bottenhavet via Kvarken till och med hela Bottenviken. Ortnamnen ger tydlig hänvisning på riktningar och områdenas omfattning.
Jag kommer i ett antal blogg- och bokartiklar tiden framöver att utveckla vilka missade samiska ortnamn eller toponymer vi har i Sverige; kan redan nu avslöja några av toponymerna och vattennamnen som kan behöva omvärderas:
Gävle, Moälven, Hudiksvall, Gnarp samt flera ortnamn i Njurunda; Dovre i Norge och flera orter kring Ålesund och i Hedmark.
Mittnordens nya förhistoria eller återfår man den gamla? Samiska ortnamn återfinns från västligare delarna av Möre og Romsdal, genom hela mittersta Sverige och genom Österbotten (liksom vidare ned i mest hela Finland).
Men nu måste jag spara lite till kommande artiklar!
Så gjorde vi. Veteranerna Allan Finholm och Erik Kaustinen instruerade Sami Äijälä under inspelningarna av Åke Lindmans Framom främsta linjen.
Det tog nästan sextio år innan Finlands kanske största krigshjälte fick sitt erkännande. I lördags avled Allan Finholm, 92, mannen som stod för en av krigets märkligaste bragder.
Om en man kan sägas ha räddat Finland så var det österbottningen Allan Finholm.
Det ansåg den legendariska fjärrpatrullmannen och kulturpersonligheten Harry Järv, Finholms krigskamrat.
Sin hjältebragd utförde han under det ryska storanfallet den 22 juni 1944, två dagar efter Viborgs fall. Allan, då 22 år gammal undersergeant, var redan veteran från Svirfronten. Han och hans kamrater var låset som skulle hålla röda armén stången vid Stenbro sund nära Viborg. Om den överlägsna sovjetarmén lyckades ta sig igenom hade vägen varit öppen till Helsingfors.
På morgonen lade det ryska artilleriet in hela sin eldkraft, himlen fylldes av lågt flygande jaktplan och ryssarna lyckades ta sig upp på bron. Oväsendet var öronbedövande när helvetesmaskineriet sattes in.
Det finlandssvenska regementet JR 61:s legendariske kommendör Alpo Marttinen gav order om motanfall. Sjutton man, bland dem Finholm, gick till angrepp, men slogs tillbaka. – Jag har aldrig varit så rädd, jag var skräckslagen och försökte springa i sicksack, berättade han i de få intervjuer han gav i ämnet.
Finholm märkte inte att kamraterna retirerade utan blev ensam kvar med sin maskinpistol. I skydd av snåren lyckades han undvika att bli träffad.
Framför sig på brofästet hade han 70–80 ryssar som skulle över. Han började plocka bort dem en och en, men vågade inte skjuta med serieeld av risk för att bli upptäckt, utan ställde in på enskild eld.
Han lyckades skjuta minst sextio fiender och kunde en stund senare rapportera till sin förman löjtnant Löfman. – Di e int jär na meir!
Det var det sista löjtnanten hörde. I samma ögonblick slog en granat ner och dödade Löfman och Finholm skadades svårt i ena tinningen.
Finholm var en fåordig och anspråkslös man. Vi träffades en gång, i samband med inspelningarna av Åke Lindmans Framom främsta linjen. En av rollfigurerna var Finholm. När han på sitt lågmälda sätt instruerade skådespelarna om ”hur det var då”, blev det knäpptyst. Hans auktoritet var obestridlig.
Själv var gjorde han aldrig något väsen av sin insats. Han hade svårt att tala om händelsen. Finholm dekorerades så sent som 2007 med Frihetskorset av tredje klass och bjöds till självständighetsbalen.
Han hade varit en självskriven Mannerheimriddare, men hans insats glömdes bort, inte minst för att så många av hans förmän, som borde ha förordat honom, stupade.
Harry Järvs hustru Barbro lär ha sagt: De som säger att kriget förråar har inte träffat Allan. Någon snällare och mer sympatisk, nästan timid person är det svårt att föreställa sig.
Årets – om inte årtiondets – viktigaste bok på svenska om samernas förhistoria och historia i Mittnorden? GÅUDIES – Med ett tjugotal artiklar, varav åtminstone fem längre ”långläsare”. Minerva Piha, Magnil Eli Olsson och eventuell en till medförfattare håller mig, Rolf Peter Ericson sällskap i denna bok på ca 270 sidor.
– Intresset har verkligen vaknat! Vad vi ännu kanske saknar är lite hintar från arkiv, bibliotek och museum: Om Du arbetar inom s k ABM-sektorn, hojta gärna om Du tycker dig ha inflytande över Era inköp. Detsamma kan gälla t ex studierektorer på gymnasiet, skolbibliotek, länsstyrelser eller universitetsinstitutioner och -bibliotek.
Hör gärna av Dig med frågor till saepmietalks@gmail.com!
Då vi spänner över en väldig tidsrymd och summerar angelägen baskunskap t ex om Medelpads samer, om ursydsamiskans rötter och om etniska rensningar av samer från Gävleborg län, kan man utan vidare också använda denna bok i undervisningen såväl i högstadiet som i gymnasiet och på högre nivåer.
There is no single definite trait which could be pointed out as the primary factor for “Saaminess”. Consequently, there is no abrupt starting point, but instead a cumulative layering of traits, leading to a temporal continuum interpreted as more Saami in the shallower time depths and as less Saami in the deeper time depth (Figure 2). Figure 2. Genetic and cultural traits are cumulative, while languages are exclusive.
From the genetic or archaeological perspective, “Saaminess” appears very different: it is a sum of all traits from different directions at different times leading to the extant Saami people or their culture. There is no single definite trait which could be pointed out as the primary factor for “Saaminess”.
It is highly important to understand that there is no reliable method for seeing language from DNA or culture. There are several genetic and cultural roots for every human community, and any of them could be connected to a certain language lineage (the Saami lineage = the Saami languages and all of their ancestral stages). Other roots, then, are connected to other languages – or they were connected to the same language lineage (Saami) but were not able to replace an earlier language or later became replaced by some other language lineage. The only scientific method to find a genetic or cultural correlation for a language is to accept the linguistic results and find a correlation matching them concerning space, time, and direction of expansion. Still, it is not even necessary to consider genetic or archaeological results when reconstructing the linguistic past, just as well as one can delve into genetic or archaeological results without considering language at all
Consequently, there is no abrupt starting point, but instead a cumulative layering of traits, leading to a temporal continuum interpreted as more Saami in the shallower time depths and as less Saami in the deeper time depth
Comment on the article ”Archaeology, Language, and the Question of Sámi Ethnogenesis” Minerva Piha, Associate Professor, Nord University (minerva.m.piha@nord.no), corresponding author Mikko K. Heikkilä, Associate Professor, Tampere University (mikko.k.heikkila@tuni.fi) Jaakko Häkkinen, Independent Researcher, Finland (hakkinenjaakko@gmail.com) [This is a manuscript version of the article published online 5 February 2024 in Acta Archaeologica 93.2 (2022), 456–470. DOI:10.1163/16000390-09401059. — ]
Indbyggerne ere af to Slags. Foruden Præsterne har her nedsat sig en Del Nordmænd og Danske, som ikke kunne tale Finnernes Sprog, men som disse maa lære at forstaa for Handelens Skyld. De øvrige Indbyggere kaldes alle Finner efter Landet, eller kanske er det Landet, som efter dem kaldes Finmarken. De bo enten langs med Kysterne eller i de indre Skove. De ere som deres Naboer Lapperne smaa af Væxt og lig dem i Ansigtsform, Klædedragt, Sæder og Sprog. Det eneste, hvori de adskille sig fra Lapperne, er, at disse ere Nomader, medens Finnerne heroppe have faste Bosteder. De besidde kun faa Rener og lidt Kvæg. Man kalder dem ogsaa Sølapper, medens de andre omvandrende kaldes Fjeldlapper. Deres Hytter ere som de nys beskrevne, men uden Stenmur og saa smaa, at man ikke kan staa opreisti dem, men kun sidde eller ligge. Kanske kunne de det selv, da de ere saa smaa. Jeg, som er lang, maatte omNatten lægge mine Ben dobbelt, for at de ikke skulden aa Ilden, som brænder baade Dag og Nat. Heldigvisvar Ildstedet lidt høiere end Gulvet paa nogle Stene, saajeg stødte mod disse hver Gang jeg i Søvne strakte Beneneud. En Dag fik jeg en uovervindelig Lyst til atreise mig i hele min Længde under Vinduet, som er ligeover Ildstedet. Hele mit Hoved kom da til at staa udenforRøghullet, saa at jeg kunde se mig om udover detlille Tag. Men saa liden Hytten end er, har den dogsine Afdelinger omtrent som smaa Kammere eller Senge,og enhver kjender sit. Til en saadan Hytte hører to smaa Boder, et til Kjøkkenredskaber, det andet til Verktøi.Man har ogsaa en Slags Faare- og Gjedestald. I enFaarestald overnattede jeg. Gulvet var belagt med debløde Grene af nogle bitte smaa Træer, som ligner Birkeni Miniatur, og enhver var her anvist et Sengested.Der var ikke mindre end fire saadanne, hvert til to Personer.Om Dagen tjener det til Stol og om Natten tilSeng, idet man breder Rensdyrshuder over sig og læggeret Uldtæppe under, og hvis det er Vinter, endnu Faareskindstæpper.Smaa Stokke, der ere sat i Jorden, betegneGrændsen for de forskjellige Pladse og Enemærker.
Hele Lappehytten er en fuldkommen Firkant, og jegbringer med til Italien en Plan af denne Bygningsstil,om hvilken jeg tror, at den vil overraske il signore cavaliereBernini, thi han har vist aldrig seet noget lignende.Finnerne bo vistnok ikke i storartede Paladser, men saabehøve de heller ikke at frygte for, at disse en Dag skullestyrte dem over Hovedet. Med Hensyn til Berømthed ogHæder har de heller intet at frygte, da de intet har attabe. I alle disse Stykker ere Finnerne større Filosoferend Diogenes, som vilde have en Tønde for sig alene,thi de nøie sig med forholdsvis endnu mindre Plads.
Jeg har blandt dem ikke blot været Tilskuer, menogsaa Gjenstand for deres Forundring. De havde aldrigseet en Italiener og aldrig hørt et italiensk Ord. Derforbehandlede de mig paa sin Vis meget flot med kogt Fiskog Kjød af et Dyr, som de for mine Øine havde skudtned med en Bøsse med en eneste Kugle i, for ikke atbeskadige Skindet for meget. Kjødet blev kogt ligesomFisken, og derefter bød de mig Rensdyrost, som er megettør, altsammen uden Brød. For at vi kunde drikke giken af Commensalerne ud og hentede en Skuffe fuld afSne, som han satte i et Trækar nær Ilden, hvor en Del af den smeltede. Han fyldte nu et Træbæger med Snevand,drak selv først og lod det derpaa gaa rundt, saa atenhver kunde slukke sin Tørst. En anden Hytte, jeg besøgte,kunde rumme en større Familie og saa ud som enomvæltet Baad, ikke høiere end de andre. Her findesogsaa smaa Huse, som ere stillede paa fire Stolper, derere satte i Jorden under de fire Hjørner af Huset. I disseopbevarer man Fisk, tørret Kjød og andre Madvarer; ogfor at Luften skal kunne omgive dem fra alle Kanter,ere de saa høit over Marken, at en Mand med bøiet Rygkan gaa under dem.
Dette er den almindelige Levemaade i Finmarken.Men saa er der Præsterne og nogle andre mere velstaaende,som bo i Træhuse, hvilke ere transporteredelangveis fra. Disse have Vinduer i Væggene med ganskesmaa Glasruder. Disse Folk klæde sig ogsaa lidt bedre,have Raad til at spise Havrebrød, røge Tobak, drikke Ølog Brændevin. Især sætte de stor Pris paa at have detsidste; thi, som man ved, fordriver det ene Extrem detandet, og derfor er det vel, at Folk, som ere udsatte forden strenge Kulde, gjerne tage godt til sig af stærkeDrikke.
Fiskerierne ere, som sagt, Hovednæringsveien her.Enten Fangsten har været stor eller liden, giver man dogaltid Fisken efter Vægt for samme Pris til Kjøbmændene,som komme herop, og som siden i Bergen sælge den fordet dobbelte. Men paa den anden Side forlange Sælgerne,at Kjøbmanden skal være forpligtet til hvert Aar at givedem, som bruge at spise Brød, det for Familien fornødneKvantum Mel eller andre Madvarer. Kjøbmændene bringesine Varer lige til Huset og hente selv Fisken. Befolkningenher behøver saaledes neppe nogensinde at frygtefor Hungersnød. De har ikke stort at gjøre udenfor sin Husholdning og forarbeide isaafald kun Smaating, som desælge.
Med de ringe Udgifter, de have, kunde disse Folknok lægge noget op og blive velstaaende; thi de have ikkeanden Afgift at betale end hver tiende Fisk til Kongen.Men der er faa, især blandt Finnerne, som tænke paa atsamle sig lidt Formue. Naar der har været en Extrafortjenestepaa Fisket, saa skynde de sig at drikke denop i Brændevin. Enkelte synes godt om at besiddesmukke Sølvgjenstande, som Skeer, Brændevinsskaaler ogandet. Men dette er mere for ved Leilighed at kunnegive en Gave, end for selv at benytte Gjenstanden. Mellemde Velhavende er det derimod ganske almindeligt atbesidde Sølvtøi. Enhver Familie har nogle Skeer, andrehar ogsaa Drikkeboller.
Det sydsamiska ordet hierkie ʼhästʼ <– fin. härkä ʼoxeʼ (< urfin. *šärkä <– furbalt. *žr̥gas; jfr lit. žìrgas ʼhästʼ ~ fornpreussiska sirgis ʼhingstʼ) visar att ursydsamer redan tidigt kände till hästen, därför att det här ordet har lånats från fornfinskan i stället för urnordiskan, d.v.s. under tiden då ursydsamerna ännu bodde inom det nuvarande landet Finlands gränser (jfr saN. vuoksá ʼoxeʼ <– urnord. *oksan ʼoxeʼ < urgerm. *uχsan).
Direkt ur Mikko Kalevi Heikkiläs avhandling från 2014 ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (s 241) (Heikkilä har f ö också en mäkta intressant tolkning av forna Kvänlands gränser och placering)
In 772, Charlemagne destroyed the Irminsul (‘huge pillar’) of the heathen Continental Saxons.
Like Yggdrasil for the Northmen, Irminsul was the World Tree of the Saxons … the prop of the cosmic order, the axis on which space and time turned.
The destruction was remembered for centuries as a key moment in the Christianisation of Northern Europe.
The earliest account appears in the Royal Frankish Annals which described the Irminsul as a standing idol, with gold and silver piled around the base.
The chronicler also mentioned a ‘temple’ and the fact that it took Charlemagne’s forces several days to destroy suggests this temple was made of stone and needed dismantling (rather than timber, which would burn quickly).
It’s thought the original Irmunsul stood near Obermarsberg. The photo shows a modern interpretation, erected 1996 in Harbarnsen-Irmenseul municipality (near Hildesheim in Lower Saxony). The sun cross on top is based on the coat of arms of the village of Irmenseul.
Rudolf of Fulda, writing in about 865 and almost a century after the destruction, described the Irminsul as a large pillar of wood worshipped under an open sky.
Photo from Wikipedia.
Irminsuls förstörelse. Av Heinrich Leutemann 1882. Wikimedia Commons.
”Vid den tiden var Finland ännu ej befolkat, förutom vid sjökanterna och havssidan; på grund därav hade samerna hittat de bästa lägena, att där med trygghet slå sig ned, eller gömma sig uti de stora ödeskogarna som de fann där. Speciellt har Savolax ursprungligen och en god tid varit innehaft av samerna. Men efter att det finska släktet börjat föröka sig, har det fått uppsöka flera ställen och bland annat även intagit den savolaxiska trakten, som samerna bodde.”
Ur originaltexten:
. ”I synnerhet är mitt upå den stoora Tafwaste-Skogen till at see ett lijtet rundt Träsk alt omkring uphögt, och så skapat, såsom medh menniskio händer giordt, hwilket Åbyggerna kalla Lapin-Kaiwo, det är Lapparnas brun (sic). Widh den tijden måste fuller Finlandh, förutan widh Siökanterna och hafz sijdan ännu intet hafwa want medh Folk besatt; derföre och Lapparna widh deras ankomst så myckin bätre lägen-heet funnit, at där medh trygheet sättia sigh neder, eller göma sig undan uti dhe stoora Öde-Skogar dhe för sig funno. Besynnerligen hafwer Sawoland i förstone och en godh tijdh sin koos want af dem innehafder. Men sädan det Finska Schlächtet begynte förökas, så nödgades det at upsökia flera booställen, och iblandh andra och intagit den Sawoniska tracten, som Lapparna bebodde.” (originaltext)
Norra Savolax vapen: Drawn by Jarkko Piiroinen Wikimedia Commons
Johannes Jonæ Tornæus, född i Torneå, död 16 juli 1681 i, Nedertorneå, en svensk kyrkoman och riksdagsman, känd för sin beskrivning av Torne och Kemi lappmarker.
Utgivningar:
Berättelser om samerna i 1600-talets Sverige. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 27 (Faks.-utg. av de s. k. prästrelationerna m. m. först publicerade av K. B. Wiklund 1897-1909 med företal av Phebe Fjellström och efterskrift av Israel Ruong). Umeå: Skytteanska samf. 1983[1897]. Libris7758069. ISBN 9186438018
From Ante Aikio (Oulu, Finland) aka LUOBBAL SÁMMOL SÁMMOL ÁNTE ”The Study of Saami Substrate Toponyms in Finland* ” (2007: p 162)
Finally, the archaeologist UNTO SALO must be mentioned. He has recently presented a thorough synthesis of the prehistory of the provinces of Häme and Satakunta, drawing evidence from archaeology, linguistics and oral tradition (SALO 2000). According to SALO, the earliest Iron Age settlement in the valley of the River Kokemäki that practiced slash-and-burn agriculture as a subsidiary means of livelihood, was Saami-speaking. This prehistoric Saami culture and its language were displaced by a wave of Finnic settlers practicing slash-and-burn agriculture that expanded from the coastal area in the Pre-Roman Iron Age. SALO’s analysis is convincing, and the proof of Saami inhabitation ultimately rests on the borrowed place names he has compiled from various references to his study. While the toponymic evidence summarised by SALO regrettably also contains a number of unlikely etymologies, its core must be considered convincing enough to validate his analysis. A more detailed assessment of the etymologies included in SALO (2000) is provided in A. AIKIO (2003).
* AA wants to ”thank PETRI KALLIO, JORMA KOIVULEHTO, RITVA LIISA PITKÄNEN, JANNE SAARIKIVI and PEKKA SAMMALLAHTI for comments and inspiring discussion on the topic of this paper”
Professor A. Aikio aka LUOBBAL SÁMMOL SÁMMOL ÁNTE BIld (privat) via Rádio Sápmi.
SAMISKA FÖRVALTNINGSKOMMUNER samt ALLA ARRANGÖRER söder om Stockholm 20 – 2 5 % rabatt på enstaka föreläsningar (vid bokning eller -förfrågan senast 21 feb) i vår och föreläsning under aug 2024) !
Tre teman: Samernas förhistoria (järnålder, bronsålder, språkhistoria och tidig samisk etnisk mångfald ), Samisk dominans i Mittnorden och runt Bottenviken i tusen år samt om Fördrivningarna från södra Sverige
2. Nedsatt pris på gruppvandringar i Stuehkie stadsvandringar i juni och augusti!!
3. Ny minivandring av Stuehkievandringarna: Bryggargatan 1864 – 1920: Maria Magdalena Mathsdotter, Fredrika Bremer och Hotell Hellman (fler öppna vandringar erbjudes inom kort!)
OBS även boksläpp juni, juli, augusti och sep/okt 15% rabatt
HÄRUTÖVER FINLÄNDSKA ERBJUDANDEN, utvecklas senare denna vecka.
BOKA VIA saepmietalks@gmail.com TFN +46729070058 kvällstid kl 18-21 svensk tid.
– OBS på redan låga vinterpriser!
Villkor: Delfakturering, en del före, en del efter. Moms, resa och ev logi tillkommer. Reser billigt och bor gärna enkelt eller inte alls.
Peter Ericson Saepmie Talks FA-skattsedel i Sverige
Vi glömmer gärna idag hur allenarådande samiska och samer varit. Språket talades och dominerade under allra minst femhundra år – över – en absolut övervägande del av den fennoskandiska landmassan; ja, även på Island 800- till 1300-tal. Samiska talades av bönder, jägare, stormän, tjuder, karelare, savolaxare, tavaster, novgoroder, norröna och danska vikingar, bergkarlar, präster…
Alla större orter utmed bottenvikskusten mellan Ume och Nykarleby bär (eller bar) oftast ännu i denna dag samiska namn (och sådana finns från Gävle och vidare längs hela finländska kusten till och med Karelska näset). Hudiksvall liksom Härnösand anlades så småningom för samernas och birkarlarnas behov. Likaledes förhöll det sig med de allra flesta yngre städer som anlades under vasaepoken; liksom Lule Gammelstad och Öjebyn. Före hade varje österbottniskt hamnläge ett eller flera sameläger invid eller kring sig – eller rentav bestod av ett, fram till och med första millenniet evt.
Texten utvecklas vidare i GÅUDIES.
Baserat på främst Heikkilä, Aikio, Pihasamt Tegengren.
It is worth noting that the northern half of the Gulf of Bothnia seems to have been a Saami sea before the expansion of the Finns and to a lesser extent the Scandinavians along the Bothnian coasts in the Viking Age. [PE emphazising]
”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory” (2012)
Luobbal Sámmol Sámmol Ánte (Ante Aikio) Giellagas Institute University of Oulu
Public Domain 15 March 2002. Satellite image of Fennoscandia in winter. The northern part of the Gulf of Bothnia, the Bothnian Bay, is covered with sea ice.
Min förnamnsnamne bekymrar sig uppenbarligen inte för att röja sin totala brist på bildning inom fältet samernas historia, inte ens vad gäller den näraliggande politiska historien.
Minsta barn vet att småviltjakten konfiskerades bryskt ifrån samerna 1991-93 – efter tusentals år av allenarådande sådan – och med andra handen ”gav” (i sann Blå Tåget-anda, ”Den ena handen vet vad den andra gör” (aka Staten och kapitalet) man ett nytt, fint sameting.
Och SE – så fint det har blivit för samerna, eller hur?
Seriös punchline: Hur man man ta ifrån någon något som redan tagits?
Jag har under en cirka femtonårsperiod säkert pratat med ett tjog nittioplussare, och lika många i åldersspannet ca 83-89. Och någon yngre. Hon som vi mötte i norra delen av Nordmaling, som bjöd mig och pojkarna, dvs sönerna, på pannkaka. Sedan på nästa adress, paret, som bjöd yngre sonen att sova på deras kökssoffa. Längre mot Trehörningsjö.
”Där”, sa dom, ”brukar renskötarna vila när dom passerar”. Grabben sov nog i två timmar medan vi pratade. Minst.
Och nu ramlar jag över den här texten:
”Min pappa vittnade postumt i det renbetesmål som pågick i Nordmaling från 90-talet och till 2011. När jag läste förhandlingsprotokollet och uppmärksammade detta, blev jag alldeles förvånad och sedan varm inombords. Pappa som var så öppensinnad mot samer och intresserad av deras kultur. Han berättade om det han själv hört av sin mor och av sin svärfar. Bland annat om ett vinterviste som finns på byns mark. Han var mån om att vårda minnet. Han berättade om n´lill-Ant i Lungdalsviken där samer på vinterbesök här tog in efter att vintervistet slutade användas. Antes hus är nu borta, det revs då Botniabanan drogs fram. Jag hann rädda några få minnen därifrån. Och när jag studerar kyrkböckerna återfinner jag människor med beteckningen ”lapp” emellanåt. Tittar man på kartorna över byn och bygden finns många platsnamn med samisk anknytning. Det kan tyckas som ett skämt att den man som inledde renbetesmålet har här i byn köpt mark där bäcken som rinner genom hemmanet även på den nutida fastighetskartan kallas Rengärdesbäcken vilken avvattnar Rengärdes-myrorna. Det tyder på samisk existens här långt tillbaka i tiden.
Pappa blev kontaktad av en historiker/antikvarie från länsmuseet i Härnösand vilken hade läst det som skrivits om lapparna i hembygdsboken. Två museimän kom och intervjuade honom samt blev förevisade de platser som pappa nämnt. Det var den intervjun som skulle komma att utgöra bevismaterial i domstolen för samernas sedvanerätt här i kommunen. Då rättegången pågick var pappa redan död men berättelserna fanns inspelade. Farsan, om du bara visste!”
Bloggblänkare 1/2 om en och samma runda. Redigerad 29 aug. Vi möts på Nils Ferlins torg kl 15.00 – 15.15, avgår kl 15.15 ANMÄL DIG HÄRhttps://forms.gle/2HewKdfA8DYVKSEz5
Vad får du veta då?
Var mötte legendariska samiska föregångskvinnan Elsa Laula för första gången Anna Lindhagen, vad hände sedan? ”Inför Lif eller död?”, varifrån distribuerades den? Var låg Elsa Laulas (dvs C Ågrens) pensionat?
Vi diskuterar var samiska kvinnan Margareta kan ha övernattat och övervintrat 1413. Även lite allmän Stockholmiana, som: Var stod Brunkebergstornet? Var brann det 1751?
Hurdan var försäljning av samiska produkter på Hötorget och var stod Fredrika Bremers resp Var och hur anlände Maria Magdalena Mathsdotter våren 1864 när snön hade tagit slut och hon fick ställa skidorna i Gävle. Vem skickade Fredrika Bremer att möta henne?
DELAR AV VANDRINGEN finns i detta ljuvliga reportage av Johanna Tjäder på SVT Sápmi (publ 1 okt 2019 – OBS edit 22 feb 2024: klippet spelar ej längre!): https://sverigesradio.se/artikel/7302084 Medeltiden: – Stormaktstiden mer i del 2/2.
Årtalet misstämmer: foto från 1904: Enok Johan Nilsson, Elsa Laula och Torkel Tomasson. Stockholmskällan.
Upplev 13-, 14-, 15-, 16-, 17-, 18- och 1900-talen i en enda vända på bara lite drygt en timme!
PETER ERICSON som guidar dig är historiker och har hållit i dessa vandringar sedan 2018. Jag har officiellt sagt att vandringarna slutar och det lär åtminstone gälla under några år, om jag känner mig själv rätt. En del stockholmssamer mötte mig då jag var sakkunnig i Nordmalingsmålet och som sådan förhördes i Högsta domstolen i tre dagar 2011.
”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv
DEL 3 Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö
Detta var samtliga ordinarie avsnitt. Sen finns ett par-tre relaterade (kan bli fler!)
Du som vill köpa BOKEN Sydursamerna i Högomsriket(publicering 2022 är målet, datum oklart) om detta ämne av undertecknad författare, hör vänligen av Dig snarast (!) genom kommentar på sidan Saepmie Talks på Facebook, genom kommentar här under bloggposten eller på mejl till saepmietalks@gmail.com! Det blir högst sannolikt en mycket begränsad, signerad upplaga.
Vi börjar med dessa nedanstående tre, och kan sedermera eventuellt arbeta in flera (12 juni 2021).
Varför drev eller drevs syduramisktalarna till Högomsriket (med omnejd?) Frågan kommer att dryftas igen under artikelseriens gång
Vi lyssnar på Heikkilä (2014: s238):
Sydösterbottens befolkning och rika järnåldersjordbrukskultur (i Storkyro, Lillkyro, Malax, Vörå och Laihela) var etniskt och språkligt ursydsamisk, såsom Jaakko Häkkinen (2010b: 61) nyligen har föreslagit, ända fram till ca 800 e.Kr. när de fornfinskspråkiga kvenerna (fin. kainulaiset) från Kvenland (d.v.s. från Nedre Satakunta, närmast Eura-Kjulo-trakten och från Vacka-Finland, närmast Kaland-Letala-trakten) gjorde slut på Kyro älvs samiska kultur i samband med eller som följd av ett forntida ”Bottenkrig” och spred sig därefter obehindrat till Torne och Kemi älv i Nordbotten (= det historiska Kainuu ~ Kvenland) under loppet av 800-talet. Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59). Kvenerna utsträckte sina utflykter ända till Ishavets kustremsa (jfr ortnamnet Kvænangen) som de uppges ha besökt i Ottars beskrivning från slutet av 800-talet (Julku 1985: 87‒88, 1986: 51‒83; Salo 2008: 197; J. Häkkinen 2009: 61). [ -] Orsaken till ”det första stora nordiska kriget” kunde väl vara tvister och konflikterande intressen om nyttjanderätten till erämarkerna, handel och/eller en riktig hegemonikamp om herraväldet över landet öster om Bottniska viken mellan kulturerna i Nedre Satakunta och i Sydösterbotten på merovingertiden (jfr Roms och Karthagos maktkamp i antiken och Karthagos ödeläggelse som resultat av tredje puniska kriget och demoniseringen av den feniciska kulturen och befolkningen).
Så långt alltså Mikko Kalevi Heikkilä.
Flera extra inlägg (utöver detta) kan tillkomma i artikelserien om vilka eller vilket språk Högomsmannens/-hövdingen/-kungen och hans undersåtar behärskade respektive använde under folkvandringstiden.
Sommarselfie med författaren och kärbo från juli 2019, i samband med besök i Pyhävuori (dvs det heliga berget) invid Lappajärvi-sjön i det inre av Österbotten i Finland. Finländsk språkhistorisk och historisk forskning är på frammarsch och det inspirerade oss till detta besök, till en plats där de tidigaste birkarlarna sägs ha besökt samerna under slutet av 1200-talet.
Eller: ”Mången tunga talades i det mångfacetterade Högomriket. Hur mången?” Extrakt ur en kommande, väsentligt längre text. Spin-off av projektet Bottniska samer. Av Peter Ericson
Referenser och litteraturlista i källartikeln.
————————————————————– SYDURSAMISKA = Att notera om detta ord: Egentligen skulle vi nästan lika gärna kunna kalla det för proto-samiska. Men nu då språkhistoriker och arkeologer (eller både och, som Minerva Piha) går allt djupare in i detta område, krävs mera finstämda begrepp. Därför har sydursamiska skapats som begrepp. Det avser föregångaren till dagens sydsamiska och den anses ha utbrutit sig strax efter år 0 från övriga samiska proto-varieteter. Ett antal talare har begivit sig västerut i en första migrationsvåg, som sedan följs av flera (vi ska i ett kommande avsnitt försöka relatera detta till en detaljerad klimatologisk studie av romersk järnålder samt relatera till andra väsentliga drag i dessa epokers historiska utveckling). Sydursamiska kan sedan delas upp i äldre, mellan- och sensydursamiska. Vi kommer förmodligen att få använda några av dessa begrepp när vi ska relatera till Högomrikets utveckling, som i väsentlig utsträckning är samtida med sydursamiskans utveckling på ”mellansvensk” mark.
————————————————————-
De folkvandringstida gravhögarna i ostliga delen av Selångers socken har sysselsatt kulturmiljövårdare under väldigt lång tid. Och frånsett att vi ”gamla” (ordet blir lite futtigt i det förhistoriska perspektivet) granlobor lekt, sprungit – upp- och nedför kullarna, åkt pulka samt haft somriga och söndagsutflykter med våra föräldrar på dessa ljuvliga kullar, har vi oldtimers under våra tidiga skolår i ändlösa sessioner vallats förbi Högomsmannen (bild nedan) och fått besöka det skrämmande rummet med alla fynden och benranglen.
När vi nu vet att ursydsamiska de facto talats i närområdet (Piha 2020a, 2020b) samt under vendeltid (analogt med Aikio 2001, 2004, 2006, 2009 osv) i mesta delen av Finland (Heikkilä 2014), är det hög tid (om uttrycket tillåts!) att gå lite på djupet i frågeställningen om Högomrikets språk samt hur det fungerade i övrigt internt och externt socialt, med handel och andra kontakter med t ex Rom, hunnerna, germanerna, esterna, gutarna och kvänerna – samt om i vad mån etnicitet hade någon framskjutande plats i denna tid eller i detta rike.
Etthundraåttiogradigt panorama på Högomkomplexet inklusive näraliggande, uppsatta runstenen. Creative Commons, fotograf: Freddan 183, via Wikipedia och Wikimedia Commons.
Högomsmannen
Högomsmannens dynasti och dess rike
Per H. Ramqvist, professor emeritus i arkeologi (bl a på Mitthögskolan, Mittuniversitet och vid Umeå universitet) har ägnar svårfattbara mängder tid åt att analysera och studera Högomriket, eller som han själv föredrar att kalla det, småkungadömet eller -riket Mellannorrland. De folkvandringstida högarna antas vara de pregnanta, talande och samtidigt ödmjuka lämningarna av ett förmodat centrum i ett för tiden ansenligt rike. Jag citerar Wikipedia, som bygger dels på de ursprungliga undersökningarna Högom, dels på Ramqvists:
Högom var [—] en del av ett norrländskt småkungarike bestående av sju geografiskt åtskilda folkland fördelade längs norrlandskusten och vid Storsjön i Jämtland. Gravfältet uppvisar stora likheter med det i Bertnem i Norge och gamla Uppsala, varför det är troligt att dessa stått under inflytande av varandra och att de vid denna tid förmodligen var säte för sina respektive småkungadömens ledarskikt. I princip bodde, levde och begravdes tre till fyra generationer småkungar på dessa platser. De sex fornborgar som finns i Medelpad har samband med småkungadömet. Det var bara representanter ur samhällets övre skikt som höglades, en eller två individer per generation. Sannolikt ligger i högarna 4, 2 och 1 tre generationer småkungar. Under 500-talet upplevde småkungadömet en politisk kollaps och hög nummer ett representerar slutet.
Gårdarna tappade sin elitbetonade prägel under vendeltiden det vill säga från 550-talet och fram till vikingatid, och de samhälleliga strukturerna i hela Mellannorrland kollapsade från 600-talet. Tänkbara förklaringar är klimatavvikelsen 535–536 [—] och eventuellt den påföljande Justinianska pesten som började spridas i Europa från 541 och skapade ödeläggelse även i Norden.
Högomsmannen. Från basutställningen på Sundsvalls museum ”Hövdingen i Högom”, rekonstruktion av stormannen [eller hövdingen/kungen. PE anm.] till häst. Sundsvalls Museum via Digitalt Museum. Fotograf: Anna Porsmyr för Sundsvalls Museum.
Vilket språk talade Högomsmannen och hans för- samt efterföljare?
Eftersom vi på senare tid fått oss till livs den idag plausibla tesen (Piha 2020 * ) att sydursamisktalare redan 200 AD ska ha begivit sig – i en för sin tid ansenlig mängd – västerut för att bygga sig en framtid i det som nu kallar södra och mellersta Norrland samt Dalarna i nuvarande Sverige, så är det här en högst befogad fråga i dagens läge.Fler sydursamisktalade skulle sannolikt följa under de därnäst tre-fyra kommande århundrandena. Var Högomsmannen rentav same, för- proto- eller sydursame? På dessa frågor ska jag titta lite närmare i det här artikelsammandraget, och i den artikel som ligger till grund för det.
Granlo idag. Författaren växte upp här under småbarna- och de första skolåren.
Frågorna som bör försöka besvaras
Till att börja med bör vi ställa oss följande frågor (av utrymmesskäl fokuserar vi mest på ett par av dessa just här i bloggsammanhanget. Vi försöker dock förhålla oss något mer ingående på samtliga frågor):
1. Hur försiggick sydursamisktalarnas migrerande från Insjöfinland till s k Mellansverige och södra (och eventuell mellersta) Norrland? 2. Hurdant samspel kom att utspela sig mellan de olika gruppen i folkvandringstida mittersta Sverige – eller Mittnorden? 3. Hur långt norrut utmed sedermera svenska kusten existerade urnordiskan? 4. Vilka substratspråk och -grupper fanns i folkvandringstid, och vilket inflytande utövade dessa samt hur länge utövades ett eventuellt sådant inflytande? I den här bloggartikeln fokuseras lite extra på denna fråga. 5. Varför lämnade sydursamerna områdena mellan Päijänne och Saimen (tidigare Lapwesi), dvs det s k finländska insjödistriket, på engelska kallat Lakeland (jfr Lakeland Saami, Aikio 2012, ibid nedan).
Minerva Piha 2020: ”Archaeological and lexical perspectives on indigenous South Saami religion” In: Sarks: MONOGRAPHS OF THE ARCHAEOLOGICAL SOCIETY OF FINLAND. Link: http://www.sarks.fi/julkaisut_masf.html
Vad känner vi då för kända och okända språk mellan Dalälven och Karesuando (och på samma breddgrad i dagens Finland) under järnåldern? Vi vänder oss till Ante Aikio (2012):
(a) Palaeo-lappländska (alt. palaeo-lappmarkiska) eller Palaeo-Laplandic Hypotetiskt språk utifrån främst låneord i ursamiska formerna.
(b) paleao-insjöländska eller Palaeo-Lakelandic Likaledes hypotetiskt enligt samma språkhistoriska tankefigurer.
(c) Ursamiska, sydursamiska, nordursamiska eller Proto-Saami Den felande länken mellan proto-formerna placerade mellan Ladoga och Onega.
(d) Proto-germanska eller Proto-Germanic Ansedd att senast ha dykt upp 150 AD; men dess nordligaste utbredning är rejält oklar t o m folkvandringstid.
(e) Proto-östersjöfinska (eller proto-finska) eller Proto-Finnic Aikio som skapat (möjligtvis en smula utdaterad!) kartan härintill placerar denna språkliga urform söder om Finska viken enligt gammal traditionell modell; men den kan lika gärna anses ha sin upprinnelse i södra eller västra finländska sjödistriktet. En inte alldeles oansenlig språkhistorisk skola placerar denna urform på Karelska näset.
Kartan bör inte betraktas som en absolut fixerad sanning, men som en skiss över kunskapsläget för cirka ett tiotal år sedan.
Text av Nils Ahnlund 1928 i ”Olof Tresk* Kartor över Kemi och Torne lappmarker 1642-1643
”hela LappLandet, helst i Kemi län,”– månge rike bönder, som hava — feta och goda lägenheter i Savolax och Ulo län, tränga sig över våra ägor — tillegna sig vårt fiskevatten, i synnerhet Kemi träsk, och andra utmarker, locka vårt unga folk till sig i tjänst, tränga sedan dem, som gamla och av ålderdomen förraskade– äro, ifrån deras egendom till att tigga och dö uti hungern och tillfoga — orätt och övervåld”
Den till 1642 års karta fogade texten omtalar, att den yngre generationen bland Kemilapparna med glad förväntan motsåg byggandet av de nya kyrkorna, medan de gamla visade sig retliga och misstänkte intrångi sin hävdvunna rörelsefrihet. Det är också tydligt, att myndigheternas ökade intresse för lappmarkerna särskilt här framkallat en viss oro. Icke minst hyste lapparna fruktan för den finska kolonisation, som uppmuntrades av de styrande. 3) Det ovanliga inträffade, att Kemi lappar utsågo två ombud, Hans och Olof Andersson, för att inför höga överheten frambära deras bekymmer. 4) De klagade bitterligen över att ”hela LappLandet, helst i Kemi län, mycket av sig kommet är, och renar, så ock andra skogsdjur och fåglar, så ock fiskar i vattnet märkeligen förminskade” Men i all synnerhet tyckte de illa vara, ”att månge rike bönder, som hava sina feta och goda lägenheter i Savolax och Ulo län, tränga sig över Lapplands gränser uppå våra ägor och tillegna sig vårt fiskevatten, i synnerhet Kemi träsk, och andra utmarker, locka vårt unga folk till sig i tjänst, tränga sedan dem, som gamla och av ålderdomen förraskade [): ego överraskade] äro, ifrån deras egendom till att tigga och dö uti hungern och tillfoga de mall orätt och övervåld”. 5) Man skymtar här samma motsättning mellan ett äldre och ett yngre släktled, som vitsordas av Olof Tresk. 1 en varianttext, varom strax blir tillfälle att tala, meddelar han den intressanta upplysningen, att finska språket vid denna tid börjat segrande tränga fram i Kemi lappmark. 6) —
ORIGINAL NoTES: (källa nedan, source/Link below)
KEMI LAPPAMERK 1642
TEXT TILL KARTAN Geometrisck Delineation öffver Kemi Lappmarck. Anno 1642 haffver jagh underteeknadh effter H. K. M:tz, min aldernådigeste uthkorade dråttningz, nådige befallningh delinieratt och geometrice afritadt Kemi Lappmarkz quantitet innann om Swerigies gräntz, tillijka medh sielfve rååfiellens nampn, sträehningh och distans, hvilke ähre rätte rååfielryggh och skillnadh emellann Swerigett och Norigett, sampt Swerigett och Rysslandh, effter Flaekssiöbäekz accordz innehåldh, såssom och här hoss hvar byss tillägor och qualitet i synnerhett enfålligen medh nogra ordh korteligenndeseriberatt, effter såssom iagh thenn befunnit hafver och in marginê ähr annoteratt. Elevatio Poli vidh Sonbykylas ähr 66 gradus, 25 serupul. Notatio Cyphrarum. 1. Kudsewara ähr förste rååfiell emellann Swerige oeh Norige uthi Kemi Lappmarek västann efter, ther Tårnö Lappmarek Iychtar och Kemi begynnar. Kemi begynnar. 2. Råffwewara. 3. Maderwara. 4. Gamwara. 5. Mudswara. 6. Affwoswara. 7. Kiäekilwara. 8. Rautewara. 9. Peldowara. Där löper vintervägenn öfver emellann Päldoiärff och Enarby. 10. Saidewara. 1 1. Looswara. 12. Kyriotwara. Ahr österste rååfiell på Päldoiä[r]fz landh. 13. Swudhwara. Khr förste fiellrygg på Sonbykylass egor västann effter. 14. Kylawara. 15. Windelawara. 16. Solawara. Khr österste fiellrygg Sonby egor ock där öfver löper vin tervägen emellann Sonby och Enarby, sedann löper fiällryggenn i sydhost. 17. Hwuomawara. Khr nordast råå på Kemi byz egor.1) 18. Pårdewara.2) 19. Kurdtzwara. 20. Pädsewara. 21. Tulpewara. 22. Kålkewara. Khr yterst rååfiell 3) på Kemi kylas egor. 23. Jägelwara. Khr nordast fielrygg 4) opå KolaJärfz byss egor. 24. Tälnewara. 25. N: Aggwara. 26. S. Aggwara. 27. Pårnuwara. 28. Roguwara. 29. Wilmawara. 30. Satzwara. Khr yterst råå på Kolaierfz landh. 3I. Lappiwara. Khr förste fiell på Kidkaierfz landh nordann efter.5) 32. Rokumewara. 33. Påssewara. 34. Parsanwara. 35. Wisewara. Vidh desse fiel dragas håporna ofver grentzen emellan Swerigetz och Rysslandhz elfver. (PE framhävn) 36. Heinewara. Ahr yterst råå 6) på Kidkaierfz landh. 37. Muskosswara. Khr nordaste fiellrygg oppå Maennsalke byss egor 1). 38. Aijaehwara. 39. Ijowara, här drages oeh båtarna öfver grentzen. 40. Nådenewara ähr österste fiellrygg på Maensälke lappars egor, sedann tager Ijo bönders landh theremot på södre sidann om fielryggen. oeh på norre sidann ryssens enskijlta skattlappars egor. Natatia Literarum. A. Kittela By och mareknasplatz. Till denne by ähr lititt fiskievatnn, liten vilrenskogh och annan våneskogh och litett bäfverelfvar. B. Päldo JärffKylas, thee lapar som i denne by tillförende hafver bodtt och här hafva haftt sitt möte 8) om vinterenn, thee giöra nu sin skatt Tenotäekes marknasplatz i Tårnö Lappmarek. Och brueka liekväll både 9) skogh och fiskevattn här omkring nu som tilförende. —
Boken har 14 artiklar, varav tre består av flera sammanlagda kortare. En handfull artiklar är ordentligt långa. Boken har 268 sidor.
Masen Eli Olsson har en artikel om fördrivna samer kring 1730, helt ny forskning och Minerva Piha, associate professor i Levanger men från Finland, skriver om ursamiskans äldre historia. Själv täcker jag in perioden ca 200 AD till 1900-tal!
Boken passar lika bra åt nyfikna nybörjare som för avancerade forskare!
VILL DU KÖPA ETT TILL EX? Bara eposta saepmietalks@gmail.com, så ordnar vi det!!
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.