Välkomna att stadsvandra i Elsa Laulas & co:s spår fre 9 juni!
NU: KORTA CENTRUMRUNDAN!
Centrumnära STADSVANDRING fre 9/6. ”Stuehkie – följer 3 samiska kvinnor, 3 rundor, idag Innerstan – korta rundan”. Samling framför Klara Kyrkas port kl 15.00.
Turen tar max 1h. Avslutas efter eget behag vid antingen Sthlm Centralstation el Klara.
Betala på plats, swish/kontant. Min. 5 föranmälda på tisdag kväll –>
Väderprognos +21, sol
BOKA sen. tisd kv (NU för rabatterna!): saepmietalks@gmail.com
Vux 140 kr- BOKA senast IDAG kl 17: 100 kr Par-rabatt: Två vuxna som lever ihop = 160 kr- BOKA IDAG senast 17: 130 kr! Ungdomar, pensionär, stud fullpris 85 kr- BOKA IDAG sen. 17: 65 krBarn upp t o m 12 år GRATIS.
Övr rabatt:mejlaSwish på eventsidan eller Du får det på plats.
Ja, gåudies betyder trumma, spåtrumma! På gästrikesamiska … Ovanstående är ur några andra, nutida samiska varieteter
Bild 1 (överst): This drum belonged to Sami Morten Olofsson of Åsele until it was confiscated New Year’s Day 1725 by Petrus Asp, bishop of Härnosand.[7][31] On this day, 26 drums were confiscated. These drums were all of the same main type within the southern Sami drums,[16] known as the «Åsele type». 20 of these now belong to Nordiska museet, and they are a large part of the total number of preserved drums. https://handwiki.org/wiki/index.php?curid=1092529 Bildtext: https://encyclopedia.pub/entry/31517
Bild 2 (nederst): The drum hammer from Rendalen (left) has a typical, symmetric T-shape.[24] This hammer from the 11th century is regarded a indicator for early Sami presence in southern Norway.[25][26][27] The vuorbi (”pointer”, ”index”) was made of brass, horn or bone. https://handwiki.org/wiki/index.php?curid=1984307
Accessories are mainly the drum hammer and one or two vuorbi to each drum. The drums also had different kinds of cords as well as ”bear nails”. Samma bildtextkälla som första bilden. P framhävningar.
LÄS HÄR: Leif Rantala (Lapplands universitet) artikel ”Spring min snälla ren på ryska” Per urales ad Orientem. Iter polyphonicum multilingue. Festskrift tillägnad Juha Janhunen på hans sextioårsdag den 12 februari 2012, hrsg. v. Tiina Hyytiäinen (Suomalais-ugrilaisen seuran toimituksia 264). LÄNK:https://www.sgr.fi/sust/sust264/sust264_rantala.pdf
In Honorem Olaus Matinpoika Sirma (1655 – 1719)
Fortsättning torde följa – i sinom tid
Ur Rantala 2012
Olaus Sirma/Schefferus år 1673 (Kulnasatj, min lilla vaja) Олень мой, Кульназатц, Маленький мой олень, Надо нам спешить, Предстоит нам дальний путь По болотам и просторам равнин, И песен не хватит нам. Не томи меня, болото Кайга, Тебе, топь Кайльви, кричу «Прощай». Много мыслей теснится во мне, Когда я еду по болоту Кайге. Побыстрее и полегче несись, олень мой, Чтобы скорее добраться туда, Где увижу я милую мою. Смотри хорошенько вперед, Олень мой Кульназатц, Неужели не видишь ты, как она умывается? Какими любовными песнями Они подгоняют в пути оленей влюбленным? Всякая дорога кажется бесконечной и несносной. (till ryska av Zolotilov 1929)
Sirma/Schefferus år 1673 (Må solen lysa varmt på Ekorrvattnet) Солнце ясное, озари болота Орре. Если б мог я, На вершины пихт взобравшись, Вновь тебя увидеть, О болото Орре, Я бы не замедлил, Ведь среди цветов его Гуляет моя дорогая. Я б туда помчался, Разрубая ветви, зеленые ветви. Вслед за облаками я б туда помчался К заветному Орре, Если б мог, На крыльях я б туда помчался. Но, увы, нет крыльев, Нет чирковых крыльев, Нет и ног гусиных, Чтоб могли помочь мне До тебя добраться. Ты ждала так долго, Столько дней прекрасных, Лучших твоих дней. Ты меня искала милыми глазами И любимым сердцем. Если убегаешь от меня далеко, все-таки тебя наконец достигну. Что сильнее вяжет, чем стальные цепи? Так любовь нам вяжет мысли и желанья, Мотыльков желанья – Это только ветер, юноши желанье – в неотступных думах. Если бы я думам этим предавался, я сошел бы скоро с верного пути. Но одно я знаю, я придумал способ, как тебя найти. (till ryska av Zolotilov 1929)
Песнь Лопаря (Küchelbecker 1819) Возвратись скорее, Зами Возвратись! Бегут часы! Хладно Севера дыханье, Грозно моря колыханье, Лед сковал мои власы! Зами! Зами! Я сгараю, Я любовью окрылен! Быстрый ток шумит с утеса, Воет волк во мраке леса, Путь мятелью занесен! Сани мчатся, лук натянут! По снегу мелькает тень! Милый образ предо мною! Не страшусь! Лечу стрелою. Чуток верный мой олень! С высоты угрюмой сосны На долину брошу взор: Не узрю ль тебя в долине? Пронесуся по пустыне,
jfr. von Kleists dikt Lieb eines Lappländers Komm, Zama, komm! Lass deinen Unmuth fahren, O du, der Preis Der Schönen! Komm! In den zerstörten Haaren Hängt mir schon Eis. Du zürnst umsonst. Wir giebt die liebe Flügel, Nichts halt mich auch; Kein tiefer Schnee, kein Sumpf, kein Thal, kein Hügel Hemmt meinen lauf. Ich will im Wald auf Hohe Bäume klimmen, Dich auszuspähn, Und durch die Flut der tieffeten Ströme schwimmen, Um dich zu sehn. Das dürre Laub will ich vom
Перейду стремнины гор! Я и лист стряхну с березы И тростник ногой стопчу: Он тебя не скроеть, Зами! И за бурными морями, Всюду милую сыщу! Так! И там, в краю далеком, В Заиртышской стороне, Там где вечно бури дышат, Там леса мой зов услышат, При трепещущей луне! Чу! Залаяла лисица Захрапел во сне медведь! Вдруг огнеи и все собралися, И рассказы началися И плетут дружнее сеть!
Возвратись скорее, Зами! И проч. Strauche pflücken, der dich verdeckt, Und auch der Wies´ ein jedes Rohr zernicken, das dich versteckt. Und soltest du, weit übers Meer, in Wûsten Verborgen seyn; So will ich bald an Grönlands weissen Kûsten Nach Zama schreyn. Die lange Nacht kommt schon. Still mein Verlangen, Und eil zurück! Du kömmt, mein Licht! Du kömmt, mich zu umsangen? O, welch ein Glück!
En Lappsk sång (Franzén 1810) Spring min snälla ren över berg och fält! Vid min flickas tält får du krafsa sen. Ymnig mossa är under drivan där. Dagen är så kort, vägen är så lång. Spring du vid min sång! Låt oss skynda bort! Här är ingen ro, här blott ulvar bo. Se, där flög en örn; säll den vingar har! Se, hur molnet far! Satt jag i dess hörn, såg jag re´n kanske dig därborta le. Du, som hjärtat här fångade i hast, så en vildren fast vid en tam man snär! O, du drar mig mer än en fors dit ner. Sen jag dig fick se, tusen tankar jag har båd´ natt och dag. Tusen äro de och blott en ändå: att dig äga få. Du må gömma dig bakom däldens sten eller med din ren fly till skogs för mig; undan, undan skall både sten och tall. Spring min snälla ren
Funderingen tar jag med mig in i en uppföljande artikel, nu ska jag lägga lite ledig tid på att undersöka om vi kan hitta kopplingar mellan kosmopolitiske uleåborgaren Frans Michäel och samerna som vistades i Härnösand.
Franzéns kulle strax nedanför Säbrå kyrka. Här döptes ett av mina fem barn i närvaro av bl a min farfar Björn Vainö Ericson och min farbror Knut Boye Ericson. Bild: Svenska kyrkan.
AUGUSTI Föreläsning Jämtlands län, Gävleborgs län.
OKTOBER Stadsvandring Stuekhie Stockholm.
OKTOBER- NOVEMBER Föreläsning Jämtlands län, Gävleborg Gävleborgs län, Uppsala län.
LEDIGA DATUM FINNS! Stadsvandringar sker 9 juni (spikat daum), sedan preliminärt kring skiftet juli/aug samt i början av okt: datum kommer närmaste tiden.
Boka en egen gruppvandring eller nåt av det andra nämnda:
saepmietalks@gmail.com
Bloggaren – stadsvandrarguiden med sambo skojar till det på Söder. Här började allt i februari 2018.
Picture: U.S. President William McKinley has shot a cannon (labeled McKinley’s Letter) which has involved a ”straw man” and its constructors (Schurz, Garrison, Olney) in a great explosion. Caption: S M A S H E D !
Harper’s Weekly, September 22, 1900, p. 881.
William Allen Rogers; scanned by Bob Burkhardt
IN THESE TIMES, it might be useful and maybe even crucial to gather some knowledge about straw-man-arguments! We lean towards Wikipedia!
A straw man fallacy (sometimes written as strawman) is the informal fallacy of refuting an argument different from the one actually under discussion, while not recognizing or acknowledging the distinction.[1] One who engages in this fallacy is said to be ”attacking a straw man”.
The typical straw man argument creates the illusion of having refuted or defeated an opponent’s proposition through the covert replacement of it with a different proposition (i.e., ”stand up a straw man”) and the subsequent refutation of that false argument (”knock down a straw man”) instead of the opponent’s proposition.[2][3] Straw man arguments have been used throughout history in polemical debate, particularly regarding highly charged emotional subjects.[4]
Straw man tactics in the United Kingdom may also be known as an Aunt Sally, after a pub game of the same name, where patrons throw sticks or battens at a post to knock off a skittle balanced on top.[5][6]
Structure
The straw man fallacy occurs in the following pattern of argument:
Person 1 asserts proposition X.
Person 2 argues against a superficially similar proposition Y, falsely, as if an argument against Y were an argument against X.
This reasoning is a fallacy of relevance: it fails to address the proposition in question by misrepresenting the opposing position.
For example:
Quoting an opponent’s words out of context—i.e., choosing quotations that misrepresent the opponent’s intentions (see fallacy of quoting out of context).[3]
Presenting someone who defends a position poorly as the defender, then denying that person’s arguments—thus giving the appearance that every upholder of that position (and thus the position itself) has been defeated.[2]
Oversimplifying an opponent’s argument, then attacking this oversimplified version.
Exaggerating (sometimes grossly) an opponent’s argument, then attacking this exaggerated version.
1919 års lappkommitté (som renbeteskommittén då hette) är den mest framåtsyftande av alla motsvarande hittills och den fick lägga ned sitt arbete faktiskt för exakt hundra år sedan – 1923 i den allmäna kommittéslakten som gick under namnet den Thorssonska geddesyxan. Denna kommitté hade fler samiska ledamöter än någonsin tidigare och inte förrän idag kommer vi upp i något liknande. Men frågan är om renskötsel- och samebyintressena har mer representation idag.
En renbeteskommitté, som renmarkskommittén de facto är, ska säkerställa samernas behov av renbete. Men den kommitté vi nu ser har plockat in allsköns mer eller mindre totalt irrelevanta särintressen.
– Renmarkskommittén är idag, tyvärr, utan mål, mening, styrning, reson eller poäng.
Sittande regering har förvandlat Renmarkskommittén till en hatcentral med udden mot samerna; istället för det för varje renbetesutredning avsedda: en kommitté som ska stärka samernas rätt till bete för renen, och alltså inte det omvända.
Mitt radikala – men enda rimliga i dagsläget – förslag är således följande: – skrota denna energislukande koloss på lerfötter, och detta snarast!
Peter Ericson Historiker Helsingfors
Kontakt: saepmietalks@gmail.com
– Renmarkskommittén är idag, tyvärr, utan mål, mening, styrning, reson eller poäng.
Peter Ericson hösten 2019. Detalj ur foto av Jonas Brunnström för Österbottens Tidning och Vasabladet. På Nanoq i Fäboda.
Sittande regering har förvandlat Renmarkskommittén till en hatcentral med udden mot samerna; istället för det för varje renbetesutredning avsedda: en kommitté som ska stärka samernas rätt till bete för renen, och alltså inte det omvända.
Rubrikerna på bild 1-3 visar vad man intresserade sig för 1919-23. Bild 4 är från en tidigare utredning, den som kopplas till 1913 års renbetesdelegerade, som huvudsakligen sysslade med internationella traktat med Norge. Varje tid har satt sin stämpel på respektive renbetesutredning och 1930-35 gick man ännu djupare i i att räkna ”ras”-tillhärighet.
… en kedja är inte starkare än dess svagaste länk, eller hur … ?
FELSLUTET: Yngvar Nielsens socialdarwinistiskt påverkade fremrykkingsteori, dvs att samerna i söder ”invandrade i sen tid”. Det här är vederlagt sedan länge.
Vandra med oss i 55 min, intensiv runda, men i lugn takt. För den som är extra intresserad, stannar jag i tjugo minuter för frågor och diskussioner.
Swishnr kommer i helgen
Samling utanför porten til Klara kyrka.
Anmäl Ditt intresse:
saepmietalks@gmail.com
150 SEK (125 kr vid förhandsbetalning i tid, dvs senast 22 maj) 250 kr totalt för par (200 kr vid förhandsbetalning i tid, dvs senast 22 maj) Familjer eller grupper på minst tre: 350 kr (250 kr!! vid förhandsbetalning i tid, dvs senast 22 maj) Ungdomar 13-20 och studerande: 100 SEK (80 kr vid förhandsbetalning i tid, dvs senast 22 maj)
OBS I GRUNDEN NY RUTT!
Samernas historia för tvåtusen år berättas och samernas väldokumenterade sjuhundraåriga historia i stockholmsområdet liksom Maria Magdalena Mathsdotter; samiska arkeologiska fynd lyfts fram. Stockholmiana och Bellmaniana inkluderas
”Klara södra-kvarteren” Hotell Hellman (januari 1905) – Hötorget med Fredrika Bremers bostad. där Maria bodde – Norra bantorget. Om samiska Margareta (ca 1360-1420), Elsa Laula, Torkel Tomasson och Gustaf Z Hedenström. Jag kommer också att propagera för att man P R O N T O etablerar Elsa Laulas torg vid Klara kyrka, södra sidan!
NEDAN: Saepmie Times no 1/2017 215 SEK för åtta nr (inklusive detta) utgivna 2017-19 inkl bilagor Swishnummer kommer mot helgen.
USA och Norge kan betala via Western Union. Svenskt och finländskt bankkontonr finns också. De flesta nummer är tjockare & lite mer gedigna än provnumret
OBS 200 SEK om du slår till under perioden 10 till 16 januari (ca 400 sidor läsning inkl bilagorna, kostar annars 265 kr numera)
Förmånlig förhandsbetalning införs senare i sommar.
Uppdaterad text på beställningssidan
Bild: Johan Tirén
Intresseanmälan/förhandsbeställning för boken Gåudies : Essäer om samernas historia
”Gåudies. Essäer om samernas historia” är arbetsnamnet på min kommande bok om samernas historia i söder. Här följer vi samiska människoöden, som de två hälsingska samesystrarna Sigrid och Anna Jönsdotter och deras resa 1786 till Storbritannien. Boken kommer också att fördjupa sig en del i de samiska aktiviteter i Stockholm som ofta initierades av samiska föregångskvinnor under 1800-talet och början av 1900-talet. Den blir en blandning av sydlig samehistoria från Märardalen och Bergslagen i söder, till Jämtland och Ångermanland i norr samt Finland och Karelen i öster. Bokens titel ”Gåudies” kommer av gästrikesamernas ord för trumma.
En av essäerna kommer att ägna rejäl uppmärksamhet åt samernas förhistoria och det sydursamiska språkets väg från södra Savolax till södra Norrland, men också sydursamisktalarnas relation till Högomsriket. Boken fördjupar sig även i samernas historia i Finland med Österbotten, liksom Karelen och möjligtvis Ryssland. Dessutom ska boken behandla sydliga samiska grupper som sockenlappar, sjösamer och kustskogssamer.
Vill Du redan nu vara med och anmäla Ditt intresse för att köpa min kommande bok, kan Du fylla i formuläret nedan. Då tackar jag varmt och konstaterar att Din medverkan kommer att påverka utgivningen och takten i den högst konkret!
Preliminärt pris: c:a 275 kr inkl. moms. Kan reduceras med ca 10-15% vid förhandsbetalning. Utgivningsplan: Preliminärt april 2024. Obs försenad främst pga många uppdrag till en statlig utredning! Tre gästförfattare presenteras närmare under juni.
Intresseanmälan är icke-bindande, men Ni kommer att få ett mejl med mer information när boken närmar sig utgivning.
Som bekant tar vi inte ställning i partipolitiska frågor men är naturligtvis emot fascism och diktatur osv. Här är dock en sund, källkritik hållning i farozonen. Dubbelkolla alltid ofta publicerade/repeterade uttalanden.
——————————————-
NYHET 04 maj 2023
Vanliga frågor om Socialdemokraternas finansiering och lotteriverksamhet Påstående 1: ”Socialdemokraterna har fått undantag från lagstiftningen. Lagstiftningen är ‘riggad’ för att Socialdemokraternas lotter ska gynnas.” Svar: Lagstiftningen är likadan för alla allmännyttiga lotterier, som till exempel lotterier som drivs av idrottsrörelsen, kyrkan och andra partier. Däremot har inte allmännyttiga lotterier och kommersiella bolag samma lagstiftning. Alla partier var hösten 2022 överens om de undantag som riksdagen tog för allmännyttiga lotterier. Även Moderaterna har en egen lotteriverksamhet som heter M-lotteriet. Att det finns en särlagstiftning för Socialdemokraterna är en lögn.
Påstående 2: ”Kombilotteriet driver spelmissbruk”. Svar: Kombilotteriet är ett månads-prenumerationslotteri som har funnits sedan 1981. En månadslott kostar 200 kr och dragning sker några gånger per månad. Det blir man inte spelmissbrukare av. Alla forskare är överens om att ett månatligt prenumerationslotteri är det spel som är minst beroendeframkallande. Casino är det som drar mest. Argumentet om att lagstiftningen bör förändras för att förhindra spelmissbruk håller därför inte. Vill man stoppa spelmissbruk bör reklam från nätcasinon och andra typer av spel i stället begärans – det har SD och högerregingen röstat nej till.
Påstående 3: ”Socialdemokraternas lotterier driver folk till Kronofogden.” Svar: Det stämmer inte. Socialdemokraterna har inte drivit något ärende till Kronofogden de senaste sex åren.
Påstående 4: ”Socialdemokraterna driver folk att köpa lott på kredit.” Svar: Man kan köpa lotter på faktura, det samma gäller exempelvis Bingolotter. Spel- och lotteribolag erbjuder idag köp på kreditkort. Flera allmännyttiga ideella lotterier säljer prenumerationslotter på faktura.
Påstående 5: ”Socialdemokraterna tjänar hundratals miljoner kronor på lottförsäljning varje år.” Svar: Det stämmer inte. Socialdemokraterna får in ungefär 30 miljoner från Kombispel per år, inte 150 miljoner som har påståtts i media.
Påstående 6: ”Lotteriet används som ett förtäckt stöd till Socialdemokraterna för att kringgå redovisning till Kammarkollegiet.” Svar: Nej, S kringgår inte redovisning till Kammarkollegiet och partiets årsredovisningar finns att hitta här på hemsidan.
En lott för 200 kr ger ca 20 kr till Socialdemokraterna. Man kan köpa lotter för max 3000 kr, vilket skulle ge 300 kr. Det går inte att skänka stora summor pengar till Socialdemokraterna anonymt – vare sig direkt till partiet eller genom lotteriet.
Socialdemokraterna och SSU är förmånstagare och ägare till Kombispel som driver Kombilotteriet. Kombilotteriet grundades 1956.
“ The Laplanders constitute an interesting portion of our
acquaintance. When I sit with you again, I will show you
their march from Persia to the pole ; you shall hear how they
have preserved to this hour the customs and the language of
the first patriarchs. Why did you not visit them from Roraas ?
It is only one day’s ride from that place to the mountains of
Malmagen, on which we found a settlement of Laps, with
above a thousand reindeer. One of which we purchased, and
brought with us His horns and hide I preserve for the public
library. His flesh, at this moment, smokes on the table ; and
Cripps is clamorous, lest it should cool before I join with him.
in conveying it ‘ad inferos.’
En ljuvlig föreläsning avhölls på ALNÖN av undertecknad 19 april och det bara vällde in folk. Mer finns att säga i ämnet och kvällen var mycket trivsam!
Sitter dock ännu bergfast upptagen i dubbeljobbande, men försöker återkomma senast torsdag med detta!
Nota bene:
Ön = Alnön Socknen: Alnö
Bilder och collage: av bloggarens ömma moder – Maj-Britt Ericson
– Ända sedan Renmarkskommittén skapades har Svenska Jägareförbundet haft samma krav till utredaren. Att alla som bor i Sverige ska kunna få jaga och fiska på statens mark ovan odlingsgränsen och renbetesfjället. Att jakt- och fiskerätt ska vara knutet till markägandet.
Mina – Peter Ericsons – kommentarer
1. Att alla som bor i Sverige ska kunna få jaga och fiska på statens mark ovan odlingsgränsen och renbetesfjället
SVAR: Staten äger inte renbetesfjällen.
2. Att jakt- och fiskerätt ska vara knutet till markägandet.
SVAR: 100% rätt: Samernas ägande av skattefjällen och skattelanden måste erkännas och styra jakt- och fiskerätten.
vår och rijkzens tro man, rådh, cantzler så och lagman öfver all Norlanden, Jemptlandh och Lappmarcken, välborne her Axell Oxenstierna, greffve till Södermöhre, frijherre till Kimitho, herre till Fijhollm och Tijdöön, riddare
SVAR:
(Axel Oxenstierna 1583-1654) Bild: Målad av David Beck någonstans mellan 1647 och 1651.
1647-06-30 Vij Christina medh Gudz nåde, Sveriges, Göthes och Vendes uthkorade drottningh och Arffurstinna Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna uthi Estlandh och Carelen, Fröken öfver Ingermannelandh
Giöre vitterligit, att efftersom vij för en nödtårfft hafve erachtadt, att icke mindre låta iustera gatorne i Västeråhs stadh än i andre våre städer här i rijket, och för detta gifvit ordre, att de gator som dersammestädes först kan behöffvas att giöras regular, uthstakas skole. Så emädan vij icke vette huruvijda vår gifne ordre deröfver kan vara iachttagen och effterkommen och huruvijda be:te gators justeringh kan pro tempore ställas i värcket till stadzens gemehne bästha. Hvarföre hafve vij för gott ansedt, att gifva vår och rijkzens tro man, rådh, cantzler så och lagman öfver all Norlanden, Jemptlandh och Lappmarcken, välborne her Axell Oxenstierna, greffve till Södermöhre, frijherre till Kimitho, herre till Fijhollm och Tijdöön, riddare, att förfoga sigh derhän sådant allt att recogniscera och i ögnesyn taga, derjempte och effter sakzens öfverläggiande medh landzhöffdingen Clas Stiernesköldh a sålunda förordna och disponera både om huusrijffningen i Västeråhs och tompternes uthdeelningh af den plattz, som vij till stadzens uthvidgelsse nådigest gifvit hafve, som han befinner skäligest, invånerne tilldrägeligest och sielffve staden nyttigest och till störste pryddnadt. Vij befalle fördenskuldh bårgmestare och rådh i Västeråhs sampt alle stadzens invånare i gemeen, att de gifva välbe:te vår och rijkzens cantzler all godh underrättelsse om all stadzens lägenheet och tillståndh och sigh sådan hörsambligen rättandes effter allt thet, som han å våre vägnar uthi detta ährendet dem biudandes och befallandes varder, thet vettandes att sådant är allenast ansedt till deres egen och stadzens allmänne bästa. Till yttermera visso hafve vij detta medh vår egen handh underskriffvit och vitterligen låtit sättia vårt secret här nedanföre.
Datum Stockholm den 30. junii åhr 1647.Christina
Utgivare: Helmut Backhaus
__________________________
Textkritiska noter
Realianoter
aStiernsköld, Claes (1617-1676), hovmarskalk hos änkedrottning Maria Eleonora 1638, landshövding i Västmanland 1643-1651, assessor i generalbergsamtet 1648, sedermera generalkrigskommissarie i Skåne 1657, riksråd 1660, amiral och amiralitetsråd 1660. Hans brev till AO från åren 1642-1652 (5 st) i RA, Oxenstiernska samlingen, E 735
Via Rydving – Lindin 1988 ”Några sägner, seder och bruk upptecknade efter lapparna i Åsele- och Lycksele lappmark samt Herjedalen sommaren 1917”
Torkel Tomasson (1881-1940) Anteckningar till en självbiografi [De följande anteckningarna är Torkel Tomassons egna. De är hämtade ur Samefolkets Egen Tidning och ur brev med självbiografiskt innehåll. Avsnitten med mindre stil inom hakparentes är förutom källhänvisningar våra sammanfattningar och kommentarer. Utg.] A 1881-1912 [1938 bad Carl Lindhagen genom kyrkoherden i Stensele, Gustav Park, Torkel Tomasson om några biografiska uppgifter. Tomassons svar är relativt utförligt och vi har valt att citera det in extenso, men med insprängda avsnitt ur andra självbiografiska notiser. Texten har tidigare publicerats i Samefolket 1981, nr 5, s. 4-6.] [Utdrag/PE framhävningar] År 1900 uppvaktade en tremannadeputation av samer med min far i spetsen regeringen med en den 6 februari 1900 dagtecknad skrivelse, vari M. Borgström och 27 andra samer från Åsele lappmark krävde förbättrade existensmöjligheter för samerna, varvid man dock allenast tog sikte på renskötseln, som man av förklarliga skäl vid den tiden trodde på skulle lämna det ekonomiska utbytet. Denna aktion blev, kan man säga, upptakten till den alltjämt aktuella lappfrågan. Det tillkommer dock en vidsynt renskötare, nämligen framlidne ordningsmannen Hans Magnus Nilsson äran av att första gången ha riktat statsmakternas uppmärksamhet på en samernas jordbruksfråga, vilken skedde i en den 7 juli 1901 dagtecknad skrivelse, som Nilsson lade fram på ett sammanträde i Fatmomakke, där förutnämnda deputationsskrivelse på remiss behandlades. I sin skrivelse krävde Nilsson, att vid den »blivande avvittringen» åt samerna måtte upplåtas lägenheter för nybyggesanläggning
Det trasslade emellertid till sig och myndigheterna visste inte riktigt, vad samerna egentligen ville, men kolonisationsspörsmålet var dock väckt, och det dröjde inte länge, förrän spörsmålet framfördes vidare. Det skedde på det viset, att min syster och några andra rivande och drivande samekvinnor på marsmarknaden i Åsele 1904 införskaffade och utrustade lappkvinna[n] Elsa Laula med fullmakt att i huvudstaden föra samernas talan. Och det gjorde hon förtjänstfullt. I en skrivelse till konungen, daterad den 6 april 1904, tog hon sikte på och krävde i underdånighet förbättrade existensmöjligheter icke allenast för renskötande samer utan ock för dem, som genom en eller annan orsak förlorat sina renar och därför voro utfattiga. Den utomordentligt väl hopkomna skrivelsen var uppsatt av borgmästare Carl Lindhagen, som därvid lär ha stått i livlig förbindelse med sin riksdagskollega häradshövding Georg Kronlund, men synpunkterna i skrivelsen äro dock Elsa Laulas och vittna om hennes skarpa intelligens. Borgmästare Lindhagen var redan vid denna tid synnerligen insatt i samefrågor. Han hade nämligen som revisionssekreterare föredragit 1898 års renbeteslag i högsta domstolen.
[Ur brev till Carl Lindhagen i september 1938, Carl Lindhagens samling, Stockholms stadsarkiv (fortsättning, se C nedan).]
Torkel Tomasson 1881-1940. Svenskt porträttarkiv via Wikipedia CC BY-SA 4.0
The Colonialist States in Sápmi need the Sámi peoples areas natural resources in order to maintain the prosperous welfare states. Its entire modernization is 100% dependable of exploatation of these resources, and that is also why Norweigan ministers are playing stupid.
Peter Ericson March 2, 2023
The Colonialist States in Sápmi need the Sámi peoples areas natural resources in order to maintain the prosperous welfare states. Its entire modernization is 100% dependable of the exploatation of these resources, and that is also why Norweigan ministers are playing stupid at the moment.
Dags att ruska lite liv i den här slumrade bloggen (haft just ingen tid alls på denna sida årsskiftet)
Dagens innehöll några föreläsningar på förmiddagen, på Lärkans gymnasium.
En fråga jag fick gick inte ändå fram även om jag kanske svarade hjälpligt begripligt.
Jag fick frågan ”Vilka pass har samerna?”
Svaret, det omedelbara blev: Vanliga nationspass beroende på land”.
Men frågan är naturligtvis invecklad, och jag ska försöka göra en lång historia kort.
HUR KAN SAMERNA KORSA GRÄNSER MED SINA RENAR? Samerna skyddas av traktat mellan stater och konventioner som reglerar renskötelförhållanden som tarvar gränsövergångar.. På det sättet kan man följa eller ibland föra på dess uråldriga, ofta flertusenåriga vandringsvägar.
VAD BETYDER GRÄNSER FÖR SAMER? Historiskt någonstans mellan litet och ingenting, dvs i den riktigt äldre historien. Naturligtvis kom det att bli alltmer besvärligt allteftersom gränserna drogs upp. Krig och storpolitiska konflikter har sedan, milt talat, varit en katastrof för samerna, som bortdrevs allt längre norrut i t ex Finland pga allehanda kring – en process som pågått i åtminstone 800 år. Mellan samer har gränserna ännu föga betydelse. Man släktas tvärs över. Många samebyar hamnade riktigt illa till när de utestängdes från sina renars huvudsakliga årstidsbeten på andra sidan. Inte minst gäller det många samebyar i Jämtlands län. Jag har arbetat med Jijnjevaerie och Voernese samebyar, vars norska högsommarbeten nu tenderar att förvägras dem.
Nästa gång: Har det funntis samiska kungar? (m.m.)
Sveriges regering väljer att lägga EU-ministermötet i Kiruna vid starten av ordförande perioden, utan att inledningsvis framhålla att man gästar urfolkmarker och utan planera för en träff med samebyarna!!
Bara det är anmärkningsvärt!
Regeringen tar nästa steg av osynliggörande av urfolket samerna i området när man väljer att låta LKAB hålla presskonferans inom ramen för ministermötet och där presenteras en ny fyndighet av jordartsmineraler, inom renskötselområdet och urfolksmarkerna. Ministerna låter sig intervjuas i nyheterna och anger liter svepande att “minoriteter” kommer att påverkas. Nonchalansen är uppenbar.
Samerna är Europas enda urfolk!
Samebyarna reagerar stark på detta och har idag tillsammans med SSR hållit en presskonferens kl 13.
Renskötseln i området är sedan början av 1900-talet redan starkt påverkad av gruvnäringen. Samerna har succesivt tvingats bort från sina traditionella områden med boplatser, renvandringsleder, betesmarker gärdesplatser, övernattningsland osv.. Marker som burit tidigare generationer, som förutom renbetesområde också är ett kulturlandskap för samerna idag. Renen och markerna hör ihop, de bildar grunden för den samiska kulturen. Hotas markerna så hotas renen, och vice versa och hela kulturen är hotad. Nu befarar samebyarna att de står inför en kollaps och de renar som finns kvar inte längre kommer att kunna ströva fritt. Nästa gruvområde blir spiken i kistan.
EUs enda erkända urfolk förväntas bära bördan för EU politikers och industrins önskan efter ”gröna mineraler”.
Denna nyhet väljer regeringen att lägga fokus på när EUs ministrar besöker Kiruna!
Samtidigt som man också osynliggör urfolket på platsen där man möts!
Man kan inte annat än anta att detta är strategiskt genomtänkt, för att sätta största möjliga press på de domstolar som ska pröva tillståndsfrågorna för den nya gruvan i framtiden.
Samelandspartiet ställer sig bakom och stödjer Samebyarna i området i kampen för sin urfolksrätt att bedriva rennäring i sina traditionella marker.
Sverige måste stå upp för mänskliga rättigheter och sluta att systematiskt kränka sitt eget och Europas enda urfolk!
Kyiv coughed asthmatically. Through the metro’s drafts the electric trains fearfully rattled, as a dozen layers of ground, white from human bones, horses’ skulls, and grey ash of funeral pyres, rippled like the skin on an angry bull’s neck.
Vasyl Stus, born Jan 6, 1938
PART OF:
”I wandered through the city of my youth…” and ”One-thousand-year-old Kyiv”
by Vasyl Stus
Translated from the Ukrainian by Bohdan Tokarskyi and Uilleam Blacker
Vasyl Semenovych Stus (Ukrainian: Васи́ль Семе́нович Стус; 6 January 1938, Rakhnivka, Ukrainian SSR – 4 September 1985, Perm-36, Kuchino, Russian SFSR) was a Ukrainian poet, translator, literary critic, journalist, and an active member of the Ukrainian dissident movement. For his political convictions, his works were banned by the Soviet regime and he spent 13 years in detention until his death in Perm-36—then a Soviet forced labor camp for political prisoners, subsequently The Museum of the History of Political Repression—after having declared a hunger strike on September 4, 1985. On November 26, 2005, the Ukrainian president Viktor Yushchenko posthumously awarded him the highest national title: Hero of Ukraine.[1] Stus is widely regarded as one of Ukraine’s foremost poets.
Det här utspelar sig på Kalmarunionens tid och Jämtlands län hörde formellt annars till Norge.
Dithmarschen var var en fri bonderepublik under medeltiden. Detsamma har sagts om Jämtland. Samtidigt var Jämtland ägt av fogdar och kungligheter på medeltidens vanliga vis; i synnerhet så länge det låg under Danmark. Holstein känner vi till; Stormarn är den del av staden Hamburg numera. Wagern har jag ej hunnit hitta.
När jämtländska fogden Peder Hansson Skånckeföranstaltade – torde ha skett på länsfru och Unionsdrottningen Dorotheas order – att en same skulle infångas och medverka på sonens, prins Hans’, bröllop kan det rimligtvis ha varit sensommar. Vid pass början av september ska han, den anonyme jämtlandssamen, och hans medföljande samiska vänner ha hunnit fram till Hafn/Köbenhavn/Købmannahavn.
Söndagen den 6 sep skulle denna samiska man – vi kan kanske kalla honom Nejla i brist på känt namn – med sällskap ha hunnit fram till de kungliga lokaliteterna i den danska huvudstaden (låt vara att den inte officiellt ännu fått denna status), under denna tid faktiskt lystrande till namnet Købmannahavn.
Hertig Albretch av Sachsen blev alltså ”ägare” till denna same enligt krönikorna. Brudgummens far Christian I var den som skänkte. Brudparet var Christine av Sahcsen och så hon var faderlös, förde farbrodern Albrecht henne till altaret. Prins Hans kom att bli kung svensk Johan II en kort tid. Om detta bara var ett spektakel eller en faktiskt skifte av egendom kan vi kanske inte helt säkert veta. men det väcker onekligen funderingar om huruvida småbönder och samer mestadels räknades såsom fast egendom att skattläggas under nordisk senmedeltid.
Historien är omskriven på många håll (Svanberg 1999, Gösta Berg 1954 t ex) och jag fick den närmast av Anders Løøv kring 2002. Sedan dess har digitaliseringen kommit långt.
Det här utspelar sig på Kalmarunionens tid och Jämtlands län hörde formellt annars till Norge.
Dithmarschen var var en fri bonderepublik under medeltiden. Detsamma har sagts om Jämtland. Samtidigt var Jämtland ägt av fogdar och kungligheter på medeltidens vanliga vis; i synnerhet så länge det låg under Danmark. Holstein känner vi till; Stormarn är den del av staden hamburg numera. Wagern har jag itne hunnit hitta.
När jämtländska fogden Peder Hansson Skånckeföranstaltade – torde ha skett på länsfru och Unionsdrottningen Dorotheas order – att en same skulle infångas och medverka på sonens, prins Hans’, bröllop kan det rimligtvis ha varit sensommar. Vid pass början av september ska han, den anonyme jämtlandssamen, och hans medföljande samiska vänner ha hunnit fram till Hafn eller Köbenhavn.
Söndagen den 6 sep skulle denna samiska man – vi kan kanske kalla honom Nejla i brist på känt namn – med sällskap ha hunnit fram till de kungliga lokaliteterna i den danska hubvudstaden (låt vara att den inte officiellt ännu fått denna status), under denan tid lystrande till namnet Købmannahavn.
Hertig Albretch av Sachsen blev alltså ”ägare” till denna same enligt krönikorna. Om detta bara var tet spektakel eller en faktiskt skifte av egendom kan vi kanske inte heltr sökert veta. men det väcker onekligen funderingar om huruvida småbönder och samer mestadels räknades såsom fast egendom att skattläggas under nordisk senmedeltid.
Historien är omskriven på många håll (Svanberg 1999, Gösta Berg 1954 t ex) och jag fick den närmast av Anders Løøv kring 2002. Sedan dess har digitaliseringen kommit långt.
Av Peter Ericson 2021 (redigerad 11 mars 2021 och 3 jan 2023)
Tureholm-skatten, folkvandringstid. Sverige, Södermanland, Västerljung, Tureholms sätesgård. Foto: Bálint Lászlo Tóth, 2014-12-30, SHMM. CC.
Prolog
Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 1990-, 2010- och 2020-talen har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd rådde praktiskt taget hela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s k Pax Romana 27 – 180 AD. Till detta kom att du när som helst kunde bli tillfångatagen och sålunda förvandlas till träl.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför. Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar
KRIGENS, JÄRNETS, MÖTENAS – OCH DE LÅNGA VANDRINGARNAS TID ca 170 AD – 450 AD
En tid som ser slutet av det som alltså brukar refereras till som Pax Romana – en tid kanske inte så mycket av fred, men av romersk välmåga och expansion. In kommer en ny (proto-)europakarta, med bortflyktade kelter och ett av goter sönderslaget Skytien samt ett mångfacetterat Germanien som tar alltmer form, dock bestående av en mängd mer eller mindre disparata stammar.
För att förstå den medeltidiga järnåldern (eller sena förromerska järnåldern; begreppen är alltför lätta att snubbla på!) och folkvandringstiden bättre, måste vi hitta en mer internationell eller, om uttrycket tillåts i sammanhanget, pan-europeisk synvinkel. Vi har därför tittat på alla folken och deras runtomkring i en period som i sin helhet tveklöst präglas av omfattande, flertaliga folkomflyttningar, men också i enlighet därmed av etableringar och nyvunnen terräng. Krigen känner vi till, men vet vi om vilka samarbeten som funnits? Europabegreppet är ungefär det moderna, till och med Ural och en kaukasisk gråzon.
Den gamla ”världskartan”, som fick ritas om i början av vår här behandlade period.
SPOTLIGHT PÅ PERIODEN CA 200 – 550 AD. Vi tar alltså ett lite större internationellt grepp den här gången. För att förstå den här tiden behöver man ju också gå utanför den såväl i tid som i rum (vilken självklart gäller samtliga historiska epoker). Då jag har en svaghet för s k mentalitetshistoria, vill jag hävda att min egen förståelse för studiefälten ifråga ökar i direkt proportion med tilltagande informationsmängd (naturligtvis inom vissa rimliga gränser!). Och eftersom Ultima Thule, alltså Yttersta Norden, praktiskt taget var okänt för den dåtida världen, som i det här sammanhanget ofta brukar vara synonymt med Mare Nostrums, dvs medelhavsbornas hemmaplan, blir det en hel del att försöka fylla ut i och omkring det blurriga området som kan ha kallats saker som ”The North”. Där prisar vi arkeologin, vars arbeten vi levt tätt intill snudd på ”24/7” egentligen sedan gångna sommaren – men i allra högsta grad sedan i julas. Och i författarens fall har jag arbetat mycket nära och tätt ihop med arkeologer sedan 1990-talet. Men av respekt för dessa, har jag förut aldrig vågat mig på att klampa in på deras områden. Men nu är det alltså dags!
Mariedammbrakteaten med inskriptioner från äldre futharken. En guldbrakteat med omtvistat ursprung; Närke eller Östergötland. Foto: Uld Bruxe 1993, Statens Historiska Museum. Creative Commons 2.5. http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=12970&page=2&in=1Originalbildtext: Carole Raddato from FRANKFURT, Germany. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, Naples National Archaeological Museum. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, 1st century AD, Naples National Archaeological Museum. Creative Commons.
Tre-fyra-femhundra år av krig!
Med ett glupskt romersk imperium i fonden under åtskilliga århundraden torde folken i norr lärt sig att vara pragmatiska och försiktiga. Samtidigt kom makten att utgå ifrån krigsveteraner och härdade krigartyper som vistas nere i hetluften. I en sådan situation torde de sydursamisktalande migranterna ca 200-800 AD (Piha 2018, 2020, Heikkilä 2014), ha varit en dynamisk och gynnsam kraft vid sidan av till exempel trälar, skogsfolk och bönder. Handelsnätverken över det bottniska innanhavet gick dels via Danmark, samt tillkom en kommersiellt stärkt Vistula-region i norra Polen; där balter, finsktalande (främst Finnic, dvs östersjöfinska) folk varav inte minst proto-ester och andra antingen substrat- eller proto-befolkningar till slaver och framförallt de starkare och i överhöghet positionerade visigoterna (mer nedan!), vilka under sena 100-, hela 200- och en väsentlig del av 300-talet AD gjorde anspråk dels på att ersätta Skytiens härskande dynastier, dels ha makten i en växande union av småriken från Svarta Havet och upp till Skåneländerna. I den här situationen började det så småningom, först 170 och senare kring 370-380 AD, att bränna under fötterna på de folk som vistades i södra Finland. Ur-suomerna eller snarare urfinsktalarna spred sig i sinom tid rätt norrut, österut och västerut, medan sydursamernas grupper tämligen omgående tycks ha börjat röra på sig västerut och nordursamerna likt ursuomerna norrut. Men i de här givna epokerna finner vi finnarnas eller finländarnas förmödrar och -fäder tämligen förhållandevis rotfasta. De hade etablerat ett till synes balanserat förhållande till goterna (- Inemot tusen lånord! Kallio 2015) och först och främst börjat utveckla jordbruket alltmer. Även om det slog fel, hade man börjat rota sig. Beträffande frågan om sydursamisktalarnas förflyttande till dagens södra och mellersta Norrland i nuvarande Sverige kan man alltid diskutera antal migrationer och decennier samt årtal (liksom hur många flyttvågor), men principen står klar: En migration 200 AD har Piha (2018, 2020a, 2020b) nu slagit fast, och det är vad vi har att rätta oss efter. En annan, senare, ca 800 AD, har Mikka Kalevi Hekkilä (2014) föreslagit – se citat härnedan, förvisso hämtat ur en passage dels i en tid senare än den vi behandlar, dels i en kontext där vi inte riktigt kan följa Heikkiläs tankegång fullt ut. En tredje (under Attilas epok) postulerar vi i denna artikel.
Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59)
HEIKKILÄ 2014: S 238
En något senare krigarhjälm funnen på Gotland: Den gutiska Broe-hjälmen från vendeltida Gotland hittades ca år 1904. Den användes egentligen i en senare tid (ca 600 AD?) än den vi dryftar nu, men vi tycker den är så vacker och speciell att den får illustrera hela artikelavsnittet och tjäna som slutpunkt för den epok som vi här avhandlat. Mer information här: https://en.wikipedia.org/wiki/Broe_helmet
Situationen ca 170 – 390 AD i det som nu är norra halvan av Sverige med omnejd
Två vågor av sydursamisktalande migranter?
I det geografiska tomrummet mellan romerska bronser och nordligare asbestkeramik (förvisso också den med tidigare påtalad koppling till protosamisk kultur) kom således någon gång mellan 170 AD och 375 AD (Piha 2018, 2020) minst en migrationsvåg från sydöst och det sjödistrikt som idag heter Saimen (i äldre historien, ännu i medio 1800-tal, gick det under namnet Lapwesi), detta kan alltså ha skett i en eller flera omgångar. Vår uppfattning är att en första kontingent migranter kom, med stora jakt-/fiske-/ fångstfärdigheter, järnframställningsteknik och framåtanda runt år 190 AD. Det bör ha varit en heterogen och näringsdifferentierad skara, som inte behöver ha varit alltför stor. Kanske ett par hundra vuxna i den första omgången. Parallellt med dessa sydursamisktalares västerutrörelse, eventuellt bara aningen senare, anar vi även nordursamisktalares rörelser norrut. Sydursamisktalarna tros ha avskilt sig i sydväst och kan under en kortare övergångsperiod ha hållit till förslagsvis i Noux, dvs Nuoksi, det finländska nationalparksområde som bär ett samiskt namn (betyder svan. Nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ och skoltsamiskans njuhčč kan sedan jämföras med dagens sydsamiskas njoktje) – samt någon annan kortare tid vid kusten. till de sydursamiska kontingenterna kom även de estniska stammarna i Darsgärde, Uppland (senast) i den senare delen av folkvandringstiden. Om detta har Björn Ambrosiani skrivit (mer i kommande artikelavsnitt); och vi själva har i tidigare artikelavsnitt beskrivit den etniska situationen i norr. Vi kommer även senare att återkomma dit.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför. Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar. Tidigare språkvetare ända tillbaka till Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen med efterföljare som Kallio, Aikio, Heikkilä med flera har sedan byggt på den vedertagna uppfattningen om sydursamiskans och andra urformers ungefärliga väg, som alltså nu specificerats ytterligare.
OVAN: Noux eller Nuuksio nationalpark för ca ett år sedan – parken i Esbo kommuns nordligaste delar i landskapet Nyland. Författaren med sambo njuter vår matsäck under en ansträngande med sympatisk vårvinterutflykt 2020. Foto: Simon Granroth.Under undantagstillståndets (2020) första trevande vecka då man ej fick lämna landskapet Nyland, besökte vi nationalparken Noux eller på finska Nuuksio), som bär ett i grunden samiskt namn, Kan detta ha varit en anhalt för de sydursamisktalande stammar som enligt Piha (2018, 2020) ska ha begett sig västerut ca 200 AD?Foto: Monika E Pensar.
Modell, hypotes 1: Av mycket att döma kan den första migrationsvågen ha tagit en nordligare rutt (än den andra vågen), sannolikt angörande kust eller fast mark vintertid i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland, kanske Singö/Gräsö-Forsmark-Österlövsta. Ser vi sedan på situationen tre generationer eller drygt ett sekel senare (ca 290-300 AD) har vi en etablerad järntillverkning och samarbete med lokal elit i Frösön. Tittar vi ytterligare tre generationer har vi ett etablerat Högom och ser vi totalt sju generationer från en första migration, har vi Högom som underkuvat Frösön och en redan nedåtgående (Ramqvist 2012, 2001) efterfrågan på det mellannorrländska järnet. Ty här har man redan (en tendens som kommer att förstärkas kraftigt under de två följande seklen, dvs 500- och 600-talen AD) lokalt börjat inse stabiliteten i att jaga och leverera pälsverk snarare än järn. Således tar andra järnproducenter över de gamla handelsnätverken. Det är här vi menar att en andra våg av mycket skickliga järnproducenter då redan flyttat in till ”Sverige” från ”södra Finland”. Vilket som är hönan och ägget i den här processen är oklart – men någon slags kausalsamband finns utan tvekan.
NOT: Noux är ett gammalt bynamn som tidigare stavats bland annat Noox (1540), Noosis (1541), Nooxby (1552) och Nowx (1556). Man antar att namnet härstammar från ett samiskt ord som betyder svan: nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ, skoltsamiskans njuhčč” (via Wikipedia)
Bild ur Bergstöl 2002 (”Creoles in Iron Age Norway” – Jostein Bergstøl. I: Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past)
En milt talat intensiv tid synes sedan kunna avläsas kring främst perioden ca 250 – 370 AD, innan en förmodad andra migrationsvåg (eller -rörelse) sätter in senast något decennium senare än det bortre datumet. Vi bör utgå ifrån att de gamla sydursamisktalarna intar en från finländska sjödistrikten välbekant handelsmediator-roll (mellan de järnproducerande utmarksbor som man själva lärt upp en gång i tiden), varpå de gamla ty språket sprids närmast omgående!). I de tidigare avsnitten har jag föreslagit en modell för språkbyten bland de kringliggande jakt- och fångstfolken. Detta handlar primärt om en fredlig process.
Redan efter ca 150 år ser myrjärnsproduktionen ut att börja avta (Ramqvist 2012, 2001) ; medan den då ökar lika snabbt i de södra distrikten av det vi numera kallar Norrland (dvs Gästrikland) samt i Dalarna och delar av Bergslagen.
Modell, hypotes 2: Vi tycker oss under studiens gång ha upptäckt att en andra migrationsvåg ca 380-390 AD föreligger från södra eller inre, ”finländska” insjödistriket – någorlunda jämnbördig med den tidigare vågen. Denna gång kommer man in något sydligare, kanske nedom och vid Norrtälje i Roslagen. och etablerar sig i Bergslagen, Siljansbygden, östra Dalarna, Ockelbo och sydvästra Gästrikland samt uppigenom i Hälsingland i en kil från sedermera Alfta och Voxna socknar. Möjligen också i västra Västmanland och östra Värmland. I bägge migrationsomgångarna tränger man en bit in i nuvarande Norge; men den distributionen är av allt att döma äldre och avser palaeo-europeisktalande befolkningen, som sydursamisktalarna i hög grad smälter samman med (se tidigare artikelavsnitt!).
Distribution av fångstmarksgravar. Ur Sakarias Lindgren. Masteruppsats 2019.Hel källförteckning i sista delen. OBS: Notera inte minst de norska träffarna! Distributionen är till synes mycket snarlik den senare sydsamiska.
Kommunikation och språk i det folkvandringstida Högomriket
Frågan kommer att utredas vidare i hela artikelserien även om vi haft också lite andra fokus denna gång.
Huvudspråket var urgermanska, som börjat – kanske just här och i kontakterna med Helgös proto-svear, forngutnisktalarna och annorstädes folk – ta formen av fornnordiska eller till och med tidig fornsvenska. Men (och det här är ett mycket viktigt men!) dessa kretsar var också flerspråkiga. De hanterade ofta latin, gotiska, proto-germanska samt naturligtvis vid pass 300-400 AD: ursydsamiska. Sannolikt kunde en hel del av de kustboende och båtburna högomrikes”medborgarna” även hanka sig fram på den urfinska ***, som talades i det kvänska innanhavsriket (se bloggtext här aug 2020) alldeles strax norr om deras eget rike.
Järnets betydelse: bygger makt åt Högom, men också åt sydursamisktalarna
Sydursamerna kom med tidigare inlärd skicklighet i att tillverka järn, en konst som de kom att förhållandevis snabbt lära ut.
Järnets rikedom ca 300 – 400 AD, sedan sydnorrländsk, dala- (Järnbäraland) och bergslagsdominans bland järnleverans och sydligare handelsnätverk syns (parallellt växer ett nordligare sådant nätverk, kvänernas thalassokratiska (dvs – här – över Bottenviken och Kvarken), sig starkt och Högom mister sin betydelse, samtidigt som makten internt tycks hamna i Timrå och norra Skön). Högoms fall sker såväl gradvis som plötsligt: konjunkturerna talar allt mindre för rikets framtid, anfall sker från väster (Mjälleborgen i Frösön, rikets sannolikt västra utpost, brinner tre gånger) och öster. Det som såväl förefaller vara såsom är rikets stora styrka (och svaghet) – elitens krigserfarenheter och den därmed följande makten – samt benägenhet att delta i främmande makters krig kommer att bli fröet till dess undergång, ju mer anfallen tätnar österifrån och ju närmare hunnerna kommer från och med slutet av 300-talet AD.
OVAN: Platsen för Mjälleborgen, FMR Frösö 81:1. uppförd bra precis 300 AD på Frösön, vad vi menar är Högomrikets västra utpost. Foto: Andreaze, Wikimedia Commons.Ovan: Helgö var en enormt inflytelserik och betydelsefull plats i det dåtida Norden, med vilken det samtida Högom måste ha haft omfattande samarbeten och influerat varandra ömsesidigt. Helgö fanns redan 200 AD. Bägge platserna kan ses som de Korpelas (2013) handelsplatser mellan vilka endast lösa nätverk utgör de tidiga nationalstaterna eller dess embryon. Ett sine qua non (utan detta icke) för det Sverige som skulle komma, detta samarbete. På Helgö slogs en slags primitiva mynt, som användes i snart sagt hela Norden under dels senare delen av den period vi här avhandlar, samt vidare under sen järnålder och fram till vendeltid. Efter 600-talet går aktiviteterna ner och Birka axlar småningom dess roll efter ett uppehåll på kanske ett sekel. Foto av Helgö kanal mot öst (Ekerö kommun): Holger Ellgaard 2008, Creative Commons.Kartan avseende situationen AD 125 (Rom under Hadrianus) visar en hel del folkslag eller etniska grupper (ska ej förväxlas med vare sig språks talare eller med arkeologiska kulturer); av vilka vi bland annat kan nämna venderna (som delades vanligen upp i obotriter, liutizer, heveller, raner, pomoraner, kasjuber och sorber) samt de persienbaserade och utpräglat heterogena sarmaterna, vilka hade dominerat i Skytien men också fanns upp till Polen. Originalbildtext: ”User:Andrein – Own work. Map of the Roman Empire in 125 during the reign of emperor Hadrian. Projection Lambert azimuthal-equal area. Central latitude: 45° N, central longitude: 20° E. X, Y origin offset – 0 Datum: ETRS89 Sources The physical map was made using the following public domain sources: Topography: NASA Shuttle Radar Topography Mission (SRTM30) data Shoreline, lakes and rivers: derived from Natural Earth data Additional references for the map content: Tacitus, Germania (ca. 100) Ptolemy, Geographia (ca. 140) Atlante storico DeAgostini, Instituto Geografico DeAgostini, 1998. pg. 35-41. Historischer Weltatlas, Dr. Walter Leisering, Marix Verlag, 2011. pg. 26-27 Történelmi világatlasz, Cartographia Kiadó, 2005. pg. 20-21. The Penguin Historical Atlas of Ancient Rome by Christopher Scarre, Penguin Historical Atlases, 1995. pg. 81. Software used GIS: Open JUMP GIS (open source): http://www.openjump.org/ GRASS GIS (open source): http://grass.osgeo.org/ Graphics editors: Inkscape (open source): http://inkscape.org/ GIMP (open source): http://www.gimp.org/
”Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic andeven Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.”
Årtal som kan vara bra att känna till
Några årtal att hålla reda på (en mer deskriptiv version med källor kommer i ett av de kommande avsnitten!) 27 BC – 180 ADPax Romana, den romerska freden 166 AD Pestepidemi, ev pandemi, rasade i Romarriket. Ingmar Stenroth Goternas historia (2015: s 66). Vintern 169-170 AD Den germanska gruppen markomannerna härjar i Rom. ”100-talet” AD Visigoterna slår sönder Skytien, geterna (ej att förväxla med goterna) är med och förstör. 175-350 AD Handeln med Vistula vattensystem i Polen och trakten sydösterut därom tilltar i styrka. Inblandade här är bl a visigoterna (som dominerar på norra kontinenten och östra Östersjöområdet/Baltikum), sarmaterna som har en överordnad roll i söder och centrala delarna av forna Skytien samt (proto-)estniska stammar plus andra germanska och östersjöfinsktalande folk. 200-talet AD En förhållandevis stabil tid i vårt område, undantaget dess slut. 332 AD Fördrag mellan goter och romare, håller ej länge. 370-375* AD Hunnernas ankomst, inledningsperiod, respektive datum* för när ostrogoternas underkuvades för mångåriga härjningar. 376 Visigoternas, eventuellt proto-esternas, urfinnarnas samt möjligtvis också de ”finländska” urfinnarnas och eventuellt protosamernas konung Ermanaric avlider år 376 AD. Det här tillsammans med det direkt nedanstående, samt en dokumenterad. hungersnöd, kan ha påverkat skeendet för sydursamisktalarna i att ge sig av västerut. 376-382 AD Krig mellan goter och romare. 390-435 AD förmodad fortifikationsbyggarperiod i hela Norden. 395 AD Romerska riket delas permanent i Östrom och Västrom efter Theodosius I:s död. 400-550 AD Högoms storhetstid. 432-ca 450AD Hunnerna enas och erövrar sydöstra och centrala Europa under Attila. 451, 453AD Hunnerna och ostrogoterna besegras 20 juni (J.B. Bury, andra historiker föreslår 20 sep) 451 AD i Slaget vid Katalauniska fälten, också kallat Slaget vid Châlons eller Slaget vid Maurica. År 453 dör Attila. Om slaget mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Katalauniska_f%C3%A4lten 476 AD Romarrikets sammanbrott AD. Vi kursiverar pga detta årtal brukar anser som allt mindre väsentligt. 536-536AD Klimatavvikelsen infaller, får konsekvenser får årtionden framöver. 541(-750) AD Justinianska Pesten (andra pandemier torde ha förelegat men vi känner ej deras exakta dateringar) Ca 540-560AD Leväluhta gravfält (eller snarare offerkälla) i Österbotten används som mest.
1. Slaget vid Katalauniska fälten, 20 juni eller 20 sep 451 AD var ett avgörande slag mellan hunner med vasallfolk vs romare/ostrogoter. Bildens bildtext: ”Battle of the Catalaunian plains, between Attila, Aetius, Meroveus and Theodoric I; from Jacob van Maerlant’s Spieghel Historiael (KB KA 20, fol. 146v)”. Framställd 1325-1335. Bilden finns på National Library of the Netherlands. Public Domain.Del av den folkvandringstida Timboholmsskatten från utanför Skövde. SHM. Foto: Ulf Bruxe 1994. Creative Commons.
NÅGOT OM VISIGOTERNA (även kallade Thervings) Visigoterna ska ha dominerat hela sydöstra och östra Östersjöområdet såväl som stora delar av norra och västra Svartahavskusten och nuvarande Ukraina – dvs vad som tidigare hade refererats till som statsbildningen Skytien (men som just goterna hade slagit sönder i samband med sin invasion ca 100 AD) – och även, förutom Baltikum, lagt under sig det nuvarande södra Finlands kuststräcka, enligt sägnen (Jerzy Strzelczyk 2013, Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos 68 (1980), 231–250] ). Det skulle också kunna förklara varför det finländska språket och att till och med de ursamiska formerna noterar ett inte alltför litet antal gotiska lånord: det här är vid tiden för finsk-samiska ”urhemmet” (otidsenligt och trubbigt uttryck, men vi tror att Läsaren förstår ungefär vad vi menar) runt vår tideräknings början. Samtidigt som en bondekolonisation med en eller flera gotiska kopplingar syns etablera sig alltmer och allt längre upp utmed södra och mellersta Norrlandskusten under romersk järnålder eller kring 100-300 AD, har vi alltså i södra Finland en tänkbar och till och sannolik visigotisk överhöghet. En överhöghet som borde kunna pinpointas ungefär till 100 – 190 AD. Men några århundraden senare återfinns alltså visigoterna långt nere vid Medelhavet.
Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples. Meanwhile, in the period preceding the Hunnic invasion the Visigoths did not achieve anything similar, and their political system congealed at the tribal level. During the whole Dacian period they had no monarchy comparable to that of Ermanaric. Their land, which they themselves called “Gutthiuda”, meaning both the people of the (Visi-)Goths and the areas they inhabited, was divided into a number of small tribes (called phylai in Greek sources and maybe kuni by the Goths themselves),which only united sometimes depending on the changing political circumstances. (PE framhävning) Strzelczyk 2013 [1980]
Avsnittet närmar sig sitt slut…
Bäste Läsare! Jag hoppas att Ditt intryck av denna artikel varit givande och att texten uppfattas som stringent och innehållet genomarbetat. Mycket av det vi utrönt denna gång kommer att klarna ännu mer i kommande artikel. Det var alltså allt för den här gången!
Peter Ericson Helsingfors 1 mars 2021
Några källor
Bärande arbeten
Aikio, Ante. 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”. I: A Linguistic Map of Prehistoric Northern Europe.* Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia = Mémoires de la Société Finno-Ougrienne, 2012, nro 266. Helsingfors. Aikio, Ante. 2004. ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, teoksessa Etymologie, Entlehnungen und Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Société Néophilologique de Helsinki, Helsingfors, Bergstøl, Jostein. 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. November 2004 Theme Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge. Ciesielska, Adriana. 2018. ”Germania in the 1st century AD”. Adam Mickiewicz University. Poznań. Heikkilä, Mikko Kalevi.2014. ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (”Spatiotemporal Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”). Helsingfors universitet. Helsingfors. Kallio, Petri. 2015. ”The Stratigraphy of the Germanic Loanwords in Finnic”. I: John Ole Askedal & Hans Frede Nielsen (eds.), Early Germanic Languages in Contact, pp. 23-38. NOWELE Supplement Series 27. Amsterdam – Philadelphia. Minerva, Piha. 2020a. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective Doctoral Dissertation, 99 pp. Åbo universitet. Åbo. Ramqvist Per H. 2012. ”Norrländska samspel under järnåldern”. Människor i vikingatidens Mittnorden: Föredrag vid de Mittnordiska Arkeologidagarna i Östersund 2010. Östersund. Ramqvist, Per H. 2001. ”Utbytessystem under det första årtusendet e.Kr.: idéer utgående från tre mellannorrländska älvar. I: Fornvännen 96, [1]-21. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_001 (samla.raa.se) Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań. Zachrisson, Inger M. 2010. ”Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter”. I: Samer som ”de andra”, samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. E. Mundal & H. Rydving red. Uppsala. Zachhrisson, Inger M.2007. ”Några sörsamiska kvinnor från forntid – de arkeologiska fynden berättar”. Åarjelsaemieh / Samer i sør 9, s. 7–20. Snåsa.
NÄSTA GÅNG
NÄSTA ARTIKEL: Befästningsbyggandets oroliga, intensiva – och samhällsstärkande era ca 390- 440 AD. —– Mer om järnet, sydursamisktalarna och järnets enorma betydelse under hela järnåldern och folkvandringstiden. —– Nya modeller om hur våra förfäder intermixade och delade upp sig. Etnicitet och språk: alltid samma? —– Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007) —– [Om tiden och utrymmet medger: om ortnamn (toponymer) från järnåldern] SAMT I SISTA DELEN (nästnästa artikel): EPILOG, vad hände med den protosamiska identiteten?
Hvad är det för ett land, der wargarna äta upp barn? Hvad är det för ett folk, som låter sådana ohyggligheter ske tre gånger i rad: ena weckan i Birkala, andra weckan i Ylijärvi, tredje weckan i Tavastkyrö. Är det ett land, är det ett folk, som räknar sig till den civiliserade werlden? Weta icke det landet, och det folket, att första gången sådant händer kallas det en olycka, andra gången ett brott, och tredje gången en skamfläck? Ja, andra gången ett brott ty det bevisar en brottslig likgiltighet för den första olyckan; tredje gången en skamfläck, ty en sådan nyhet kommer att göra en fin rund i alla werldens tidningar. Man skall säga: i Finland bruka wargarna äta barn; det händer alla dagar, det är något så vanligt, att ingen bryr sig derom, mer än om vargen tagit en hund eller ett får.
Det är dock ett nesligt rykte, det ställer oss på samma linie med wildar. När den bengaliska tigern bortsnappar en menniska, wet man dock, att han är det fruktanswärdaste af alla rovdjur. Men när en usel warg eller warglo, som en kvinna kan jaga på flykten och en stark hund öfwervinna, – när ett sådant eländigt odjur gång efter gång bortrycker barn af ända till 8 års ålder, då kan man icke hjelpa, att der ju stadnar (=faller) en skugga av lojhet, för att inte säga feghet, på det folk, som låter sådant passera. I alla fall skall man fråga hwarandra: hwad göres i det land, der sådant kan ske? Har en menniska något dyrbarare att förswara, än fina barns lif? Hwad göres i det landet.
Det har kommit fram att det var totalt 30 barn 1877-81 som dödades av tre olika vargar/flockar, sex i Tammerfors, två på Kimotoön och 22 i Åbotrakten.
(tyvärr tror jag det är lågt räknat! / PE)
Wårt land har ingen brist på gode jägare. Men eftersom det är wäl bekant huru wid skallgång ofta tillgår, wända wi oss med denna fråga till jagtföreningarne. Det gäller nu icke deras sport, utan deras heder; ty visst bör ju hwar ärlig finsk jägare anse det som fin hederssak, att icke tillåta sitt lands wanrykte för sådana gräsligheter. Det är öfverflödigt att tala om det upprörande i sjelfwa tilldragelsen, eller om den welbekanta erfarenhet, att rovdjur, som en gång fått smak på menniskoblod, beständigt lura på samma läckerhet. Man måste ju, oss förutan, weta, att det här gäller andra wärnlösa barns räddning från samma grymma död. Wi wädja endast till jägarnes – heder och fråga dem: hwad gör man? Och hwad gör man snart, innan wi i tidningarne få läsa om, det fjerde och femte barna rofwet i någon aflägsen skogsbygd, eller kanhända närmare, än vi tro?
Wi skulle – efter det nu hör till tidens sed – wilja proklamera ”det heliga kriget” mot skogens röfware, – ett krig utan rast, utan misskund emot de eländiga rofdjur, som döda och uppäta wåra oskyldiga barn, icke blott i trakter der sådant skett, utan och i de trakter der sådant kan ske. Det måste göras ett slut på sådana tilldragelser. Men då detta ”heliga krig” säkerligen icke slutas med ett fälttåg, utan fastmer fordrar mångåriga ansträngningar, lärer det vara rådligt, att mindre bygga på ögonblickets känslor, än på praktiska åtgärder. Hwad föreslå jagtföreningarne, för att werksamt utrota t.ex. wargar och lodjur?
Till en början, och för att söka fälla det blodtörstiga djur, som nu i nejderna av Birkala, Ylöjärwi och Tawaskyrö lurar på nya offer, föreslås, att skottpenningarne för wuxen warg och warglo i dessa socknar höjas till tredubbla beloppet intill detta års slut, antingen av de närmast intresserade kommunerna sjelwa, eller och med bidrag från alla landets jagtföreningar.
Därnäst torde wara nödigt, att öfwerallt i landet organisera skallgångarne på ett mera praktiskt sätt än härintills. Och slutligen föreslås, att jagtföreningarne wille, antingen av egna medel, eller genom anmälan hos guvernören till gratifikation, på ett werksamt sätt uppmuntra förtjente jägare och wargfångare ibland allmogen, sprida tjenliga skrifter om rovdjurs utödande (dock icke med gift) och sjelwe, på lämplig årstid, anställa grundliga utrotningskrig i trakter, belägna inom (eller utom) deras områden. I de namngivna socknarna borde intet gewär hwila, innan de tre barnens blod blifwit hämnadt och en moder åter wågar sända sin son till ängen, utan att snart derefter få höra: Wargen tog honom.
Ödmjuk hemställan av Barnwänner
Avslutar här med Calle Seleborgs inledande och avslutande kommentar i Jakt och jägare, från vars publikations nätupplaga vi hämtat detta:
Inledande: ”Det har kommit fram att det var totalt 30 barn 1877-81 som dödades av tre olika vargar/flockar, sex i Tammerfors, två på Kimotoön och 22 i Åbotrakten.
Av intresse är att notera att Åbo-vargarna höll på i tre år. Även om tiken var ålderstigen när hon föll var hon det knappast tre år tidigare vid tiden för det första offret.”
Det krävdes i verkligheten ytterligare 19 offer och en kraftfull insats av ryska vargjägare, som blev hjältar på kuppen, för att göra slut på den vargplåga som hade hållit befolkningen på landsbygden i skräck och fasa under ett antal år. Utöver dödsfallen som finns redovisade i kyrkböckerna får man gå till dåtida tidningar för att inse att attacker på vuxna var vanliga, men endast några få fall med dödlig utgång är kända. Två av Åbovargarna finns bevarade och är helt normala vargar, varken hybrider eller gamla tandlösa exemplar, en myt som odlats på vissa håll.
Då det inte finns några garantier för att situationen inte kan uppträda i Sverige borde berörda länsstyrelser ha färdiga katastrofplaner. Det krävs en mycket stor insats för att snabbt kunna ta bort en varg som börjat anfalla människor. Speciellt om det händer när det är barmark.
Druid wolf pack chasing bull elk; Doug Smith; December 2007. Wikimedia Commons/Public Domain,.
Till en början, och för att söka fälla det blodtörstiga djur, som nu i nejderna av Birkala, Ylöjärwi och Tawaskyrö lurar på nya offer, föreslås, att skottpenningarne för wuxen warg och warglo i dessa socknar höjas till tredubbla beloppet intill detta års slut, antingen av de närmast intresserade kommunerna sjelwa, eller och med bidrag från alla landets jagtföreningar.
Bok av främst undertecknad Peter Ericson men också av välkända gästförfattarna Bernt Ove Viklund, Minerva Piha och Magnil Eli Olsson.
FORMULÄR där Du kan förhandsbeställa Gåudies 1, läs om hälsinge- och medelpadssamerna, etniska rensningarna som belysts under 2022, om Maria Magdalena Mathsdotter; om samernas förhistoria i södra Norrland inklusive de senaste rönen om Härjedalen, södra och västra Jämtland samt om södra och mellersta Norge; om samernas historia i Österbotten bl a speglad i ortnamn; samernas etnicitet; samt om hälsingesamiskorna Anna och Sigrid Jönsdotter och en massa annat!
Bok av främst undertecknad Peter Ericson men också av välkända gästförfattarna Bernt Ove Viklund, Minerva Piha och Magnil Eli Olsson.
FORMULÄR där Du kan förhandsbeställa Gåudies 1, läs om hälsinge- och medelpadssamerna, etniska rensningarna som belysts under 2022, om Maria Magdalena Mathsdotter; om samernas förhistoria i södra Norrland inklusive de senaste rönen om Härjedalen, södra och västra Jämtland samt om södra och mellersta Norge; om samernas historia i Österbotten bl a speglad i ortnamn; samernas etnicitet; samt om hälsingesamiskorna Anna och Sigrid Jönsdotter och en massa annat!
Ur Underdånig berättelse om en af öfver-direktören vid landtmäteriet genom rikets norra län och Gottland år 1850 verkstäld embetsresa – Ludvig B. Falkman
Oftast ses dessutom Lappen med hån, och mången gång är han utsatt för en hård behandling af hyhyg¬ garne, hvarjemte hans gamla betesfält allt mer och mer inskrankas, sa att skal ej saknas till den förmodan, att den tid icke ar mycket aflagsen, da Lapparne måste uppöora att nomadisera, och med det samma gå en säker undergång till mötes, heldst de, som man af flera exempel vet, i allmänhet icke äro tillgängliga för någon an¬ nan kultur, än den enkla, som på fjellen trifves och har renarne till uteslutande medel för sin existens. Detta är ett hårdt öde och så mycket mera obilligt, som det är Lapparne och deras renar, hvilka befordrat nybyggesväsendet, utom hvilka det icke skulle varit hvad det är. Om vintren hafva de med sina flyttande hjordar banat de ypperligaste vägar, om hvilka det blifvit ett ordspråk, alt de äro släta som renshuden; och hela året om vet nybyggaren att draga fördel af Lappen, beklagligtvis ofta på ett listigt, ofta ett våldsamt sätt, hvarföre fiendskap och stridigheter äro ingenting min- dre än sällsynta,
En allmän orsak till dessa strider ar följande. Lapparne hafva höga begrepp om sina rättigheter och anse dessa kränkta hvarje gång ett nybygge apptages inom deras verkliga eller förmenta om¬ råden. Grämer det Lappen, att till främlingar afstå fädernes jord och fiskevatten, sa trotsar ater nybyggaren å sin sida på sin lagliga rätt, föraktar, såsom det ofta händer den svagaste, Lappen, och anser sig mången gång förnärmad, då Lappen flyttar genom hans ägor eller der för någon tid sätter sin ”kåta.” En annan orsak till-oenighet är nybyggarnes höstackar. I Lapp¬ markerne finnas manga och vidlyftiga myrer, hvilka af nybyggaren med laga rätt höstas, men äro så sanka, alt han ej förr an vinter¬ tiden kan föra höet derifrån. Detta sättes derföre i stackar eller häsjor ute på myren. Men när renhbjorden drager förbi; så förtär eller förtrampar den ofta stacken. Visserligen aro nybyggarne i Westerbottens lan redan genom Landshdfdingens Kungorelse af den 13 Oktober 1801 och Kongl. Brefvet den 3 Maj 1825, samt i så väl nämnda som Jemtlands och Norrbottens län genom Kong]. Bref¬ vet den 26 Mars 1831 ålagda att, när de ej förvara sitt hö uti ordentliga lador, utan lägga detsamma i stackar, som nyss är sagdt, förse dessa med en stadig och tät gärdesgård till 4 alnars höjd, på 5 å 6 alnars afstånd å alla sidor från stacken, for att emot aver¬ kan af renarne densamma förvara, allt vid äfventyr för höets ägare, att i annat fall sjelf sin skada stånda, hvarforutan Lapparne ålig¬ ger att, genom noga tillsyn å deras hjordar, söka förekomma för¬ luster för nybyggarne, och kunna, då bevislig uraktlåtenhet i detia fall äger rum, till ersättnings-skyldighet förbindas; men detta hjel¬ per icke, fy snén ar ofta mera än 4 alnar hög, hvadan stacken icke af hagnaden fredas; och att bevisa Lapparnes uraktlåtenhet ar högst svårt, nästan omöjligt, hvarföre i stället för rättegång begag¬ nas sjelfhämnd, om hvars beskaffenhet jag hört så ohyggliga berät¬ telser, att de utom tvifvel innefatta Öfverdrifter, såsom t. ex. den, att nybyggare skulle bruka gillra liar, hvilka hugga renen, då han närmar sig stacken.
Lapparne kunna icke bebo samma trakter pa olika årstider. Under den oblidaste af dessa måste han lemna de högsta fjellen. Tåget derifrån börjar om hösten. De ”sitta” då på bergens slutt¬ ningar. Men inträffar nu töväder och frost utan snö, så betäckes marken med en isskorpa, på lappska benämnd ftjocke eller tjuske och på ortens svenska ts-flen, hvilken renen ej förmår undansparka for att atkomma renmossan. I sådant fall, och jemval om brist på . mossa finnes, beger Lappen sig längre ned och söker bete i sko¬ garne, der han gemenligen har vinterstamhåll. Men stundom sak¬ nas mossa, stundom är den, då om vårtiden skarsnön (tyarv) hardt tillfryser, ej åtkomlig. Nu måste renarne lifnäras med skägglaf (Alectoria jubata), hvarpå sämre, under inflytelsen af fuktig jord¬ mån eller klimat uppvext barrskog i allmänhet, men i synnerhet granträden ofta äro rika. Sitter lafven för högt, eller visserligen lågt, men i otillräcklig mängd för hjorden, så fäller Lappen, ofta i stor myckenhet, träd för träd, dertill af nöd tvungen, men i öfrigt fullkomligt oberättigad, antingen han vistas på nybyggarnes område eller kronans allmänningar, a hvilka -sednare han eljest, jemlikt Kongl. Bref af den 26 Mars 1831, ager att sig vintertiden uppe¬ halla. Att detta förtryter nybyggaren, när det gäller hans område, kan ej väcka förundran. Är han ensam och Lapparne flera, så kan han ej drifva bort dem. Men hämnden för oförrätten ute¬ blifver derföre icke, och medlen att släcka törsten derefter äro flera, af hvilka några må nämnas.
Utan renmossa eller skägg-laf, kan renhjorden ej lifnäras. Skogseld förstör beggedera; och nybyggaren drager icke i betänkande, att med dess tillhjelp hindra Lapparne närma sig eller uppehålla sig på hans område. — Flera af nybyggarne hafva arga hundar, hvilka hetsas på renhjordarne och förskingra dessa, heldst sedan lapphundarne, utom hvilka renhjordarne ej kunna sammanhallas, blifvit af nybyggarne skjutna; och nar hjorden blifvit skingrad, ar det ej svårt för nybyggaren att i smyg skjuta de vilsefarande re¬ narne, hvilket visserligen icke är så sällsynt, som svårt att bevisa.
Ludvig Berckhan Falkman (1808-1891)
Emedan Lapparne, under mitt vistande i Wester- och Norr¬ bottens lan, voro pa tag i de högst opp vid Norrska gränsen be¬ lagna fjellen, på 30 å 40 mils afstånd fran kustlandet, si medgaf ej liden att besöka dem, utan jag måste söka underrättelser om dem af sakkunniga och trovärdiga personer. Men i Jemtland mötte icke samma hinder, ty val voro Lapparne till fjells, men de närmaste ej mera an vid pass 17 mil fran Ostersund. Jag begaf mig der¬ fore till Skalstugan, som ar sista gastgifvaregarden pa Svenska sidan vid riksgränsen, samt företog derifrån en vandring ut i fjellen, nära nog följande nämnde gräns, till dess jag på Norrska sidan om den¬ na, vid fjellet Kälahögen, träffade ett Lappsamhälle, tillhörande Åhre Socken i Jemtland. Jag hade nu tillfalle att se Lapparnes hemlif, i fall eljest ett folk, som, i ordets egentliga bemärkelse, har ”jorden till sitt kammargolf”, och hvars tak öfver hufvudet består af en för dagen eller veckan i hast sammansatt ”kåta”, kan sägas äga ett sådant; — jag fick lära att känna Lapparne i tre generationer, från den ’70:åriga, — såsom hos Lapparne, för röken i kåtan och glittret af snön är vanligt, — blinde stamfadren till det spada barnet; — jag fick se och dela deras tarflighet; — jag larde kanna deras fa be¬ hofver; — jag öfvertygades, att ett bifall till deras begäran, att få i fred vistas på de öde och för andra menniskor gagnlösa, obeboeliga fjellen, med rättighet att nedstiga i skogarne när nöd eller vinter tvinga, vore tillräckligt att från vår tid afvända den skammen, att hafva bevittnat deras förödelse, — och jag fann att de, i besittning af renar och vallhundar, voro sig sjelfva nog; — men jag hörde äfven deras klagan öfver en, år efter år försämrad belägenhet; huru invånare i Meragers socken i Norrige och Svenska nybyggare göra dem allt möjligt förfång; huru de vintertiden hindras flytta ned i skogarne eller, ditkomna, jagas derifrån, och huru, äfven högt uppe
i fjellen, nybyggare skjuta både renar och vallhundar, eller reta egna hundar så väl på Lapparne sjelfve, som deras hjordar, såsom en följd hvaraf de sade sig lika mycket frukta nybyggarne, som deras värste fiende, vargen, hvilken i orten benämnes gråben, med kännedom hvaraf det icke är utan sin betydelse, att det vedernamn, som Lapparne i sin harm gifvit nybyggarne, är gråbond. Slutligen yttrade de, att kände blott Eders Kongl. Maj:t deras belägenhet, så voro de säkra om hjelp, förutom hvilken deras redan betydligt min¬ skade antal snart skulle fullkomligt förödas; och jag måste lofva dem, att till Eders Kongl. Maj:t framföra deras klagan, såvida denna bestode den pröfning, som jag fått anledningar nog att företaga. För detta ändamål lemnade jag icke orten förr än jag haft tillfälle samtala och rådgöra med dels den mig på fjellresan åtföl¬ jande Afvittrings-Styresmannen, Forste Landtmataren Albin, hvilken känner både land och folk, och buru afvittringen pa beggedera in¬ verkat, mindst så val som någon annan i länet; Kyrkoherden i Undersåkers och Åhre pastorat, Byström; Lapp-Lansmannen Holl¬ ström; tvenne trovärdiga, äldre nybyggare m. fl. och vidare samta¬ lade jag med Länsstyrelsen och Domaren i orten, Häradshöfding Lindersköld, samt erhöll skrifteliga upplysningar af Presten för fjell¬ allmogen i Undersakers Lappmarker, Gerdlund, afvensom Afviltrings¬ Landtmataren Rennerfeldt, de sednare lika mycket hedrande hans flit och omdöme, under forskningar om Lapparnes och nybyggarnes inbördes ställning, som hans hjerta; och får jag nu, på grund af hvad jag sålunda erfarit, i djupaste underdånighet anföra följande.
i fjellen, nybyggare skjuta både renar och vallhundar, eller reta egna hundar så väl på Lapparne sjelfve, som deras hjordar, såsom en följd hvaraf de sade sig lika mycket frukta nybyggarne, som deras värste fiende, vargen, hvilken i orten benämnes gråben, med kännedom hvaraf det icke är utan sin betydelse, att det vedernamn, som Lapparne i sin harm gifvit nybyggarne, är gråbond. Slutligen yttrade de, att kände blott Eders Kongl. Maj:t deras belägenhet, så voro de säkra om hjelp, förutom hvilken deras redan betydligt min¬ skade antal snart skulle fullkomligt förödas; och jag måste lofva dem, att till Eders Kongl. Maj:t framföra deras klagan, såvida denna bestode den pröfning, som jag fått anledningar nog att företaga. För detta ändamål lemnade jag icke orten förr än jag haft tillfälle samtala och rådgöra med dels den mig på fjellresan åtföl¬ jande Afvittrings-Styresmannen, Forste Landtmataren Albin, hvilken känner både land och folk, och buru afvittringen pa beggedera in¬ verkat, mindst så väl som någon annan i länet; Kyrkoherden i Undersåkers och Åhre pastorat, Bystrém; Lapp-Länsmannen Holl¬ sirém; tvenne trovärdiga, äldre nybyggare m. fl. och vidare samta¬ lade jag med Länsstyrelsen och Domaren i orten, Häradshöfding Lindersköld, samt erhöll skrifteliga upplysningar af Presten för fjell¬ allmogen i Undersåkers Lappmarker, Gerdlund, äfvensom Afviltrings¬ Landtmätaren Rennerfeldt, de sednare lika mycket hedrande hans flit och omdöme, under forskningar om Lapparnes och nybyggarnes inbördes ställning, som hans hjerta; och får jag nu, på grund af hvad jag sålunda erfarit, i djupaste underdånighet anföra följande. Att Lappallmogens antal ar i aftagande; att genom afvittrings¬ atgarderne inskränkning skett i Lapparnes gamla rättigheter till bete och uppehallsorter; att detta stundom ägt rum utan att de blif¬ vit hörda; att de omöjligen kunna bestå, om de ej vintertiden få flytta omkring i de nedanför fjellen varande skogar, och att de myc¬ ket fororattas af nybyggarne, lärer vara utom allt tvifvel. Förbe¬ rörde inskränkning skall leda sitt ursprung fran Landshéfdingen von Törnes allt för stora nitälskan, att, genom afvittringens tillhjelp, till högsta möjliga grad uppdrifva länets mantal, hvilket svårligen kunde ske, utan på bekostnad af Lapparne, som, föga kända och
I Kalls socken äro nybyggena anlagda for nära inpå Lapparnes områden, sa att de, 17 matlag med 73 personer och 2,745 renar, sakna vinterstamhåll. Deremot äro renbetesfjell afsatta med en areal af 140,073 tunnland. Troligt är, att nybyggare olofligen nedsatt sig a Skorsdalen. Om så är, derom undersökning skall ske, så kan måhända Lapparnes behof något afhjelpas.
och detta fjellfolk var det, som jag på min vandring i fjellen rå¬ kade. Denna, for Lapparne högst olyckliga afvittring är till sina grunder faststald; och hafva dervid 9 nybyggen inom Lappmarkens grans fatt foljande agor, impedimenter inberaknade, nemligen: Skal¬ stugan, blott 3 mantal, 24,584 tunnland, deribland 12,097 tunniand lappmarksfjell; Medstugan, 12 mantal, 40,154 tunnland, deribland 15,771 tunnland lappmarks-renbetesfjell; Stor Rensjin, >, mantal, 27,544 tunnland, deribland vid pass 4,000 tunnland renbetsfjell; Grasjolien, 1 mantal, 48,192 tunnland, deribland 18,827 tunnland fjellmarker, och Storlien, Enkroken, Lilltafwedalen, Enbogen samt Handöl, de sa kallade Snasafjellen jemte flera vid riksgransen be¬ lagna, hvilka af gammalt begagnats sasom renbetesfalt. Alla dessa fjell aro af ringa eller ingen nytta för agarne, som dessutom er¬ hallit dem af kronan, till stérsta delen i egenskap af impedimenter och saledes utan skatt. Billigt vore, att de aterkommo under kro¬ nans disposition, äfven om detta skulle ske mot lösen, som ej kan blifva betydlig, eller ock att kronan, mot någon årlig betalning, betingade deras nyttjande af fjellfolket; ty det är i följd af en brist¬ fällig lagstiftning, som -fjellen, utan Lapparnes hörande, frånhändts dem; och dessa olyckliga menniskor kunna eljest, när som heldst, drifvas fran fjellen eller ock utsättas för prejerier af svåraste slag. I Kalls socken äro nybyggena anlagda för nära inpå Lapparnes områden, sa att de, 17 matlag med 73 personer och 2,745 renar, sakna vinterstamhåll. Deremot äro renbetesfjell afsatta med en areal af 140,073 tunnland. Troligt är, att nybyggare olofligen nedsatt sig a Skorsdalen. Om så är, derom undersökning skall ske, så kan måhända Lapparnes behof något afhjelpas. I Offerdals socken är den egentliga Lappmarken afsatt för Lap¬ parnes. räkning, endast undantaget ett å Ansätten- eller Ansigten¬ fjell för omkring 50 år sedan anlagdt och skattlagdt, nu roteradt, 5 å 6,000 tunnland stort nybygge, som vid afvittringen fått det å fjellets södra sida varande vår-renbete, hvilket emedlertid för uppe¬ håll af renkalfvarne är högst behöfligt, hvadan ock afvittringen är öfverklagad. I denna socken finnas 5 Lappfamiljer om 20 personer med 940 renar.
En liten stund därefter hunno de fram till den stora älven Ljungan, som flöt fram i en bred dalgång. Genast var allt så förändrat, att de kunde tro sig vara komna till ett annat land. Den mörka barrskogen hade stannat på branterna ovanför dalen, och sluttningarna voro klädda med ljusstammiga björkar och aspar. Dalen var så bred, att älven på många ställen kunde vidga ut sig till sjöar. På stränderna låg en stor, rik bygd med präktiga och väl upptimrade gårdar. När de foro fram över dalen, hörde örnen, att pojken undrade över att ängar och åkrar, som funnos där, kunde räcka till för en så stor befolkning.
”Här bor skördefolket, som mejar av skogsåkern,” ropade örnen.
Pojken tänkte på de låga stugorna och de kringbyggda gårdarna i Skåne. Här bodde bönderna i riktiga herrgårdshus. ”Det ser ut, som om det skulle löna sig att arbeta i skogen,” sade han.
Örnen hade ämnat fara rakt mot norr, men när han kom ett stycke över älven, hörde han hur pojken undrade vem som tog hand om timret, sedan det hade blivit upplagt vid älvbrädden. Då svängde Gorgo om och for österut neråt Ljungan. ”Det är älven, som tar hand om det och kör det till kvarnen,” ropade han.
Pojken tänkte på hur noga det var därhemma att inte ett korn fick spillas bort. Här kommo nu stora massor av timmer flytande i älven, utan att någon vårdade sig om dem. Han kunde inte tro, att mer än hälften av stockarna kom fram, dit de skulle. Somliga flöto mitt i strömfåran, och för dem gick allt väl, med andra färdades utmed stranden, och de stötte mot uddar eller blevo kvarliggande i vikarnas lugnvatten. I sjöarna samlade sig stockarna i sådan mängd, att de täckte hela deras yta. Där tycktes de ligga och vila hur länge som helst. Vid broarna fastnade de, i fallen hände det, att de bröto rätt av, i forsarna stannade de framför stenarna och byggde upp dig till höga, vacklande staplar. ”Jag kan undra hur lång tid den här skörden behöver för att komma till kvarnen,” sade pojken.
Örnen fortfor att långsamt flyga neråt Ljungan. Över många ställen höll han sig stilla med utbredda vingar, för att pojken skulle få tid att se hur den här sortens skördearbete gick till.
Om en stund kommo de till ett ställe, där flottningskarlarna arbetade. Och örnen hörde, att pojken undrade för sig själv vad det var för folk, som sprang fram utmed stränderna.
”Det är de, som tar vara på all den skörden, som har fördröjt sig på vägen,” ropade örnen.
Pojken tänkte på hur lugnt och fredligt folk körde sin säd till kvarnen hemma hos honom. Här sprungo karlar fram på älvstranden med långa båtshakar i händerna, och med all möda och besvär hjälpte de timret till rätta. De vadade ut i strandvattnet, så att de blevo våta från topp till tå. De hoppade från sten till sten långt ut i forsarna, de vandrade omkring på de vaggande timmerhoparna så lugnt, som om de skulle ha gått på släta marken. Det var djärvt och rådigt folk. ”När jag ser det här, måste jag tänka på smederna i Bergslagerna, som handskades med elden, som om den vore alldeles ofarlig,” sade pojken. ”Dessa flottningskarlarna leker med vattnet, som om de vore herrar över det. De tycks ha kuvat det, så att det inte vågar skada dem.”
Så småningom hade de närmat sig älvmynningen, och Bottniska viken låg framför dem. Men Gorgo fortsatte inte rakt fram, utan for norrut längs kusten. Han hade inte farit långt, förrän de sågo under sig ett sågverk, så stort som en småstad. När örnen svävade fram och tillbaka över det, hörde han hur pojken sade för sig själv, att detta var en bra stor och präktig plats.
”Här har du den stora timmerkvarnen, som kallas Svartvik,” ropade örnen.
Pojken tänkte på väderkvarnarna hemma i hans trakt, som lågo så fridsamt inbäddade i grönska och rörde vingarna så långsamt. Den här kvarnen, där skogsskörden skulle malas, låg tätt invid kusten. På vattnet framför den summo en mängd stockar, som en efter annan släpades med järnkedjor uppför en sluttande bro in i ett hus, som liknade en stor lada. Vad som skedde med dem därinne, det kunde pojken inte se, men starkt rassel och dån hörde han, och från andra sidan av huset kommo små vagnar utlöpande, som voro fullastade med vita plankor. Vagnarna foro på blanka skenor bort till brädgården, där plankorna lades upp i staplar, som bildade gator liksom husen i en stad. På ett ställe byggdes nya staplar, på ett par stora skepp, som lågo och väntade på last. Det var vimlande fullt av arbetare, och bakom brädgården uppåt skogen lågo deras bostäder. ”Här arbetar de så, att de måtte hinna att såga opp all skog i Medelpad,” sade pojken.
Örnen rörde vingarna en smula, och genast sågo de ett nytt stort sågverk, som var ungefär likt det förra, men såghus, brädgård, lastkaj och arbetarbostäder.
”Här har du en till av de stora kvarnarna. Den kallas Kubikenborg,” ropade örnen.
”Jag ser, att det kommer mer skörd ur skogen, än jag kunde tro,” sade pojken. ”Men nu är det väl slut med timmerkvarnarna.”
Örnen rörde vingarna sakta, for förbi ännu ett par sågverk och kom fram till en stor stad. När örnen hörde, att pojken undrade vad detta var för en stad, ropade han: ”Detta är Sundsvall. Det är huvudgården i timmerbygden.”
Pojken tänkte på städerna nere i Skåne, som sågo så gråa och gamla och allvarliga ut. Häruppe i den kulna norden låg Sundsvalls stad innerst inne i en vacker vik och såg ny och glad och strålande ut. Det var något särskilt lustigt med den, när man såg den uppifrån, för i mitten stod en klunga höga stenhus, så präktiga, att det knappt fanns make till dem i Stockholm. Runt om stenhusen var ett tomrum, och så vidtog en krans av trähus, som lågo trevliga och glada i små trädgårdar, men som tyckte veta med sig, att de voro mycket sämre än stenhusen, och inte vågade sig fram i deras närhet. ”Det här är nog en både rik och mäktig stad,” sade pojken. ”Kan det vara möjligt, att det är den magra skogsmarken, som ger upphov till allt detta?”
De hoppade från sten till sten långt ut i forsarna, de vandrade omkring på de vaggande timmerhoparna så lugnt, som om de skulle ha gått på släta marken. Det var djärvt och rådigt folk.
Selma Lagerlöf
Örnen rörde vingarna och for över till Alnön, som låg mittemot Sundsvall. Här råkade pojken i största förvåning över alla de sågverk, som klädde stränderna. De lågo på Alnön det ena bredvid det andra, och de lågo på fasta landet mittemot, verk vid verk, brädgård vid brädgård. Han räknade åtminstone till fyrtio, men han trodde nog, att de voro ännu fler. ”Det är då underbart, att det kan se så ut häroppe,” sade han. ”Ett sådant liv och en sådan rörelse har jag inte sett på något annat ställe under hela resan. Det är ett märkvärdigt land, som vi har. Vart jag kommer, alltid finns det något för människor att leva av.”
Ungefär samtida bild: Direktör Zadig Hirschfeldt med Sundsvalls första automobil som användes för affärsresor i karamellfabrikens tjänst ända upp till Haparanda. Chaufför var Herman Höglund (närmast kameran) sedermera föreståndare för Norrköpingslithografens tryckeri i Sundsvall. Foto Sundsvalls Museum via Digitalt Museum. Tid: Ca 1910-1920 enl DM.
Näst i gräntzen til Swerige och Norwägen emot Norden, bo Skritt-finnarna, hwilke sägas kunna löpa ikapp med wildiuren; theras största stad är Helsingeland
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. —Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. —Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. —
Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.
Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn:
ÅRETS JULKLAPP? Recycling i kubik! Men ännu OKÄNT material som folk vanligtvis uppskattar ENORMT!
NYTT: Nu förlängt fram till fre 23 dec kl 23.59 lokal tid.
KÖP ALLA GAMLA NUMMER: 8 st samt tre bilagor Pris för alla åtta nr inkl bilagor 225 SEK Om du köper 20 eller 21 dec endast 1 9 5 S E K ! *** Swish 0702361521.
225 sek, 215 NOK eller 21 euro (22 USD)
*** 195 SEK, 185 NOK eller 18 euro (19 USD)
Betala på kontonr som anges i bloggen senare. Western union också möjligt att betala via. (Hör av Dig till saepmietalks@gmail.com, så får du rätt adress)!
Från Sverige fungerar Swedbank 2240045340, 8420-2 (Peter Ericson) en tid till.
Tjugo år sedan jag drogs in i Gränsdragningskommissionen. Min delikata situation var att både Vapsten och Ubmeje tjeäldde ville ha mina hjälp. Så det blev en tur till Sorsele (Suarssá på umesamiska). Första boendet var exotiskt vid färjstället. Man fick gå upp i skogen på ett berg för att få mobilkontakt. Sonen hade kunnat sitta med i mötet men valde att sitta utanför med sina Gameboy eller vad det nu heter. Nu visade det sig sedermera att han satt i socialkontorets väntrum, så det var väl kanske inte det bästa stället för en åttaåring. På vägen hem intervjuade vi – inom ramen för nordmalingsmålet – en underbar lite äldre ubmejesame som bodde bortom allfartsvägarna. Om äventyret hem kommer i någon kommande bloggpost.
Men skedde detta för exakt tjugo år sedan? Nej det kan nog vara 19½. Men ungefär!
Många av mina forskar- och sakkunniguppdragsminnen innefattar öven barnen. Johan skulle också få en bionicle på en leksaksaffär i Umeå, och minns jag rätt hann vi precis innan dom stöngde. En bit att gå från Tegs hotell. Minnen kring slitsamma nattasittningar med advokaterna samt migrän – och morgonstyrketräningar – poppar också upp.
Peter Ericson 31 aug 2022
Bild: Teg 1956. Bilder från fotoarkivet på Västerbottens museum. Totalt Umeå i samarbete med Västerbottens museum. Ur Totalt Umeå torsdag 24 januari 2019 via Mikael Björkmans facebook. Här låg också DAUM, trevligt och viktigt ställe!
Skiss inför Gåudiesartiklar. Om de 1728-29 deporterade samerna kända under de svenska dopnamnen Bängt Olofsson, Olof Sjulsson, Maria Claesdotter och såvitt förstått minst 40 andra samer som tvångsförflyttades från det som brukar kallas Mellansverige samt Hälsingland och Dalarna och upp till Storsjöbygden och framför allt till Umeå.
Gåudies är ett bokprojekt med planerad första utgivning med en bok 2023 (ca sep). Nederst på sidan kan DU göra intresseanmälan!
U n d e r Fredrik I:s tidigare regentår hände följande:Minst tre gånger fler samer än som vi känt till kom att tvångsförflyttas, dvs etniskt rensats från söder och sänts norrut! Perioden med sådana myndighetstilltag pågår främst 1720-32 och synnerligast 1720-29, och året 1729 eller snarare perioden 1728-29 (möjligen 1728-30) är den mest brutala i detta avseende.
Fredrik av Hessen, också kallad Fredrik I såsom Sveriges konung 1720-51. Painted by Martin van Mijtens the elder, c. 1730. Nationalmuseum, Stockholm.
Vi har följt tre familjebildningar med oklara rötter som fördrivits från dels Dalarna runt Siljan, dels via östra Dalarna (Svärdsjö) och dels från Norrhälsingland med Ljusdal och Bjuråker. Ett antal orter tonar fram i materialet, men vi avvaktar med fler slutsatser. Men en helt ny bild av samelivet i norra Hälsingland har börjat ersätta den gamla mestadels gemytliga.
Ungefärligen samtidigt som detta pågår samlar man även i södra lappmarkerna och annorstädes in trummor och bränner upp – och norske missionären Thomas von Westen skickar med brinnande iver uppviglande brev till det jämtländska prästerskapet. En av von Westens tyngre informanter var en ung samiska vid namn Kerstin Jacobsdotter, en medelpadsfödd kustsamisk kvinna vars far tycks ha haft ett mycket vidlyftigt flyttmönster; möjligtvis påverkat av alla pågående rensningar. Överhuvudtaget måste vi antagligen se om det mesta vi trott oss veta om det tidiga 1700-talets nomadiseringsmönster; åtminstone för en del flyttgrupper.
HUR HITTADES DETTA MATERIAL? Det är känt att den unge forskaren Magnil Eli Olsson (förr Eskil Olsson på Saepmie Times) i flera år följt upp spåren med 1720-talets och andra epokers tvångsförflyttningar och etniska rensningar av samer, vilket bl a kunde läsas i en bloggpost från 2018, nämligen denna: https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/11/03/etnisk-rensning-av-sydliga-samer-nya-uppgifter-ur-prasterskapets-besvar-1723-via-e-olsson/ Detaljer kring händelserna som vi nu omnämner har i huvudsak ”ramlats på” av forskaren om romernas och resandenas historia, Sebastian Casinge, efter att denna sökt i arkiven kring etniska rensningar av romer – oerhört omfattande och på flera sätt ännu värre än de av och med samer – som i sin tur gav den samiska delen av materialet vidare till Magnil Eli Olsson, min unga gamla kollega (numera Uppsala, annars från gagnefhållet i Dalarna och med starka malungskopplingar) från Saepmie Times. Jag har sedan i min tur börjar gå igenom individerna, familjerna och flyttlagen eller sijtherna. Mycket av mina gamla funderingar kommer nu att till stor del få sina svar och lösningar; t ex varför det mer eller mindre ser ut att välla in samer i Umeå kring 1729-30.
Totalt ser det ut att handla om minst 44 individer, inklusive de tidigare kända 13 st samiska individerna som ska ha flyttats ungefär samtidigt, då till Jämtland och Storsjöbygden; möjligtvis främst till Bergs socken. Men högst sannolikt finns ännu fler namn som vi ännu ej lyckats råka på i arkiven.
Många av oss historiker och andra som sysslar med ämnet tycks ha underskattat de reella fördrivningarna, de som faktiskt ägde rum. Utöver 31 samiska individer plus de tidigare 13 kända och 56 st renar, handlar det även om fyra högst drabbade familjer kring Njutånger där fyra skidande samiska män häktades och familjerna splittrades synbarligen avsiktigt av myndigheterna (f ö en urgammal och global strategi av koloniserande makt gentemot urfolk).
Men många av oss historiker och andra som sysslar med ämnet tycks ha underskattat de reella fördrivningarna, de som faktiskt ägde rum.
Generellt handlar de nya arkivfynden om att man sänt samer till Umeå och Västerbotten. Ett nav varigenom man sänt vidare de sydliga samerna norrut med hjälp av en s k landsgevaldiger (en gevaldiger varen fångtransportör, och varje socken skulle ha en egen sådan). Notera att detta alltså sker ca fyrtio år före den period när Petrus Holmberger vandrade runt i skogarna runtom Tolvfors bruk, varutifrån gästrikesamiskan (ibland kallad sockenlapska) upptecknats (Larsson 2018).
Navet i Hille, Gästrikland Ett uppenbart nav under dessa folkomflyttningar var Trödje i Hille socken strax norr om Gävle. I denna socken kom alltså också en av de tvångsförflyttade, Bängt Olofsson att avlida senare år 1732 på hösten. Och här har t ex Bengt Olofsson både ”forslats” till (1729) och ifrån (samma år) och på något sätt sedan återkommit till senast anno (oktober) 1732. Han avlider då efter att ha varit sjuk i 1½ år i lungsot. Det låter ganska mycket som något hänt i Umeå eller på väg därifrån.
Några iakttagelser / identikationer:
1. I Umeå syntes densamme Bängt/Bengt Olofsson april 1730 och med sin följeslagare ända från Dalarna Olof Sjulsson. Och Bengt dör alltså 1732 i Hille. Olof blir ev kvar i Umeå, vio fortsätter undersöka detta.
2. En till synes familj bestående av Olof Thomasson och Margeta (eller Marita) Claesdotter som förflyttades från Bjuråker till Umeå år 1728 ser vi ut att ha identifierat i Svärdsjö år 1714. Äldsta dottern torde vara Kerstin, kring 14 år vid dessa händelser.
3. Paret Hindrik Andersson och Maria Claesdotter – möjligtvis Margetas syster ovan – noteras i Järvsö 1727 tillsammans med bekantingarna Jonas Larsson och Sigrid Jonsdotter (Ibland Jönsdotter), mormor och morfar till Anna och Sigrid Jönsdotter, englandsresenärerna. Detta 1600-talsfödda par klarar sig med en hårsmån från att bli etniskt rensade, han skaffar sig en sockenlappstjänst i Forsa socken. År 1728 noteras Hindrik och Maria tvångsförflyttade till Umeå.
2-3 april 1730 syns Bengdt/Bängt i Umeå landsförsamling.
Uppenbarligen har en oerhört omfattande korrespondens pågått mellan myndigheter och diverse K:B (länsstyrelser). Enighet har mera sällan förelegat kring var samerna ifråga så att säga har hört hemma. Den delen av historien känner vi tämligen väl sedan tidigare tidigare.
Så vad är det för skådespel som pågår den 17 maj 1732? Det finns en del besvärande implikationer i den här historien. Carl von Linné borde inte kunna skylla på okunnighet att samerna vistades i Jättendal. Han var en allmänbildad människa och torde ha haft samer runtom sig kring sin studieort Uppsala och ha följt med i samhällsutvecklingen; därtill av småländsk prästsläkt och Sveriges prästerskap var ju sedan 1723 djupt engagerade i de åtgärder som företog gentemot samerna. Det finns också rapporter om att Linné varit åsyna vittnen till religionsomvändelse under tortyr, där man skurit upp pulsådrarna på samer för att få dessa att ta avstånd från sin gamla religio och livsåskådning. I tidens anda har han mera lakoniskt beskrivit dessa händelser och övergrepp, och mest konstaterat att de var effektiva.
”Vi har följt tre familjebildningar med oklara rötter som fördrivits från dels Dalarna runt Siljan, dels via östra Dalarna (Svärdsjö) och dels från Norrhälsingland med Ljusdal och Bjuråker. Ett antal orter tonar fram i materialet, men vi avvaktar med fler slutsatser. Men en helt ny bild av samelivet i norra Hälsingland har börjat ersätta den gamla mestadels gemytliga.”
Vi försöker skriva en fortsättning på detta under sommaren.
Först publicerad 2020, redigerad senast 11 april 2023
”När riksgränsen mot Norge
stängdes för jämtlandssamerna”
Förr nyttjade samerna renbetet som de ville
på båda sidor av gränsen
Lars Thomasson – artikel i Oknytt 1-2/1995
Flera intressanta förhållanden kunde samerna i Oviksfjällen redovisa för lappfogden Brännström vintern 1898. Några visade sig vara födda i Norge och bedrev nu renskötsel i Oviksfjällen.
Elias Fredriksson var född i Sörli 1837 och hade varit rendräng hos hotags- (eller jijnjevaerie- /PE anm.) samerna Mårten Olofsson och Anders Pålsson och deltagit i vinterflyttningar till Norge. De två samerna hade ansetts mycket välbärgade, menade han, och medfört stora renhjordar.
Frostvikssamer brukade vintertid också ganska ofta komma förbi Hartkölfjell ned mot Snaasen, också de medförande stora renhjordar. Å andra sidan brukade norska samer flytta över till Sverige när förhållandena så krävde. En vinter hade Nils Fredriksson sålunda med sina föräldrar och deras renar följt svenska samer till Brunflo och flera gånger till vinterbetesmarker i Ström och Hammerdal.
Samerna betraktade sig den här tiden som ”samhörande”, menade Nils Fredriksson, och då gjordes ingen skillnad mellan svenska och norska samer.
”KB i Jämtlands län företog flera utredningar om samernas behov och bruk av renbete i Norge. Det skedde t.ex. mera systematiskt både vintern 1897-98 av dåvarande lappfogden P.A. Brännström och åren kring 1910 och 1922 av lappfogden Abraham Staaff. ” Det här materialet är högst läsvärt! (PE anmärkning).
PE not: Det här materialet ligger på landsarkivet i Östersund – idag RA.
Jämtlandssamer från Kall flyttade temporärt till Norge Från Kalls lappby finns dock exempel på flyttning till Norge. Vid lappfogdesammanträde i Kall den 13 maj 1897 anmäler ett antal samer, att de ämnade flytta till ”Faerens och Skjaekkerfjelds lappdistrikt i Konungariket Norge”. Sammanträdet föranleddes av §7 i förordningen från 1883, där det heter, att ”Lapp som vill flytta med renar … åligger att för länsmannen i hemorten uppgifva sitt och medföljande husfolks namn … äfvensom antalet af de renar han kommer att medföra, och dessas egare”. De som vid det här tillfället anmäldes att under sommaren flytta till Norge var:
-Ordningsmannen Jakob Andersson, hans hustru Brita Larsdotter, makarnas tre barn samt drängen Zakarias Jonsson -Enkan Lisbet Andersdotter samt hennes tjenstefolk, drängen Lars Larsson och pigan Gunilla Hansdotter -Lappmannen Jöns Jönsson, hans moder Maria Jönsdotter och pigan Maria Jönsdotter -Lappmannen Jon Jönsson, hans hustru Maria Jonsdotter, makarnas två barn samt deras dräng Lars Johansson -Lappmannen Jon Larsson, hans hustru Kerstin Johansdotter samt makarnas tre barn Renantalet var enligt anmälan: – Jakob Anderssons egna renar 250 – Jöns Erssons i Ganndalen renar i vård hos den förre 10 – Lisbet Anderssons egna renar 200 – Jöns Jönssons och hans moders egna renar 180 – Jöns Erssons i Ganndalen renar i vård hos den förre 10 – Jon Jönssons egna renar 100 – Jöns Erssons i Ganndalen renar i vård hos den förre 10 – Jon Larssons renar 100 – Renar tillhörande andra lappar, deraf Daniel Mårtensson i Færen distrikt 50 – Öfriga ej förtecknade renar 50 Summa: 960
”KB i Jämtlands län företog flera utredningar om samernas behov och bruk av renbete i Norge. Det skedde t.ex. mera systematiskt både vintern 1897-98 av dåvarande lappfogden P.A. Brännström och åren kring 1910 och 1922 av lappfogden Abraham Staaff. ”
Thomasson 1995
Lars Thomasson. Foto: Patrick Trägårdh. Bilden finns på samer.se. Mer om Lars Thomasson: http://www.samer.se/5605
Det här är en av de i särklass mest betydelsefulla artiklar som jag råkat på under hela min trettioåriga karriär. På flera nivåer och av multipla skäl bör den spridas. Jag hittade den i årsskriften Österbotten, årgång 2000, som är ett hyllningsnummer till den store lokale-regionale amatörarkeologen Jacob Tegengren. Notera: texten är försiktigt redigerad (e.Kr har ändrats till AD samt fet stil på vissa ställen, inget annat ändrat).
”Gjuteriprodukter i Vörå från folkvandringstid och vendeltid” – Björn Ambrosiani (2000) – Del 1
”Det är anmärkningsvärt att det rika kulturområdet i Satakunda [sic] omkring Kumo älvdal visar helt andra kontaktvägar, kanske snarast direkt till Sydskandinavien och kontinenten.”
Länge såg man bronsföremålen i Österbotten som representanter för den mellannorrländska kulturgruppen, som då uppfattades sakna motsvarigheter i rikets centralområden omkring Mälaren. Däremot ansågs kontakterna mot det norska kulturområdet vara starka (Kivikoski 1964, 166). Under slutet av 1950-talet ändrades emellertid förutsättningarna för förståelsen av dessa fynd kraftigt. Dels framkom i området kring Mälaren en mängd gravfynd, som innehöll föremål av brons och benhorn av samma slag som i Mellannorrland (Ambrosiani 1964, 72ff; Ferenius 1971), dels började man finna spåren av en verkstadsproduktion av metallföremål på Helgö i Ekerö socken strax väster om Stockholm (se främst Holmqvist, Lundström, Lamm och Waller i Excavations at Helgö, Vol.4).
Genom fyndet av verkstadsresterna på Helgö förändrades också diskussionen om hur bronsföremål hade producerats. Det framgår tydligt att en verkstad lämnar efter sig oerhörda mängder av gjutforms- och degelfragment och att det också finns mängder av andra verkstadsrelaterade föremål på platsen.
Verkstäder av detta kompletta slag med hundratals kilo degel- och gjutformsfragment samt rester av ugnskonstruktioner och härdar är synnerligen sällsynta. Utöver Helgö finns några vikingatida verkstäder, alla i tidig stadsmiljö som i Birka, Ribe och Hedeby. Vid sidan av dessa finns också enstaka nedslag av produktion på andra marknadsplatser och i enstaka fall också ute på gårdar i jordbruksbygden, men det är sällan frågan om mera än ett litet antal fragment. Sådana fynd finns över hela det skandinaviska området (översikt se t.ex. Ramqvist 1983,177ff). Exempel är Bäckby i Västerås (formar för folkvandringstida reliefspännen och annat verkstadsmaterial, Holmqvist 1972a,25); Hemmendorff 1980), Gene i Ångermanland (formar för folkvandringstida reliefspännen och annat verkstadsmaterial, Ramqvist 1983,97ff), Darsgärde i Skederids socken (en sluten folkvandringstida degel, Ambrosiani 1959,108), Högom i Selångers socken (folkvandringstida slutna deglar, Ramqvist 1992, 45), Gamla Uppsala (vikingatida gjutformsfragment för ovalspänne, Jansson 1985,83, 131; Nordahl 1996,63), och Säby i Barva socken (vikingatida gjutformsfragment för ovalspännen P37, Vinberg under arbete). Ett ganska nytt fynd med vendeltida gjutformar och deglar kommer från Husby i Glanshammars socken, Närke (Ekman 1999,21; Hjärthner-Holdar m.fl. 1999,43ff). Många forskare har varit tveksamma över vad dessa fynd representerar och hur de skall ses i förhållande till de stora verkstäderna på t.ex. Helgö och Björkö.
En djupare förståelse av verkstadsproduktionens karaktär kan kanske främst uppnås genom undersökningar i de stora verkstadsmaterialen, i vårt fall från Birka och Helgö (jfr Ambrosiani 1999). I båda har verkstaden fungerat under ett antal generationer. Under de äldsta skedena har de i regel tvådelade formarna varit mycket väl utförda och avsedda för föremål med tydliga överskärningar, vilka har gjort det svårt att avlägsna en eventuell gjutmodell ur formen. Mycket tyder på att det inte har varit en tillfällig vaxmodell utan en metall- eller trämodell, som har använts. Ju längre tiden har gått har emellertid formarna blivit enklare, plattare och inte så komplicerade att tillverka. Det kan tolkas som att kunskapen om att göra komplicerade gjutformar har sjunkit eller att intresset för sådana föremål hade förändrats. I Birka måste därför aktiviteterna ha tagits över av någon annan verkstad eftersom det finns stora, välvda föremål också efter tiden för upphörandet av gjutarverkstaden vid mitten av 800-talet.
Många gjutformar i båda verkstäderna har varit tvådelade flask- eller cigarrliknande, avsedda för flacka föremål som bronsnålar (Waller 1996,28) och flata spännen i Helgö respektive kvinnofigurer, nycklar och hängen i Birka (Ambrosiani och Erikson 1996,10). Men en kärnpunkt i diskussionen är att det trots likheterna i teknik finns ett stort tidsmässigt glapp mellan de båda verkstäderna. Helgöverkstaden kan dateras till perioden 400-600 AD och Birkaverkstaden till 780-850 AD.
Förslagsvis har man med några hundra års mellanrum fått in främmande gjutarmästare, som har behäörskat ungefär samma, i Central- eller Västeuropa tillämpade grundteknik. Till en början har de med hjälp av komplicerade gjutformar och deglar av i vilket fall för Birkas del importerade leror producerat föremål, som också till metallsammansättning och form gör ett främmande intryck i lokalmiljön. När kunskaperna efter några generationer inte längre har kunnat överföras till en ny mästare har verkstaden inte längre kunnat fortsätta sin verksamhet, utan den har försvunnit. Först genom en ny invandring av kunniga personer verkar man ha kunnat återuppta verksamheten på en annan plats.
De producerade föremålen har från båda verkstäderna spritts över stora delar av Östersjöområdet. Helgöverkstadens produkter återfinns förutom i Mälardalen i Mellannorrland, Österbotten, kring Finska viken och på Gotland (Holmqvist 1972b), medan Birkaprodukterna verkat att finnas både i de samtida tidiga stadsbildningarna Staraja Ladoga, Holmgård (Novgorod) och kaupang i Norge men också i omlandet i Mälardalen samt i några fall också i Norrland och vid den norska ishavskusten. Verkstaden i Birka har producerat alla de former som är kända från de äldsta vikingatiden i Mälardalen (Ambrosiani 1998), och frågan är om den har haft någon parallellverkstad eller om det är denna verkstad, som under den aktuella perioden har levererat alla smycken vi känner till från regionen. Tyvärr är det undersökta området i Birka alldeles för litet i förhållande till bebyggelseområdet, Svarta jorden, för att man skall kunna svara på denna fråga.
Det är tydligt att verkstäderna på Helgö och i Birka har haft ett omfattande kontaktnät. På ingendera platsen har man kunnat försörja sin befolkning utan att tillföra livsmedel, bränsle, råvaror etc. utifrån. Ingendera platsen har tillräckligt omfattande ytor, som skulle kunna ge en försörjningsbas för en mer omfattande befolkning (Ambrosiani 1998).
Del 1 av 2, fortsättning följer
Björn Ambrosiani (B.). ur Wikipedia: B., född 8 mars 1928, är en svensk arkeolog. Han har varit yrkesverksam vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum, bland annat som forskningschef inom museets tidigare organisation. År 1998 erhöll han professors namn.
B. disputerade 1964 vid Uppsala universitet med avhandlingen ”Fornlämningar och bebyggelse. Studier i Attundalands och Södertörns förhistoria!. Den blev skolbildande för det som under de följande tre årtiondena kallades för bebyggelsearkeologi, där man strävade efter att rekonstruera bebyggelseutvecklingen särskilt i Mälarområdet utifrån gravfältens kronologi och utbredning.
1969–71 ansvarade B. för de första utgrävningarna av Birkas stadsområde Svarta jorden på Björkö sedan Hjalmar Stolpes grävningar på 1870-talet. Man utgick här från ett bryggfundament som var synligt i markytan vid stadens forna hamn. Ambrosiani var även projektledare för nästa utgrävning i Svarta jorden 1990–95. I samband med denna publicerade han fem populärvetenskapliga böcker om Birka tillsammans med programledaren och producenten Bo G. Erikson. B. medverkade vid denna tid återkommande i Eriksons Vetenskapens värld, främst i programserien ”Birka – Vikingastaden”.
B. är idag pensionerad, men leder fortfarande Birkaprojektet vid Riksantikvarieämbetet, främst som huvudredaktör för publikationsserien Birka Studies.
Jacob Tegengren (J.) J. var poet och bankman från Vörå i Österbotten. Wikipedia förtäljer här: Vid sidan av sitt yrkesliv och författarskap var J. en betydande ornitolog och arkeolog. Hans utgrävningar i forna Vasa län utgör ännu idag en viktig del av den bild som finns av den västfinländska landsdelens järnålder. J. utförde för sin tid väl dokumenterade arkeologiska utgrävningar, trots att han saknade adekvat utbildning i ämnet, i Esse 1930; Kronoby 1928 och 1934; Laihela 1926; Lillkyro 1929 och 1931; Närpes 1938–1939; Purmo 1930 och Vörå 1922–1941. Därtill gjorde J. arkeologiska inventeringar i de nyss nämnda orterna (utom Laihela och Lillkyro), men även i Oravais, Pedersöre, Replot och Vasa.
Småbilderna: Bloggförfattaren med sambo rotar runt försiktigt i Gulldynt, Vörå, Österbotten sommaren 2020. På tredje bilden (större nedan) pekar undertecknad ut ett par andra tänkbara ställen för fynd. Stora bilden: Senaste somrarna har funderingarna kretsat mycket kring thalassokratier, dvs havsriken och hur kvänerriket kan ha varit funtat i perioden mellan folkvandringstid till nordisk tidigmedeltid. Därifrån har projektet Bottniska samer rört sig emot Högomsriket och ännu äldre tider. Det kan inte alls uteslutas att Högomsriket sträckte sig över Bottenhavet; och i alla händelser fanns samarbeten tvärsöver. Bild från Grundskatan i Västerbotten vid den omdiskuterade broadbentska björngraven.
Vi vill i detta avsnitt hävda att Högomsriket (dvs Ramqvists Mellannorrland) med tiden kom att få en större utsträckning än man vanligtvis föreställer sig, och att de grupper av jägare, fiskare och järnproducenter och – nota bene – bönder som talade sydursamiska (på samma sätt som de urnordisk/proto-skandinavisktalande bönderna och de kvarvarande palaeo-europeisktalande fångsfolken i Medelpad med omnejd) ungefär samtidigt med språkbytesprocessen torde självvalt börjat betala tribut eller skatt till hövdingarna i Högom för att denna elit med sin förmodat kraftfulla och internationellt erfarna och av krigsveteraner bestående här skulle kunna försvara dessa remota centra och utposter vid fientliga anfall. Ett sådant system var en sine qua non garant för hövdingarna att säkra järn- och pälsleveranserna.
OVAN OCH NEDAN: Högomshövdingens sista vila. Foton lånade från Linda Wåhlanders ”forntidsblogg”: Illustration Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. (Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall.) Bild från Illustratörscentrum. NEDAN: Högom. Jan Norrman, Kulturmiljöbild ca 1988-89.
Illustratören och arkeologen Mats Vänehems webbsida:
Högoms skola 1970. Bild: Sundsvalls Museum via Digitalt Museum Foto: Bo Schilling, Norrlandsbild. Detta (intill) var författarens lågstadieskola. I fonden till vänster skymtar de folkvandringstida högarna.
På samma sätt torde samtida handelsstationer ha införlivats i Högomsriket, som alltså ha omfattat praktiskt taget allt land mellan Moälven (Gene) och Söderhamn med Ljusnan. Detta rike ser ut att även ha omfattat närmast hela dagens Jämtlands län. Det bör möjligen inte ens uteslutas att Dalarna Ovansiljan från Ore och västerut kan ha lytt under Högom, möjligen skulle till och med hela Dalarna (eller mera tidsenligt: Järnbäraland) en gång i tiden kan ha ingått i ett folkvandringstida Högom storrike. Relationen mellan folklanden Alir och Sunded å ena sidan och Högom centralmakt å den andra är dock något outredd (vi försöker hinna titta på detta senare under artikelseriens gång). Uppåt Ångermanälven fanns några betydande stormannagårdar, inte minst vid Holm i Överlännäs sn. Trafiken på Ångermanälven torde tidtals ha varit lite av allemansrättsbaserad, vilket dessvärre också kom att innebära (sannolikt ideliga) fientliga attacker, vilket vi avläser i fornborgar och vårdkasberg. Handelsstationer kom att byggas upp på Långön i Hoting (Ströms sn); men detta sker främst efter (nämligen sen järnålder eller vendeltid) den tid vi här mest intresserar oss för – folkvandringstiden.
Något om själva Högom, vi påminner; Högoms gravfält är ett gravfält i Högom, Sundsvall (forna Selånger socken), som mäter 315×190 m och sträcker sig i nordväst- sydostlig riktning och delvis sönderbyggts. Det består av 10 synliga gravhögar från folkvandringstid, men ursprungligen bestod det av minst 17 gravanläggningar. Fyra högar är närmare 40 meter i diameter och höjden är mellan 4 och 5 meter. Övriga högar är mindre, mellan 5 och 15 meter vida och med höjden 0,3–2 meter. De mindre högarna har anlagts först och storhögarna troligen i ordningen 4, 3, 2 och 1. Via Wikipedia.
Högom i den modernare historien Som påtalades i förra artikeln (del 1:5) har praktiskt taget alla äldre sundsvallsbor (45+ ?) upplevt det emellanåt som skrämmande eller obehagligt uppfattade högomsmannenrummet (eller hövdingarummet) i Sundsvalls gamla museum. Sådana upplevelser hör mer eller mindre till vårt ”DNA”. Någon som kan vara lite mer lokal- och regionalspecifikt kan vara känslan av att ha vuxit upp helt intill Högoms gravfält. Vi som tillbragte en stor del av barndomens helger och sommardagar kanske springande upp och ned för kullarna, spelandes fotboll eller spenderandes rasterna därvid vid – Högoms skola. En annan, helt angränsande fråga är den om miljonprogrammet Granlo – detta på intet sätt unika projekt men absolut omfattande för att ha ägt rum på norrländsk mark. En slags vision om folkhem och jämlikhet (dess mindre det sista, då de sociala skiktningarna blev minst lika tydliga som – eller mer än – på 400-talet AD), ett där tryggheten för de små invånarna – barna – präglades av bilfrihet, gång- och cykelvägar och stora ytor där vi 1960-talistbarn kunde röra oss ostörda men samtidigt sedda från hyres- eller bostadsrättslägenheternas fönster. Dagis, parklek och säkra skolvägar. Undertecknad flyttade dit som tvååring och bytte till daghemmet där som fyraåring. Att vi sedan i åttaårsåldern sökte oss ut och byggde kojor i skogen och cyklade 55 km länge E4 och andra äventyrliga vägar är kanske bara en annan sida av samma mynt.
Hur och varför fick man bygga ett gigantiskt miljonprogramområde mitt på tingsplatsen? Men sedan kvarstår alltså denna fråga. Och där får man börja med att ställa sig frågan hur det kom sig att man kunde få bygga villa- och radhusområden allra närmast intill Högoms gravfält, redan år efter andra världskrigen? En del svar infinner sig direkt: tomtmarken under 1940-talets lågkonjunkturår torde ha varit enastående eftertraktad: en trots stadsnärheten lantlig och idyllisk miljö. Dels hade man långtifrån klart för sig hela bilden kring denna pärla bland norrländska kulturmiljöer. Utgrävningarna inleddes 1949-51 och fortgick sedan praktiskt taget oavbrutet i drygt ett decennium; senare åter i omgångar tiill 1984. Dagmar Selling och Sverker Jansson var de första grävledarna, till storhög no 2. Storhög no 1 är ännu outgrävd, och ska markera slutpukten på epoken och var från 5600-talet AD. Olika grävningsledare vidtog (bl a Björn Ambrosiani, känd inte minst från Birka- och Helgö-undersökningarna) sedan 1954-1960 (mer om detaljer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt). Det kom sedan att vara förhållandevis tyst om Högom i ca ett par decennier tills dess att professor (numera emeritus) Per H Ramqvist ånyo med full kraft skakade liv i frågan och satte in Högom i en internationell och fennoskandisk kontext. Vi rekommenderar det mesta Ramqvist publicerat, och avser att i fjärde delen av denna artikelserie summera en del av hans arbeten punktvis.
I grunden torde bygglovet ha berott på att den fulla kunskapen dåmera ännu saknades om Högoms framskjutna roll i ett folkvandringstida proto-Sverige. Sedan kan man naturligtvis allmänt inte direkt påstå att kulturarvet vördades i någon större omfattning i det efterkrigstida folkhemssverige.
Återställningsarbete och Högom/Granlos fortsatta framtid Man hade redan under perioden 1947-49 iordningställt en handlingsplan som i allt väsentligt genomfördes för att återställa kulturmiljöerna (eller som det kallades då: fornminnesområdet)
Arbeten i samband med Högomutgrävningarna. Foto: Gunnar Westerlind, Norrlandsbild 1960. Sundsvalls Museum – Digitalt Museum.
OVAN OCH NEDAN:Författaren med sambo Monika på exkursion i Gulldynt, Vörå socken i Österbotten juli månad 2020. Om Gulldynt och kvänska innanhavsriket – se nedan. Foto: Monika E. Pensar. Gulldynt i Vörå är en annan folkvandringstida plats. Dess relation till Högomsriket är ännu i nulägetokänd, mern de torde i allra högsta grad ha känt till varandra som mer eller mindre närmsta grannar. Vörå och Kyrodalen också i allra högsta grad en samlingsplats för makt och internationellt utbyte. Foto: författaren sommaren 2020.
VAD VAR HÖGOM?
Vad var Högom? Om ett väletablerat samlingsrike i ett välorganiserat embryonalt småkunga-samlingsrike i Mellannorrland.
Ånyo en påminnelse:
Storhög nummer två, hövdingagraven, grävdes ut 1949–1951. [ —] Högen visade sig innehålla ett tre meter högt stenröse, 19 meter i diameter med en rest sten på toppen, en manlig symbol. Under röset låg en kammargrav med måtten 5×2 meter. En uppskattning säger att det tagit 80 personer två månader att bygga gravhögen. Tyngden av sten och jord hade pressat ihop hela kammarkonstruktionen av trä till ett på många ställen inte mer än decimetertjockt lager. Kammaren kunde därför inte undersökas på plats, utan göts in i gips och det omkring nio ton tunga paketet fraktades till Stockholm för undersökning inomhus. Vid röntgen av innehållet avslöjades oväntat en av de innehållsrikaste folkvandringstida gravkamrarna i Europa.
Den döde, känd som Högomsmannen, hade lagts på björnskinn och graven innehöll såväl vapen som hästutrustning, redskap, personlig utrustning, klädedräkt, fat, tallrikar och olika kärl. Ofta var föremålen i dubbel uppsättning, två kammar, två saxar, två glas etc. Många föremål var importerade från Europa och västra Skandinavien. Graven kallades hövdingagrav av utgrävarna på grund av det ovanligt rika innehållet och gravhögens storlek. En utgrävning 1984 i en outgrävd del av högen gav vid handen att det under denna ligger rester av flera husgrunder. Högen dateras till omkring år 500 (Wikipedia igen. Källa där: Per H Ramqvist: Högom. 1990).
Så. Det här Högomsriket hade existerat sedan 400 AD; men det är mera osäkert hur mäktigt det var under de allra första decennierna av dess existens. Men mycket talar för ett handelsnätverk med en redan då väl utvecklad järnframställningskunskap tillika å ömse håll skickliga handelsfärdigheter och (sannolikt av de sydursamisktalande migranterna) ett tidigt välutvecklat logistiskt system. Kanske med vintertida rentransporter vintertid; men det låter vi hittills vara osagt.
VILKA VAR SKOGSFOLKET?
”Järnsamerna” – en del av skogsfolket? Och vilket var skogsfolket?
Och vilket var skogsfolket? Det vi menar är att detta i hög grad bestod av sydursamisktalande människor i s k fångst- eller skogsmarken. Förmågan och kunskapen att skapa järn från myrmalm hade man tagit med redan från tiden i det sam-östersjöfinska ”urhemmet” (förvisso en mycket tveksam term!). Kulturgeografiskt befinner vi oss i en glipa mellan asbestkeramiken och romerska bronserna – ett utrymme som tämligen bergsäkert fylldes av sydursamisktalande, dels migranter, dels stammar med de nyssnämnda nyliga allierade, grupper som snart skulle komma att byta språk (Karta nedan från Bergstøl: ”Creoles in Iron Age Norway” 2004).
Kjell-Åke Aronsson upptäckte under sin tid som länsantikvarie i Jämtland järnframställningsplatser som kunde kopplas till samisk eller proto-samisk verksamhet, huvudsakligen från 700-talet AD/e.Kr. Vid senare undersökningar har man upptäckt att sådan verksamhet indikerades redan ca 400 AD/e.Kr.
Asbestkeramik kontra romerska bronser. Den uppmärksamma läsaren ser ”glipan” i ”vårt” område. Ur Jostein Bergstøl 2004.
NEDAN: En modell för sydursamisk migration! En kronologisk historiografisk modell över Mittnordens etno- och språkhistoria första årtusendet AD Baserad på Heikkilä, Ambrosiani, Piha, A. Aikio, Ramqvist
185 – 215 AD: Sydursamisktalarna breder ut sig geografiskt i området mellan Bergslagen och norra Jämtland. Nya tillskott kommer under de närmast följande århundraden; och periodvis i betydande mängder, ända fram till ca 650 AD (Heikkilä 2014, Piha 2020). Man förenar sig med fångstmarksfolken. I ett av de kommande artikelavsnitten tittar vi lite mer i detalj hur processerna kring utbredningen kan ha gått till. Sydursjösamer torde vara den tidigast urskiljbara gruppen (ca 220 – 240 AD) Tills vidare ( till ca 450) dominerar dock ett palaeo-europeiskt substratspråk. 160 – 500 AD tidig urnordiska talas. Huvudsakligen söder om 60:e breddgraden. 225 – 400 AD Sydursamiskan tar lingvistiskt gradvis över ”sina områden” efter ungefär fyra-fem generationer. 300 – 550 AD Epoken Mjälleborg på Frösön 380 – 450 AD Ytterligare vågor av sydursamisktalare inträder från finländska hållet. 400 – 500AD Ursamiska proto-varietet/-er blir snabbt (de) allom dominerande handelsspråk/-en över Kvarken. Den här processen har inletts redan 200 AD när stammar börjar lämna sina senaste kärnområden i Insjöfinland. 400– 550 AD Högoms flerrikeskungadöme byggs upp, och kollapsar. Allianser med sydursamisktalarna med lokala och regionala stödjepunkter (utvecklar i kommande artikeldelar). 450AD Hunnerna har trängt fram till södra och sydöstra östersjöstränderna. Eventuellt är även herulerna en maktfaktor; det har talats om huruvida hövdingaätten i Högom skulle ha krigserfarenheter därifrån, eventuellt till och med ha en herulisk härkomst. Elitallianser med ostgotiska eller ostgermanska folken t ex i nuvarande Ungern förekom (t ex med gepiderna på 300-talet AD, dit en skandinavisk kvinna gifte sig sannolikt i folkvandringstidens allra första år, dvs på 370-talet AD, Källa: Linda Wåhlanders blogg linda.forntida.se). Vi försöker i kommande avsnitt något utreda herulernas samtida betydelse. 450 – 650 AD Storhetstiden i Gulldynt, Österbotten: ”kvänska (innanhavs-)riket” kan antagas ha upprättas. 450 – 525 AD Palaeoeuropeiskan dör ut i Norrland 325 – 775 ADca Ursydsamiskan dominerar i södra och mellersta Norrland samt i Dalarna och stora delar av Bergslagen, 400 – 480 ADca Järntillverkningen kommer igång än intensivare, och boostar Högoms elits rikedomar mer och mer. Samtidigt stärks pälshandeln, men dess produktion och jakten förskjuts till fjällen (”Stallotomter”) därför att så gott som alla de gamla fångsgropssystemen används som blästergropar vid en alltmer intensifierad mycket välorganiserad myr- och järnmalmstillverkning, som sydursamisktalarna hade med sig från början (Bergstøl 2004). Dito period: Kristendom introduceras redan i Skandinavien! Ca 400 – 550 AD Sydursamisktalarna breder ut sig såväl personellt som språkutbredningsmässigt vidare geografiskt i området som sedermera kommer att kallas Ångermanna lappmark och inemot Västerbotten. Umesamiskan skapas via en språkform som kanske kunde kallas proto-umesamiskan. 535 – 536 AD ca Epidemier, och Leväluhta antagna offerplats. 550 – 560 AD ca Ytterligare vågor av sydursamisktalare som migrerar över Bottenhavet. 600 AD ca Utpräglad fyndtomhet i Norrland. Stora samhälleliga omvälvningar.
Indikerande insjögravar? Viktiga folkvandringstida kulturmiljöer av typen insjö- eller fångstmarkgravar bör kunna ge en skaplig indikation på hur de järnproducerande sydursamisktalarna etablerade sig i s k ”Mellansverige” och södra samt mellersta Norrland.
Kontaktytor, tribut Vi ser Högomriket som mer omfattande än vad man vanligtvis föreställer sig, på så sätt att sydursamisktalande och andra insjögravfolk/skogsfolks bebyggelsecentra lätt kunde råka ut för fientliga anfall, varför tribut bör ha givits till Högoms här för att försvara inte minst skogsfolkens järnhantering. Detta kan ha inneburit att deras trakter gradvis kom att övergå inom Högomrikets immateriella (?) eller åtminstone förmodat icke monumentala yttre gränser. Sunded skulle ”inrikes” förvisso ha kunnat utfört sådana tjänster också, i ett lite mer raffinerat utbytessystem.
Platser – några exempel (platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns) Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar: Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD Rödö 2. 264/470/640 AD Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007) Revsund sn 400 – 550 AD
De jämtländska insjögravarna liksom de närmare belägna inom Gävleborgs län, inom Medelpad och enstaka liknande eller på annat sätt relevanta fynd i Ångermanland samt eventuellt annat i sydligaste Lappland kommer att tas upp till behandling i någon av de kommande artiklarna. Mjälleborgen är lite för samtida med händelserna i söder för att det ska kunna avfärdas att dess byggande har samband med sydursamernas migration.
Insjögravar i Norge. Mönstret med insjögravar fortsätter in i Norge, främst i Hedmark och Oppland. Detta kommer vi ej att ha möjlighet att arbeta vidare med i den här artikelserien; men hoppas kunna få återkomma till denna mycket spännande problematik i andra sammanhang!
Bilden: Hedmark och Oppland fylken. Via NRK.
Tidiga lånord till sydursamiskan Exempel på tidiga lånord från urnordiska och proto-skandinaviska och des datering, via Piha (2020) Saajve 200-600 AD = Helig, kopplas till fångstmarksgravar. Aajmoe 200- AD = andra världen, andra sidan (egentligen ”de dödas kungarike”) Aassjoe (osäker datering) = ässja Aernie (osäker datering) = härd. Via urnordiskan Jaemedh (200- AD) är ett urfinsk arvord som betyder ”att dö”. Det avviker från det uralistiska mönstret. Heikkilä (2014) har med hjälp av ett ord vid yttersta sydvästra finländska kusten fastslagit att (sydur- *) samerna (* Utgår vi från, analogt med Piha 2020) ännu bebodde trakten kring nuvarande Nystad ännu 650 AD.
Odaterade lånord Bïerne, beere = björn från protoskandinaviska bernu. Duvrie = björn från Urgermanska deuza, jfr fornnordiska dýr. Härutöver kan nämna öarna benömnda Sållen, Sollen, ett fornbaltiskt ord som sydursamisktalarna av allt att döma hade med sig och avsatte på Dalarnas öar samt i Amungen och på andra håll i södra Norrland och Svealand.
Religiösa företeelser och kosmologi Det finns stor anledning att antaga, att en hel del av skogsfolken tillika de ”ursprungliga” sydursamisktalarna kom att anamma Högomsrikets dominerande religion, asatron. Uttrymmet och tiden medger blott ett par exempel på etymologiska beröringspunkter, även här via lånord:
Bïegkeolmaj (äldre ortografi?) = Vindmannen, en gudom Maanoe = måne, via proto-skandinaviska (PS) Raavke = uppenbarelse, spöke (jfr PS drauga, draugaR) Bissie = helig ev. via protogermanska wixa (kan också ha vesturalisk anknytning)
Naturligtvis är det oerhört intressant att försöka följa en tes om assimilation och ackulturering såpass tidigt i historien. Vår utgångspunkt för det här arbetet är ju just att samer och protosamer levt under, i och intill en mängd olika statsbildningar (samt embryonala stater) i tidigare historiska och förhistoriska epoker, i sin tur en följd av vårt projekt Bottniska samer.
Vi hoppas få möjlighet att diskutera dessa senare aspekter vidare framöver. Fortsättning följer!
Peter Ericson, Helsingfors 31 januari 2021 (red 14 mars 2021 och 1 jan 2023)
Talassokrati (av grekiska Θαλασσο-κρατία) betyder havsherravälde och betecknar en stat som primärt består av besittningar som förbinds genom sjöfart. Beteckningen kan också användas om en sjömakt, som besitter överhögheten över ett havsområde, kommersiellt eller militärt.
Vad är talassokratier och vilka sådana har vi haft i Norden?
Först definitionerna – lånar wikipedias
A thalassocracy or thalattocracy sometimes also maritime empire, is a state with primarily maritime realms, an empire at sea, or a seaborne empire. Traditional thalassocracies seldom dominate interiors, even in their home territories.
Och på svenska
Talassokrati (av grekiska Θαλασσο-κρατία) betyder havsherravälde och betecknar en stat som primärt består av besittningar som förbinds genom sjöfart. Beteckningen kan också användas om en sjömakt, som besitter överhögheten över ett havsområde, kommersiellt eller militärt.
Alltså havsriken. Och här talar vi om innanhavsriken .
Vilka har funnits i Norden? Danmark, Stormaktstida Sverige (och även perioder med Sverige-Finland), samt överstatliga organiserade samfund och ordnar såsom Hansan och Vitaliebröderna. Delvis Sovjetunionen
Vilka fler ”riken” skulle vi kunna räkna med? Kvänerna och Högomriket ska i perioder ha kunnat spänt över innanhavet – i bägge fallen pekar det mesta på det. Vad med Sápmi? Vi låter frågan bero till sista delen.
Internationellt räknar man t ex fenicierna men även romarna i någon mån (”Mare Nostrum” betyder ju ”vårt hav”); men också (även det i viss mån) Abbasidkalifatet mellan 700- och 1200-talen. Därutöver minoerna, Aten och kanske det mest arketypiska av dom alla: Storbritannien i sina mest imperialistiska dagar. Samt naturligtvis Spanien och Portugal och även Nederländerna – ja närmast alla kolonialistmakter.
/
Vilka talassokratier har funnits i Norden? Danmark, Stormaktstida Sverige— samt — Hansan och Vitaliebröderna. Delvis Sovjetunionen.
Vilka fler ”riken” skulle vi kunna räkna med? Kvänerna och Högomriket ska i perioder ha kunnat spänt över innanhavet – i bägge fallen pekar det mesta på det. Vad med Sápmi?
———-
NÄSTA GÅNG (originalplanen), i nästa artikel: Samspel och konflikt över Bottenhavet Högom mellan Ödmården, Frösön och Gene: Regionala och större krig, trälar. Fornborgar i folkvandringstid Hotande epidemier TINGET samt handels- och maktcentra på HÖGOM Ceremonier, elit och undersåtar. Sydursamiskatalande, järnproducerande fångstfolk och bönder – om deras status i Högomriket Lånord i sydursamiskan före och efter Högoms storhetstid
Kommande gånger: Ceremonier i ett förkristet Norden. Sociala, sociokulturella och sociolingvistiska processer. Metoder och diskussion om etik, estetik och etnicitet. Slutdiskussion! Försök till falsifiering. Svar på nya frågor, som uppstått. Tidigt konflikterande religioner eller synkretism?
” — 2:ne Lapp=byar (stammar) i Jemtland blifwit utrotade” … (Editerad 20 feb 2023)
Ni som läst om samiska skidåkningen i Stockholm 1838: Detta är också precis den period när samerna fruktade för en alltmer beryktad plan att Sverige skulle utrota alla samer inom landets gränser. Så trodde man länge i djupgående samiska led år 1838-39.
Man hade händelserna som sammanhängde med de Crusenstolpska Kravallerna och speciellt det s k Slaget vid Södermalmstorg i juli i färskt minne, där gardister skjutit mer eller mindre blint i flyende folkhopar, man hade detta i åtanke och utifrån detta ska skräcken för en slags samisk förintelse ha fötts.
Tidningen gör ordvalet ”löjligt” om den då bland landets samer mycket utbredda oron för en förestående samisk förintelse, men det är garanterat ingenting att skoja om, när en sådan oro sprider sig hos en utsatt och förföljd grupp.
Peter Ericson 24 november 2020
Bohusläns Tidning 28 dec 1838. Från KB.se, dagstidningar
Förstudier inför svensk-norska renbeteskonventionsförhandlingarnaFörfattare: Peter Ericson STUDIE OM JIJNJEVAERIES SEDVANA I HARTKJÖLEN- Hotagens och fordom Hammerdals lappmarks samers nyttjande av Hartkjölen.
Flera intressanta förhållanden kunde samerna i Oviksfjällen
redovisa för lappfogden Brännström vintern 1898. Några visade
sig vara födda i Norge och bedrev nu renskötsel i Oviksfjällen.
Elias Fredriksson var född i Sörli 1837 och hade varit rendräng
hos hotagssamerna Mårten Olofsson och Anders Pålsson och
deltagit i vinterflyttningar till Norge. De två samerna hade ansetts
mycket välbärgade, menade han, och medfört stora renhjordar.
Frostvikssamer brukade vintertid också ganska ofta
komma förbi Hartkolfjell ned mot Snaasen, också de medförande stora renhjordar.
Å andra sidan brukade norska samer flytta
över till Sverige när förhållandena så krävde.
En vinter hade Nils Fredriksson sålunda med sina föräldrar
och deras renar följt svenska samer till Brunflo och flera gånger
till vinterbetesmarker i Ström och Hammerdal.
Samerna betraktade sig den här tiden som ”samhörande”, menade Nils Fredriksson, och då gjordes ingen skillnad mellan svenska och norska lappar. (min framhävning / PE)
Dokumenter angaaende flytlapperne
m. m.
samlede efter renbeitekommissionens opdrag
Eftersom den norska staten ideligen inte vill kännas vid Lappkodicillen, tar vi upp detta angelägfna ämne igen! / PE
2do På frågan hwad tid flyttningen skier om året inpå Norriges Gräntz? Sw: omkring
midsommars tiden då starkaste hetan infaller, hwaremot wåra Lappar söka skydd bakom Bergen förblifwande på samma ort mera och mindre efter som Sommar hetan aftager, til fiorton dagar, tre weckor eller högst en månad.
Side 41 Lapparna i Torne, Åsele och Ume lappmarker.
År 1756 den 10 Januarii, På Åsele Lapp marks Laga Härads Ting:
1:o Frågas huru många Swenska lappar, som umgås med öfwerflyttning årligen härifrån til Norrige?
Swarades 22 — men der ibland allenast 5 à 6: hushåll som äro ägare af Renar, hwilkas antal sig tilsammans kan bestiga ungefärligen til 2000: stycken. Jfrån Norrige brukas sådan öfwerflyttning af 25 eller 26: hushåld hit innom Swerriges gränts, deras Renars antal
gaf Norriges Länsman Lars Jonsson wid handen sig bestiga til ungeferligen 4000 st:n dock
utan någon wiss räkning; Äfwen som ej heller bem:te Länsman derpå hade någon förtekning
med sig, warande ljkwäl hans utlåtelse at om detta ärende blefwit nemt i Norrige, så at det
med Renbetet skulle förblifwa efter som gammalt warit til dess Gräntze Linien warder redres-
serad och Rörlagd.
2do På frågan hwad tid flyttningen skier om året inpå Norriges Gräntz? Sw: omkring
midsommars tiden då starkaste hetan infaller, hwaremot wåra Lappar söka skydd bakom
Bergen förblifwande på samma ort mera och mindre efter som Sommar hetan aftager, til
fiorton dagar, tre weckor eller högst en månad.
3tio Frågades om Sweriges Lappar komma neder til hafwet: Swar: ej widare än at
twå eller tre Lappar, som besöka Dollstad marknads Platz; liggande eljest desse lappar om-
kring Ardovaik [i själfva domboken står Ardowaid], och fiellryggen hwarifrån til närmaste
fjord och berörde marknads ställe räknas twenne dagzleder. — — —
5to Fr: när Norrska Lapparne flytta hit innom Swerriges Gräntz? Sw: De som bo
närmare hafwet flytta ej förr än efter All Helgona tiden; Men fiäll lapparne omkring
Larssmässan.
6to På frågan om Swerriges lappar här innom Gräntzen ej allenast för sig sielwe, utan
ock för fremmande hafwa tilräckeligit Renbete? Sw: J fjället derest någon större myckenhet
Renar finnes, är betet nog otilräckeligt och knapt, men här nedre der lapparne äro fattige
och ägare af få Renkreatur, är betet ymnigare.
Äljest klaga Sweriges lappar, at de Norrske skola wisa sig bång styrige och ej gierna
wara någon ordning undergifne; deremot kunde närwarande af Norriges Lappar ej klaga
öfwer de Swenskas förehållande, widare än at någre enskilte twister dem emellan kunde
förefalla.
7mo Uppå tilfrågan när Norrska Lapparne med sine Renar härifrån afflytta? sw:
Wallborgsmässotiden eller den tiden som Renarne kalfwa.
Lapparne begiärte härjemte weta huru långt neder emot Landsbyggden dem kan til-
låtas, at nyttia Renbetet; men hwarpå Befallningsman Renhorn gaf wid handen, at skillnaden
emellan Ångermanland och Åsele lappmark ännu wore stridig, och kunde således deröfwer
intet utlåtande meddelas; dock yttrade sig bemälte Befallningzman, at emellan Kubbe i
Anundsiö Sockn och Guhltiäl i Åsele funnes wida tracter af Renbete ymnige, synnerligen
wid Rensiön och Rensiöån nedan och ofwanföre til Gafselesiön, på hwilka ställen Renbete
af Ålder påstods wara nyttiadt.
Ovanstående kan jämföras med
Vid tinget i Ume lappmark den 14 jan. 1740 omtalade nämdemannen Jon Thomasson från Vapsten, att »som Swäriges skattskylldige Allmoge uti Wapstehn icke kan undgå, at om sommaren komma med Renarne på wästra sidan om högsta Fiällryggen, så ha the af ålder måst ärlägga skatt till Öfwerheten uti Norje, serdeles som större dehlen af Allmogen jämwähl har sig wisse tilldelte land på then sijdan«.
Samerna ett urfolk i själva Medelpad? Inför en antologiartikel.
Samverkan i renskogen mellan sjö-, skogs- och fjällsamiska näringsutövare 1670-1770
Sjösamen och sedermera sockenlappen uti Alnösocken Nils Johansson är såvitt jag kan förstå morfar till Sivert Nilsson; Skönssockenlapp som bl a bodde i Birsta (inte helt klarlagt; men i det närmaste).
Arbetet med att ringa in Sköns alla samiska boställen under århundradena har inletts.
Det handlar om många byar, flera visten: främst i nordväst, öster och i centrala eller inre delarna. Även Byn hade en tid en sockenlapp.
That said; jag kanske försöka fasa ut ordet ”sockenlappar” alltmer… Och detta inte bara för att det är ett fult ord, utan även för att det är missvisande. De samer vi hade här hade ofta, från början, sjö- och skogssamiska rötter. Sedermera alltmer fjällsamiska rötter.
Thomas Jonsson kallas ”Stadslapp” och håller under tidigare tiden i denna funktion och såsom varande nomad med mobil livsstil ihop med Thomas Larsson, Alnös sockenlapp. De har nära kontakt med njurundasamerna men flyttar mindre ofta med runt inlandsbergen eller Dellen. Familjerna flyttar och verkar ihop, såväl å Alnön, som till sjöss som i och kring Skön – där de garanterat ofta möter fjällsamerna i det angenäma, obrutna vinterbeteslandet mellan bandsjöarna och Roken/Laggarberg-Öråker. Sannolikt är de även med och slaktar på den sedan mycket länge till slakt väl använda Gärdetjärnen. Med dessa flyttar dom också rimligen somliga vintrar över från Tunaby/Tunadal till Först på alnösidan. Annars, sommarhalvåret, bebor dom kåtor och visten kring Bullås på Alnön. Enstaka somrar när fisken går sämre till i Sundet, åker dom ner till kamraterna i Njurunda; där finns bl a Måns (tidtals båtsman) och Olof Andersson.
Ingel Horns mor härrör från samma maritima miljöer; Ingel var sockenlapp i Selångerkring 1800 och framåt. Han föddes 1774 i Stigsjö.
Ett eller flera visten kring Målås kring 1730-1790 (kanske i äldre tider också?) gav de tidiga och ”halvtidiga” samerna en stark koppling till området som vi idag kallar Birsta; en bördig och omfattande jordbruksbygd, således en stor och löftesrik arbetsmarknad för de samer som skulle arbeta med att slakta hästar, dvs de som tog sockenlappstjänst.
Nils Andersson var sockenlapp i Tynderö under ett intesivt, turbulent 1760-tal. Helnomadismen expanderar, Nils har bråd tid. Fisken ser ut att gå till. Familjerna växer. Antalet sijter blir fler. Nils och hans hustru Carin flyttar över till trakterna mellan Vibyggerå och Nätra. 1772 får dom sonen Mauritz, som blir namne till sin morfar. Hans första fru avlider sedermera år 1806 i deras, sannolikt, älskade Bölesta vid Norafjärden i Ångermanland. Ett stort antal fiskeredskap och en skötbåt finns bland hennes ägodelar. Och 23 renar.
Nu liksom när jag skrev artiklar i ämnet 2002-03 i Samefolket, kan jag inte finna annat (trots ivriga och envetna egna falsifieringsförsök!) än att samerna tycks finnas här när kyrkobokföringen inleds 1686. Till exempel ser vi i ett domboksutdrag 1688 i oktober månad ett till synes väletablerat samiskt läger eller visteplats i allra sydligaste delen av Ljustorp; just där Hässjöstöter emot och nära till fiskevattnen i Stavreviken, Färjeholmen och Skeppsholmen (Midlanda) samt nära till Timråsocken med alla de populära renbetesplatserna kring t ex Vivstamon (vid vår tids E-on Arena).
Fjällsamerna torde ha besökt området under väldigt lång tid också. 1600-talet lär nog faktiskt inte räcka om vi ska räkna bakåt.
Dahlberg ca 1700.
PS: Du kommer väl ihåg att anmäla dig till en av exkursionerna som planeras hållas i Medelpad och Ångermanland i sommar!
PPS: Jag pratar på Murberget snart (preliminärt datum 5 mars)
9 juni kl 15 – 16 : Kort centrumtur med NYA PLATSFYND!, förmånliga priser. Swisha i förväg och få allt billigare.
AUG, datum, ko,mer senare. Norra rundan med bonus
OKT, Södra rundan om intresse, Lindhagen-special (datum senare) Anmäl Ditt intrese här: saepmietalks@gmail.com
BILDER: SVT Sápmi/Sameradion. Foto: Johanna Tjäder 2. Via Christina Brändström i fb-gruppen Det gamla Stockholm .Foto: Lennart af Petersens. 1940-tal har föreslagits. Klara Södra Kyrkogata/Vattugatan. 3. Monika E Pensar fotade utanför huset där Elsa Laula gick barnnmorskeutbildningen 1904-05. Södra rundan.
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.