Klassiskt brottmål med sydlig same (”Per Lapp”) som svarande i Bollnäs, Hälsingland, anno 1635

Per Lapp råkade illa ut efter denna händelse 2 okt, noterad av undertecknad tidigt på Landsarkivet i Härnösand (numera RA, Riksarkivet Härnösand).
Platsen är oklar: Veckebo i Färila hade tett sig rimligt, men Växbo närmare Bollnäs vore rimligare ändå.
Men frågan om pass är det som väcker mest funderingar: vid vilken gräns då?
Och Sifrid verkar inte ha gjort någonting fel här, enligt beskrivningen?
Fallet är mig veterligen inte uppföljt.

Peter Ericson 25 februari 2021

”hvilket de på sitt språk kalla att tre gånger skifta horizont” (Ziegler 1532)

Ur Zieglers S C H O N D I A via Hildebrand 1878

LAPPLAND

har fått sitt namn efter folket, som bor der. Tyskarne kalla Lappar
dem som tala och handla sådant som icke passar för de närvarande
förhållandena, d. v. s. sådana som Romarne kalla inepti.** Lapparne
äro af medelmåttig storlek och så rörlig kropp, att de omgjordade
med koger och båge hoppa i en båge af en alns diameter. De
kämpa till fots beväpnade med bågar, ungefär som Tartarerne.
Från gossåren öfva de sig i skjutning med båge, och såsom fordom hos
Balearerne**, sä ge i våra dagar Lapparne icke mat ât en gosse
förr än hans pil träffat målet. Deras kläder äro åtsittande och
af-passade efter hela kroppen, så att de icke äro hinderliga.

Vintertiden bära de hela hudar af själar eller björnar, konstfärdigt
tillverkade. Hudarna äro tillknutna öfver hufvudet, så att bara ögonen
synas, och är hela kroppen skyld eller liksom insydd i en säck,
blott med den skilnad att kläderna afpassade efter lemmame äro
be-qväma och icke en pina. Förmodligen är det denna drägt som gifvit
upphof till berättelsen, att Lapparne hafva liksom djuren en luden
kropp, hvilket en del berätta af okunnighet, andre af begär att
öfverdrifva hvad do erfarit i aflägsna land. På detta sätt skyddade
genom sin konstfärdighet och idoghet fördraga Lapparne i det fria
vintern, nordanvinden och all klimatets oblidhet. Hus hafva de icke,
utan ett slags tält och byta ofta om bostäder.

De äro nomader, sysselsätta sig mycket med jagt, och villebråd finnes i sådan
myckenhet, att det träffas öfverallt. En qvinna får ej gå ut ur tälte
genom samma dörr, genom hvilken mannen den dagen gått på jagt.
Ej heller får hon med handen vidröra jagtbytet, utan mannen räcker
henne på ett spett hennes andel af köttet. Åkerbruk idka de icke.
Ormar finnas icke i deras land, deremot stora och stickande myggor.
Fisk fångas i stor vmnighet och häraf lefva do såsom Iktyofageme
i Etiopien och såsom dessa af alltför stor hetta, så koka och
pulvrisera Lapparne fisken för köldens skuld. Så mycket hafva de dock
qvar af sin fångst, att de förvara en hel mängd och föra den
till grannlanden, till Norrbotten och Hvita Ryssland. De hafva
fartyg, i hvilka do olika delarne ej sammanhållas af spikar, utan af
senor och vidjor. På dessa färdas de utför de snabba elfvarne i
Lapplands bergstrakter, om sommaren nakne, för att i händelse af
fara kunna rädda sig genom simning och ur skeppsbrottet frälsa
sina varor. Några idka handverk och brodera så det är en lust
och bereda kläder med inväfdt guld och silfver.** De som
uppfunnit något till slöjdens främjande eller som upptagit något som
man fått från utlandet, åtnjuta allmän heder; de begåfvas nämligen
med en klädnad, i hvilken är inväfd ett bevis på deras konst, och
detta bevaras i familjen till ett vitnesbörd för framtiden. Farkoster,
kärl och alla husgeråd arbeta de bra och utföra till grannarno.
De drifva handel medelst byte och penningar, blott med ömsesidigt
samtycke och utan samtal, icke på grund af någon klen begåfning
eller ohyfsade seder, utan omedan de hafva ett eget språk, som
gran-narne icke förstå. Lapparne äro ett kraftigt folk, voro länge fria,
ehuru de anföllos af Norrmännen; slutligen underkastade de sig
Sverige och består deras skatt i dyrbart pelsverk. De välja på egen
hand en höfding, som de kalla konung, men svenske konungen ger
honom makt att styra. Han bär röda kläder, konungadömets
insignier. Lapparne komma till Sverige för att få dom i tvifvelaktiga
mål. Under resor gå de aldrig in i ett härbergo eller under tak, utan
tillbringa nätterna i det fria. Hästar hafva de icke, men i stället
tämja de ett vilddjur som de kalla ren, stort som en mulåsna, med
hårbeklädnad som liknar åsnans, två klöfvar och greniga horn
som hjortens, men lägre och med färre grenar.

Renen bär icke en ryttare på ryggen, men spännes för ett åkdon och
tillryggalägger på tjugofyra timmar en väglängd af 150,000 steg eller 30
schoener, hvilket de på sitt språk kalla att tre gånger skifta
horizont, d. v. s. tre gånger nå målet som de på långt håll sett stå
ytterst, hvilket är ett säkert vitnesbörd såväl om stor snabbhet som
om stora krafter hos djuret, som kan löpa en så lång sträcka, ehuru
det någon gång betar. Denna omständighet torde äfven äldre
författare hafva känt, ehuru genom ett dunkelt och osäkert rykte; de säga
nämligen att en del Skyter rida på hjortar. Den kristna religionen
hylla de icke, ej heller fly de den liksom eggade af ett judiskt hat
emot den; do erkänna den för att åtnjuta ynnest af de konungar, under
hvilka de lefva. Att icke flere äro kristne, är till en del de andliges
skuld, som antingen uppgifvit omsorgen om att undervisa folket eller
låtit Kristi tro, som der begynte växta till, åter blifva föraktlig, i det
de under sådan förevändning ville på folket lägga äfven sina skatter,
hvilket var lika odrägligt här som i hela kristenheten, hvarest det
ofta framkallat de häftigaste affall.”

Jag har hört biskop Johannes från Götaland säga:
»Oss som förestå Uppsala stift och inom detsamma
hafva en stor del af detta folk, höfves det icke att tala mycket om
vår vaksamhet som herdar, men vi hålla oss ytterst rena från den
skändliga snikenhet, som gör religionen till en förvärfskälla,
hvar-igenom vi icke gifva någon orsak åt detta folk att genom vårt
syndiga förvållande vara kristendomen obenäget.» Så förhåller det sig
med religionen hos Lapparne, men de äro för egen del och genom
arf från förfäderne afgudadyrkare, och efter det lefvande väsen som
på morgonen möter en utgående dömer han om dagens tilldragelser
och dyrkar det för dagen. Stenstoder uppresta på bergen hafva de
ock till gudar, do ingå äktenskap, söka järtecken med eld ock
flinta, hvilket bättre än allt annat motsvarar det äkta ståndets
mysterium och är upptaget med så mycken eftertanke som om det vore
kommet från Grekland, i det man föredrager elden, hvilket för öfrigt
äfven Romarne gjort. Med skäl må man derföre prisa dem,
eftersom de gjort något som påminner om det förnämsta folk i verlden.
Men det är vida mer att prisa att de föredraga flintan, dels emedan
det är ett hushällsrön, dels emedan det har en större betydelse i
enlighet med denna ceremoni, ty såsom flintan har i sig elden, som
genom slaget framlockas, så ligger hos båda könen lifvet, som
omsider genom ömsesidig förening bringas i dagen som ett lefvande
foster.

DE GÖRA OCK AF BLY FINGERLÅNGA TROLLSKOTT, HVILKA DE
AF-SKJUTA PÅ HUR LÅNGT HÅLL SOM HELST MOT DEM PÅ HVILKA DE VILJA HÄMNAS.

DEN TRÄFFADE FÅR EN SVÅR BULNAD PÅ BENET ELLER ARMEN OCH DÖR INOM TRE DAGAR AF HÄFTIG VÄRK.



Dessutom äro de mycket verksamme besvärjare. De knyta
på en rem tre knutar; när de lösa en, framkalla de dräglig vind,
lösa de äfven den andra, blir vinden häftigare, löses äfven den tredje,
framkalla de en verklig storm, alldeles som de gamle framkallade
blixtar. Denna konst använda de efter behag mot sjömännen ;
allteftersom de vilja gynna dem eller icke, hejda eller uppröra do flod
och haf. De göra ock af bly fingerlånga trollskott, hvilka de
af-skjuta på hur långt håll som helst mot dem på hvilka de vilja
hämnas. Den träffade får en svår bulnad på benet eller armen och
dör inom tre dagar af häftig värk. Solen går ned i dessa trakter
och då råder en oafbruten natt genom nästan tre vintermånader,
under hvilka de icke hafva något annat ljus än skymning, som väl
är klar, ungefär som månsken, men varar blott helt få timmar.
Den dag då solen återvänder på himlen fira de en fest mod stor
glädje.46 Sådan sed har detta folk, som ingalunda är så ohyfsadt
och tokigt, som Lappnamnet synes innebära. Men fordom, när de
lefde för sig och icke hade handelsförbindelser med grannarne och
icke kändo sina tillgångar, hade de ingen aning om det pris som
deras pelsverk betingar i vår vorld och bytte bort en stor mängd
deraf för obetydligheter. Det torde vara denna enfald, som gifvit
anledning till Lapparnes namn.

LAPPLAND, Skondiens nordligaste kända del, stöter intill en
för oss okänd verld, men begränsas för öfrigt af ytterhafvet enligt
följande beskrifning: .

Från detta haf utföra Lapparne en stor myckenhet fiskar
till grannlanden, Norrbotten och Hvita Ryssland, hvaraf man kan

2

Kust till
Kust till
Vidare till.

70°

80°

90°

72°

70°

70°

19

draga den slutsatsen att hafvet â båda sidor utsträotes mot norr.
Åt vester, går gränsen innerst i viken vid

Vardehus fästning under…………………… 54° 70° 30’

I söder gar gränsen härifrån efter en linie
ända till ………. …………………….. 90° 69°

Ur Norge:

Beskrifning af västkustens norddel:

Vardehus d. v. s. vakthus 54° 70° 30’
Ett starkt fäste till skydd för Lapparne.

(Framhävningar av PE)

Wolf Huber porträtterade bayraren Jacob Ziegler.

TEXTEN UR

Band I. 1878. Nr 2.

Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien
från år 1532.

Utgifvet af HANS HILDEBRAND.

Föredraget i Sällskapets allmänna sammankomst den 10 mars 1878.

I: SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR ANTROPOLOGI OCH GEOGRAFI.
GEOGRAFISKA SEKTIONENS TIDSKRIFT.
Société Suédoise d’Anthropologie et de Géographie. Journal de la Section anthropologique.

Talade Högomsmannens ätt sydursamiska? Del 2 av 5. Hövdingamakt, skogsfolk, järnsamer. En modell för sydursamisk migration! P. Ericson 2021

Vi vill i detta avsnitt hävda att Högomsriket (dvs Ramqvists Mellannorrland) med tiden kom att få en större utsträckning än man vanligtvis föreställer sig, och att de grupper av jägare, fiskare och järnproducenter och – nota bene – bönder som talade sydursamiska (på samma sätt som de urnordisk/proto-skandinavisktalande bönderna och de kvarvarande palaeo-europeisktalande fångsfolken i Medelpad med omnejd) ungefär samtidigt med språkbytesprocessen torde självvalt börjat betala tribut eller skatt till hövdingarna i Högom för att denna elit med sin förmodat kraftfulla och internationellt erfarna och av krigsveteraner bestående här skulle kunna försvara dessa remota centra och utposter vid fientliga anfall. Ett sådant system var en sine qua non garant för hövdingarna att säkra järn- och pälsleveranserna.

OVAN OCH NEDAN: Högomshövdingens sista vila. Foton lånade från Linda Wåhlanders ”forntidsblogg”: Illustration Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. (Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall.) Bild från Illustratörscentrum.
NEDAN: Högom. Jan Norrman, Kulturmiljöbild ca 1988-89.

Illustratören och arkeologen Mats Vänehems webbsida:


Mer om hövdingaättens textilier: Linda Wåhlanders blogg Linda Wåhlander – med forntiden runt knuten https://linda.forntida.se/?p=14365

Högoms skola 1970. Bild: Sundsvalls Museum via Digitalt Museum Foto:
Bo Schilling, Norrlandsbild. Detta (intill) var författarens lågstadieskola.
I fonden till vänster skymtar de folkvandringstida högarna.

På samma sätt torde samtida handelsstationer ha införlivats i Högomsriket, som alltså ha omfattat praktiskt taget allt land mellan Moälven (Gene) och Söderhamn med Ljusnan. Detta rike ser ut att även ha omfattat närmast hela dagens Jämtlands län. Det bör möjligen inte ens uteslutas att Dalarna Ovansiljan från Ore och västerut kan ha lytt under Högom, möjligen skulle till och med hela Dalarna (eller mera tidsenligt: Järnbäraland) en gång i tiden kan ha ingått i ett folkvandringstida Högom storrike.
Relationen mellan folklanden Alir och Sunded å ena sidan och Högom centralmakt å den andra är dock något outredd. Uppåt Ångermanälven fanns några betydande stormannagårdar, inte minst vid Holm i Överlännäs sn. Trafiken på Ångermanälven torde tidtals ha varit lite av allemansrättsbaserad, vilket dessvärre också kom att innebära (sannolikt ideliga) fientliga attacker, vilket vi avläser i fornborgar och vårdkasberg. Handelsstationer kom att byggas upp på Långön i Hoting (Ströms sn); men detta sker främst efter (nämligen sen järnålder eller vendeltid) den tid vi här mest intresserad oss för – folkvandringstiden.

Ovan och nedan: Bilder från Högoms gravfält via sidan https://utflykter.weebly.com/houmlgom.html


Något om själva Högom, vi påminner; Högoms gravfält är ett gravfält i HögomSundsvall (forna Selånger socken), som mäter 315×190 m och sträcker sig i nordväst- sydostlig riktning och delvis sönderbyggts. Det består av 10 synliga gravhögar från folkvandringstid, men ursprungligen bestod det av minst 17 gravanläggningar. Fyra högar är närmare 40 meter i diameter och höjden är mellan 4 och 5 meter. Övriga högar är mindre, mellan 5 och 15 meter vida och med höjden 0,3–2 meter. De mindre högarna har anlagts först och storhögarna troligen i ordningen 4, 3, 2 och 1. Via Wikipedia.

Högom i den modernare historien
Som påtalades i förra artikeln (del 1:5) har praktiskt taget alla äldre sundsvallsbor (45+ ?) upplevt det vanligtvis som skrämmande eller obehagligt uppfattade högomsmannenrummet (eller hövdingarummet) i Sundsvalls gamla museum. Sådana upplevelser hör mer eller mindre till vårt ”DNA”. Någon som kan vara lite mer lokal- och regionalspecifikt kan vara känslan av att ha vuxit upp helt intill Högoms gravfält. Vi som tillbragte en stor del av barndomens helger och sommardagar springande upp och ned för kullarna, spelandes fotboll eller spenderandes rasterna därvid vid – Högoms skola. En annan, helt angränsande fråga är den om miljonprogrammet Granlo – detta på intet sätt unika projekt men absolut omfattande för att ha ägt rum på norrländsk mark. En slags vision om folkhem och jämlikhet (dess mindre det sista, då de sociala skiktningarna blev minst lika tydliga som på 400-talet AD), ett där tryggheten för de små invånarna – barna – präglades av bilfrihet, gång- och cykelvägar och stora ytor där vi 1960-talistbarn kunde röra oss ostörda men samtidigt sedda från hyres- eller bostadsrättslägenheternas fönster. Dagis, parklek och säkra skolvägar. Undertecknad flyttade dit som tvååring och bytte till daghemmet där som fyraåring. Att vi sedan i åttaårsåldern sökte oss ut och byggde kojor i skogen och cyklade 55 km länge E4 och andra äventyrliga vägar är kanske bara en annan sida av samma mynt.

Hur och varför fick man bygga ett gigantiskt miljonprogramområde mitt på tingsplatsen?
Men sedan kvarstår alltså denna fråga. Och där får man börja med att ställa sig frågan hur det kom sig att man kunde få bygga villa- och radhusområden allra närmast Högoms gravfält, redan år efter andra världskrigen? En del svar infinner sig direkt: tomtmarken under 1940-talets lågkonjunkturår torde ha varit enastående eftertraktad: en trots stadsnärheten lantlig och idyllisk miljö. Dels hade man långtifrån klart för sig hela bilden kring denna pärla bland norrländska kulturmiljöer. Utgrävningarna inleddes 1949-51 och fortgick sedan praktiskt taget oavbrutet i drygt ett decennium; senare åter i omgångar tiill 1984. Dagmar Selling och Sverker Jansson var de första grävledarna, till storhög no 2. Storhög no 1 är ännu outgrävd, och ska markera slutpukten på epoken och var från 5600-talet AD. Olika grävningsledare vidtog (bl a Björn Ambrosiani, känd inte minst från Birka- och Helgö-undersökningarna) sedan 1954-1960 (mer om detaljer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt). Det kom sedan att vara förhållandevis tyst om Högom i ca ett par decennier tills dess att professor (numera emeritus) Per H Ramqvist ånyo med full kraft skakade liv i frågan och satte in Högom i en internationell och fennoskandisk kontext. Vi rekommenderar det mesta Ramqvist publicerat, och avser att i fjärde delen av denna artikelserie summera en del av hans arbeten punktvis.

Högom. Foto: Norrlandsbild ca 1949-50 inför första utgrävningarna på Högom.
Mer: https://digitaltmuseum.org/021017510820/en-grupp-man-star-vid-gravfaltet-i-hogom-nast-langst-till-hoger-pa-forsta
Snudsvalls Museum via Digitals Museum.


I grunden torde bygglovet ha berott på att kunskapen dåmera saknades om Högoms framskjutna roll i ett folkvandringstida proto-Sverige. Sedan kan man naturligtvis allmänt inte direkt påstå att kulturarvet vördades i någon större omfattning i det efterkrigstida folkhemssverige.

Återställningsarbete och Högom/Granlos fortsatta framtid
Man hade redan under perioden 1947-49 iordningställt en handlingsplan som i allt väsentligt genomfördes för att återställa kulturmiljöerna (eller som det kallades då: fornminnesområdet)

Arbeten i samband med Högomutgrävningarna. Foto: Gunnar Westerlind, Norrlandsbild 1960.
Sundsvalls Museum – Digitalt Museum.


OVAN OCH NEDAN: Författaren med sambo Monika på exkursion i Gulldynt, Vörå socken i Österbotten juli månad 2020.
Om Gulldynt och kvänska innanhavsriket – se nedan. Foto: Monika E. Pensar.
Gulldynt i Vörå är en annan folkvandringstida plats. Dess relation till Högomsriket är ännu i nulägetokänd, mern de torde i allra högsta grad ha känt till varandra som mer eller mindre närmsta grannar. Vörå och Kyrodalen också i allra högsta grad en samlingsplats för makt och internationellt utbyte. Foto: författaren sommaren 2020.

VAD VAR HÖGOM?

Vad var Högom? Om ett väletablerat samlingsrike i ett välorganiserat embryonalt småkunga-samlingsrike i Mellannorrland.


Ånyo en påminnelse:

Storhög nummer två, hövdingagraven, grävdes ut 1949–1951. [ —] Högen visade sig innehålla ett tre meter högt stenröse, 19 meter i diameter med en rest sten på toppen, en manlig symbol. Under röset låg en kammargrav med måtten 5×2 meter. En uppskattning säger att det tagit 80 personer två månader att bygga gravhögen. Tyngden av sten och jord hade pressat ihop hela kammarkonstruktionen av trä till ett på många ställen inte mer än decimetertjockt lager. Kammaren kunde därför inte undersökas på plats, utan göts in i gips och det omkring nio ton tunga paketet fraktades till Stockholm för undersökning inomhus. Vid röntgen av innehållet avslöjades oväntat en av de innehållsrikaste folkvandringstida gravkamrarna i Europa.

Den döde, känd som Högomsmannen, hade lagts på björnskinn och graven innehöll såväl vapen som hästutrustning, redskap, personlig utrustning, klädedräkt, fat, tallrikar och olika kärl. Ofta var föremålen i dubbel uppsättning, två kammar, två saxar, två glas etc. Många föremål var importerade från Europa och västra Skandinavien. Graven kallades hövdingagrav av utgrävarna på grund av det ovanligt rika innehållet och gravhögens storlek. En utgrävning 1984 i en outgrävd del av högen gav vid handen att det under denna ligger rester av flera husgrunder. Högen dateras till omkring år 500 (Wikipedia igen. Källa där: Per H Ramqvist: Högom. 1990).

Så.
Det här Högomsriket hade existerat sedan 400 AD; men det är mera osäkert hur mäktigt det var under de allra första decennierna av dess existens. Men mycket talar för ett handelsnätverk med en redan då väl utvecklad järnframställningskunskap tillika å ömse håll skickliga handelsfärdigheter och (sannolikt av de sydursamisktalande migranterna) ett tidigt välutvecklat logistiskt system. Kanske med vintertida rentransporter vintertid; men det låter vi hittills vara osagt.


VILKA VAR SKOGSFOLKET?

Järnsamerna” – en del av skogsfolket?
Och vilket var skogsfolket?

Och vilket var skogsfolket? Det vi menar är att detta i hög grad bestod av sydursamisktalande människor i s k fångst- eller skogsmarken. Förmågan och kunskapen att skapa järn från myrmalm hade man tagit med redan från tiden i det sam-östersjöfinska ”urhemmet” (förvisso en mycket tveksam term!). Kulturgeografiskt befinner vi oss i en glipa mellan asbetskeramiken och romerska bronserna – ett utrymme som tämligen bergsäkert fylldes av sydursamisktalande, dels migranter, dels stammar med de nyssnämnda nyliga allierade, grupper som snart skulle komma att byta språk (Karta nedan från Bergstøl: ”Creoles in Iron Age Norway” 2004).

Kjell-Åke Aronsson upptäckte under sin tid som länsantikvarie i Jämtland järnframställningsplatser som kunde kopplas till samisk eller proto-samisk verksamhet, huvudsakligen från 700-talet AD/e.Kr. Vid senare undersökningar har man upptäckt att sådan verksamhet indikerades redan ca 400 AD/e.Kr.

Asbestkeramik kontra romerska bronser. Den uppmärksamma läsaren ser ”glipan” i ”vårt” område.
Ur Jostein Bergstøl 2004.


NEDAN: En modell för sydursamisk migration!

En kronologisk historiografisk modell över Mittnordens etno- och språkhistoria första årtusendet AD
Baserad på Heikkilä, Ambrosiani, Piha, A. Aikio, Ramqvist


185 – 215 AD: Sydursamisktalarna breder ut sig geografiskt i området mellan Bergslagen och norra Jämtland. Nya tillskott kommer under de närmast följande århundraden; och periodvis i betydande mängder, ända fram till ca 650 AD (Heikkilä 2014, Piha 2020). Man förenar sig med fångstmarksfolken.
I ett av de kommande artikelavsnitten tittar vi lite mer i detalj hur processerna kring utbredningen kan ha gått till.
Sydursjösamer torde vara den tidigast urskiljbara gruppen (ca 220 – 240 AD)
Tills vidare ( till ca 450) dominerar dock ett palaeo-europeiskt substratspråk.
160 – 500 AD tidig urnordiska talas. Huvudsakligen söder om 60:e breddgraden.
225 – 400 AD Sydursamiskan tar lingvistiskt gradvis över ”sina områden” efter ungefär fyra-fem generationer.
300 – 550 AD Epoken Mjälleborg på Frösön
380 – 450 AD Ytterligare vågor av sydursamisktalare inträder från finländska hållet.
400 – 500 AD Ursamiska proto-varietet/-er blir snabbt (de) allom dominerande handelsspråk/-en över Kvarken.
Den här processen har inletts redan 200 AD när stammar börjar lämna sina senaste kärnområden i Insjöfinland.
400– 550 AD Högoms flerrikeskungadöme byggs upp, och kollapsar. Allianser med sydursamisktalarna med lokala och regionala stödjepunkter (utvecklar i kommande artikeldelar).
450 AD Hunnerna har trängt fram till södra och sydöstra östersjöstränderna. Eventuellt är även herulerna en maktfaktor; det har talats om huruvida hövdingaätten i Högom skulle ha krigserfarenheter därifrån, eventuellt till och med ha en herulisk härkomst. Elitallianser med ostgotiska eller ostgermanska folken t ex i nuvarande Ungern förekom (t ex med gepiderna på 300-talet AD, dit en skandinavisk kvinna gifte sig sannolikt i folkvandringstidens allra första år, dvs på 370-talet AD, Källa: Linda Wåhlanders blogg linda.forntida.se).
Vi försöker i kommande avsnitt något utreda herulernas samtida betydelse.
450 – 650 AD Storhetstiden i Gulldynt, Österbotten: ”kvänska (innanhavs-)riket” kan antagas ha upprättas.
450 – 525 AD Palaeoeuropeiskan dör ut i Norrland
325 – 775 AD ca Ursydsamiskan dominerar i södra och mellersta Norrland samt i Dalarna och stora delar av Bergslagen,
400 – 480 AD ca Järntillverkningen kommer igång än intensivare, och boostar Högoms elits rikedomar mer och mer.
Samtidigt stärks pälshandeln, men dess produktion och jakten förskjuts till fjällen (”Stallotomter”) därför att så gott som alla de gamla fångsgropssystemen används som blästergropar vid en alltmer intensifierad mycket välorganiserad myr- och järnmalmstillverkning, som sydursamisktalarna hade med sig från början (Bergstøl 2004). Dito period: Kristendom introduceras redan i Skandinavien!
Ca 400 – 550 AD Sydursamisktalarna breder ut sig såväl personellt som språkutbredningsmässigt vidare geografiskt i området som sedermera kommer att kallas Ångermanna lappmark och inemot Västerbotten. Umesamiskan skapas via en språkform som kanske kunde kallas proto-umesamiskan.
535 – 536 AD ca Epidemier, och Leväluhta antagna offerplats.
550 – 560 AD ca Ytterligare vågor av sydursamisktalare som migrerar över Bottenhavet.
600 AD ca Utpräglad fyndtomhet i Norrland. Stora samhälleliga omvälvningar.

Indikerande insjögravar?
Viktiga folkvandringstida kulturmiljöer av typen insjö- eller fångstmarkgravar bör kunna ge en skaplig indikation på hur de järnproducerande sydursamisktalarna etablerade sig i s k ”Mellansverige” och södra samt mellersta Norrland.

Kontaktytor, tribut
Vi ser Högomriket som mer omfattande än vad man vanligtvis föreställer sig, på så sätt att sydursamisktalande och andra insjögravfolk/skogsfolks bebyggelsecentra lätt kunde råka ut för fientliga anfall, varför tribut bör ha givits till Högoms här för att försvara inte minst skogsfolkens järnhantering. Detta kan ha inneburit att deras trakter gradvis kom att övergå inom Högomrikets immateriella (?) eller åtminstone förmodat icke monumentala yttre gränser. Sunded skulle ”inrikes” förvisso ha kunnat utfört sådana tjänster också, i ett lite mer raffinerat utbytessystem.

Platser – några exempel (platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns)
Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD
Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD
Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD
Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD
Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD
Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD
Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD
Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar:
Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD
Rödö 2. 264/470/640 AD
Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007)
Revsund sn 400 – 550 AD

De jämtländska insjögravarna liksom de närmare belägna inom Gävleborgs län, inom Medelpad och enstaka liknande eller på annat sätt relevanta fynd i Ångermanland samt eventuellt annat i sydligaste Lappland kommer att tas upp till behandling i någon av de kommande artiklarna. Mjälleborgen är lite för samtida med händelserna i söder för att det ska kunna avfärdas att dess byggande har samband med sydursamernas migration.

Insjögravar i Norge.
Mönstret med insjögravar fortsätter in i Norge, främst i Hedmark och Oppland.
Detta kommer vi ej att ha möjlighet att arbeta vidare med i den här artikelserien; men hoppas kunna få återkomma till denna mycket spännande problematik i andra sammanhang!

Bilden: Hedmark och Oppland fylken. Via NRK.



Tidiga lånord till sydursamiskan
Exempel på tidiga lånord från urnordiska och proto-skandinaviska och des datering, via Piha (2020)

Saajve 200-600 AD = Helig, kopplas till fångstmarksgravar.
Aajmoe 200- AD = andra världen, andra sidan (egentligen ”de dödas kungarike”)
Aassjoe (osäker datering) = ässja
Aernie (osäker datering) = härd. Via urnordiskan
Jaemedh (200- AD) är ett urfinsk arvord som betyder ”att dö”. Det avviker från det uralistiska mönstret.
Heikkilä (2014) har med hjälp av ett ord vid yttersta sydvästra finländska kusten fastslagit att (sydur- *) samerna (* Utgår vi från, analogt med Piha 2020) ännu bebodde trakten kring nuvarande Nystad ännu 650 AD.

Odaterade lånord
Bïerne, beere = björn från protoskandinaviska bernu.
Duvrie = björn från Urgermanska deuza, jfr fornnordiska dýr.
Härutöver kan nämna öarna benömnda Sållen, Sollen, ett fornbaltiskt ord som sydursamisktalarna av allt att döma hade med sig och avsatte på Dalarnas öar samt i Amungen och på andra håll i södra Norrland och Svealand.

Religiösa företeelser och kosmologi
Det finns stor anledning att antaga, att en hel del av skogsfolken tillika de ”ursprungliga” sydursamisktalarna kom att anamma Högomsrikets dominerande religion, asatron. Uttrymmet och tiden medger blott ett par exempel på etymologiska beröringspunkter, även här via lånord:

Bïegkeolmaj (äldre ortografi?) = Vindmannen, en gudom
Maanoe = måne, via proto-skandinaviska (PS)
Raavke = uppenbarelse, spöke (jfr PS drauga, draugaR)
Bissie = helig ev. via protogermanska wixa (kan också ha vesturalisk anknytning)

Naturligtvis är det oerhört intressant att försöka följa en tes om assimilation och ackulturering såpass tidigt i historien. Vår utgångspunkt för det här arbetet är ju just att samer och protosamer levt under, i och intill en mängd olika statsbildningar (samt embryonala stater) i tidigare historiska och förhistoriska epoker, i sin tur en följd av vårt projekt Bottniska samer.

Vi hoppas få möjlighet att diskutera dessa senare aspekter vidare framöver. Fortsättning följer!

Peter Ericson, Helsingfors 31 januari 2021

NEDAN: (Tidiga) 500-talets (AD) småkungariken.

Schematisk karta över minst tretton möjliga ”småkungariken” i 500-talets Norden,
identifierade utifrån geografisk täthet av högstatusfynd.
Leos vän – Eget arbete. Wikimedia Creative Commons,.
Schematic map showing separate Nordic regions of central settlements during the Migration Period (c. 400-600 AD), interpreted as at least 13 possible petty kingdoms. Based on analyses of ancient finding concentrations, made by Umeå University.
Map based on: http://www.umu.se/archaeology/publikation/ae/hogom.html (archived link: https://web.archive.org/web/20050415210943/http://www.umu.se/archaeology/publikation/ae/hogom.html)
Hövdingasvärdet, detalj, Högom, Selånger socken. Foto: Gunnel Jansson, ATA. Originalet ägs av Sundsvalls Museum.



———-

NÄSTA GÅNG, i nästa artikel: Samspel och konflikt över Bottenhavet
Högom mellan Ödmården, Frösön och Gene: Regionala och större krig, trälar.
Fornborgar i folkvandringstid
Hotande epidemier
TINGET samt handels- och maktcentra på HÖGOM
Ceremonier, elit och undersåtar.
Sydursamiskatalande, järnproducerande fångstfolk och bönder – om deras status i Högomriket
Lånord i sydursamiskan före och efter Högoms storhetstid

Kommande gånger:
Ceremonier i ett förkristet Norden.
Sociala, sociokulturella och sociolingvistiska processer.
Metoder och diskussion om etik, estetik och etnicitet.
Slutdiskussion! Försök till falsifiering. Svar på nya frågor, som uppstått.
Tidigt konflikterande religioner eller synkretism?

För-samer i hela Norden – förenen eder? Peter Ericsons föreläsningar feb-mars ’21

”Församer i hela Norden under folkvandringstid?” och järnålderns mångkulturella utbyten ett av är årets teman
Föreläsningar & anföranden kring Samiska folkets dag
kan beställas till to 4 feb och lördag 6 feb (samt vidare i mars).

Obs mest prisvärt är att boka nu för februari och mars.
Kommande månader blir generellt dyrare
!



Föreläsning 60-80 min inkl frågor.

– Online Sverige från 6 400 SEK exkl moms.
– Online Finland från 490 euro ex oms.
– Live Finland, coronasäkrat. Priser startar på 560 euro ex oms.
– Anförande live (eng./sv.) max 25 min från 390 euro ex moms.
– Online till skolor från 370 euro ex oms.

Anförande max 30 min: – (minus) 80 €, – 1200 SEK jämfört med ovan.

Fyra titlar:

1. Samernas historia i Finland år 0 – 2021

2. Fördrivningarnas historia (etniska rensningar, tvångsförflyttningar etc) ***
Tribut och samarbeten, mellanfolkliga kontakter i Norden med fokus på samer 170 AD – 2021 AD.
Arbetstitel, specificeras i helgen. Pris 30% högre än övriga titlar.

3. Järnsamer, för-samer och sydursamiska i södra och mellersta Norrland 200-600 AD.

4. Om tre samiska föregångskvinnor: Margareta, Maria Magdalena och Elsa.

Välkomna att boka: saepmietalks@gmail.com
Eller helst: ring/sms +46729070058

TALADE HÖGOMSMANNEN SYDURSAMISKA? Del 1:5, ur en längre studie av folkvandringstida samhällen. Av Peter Ericson. 1. Inledning.

Eller: ”Mången tunga talades i det mångfacetterade Högomriket. Hur mången?”
Extrakt ur en kommande, väsentligt längre text. Spin-off av projektet Bottniska samer.
Av Peter Ericson

Referenser och litteraturlista i källartikeln.

————————————————————–
SYDURSAMISKA = Att notera om detta ord: Egentligen skulle vi nästan lika gärna kunna kalla det för proto-samiska. Men nu då språkhistoriker och arkeologer (eller både och, som Minerva Piha) går allt djupare in i detta område, krävs mera finstämda begrepp. Därför har sydursamiska skapats som begrepp. Det avser föregångaren till dagens sydsamiska och den anses ha utbrutit sig strax efter år 0 från övriga samiska proto-varieteter. Ett antal talare har begivit sig västerut i en första migrationsvåg, som sedan följs av flera
(vi ska i ett kommande avsnitt försöka relatera detta till en detaljerad klimatologisk studie av romersk järnålder samt relatera till andra väsentliga drag i dessa epokers historiska utveckling).
Sydursamiska kan sedan delas upp i äldre, mellan- och sensydursamiska. Vi kommer förmodligen att få använda några av dessa begrepp när vi ska relatera till Högomrikets utveckling, som i väsentlig utsträckning är samtida med sydursamiskans utveckling på ”mellansvensk” mark.

————————————————————-

De folkvandringstida gravhögarna i ostliga delen av Selångers socken har sysselsatt kulturmiljövårdare under väldigt lång tid.
Och frånsett att vi ”gamla” (ordet blir lite futtigt i det förhistoriska perspektivet) granlobor lekt, sprungit – upp- och nedför kullarna, åkt pulka samt haft somriga och söndagsutflykter med våra föräldrar på dessa ljuvliga kullar, har vi oldtimers under våra tidiga skolår i ändlösa sessioner vallats förbi Högomsmannen (bild nedan) och fått besöka det skrämmande rummet med alla fynden och benranglen.

När vi nu vet att ursydsamiska de facto talats i närområdet (Piha 2020a, 2020b) samt under vendeltid (analogt med Aikio 2001, 2004, 2006, 2009 osv) i mesta delen av Finland (Heikkilä 2014), är det hög tid (om uttrycket tillåts!) att gå lite på djupet i frågeställningen om Högomrikets språk samt hur det fungerade i övrigt internt och externt socialt, med handel och andra kontakter med t ex Rom, hunnerna, germanerna, esterna, gutarna och kvänerna – samt om i vad mån etnicitet hade någon framskjutande plats i denna tid eller i detta rike.

Etthundraåttiogradigt panorama på Högomkomplexet inklusive näraliggande, uppsatta runstenen.
Creative Commions, fotogradf: Freddan 183, via Wikipedia och Wikimedia Commons.

Högomsmannen

Högomsmannens dynasti och dess rike


Per H. Ramqvist, professor emeritus i arkeologi (bl a på Mitthögskolan, Mittuniversitet och vid Umeå universitet) har ägnar svårfattbara mängder tid åt att analysera och studera Högomriket, eller som han själv föredrar att kalla det, småkungadömet eller -riket Mellannorrland. De folkvandringstida högarna antas vara de pregnanta, talande och samtidigt ödmjuka lämningarna av ett förmodat centrum i ett för tiden ansenligt rike. Jag citerar Wikipedia, som bygger dels på de ursprungliga undersökningarna Högom, dels på Ramqvists:

Högom var [—] en del av ett norrländskt småkungarike bestående av sju geografiskt åtskilda folkland fördelade längs norrlandskusten och vid Storsjön i Jämtland. Gravfältet uppvisar stora likheter med det i Bertnem i Norge och gamla Uppsala, varför det är troligt att dessa stått under inflytande av varandra och att de vid denna tid förmodligen var säte för sina respektive småkungadömens ledarskikt. I princip bodde, levde och begravdes tre till fyra generationer småkungar på dessa platser. De sex fornborgar som finns i Medelpad har samband med småkungadömet. Det var bara representanter ur samhällets övre skikt som höglades, en eller två individer per generation. Sannolikt ligger i högarna 4, 2 och 1 tre generationer småkungar. Under 500-talet upplevde småkungadömet en politisk kollaps och hög nummer ett representerar slutet.

Gårdarna tappade sin elitbetonade prägel under vendeltiden det vill säga från 550-talet och fram till vikingatid, och de samhälleliga strukturerna i hela Mellannorrland kollapsade från 600-talet. Tänkbara förklaringar är klimatavvikelsen 535–536 [—] och eventuellt den påföljande Justinianska pesten som började spridas i Europa från 541 och skapade ödeläggelse även i Norden.

Högomsmannen. Från basutställningen på Sundsvalls museum ”Hövdingen i Högom”, rekonstruktion av stormannen [eller hövdingen/kungen. PE anm.] till häst. Sundsvalls Museum via Digitals Museum. Fotograf: Anna Porsmyr för Sundsvalls Museum.

Vilket språk talade Högomsmannen
och hans för- samt efterföljare?


Eftersom vi på senare tid fått oss till livs den idag plausibla tesen (Piha 2020 * ) att sydursamisktalare redan 200 AD ska ha begivit sig – en för sin tid ansenlig mängd – västerut för att bygga sig en framtid i det som nu kallar södra och mellersta Norrland samt Dalarna i nuvarande Sverige, så är det här en högst befogad fråga i dagens läge. Fler sydursamisktalade skulle sannolikt följa under de därnäst tre-fyra kommande århundrandena.

Var Högomsmannen rentav same, för- proto- eller sydursame?


På dessa frågor ska jag titta lite närmare i det här artikelsammandraget, och i den artikel som ligger till grund för det.

Granlo idag. Författaren växte upp här under småbarna- och de första skolåren.


Frågorna som bör försöka besvaras


Till att börja med bör vi ställa oss följande frågor (av utrymmesskäl fokuserar vi mest på ett par av dessa just här i bloggsammanhanget. Vi försöker dock förhålla oss något mer ingående på samtliga frågor):

1. Hur försiggick sydursamisktalarnas migrerande från Insjöfinland till s k Mellansverige och södra (och eventuell mellersta) Norrland?
2. Hurdant samspel kom att utspela sig mellan de olika gruppen i folkvandringstida mittersta Sverige – eller Mittnorden?
3. Hur långt norrut utmed sedermera svenska kusten existerade urnordiskan?
4. Vilka substratspråk och -grupper fanns i folkvandringstid, och vilket inflytande utövade dessa samt hur länge utövades ett eventuellt sådant inflytande? I den här bloggartikeln fokuseras lite extra på denna fråga.
5. Varför lämnade sydursamerna områdena mellan Päijänne och Saimen (tidigare Lapwesi), dvs det s k finländska insjödistriket, på engelska kallat Lakeland (jfr Lakeland Saami, Aikio 2012, ibid nedan).

  • Minerva Piha 2020: ”Archaeological and lexical perspectives
    on indigenous South Saami religion”

    In: Sarks: MONOGRAPHS OF THE ARCHAEOLOGICAL
    SOCIETY OF FINLAND. Link: http://www.sarks.fi/julkaisut_masf.html
Hans Lindqvist foto. Wikimedia Commons. Via https://commons.wikimedia.org/wiki/User:Bamsefar75

Bakgrund


Vad känner vi då för kända och okända språk mellan Dalälven och Karesuando (och på samma breddgrad i dagens Finland) under järnåldern? Vi vänder oss till Ante Aikio (2012):

(a) Palaeo-lappländska (alt. palaeo-lappmarkiska) eller Palaeo-Laplandic

Hypotetiskt språk utifrån främst låneord i ursamiska formerna.

(b) paleao-insjöländska eller Palaeo-Lakelandic

Likaledes hypotetiskt enligt samma språkhistoriska tankefigurer.

(c) Ursamiska, sydursamiska, nordursamiska eller Proto-Saami

Den felande länken mellan proto-formerna placerade mellan Ladoga och Onega.

(d) Proto-germanska eller Proto-Germanic

Ansedd att senast ha dykt upp 150 AD; men dess nordligaste utbredning är rejält oklar t o m folkvandringstid.

(e) Proto-östersjöfinska (eller proto-finska) eller Proto-Finnic

Aikio som skapat (möjligtvis en smula utdaterad!) kartan härintill placerar denna språkliga urform söder om Finska viken enligt gammal traditionell modell; men den kan lika gärna anses ha sin upprinnelse i södra eller västra finländska sjödistriktet. En inte alldeles oansenlig språkhistorisk skola placerar denna urform på Karelska näset.

Kartan bör inte betraktas som en absolut fixerad sanning, men som en skiss över kunskapsläget för cirka ett tiotal år sedan.

Karta från: ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”, in Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 266, 2012. Länk: https://www.sgr.fi/sust/sust266/sust266_aikio.pdf

Fortsättning följer… Väl mött i Del 2!

Samer i stormaktstida Sveriges riksdag … ?

Det korta svaret är ”Ja”. Men den faktiska verkligheten är invecklad.

På sistone har det alltså talats en del om den beramade samiska representationen vid ståndsriksdagens, i bondeståndet. Den ska enligt Cramér – Ryd ha ägt rum 1602-1762.

Vår utgångspunkt är att detta i huvudsak handlar om en symbolisk representation.

Vi har det senaste dygnet gjort några punktnedslag; av vilka främst bör nämnas 1732-34 och 1760-62, av vilka vi praktiskt taget läst det digitaliserade riksdagstrycket för bondeståndet från pärm till pärm.
Den tidigare perioden röjer ingen som helst samiska representationen; men antyder möjligtvis att den enda (icke-samiska) norrlandsrepresentanten på ”sverigesvenska” sidan tänks att även representera samerna.

En förteckning över hela 1600-talets samlade riksdagar visar inget av intresse förrän 1625, ett namn vi ska utreda: nämligen under Torne, en Hans Hendersson. https://weburn.kb.se/riks/metadata/06/21798706.html

En bit in på 1600-talet vet vi sedan tidigare att Kemi lappmark hade tvenne representanter. Till detta, och till tidigaste 1760-talets representant/-er från samma lappmark återkommer vi. Liksom till tornererepresentanten 1615.

Sökandet fortsätter, utan tvekan!

Peter Ericson 3 januari 2021

H Ä R finner du alla ståndsriksdagens digitaliserade riksdagstryck: —> https://riksdagstryck.kb.se/


Illustration: Johan Fredrik Höckert, Slottsbranden (1866). Public Domain.

Johan Fredrik Höckert: Slottsbranden i Stockholm den 7 maj 1697. NM 1355

Sámi Bowfolk Defenders, Olaus Magnus’s Memory Motel & Medelpadia pt II

More on Olaus Magnus and Medelpad in upcoming blog posts.

Book 4, Ch. 2. On the Wildness of the Dwellers in the Forests.

Sámis in the Finnmark are defending themselves against seafarers they believe are pirates. The fire on the shore is a trick to get ships to run aground. 

Book 4, Ch. 3. 
More on the Wildness of the Dwellers in Forests.


The woodcut shows three laps on skis and dressed in fur coats. They have risen their arms – two of them with bow and arrow and one with spear and some kind of sabre

”in til dess de kunna bliwfa härifrån orterne afförde — blifwa grepne och til publiqt arbete satte, samt så länge der wid qwarhåldne” – Sydliga samer rensades etniskt: stärkta bevis i form av nyss funnen lagtext, 1723. Del 1:2.


En del av flera omfattande fynd som gjorts på sistone av Saepmie Times‘ redaktion.

RIKSDAGSBESLUT: RESOLUTION PÅ PRÄSTERSKAPETS BESWÄR 1723 (dvs i hög grad responsen på von Westens brev till jämtlandsprästerna / PE): II. s 2570f.

Kongl. Maj:t hafwer redan under den 1. Sept Åhr 1720 låtit, angående Lapparna utgå dess nådige Befalning, at, som de tilfoga Allmogen hwarjehanda olägenhet, samt skada och förderwa Skogarna, ty skulle de igenom det ena Länet til thet andra blifwa förde och beledsagade, til dess de, med deras rätta hemwister uti Lapmarcken, kunde komma at stadna. At sådant icke är efterlefwat, upptager Kongl. Maj:t med misshag, och wil dess förra derom utgångne Förordning til fullbordan och wärckställighet hafwa förnyat : Åliggande doch wederbörande Landzhöfdingar och Crono=Betiente, at noga efterfråga, til hwad Försambling sådane Lappar sig hålla, in til dess de kunna bliwfa härifrån orterne afförde. Imedlertid skola alla de, som icke med någon Kyrckioheders bewis gitta intyga, at de Gudztiensten uti någon wiss Försambling biwista, uti Christendomen nödigha underrättelser aga, och sina salighetsMedel bruka, blifwa grepne och til publiqt arbete satte, samt så länge der wid qwarhåldne, in til desss de alfwarsam åhåga wisa, at låta leda sig til Guds kundskap, och träda utur deras fåkunnighets mörcker.
Så böra alle Judar, Landstrykare, Trådragare och hächtmakare, som fara omkring Landet, til följe af Kong. Maj:ts, uppå Prästerskapets Beswär Åhr 1660. gifne Resolution, fasttagas och til Cronones arbete brukas –


[Nästa gång: ”tattarplakat” och sikte på permanent landsförvisning för vissa grupper]

Detta är förresten exakt det tankegods och den grund varpå i princip alla till samernas parter motstående intressen i samtliga rättsinstanser vilat sin sakframställan uppå; från Ljusnedalsmålet för 130 år sedan via Skattefjällsmålet, Härjedalsmålet, Nordmalingsmålet och fram till de allra senaste processerna som Girjas.

De etniska rensningarna försiggick senare än vad vi blivit vana att tänka: de flesta ganska exakt för tiden för Carl von Linnés lappländska resa (dvs kring 1732), vilket naturligtvis kommer att få betydelse i studierna av Blomsterkungens verksamhet inte minst i samband med den resan och åren närmast därefter. Se vidare Magnil Eli Olssons (förr Eskil Olsson) studier! Det här innebär också att det torde finnas flera extra husförhör, specifikt avhållna med samer och andra minoriteter; också en bit in på 1730-talet.

Linné av Hollander 1853 efter förlaga av Hofman 1737. Är han sinnebilden av kulturell appropriering? Och varför reagerade han inte starkade vid de omvändelseförsök han bevittnade som gick ut på grövsta sortens tortyr? Mer om detta i nästa avsnitt. Bild lånad av ”Eskils (Magnis Elis) historieblogg”: https://eskilshistorieblogg.home.blog/2019/10/28/carl-von-linnes-ogonvittnesskildring-av-en-samisk-boplats-i-appelbo-1734/


Dessa fördrivningar och dess dokumentation är också bärande skäl till att vi aldrig bör försköna de inrättade träldomsliknande tjänster (försköna med att kalla samerna ifråga ”sockensame” eller annat anakronistiskt) som skapades härutav; nämligen sockenlappsinstitutionen. Samer i söder bör f ö aldrig förknippas med dessa skamliga etniska rensningar; utan dessa samer benämns lämpligen antingen efter sina person-/släktnamn eller sin näring/region/uppehållsort. Samer som tvingas vara sockenlappar bör också till sitt historiska eftermäle få kallas exakt det som deras på flera håll fruktansvärda belägenhet innebar. På somliga håll kunde man dock skapa sig en dräglig tillvaro och bygga upp sina renhjordar på nytt.

Vi kommer i flera artiklar och andra former ägna oss i detalj åt ett större antal nya fynd kring de fördrivningar och etniska rensningar som pågick under inte minst runt 1650- samt 1720-30-talen. Häng med!

Del 2 av detta utkommer kring nyår.

Peter Ericson
Historiker
Sakkunnig
Bloggare

”in til dess de kunna bliwfa härifrån orterne afförde — blifwa grepne och til publiqt arbete satte, samt så länge der wid qwarhåldne”

Länk igen till Magnil Eli Olssons (tillika i Saepmie Times redaktion!) intressanta historieblogg:
https://eskilshistorieblogg.home.blog/2019/10/28/carl-von-linnes-ogonvittnesskildring-av-en-samisk-boplats-i-appelbo-1734/


S I R T Y A – The Aboriginals BEFORE Nenets… Just a fairy-tale, or … ?

S I R T Y A – The Aboriginals BEFORE Nenets…
Just a fairy-tale, or… ?


”A tiny beautiful race, white-haired and white-eyed, shunning daylight to live underground in the Siberian tundra – this sounds like the stuff of legends. And yet, every story has a drop of truth. As the Nenets culture of the Yamal Peninsula have always said, they were not the first to inhabit the Arctic. When they arrived, another people were already living there. The Nenets call them Sikhirtya. ” (Tamara Kula 2015)

(My emphazising. / PE)



Läs mer här: http://www.circumarctic.com/news/sirtya/?fbclid=IwAR05GwNXVEpcClhr3cCV7_Z55bF2mGFr1bXED96SKiKkii9WgFJQ1nLI7SQ

”Jag sökte en björngrav, och fann ett (mer än) millenniegammalt innanhavsrike … ” (del 1 ur Bottnisk odyssé 2020)

Det här är del 1 av en tänkt hepta– eller oktalog, dvs en serie av sju eller åtta rapporter om sommarens exkursioner

Grundskatan, Lövånger socken, Skellefteå kommun i junis yttersta dagar 2020.
Bilden kan innehålla: himmel, växt, träd, utomhus, natur och vatten

Bilden kan innehålla: personer som står, himmel, växt, träd, utomhus och natur

Vårt mål var den beramade (om uttrycket tillåts) björngraven, vilken i tiderna föranledde en milt talat mycket animerad diskussion mellan å ena sidan Noel Broadbent och å andra sidan Per H. Ramqvist och andra höjdare inom nordsvensk arkeologi. Noel är enormt skicklig men understundom grovkorning och därmed gärna svårförståelig.

L A N D V R E D E T 
Med själva björngraven må det vara hu r det vill; poängen med denna plats är Landvredet; något som gör den till kanske den allra centralaste platsen vad gäller sälfångst och i hög grad handel med dess produkter. Det handlar då om ”The” Landvredet; det största och det viktigaste. Härifrån kom för undertecknad steget inte att bli särdeles långt till att börja grunna på vilka allianser och nätverk som beseglat dessa vatten och landstigit dessa kuststräckor, öar, holmar, kobbar och skär.

Bilden kan innehålla: 1 person, står, träd, himmel, växt, utomhus och natur
Bilden kan innehålla: himmel, träd, växt, moln, utomhus, natur och vatten

” …den handel, som birkarlar och ryssar hittils brukat, skulle tillhöra Stockholms borgare” – Artikel: ”Om det botniska handelstvånget” av Oskar Fyhrvall (Historisk Tidskrift, 1882) 1:4

"Om det botniska handelstvånget" av Oskar Fyhrvall
Historisk Tidskrift 13 (1882) Del 1:4

Via RUNEBERG.ORG!
Not: Texten är maskinläst; redigerar i mån av tid! / PE 

Ziegler 1532.

Botniska vikens kustländer befunne sig vid nyare tidens 
början på en kulturgrad, som måste betecknas såsom tämligen 
låg. Befolkningen var till sitt antal obetydlig samt bodde spridd 
på kusten eller ett stycke upp längs efter de stora elfvarne. På 
hela den nära 200 mil långa kuststräckan fans norr om Gefle 
och Ulfsby ingen enda stad, blott här och der ett obetydligt 
fiskläge eller en hamnplats, som endast vid fisketiden eller vid 
något marknadstillfälle någorlunda upplifvades. Produkterna, 
som detta område afkastade, voro visserligen hvarken få eller 
af obetydligt värde, fastän naturligen sådana, som ett i kultur 
mindre framskridet land kunde hafva dem. Vid de talrika skä- 
ren och öarne vimlade täta stim af strömming och annan fisk, 
och uppför de breda strömmarna trängde laxen i lika täta skaror. 
På stränderna växte reslig skog, som lemnade ståtliga mastträd 
och äfven annat virke till bjelkar och bräder samt till den med 
tiden allt mer lönande tjärberedningsindustrien. I skogamas 
djup dolde sig pelsbärande djur af stort värde, och här och der 
syntes frodiga beten och grönskande ängar, som beredde möj- 
lighet till en omfattande ladugårdsskötsel, hvars alster redan nu 
utgjorde en vigtig exportvara för landsändan. Men åkerbruket 
var deremot obetydligt, och detta omdöme gäller naturligtvis i 
än högre grad om allt slags industri. 

Förbindelserna med öfriga delar af riket synas efter tidens 
omständigheter hafva varit ganska lifliga. Från sydligare be- 
lägna städer och orter kommo sommartiden talrika fiskare till 
öarne och skären i hafvet, medförande åtskilligt köpmansgods: 
spanmål, jern, väfnader, salt, lin och hampa. Derjämte företogo

”I ofvannämda förordning af år 1570 finnes ett stadgande ang. handeln med lapparne, som också torde förtjena att antecknas. Det heter nämligen, att den handel, som birkarlar och ryssar hittils brukat, skulle tillhöra Stockholms borgare. De skulle förse lapparne med groft kläde, lärft, hampa, salt och andra dylika föremål, men spanmål och andra ätande varor ville regeringen sjelf anskaffa. Dock förekommer detta stadgande icke i senare förordningar, och lapphandeln blir under den följande tiden ett ständigt trätofrö mellan kronans fogdar och arrendatorer samt kuststädernas borgerskap.”


norrländingarne och finnarne sjelfva handelsfärder med sitt hemlands afvel. De seglade på sina skutor till Stockholm och andra städer vid kusten. De lade genom strömmen och in i Mälaren till dess städer och hamnar samt kommo vidare både den vägen och den direkta landvägen till denna tidens stora konsumtions- centra, koppar- och jernbergslagerna. Också till utrikes orter styrde de mången gång kosan, och Östersjöns såväl sydliga som östliga hamnar voro dem väl bekanta. Afven åt andra håll förefunnos förbindelser och anstäldes handelsfärder. De s. k. birkarlarne underhöllo samfärdseln med Lappmarkerna samt nedstego redan på Gustaf Vasas tider till Norges vestra och norra kuster; åt ryska sidan idkades en liflig handel med och af ryska gårdfarihandlare, som regelbundet sträckte sina färder ända till Vesterbotten. Aktivt deremot synas svenskarne åt detta håll hafva uppträdt i mycket ringa grad, om ens något. Att nu bringa hela detta vidsträckta områdes handel och rörelse uteslutande i sina händer var en tanke, som redan länge föresväfvat Stockholms handlande borgerskap. Klokt begagnande sig af politiska konjunkturer och stadens vigt i militäriskt hän- seende, hade det också tidigt lyckats förvärfva sig några bety- delsefulla rättigheter i den riktningen. Det första stadgande af denna art, som anträffats, återfinnes i Magnus Erikssons stads- lag, der Botniska vikens kustbor, utom Abo borgare, jämte Roslagens och Uplands invånare, förbjudas segla längre än till Stockholm ^). Såsom varande ett vanligt lagbud innehåller denna stadga intet om sina motiv, men i en resolution för Stockholm, utfärdad af Sten Sture d. ä. år 1502, genom hvilken städerna Gefle,

Öregrund, Östhammar, Raumo och Ulfsby betagas rätten att segla utrikes, uppges uttryckligen såsom skäl den 
omständigheten, att riket vid påkommande behof icke kunde 
hafva någon nytta af så många små städer. Om deremot Stock- 
holm kunde blifva stort och blomstrande, skulle riket deraf märke- 
Hgen stödjas ^). Redan förut eller 1461 hade Stockholm till 
behag flera »olagliga» hamnar vid Botniska viken, Östhammar, 
Hernösand, Raumo blifvit aflysta. 

Men dessa privilegier ledo dock af rätt betydliga inskränk- 
ningar. Först och främst ådagalägges genom handlingarne mång-

(Vissa noter i originalet: https://archive.org/stream/historisktidskr13frgoog/historisktidskr13frgoog_djvu.txt)

tåliga gånger, att de icke vunno någon synnerlig hög grad af 
verkställighet, och vidare var deras rättsgrund tämligen osäker. 
Det var sålunda att befara och inträffade också, att hvad poli- 
tiska konjunkturer skapat, kunde andra politiska konjunkturer 
tillintetgöra ^), och med den fortgående utvidgningen af rikets 
gränser, som begynte under Erik XIV, trädde hufvudstadens mili- 
tära vigt så småningom tillbaka ^). Helt annat blef förhållandet, 
när till dessa omständigheter kom stödet af ett verkligt ekono- 
miskt system, som med en bländande dialektik för den på detta 
område ännu oerfarna administrationen utvecklade grunderna för 
samhällenas välstånd. Ofver allt på kontinenten, der man såg 
rikedom och välmåga samt ett högt utveckladt merkantilt lif, 
såg man också blomstrande, menniskofylda städer och en långt 
drifven fördelning både mellan orter och personer af affärsverk- 
samhetens och industriens särskilda förgreningar. Genom ett 
ödesdigert misstag förblandade man då grund och följd, och så 
uppstod den föreställningen, att man blott behöfde kopiera detta 
yttre tillstånd för att få se rikedom och välstånd liksom af sig 
sjelfva uppkomma i landet ^). Metoden, hvarefter man vid sitt 

^) Sålanda fick Raamo af S^rante Stare tillbaka rätten att segla utrikes, och 
Gastaf Vasa förfor, som vi veta, med privilegier synnerligen fritt och sjelfstän- 
digt; så hade han t. ex. en gäng för afsigt att leda Norrbottens handel öfver det 
nyanlagda Sandhamn. 

^) Detta kan skönjas redan så tidigt som under Gastaf II Adolfs regering 
i hans svar till Stockholms borgerskap, då det i en supplik begärt att sjelft få 
förvara stadens nycklar. Han säger nämligen, att det låg föga makt uppå, hvar 
dessa nycklar förvarades, alldenstund fästningsverken redan voro så förfallna, att 
de icke mycket dugde. 

^) Synnerligen upplysande i detta afseende är det hos Stjernman intagna 
betänkandet öfver städernas handel af år 1595. Det heter der : först så är allom 
väl vetterligit, att uti de städer, som nederlag är med fri köpmanshandel och 
vandel, der är ock meste tillsökning,, och bäste näring. Såsom t. ex, vid Öster- 
sidan är Lybeck och Danzig. Ändock de andre städer, som vid Östersidan 

liggandes äre hafve ock deras handel och vandel, så föres dock meste parten af 
förbemälte nederlagsstäder, och dädan hemtas då sedan hvad som behlfves i de 
konungariken, land och furstendömen kring om Östersjön äre — — — — — 

— — D erfor ligger allt som förr är sagdt på 

nederlaget och dit folket vändt blifver Nu är icke mindre än hvar Gud 

allsmäktig täckes mildeligen afhjelpa denne besvärlige fejdetid, som härtill varit 
hafver, så kan ock större och mer köphandel hit i riket falla härefter än någon 
tid tillförene. Vill för den skull af nöden vara att så framt i detta konungarike 
skall gå lagligen och väl till, så att undersåtarne kunde förkofrade och vidhållne 
blifva, det en annan laglig oeh skälig ordning måtte göras här i riket uppå köp- 
manshandel, än som härtill skedt är — — — 

— -Af det nu förbemftlt är, kan man väl besinna, 

att der som nederlag är, der är ock handel och vandel och derför synes rådeli- 
gen vara, att här uti Sverige måtte och en plats och sådan stad vara upprättad» 
der som nederlag kunde blifva af dess land och tilliggande furstendömen. 
arbete för landets ekonomiska utveckling hade att gå, var så- 
lunda både enkel och klar och syntes heller icke svår att sätta 
i verket. Man behöfde blott utse vissa lämpliga platser och 
sedan dekretera, att här skulle en verksamhetsart bedrifvas, der 
en annan. Att man härvid kom att trampa andras rättigheter 
under fötterna och uteslöt all industris och all handels lifsvilkor, 
den fria konkurrensen, var något, som man dels icke kom att 
tänka på, dels rent af eftersträfvade. Ty »ordning», »lagbunden 
ordning» var tidens lösen, och den fria konkurrensen »skadeligt 
kladderi». 

Framför allt och tidigast blef detta förhållandet med handeln, 
i det vissa städer förordnades till nederlagsorter för rikets ex- 
portvaror och till att förmedla samfärdseln med utlandet, andra 
åter att uppsamla rikets alster och lemna dem till de förra 
samt att af dessa mottaga och kring landet sprida de utifrån 
införda varorna; hvarigenom alltså både importen och exporten 
måste passera två mellanhänder mellan utländingen och konsu- 
menten eller producenten. 

Att vid en sådan fördelning rikets hufvudstad icke skulle 
blifva lottlös, är helt naturligt. Redan omsorgen att trygga åt 
residenset en ymnig tillförsel från både eget och främmande land 
manade dertill, den tidigare utvecklingen gick, som redan blifvit 
visadt, i samma riktning, och slutligen var det hos det nya 
systemet en ledande tanke, som redan från början starkt och 
medvetet framträdde, att riket helst borde hafva blott en stapel ^), 
hvartill hufvudstaden af sig sjelf framstod såsom den lämpligaste 
orten. Att detta senare mål genom den följande utvecklingen icke 
vanns, berodde ingalunda hvarken på bristande nit och ifver hos 
Stockholms borgerskap att sträfva derefter eller lust hos regerin- 
gen att efter förmåga understödja denna sträfvan. Dertill bidrogo 
tvärtom andra orsaker, bland hvilka torde kunna ställas främst 
landets stora utsträckning, kommunikationernas outvecklade skick 
och slutligen Stockholms för handel på vestra Europa föga för- 
delaktiga läge. 

Hvad Stockholm deremot vann, det var det fullständiga 
realiserandet af ofvan antydda plan på handelsherravälde öfver 
Botniska vikens kuststräckor, ett herravälde, som både med af- 
seende på sina följder och den seghet, hvarmed det upprätthölls, 
är en märkelig sida af merkantilsystemets historia i Sverige. 

Tiden för ofvan antydda teoriers mera medvetna framträ- 
dande i vårt land kan icke sättas längre tillbaka än till Johan 
lll:s regering. Också har man att under samma regering söka 
de första följdrikare ansatserna till uppnåendet af den fram- 
stående privilegierade ställning, Stockholm senare intog i för- 
hållande särskildt till de botniska landen. Visserligen är det 
sant, att äfven Gustaf Vasa alldeles icke visar sig främmande 
för merkantilsystemet och dess idéer. Men dels voro dessa idéer 
under hans regering ännu tämligen dunkla och outvecklade och 
dels stördes den utveckling, som kunnat påbörjas, högst väsent- 
ligt under hans närmaste efterträdare, hvars regering var uppfyld 
af allt för starka politiska stormar och öfverhängande krig, för 
att någon allvarligare omsorg skulle kunnat egnas åt ekonomiska 
förhållanden. Det blef sålunda först under' den tredje regenten 
af Vasastammen, som en varaktigare grund till de nya förhål- 
landena kunde läggas, och redan från första stund stå Stock- 
holms sträfvanden medvetna och klara i förgrunden. 

Till att börja med visade det sig som en nödvändig för- 
beredande åtgärd för de stolta planernas realiserande att från 
hvarandra isolera de båda handelsområdena, Mälardalens och 
Botniska vikens, vid hvilkas föreningspunkt staden var belägen, 
eller med andra ord att afskaffa den fria segelfart genom Söder- 
ström, som hittills egt rum ). Ännu Erik XIV finner rättvist 
i sina privilegier af 1563 att inskärpa hos borgerskapet nödvän- 
digheten att icke hindra eller uppehålla någon, som i sina lofliga 
ärenden ville lägga igenom strömmen. Men redan 1570 förbjuder 
Johan III alla fetaliepersedlars förande derigenom och upp i 
landet äfvensom all spanmålsexport från Mälaren den vägen. 
Ett undantag gjordes visserligen för s. k. skärkarlar, som fingo 
lägga in i Mälaren med sin fisk att byta till sig spanmål samt 
sedan färdas samma vägen tillbaka igen; men som lätt kan in- 
ses, saknade ett sådant undantag större betydelse för andra än 



') Vid Södertelje var också en utförselväg för varor ur Mälaren, i det dessa 
transporterades till lands öfver det smala näs, som skilde Mälaren från Saltsjön. 
Äfven rätten till denna utförsel, som synes ha tilltagit med nnledning af förord- 
ningen 1570, betogs mälarstäderna 1589. Men sedan Karl Filip tillträdt sin 
faders hertigdöme, ansågs i enlighet med tidens herskande åskådningssätt äfven 
furstendömet böra hafva sin egen stapel, hvarför mälarstäderna i Södermanland 
för en tid återiingo sin rätt till denna utskeppning. Men när sedan hertigdömet 
efter Karl Filips död hemföll till kronan, återtogs också denna rätt, och det för- 
klarades för synnerligen vigtigt, att all utförsel nr Mälaren skedde öfver Stock- 
holm. 

de fattiga skärkarlarne sjelfva. Andra köpmannavaror fingo 
visserligen fortfarande af borgerskap föras genom strömmen; 
men 1589 inskärptes uttryckligen, att den rätten endast tillkom 
bofasta borgare ^). 

Varubytet mellan de båda handelsområdena skulle sålunda 
hädanefter väsentligen förmedlas af Stockholms borgerskap, ty 
spanmålen hade varit norrländingarnes förnämsta returvara från 
mälarstäderna, liksom dessa från Botniska viken bekommit det 
mesta af de viktualievaror, h varmed de skulle förse bergslagen. 
Jernet och kopparen deremot kunde lika väl öfver Gefle som 
öfver Stockholm komma de norra orterna tillhanda. Genom de 
följande handelsordinantierna af åren 1614, 1617 och 1646 be- 
kräftades ofvan nämda stadganden och utsträcktes derhän, att 
några botniska fartyg derefter aldrig fingo visa sig i Mälaren. 
1642 upphäfdes likaledes den fria genomfarten i Söderström,, 
som skärkarlarne dittills begagnat, emedan »den på mångfaldigt 
sätt missbrukats till landsköp och städernas, särskildt Stock- 
holms, skada, hvars borgerskap genom den opackade och odug- 
liga strömning, hvarmed landet af skärkarlarne uppfyldes, blifvit 
diflfamerade» ^). 

Lås var sålunda äfven i merkantilt hänseende satt för Mä- 
larens sjö. Redan hade dock merkantilsystemets förbannelse 
eller nödvändigheten att för undvikande af ett förbuds elude- 
rande låta det följas af ett annat och ofta ännu strängare gjort 
sig gällande. För att undgå Stockholmsbornas något dyrbara 
förmedling vid varubytet hade nämligen invånarne i de båda 



-) SvRF på borgerskapets begäran i Stockholm om deras handel d. 5 mars 
1589, Stj. I: 348. 1590, 27 maj utfärdades dock res. för Åbo stad, enligt hvil- 
ken Stockholm befalles att tillåta dess borgare färdas genom Strömmen med sin 
fisk, med vilkor, att de icke handlade på landsbygden ; men detta är antingen en 
ren tillfällighet eller också ett bevis på Åbos privilegierade ställning bredvid 
Stockholm, som nedanför något närmare skall påpekas. Städernas priv. K. A. 

^) Hädanefter skalle i stället alla skärkarlar, finnar och åländingar, som 
kommo till Stockholm samt enligt stadgar eller sedvana plägat färdas upp i Mä- 
laren, stanna vid stadens östra sida, samt de, som kommo från Mälaren, vid 
Munkbron och andra vid den sidan tillordnade rum. Dock skulle ingen vara 
pligtig att köpa eller sälja åt borgerskapet, utan de egde rätt att kommunicera 
direkt med hvarandra, om affärerna icke rörde annat än spanmål, torsk, ström- 
ming och penningar. För större beqvämlighets skull lofvades, att lämpliga bryg- 
gor skulle byggas, vid stränderna, och vägar göras genom Bruukeberg. Tilläggs- 
platserna synas utom Munkbron, som i förordningen uttryckligen namnes, hafva 
varit längs Klara sjö och derifrån uppåt vid den s. k. Vestermalmen ; på östra 
sidan deremot dels vid vanliga bron i staden, d. v. s. nu varande skeppsbron, 
dels vid Nybroviken vid Östermalmen. Tiden för den fria handeln skulle blifva 
tre månader från 1 Aug. till 1 Nov. R. R. 28 Juni 1642. 
handelsområdena kring Mälarens och Botniska vikens stränder 
hittat på en ny utväg. När farten genom Strömmen var af- 
spärrad, företogo sig Mälarstäderna att föra sina varor öfver land 
till vikar och hamnplatser i skärgården utanför Stockholm. Der 
mötte norrländingarne med sina, och en liflig »olaga» handel upp- 
stod på det viset i Stockholms omedelbara närhet, hotande att 
tillintetgöra den påräknade vinsten af Strömmens spärrande. 
Redan 1589 hade detta försports såsom en verkan af 1570 års 
förordning, och en mängd hamnar och bytesplatser hade upp- 
stått dels från början dels genom gamlas upplifvande: Estbacken, 

o 

Brummaviken, Staket, Akerså, m. fl. Af dessa måste några 1589 
aflysas; de öfriga följde snart efter, och så qvarstod genom 1614 
års handelsordinantia blott Norrtelje såsom en tillåten hamn. 

Emellertid hade den direkta kampen med de botniska lan- 
den icke heller hvilat, och redan innan den förordning, som full- 
ständigt tillslöt inloppet till Mälaren, utfärdades, var denna 
landsändas underdånighet under Stockholm en afgjord sak. Till 
detta mål hade man framryckt i tre särskilda ansatser, genom 
handelsordinantierna af åren 1614, 1617, och 1636, föregångna 
af några förberedande, men öfvergående stadgar under Johan III 
och Sigismund. 

För att afstyra det allmänt gängse, men lika allmänt öfver- 
klagade och utdömda landsköpet hade den förstnämde af dessa 
konungar anlagt några städer i Norrland och äfven försett dem 
med rättighet till utrikes seglation. Men snart höjde Stockholms 
borgare med anledning häraf häftiga klagomål öfver handelslös- 
het och oförmåga att förlägga kopparberget etc, om norrländin- 
garne skulle få segla dem förbi. Omsider egnade konungen dessa 
klagomål sin uppmärksamhet och det af hvarjehanda skäl. Med 
sin kända ifver eller rättare sagdt vurm för byggnadsföretag hade 
han fattat den planen att förse sin hufvudstad med en ståtlig 
åbyggnad af sten- och korsverkshus och deroni ofta under- 
handlat med borgerskapet. För att nu sätta detsamma i till- 
fälle att villfara denna hans åstundan, drog han icke i betän- 
kande att lofva att lägga tryckande band på en hel landsändas 
rörelse och näringsfång ^). Två år derefter gick också detta 
löfte i fullbordan, i det en resolution på »Stockholmarnes begä- 



,/) Han lofvade nämligen att betaga städerna rätten att segla till andra orter 
vid Östersjön än dem som lydde under Sverige, 1587. Palmen, Öfvers. ö. Sv. 
Handelslagst. hist. sid 23.
ran angående deras handel» uttryckligen förklarade, att de norra 
städernas ofvan nämda seglationsrätt utrikes blott var medgifven 
tillfälligtvis och så framt den icke var andra städer till men 
eller strede mot deras privilegier, samt att den nu skulle upp- 
häfvas. De orsaker härtill, som nu anfördes, voro tre, nämligen 
att inga ätande varor skulle utföras ur riket, inga förbudna 
skinvaror undanstingas (olofligen utskeppas), och slutligen inga 
främmande hafva skäl att till sjös eller lands besöka Norrland. 
Af alla dessa anledningar förbjödos nu städerna norr om Gefle 
och Björneborg att sträcka sina segelfärder till utländska städer 
och hamnar. Till alla inländska skulle de dock fortfarande få 
segla, och under den benämningen skulle inbegripas alla svenska, 
finska, lifländska och ryska orter, som antingen då voro eller 
framdeles kunde blifva Sveriges krona underkastade. Blott ett 
enda undantag gjordes, nämligen för Hudiksvall, som skulle få 
med ett eller två skepp årligen segla vesterut till Frankrike 
eller Spanien ^). Längre gick icke Johan III, ehuru senare 
handlingar uttryckligen bestyrka, att han de senare åren af sin 
regering umgåtts med planer till en omfattande och slutgiltig 
organisation af rikets sjöfart och dess fördelning städerna emel- 
lan ^). Dessa arbeten torde möjligen hafva legat till grund för 
de författningar i detta hänseende, som sonen Sigismund ut- 
färdade. Åtminstone gå äfven dessa i den påbörjade riktningen 
samt beteckna ett stort steg framåt på densamma. I privile- 
gierna för Stockholms stad d. 13 Juli 1594 stadgas nämligen 
helt lakoniskt, att städerna på svenska sidan af Botniska viken 
norr om Gefle icke få segla längre söderut än till Stockholm 

o 

och de på finska sidan norr om Abo icke längre än till Stock- 

o 

holm eller Abo ). 

Härmed kunde det synas, som om Stockholm vunnit allt 
hvad det rimligen kunde sträfva efter, och sant är också, att 
dessa stadgar på ett ungefär innefatta det slutliga resultatet af 

') Stj. I: 348. 

^) I ofvannämda förordning af år 1570 finnes ett stadgande ang. handeln 
med lapparne, som också torde förtjena att antecknas. Det heter nämligen, att 
den handel, som birkarlar och ryssar hittils brnkat, skalle tillhöra Stockholms 
borgare. De skulle förse lapparne med groft kläde, lärft^ hampa, salt och andra 
dylika föremål, men spanmål och andra ätande varor ville regeringen sjelf an- 
skaffa. Dock förekommer detta stadgande icke i senare förordningar, och lapp- 
handeln blir nnder den följande tiden ett ständigt trätofrö mellan kronans fogdar 
och arrendatorer samt kuststädernas borgerskap. 

^) Stockholms priv. R. A. Anna den 24 mars s. å. hade dock Björneborgs 
borgerskap fått rätt att segla in- och utrikes hvart det ville.
hela striden. Men förhållandet har äfven en annan sida. Utan 
att det någonstädes uttryckligen namnes, ligger det dock för öp- 
pen dag, att verkställigheten af dessa påbud blifvit högst brist- 
fällig och kortvarig, om de ens någonsin vunnit en sådan. Si- 
gismunds korta regering var altför mycket både orolig och slapp 
för att så stränga och i den enskildes rätt och fördel så djupt 
ingripande stadgar skulle kunnat med allvar upprätthållas, och 
vidare var ju under Flemings styrelse i Finland hela östra ku- 
sten af Botniska viken faktiskt skild från sammanhanget med 
Sverige. Hertig Karls betänkande af 1595 talar också om de 
norra städernas utrikes seglation såsom i verkligheten förhanden- 
varande. 

Det blef sålunda Karl IX:s uppgift, sedan de värsta ore- 
dorna inom landet någorlunda hunnit afhjelpas, att ånyo före- 
taga det arbetet »att fastställa en viss ordning och förening 
städerna emellan med afseende på den utrikes handeln och segla- 
tionen» och särskildt med hänsyn till Stockholm och de botniska 
städerna. De principer och synpunkter, som dervid bragtes i 
användning, voro visserligen icke nya, men man ådagalade dock 
nu vida mera klarhet och omsorg vid fixerandet af det mål, som 
borde eftersträfvas, samt sökte äfven, så långt det var möjligt, 
vida bättre att taga andras rätt i betraktande. Planen, hvarefter 
man hade att arbeta, hade konungen redan angifvit i sitt ofvan 
nämda programartade betänkande af år 1595. Enligt detta skulle 
nämligen den utrikes handeln koncentreras i så få hamnar som 
görligt och om möjligt helst i en enda, bakom hvilken skulle 
stå hela rikets samlade kommersiella styrka, färdig att aftvinga 
utländingen nationelt välstånd under form af klingande guld- och 
silfverplantsar. Att under sådana omständigheter Stockholms- 
bornas sträfvan att lägga de vidsträckta och med dyrbara ex- 
portvaror försedda botniska länderna under sitt handelsherra- 
välde inom regeringen skulle finna villiga befrämjare, tyckes vara 
naturligt. 

Svårigheterna, som måste bekämpas för nåendet af detta 
mål, voro dock synnerligen stora, och synas till en god del hafva 
legat i hufvudstadens eget svaga tillstånd. Ty om uppstäderna 
afskuros från beröringen med utländingen, så fordrade rättvisan 
eller »reciprociteten», som man uttryckte sig, att stapelstäderna 
ej skulle få göra direkta affärer med konsumenter och produ- 
center här hemma. Detta var nämligen den allmänt ledande 
tankegången i hela systemet med stapel- och uppstäder, samt 
måste naturligen ega sin tillämpning äfven på ifrågavarande 
fall. ^) Men att upprätthålla en utländsk grosshandel utan stöd 
af en inländsk detaljhandel synes hafva varit något, som denna 
tid öfversteg äfven Stockholms krafter. Åtminstone var afstängd- 
heten från handeln i uppstädernas marknader den olägenhet, 
som först och genast öfv^erklagades, ej mindre af Stockholm än 
af de öfriga^ stapelstäderna, när en handelsordinantia med dy- 
lika stadganden ändtligen utfärdades, på samma gång som upp- 
städerna besvärade sig öfver brist i stapelstäderna på äfven de 
oundgängligaste importvaror. Trots ifrigt arbete såväl vid riks- 
dagarne som äfven vid särskilda möten med städernas fullmäk- 
tige, som i sådant syfte beramades, ^) kunde sålunda under hela 
Karl IX:s regering någon stadga i detta hänseende icke komma 
till stånd. Tvärtom se vi utvecklingen under 1600-talets första 
årtionde gå i en helt annan riktning. Såväl äldre som nyan- 
lagda städer vid Botniska viken försågos med privilegier på se- 
gelfart både på Östersjön och åt vestra Europa, ehuru visser- 
ligen blott provisoriskt och till vidare rättelse vid en slutlig 
uppgörelse. ^) Till ett sådant resultat torde äfven krigen och den 
allmänna nöden, som gjorde rörelsens frihet till ett handgripligt 
behof åtminstone för ögonblicket, icke litet hafva bidragit. 

Men när efter freden i Knäröd de mest öfverhängande krigs- 
farorna blifvit undanröjda, återupptogs frågan om de botniskes 
seglation med förnyad ifver, och dermed tager den afgörande 
kampen mellan de liberala och de protektionistiska idéerna sin 
början, en kamp, som icke slutar förr än 1636, men ur hvilken 
Stockholm framgår såsom fullständig segervinnare för långliga 
tider. 

Redan på riksdagen, som följde omedelbart efter freds- 
slutet, företogs frågan till behandling. Enligt konungens be- 
fallning skulle nämligen till detta möte städernas fullmäk^ 
tige infinna sig medhafvande sina privilegier för att få dem 
öfversedda och efter omständigheterna bekräftade eller än- 



^) Se of van sid. 32. 

^) T. ex. 1602 vid Mikaélistiden i Södertelje. Hernösands och Hudiksvalls 
priv. 1602. R. A. 

^) 1602 fingo Heruösand och Hudiksvall privilegier på fri seglats till alla 
utländska hamnar. 1610 erhöll Uleåborg och 1611 Vasa rätt att besegla alla 
svenska och finska hamnar äfvensom Reval och Narva; ofta undantogs dock ut- 
förseln af »ätande varor». Städernas priv. och städernas akta. R. A.
drade. ^) Med anledning häraf inlemnade också Stockholm ett 
sammandrag af sina privilegier, som närmast öfverensstämde med 
de privilegier, staden af Sigismund 1594 erhållit. ^) Veterligen 
kom ej heller detta möte till något resultat, men innan ett år 
gått till ända, såg en ny handels- och seglationsordinantia da- 
gen den 10 Febr. 1614, afsedd att ordna handeln och seglationen 
städerna emellan. 

I inledningen förklarades denna ordinantia i full öfverens- 
stämmelse med merkantilsystemets åskådningssätt tillkommen, 
på det att städerna och meniga borgerskapet i riket skulle komma 
sig före och tillväxa till en god förmögenhet, så att Kungl. Majrt 
vid påkommande fall kunde hafva något att lita till. Med af- 
seende på seglationen innehåller den särskilda stadganden för 
den utländska och inländska samt framhåller äfven noga skil- 
naden mellan s. k. aktiv seglation, eller att sjelf hålla fartyg i 
sjön, och passiv, eller att i sin hamn mottaga andras fartyg. 
Af dessa olika slag förbjudes nu den passiva utländska segla- 
tionen för alla städer norr om Stockholm och Abo utom Gefle. 
I den aktiva åter uppställas två nyanser, så att städerna 
Oregrund och Björneborg ^) erhålla en obegränsad sådan med 
egna farkoster, hvaremot de öfriga norra städernas inskränkas 
derhän, att de tillförbindas att icke föra ätande varor, elghudar 
och dyrbara pelsverk längre än till Stockholm. Med andra va- 
ror, koppar, trän, trävirke, hudar och talg var deremot segla- 
tionen oinskränkt, men alla utrikes seglande belades dock med 
den skyldigheten att vid utresan säga till i Djurhamn för att 
aflägga tull och visiteras. Beträffande åter den inländska segla- 
tionen, så hade alla både upp- och sjöstäder full frihet att med 
egna farkoster segla till alla de botniska städerna. Men sjelfva 
fingo dessa städer, om de ville fara längre än till hvarandra, 
icke utsträcka sina färder vidare än till Stockholm. 

Central nordisk kvinnohistoria – i skymundan. VAD BÖR GÖRAS?

Fem osynliggjorda kvinnor, några fler platser. Förslagen på förevigande syns nedan.

Som högsommaren bjudit undertecknad på en exposé runt Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken kom till sist tillfället att betrakta om huruvida Fredrika Bremer uppmärksammats mer än de samiska kvinnorna ifråga
      Finns då någon Elsa Laula-staty i Sverige?
Nej. Och de andra kvinnorna är också skymfligt undanskuffade.

Naturligtvis är denna typ av relativt traditionellt fysiskt manifesterande inte på något som helst sätt tillräckligt; men en god start kunde det vara – alltmedan vi arbetar med allt djupare och bredare seminiarier och annt slags kunskapande i ämnet.

VAD BÖR GÖRAS?
Här är platserna och kvinnorna som bör uppmärksammas, inkl skälen.
Till sist kortfattade förslag på hågkomstsätt.

1. ELSA LAULA. Klara södra kyrkogata, flerfaldiga skäl. Stockholm. Torg. Ev skulptur/staty.

2. KARIN STENBERG. Norra real. Sthlm. Plakett på skolmur eller liknande.
Skäl? Karin deltog som ung på (blivande) NBV:s folkbildningskurs i Norra real i en strävan efter en bred samisk centralorganisation eller fackförening. Sedermera kom hon att utföra massor i samma riktning – men någonstans synes hennes bara som eldsjäl som arbetade för samernas och skogssamernas sak ha inletts här.

3. SAMEKVINNAN MARGARETA (13-1400-tal. (S:a) Klara kyrka (fd S:a Klara kloster). Staty.

4. FREDRIKA BREMER. Tuorla, Pikis socken, S:t Karins socken och kommun, nära Åbo. Staty/skulptur.

5. MARIA MAGDALENA MATTSDOTTER. Härnösand, gränd, gata och/eller torg staty.

6. Hornsgatan 26. Nyssnäm,nda Maria M:s boställe i november 1866 i samband med hennes oss veterligen sista resa till Stockholm.

Utvecklas i framtida krönikor och blogginlägg.

P.E, Helsingfors 4 augusti 2020 

Lärarinnan Karin Stenberg (1884−1969) i Arvidsjaur. Här fotograferad av insamlaren Edvin Brännström (arkivuppteckning DAUM 3598, kuvert 1).
Karin Stenberg (1884−1969) i Arvidsjaur.
Foto: Edvin Brännström (arkivuppteckning DAUM 3598).
Knattingens namn förtäljer oss icke källan!
Bildlänk: https://www.isof.se/folkminnen/samlingar/samiska-samlingar.html

Var låg Bjarmia, vilka var bjarmerna? Och hur tolkades ”norr” för tusen år sedan?

Hålogalandhövdingen Ottars, förment svanöyfödde (på Vestlandet) Erik Blodyxs samt, ännu något senare, bjarköyättade tillika hålogalandshövdingen Tore Hunds 880-, 910-/20- resp 1020-talsresor till bjarmerna har – liksom deras senare omnämnaden t ex av Olaus Magnus från Torneå marknad – satt myror i huvudet på forskarna alltsedandess. Än i denna dag tvista vi om detta.

Tore-hund

Av alla de olika mytiska, diffusa och undflyende geografiska begreppen från äldre historisk tid  är nog Bjarmia det mest fjära. Saken tycks vara den, att det helt enkelt i grunden betyder fjärran land (i ”norden”).
Det skulle nästan kunna översättas med ”ryska Norden”. Bjarmerna är de mystiska norröna ryssarna, sedermera pomorerna. Men bjarmerna är också möjligtvis invånarna i Perm; permjaker och sannolikt bör också republiken Komis invånare, syrjänerna eller (bättre) komerna räknas dit. Men fler pusselbitar torde krävas! Vad som är klart är att Perm och Bjarmia språkligt sett inom ryskan hörs väldigt nära varandra.

Lite ”The North i Game of Thrones”, alltså.

Komis läge och flagga
Komi-syrjänska – Wikipedia
Komi (delrepublik) – Wikipedia
Läs mer om komi och syrjänska här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Komi-syrj%C3%A4nska
Detta folk har under århundradena regionalt fysiskt de facto mixat sig med nentserna, med vilka man interagerat sedan så att säga Hedenhös.

Ibland har Bjarmia eller Bjarmaland tolkats som Kola; men det är dels för geografiskt specificerad, dels för nordvästligt.

Ortelius på sin världskarta (1572) garderar som den gamla svenska tv-tipsprofilen Putte Kock och förtecknar såväl Bjarmia som Perm. Hans exakthet i övrigt kan ju skärskådas på de svenska delarna (nedersta kartan) t ex?

1572_Europa_Ortelius.A

Medelkarta

Detalj Ortelius 1572
Olaus Magnus – som Ortelius med visshet lutar sig enot – placerar Bjarmia främst i Kola.
Vi kan också tillägga att nordkarelarna oftast också synes avse med termen bjarmer.

Så här ser O.M:s karta ut i detalj:
Bjarmaland,Carta_Marina (1)

Vänd på begreppen?
En möjligen högeligen relevant artikel i sammanhanget kunde ju vara denna egentligen vansinnigt spännande texten från anno 1938. Här klarnar mången historisk text! Se:

”Den forntida nordiska orienteringen och Wulfstans resa till Truso”
Richard Ekblom (1874-1959)
Fornvännen 1938(33), s. 49-68 : ill. Och länken: 
Ingår i: samla.raa.se

 

Den intresserade av ämnet kan ju alltid läsa vidare i min historikerkollega Dick Harrisons funderingar från sin krönika 2011 – funderingar som jag i huvudsak ansluter. http://blog.svd.se/historia/2011/09/21/bjarmerna-och-bjarmaland/

Till sist vill jag påminna om att

– Etniska gruppers innehåll och definition förändras ständigt. Etnicitet är inte = nu.
– Språk och etnicitet är två helt olika storheter. De kan, men måste ej sammanfalla.

Peter Ericson måndag 3 aug 2020


Tore-hund
Vikinghøvdingen Tore Hund (ca. 990-1030).
Tegningen er basert på illustrasjonene fra den populære folkeutgaven av Heimskringla, som ble utgitt første gang i 1899 under tittelen Snorre Sturlassons kongesagaer. De øvrige tegningene i denne artikkelen er hentet derfra (Wikipedia)

 

ALLTID PÅ EN MÅNDAG – nordiska och samiska vyer. Ny historiekrönika! 1. Medeltida samer i Nådendal, järnålder – och somriga funderingar om Biskop Thomas och 1230-talets tavastländska uppror. 27 juli 2020 (Peter Ericson)

        Alltid på en måndag.
– n o r d i s k a
och

s a m i s k a vyer

                        ~ Krönika av sakkunnige historikern Peter Ericson, Helsingfors

27 juli 2020. Editerat 13 dec 2020.

Peter Ericson är en lagom tjock man
i sina bästa år med fyra barnbarn och fem barn och en billös bastukonnässör till kärbo från Kvarkens östra stränder.

1. Medeltida samer i Nådendal, järnålder – och somriga funderingar om Biskop Thomas och 1230-talets tavastländska uppror

I nästa blogg OCH krönika:

”De bottniska vattnens och kusternas järnålder/Handelsförbundet baserat på Bottenhavet mellan småkungadömen, nordliga jägar- och fiskarefolk och handelsmetropolerna i södra Norden”

”Senaste” om Kurcken – gotländarna, österbottningarna och samerna i pro-hanseatiska kvänska handelsförbundet och Bremers realiserade amerikadrömmar om allas rätt till utbildning tas också den närmaste tiden upp till behanding.
Men idag mest medeltid, en smula järnålder mm.

Jag skriver detta med Kvarkens gråblå ögonfägnad i fonden genom fönstret i min kärbos förtjusande lilla villa i själva det nordiska Pampas, Österbotten. En sann ynnest! ”Villa” betyder på pampasspråk sommarstuga eller fritidshus. Pampas är således det vanvördiga smeknamnet på mellersta eller svenska Österbotten. (epilog, helg:) Veden är nu travad och högsommaren rinner undan som sanden i ett timglas. Bastun eldas; och det som började som en oväderskrönika är nu en mera löftesrik lögardag med sol över nyvunna blåblänket.
Min djuaste tacksamhetstanke riktas till mellersta dottern, som vid gångna månadsskiftet introducerade sitt favoritbokcafé för oss kärbo-tu, och som därigenom indirekt väckte spännande tankeprocesser, som även kommer att luftas i kommande krönika – nämligen tanken på synergierna hos visioner hos bemärkta kvinnor som t ex
Fredrika Bremer och den samiska (ännu på tok för okända) märkeskvinnan Margareta M. Matsdotter (1835-1873).

Tills vidare kan sägas att biskop Thomas
med sin personliga vendetta på 1230-talet
emot de ur-ugriska heliga lundarna synes
ha provocerat samerna och suomerna så
till den milda grad att de gick till den hittills
enda kända motattacken (annat än rena
försvarsåtgärder gentemot de s k korstågen)
emot de inkvisitoriska våldsherrarna år 1234.”

Björneborgs, Åbolands och Satakuntas samer – samt samer i Mumindalen?
Vi börjar, kort, med de senaste insikterna ur språkhistorieprofessor
Mikko K. Heikkiläs utomordentligt intressanta avhandling (Bidrag till  Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum (Helsingfors 2014) och länken hittar du här: https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/135714/bidragti.pdf?sequence=1): han noterar nämligen där topografiskt intressanta samiskbördade ortnamn – eller snarare toponymer – i Tavastehus’ södra och västligare delar; liksom han ju gjort, parallellt med tillika i fotspåren av språkvetarkollegan, professor Ante Aikio i Tavastehus, Birkaland, Nyland, Savolax, Karelen och – inte minst – Åboland och i synnerhet där för oss av intresse den detaljerade tidspreciseringen av Kukainen, samisktbenämnt och postulerat samiskbebott 650 AD och angränsande områden i Nystads skärgård samt i självaste Tove Janssonska Nådendal, dvs samer bra nära Mumindalen. Till detta och frågan om samernas historia i Åland återkommer i vi i kommande krönikor och artiklar. Något finns också skrivet i ämnet här.

Finländska språkhistoriker och arkeologer
klargör alltså historisk och förhistorisk
samisk närvaro i sydvästra Finland

Finländska språkhistoriker och arkeologer klargör alltså historisk och förhistorisk samisk närvaro i sydvästra Finland – men bidrar också till en oändligt mycket mer komplex finlands- och nordenhistoria: samerna var vare sig först eller ensamma.

Om ursydsamiskans väg till svenska Saepmie – på Åbo universitet i höst!
Förutom att gå tillbaka och läsa Aikio och Heikkilä och deras upptrampande
sine qua nons, Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen, bör den historiskt entusiastiske Läsaren hålla minst ett stort öga på Minerva Piha, som tänks gå upp med sin milt talat banbrytande avhandling om ursydsamiskans väg till Mellansverige – disputationen tänks äga rum någonstans i slutet av höstterminen 2020.

Kurcken – vem var han? Nokia – inte bara mobiltelefoner…
Matti Kurki eller
Mattias Kurck var en storman, synbarligen dubbad till adelsman efter sitt ”stordåd”, bosatt i Nokia gård i Birkkala socken i Tavastehus län (fi. häme).
Vilket var stordådet och vad hände? Kurck och hans män attraherade (allt enligt kommissionslantmätaren Daniel Hall 1783 i hans för tiden ypperliga arbete om Birckala socken) anno 1274 en skara vigilanter och bistra fördrivartyper – högst sannolikt det dåtida samhällets elit – som sålunda sammansvurna sägs att ”helt enkelt” dels sägs ha drivit ut nästintill alla dåvarande samer ut ur det inre av Finland till Nordösterbotten och de nuvarande lappmarkerna… Dels med förutsättningen att det förutnämnda de facto skett, ska de ha pacificerat samerna – och detta med etablerade fiskala rutiner; dvs etablerandet av fasta rutiner vid skatteuppbörd av de östliga samerna inom det forna svenska riket vid pass ca 1300, och infört det genom kvarstoden av medeltiden bestående birkarlaväsendet. Dessa birkarlar fick sedermera rollen som lappfogdar under Vasaepoken.
Det som inte Kurcken till fullo lyckades radera ut, skulle
Erik av Pommern några generationer senare fullfölja, i sitt omfattande landnam och reduktioner fördelade ut de sista samiskägda fastigheterna 1403-1412. Dessförinnan hade en periods formidabel (slags) feodalism med vältaggade hövitsmannen Bo Jonsson Grip på högvarv lagt vantarna på praktiskt taget hela Norrland och Finland, vilket kom att splittras upp i mindre enheter. Grip var på sin tid Sveriges och Finlands rikaste man.
De fåtaliga, kvarvarande samerna i centrala Finland ännu anno ca 1400 tycks ha hållit sig bl a i Savolax och runt sjösystemet
Saimen, fordom kallat Lapwesi.

Bilden kan innehålla: 2 personer, inklusive Monika E Pensar, himmel och utomhus
Från junibesöket dualiska selfie vid Tavastehus slott, uppbyggt i samband med 1200-talets stridigheter.

Förvirrande birkarlar – från Birkkala, eller… ?
Det som möjligtvis förvirrar, är frågan om varför fördrivna samer dessutom måste pungslås via skattetungor. Ungefär samtidigt som åländska sältiondet infördes (1335) och Bottenvikens medeltida säljägartomtningar plötsligt kom ur användning (ca 1300), kom birkarlarnas verksamhet i gång (mellan 1274 och 1323): de var såväl handelsmän som indrivare. Och mindre ofta rejäla eller hyggliga, efter vad traditionen förtäljer. Men jämfört med 900-talets
tjuder kanske gemenligen lite lugnare.
Frågan om birkarlarnas ursprung har stötts och blötts i åtminstone halvannat århundrade ( = 150 år); där, ytterst förenklat de finländska forskarna belyst Birkkala-teorin, och de svenska har velat dra in björkar, Birka och annat. Till Birka återkommer jag i kommande ordinarie bloggartikel… Men då handlar det om väsentligt tidigare kopplingar!

Missionen, de så kallade korstågen och tvångskristnandet i Finland
Ett gigantiskt område, som tarvar enormt mycket utrymme än såväl denna krönika som enstaka blogginlägg. Jag kommer dock att återkomma i frågan! Tills vidare kan sägas att den engelska Åbobispen Thomas med sin personliga vendetta på 1230-talet emot de ur-ugriska
heliga lundarna synes ha provocerat samerna och suomerna så till den milda grad att de gick till den hittills enda kända motattacken (annat än rena självförsvarsåtgärder gentemot de s k korstågen) emot de inkvisitoriska våldsherrarna år 1236-37. Detta ledde sedan till en mycket ödesdiger korstågsbulla, vilken i sin tur kom att sända horder av svealändska och andra korsriddare härförda av Birger Jarl – och livtaget av den tidigstormaktstida proto-IKEA-kniptången Svea kom att bli ett långdraget faktum.

Innanhavets rike – mysteriet med de sägenomspunna kvänerna får sin lösning?
Folkvandringstida
handelsförbundet mellan de bottniska vattnens småkungadömens kusthandelsstationer baserat på främst gotlänningarna (eller gotländarna, som de snarare bör kallas i äldre tid), österbottningarna, de svenska norrlänningarna och samerna låter anas redan under folkvandringstida 400-talet; emedan en terminus post quem torde kunna placeras kring korstågstida 1200-talet; härav de inledande delarna om de heta stridernas 1230-tal. Den period som är säkrast att slå fast ett sådant handelsförbund är 700-900 AD; emedan mycket pekar på existensen av sådana markanta mönster allt mellan 400-talet och 1200-talet i vår tideräkning. I alla händelser markerar vitaliebrödernas decennier kring år 1400 en absolut slutpunkt. Deras stationerade på Gotland torde ej medge ett sådant handelsförbund. Gotländarnas roll är utan tvivel central. Men mer i kommande krönika, och bloggartiklar! (bild)

Smältdeglar: såväl fysiska som metaforiska!

Den här godbiten till konklusion får sitt utförliga beskrivande dels i min kommande krönika, dels och dessförinnan i en av de allra närmast kommande reguljära blogginläggen här i bloggen
Southsaamihistory och (rebloggad på) Alltid på en måndag – nordiska och samiska vyer. Undertecknad har ägnat en försvarlig del av den tilltagna sommarsemestern med att gå djupare i mysterierna runt kvänerna, som vi ju ofta älskar att läsa och skriva om. Kulturmiljöer har besökts, mygg slagits, insikter gjorts.


Smältdegel av lera, foto Sara Kusmin 2015, copyright SHM, Public Domain. Just denna degel är nyttjad under folkvandringstid, ca 400 e:kr i ett område som ser ut att ha haft nära kontakt med Österbotten och Bottenhavet-Bottenviken.

Ett steg till … Eller vad finns på Andra sidan?
För att tala med Pugh Rogefeldt. Och den andra rubrikformuleringen låter
inte ana att författaren blivit new-age:are eller gällivarekolumnist! Nej; med dettaandra sidan” avser faktiskt att det alltför ofta är så att budgetar och exploateringsgrävningarna bistra realiteter som sätter de snäva gränserna för vad som undersöks arkeologiskt. Förutom, naturligtvis, en del snäva tankemönster hos vissa inom kulturmiljöfacket.
Poängen nu: inom inte minst Österbotten vimlar det av ohyggligt spännnade områden alldeles intill de etablerade mer eller mindre välundersökta lokalerna. Om man lyfter blicken runt- och bortom det välkända, hittar man ofta nya och gärna vansinnigt spännande vyer. Som grundinställning inom exempelvis forskning är det en sympatisk grundhållning, det att hålla ögonen fästa på horisonten och sitt målsökarfokus på vad som dväljes därbortom.

Väl mött i blogg och i nästa krönika!

Peter Ericson, Monå juli 2020

PE 24-27 juli 2020

”Om man lyfter blicken runt- och bortom det välkända,
hittar man ofta nya och gärna vansinnigt spännande vyer.”


Ps. Nota bene.
Topelius  skrev 1845 om tavastesamerna.
Reservation för maskinlästa fel.

”Tavastlands kolonisationshisloria tyckes förtjena en större uppmärksamhet, än hittills deråt blifvit egnad. Den tid Birger Jarl med sina ”hatade och panzarklädde riddare” anlände till Tavesternes hamn och derefter anlade Tavastehus slott, bodde Lappar öfverallt i Tavastland jemle Finnarne., Vid reformationstiden finner man spår af Lappar ”i sydligaste delen (Somero}. Under Gustaf Wasas tid hade norra delen af provinsen värde blott i egenskap af fiskevatten och skogarna för ekorrskinnens skull samt de usle nomadiserande lapparne, af hvilka förpaktare*) indrefvo skatt. Tidigare än Laukkas, Saarijärvi och Wiitasaari har Rautalampi varit bebodt. Detta har skett genom flyttningar ifrån södra Tavastland. Detta ser man bland annat deraf, att en slägt derstädes ännu heter Ritvanen efter hembyn Ritvanen i Sääksmäki. Småningom hafva äfven frän Savolaks kolonister tillkommit — tre andra soknar betjenades i början med prest frän Rautalampi, eller ock reste, enligt en annan sägen, presten i Sysmä någon gäng sommartiden dit och höll under ett slags — gudstjenst vid Ristilahti vik vid södra ändan af sjön Kuhnama i Laukkas. 1 förra hälften af 1400-talet voro konungens fogdar i Tafvavastehus, Waldemar Djekn och Olof Tavast, ifrigt sysselsatte med att utsända kolonister frän södra delen af provinsen till den norra. Detsamma berättas om en Harald och Ärengisle Andersson seklet förut. Derigenom vanns äfven målet, ty norra Tavastland synes blifvit tidigare bebodt än vissa delar af södrakorsholms län i Österbotten. De så kallade äremarker (erämaat), som i Gustaf I:s tid furmos mellan Korsholms län och Hollola häradet och till hvilka Ståthållaren på Nyslott Gustaf (eller Gödick /PE) Funcke skickade 140 (Savolaksbönder att bosätta *)

Lapparne kallade sådana konunga olmai d: a. konungens män.”

Tavaste

Sol, vind och – död åt Sameland?

 

Av de ca 9 000 vindkraftverk som projekteras i svenska delen av Sápmi, dvs inom renskötselområdet, är kanske 3 900 i kustlandet och av dessa väl 80% mitt i vägen för samiska renflyttningsleder.

 

Nu är det full snurr i MarkbygdenBild via NSD

Bryr sig svenska samer inte om sina vinterland?
Av de 9 000 vindkraftverk som projekteras i svenska delen av Sápmi, dvs inom renskötselområdet, är kanske 3 900 i kustlandet och av dessa väl 80% mitt i vägen för samiska renflyttningsleder. Jag hör inga protester?
Norska samer bullrar och mullrar för några – i sammanhanget – smärre industriparker med vindkraftverk. Med all rätt. Men var är de svenska samernas protester?
Och var är vi andra, var finns de icke-samiska solidaritetsprotesterna?
 

Det pyramidala svenska vindkraftsprogrammet hotar samernas framtid.
Stoppa det!

 

Döden i populärkultur – lektion i religion åk 4,5,6

SÄÄMILAND? Ny artikelserie! Om”Säämes ö”, 1410-tal: Svenska herrefolket annekterar samisk trakt. I skruvstädet mellan Kalmarunion och Novgorod: Säämingesalo

S Ä Ä M I L A N D ? – ny artikelserie.
Uppdaterad version 4 april


Nyslott – Wikipedia

1. I n t r o d u k t i o n

Så vad hände på 1410-talet? Sápmi i järngrepp 

Ett intensivt koloniserande kännetecknar 12-1300-talets tidiga Stormaktssverige.
Sedan man genom Nöteborgsfreden fått sin gräns i öster nöjaktigt fastlagd blir nu ett av huvudmålen att pressa fram den nordliga gränsen mot dels Sameland, dels mot bjarmernas-karelarnas-pomorernas-ruthenarnas/ryssarnas intresseområde. När sedan
Kalmarunionen blir ett faktum – och ju mer makt kung Erik besitter; i en situation där ett kraftigt expanderande Tyska orden alltmer hotar Kalmarunionen (som tillkom av samma skäl) – tillsätter kungen en ny hövits- eller syssloman över det 1323 förvärvade Savolax, nämligen Bengt Lydekesson Djäkne. Det Lydekesson gör, är helt enkelt att dela ut samernas och andra icke-jordbrukande grupper ut till hugade nybyggare och inte minst till annan överhet. Det torde ha varit det rimligaste sättet att stärka det svenska inflytandet.
Ett annat huvudmål kommer fortsättningsvis att vara att hålla den östliga gränsen.
Med detta kom ju svearna och sedermera svenskarna att vara sysselsatta mer eller mindre konstant under samtliga de ca tio (eller tolv?) århundraden de haft anspråk på finländskt och ursamiskt territorium.

 

Sääminkisalo socken:  rester av ett eldgammalt samiskt kärnområde i södra och mellersta Savolax?   

Vi tittar framöver närmare på Jukka Korpelas föreslagna samiska vinterland eller vinterläger i Säämingesalo, lokaliserat till dels i Talvisalo, dvs Vinterön. Ännu på 1540-talet skattade samer till Nyslott helt intill. Talvisalo är själva Nyslotts, dvs på finska Savonlinnas stadskärna.

Sääminge är alltså det land (namnet till synes härlett av ”säämeh”, dvs samer) som delar nutida Saimen (Saimaa, fi.), dvs forna Lapvesi (som Finlands största sjö hette till mitten av 1800-talet) i flera delar. och sjöar.
Apropå stora sjödistriktet i Finland, brukar också landets näst största sjösystem Päijänne
(förr på svenska Pejäne eller Päjäne) anses ha ett namn härstammande från tiden då samer eller samisktalande folk dominerade dessa trakter.

Jukka Korpela skriver om den speciella problematiken då vi behandlar samerna i centrala Finland:

We must distinguish the following concepts from each other: 1) Sámi speakers; 2) Finno-Ugrian speakers; 3) People who are called “Lapps”; 4) Semi-nomadic hunter-fishers of the forests; 5) Reindeer herders; 6) Subjective identity which plays a role in the formation of local unity; 7) Objective identity which is a classification imposed by outsiders —

Mycket starka skäl tycks tala för att området vare sig tillhört Ryssland eller Sverige-Finland och detta torde högst sannolikt bero på att ett annat folk varit hemmahörande där.

 Bild från Savonlinnas (Nyslotts) hemsida om rekreativa utemiljöer. http://polkujuoksu.info/polkujuoksua-karhuvuoren-luontopolulla/


På frågan av sanningskommissionerna i de nordiska länderna vilken stat som bör ansvar för de omnämnda landstölderna, torde svaret vara i hög grad entydigt:
Sverige. Även om de eviga striderna med Novgorod och sedermera Ryssland om herraväldet över de åter sedermera finländska områdena absolut spelat in i att permanta denna trakt som en av de mer otrygga områdena att vistas i senast från och med medeltiden och framåt.

– Vi återkommer med nya, spännande underteman!

Peter Ericson 4 april 2020

 

 

Erik av Pommern
Denne vidlyftige konung ska kring tiden för – eller strax före – sin gammelmoster unionsdrottning Margaretas frånfälle i digerdöden hösten 1412 ha färdats genom Östra rikshalvan och uppmanat socknar, byar och bönder att utsträcka sina markanspråk till ca 200-250 km in i landet; företrädesvis österut. Detta bör ha hänt i anslutning till Tåget emot Viborg 1411.

Erik I, 1382-1459, hertig av Pommern konung av Danmark Norge och Sverige - Nationalmuseum - 15058.tif

Erik av Pommern (oegentligt Erik XIII), född 1382 i Rügenwalde i nuvarande Polen, död 24 september 1459 i Rügenwalde,[1] var 1396–1439 (med två avbrott) kung av Sverige, som Erik III kung av Norge 1389–1442 samt som Erik VII  kung av Danmark 1396–1439. Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg, systerdotterson till drottning Margareta som adopterade honom efter att hennes son Olof av Danmark och Norge avlidit 1387. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_av_Pommern
IMAGE (Unknown) : Natiomalmuseum, Sweden.


Fortsättning:
Korsholms äldre tid och lite om senare århundraden
Drottning Margareta
Samiska kvinnan Margareta
Nyslott, även känt som Savonlinna och skattelängderna med samer på 1500-talet
Säämingesalo – ett samiskt urhem?
1419: samernas själar inkrävs via kloster som S:a Clara kyrka
Novgorod, de ryska klostren och samerna
Ladoga som samiskt urhem

 

 

”ath Jffuan Jacobson — hade slagit godha bönder j hell, tagit them j frå iij(c) renar” Informationsrikt om orostid 1526

Vi påminns om en forn gräns mellan svenska och stornovgorodska (Stora Nogard) riket, sedermera Ryssland samt om det krigsdrabbade 1500-talet. Två versioner – en rysk och en svensk. Fler förklaringar inediteras kommande vecka.

Finlands medeltidsurkunder, VIII

Helsingfors
1935
#6298
6298
(20 maj–september) 1526.
Fredsförhandlingar mellan Sverige och Ryssland.
K. Gustaf I:s registratur, III, sid. 141. Arwidssons Handlingar II n:o 122.


Rysk klagan:

Nogre wtaff Swerige göra stor skadha på wåra medt lönlegt tiuffrj, mordt och rooff, oc wåre fogoter wid grensen sände sin budh tijl Wiborg, begärendis jgen thet, som wårom är orättheliga fraa taghet, oc konung G. fogoter oc flere swenske lathe them inghen rät widerfaris, ok wij biudom nw warom ståtthållere j Stora No[gard], at the skule biudha allom vårom fogothom widt grensen til landamäret att wåre skule ingen skada göre på k. G. wndersåthe, oc om thet skeer, skule the latha them faa räth. Wille oc så k. G. befalle sina fogoter, att hans wndersåthe icke göre wåra wndersåthe skadha, oc om skade skeddhe, at the ville lathe skee räth oc igen fångis thet som är orättheliga bort taghet, leggiändis forbudt oc noghot withe ther widh att sådant rooff icke skal offthare brwkat vardha.

Nw på thenne tijdt scriffua oss tiil wåre ståtthållare j Stora No[gard] at wåre fogother scriffua them tijl wtaff Käxholm och Nöthaborg: swenske män haffua bygdt mangha byiar in wdinnan Kexholms oc Nöthaborgs län, benämpdhe. Nywatnj*, Purowäsi, Sawkoso, Peltazarj, Penisarj, Vähasari, Lethasarj oc Saruhesarj, oc ther offuer haffua the oc bygd siig egedelar på andra öyar.

Våre wndersåther aff Nötheborgh Olsere Jaklau och Matthias Klimaw haffua här sackt for oss, att svenske haffua bygt sijg heman j Nöthaborgs län wdj en ödesby, som kallas Kerasolo, oc på andra ödhemarker, icke til wnnandess att wåre moga ther byggia heller boo; thy begäre wij at k. G. wille befälla sine fogother, att the lathe affhysa the ägedeler, som bygde äre wtaff hans vndersåter wdinnan wår län, oc icke tilstädie at the här effter byggia på wart landt, watn eller öyer, oc then tijd vår ståthållares sändebudt aff Stora No[gard] komma til honom, at han wille tilskicke nogra som medt warom på begge sidher läggia skule en wiss rågång effter vårt fädernes Stora Nogards oc Swerigis rikitz gambla råmerke, som hertog Irians oc hertog Albrectz frijdtz breff innehålla, oc thess forinnan at wår sändebud komma til eder, skal huar androm på bägge sidher göre lag oc rätt som fridtzbreffuit oc swåren eedh wtuisar.

Storeförsten Vasilius &c haffuer befaledt att sigia tijg: Een aff Stora No[gard] haffuer claghat på Wiborgs borgare Irian gulsmidt oc Iost Pederson oc nogre swener, som tiäna på viborgs slåtJöns PedersonAlbrect tolk, Jacob Flemming, Maram Swha, att the j hans fråwäre j Mekels hwss haffue wälleligha wtwr hans bodh taghet frå hans dräng j alla hande köpenskat til clx nogårdtz ruble. Ther om sände wij wårt budt Anders Wålesåthe tijl konungen i Danmark Christiernum oc then tidt han talade til rådhit j Wiborg om thetta offuerwålle, suarade the att the wille få them jgen, som thet mist haffde. Oc her til dags är ther jnthet tilgiortt. Thet sijg k. G. på wåre wegna, att han biudher att wår wndersåthe får sijt j gen.

Ytermere beclaga wåre köpmän j Stora No[gard] Andreas Jäske oc Gridhe Subaff, Jwan Sekiren och Gride Bocke på Wiborgs borgare, att then tijd kongens tiänare aff Pålen komme j Nyen til en öö benämpdt Fomijn oc röffuade them, oc når samme röffuare drogho til baghe, kom en stoor storm och dreeff skepen, eth stoort oc eth lithet, med folk och gootz jn j Wiborgs haffn, oc Wiborgs borgare anamade alt samman oc sändhe til Stocholm. Tu Erick skal sigia k. G. på wåre wegna att han tilstädher wåra wndersåthe att få sijt igen.

Så wår och en annan köpman aff Stora No[gard] benämpd Gride Vasilii, sigiandis at han war faren fraa Reffla oc war kommen jn i Nyen, ther komme Viborgz borgare oc röffuade honum j frå skip oc gotz. Wille konung G. lathe bespöria huro thär om är, oc lathe them faa sijt jgen effter rätwisen.

Then tijdt wij komme frå Mwskow til bagha igen til Nogård vordhe wij ther forhindrede til thess Söffuerin Noorbys löpare til baghe kom frå Mwskow oc haffde medt syg thenne effterscriffne befalningh:

Effter storeförstens her Vasielij, med Gudz forsyn herres oc keysares wtåffuer alt Rytzelandt budt oc befalningh haffwa hans edla män Johannes Vasilij capitenere och Johannes Symonis marsk j stora No[gard] lathet mik Wescha Subaff, canceller sammastadz, sigia k. Göstaffs sändebudh Erick Flemming oc hans medfyliare hwre Gabriel Sigfridj oc Maximus Oculanj, som wpbåre store förstans skat i Lappalandt bliffue röffuade widt elffwen Wtze wtaff k. Göstaffs wndersåther Heiki Poikilan oc Iöns Thoroy oc flere theris medhängere; fförst togho the stora förstens wpbären skat i[½](c) nogardz ruble oc the twå, som skatthen haffde wpbåret slogho the j häl oc gripe oc medt sig fordhe x köpmän med theris gootz til c nogardz ruble och lxxvj rener. Ville k. G. lathe bespöria sanningen her om oc igen fångis thet, som boorth är taghet, och sammaledis att han wille befella att the fångher oc theris gotz måtthe jgen komma, oc the ilgerningsmän straffas på thet sådant skulle jcke skee tidhare.

Svenskarnas svar: 

 

Swar oppå the rydzse klagemal.

Tijl then skada, som sked ær aff Viborgx læn med lönligit tiwffuerij och roff på rån &c var nadugste herre konung Göstaff biuder nw sin ståthållare, til greffue Johan på Viborgh, ath han skal straffua med retto huad ther j then motten sked ær, och så foruarath med hans högmectighetz fogtar wijd grensen ath thet her epther icke ske skal, och huar thet sker, skal thet tilbörliga straffas.

Tijl thet klagemål om the nye bygning jnne pa högborne förstis grotteförstens land suarar wår naduge herre ath hans högmectighet ær icke vitherligit, ath nogra hans vndersåther haffua annerstadz bygt en på hans högmectighetz land; huar annerlunde kan finnes j rågongana, skal thå samma nya bygning gerna offhysas.

Tijl thet klagemal om Viborgx borgare Jacob FlemingAlbrickt tolk &c suarar hans högmectighet, attj godemen högborne förstis storeförstens sendingebud haffua nw her forhörth ath så icke tilgångit ær som för högborne förste storeförsten klagath ær, vthan ath for:de godz vart för then skuld annamad, ath Gride Boch haffde köpslagath med Tyns Erichson om nogra saltpetra, och nær han samma saltpetra icke leuera kwnne och haffde thå bittalinngenn vpbårith, varth hans godz ther före antastad och var icke mer godzseth en tijl ij(c) mark, och drog lika mod salthpetran &c Och var thetta Tynnes gerningh alena och inthe the andres, som benempde ære.

Jtem om thet klagemål om thet roff, som konungens folk j Påland tog frå Nyn ath thet skulle sedhan vara tagit vijd Wiborgh och senth til Stocholm, swarar hans högmectighet, ath thet giorde konungh Cristierns folk, och ther före haffuer han ther inthet swara til.

Jtem om thet clagemål på Gride Basilij vegne ath Viborgx borgare skula haffua röffuad honum j frå skip och godz &c suarar hans högmectighet ath han ther om haffuer lathit bespörgie och kan icke finnes ath thet ær skeedt aff nogra hans vndersather.

Jtem om thet clagemål ath twå storeförstens befalningxmen vtj Lappeland varde slagne och hans högmectighetz skatt bortagen til i[½](c) Nogordz rwbla &c suarar var nadige herre ath han haffuer ther vthinnan besporth siig, och haffuer forståth att samme ij befalningxmen j sannyngen bliffue slagne, men att skatten skulle ther vara taghen, ær oretteliga klagit för storeförsten j Rydzland och haffde hans vndersåther sielffue vållet samma angrip, ther med ath Jffuan Jacobson med hans sölskap nogot til förna hade slagit på samma stad vthöffuer xxx godha bönder j hell, tagit them j frå iij(c) renar, med the ägedeler, som the förde och var vel wijd lx(m) mark värth. När then skade varder viderlagd, skal gerna til tänkes, ath then skade skal och viderlagdt vardha.

Jtem samme Jffuan Jacobson slo j hel xxiiij men, och ij quinnor wijd træsken j samma Lappeland, thess ligis Grippe the iiij drenger, och förde med siig til Rydzsland, och vj men sloppe blotthe j skoghen. The toge och fra them xxv håper och alla theris fiska, nätt, kläder, kettslar och theris matt &c; war wärt til hopa j(m) mark, trengde them, och en nw trenga frå siit eget fiske vatn, som the draga skatt och skwl vthaff, så ath the icke torffua fara och fiskie och brwche siig som the aff alder giort haffua. Begærer var nadige herre ath ther må och ske viderlegningh före och fongana lösse giffuass, och ath storeförsten wille biude sine vndersåther och böndher til, ath the icke her effter skwla göra nogot forfångh in på samma treske, thet med rette hans nadis vndersåther tilhörer.

Ytermere medhan fridhen, som var beleffuad vtj her Suantes tijd til lx år emellom Suerige och Rydzland, ær nw samtykt och confirmered på beggis sider med korskysning och fridzbreffsens besegling til for:de åratals terminen, vil högmectig förste konung Göstaff, vår nadige herre, ssamma frijd oforkrænkt holla och holles latha vthaff alla sina vndersather, inthet twäkandis ath storeförsten her Vasilius &c, herre och kiesare vthöffuer alth Rydseland, jw så göra vil på then sidhan.

Doch ligeuel effter mang fogtha skiffte offthe sker j kort tijd wijd grensen, och bliffuer for then skuld forsummad, ath then skade, som sker med roff, brand och tiuffuerij, lönliga och oppenbårliga, bliffuer icke altijd retteliga ransakat och tilbörliga straffat, vthan then ene skiuther saken i fra sich til then andra segiandis, ath then skade ær icke sked j myn tijd, och ther med få thij ingen viderlegningh eller rett, som skadhan haffua j hondom.

Synes för then skuld var keriste nadige herre rådeligit vara, ath en fulmyndog off huarth ryket tilskickad bliffuer wijd grensen, pa begge sider, som j samma månad, ther skadhen sker vppa, skal latha straffa och fly rett och viderlægning för skadha, eller sielffuer betalan. Ellix haffua the skalkar, som bo wijd grensen, lithen forsyn til ath brwka sijt skalkerij, huar in på annan, som the plæga göra. Hær oppå begærar var keriste nadigiste herre vetha store förstens &c sinne, goda råd, och mening, gönum hans scriffteligh vnderuisning, ther hans hög:[mectughet] kan siig epterrette hwre han ther om skal forordineret med sin ståthållare på Viborgh greffue Johan och flere befalningxmen vijd grensen.

Jtem om köpmæn, som plæge ferdes mellom Suerige och Rydzland på begge sider &c ær var kereste nadege herre til frijdz ath the bruka sijt bestha huar med annan som gammalt och fordt varidt haffuer, och före the varor som nyttoge ære.

Och om storeförsten lather alla waror j sijt land, som her tiæna kwnne, vara frij och oforbudna, som ær salthpeter och annat huad thet helsth vara kan, så vil och vår kereste nadige herre latha vareth med the varor, som falla her j landit. Men huar nogot forbud sker på then annan sidhan, ær loffligit ath så och sker her j landit.

* Över raden står skrivet: ”aqua noua”.


PE framhävningar

Image result for gustav vasa

Image result for gustav vasa

Därför inget Girjasspecial: torsdagar är härstädes vikta åt barnbarna …

Rubriken säger väl ungefär allt.

Vi tycker oss ha märkt att folk här sökt något skrivet om det historiska som hände 23 januari 2020 – det är, isåfall, djupt hedrande!
Men eftersom det nu inträffade på en torsdag och så många andra skrivit såpass mycket fint, så …

Rekommenderar Jörgen Stenberg, Sofia Jannok och Stefan Mikaelsson.

Nu får rättsövergreppen upphöra.

För övrigt utreder vi även jakt- och fiskefrågor.

Kontakt: saepmietalks@gmail.com
Samt 0729070058, +46729070058.

Peter Ericson 24 januari 2020

Bildresultat för girjas Bildresultat för pippi långstrump

Maria M. Matsdotters gränd? NU!?

Maria M. Matsdotters gränd? På nedre Brännan, Härnösand?
Här finns en namnlös gatstump, mellan Brunnshusgatan och Tobaksmonopolet.
Den fortsätter västerut i Skolgränds förlängning.



FB4MMM7

Maria Magdalena Matsdotter etablerade genom några hjältemodiga insatser snart sagt samtliga Lapplands skolor (sedermera även Jämtlands läns sameskolor). Hon fick tillfälligt stopp på en extremt aggressiv nybyggesverksamhet genom tillkomsten av Odlingsgränsen; vilken kom till genom ett möte med Västerbottens landshövding Erik Viktor Almqvist – just i Härnösand *** (som ju ligger i Västernorrland!). Marias far Mats (ibland kallad Mathias, sannolikt lystrandes till namnet Máhke) dog på Hemsön i samma kommun 1868; och de bedrev under många år vinterbete i Grönsvik på Härnön. Genom att Maria dog i Nätra, har en missuppfattning utspritts att det (Nätra) var deras enda vinterbete. men eftersom föräldrarna deltog i minst fyra olika sijther hörande till lika många skatteland (pappan var sprintare, dvs skattelandlös fastän ofta med ganska mycket ren).

Nästsista bilden föreställer en samtida Fredrika Bremer, som var nära vän med Maria.

*** Not 15 dec 2020: Mötet skall ha ägt rum i Umeå. Se ny bloggpost.

Sprid gärna detta, och hjälp att kampanja för en gata och en plats samt ett minnesmärke för Maria Magdalena Matsdotter (1835-1873) i familjens vanligaste vinterland i (nuvarande) Härnösands kommun.

Om många intresserar sig för Maria, kan vi ha ett seminarium eller ett webbinarium om henne. KONTAKT: saepmietalks@gmail.com
eller SMS 0729070058, +46729070058
.

Samiska säljägardöttrar från Njutånger: hälsingesamestintorna Anna och Sigrid Jönsdotter.

Om hälsingesamestintorna och säljägardöttrarna Anna och Sigrid Jönsdotter. Anna-dagen till ära, 9 dec 2019.

Bild av Thomas Bewick, publicerad i Consett 1789.
Bilden torde ha börjat skapas när dessa hälsingesamestintor besökte Northumberland, i Bewicks grannskap. Under några intensiva veckor vistades de hos baron Liddell med familj på deras bägge ägor, av vilka det ena – ett slott, Ravensworth, var i North Durham.

Mer nedan och på annan plats i bloggen om deras northumberlandresa.

 


Anna född 1760
och Sigrid 1763, växte de upp i Forsa och Hög socknar i Hälsingland och flyttade sedan med föräldrarna till Njutånger, där fadern antogs som s k sockenlapp (en yrkestitel) i Njutånger och Enånger socknar. Pappan ska ha varit en skicklig säljägare. Mamman kom från en känd mycket sydlig samesläkt. De kan absolut ha talat den samiska varietet som Lars-Gunnar Larsson skrev en bok om i början av 2018.

Originalet finns att få på British Museum.

Saepmie Times har forskat kring dessa unga kvinnor; den som är intresserad av att veta mer, skaffar sig lämpligen samtliga utgivna nummer av vår PDF-publikation.
Beställ genom att mejla saepmietalks@gmail.com!
Pris ca 345 SEK, ev något lägre om vi bestämmer oss för en före-jul-drive i dagarna.

Lars-Gunnar Larsson: Per Holmberger och sockenlapparnas språk (2018)

Peter Ericson

Övre bild: Dellen från Avholmsberget. Wikimedia Commons.

 

WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsion, Exodus, Ethnic Cleansing in The Sweden-Finland Kingdom. (1:2) Focus: The East Half of the Kingdom.

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions. Also more on Felleslappeloven and international treaties.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

EDITED Nov 24: One passage on Savo, that would be ”Häme” in a document from 1454; and a crucial (earlier left out) part on Great Nordic War 1714-21.
EDITED Nov 27. Interpretation of Kolske as Arkhangelsk. / PE 

MIGRATION
Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: this is Novocholmogory, namely the fortress initiated (or at least thought to be the first construction start year) 12 years before the Teusina Peace, in 1583… More known to us as Arkhangelsk,
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that 
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildly put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Great Nordic War – terrible times
Apart from that, 1714-21 as well as for example; the furious Russian attacks on – in a first and worst wave – on what is Finland of today, mad massacres, plundering, foray and in a second wave – burning along practically the Bothnian coastline including also Sweden proper. Indeed it was a frightening, horrendous era;: it drove thousands of Finns from their homes, to be domestic migrants. Here we need to investigate thoroughly how many Sámis that also did migrate.

GUILTY PARTY: Russia.  (Edited/added Nov 24, 2019)

The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna, Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians. Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge appetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only executed the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:
Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventually for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Feodor_I_of_Russia_(parsuna,_1630s,_Moscow_History_museum)
Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
COLONIALISM
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lapland (lappmark in Swedish). Same phenomenon is also registrered by Archaeologist about Southern and Central Karelia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?

Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.

Peter Ericson Nov 19, 2019

Samerna i Malax enligt Erik Klingius (trol 1767). Del 1 av 3

”Att socknen i tiden varit bebodd av Lappar, bevisas, utom af spridda namn sådana som Lappnäs träsk i Petalax, Lappören invid Björkön och den redan nämnda Lappörsskatan äfvensom Lappörskobben på och invid Bergön, af de ganska allmänt i socknen förekommande lapprösen.”  (en exakt källhävisning kommer i nästa avsnitt)


Vi fortsätter gå igenom trakt för trakt, socken för socken i Österbotten.


BILDEN: 
Del av Bergön utanför Malax kärnland.

Att socknen i tiden varit bebodd av Lappar, bevisas, utom af spridda namn sådana som Lappnäs träsk i Petalax, Lappören invid Björkön och den redan nämnda Lappörsskatan äfvensom Lappörskobben på och invid Bergön, af de ganska allmänt i socknen förekommande lapprösen.

Sålunda skrev Klingius på 1760-talet. Här bör två saker framhållas: 1. Bergön är just det ställe varifrån pytare rekryterades och så småningom koncentrerades och samlades, dvs sälskyttarna. Och 2. lapprösen eller lappruiner är snartsagt samtliga gravrösen man i Finland inte kunnat förklara på annat sätt. Det är egentligen en minst lika trubbig term som svenska motsvarigheten fångsmarksgravar.

Klingius fortsätter: ” … lapprösen. Sådana förekomma i Rimal skogen i Solf, på Kalasar, Benjas, Forss och Susibackarne”

Kalasar torde avse Kalashabrännan; och där ska veterligen ingenting samiskt ha förekommit – utom så långt är Klingius vederlagd. Åtminstone där.

Vi går vidare ” — Langholmsholstre och isynnerhet Holsterbacken i Malax, hvilken sistnämnda backe äfven deraf synes fått sitt namn.

Klingius övergår här till att tala om jättegravar, vilket vi tittar mer på nästa gång.

Att studera samernas historia i Österbotten handlar väldigt mycket om att falsifiera och idka mycket aktiv källkritik, på ett osentimentalt sätt. Vi tittar mer på samernas historia i detta, av folket självt ofta kärleksfullt benämnt Pampas i kommande avsnitt.

 

” — skridfinnarna, som styrs från Hälsingland —” (Adam, mellan amazoner och cykloper. Och en tusenårig karta)

Väl värd repris.

SouthSaamiHistory

”Jag skall nu ge en kort beskrivning av sveonernas land eller Svea rike: i väster innefattar det götarna och samhället Skara, i norr värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder det förut omtalade baltiska havet i hela dess längd. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster slutligen gränsar det till de ripheiska bergen, där det finns väldiga ödemarker och höga snömassor, och där flockar av vidunderliga människor hindrar ett ytterligare framträngande” (PE framhävn)

Adam av Bremen [IV kap 25], 1070-talet

Kommentar: Det är inte enda gången Adam kopplar ihop Hälsingland med samerna.
Men vi ska komma ihåg att den tidens hälsingebegrepp är snubblande nära dagens norrlandsbegrepp. Det här är så tidigt att man även kan ha betraktat Finland som blott en utväxt på samma Hälsingland (”Helsingaland”).

K A R T A N : 
COTTON WORLD MAP
, även kallad Anglo-Saxon World Map eller Mappa Mundi, daterad till…

Visa originalinlägg 52 fler ord

SAEPMIE TALKS: Peter Ericson forskar eller föreläser kring samernas historia 2021-22

Tillfällig rabatt vid bokning denna återstående del av februari: 20% på forskning och 10-15% på föreläsning.
Forskaruppdraget ska vara färdigt och slutfakturerat i maj 2021, och föreläsningen senast i maj 2022.

Gamla kunder får första timmen gratis vid forskaruppdrag.


Uppdaterade föreläsningstitlar inkommer dels i kommentarerna härnedan, dels i en ny bloggpost.

LITE OM den forskning som gjorts av mig under de senaste åren: https://southsaamihistory.wordpress.com/2019/11/20/internationella-rapporter-av-och-med-peter-ericson-ni-kan-ocksa-boka-forskning-koa/
Annat som gjorts: Panel om Mälardalens samiska historia 8 dec 2020. Uppdrag till Ájtte om utställningen kring tvångsförflyttningarna 2020-21. Uppdrag åt Tåssåsen. Faktagranskning SVT-UR ”Samernas tid”.
Tidigare: sakkunnig Nordmalingsmålet 2000-2011, Rätanmålet 2011-12, Härjedalen 2013-18 (det sistn. i omgångar).

Peter

Min gamla kompis och kulturmiljövårdskollega Bernt-Ove Viklund plockar jag vanligtvis in, om uppdragen omfattar arkeologi.
Vi har tillsammans faktiskt närmare sjuttio års erfarenhet av forskning om samernas historia och förhistoria.

Foto: Jörgen Heikki. Sameradion/SVT Sápmi. 2016.
Föreläsning tidigt åt 2020, i pre-Coronas Helsingfors, Nordsjö, Nordhuset 4 februari. Om samerna i södra Finland. Foto: Siw Handroos-Kelekay.
Denna föreläsning samt de på Malungs skolor ägde rum våren 2017. Jag kom närmast från Örebro, där jag hade föreläst på Länsmuseet där.
Foto: Jörgen Heikki. Sameradion/SVT Sápmi. 2015. Affisch: Quarnstensgrufvans vänner,
Föreläsning i Österbotten, flera turer har det blivit dit.
Häromåret fick jag ett mycket intressant uppdrag att föreläsa för indier. Plats: Nordiska Museet, Stockholm. Detta är när jag pustar ut efteråt.


”They (Sámi) lived in harmony with nature without violating its laws” – Story of Hiitola, as told by one of present Karelian Republic’s citizens (2008). The Karelian Ishtmus, former Finland(-Sweden).

Translated by Google Chrome’s software. Original here: http://raivatala2008.narod.ru/p3aa1.html
More here: http://www.kirjazh.spb.ru/

Karelian Ishtmus = Karelska näset = Karjalankannas = Карельский перешеек

BRIEF HISTORICAL OUTLINE

The last glacier left the shores of Lake Ladoga about 10-12 thousand years ago. Plants moved behind the glacier, and animals behind them. Soon a man appeared. The sites of an ancient man were found in the vicinity of the village of Tiurula. These sites belong to the culture that was named – comb-pit. Its age is about 4-5 thousand years. At that time, people lived along the banks of reservoirs, engaged in fishing, hunting, and collected edible plants. Many shards of ceramics and quartz are found at the sites, from which tools were then made. Therefore, this period was called the Stone Age or, more precisely, the Eneolithic. In the Hiitol region, this period has been poorly studied and still awaits its researchers.

People’s lifestyles changed slowly. And 2 thousand years ago on the shores of Ladoga they lived almost the same as 7 thousand years ago. Some tribes were replaced by others. The pattern on the ceramics changed, but they still lived the same way. Who were these people, what language did they speak, what did they believe? We know very little about this. 2 thousand years ago, the ancestors of the modern Sami came to the shores of Ladoga. This can be judged by the appearance of asbestos ceramics and the spread of Sami place names. The Sami roamed in the winter behind herds of deer, and in the summer along the shores of reservoirs rich in fish. They lived in harmony with nature without violating its laws.

Everything changed in the 9th century. n. e. People familiar with iron processing appear in the northwestern Ladoga area. Iron weapons made them formidable warriors, and iron tools made it possible to cultivate the land. They came here in pursuit of furs along the Vuoksa River, along which at that time it was possible to walk from the Vyborg Bay to Lake Ladoga. At that time the shores of Ladoga abounded in fur-bearing animals. The newcomers quickly established an exchange trade with the Sami. They paid for furs with iron objects and bronze ornaments. There were no roads at that time, and people moved along rivers and lakes – in summer by ships, and in winter by sleigh. Long narrow Ladoga bays proved to be very convenient for the construction of settlements, and when the waterway along the river was opened. Hiitolanjoki, which led to the Gulf of Bothnia and the White Sea,

The newcomers belonged to the group of Finno-Ugric peoples. Probably, here two tribes all mixed and hym. Often newcomers men took Sami girls as wives. This multi-tribal population gave rise to the Karelian people.

The fur trade was very profitable, and the fertile lands gave a good harvest of rye, barley, oats and turnips on the burns. However, intensive hunting and plowing of the land disrupted the usual migration routes of reindeer. The reindeer left to the north, and the Sami left with the reindeer. There are memories of that time in Karelian legends.

The Karelians grew rich quickly. And wealth attracted not only merchants from many countries, but also Viking sea robbers. Archaeological finds indicate that many Karelian settlements were on about. Kilpola, along Hiitolanjoki in the Asila region, Lake Veyala. The wealth of the Karelians is evidenced by the many ornaments found in burials and found treasures. For example on about. A treasure of silver items was found in Kilpola. Under the stone lay: a horseshoe-shaped brooch, a sukeryo, a fragment of a chain and a round pendant with the image of a flourishing cross.

(two) thousand years ago, the ancestors of the modern Sami came to the shores of Ladoga. This can be judged by the appearance of asbestos ceramics and the spread of Sami place names. The Sami roamed in the winter behind herds of (rein)deer, and in the summer along the shores of reservoirs rich in fish. They lived in harmony with nature without violating its laws.

9-12 centuries. called the Viking Age. This was the period when the Vikings made long voyages on their ships. They discovered new lands, traded, plundered and conquered entire countries. During this time, the Vikings often visited the northern Ladoga area. And upon returning from a long campaign, the Skalds composed sagas about the country of Kiryalabotnar, as they called the Ladoga area. In the saga about King Ivar Vidfamn, it is said that he died and was buried in Karjalabotnar. The saga of Falvdan, son of Eysten, tells of the battle of the Vikings in Kirjalabotnar with its ruler Grim. And indeed on about. Many Viking graves have been found in Kilpola.

To protect themselves from the Vikings, the Karelians build numerous Linnavuori fortresses. You can also find in some places ancient ramparts on the steep cliffs towering over the Ladoga waters. Such fortresses were at the mouth of the river. Hiitolanjoki in the Asila area, in the center of the village. Hiitola and on about. Quilpola. Signal bonfires warned the Karelians about the approach of the enemy, and the fortresses on the mountains gave refuge during the attack.

The Karelians were not only good traders, but also formidable warriors. They not only successfully repulsed enemy attacks, but also made long-distance military expeditions themselves. In 1187 the Karelians plundered and burned the Swedish capital Sigtuna. The city gates captured during the campaign still adorn the Novgorod St. Sophia Cathedral. In 1198 the Karelians captured the Swedish stronghold in Finland, the city of Abo. The city was plundered. As a loot, the church tax from all over Finland was captured for 5 years, which was being prepared for shipment to Rome.

However, by the beginning of the 13th century. the Swedes managed to build a strong centralized state. They are moving from the policy of Viking campaigns to the systematic conquest of the land. Under these conditions, the Karelians go for a political and military alliance with Novgorod. Russian chronicles often talk about joint military campaigns. One of such campaigns, made by Yaroslav Vsevolodovich together with the Karelians to Ham, ended with the fact that the Karelians decided to strengthen the military alliance with a spiritual alliance. In 1227 the chronicle says: ”… of the same summer, Prince Yaroslav Vsevolodovich, having sent, baptized many Korels, not all people are few.” The Karelians quickly adopted Orthodoxy, as evidenced by the Christian graves of the 13th century. on Kilpola and many pectoral crosses and icons of the same time. Of particular interest is the stone Novgorod cross found on the island. Quilpola.

However, the Swedes were tenacious. Their attempts to seize Karelian lands were blessed by the Pope. The second crusade of the Swedish knights in 1293 ended with the construction of the Vyborg castle. Relying on it, the Swedes also captured three Korelian churchyards: Yaskis, Eurepya, Savolaks. It was not possible to recapture the occupied lands, and in 1327 the Orekhovets peace treaty was concluded. This treaty first defined the border between the Swedish state and Novgorod. The same agreement put an end to the independence of the Karelians, who have now become part of the Novgorod state. However, they were full members of it. The Karelian nobility was among the great Novgorod boyars and held positions of responsibility. Many birch bark letters were found in Novgorod in which Karelian villages are mentioned: “Vigar has 20 lokoto heri bezellok. Valit in Kyulolaksha has 14 heri elbows. Melita has 4 herri elbows in Kurole ”,“ Korela from the Kyulolaksky and Kuryersky graveyards are beating with their foreheads to Novgorod. We are offended from the German half. The land of our fathers and grandfathers … The gentlemen took away the gyrfalcons from the voyagers … The fishing tops robbed, and we ourselves … ”

And the border with Sweden passed near Hiitola. In the area of ​​Ilme, this border made a mysterious ledge towards Sweden. The reason for this is difficult to establish, but maybe the strange names of these places can help here – Fr. Ryurikanjärvi and r. Ilmee. Does the legendary Rurik originate from here?

The Swedes often violated the border and attacked the Hiitol lands. Thanks to one of these attacks, we meet in the annals the first official mention of Kyulolaksha – the old center of the churchyard: “In the summer of 6904 (1396), the Germans came to the Korel land and warred 2 churchyards: Kyurie and Kyulolaski, and the church burned down; and Prince Kostyantin with Korela chased after them, and the tongue was removed and sent to Novgorod. ”

The next mention of the Hiitol lands we meet in 1471. The village of Gitola is mentioned in the list of lands belonging to the Polish king Casimir IV. Why did Gidola become the property of the Polish king? This story begins in 1333. At that time, Lithuanian princes were famous as good warriors and they were often invited to serve in the Russian principalities. To strengthen the dangerous border with Sweden, the Novgorodians invited the Lithuanian prince Narimont. For the service he was given the cities of Ladoga, Oreshek and Korela. His son Patrick replaced him in the post of the prince, and then there were other Lithuanian princes. The most heroic Lithuanian prince, who sat in Korela from 1389 to 1392 and from 1407 to 1412, was Lugven Olgerdovich (baptized Simeon), from the Gediminovich family. He fearlessly fought the Swedes in 1392 on the Neva and in 1411 on the Karelian Isthmus.

In 1478 the Novgorod lands were annexed to Moscow Rus, and Karelia became part of the Russian state. In this regard, the first census of the Karelian land was carried out. In the ”Scripture Book of 1500” Dmitry Kitaev described in detail the Korelsky Uyezd of the Vodskaya Pyatina. By this time, the Novgorod graveyards of Kuryersky and Kyulalashsky merged into one with the name Kiryazhsky and the center in the modern settlement of Kurkiyiki. In a detailed description of the Kiryazhsky Bogoroditsky churchyard, we find the names of many villages that have survived to this day: Azhila on the river on Azhil, Gitola over the lake above Giyarv, Kokola on the Veyalskoye lake, Veyala, Tivrola, Kyulolaksha above the lakhtoyu above Kyulolashskaya Peyala, Petkola finally, Rurikiyarvi at the German frontier.

By this time, many churches and monasteries appeared. There were 9 church parishes in the Kiryazhsky churchyard. In the vicinity of Hiitol there were parishes – Tiurula and Veyala. In the center of the parish stood a large church with its own clerk. In addition, there were many small churches in the cemeteries. There was one church for every 500 people. On about. Kilpola were the courtyards of the Valaam and Konev monasteries.

The Scribal Book of 1571 lists the names of the main churches. Hiitola includes the Prophet Elijah in Veyala and the Exaltation of the Cross of the Lord in Tiurula. In the same book on the river. Hiitolanjoki mentions 5 watermills and a salmon fishery in Asila.

During this period, the attacks of the Swedes became less frequent, but another trouble came. The reign of Ivan the Terrible was marked by a monstrous increase in taxes and the arbitrariness of the oprichnina. In 1571, 90% of the arable land was abandoned. Among the reasons for this desolation, we find: ”the owner was killed by thunder, the kids tried on it from hunger, the courtyard fell apart”, ”he drowned while fishing in Lake Ladoga”, ”the courtyard burned down”, ”the Germans killed the owner, burned the mansion, the children disappeared unknown”, ”fled unknown from the tsar’s taxes, the court was burned by the oprishny ones ”,” having borrowed from the tsar’s taxes, he himself died, the children in the yards of the wagon. ” In the first place is ruin from unbearable taxes, ruin from the Swedes in second and household ruin in third.

In 1570 a new big war with the Swedes began. The war was very fierce and was called ”long hatred”.

In 1572, the troops of the Swedish commander Hermann Fleming marched with fire and sword through the Kiryazhsky churchyard. Punitive expeditions followed one after another. 1577, 1579, the Swedes did not spare anyone. Legends about the brutality of the Swedes survived until the 19th century. The collector of folk legends T. Schwindt recorded in the 19th century. according to local residents: “During the great war, the Swedes burned many houses and killed many people. The Swedes went along the coast on ships and ruined everything. They landed on the shore, went deep into the villages, burned everything, destroyed, returned to ships and went on. The fugitives from Kurkiniemi told about it. The devastation was so severe that only one person and one cow survived from the entire village. This man’s name was Vepsya. He went into the thicket, rubbing the needles of his legs so that the dogs would not take the trail. I was hiding there on a forest lake. ”

And in 1580 Korelsky district was completely occupied by the Swedes. Local residents were partly killed and partly fled. Those who remained did not stop resistance, gathering in partisan detachments. In Hiitola, a partisan detachment of 1,500 local residents operated under the leadership of Kirill Rogozin. Karelian ships left Oreshk and attacked Asil and Tiurul.

In 1588 the commandant of the Kexholm fortress Eric Tenneson wrote to the king: “… The Karelians, subjects of Your Majesty, keep these thieves at home and accompany them from place to place; and when our army comes to some village where the bandits are, they hide them and swear that they know nothing about them … Sometimes troops were sent from Kexholm to a distance of 50-60 miles against the partisans. But when some small detachment moves away from the fortress, the peasants unite with the thieves and kill the soldiers … ”.

In 1595 the Korelsky district was liberated. The Karelian population returned to the liberated lands. The restoration of the Korelsky district began with the restoration of Orthodoxy. For this, in 1595 the Korel and Oreshkov dioceses were established. Sylvester was appointed its bishop, whose see was in the town of Korela.

However, peacetime did not last long. ”Time of Troubles” is coming in Russia. Vasily Shuisky concludes a mutual assistance agreement with the Swedes. Under this agreement, the Swedes were to receive Korelsky district for help. However, the Karelians did not recognize him and the best Swedish commander Yakov Delagardi arrived in Karelia.

In the absence of regular Russian troops, Bishop Sylvester called on the local population to fight the invaders. The militia gathered about 2000 people.

In September 1610, the troops of Jacob Delagardie laid siege to the Korela fortress. The siege lasted until March 1611 and was stopped after the complete exhaustion of the defenders. After the threat to blow up the fortress, the Swedes released with weapons and banners 100 survivors from 2500 militias and Bishop Sylvester. In 1615, the Stolbovsky peace treaty was signed, according to which the Korelsky district became Swedish.

The Swedish king began to distribute new lands to his generals. Most of the Hiitol lands belonged to Jacob De la Gardie, some went to retired soldiers. Of the old owners, only Rodion Lobanov retained his land. He went into the service of the Swedes and became a confidant of Jacob De la Gardie. His lands were in Tiurula.

The Swedes began a fierce struggle against Orthodoxy. Only Lobanov in Tiurula managed to save the current parish. Attempts to convert to Lutheranism met with fierce resistance from the Karelians, which resulted in an uprising in 1556. A new war began with the Swedes, which was called the ”War of Faith”. However, in 1558 the uprising was brutally suppressed by the Swedes. Most of the Karelians fled to the Russian side. The Swedes settled Lutheran Finns on the empty lands. A small Orthodox Karelian community remained only in Tiurula.

In Hiitola, Swedish power was consolidated. A jury trial began operating in Tiurula. The Swedes took up agriculture seriously. They banned the sweep and introduced a three-field.

At the mouth of the Hiitolanjoki River, there was a royal salmon fishery. Salmon were fished for three weeks after the ice melted (May 8-24). The catch was about 1.5 tons. The fish was salted and sent in barrels to the Swedish king in Stockholm.

A shipyard appeared in Pekonlahti. Large ships went to Stockholm.

A postal service with Kexholm and Nyenskans began.

However, there were also lean years. In the years 1695-1697. the summer was unusually rainy. Almost the entire crop was lost. During these years 25% of the population died of hunger. A hunger riot began, led by a peasant from Kurkiyiki, Lauri Kilappa. However, the riot was quickly suppressed, and Kilappa was executed in Kexholm.

In 1710, the troops of Peter I liberated the Ladoga Karelia, and according to the Treaty of Nishtad in 1721, it again became part of Russia. Swedish landowners fled, but Finnish peasants stayed behind. Peter began to grant new lands to his companions. The land in Hiitola was received by de Genin, and later by Sievers. In addition, there were many small landowners such as Scott, Kopiev, etc.

The economy of the district was quickly recovering. At water mills on the river. Hiitolanjoki saw the introduction of saws for sawing logs. St. Petersburg had a great influence on the development of the district economy. In Hiitola, stone and timber were mined for the construction of the city. Traders traveled through the villages, who bought everything they could from the peasants at competitive prices: skins, game, butter, pottery, knives. When the sleigh was full, the goods were transported to St. Petersburg. Manufactures and salt were brought from the city. They also drove cattle to St. Petersburg, carried fish, meat, grain, skins, tar. The butter trade was very profitable. Peddlers with small goods – threads, buttons, rings, combs, harmonicas, cards – walked through the villages. After the trade, the villagers were told about the news from the capital. A purchase of willow bark was organized for a large tannery in St. Petersburg. Fishermen sold fish to wholesale buyers from St. Petersburg. Those came on specially equipped boats – soims, which were adapted to transport live fish.

The border with Sweden was not far away, so Russian troops constantly stayed in the Ladoga area. So the Velikie Luki regiment was in Hiitola.

In 1757, Johann Wilhelm Tavast presented several projects for connecting the Saimaa lake system with Lake Ladoga. According to one of the options, the canal was to be built along the bed of the Hiitolanjoki River. However, it was not implemented.

Russian landowners tried to improve the lives of Finnish peasants without making a distinction between Orthodox and Lutherans. So in 1777 the owner of Ilmee, Baron Scott, builds a Lutheran church in the name of St. Anna, who has survived to this day, and his daughter Baroness Scott in 1785 builds an Orthodox church in Tiurula.

In 1792-1795. a student of the famous architect Tuomas Suikkanen, a wooden church was built in Veyjala (Kulikovo).

In 1809, the Peace of Friedrichsgam was signed, according to which Finland became part of the Russian Empire. Finland began to be called the Grand Duchy of Finland, and gained relative independence. Finland had its own parliament, its own currency, its own judicial system, its own army. In fact, from this moment on, Finland becomes a state.

On December 23, 1811, Alexander I issued a decree on the annexation of Russian Finland to the Grand Duchy of Finland. It became more difficult to trade with St. Petersburg, there was a border, customs duty. Many traders left the Ladoga area and moved to Russia. Unemployment began. In 1812, 1745 people left Hiitola.

The Finnish authorities began to force Russian landowners to sell their lands. Gradually, the land began to pass to the Finnish peasants. The largest estates like Tiurula became state-owned. Later, an almshouse was organized there. Pukkiniemi was bought from the Sievers by the rich man Armfeld.

Since 1857, the first steamer appeared on Ladoga; it sailed from St. Petersburg to Sortavala. A passenger pier is also being built in Pekonlahti.

Trade with St. Petersburg was improving again. Dairy farming began to develop rapidly. The basis was the order of the Vyborg governor of 1844 that the adjacent volosts should annually supply St. Petersburg with livestock products. For Hiitol, the annual norm was set – 17 tons of butter, 1 ton of fat.

At the end of the 19th century. industry in Russia, and with it in Finland, experienced rapid growth. In 1865 a timber mill was built in Tiurula. The saws were steam driven. The plant was the first steam plant and one of the largest in the Ladoga area. After the construction of the railway. etc., the plant connected with it a narrow-gauge horse-drawn railway. A shipbuilding dock operated in Pekonlahti Bay. On the islands in the vicinity of Tiurula, a deposit of almandine gneiss was developed.

By the end of the 19th century. a large brick factory operated in Haukkavara, pottery, famous throughout Finland, operated in Asila, and a shipbuilding dock operated in Pekonlahti Bay.

The development of industry also caused a massive development of education. A network of public schools is being established in Finland. One of the first public schools in the Ladoga area appeared in 1871 on the Vaavoy estate. Peasant children also studied in parish schools established at Orthodox churches. Many Orthodox priests of that time had an excellent all-round education. For example, the rector of the Tiurul Church, Peter Annensky, was a famous ethnographer and in 1875 wrote a book on the ethnography of the Hiitol environs.

The Baranovskys’ estate was located not far from Vejyal. Stepan Ivanovich Baranovsky was a professor at the University of Helsingfors. He was a very versatile person. Mostly known for his inventions. He was the creator of the first Russian submarine and one of the first steam locomotives – the ”Baranovsky wind scooter”. He was also the founder of the Finnish Temperance Society and the Finnish Animal Welfare Society.

His son Vladimir Stepanovich Baranovsky continued his father’s work. He is the author of the rapid-fire cannon and many other military inventions. He grew up on the Baranovskys’ estate in Hiitola and was buried here in 1879.

In 1890-1894. the railway Antrea (Kamenogorsk) – Sortavala – Joensuu was built, which passed through Hiitola. This gave a strong impetus to the development of industry.

After the 1917 revolution in Russia, Finland became an independent state. The country has split into two camps – red and white. This struggle also affected the Ladoga area. In the Hiitola area there were many industrial enterprises and the position of the Reds was strong here, and in Kurkiyiki there were mainly rural owners who supported the Whites. The struggle ended in victory for the whites, and the communist party was banned.

After the separation of Finland from Russia, the economy of the Ladoga area, oriented towards Russia, found itself at a dead end. Traditional economic ties were interrupted. Transport links across Ladoga with St. Petersburg were interrupted. Agriculture of the Ladoga area was mainly meat – dairy, and grain was partially imported from Russia. With the cessation of grain delivery in some areas, famine began. Numerous landless Ladoga peasants who worked in St. Petersburg were left without work.

The Finnish government took emergency measures. Massive forest felling began. Timber processing provided jobs and money for setting up a farm. During the 20s – 30s, the area of ​​arable land in the Ladoga area was increased by 50%. However, almost all forests in the Ladoga area were cut down. The entire coast of Ladoga was naked.

In the 20s – 30s, construction of large sawmills and pulp mills took place. The export of wood products is starting to play a major role in the Finnish economy.

In 1920, the population of Hiitol was 7800 people. This was the maximum number of people that the Khiytol volost could feed. Therefore, the surplus population was forced to leave for other regions of Finland. By 1940, the population of Hiitol had even decreased and amounted to 7,700 people.

During this period, several large estates operated on the territory of Hiitol. The Asila estate owned 525 hectares of land. The estate had a mill and a power station. A correctional labor colony was located in the village of Laurala on the lands purchased from Sievers. The colony owned 840 hectares of land. The Pukinniemi estate of the Hiitolskaya parish was also purchased from Sivers. The estate owned 760 hectares of land. Tiurula housed a nursing home and later a psychiatric hospital. Land area 600 hectares.

The center of the Orthodox parish until 1933 was the church in Tiurula of the Hiitol volost. The church in Tiurula existed in one place from the 14th century. In 1917 the Church of the Ascension of the Lord burned down from lightning and in 1922 a church in the name of Seraphim of Sarov, transported from Lounatjoki in the Vyborg district, was assembled at the same place. It was the seventh church in a row and it burned down in August 1941 during the hostilities.

Winter War 1939-1940 did not affect Hiitola, but after it the entire Finnish population was forced to leave these lands, and settlers from the Vologda region, Belarus, Chuvashia came to replace the Finns. On the new lands, the structure that existed under the Finns was preserved.

So the Raivatalsky s / s included the following settlements: Jokela, Leppesilta, Kylarvi, Haukkavara, Mekema, Attomäki, Hiitola, Siiskonmäki, Vuoheilahti, Rantola, Yaikiniemi, Raivotala, Onikki, Parkkali, Uusikyäkiälä, Rhytinämää, Külärävä Pukiniemi, Koivula, Koivumäki, Kuyansuo, Kotimäki, Raine. In addition, there was also the Ketrovarsky s / s, which included, for example, Tounan, Rintala and Ilmee and the Tiuralsky s / s.

Collective farms were organized on the territory of the Raivatalsky s / s: Andreeva, New life, New life, Krasnaya Zarya, Builder of socialism, Im. Molotov, Im. Chapaeva, Im. Chkalov.

However, the peaceful life did not last long. On June 22, 1941, war with Germany began, and on June 29, Finnish troops crossed the USSR border without declaring war.

The Finnish troops delivered the main blow in two directions – to Hiitola and Sortavala. The Finns tried to get out to Ladoga and surround the Russian troops and cut off the evacuation routes of the civilian population. However, their plan was thwarted. Until August, the Soviet troops were restrained by fierce attacks from selected Finnish units that had been hardened during the winter war. About 75 thousand people took part in the hostilities from the Finnish side. Tens of thousands of shells were fired.

The tip of the blow fell on the Hiitola railway station. This battle was named ”The Great Battle of Hiitolskoy”. Art. Hiitola was captured on 08/08/1941, and on 9/08/41 the Finnish troops reached the shores of Lake Ladoga. By this time, as a result of a successful operation, the entire civilian population of the Kurkiyeksky region was evacuated, but the 142nd and 198th rifle divisions were surrounded and pushed to the shore. As a result of the military operation, the ships of the Ladoga Flotilla managed to evacuate the encircled troops from about. Kilpola to the Kexholm region. A total of 26,000 people, 155 guns, 800 vehicles and 5,000 horses were evacuated.

In the battles for Hiitola, about 2,000 Russians and 10,000 Finnish soldiers died.

The Finnish occupation lasted until September 26, 1944, when Soviet troops returned to Hiitola. By the end of 1944, the evacuated civilian population began to return. The modern stage in the history of Hiitol began.

(Based on materials from the site of the Kiryazh Regional Studies Center in Kurkiyoki.)

The authors: Petrov I.V., Petrova M.I.E-mail: kirjazh@onego.ru

KAFKA 2.0





Samebyar förlorade mot Naturvårdsverket i förvaltningsrätten

https://sverigesradio.se/artikel/samebyar-forlorade-mot-naturvardsverket-i-forvaltningsratten?fbclid=IwAR2RjtfygLylCJMCY6By_RIVx7jtbVhqAI9-hsneMpInraQOYKjN7TfgwLw

Publicerat idag kl 15.50 [ — ]

Förvaltningsrätten i Stockholm har avslagit Mittådalens, Tåssåsens och Handölsdalens samebyars överklagan av Naturvårdsverkets beslut i maj 2019 om miniminivåer för varg inom Jämtlands län, en föryngring om tio vargar, det meddelar förvaltningsrätten i ett pressmeddelande.

Naturvårdsverket motiverar sitt beslut med att Sverige ska leva upp till kravet på att vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv och eftersom det redan fanns vargar i området beslutade man att fastställa den föryngringen.

Muntlig förhandling har hållits med representanter från två av de tre överklagande samebyarna och från Naturvårdsverket.

– Förvaltningsrätten ifrågasätter inte det som samebyarna har anfört om svårigheterna till följd av vargens närvaro i renbetesområden. Samtidigt innebär det här beslutet inte att fler vargar tillkom utan endast att man bekräftade den dåvarande förekomsten. Samebyarna har därför inte gjort sannolikt att det är det här beslutet som har orsakat skadorna, säger Håkan Åberg, chefsrådman i pressmeddelandet.”

”Inför lif eller död?” Onlineföreläsningar om samisk kvinnohistoria erbjudes i vår (Peter Ericson)

  1. SAMISKA FÖREGÅNGSKVINNOR från medeltiden till våra dagar
    och deras samarbete med storsamhället och samtida, som t ex Fredrika Bremer (arbetstitel, preciseras om ca en vecka)

    2. ”INFÖR LIF ELLER DÖD?” Samernas organisationshistoria i Sverige 1876-1906
    ”Kulturkampen”. HD-vinsten, renbeteslagarna, deputationen februari 1900,
    det uteblivna landsmötet 1904 och de hektiska åren 1904-05 samt Vad hände sen?


    3. Vem var Maria Magdalena Matsdotter (1835-1873)?
    Om ett ännu ganska okänt livsverk och de allrafrämsta kvinnorna i samernas historia

    Om kvinnan som kom att etablera skolor över hela svenska Lappland samt få till stånd odlingsgränsen


    O B S ENDAST FÅ LEDIGA DATUM

    Mars perioden 8-20/3 tre möjliga datum

    Maj perioderna 5 – 15/5, 22/5 – 30/5, fyra möjliga datum

    Juni 2-9 juni, två möjliga datum

    Sep 12 – 24 sep fem möjliga datum

    KONTAKTA MIG FÖR OFFERT!

    Peter Ericson
    Historiker
    Helsingfors


    saepmietalks@gmail.com

    SMS +46729070058
”II. Plancher. N:o 1— 6 efter original-fotogram från Lappar af L. v. Düben och 
(figg. 13 och 14) af St. Stenberg. Lithografierade af Hrr Schlachter & Seedorff.”
I von Düben Västerbottenslapparna (s 515). Originalbildtext.

Yours truly, bloggaren och historikern (numea även eftisledaren) Peter Ericson.
Bild från Pyhävuori vid Lappajärvi i inre Österbotten 2019. Foto: Monika E Pensar.
Enok Johan Nilsson,Torkel Tomasson och Elsa Laula 1904. Okänd. Via SSA.

”hvilket de på sitt språk kalla att tre gånger skifta horizont” (Ziegler 1532)

Ur Zieglers S C H O N D I A via Hildebrand 1878

LAPPLAND

har fått sitt namn efter folket, som bor der. Tyskarne kalla Lappar
dem som tala och handla sådant som icke passar för de närvarande
förhållandena, d. v. s. sådana som Romarne kalla inepti.** Lapparne
äro af medelmåttig storlek och så rörlig kropp, att de omgjordade
med koger och båge hoppa i en båge af en alns diameter. De
kämpa till fots beväpnade med bågar, ungefär som Tartarerne.
Från gossåren öfva de sig i skjutning med båge, och såsom fordom hos
Balearerne**, sä ge i våra dagar Lapparne icke mat ât en gosse
förr än hans pil träffat målet. Deras kläder äro åtsittande och
af-passade efter hela kroppen, så att de icke äro hinderliga.

Vintertiden bära de hela hudar af själar eller björnar, konstfärdigt
tillverkade. Hudarna äro tillknutna öfver hufvudet, så att bara ögonen
synas, och är hela kroppen skyld eller liksom insydd i en säck,
blott med den skilnad att kläderna afpassade efter lemmame äro
be-qväma och icke en pina. Förmodligen är det denna drägt som gifvit
upphof till berättelsen, att Lapparne hafva liksom djuren en luden
kropp, hvilket en del berätta af okunnighet, andre af begär att
öfverdrifva hvad do erfarit i aflägsna land. På detta sätt skyddade
genom sin konstfärdighet och idoghet fördraga Lapparne i det fria
vintern, nordanvinden och all klimatets oblidhet. Hus hafva de icke,
utan ett slags tält och byta ofta om bostäder.

De äro nomader, sysselsätta sig mycket med jagt, och villebråd finnes i sådan
myckenhet, att det träffas öfverallt. En qvinna får ej gå ut ur tälte
genom samma dörr, genom hvilken mannen den dagen gått på jagt.
Ej heller får hon med handen vidröra jagtbytet, utan mannen räcker
henne på ett spett hennes andel af köttet. Åkerbruk idka de icke.
Ormar finnas icke i deras land, deremot stora och stickande myggor.
Fisk fångas i stor vmnighet och häraf lefva do såsom Iktyofageme
i Etiopien och såsom dessa af alltför stor hetta, så koka och
pulvrisera Lapparne fisken för köldens skuld. Så mycket hafva de dock
qvar af sin fångst, att de förvara en hel mängd och föra den
till grannlanden, till Norrbotten och Hvita Ryssland. De hafva
fartyg, i hvilka do olika delarne ej sammanhållas af spikar, utan af
senor och vidjor. På dessa färdas de utför de snabba elfvarne i
Lapplands bergstrakter, om sommaren nakne, för att i händelse af
fara kunna rädda sig genom simning och ur skeppsbrottet frälsa
sina varor. Några idka handverk och brodera så det är en lust
och bereda kläder med inväfdt guld och silfver.** De som
uppfunnit något till slöjdens främjande eller som upptagit något som
man fått från utlandet, åtnjuta allmän heder; de begåfvas nämligen
med en klädnad, i hvilken är inväfd ett bevis på deras konst, och
detta bevaras i familjen till ett vitnesbörd för framtiden. Farkoster,
kärl och alla husgeråd arbeta de bra och utföra till grannarno.
De drifva handel medelst byte och penningar, blott med ömsesidigt
samtycke och utan samtal, icke på grund af någon klen begåfning
eller ohyfsade seder, utan omedan de hafva ett eget språk, som
gran-narne icke förstå. Lapparne äro ett kraftigt folk, voro länge fria,
ehuru de anföllos af Norrmännen; slutligen underkastade de sig
Sverige och består deras skatt i dyrbart pelsverk. De välja på egen
hand en höfding, som de kalla konung, men svenske konungen ger
honom makt att styra. Han bär röda kläder, konungadömets
insignier. Lapparne komma till Sverige för att få dom i tvifvelaktiga
mål. Under resor gå de aldrig in i ett härbergo eller under tak, utan
tillbringa nätterna i det fria. Hästar hafva de icke, men i stället
tämja de ett vilddjur som de kalla ren, stort som en mulåsna, med
hårbeklädnad som liknar åsnans, två klöfvar och greniga horn
som hjortens, men lägre och med färre grenar.

Renen bär icke en ryttare på ryggen, men spännes för ett åkdon och
tillryggalägger på tjugofyra timmar en väglängd af 150,000 steg eller 30
schoener, hvilket de på sitt språk kalla att tre gånger skifta
horizont, d. v. s. tre gånger nå målet som de på långt håll sett stå
ytterst, hvilket är ett säkert vitnesbörd såväl om stor snabbhet som
om stora krafter hos djuret, som kan löpa en så lång sträcka, ehuru
det någon gång betar. Denna omständighet torde äfven äldre
författare hafva känt, ehuru genom ett dunkelt och osäkert rykte; de säga
nämligen att en del Skyter rida på hjortar. Den kristna religionen
hylla de icke, ej heller fly de den liksom eggade af ett judiskt hat
emot den; do erkänna den för att åtnjuta ynnest af de konungar, under
hvilka de lefva. Att icke flere äro kristne, är till en del de andliges
skuld, som antingen uppgifvit omsorgen om att undervisa folket eller
låtit Kristi tro, som der begynte växta till, åter blifva föraktlig, i det
de under sådan förevändning ville på folket lägga äfven sina skatter,
hvilket var lika odrägligt här som i hela kristenheten, hvarest det
ofta framkallat de häftigaste affall.”

Jag har hört biskop Johannes från Götaland säga:
»Oss som förestå Uppsala stift och inom detsamma
hafva en stor del af detta folk, höfves det icke att tala mycket om
vår vaksamhet som herdar, men vi hålla oss ytterst rena från den
skändliga snikenhet, som gör religionen till en förvärfskälla,
hvar-igenom vi icke gifva någon orsak åt detta folk att genom vårt
syndiga förvållande vara kristendomen obenäget.» Så förhåller det sig
med religionen hos Lapparne, men de äro för egen del och genom
arf från förfäderne afgudadyrkare, och efter det lefvande väsen som
på morgonen möter en utgående dömer han om dagens tilldragelser
och dyrkar det för dagen. Stenstoder uppresta på bergen hafva de
ock till gudar, do ingå äktenskap, söka järtecken med eld ock
flinta, hvilket bättre än allt annat motsvarar det äkta ståndets
mysterium och är upptaget med så mycken eftertanke som om det vore
kommet från Grekland, i det man föredrager elden, hvilket för öfrigt
äfven Romarne gjort. Med skäl må man derföre prisa dem,
eftersom de gjort något som påminner om det förnämsta folk i verlden.
Men det är vida mer att prisa att de föredraga flintan, dels emedan
det är ett hushällsrön, dels emedan det har en större betydelse i
enlighet med denna ceremoni, ty såsom flintan har i sig elden, som
genom slaget framlockas, så ligger hos båda könen lifvet, som
omsider genom ömsesidig förening bringas i dagen som ett lefvande
foster.

De göra ock af bly fingerlånga trollskott, hvilka de
af-skjuta på hur långt håll som helst mot dem på hvilka de vilja
hämnas. Den träffade får en svår bulnad på benet eller armen och
dör inom tre dagar af häftig värk.



Dessutom äro de mycket verksamme besvärjare. De knyta
på en rem tre knutar; när de lösa en, framkalla de dräglig vind,
lösa de äfven den andra, blir vinden häftigare, löses äfven den tredje,
framkalla de en verklig storm, alldeles som de gamle framkallade
blixtar. Denna konst använda de efter behag mot sjömännen ;
allteftersom de vilja gynna dem eller icke, hejda eller uppröra do flod
och haf. De göra ock af bly fingerlånga trollskott, hvilka de
af-skjuta på hur långt håll som helst mot dem på hvilka de vilja
hämnas. Den träffade får en svår bulnad på benet eller armen och
dör inom tre dagar af häftig värk. Solen går ned i dessa trakter
och då råder en oafbruten natt genom nästan tre vintermånader,
under hvilka de icke hafva något annat ljus än skymning, som väl
är klar, ungefär som månsken, men varar blott helt få timmar.
Den dag då solen återvänder på himlen fira de en fest mod stor
glädje.46 Sådan sed har detta folk, som ingalunda är så ohyfsadt
och tokigt, som Lappnamnet synes innebära. Men fordom, när de
lefde för sig och icke hade handelsförbindelser med grannarne och
icke kändo sina tillgångar, hade de ingen aning om det pris som
deras pelsverk betingar i vår vorld och bytte bort en stor mängd
deraf för obetydligheter. Det torde vara denna enfald, som gifvit
anledning till Lapparnes namn.

LAPPLAND, Skondiens nordligaste kända del, stöter intill en
för oss okänd verld, men begränsas för öfrigt af ytterhafvet enligt
följande beskrifning: .

Från detta haf utföra Lapparne en stor myckenhet fiskar
till grannlanden, Norrbotten och Hvita Ryssland, hvaraf man kan

2

Kust till
Kust till
Vidare till.

70°

80°

90°

72°

70°

70°

19

draga den slutsatsen att hafvet â båda sidor utsträotes mot norr.
Åt vester, går gränsen innerst i viken vid

Vardehus fästning under…………………… 54° 70° 30’

I söder gar gränsen härifrån efter en linie
ända till ………. …………………….. 90° 69°

Ur Norge:

Beskrifning af västkustens norddel:

Vardehus d. v. s. vakthus 54° 70° 30’
Ett starkt fäste till skydd för Lapparne.

(Framhävningar av PE)

Ziegler 1532.
Wolf Huber porträtterade bayraren Jacob Ziegler.

TEXTEN UR

Band I. 1878. Nr 2.

Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien
från år 1532.

Utgifvet af HANS HILDEBRAND.

Föredraget i Sällskapets allmänna sammankomst den 10 mars 1878.

I: SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR ANTROPOLOGI OCH GEOGRAFI.
GEOGRAFISKA SEKTIONENS TIDSKRIFT.
Société Suédoise d’Anthropologie et de Géographie. Journal de la Section anthropologique.

Vindkraft: skillnader och likheter mellan Finland och Sverige, dagsfärsk rapport

Bild från Suvic i Lakiakangas, Isojoki kommun nära Kristinestad i Sydösterbotten.



YLE Vegas svenskspråkiga nyheter här i Finland meddelade just var det finns flest vindkraftverk (eller ”vindmöllor”, som dom heter här):

Norra Österbotten har flest
Österbotten näst flest.
Lappland tredje flest.

Saxar ur artikelns text:

I Österbotten finns totalt 155 vindmöllor. Mer kapacitet finns bara i Norra Österbotten som står för 35 procent av kapaciteten. På tredje plats kommer Lappland som står för 15 procent av kapaciteten.

Närpes topp tre med 21 nya möllor

I Närpes byggdes ifjol 21 nya vindkraftverk och i och med det är Närpes Finlands tredje största vindkraftskommun med totalt 47 möllor. Också Malax fick i fjol nya möllor.

Flest möllor i Finland har Kalajoki med 64 möllor. Kalajoki fick mer än 1,5 miljoner euro i fastighetsskatt tack vare möllorna i fjol, enligt vindkraftföreningens statistik.

Närpes fick i fjol kring 450 000 euro i fastighetsskatt för vindkraftverken. De nya möllorna syns inte i den statistiken, så summan kommer att öka, påpekar Finlands vindkraftföreningen i ett pressmeddelande.

– Nu får kring 70 kommuner fastighetsskatt för sina vindkraftverk och i ytterligare 70 kommuner planeras vindkraft, säger vd Anni Mikkonen på Finlands vindkraftförening.

Största skillnaden är volymerna. För Sveriges del får man mer än tiodubbla per (i svenska fallet) län.
Dessutom planeras över tiotusen vindkraftverk enbart inom Sveriges renskötselområde.
Sedan tycks såvitt vi hittills begripit odlingslandskapet släppa till mer mark för vindkraftverken än skogslandskapet i Finland. I Sverige är väl för närvarande tendensen den motsatta.

Främsta likheten tycks vara att det är norra delarna som ska stå för produktionen.
Vi ska försöka följa upp och se hur vindkraftutbyggnaderna ser ut i detalj.

Finland komplicerar ju den energipolitiska bilden med inhemsk uranbrytning i historiska Sápmi samt tilltagande rysk kärnkraft.
Här kan man ser filmaren Petri Storlöpares reportage om uranbrytningens konsekvenser:
https://youtu.be/ttrSKJYoL74

Här är den finlandssvenska artikeln:
https://svenska.yle.fi/artikel/2021/02/10/nu-ar-osterbotten-nast-storst-i-finland-pa-vindkraft-33-nya-vindmollor-byggdes-i



”Gone fishin'”, men ändå inte…

In the Bleak Mid-Winter …

På grund av en mycket arbetsintensiv midvinter, måste nästa reuljära artikelavsnitt (del 3) av Högomsriket-serien tyvärr dröja ännu kring en vecka extra.

Otålig? Läs ikapp! Följ det kronologiska upplägget nederst på bloggen och läs det som skrivits sedan augusti, så kommer Du att ha större behållning av kommande avsnitt.

Jag kommer därutöver att editera in 1-3 andra lästips minst varannan dag under veckans gång.


Väl mött!

Peter Ericson, Eder bloggare i cyberrymden

Från publiceringen av In the bleak midwinter 1872.