Maria Magdalena Mathsdotter (Nils Eriksson 1992) Del 1/4

Maria Magdalena Mathsdotter (utsnitt ur Erikssons essä)

Under förra hälften av 1800-talet levde sprintarsamen Mats Pålsson och hans hustru Maglena Andersdotter i Kittelfjäll – de är också antecknade under Fjällfjäll och Gitsfjäll – med sina fyra döttrar Segrid Regina, Maria Magdalena, Anna Lisa Sofia och Brita Margaret, vilken emellertid avled ett år gammal. Mats Pålsson tillhörde fjällsamerna och var en så kallad sprintare, vilket betyder, att han icke hade eget skatteland utan fick beta sina renar på andra samers områden. Under vintern från november till april vistades han med sina renar nere i skogslandet och for ofta ned till kustlandet i Ångermanland. Under sina flyttningsfärder från fjällbygden till skogslandet for de bl.a. förbi Dalasjö by i Vilhelmina socken. Där sammanträffade familjen tydligen med bonden Nils Nilsson, vilken umgicks med planer på att starta en skola för fattiga svenska barn i byn. (Se mera därom under kapitlet om Dalasjö skola).—

Pastorn vid franska reformerta kyrkan i Stockholm, Henri Roerich, skrev en bok om Maria Magdalena, sedan han träffat henne i Stockholm. Han kallade sin bok ”Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter”, vilken utkom först på franska men översattes till svenska redan 1866. I denna bok skriver han bl.a. följande om denna samefamilj: ”Till byn Dalasjö i Wilhelmina af Åsele Lappmark kom ofta en nomadfamilj bestående af fem personer fader, moder och tre döttrar. Den äldsta, som med sin syster hade tillbringat flera år i en av missionsskolorna, hade derifrån medfört så djupt intryck af allt hvad hon lärt och hört, att hon ej kunde behålla allt det hon af Gud fått, alla de skatter af glädje och frid, som kommit henne till del. Gå ut och lära blef ett behof för henne; man såg henne begifa sig till de jagande och fiskande lapparne, inträda i deras boningar, följa dem på deras resor och öfver allt, såsom en Jesu Kristi apostel lära, förmana, trösta, söka att utveckla sina landsmäns själsförmögenheter och att låta uti de slumrande själarna intränga några af de strålar, som upplyste hennes himmel och gjorde henne så lycklig. Men de mödor hon utstod voro utan tvivel en orsak till att sjukdomen hejdade henne i hennes hänförelse. Det onda tilltog, och då hon märkte att hennes slut nalkades, kallade hon till sig den syster, som följt henne i skolan och lät henne inför Gud aflägga det löftet, att fortsätta det verk hon börjat, och att göra något för sitt folk. Sedan kallade Gud henne till sig.”

Roerich uppgift om att de båda systrarna samtidigt gått i skola är som redan påpekats felaktig, men hans uppgift om, att den äldre systern på sin dödsbädd tagit löfte av Maria Magdalena, att hon skulle fara till Stockholm och be kungen om en skola i Dalasjö, torde vi få godtaga, trots att Maria Magdalena icke med ett ord nämner om detta, då hon den 3 mars 1864 talar med Aftonbladet om sin resa till Stockholm. Där säges, att ”då hon med familjen kommit ned till kustbygden, fattade hon ett raskt beslut. Hon ville själv tala med kungen”.


Nätra, där Marias familj oftast var på vinterbete med renarna i hennes barndom liksom på 1860-talet. Foto: Werner Wångström, 1920-tal. Bild via Örnsköldsviks Museums fotoarkiv.

1695 års rannsakning av avradsland och lappskattefjäll (1)

Jämtlands läns (eller det som idag är det) samer är svårfångade i arkiven. Skatteuppbörden sköttes emellanåt med vänsterarmen och samerna antecknades enligt obegripliga principer i jordeböckerna.

Man torde i varje analys härav inbegripa den historiska bakgrunden; dvs att ångermanländska fogdar skötte de samiska affärerna. Det är känt ifrån 1520-30-talen. Att danska centralmakten tidigt tillät svenska myndigheter inkassera skatt av s k norska samer är också något som kan föranleda grubbel. Det torde i sin tur ha rötter ända tillbaka till 800-talets delvis mytiska finneferder. Men samerna har krävts på skatt alltsedandess.

Alltnog. År 1695 – kanske i samband med andra nybyggarplakatet – skulle samernas områden ses över i vad som brukar relateras till som 1695 års rannsakning.

Ett tydligt intryck av dessa handlingar är att de fiskala myndigheternas uppfattning av de områden av karaktären åretrunt(renskötsel-)- eller jaktmarker som samerna nyttjade, att uppfattningarna av dessa var tämligen vaga. Inte minst syns begreppen om Härjedalens geografi vara något diffusa. Detta gäller särskilt samernas resursutnyttjande. Nog bör sådana luckor i kunskapsläget ha bidragit till (kanske kan man dra en eller flera paralleller till idag, ex om ”what local people?” i Kallak/Gállok eller kring de alltmer ymniga exploateringarna av vindraftsintressenter.

I någon mån kom iallafall 1695 års rannsakningar att omfatta även – delvis Härjedalen.

HERJEÅ i rannsak Landsarkivets i Östersund avskriftsamling Vol:5 (1693-1697) Bild 140 / sid 10 ff (AID: v746201.b140.s10, NAD: SE/ÖLA/11148) 

För att ytterligare krångla till detta är det alltså Västernorrland – styrt från Gävle  som inom sitt län här rannsakar de jämtländska och härjedalska skatteenheterna.

Fortsättning följer!

Egenheter i samiskt namnskick

Mycket spännande och kan förklara en hel del!

holmlunds

Namnskicket i den samiska befolkningen skiljde sig i flera hänseenden från namnskicket i den svenska allmogen, och då jämför jag främst med den västerbottniska svenska befolkningen som jag har mest erfarenhet av. Vissa förnamn var förstås mer populära kontra mindra populära hos den samiska befolkningen, vilket de flesta som stött på samer i källorna känner till, men det finns flera andra aspekter som man också bör ha i åtanke när man forskar på samer.

Samerna i svenska lappland pratade på 1600-/1700-talen fortfarande mestadels enbart samiska. Gudstjänster hölls på samiska och vid lappmarkstingen så hölls det med tingstolkar. Samerna själva hade knappast samma uppfattning om sina namn, så som de präster, tingsnotarier och uppbördsmän som höll i pennorna. En person som man refererar till som ”lappmannen Sjul Andersson” kanske man egentligen borde referera till som ”en lappman känd från källorna som Sjul Andersson”. Jag praktiserar sällan själv detta mer noggranna sätt…

View original post 1 319 fler ord

KALENDARIUM i höst för SouthSaamiHistory

Uppdateras med lokaler, titlar och tider här och i andra motsvarade bloggposter!
SouthSaamiHistory KALENDARIUM AUG-NOV  Ort — Titel — Ev tid

31 aug KRAAPOHKE/DOROTEA kl 18 med BO Viklund

15 sep UPPSALA Trust Seminarium ”Saami Reservations” etc

30 sep VALSJÖBYN Renskötarnas Dag (1 okt workshops med PE och BO Viklund)

Okt: SUNDSVALL NoerhteNaestie

Okt/nov Pite, Örnsköldsvik (Orrestaare)

Övrigt i höst: Lycksele, (sannolikt) Älvdalen/Idre

VÅREN: ANTOLOGIN utkommer. Sydsamisk, tvärvetenskaplig antologi med historisk inriktning. Kungl Humanistiska Vetenskapssamfundet.

styrnäs

Edit (från 2015) ”Samar og tamreinsdrift i sør” – Utstilling Setesdal, Aust-Agder (Hovden Grendehus)

Utställning Samar og tamreinsdrift i sør

https://www.facebook.com/events/1486653524991819/

Hovden i Setesdal

Kulturminnedagen 2015

Kontaktinformation

Beskrivning

Tema for kulturminnedagen 2015 i Bykle kommune er:

Glimt frå tamreindrifta i Bykleheiane

Kl. 16-19 på Hovden Grendehus
*Tamreindrift – ein samisk kulturarv” – Foredrag med Kjell Bitustøyl.
*Bildeframsyning
*Konsert med dei framståande folkemusikarane Marja Helena Fjellhein Mortensson (sørsamisk joikar) og Sigrid Jore frå Valle (kvedar).
*Åpning av utstillinga ”Samar og tamreindrift i sør”, utlånt av Hardangervidda Villreinsenter, supplert med lokale bilde, dokument og gjenstandar.
*Salsutstilling av Hans Georg Kohler, trykk med samiske motiv.

Billettar, kr. 150 (gratis for born t.o.m. 10. klasse) bestillast på Hovden grendehus, telefon 37 93 86 93.

Kl. 20 på Bjåen Fjellstove
*Uformell samling med sosialt samvær
*Åpen kafé
*Musikk av Marja Helena Fjellheim Mortensson og Sigrid Jore.

Me vonar at dei som har kjennskap til tamreindrifta og kanskje sjølv har vore involvera eller har minner frå historia, vil fortelje litt. Ta gjerne med gjenstandar eller bilde knytt til historia.

Billettar kr. 100 bestillast på Hovden grendehus, tel. 37 93 86 93. plassar.

Kategorier

  • Event detaljer
Var:Hovden grendehus
2015-09-26
Lör
16:00 – 19:00

Medeltida tamrenhjordar i ”Drontheim” och vilda renar (?) innanför Bergen (Eng./No.)

Via Saamiblog http://saamiblog.blogspot.se/2009_01_28_archive.html !

The Prince sent in 1496 Gregory Istoma to the Court of King John of Denmark in order to acquire Latin Language. The Journey: Novgorod (Russia) – The White Sea – Finlapeia – Ditciloppi (the land of the wild Laplanders) – Trondheim – Bergen – Denmark. It is interesting to read that there were herds of reindeer in Trondheim at that time. Bergen was described as North in Norway.

Prinsen sendte i 1496 Gregory Istoma til Danmark for å lære latin ved hoffet til Kong John av Danmark. Reisen: Novgorod (Russland) – Hvitsjøen / Kvitsjøen – Finlapeia – Ditciloppi (landet til de ville samene) – Trondheim – Bergen – Danmark. Det er interessant å lese at det var reinsdyrflokker i Trondheim på den tiden. Bergen ble beskrevet som nord i Norge.

I have so far not found many reports about “the wild Laplanders of Ditciloppi”, however they might be the Saami along the Norwegian coast to Trøndelag. In a map made by Hieronymus Münzers from 1493 it seems correct that the Wild Laplanders (Wildlappen) indeed were the ones settled along the Northern part of the Norwegian coastal line. See a closer description down this blog about location of Ditciloppi from Istoma’s Journey. It seems correct that the Wild Laplanders settled the coastal line south of Lofoten to Trondheim.
Recently I have found out more: In the period between 1400-1700eds different authors have described the geographical localization of the Wild-Lapps between the Kola Peninsula in the north east and all along the coastal line of present Norway to Trondheim, and additionally the Wild Lapps were found in the woods and on the mountains. J.L. Wolf (1716) (my translation): in this county/ in the fjords/ there live Finns/ that also is called Wild Lapps/ Fjeld-Finner (mountain finns)/ or Lapfinner” (Norrigia Illustrata). Another source that supports the view that the Wild-Sami also lived in the areas of the Kola Peninsula is Samenes historie frem til 1750 av Lars Ivar Hansen og Bjørnar Olsen, 2004, side 21. These books are unfortunately only available in Norwegian language.

De kom så til Drontheim (Trondheim):
De forlot da båtene og foretok resten av reisen på land, i sleder. Han fortalte sammenliknende at det var flokker med dyr der, like mange som det er okser hos oss, som på norsk kalles ”rhen”. De er noe større enn våre kronhjorter, og blir av laplanderne brukt i stedet for okser, på følgende måte: De binder dyret til en slags vogn som er formet som en fiskebåt, hvor man er bundet ved føttene for ikke å falle ut mens dyret er i full hastighet, i sin venstre hånd holder han en tømme, for å styre retningen på dyret, og i sin venstre hånd en stav, som brukes for å hindre at vognen velter hvis den skråner (vender) for mye til den ene eller andre siden. Han hevder at på denne reisemåten så reiste han selv tjue mil på en dag, og så satte han fri dyret, som av seg selv fant veien hjem og returnerte til sin eier.

Samer och renar kring Bergen 
The text of Gregory Istoma mentioned the Lapps and the reindeer as far south as Bergen in this travel description. Bergen was also mentioned in a text from late 1800s: ”The low limit of the fjeld Finns is the sea-level, about the North Cape. In Sweden the deer only come down in winter. There is plenty of moss pasture near the sea, but a certain fly drives deer and men to the snow. Further south, wild reindeer keep on the high tops, about Romsdal. Tame deer are kept as far south as Bergen, but they do not flourish in that wet climate, and they are kept on the high fjeld. They never come down to the sea or to rich grass pasture, but seem to prefer cold, and moss which grows in cold regions.” J. F. Campbell, 1866.

Teksten til Gregory Istoma nevner Lappene og reinsdyr så langt sør som Bergen i denne reisebeskrivelsen. Bergen er også nevnt i en tekst fra sist på 1800-tallet:
(her oversatt) “Det laveste høyden for fjell Finner er sjø-nivået, omtrent Nordkapp. I Sverige kommer dyra kun ned om vinteren. Det er mye mose nært sjøen, men visse insekter driver dyr og menn til snøen. Lengre sør, finnes det reinsdyr på de høye toppene, som Romsdal. Tamme dyr holdes så langt sør som Bergen, men de er ikke mange i et slikt vått klima, og de holdes på høyfjellet. De kommer aldri ned til sjøen eller til rike gressland, men fortrekker kulde, og mose som gror i de kjølige regioner. J.F. Campbell, 1866.

[Schedelsche_Weltchronik_Hieronymus+Münzers+1493+public.jpg]

A segment of Hieronymus Münzers 1493 map over Northern Europe. In this Medieval Map there is an area called Wildlappen, north of Mitnacht and Norwega. In the descriptions of Gregory Istoma, the areas of the Wild Lapps went further south to Trondheim or near Trondheim. Dette er et segment av kart over Nord-Europa av Hieronymus Münzers (1493). I dette kartet fra middelalderen kan man se et område som kalles vill-lapper eller Wildlappen, nord for hva som kalles Mitnacht og Norwega. I beskrivelsene til Gregory Istoma så gikk områdene til vill-lappene lengre sør, helt til eller i nærheten av Trondheim.

TEXT, BILD OCH BILDTEXT HÄMTAT UR SAAMIBLOG!

http://saamiblog.blogspot.se/2009_01_28_archive.html

A T 1851

1851-04-12 Samen Anders Thomasson med familj och renhjord  vistas på Alnö
	</SubTitle>
	<Para>För omkrring 14 dagar sedan, uppehöll sig Lappmannen Anders Thomasson med familj och Renhjord inom Ahlnö socken. Wid afflyttning derifrån sakandes en ung ren-oxe bland renhopen, som för tillfället icke fick reda på, men sedan djuret blifwit ensamt och skildt från de öfwriga renarne, sökte det sig till de ställen de, huggning hördes och träd fälldes i skogen,
warte sig för attt hylla sig sig till mennikskor eller för att hemta föda af mossan på de nedfällde träden, nog af, djuret infann sig alltjemt wid dylika tillfällen och wisade sig mycket tamt, men undwek dock att låta fånga sig. 
</Para><Para>Efter någon tids förlopp tröttnade likwäl inwånanarne på ön, med den olägenhet djuret medförde, nemligen att deras hästar esomoftast blefwo skrämda af renen, hwarefter allwarsamma försök gjordes att fånga densamma lefwande men, som sådant misslyckades, blef han nedskjuten den 8 dennes [1851-04-08]; kött och hud är taget i förwar för Thomassons räkning, enligt annonce å annat ställe i bladet.

SouthSaamiHistory pratar i…..

Uppdateras i denna bloggpost med exakta tider och närmare bestämda platser

Timrå (”Y:et) nu på söndag 14 aug, två ggr (12-16)

Dorotea 31 aug kl 18 ***

Uppsala 15 sep TRUST-Seminarium

Valsjöbyn 30 sep Renskötarnas Dag

*** med Bernt Ove Viklund

DELB
Bild av Tord Andersson, från Delsbo i nov, då 90 personer slöt upp en onsdagkväll.

Välkomna på föredragen/föreläsningen! / Peter Ericson