”Österbotten öfverflödar af Lapparnes minne” (Topelius 1845)

Ur Finland framstäldt i teckningar
av Zacharias Topelius 1845.



https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/48183/p27-06_f20043124_14_osterbotten.pdf?sequence=2&isAllowed=y


Den som hade sett Österbotten för blott sexhundrade år
tillbaka
, han hade sett en kust , der hafvets nivå stod 25 fot högre än nu och
följaktligen översköljde en stor del af det nuvarande låglandet; ett landuppfyllde af täta urskogar och sanka kärr;
här och der vid kusterna spridda kojor och åkertegar, brutna i obygden af svenske kolonister; här och der pa en
kulle vid flodernas stränder en Finnes pörte och sveden derinvid; för öfrigt
vid sjöarnas bräddar och de vidsträckta kärren grupper af ömkligaLappkåtor,
flyttade frän ödemark till ödemark, der bete var att finna för renhjordarna.
Österbotten öfverflödar af Lapparnes minne: tre hela soknar, Lappo, Lapp-
fjärd och Lappajärvi, samt en mängd gårdar, byar och sjöar bära an i dag
deras namn; Ijo. Uleå och Limingo berättas hafva sina namn af tre
Iappske bröder, Hijo, Oulas och Limas. Lapinrauniot, jätinroukkiot m.
fl. minnesmärken vittna om deras härvaro; det är historiskt utredt, att de
kringdrefvo i södra Österbotten ända in pa 14 och 1500 talen;
sägnerna vittna enstämmigt härom, och på mången ort visas ännu deras boningsplatser.
I norra delen af landet hafva de dels sammansmält med den finska befolkningen dels qvardröja de ännu i spridda qvarlefvor, mest i egenskap af renherdar hos Finnarne. Att den märkvärdiga Lappofolkracen är af lappsk härkomst,
synes mer än sannolikt.

det är historiskt utrett, att de [samerna /PE] kringdrefvo i södra Österbotten ända in på 14 och 1500 talen; sägnerna vittna enstämmigt härom, och på mången ort visas ännu deras boningsplatser



Österbottens nuvarande befolkning utgör en brokig tafla af olika folkstammar stundom sammanblandade intill oigenkännlighet, men oftare skarpt söndrade sinsemellan genom talrika lokala och nationella egenheter i språk, seder och lynne. Finska befolkningen i Wasa län är af tavastländsk härkomst, uppflyttad längs floderna i l3:te, 14:de och 15:de seklerna men äfven sednare, isynnerhet sedan vida sträckor blifvit öde genom stora ofreden.
Så omtalas att Ilmola socken erhållit sitt namn af utvandrare frän limola by i
Hauho, och Lappajärviboemes härkomst frän Saarijärvi är ännu i minne. Af
vissa östfinska ändelser i språket tror man sig sluta till inblandning af Savolaksare.

Deremot är det faktiskt, att större delen af norra Österbotten koloniserats frän Karelen, en del från Savolaks. Det berättas t. ex ännu att 14 hemman i Sievi blifvit befolkade frän Leppävirta; till kapellets kyrkoby ha
inflyttningar skett frän Idensalmi *). I Siikajoki omtalas en stor invandring
österifrän efter stora ofreden. Det gamla Qvenerfolket är både till race och
namn försvunnet; dess afkomlingar befolka de nordliga nejderna men nya invandringar voro talrika efter de förödande gränskrigen.




Pavonia Massacre, Feb 25, 1643

The Massacre we post about here did play some role in the era of New Sweden. But we will return to that, later.

Reprint of 1656 map of New Netherland
Nicolaes Visscher – This image is available from the United States Library of Congress‘s Geography & Map Division under the digital ID g3715.ct000001. This tag does not indicate the copyright status of the attached work. A normal copyright tag is still required. See Commons:Licensing for more information.
*Stokes, Iconography, p. 147 (vol. 1), lists dates as 1651-55. See Map collectors circle, #24. Includes view ”Nieuw Amsterdam op t eylant Manhattans.” Scale: ca. 1:3,300,000 Nicolaes Visscher: Novi Belgii Novæque Angliæ: nec non partis Virginiæ tabula multis in locis emendata / per Nicolaum Visscher nunc apud Petr. Schenk Iun. (1685)


Pavonia Massacre

Colonists from New Netherland descended on the camps at Pavonia on February 25, 1643 and killed 120 Indians, including women and children. De Vries described the events in his journal:

Infants were torn from their mother’s breasts, and hacked to pieces in the presence of their parents, and pieces thrown into the fire and in the water, and other sucklings, being bound to small boards, were cut, stuck, and pierced, and miserably massacred in a manner to move a heart of stone. Some were thrown into the river, and when the fathers and mothers endeavored to save them, the soldiers would not let them come on land but made both parents and children drown.[10]

Historians differ on whether Kieft had planned such a massacre or a more contained raid,[11][12] but all sources agree that he rewarded the soldiers for their deeds.[citation needed] The attacks united the Algonquian peoples in the surrounding areas against the Dutch.

Infants were torn from their mother’s breasts, and hacked to pieces in the presence of their parents, and pieces thrown into the fire and in the water, and other sucklings, being bound to small boards, were cut, stuck, and pierced, and miserably massacred in a manner to move a heart of stone. Some were thrown into the river, and when the fathers and mothers endeavored to save them, the soldiers would not let them come on land but made both parents and children drown.[10]

More here: https://en.wikipedia.org/wiki/Kieft%27s_War

Another source about the same historical process:http://greatwarriorspath.blogspot.com/2017/02/settlers-versus-natives-kiefts-war-1643.html

And a third. All falls back on the same quote:

https://janos.nyc/history/today-in-nyc-history/february-25-a-1643-massacre-of-the-lenape-almost-dooms-new-amsterdam/

Pavonia Massacre, Feb 25, 1643


The Massacre we post about here did play some role in the era of New Sweden. But we will return to that, later.


Pavonia Massacre

Colonists from New Netherland descended on the camps at Pavonia on February 25, 1643 and killed 120 Indians, including women and children. De Vries described the events in his journal:

Infants were torn from their mother’s breasts, and hacked to pieces in the presence of their parents, and pieces thrown into the fire and in the water, and other sucklings, being bound to small boards, were cut, stuck, and pierced, and miserably massacred in a manner to move a heart of stone. Some were thrown into the river, and when the fathers and mothers endeavored to save them, the soldiers would not let them come on land but made both parents and children drown.[10]

Historians differ on whether Kieft had planned such a massacre or a more contained raid,[11][12] but all sources agree that he rewarded the soldiers for their deeds.[citation needed] The attacks united the Algonquian peoples in the surrounding areas against the Dutch.

Infants were torn from their mother’s breasts, and hacked to pieces in the presence of their parents, and pieces thrown into the fire and in the water, and other sucklings, being bound to small boards, were cut, stuck, and pierced, and miserably massacred in a manner to move a heart of stone. Some were thrown into the river, and when the fathers and mothers endeavored to save them, the soldiers would not let them come on land but made both parents and children drown.[10]

More here: https://en.wikipedia.org/wiki/Kieft%27s_War

Another source about the same historical process:

http://greatwarriorspath.blogspot.com/2017/02/settlers-versus-natives-kiefts-war-1643.html

And a third. All falls back on the same quote:

https://janos.nyc/history/today-in-nyc-history/february-25-a-1643-massacre-of-the-lenape-almost-dooms-new-amsterdam/

Reprint of 1656 map of New Netherland
Nicolaes Visscher – This image is available from the United States Library of Congress‘s Geography & Map Division under the digital ID g3715.ct000001. This tag does not indicate the copyright status of the attached work. A normal copyright tag is still required. See Commons:Licensing for more information.
*Stokes, Iconography, p. 147 (vol. 1), lists dates as 1651-55. See Map collectors circle, #24. Includes view ”Nieuw Amsterdam op t eylant Manhattans.” Scale: ca. 1:3,300,000 Nicolaes Visscher: Novi Belgii Novæque Angliæ: nec non partis Virginiæ tabula multis in locis emendata / per Nicolaum Visscher nunc apud Petr. Schenk Iun. (1685)

Ständigt detta 1720-tal: trumbeslagen i Åsele lappmark Nyårsdagen 1725.

Ur statliga och prästerskapliga skriftväxlingar 1725-26.
Sorterat under rubriken Riksdagen 1726-27.

I: Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:5:d. Manuskript. Maskinskrivet. Fortsattning av Handskr 25:4. Åren 1724 — ca 1729. d) Riksdagen 1726—27. Publicerad december 2011. Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek

Sami drum, from Åsele Lappmark. Frame drum. 48 x 31 cm. No 25 in Ernst Manker’s Die lappische Zaubertrommel (1938/1950). Confiscated by the bishop of Härnosand Petrus Asp during his visitation in Åsele new years day, january 1725. A total of 26 drums were confiscated that day and given to the Antiquitätsarchiv in Stockholm. According to writings on drum owned by Tomas Larsson från Selk. Now owned by SHM (SHM 360.14); kept at Nordiska Museet, Stockholm

PROLOG

Stormächtigste, Allernådigste Konung.Til Underdånigste följe af Eders Kongl Maj:ts Nådigste förord—ning om Lappländernas flijtigare underwijsande i Christendomen och scholors inrättande ther i orten bär Consistorium wid närwarande Riksdaag omständeligen berätta, som följer:

I. Anno 1725 å 1 Januarii hölts i Årsilla Lappmark visitation såwäl med fiäll— som granlapparna,som höra til then församlingen. Tillförne har i thenna lappmarken alärig warit någon visitation; ty fant man nödigt at ther sammastädes giöra en begynnelse. Lapparna, både män och qwinnor, kunde större dhelen Fader wår, Tron, Barmhertige Gud,Morgon och affton böner och Herrens wilsignelse med boralexorne,samt een dhel någorlunda giöra redo för Herrans Hel. Nattward, hwad the ther ändfå,och huru the genom boot och bettring sig ther tilwerdeligen senom Guds Nåå bereda skola: dock befans hoos många enstoor fåkunnighet. Åf Catechismo kunde the eliest litet elr alsin—tet läsa utan til,som och ingen Cateches ther fans på lapska, eij heller någon Psalmbook, förutan et exemplar af Grans Psalmbook, somen lapp hade. Eliest wijste lappalmogen lust och begiärlighet atra sin Christendom,och lofwade gierna wilja skicka sina barn til scholan, ta then blefwe upbygd.



II. Sex och tiugu spåtrummor blefwo samlade, hwar af en under resan förlorades, the öfrige 25 äro nu, effter Nådig befalning ,til An—tiquitetsCollegium inlevererte. Lapparne undervistes af Guds ord wad skiändelig synd afgudadyrkan och trulldom är,och huru nödigtthet wore, at the som genom Guds Nåd woro utgångne ur et hedniskt mörker och förde til thet klara Evangelii lius, samt i dopet afsagt sig diefwulen, all hans werk och gierningar, och alt hans wäsende, och theremot lofwat troo på Gud Fader,Son och then Helga Anda, böra afstå med all widskieppelse och wantro, och endast hålla sig til Gud och sin Frälsare Jesum Christum med böner och sann Gudsfruchtan,
III. Men som Widskiepelsen torde eij så snart utrotas ur the—ras hiertan, och Lapparna kunna giöra sig nya trummor i stellet för them som blifwit them fråntagne, så understelles med diupesta wörd—nad Eders Kongl Maj:ts Nådigste wälbehag, om icke spåtrummor med ser—deles swårt straff på them, som them bruka, må blifwa förbudne och ut—rotade, på thet sådan wederstyggelig synd må aldeles blifwa hemmat och afskaffat

PE: – Min fundering: brändes verkligen alla dessa trummor?
von Westens tydliga ande svävar över hela det här projektet.

Sex och tjugu spåtrummor blefwo samlade, hvar af en under resan förlorades, the öfrige 25 äro nu, effter Nådig befalning, til AnitiquitetsCollegium inleverte

Ständigt detta 1720-tal: trumbeslagen i Åsele lappmark Nyårsdagen 1725.

Ur statliga och prästerskapliga skriftväxlingar 1725-26.
Sorterat under rubriken Riksdagen 1726-27.

I: Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:5:d. Manuskript. Maskinskrivet. Fortsattning av Handskr 25:4. Åren 1724 — ca 1729. d) Riksdagen 1726—27. Publicerad december 2011. Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek

Sami drum, from Åsele Lappmark. Frame drum. 48 x 31 cm. No 25 in Ernst Manker’s Die lappische Zaubertrommel (1938/1950). Confiscated by the bishop of Härnosand Petrus Asp during his visitation in Åsele new years day, january 1725. A total of 26 drums were confiscated that day and given to the Antiquitätsarchiv in Stockholm. According to writings on drum owned by Tomas Larsson från Selk. Now owned by SHM (SHM 360.14); kept at Nordiska Museet, Stockholm



PROLOG

Stormächtigste, Allernådigste Konung.Til Underdånigste följe af Eders Kongl Maj:ts Nådigste förord—ning om Lappländernas flijtigare underwijsande i Christendomen och scholors inrättande ther i orten bär Consistorium wid närwarande Riksdaag omständeligen berätta, som följer:

I. Anno 1725 å 1 Januarii hölts i Årsilla Lappmark visitation såwäl med fiäll— som granlapparna,som höra til then församlingen. Tillförne har i thenna lappmarken alärig warit någon visitation; ty fantman nödigt at ther sammastädes giöra en begynnelse. Lapparna,både ämän och awinnor,kunde större dhelen Fader wår, Tron, Barmhertige Gud,Morgon och affton böner och Herrens wilsignelse med boralexorne,samt een dhel någorlunda giöra redo för Herrans Hel. Nattward, hwad the ther ändfå,och huru the genom boot och bettring sig ther tilwerdeligen senom Guds Nåå bereda skola: dock befans hoos många enstoor fåkunnighet. Åf Catechismo kunde the eliest litet elr alsin—tet läsa utan til,som och ingen Cateches ther fans på lapska, eij heller någon Psalmbook, förutan et exemplar af Grans Psalmbook, somen lapp hade. Eliest wijste lappalmogen lust och begiärlighet atra sin Christendom,och lofwade gierna wilja skicka sina barn til scholan, ta then blefwe upbygd.



II. Sex och tiugu spåtrummor blefwo samlade, hwar af en under resan förlorades, the öfrige 25 äro nu, effter Nådig befalning ,til An—tiquitetsCollegium inlevererte. Lapparne undervistes af Guds ord wad skiändelig synd afgudadyrkan och trulldom är,och huru nödigtthet wore, at the som genom Guds Nåd woro utgångne ur et hedniskt mörker och förde til thet klara Evangelii lius, samt i dopet afsagt sig diefwulen, all hans werk och gierningar, och alt hans wäsende, och theremot lofwat troo på Gud Fader,Son och then Helga Anda, böra afstå med all widskieppelse och wantro, och endast hålla sig til Gud och sin Frälsare Jesum Christum med böner och sann Gudsfruchtan,
III. Men som Widskiepelsen torde eij så snart utrotas ur the—ras hiertan, och Lapparna kunna giöra sig nya trummor i stellet för them som blifwit them fråntagne, så understelles med diupesta wörd—nad Eders Kongl Maj:ts Nådigste wälbehag, om icke spåtrummor med ser—deles swårt straff på them, som them bruka, må blifwa förbudne och ut—rotade, på thet sådan wederstyggelig synd må aldeles blifwa hemmat och afskaffat

PE: – Min fundering: brändes verkligen alla dessa trummor?
von Westens tydliga ande svävar över hela det här projektet.

Sex och tjugu spåtrummor blefwo samlade, hvar af en under resan förlorades, the öfrige 25 äro nu, effter Nådig befalning, til AnitiquitetsCollegium inleverte



STÖLD. ”Odd bodde på Skogar och Torir for på vikingatåg, och tog massor av guld i Finnmark”: När islandsmigranterna plundrade samerna

”En man som hette Trand miobein vars släkt var från Agder, for till Island med Geirmund heliaeskin, och tog besittning av öarna väster om Biarneyaflóa, och bosatte sig på Flatey. Han gifte sig med dottern till Gils skeidarnefs och deras son var Hergils hnapprazz, som bodde på Hergilsey. Hergils hade en dotter, Torkatla, som gifte sig med Mar Reykiaholum. —- ”.

Och så detta:

”Vid samma tid kom Odd skrauti och hans son Torir till Island. Trand miobein bodde på Flatey, och de tog besittning av land i Torskafjord. Odd bodde på Skogar och Torir for på vikingatåg, och tog massor av guld i Finnmark. Med honom var Hall på Hofstads söner. När de återvände till Island yrkade Hall på att guldet var hans, och så började ett stort gräl; Den tilldragelsen finns att läsa i Torskfirdingasagan”

Man säger vidare:
Med hänvisning till lärda män var han den ädlaste födde bland alla ursprungliga bosättare på Island. Han var till åren kommen när han emigrerade, och brukade inte gräla med någon, efter det han kom till Island.

Till slut:
Geirmund gömde en hel del pengar i Andarkelldu, en mosse neranför Skard. Han gidte (sic) sig med Herrid, dotter av Gaut Gautrekson, och deras dotter var Yr.

Detta handlade alltså om män med hög svansföring och stora numerärer frigivna trälar soma arbetade åt sig, ur samma passager:
”Bardvik var under uppsikt av hans träl Atli, som hade fjorton trälar under sig. Närhelst Geirmund reste mellan sina gårdar, brukade han ha åttio män med sig.” 

Ur

Landnámabók

kap 100-199 via GENEALOGYPAGE https://genealogypage.tripod.com/landnama2.html

FLATEY. Foto: Kolbrún Ragna 2004. Public Domain. Webbplats: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flatey_thorp.jpg

Odd bodde på Skogar och Torir for på vikingatåg, och tog massor av guld i Finnmark. Med honom var Hall på Hofstads söner. När de återvände till Island yrkade Hall på att guldet var hans, och så började ett stort gräl




”Öfwa något afguderi, ell:r annat syndigt och liderligit lefwerne föra, de danske lappar till ett elakt exempel, förargelse och hinder i Christendommens Öfning” – sjukligt misstänksamme von Westen brände sejtar och offeraltare, hotade med mass-slakt av svenska samers renhjordar, fördrivning från sommarbeten: förebådar etnisk och nationell rensning?

MATERIALET: von Westen, Kildals och Forbus’ (m fl) missionsmaterial från 1720-talet
bearbetat och utgivet av Edgar Reuterskjöld 1910 via Nordiska Museet.
De aktuella passagerna framhävs, och sedan kommenterar undertecknad efteråt.

Fet stil: Underlättar som regel bara läsning. Fet + kursiv: viktiga passager.
Det här bör ses som en inledande iakttagelse om något som högst sannolikt kommer att följas upp inom en någorlunda nära framtid! Vi måste dock nu fokusera på nära förstående artiklar som strax tänks bli klara.
Men försök läsa detta, och sprid görna detta brännande viktiga!

Läst här: Umeå universitets forskningsarkivs digitala version:
https://digital.ub.umu.se/node/596529?fulltext-query=&preview=596529%2F96%2Fsimple%2F0&fbclid=IwAR1ay0BXvVaqu4kldS8VvCaCddWAf7NHMq-LZMx9-WpVs2d9F_7KGeLq5vU
Citerat härifrån (genomgånget) Heimskringla: https://heimskringla.no/wiki/K%C3%A4llskrifter_till_Lapparnas_mytologi_Kap._VI

”… de sielfwe tädan förjagas” : Sex notanda af Forbus

”uppbrändt 17 st. Offeraltar och afgudabeläten
under sin resa till Pitheå lappmark”


Sex notanda af Forbus



Alt hwad här infört är om Lapparnas afgudar, afgudadyrkan, missionen, scholarne med mehra, är till sielfwe meningarne och sammanhanget föreläsit missionarien Hr Jöns Kihldal, wid dess wistande här i Torneå, och af honom besannat så wärkel. wara i Hr Bärgmästaren Seger Svanbergs närwaro.


2° Månde D:nus Kildahl berätta att alle lappar som fara öfwer fiällryg[gen] antingen de danske till wår lappmark ell:r wåra till Norige, äro besmittade med afguderi. Således äro ganska få af wåra lappar frie, mädan de mäst alle fara öfwer fiällryggen till Norrska siökanten, hwarest deras Renar om sommaren för Brömsar och myggor, som i en kallare lufft bättre trifwas, hwarest sådant i löndom bäst kan ske, och äro Offerplatzar uthsedde under höga bärg, uti dahlar wid kärren, dit lappen om sommaren med stor möda komma kan, och beswärl. nog om wintren, på det samma platzar ey måge af annat folk öfwerkommas och upfinnas.


Wid fiällryggen skall det mästa afguderi Öfwas mädan den orten är aflägen (sic).


Skall D:n Kildahl effter sin berättelse uppbrändt 17 st. Offeraltar och afgudabeläten under sin resa till Pitheå lappmark; för hwilken ordsak han ifrån Luleå lappmarks plats Iockmok intet fördristadt resa, genom Caitoma till Iukasjerf, såsom hans tanka warit emädan Caitomo lappar botat ** honom till lifwet, det han af Pastor Alstadii käresta[1] förnummit.
** Torde vara ”hotat”; vilket också står i den version som Umeå universitet utgivit. Det är dessutom på andra sätt omtalat, att Kildahl ska ha hotats, dvs ha blivit hotad. PE


5° Orsaken till sin resa föregaf D:n Kildahl, att han hade befallning tillsäya swenska lapparna, det de wid Norrska Siökanten intet måge Öfwa något afguderi, ell:r annat syndigt och liderligit lefwerne föra, de danske lappar till ett elakt exempel, förargelse och hinder i Christendommens Öfning och förkofring så framt de wilja hafwa sina renar wed lifwet, hwilka för dem wed siökanten, skola nedskiutas, och de sielfwe tädan förjagas, där de fortfara i sitt förra syndawäsende.


6° Till Torneå kom han d. 4 Martii hwarest han blef öfwer en wekas tid, mädan intet tillfälle gafs att följa wägen upföre, och d. 13 påföljande reste med Befallningman Pippings folk till Pello och dädan till Kengis bruk samt sedan ändafram till Iukasjerf ( Jukkasjärvi / PE) till Mariæ bebodelse dag, tå lapparne den sidsta gången om wintren uti kyrkian allmänt försambla sig, lärandes äfwen Någon af Norrska lappar tå där finnas, med h:ka han tänker begifwa sig till egen ort igen: lofwade och till nästkommande Juhlehögtid inställa sig i Jukasjerf mig på visitationen till möte, där den högste förlänar lif och helsan.

Offerplats. Solfarsklipper, Porsanger, Finnmark. Knud Leem 1767.

”Orsaken till sin resa föregaf D:n Kildahl, att han hade befallning tillsäya swenska lapparna, det de wid Norrska Siökanten intet måge Öfwa något afguderi, eller annat syndigt lefwerne föra, de danske lappar till ett elakt exempel, förargelse och hinder i Christendommens Öfning och förkofring — ”



ANALYS:
Den här texten härrör enligt Reuterskjöld från 1727. Den ser ut att vara översatt och moderniserad (återkommer i senare artiklar om detta!).
von Westen och hans lärjungar tenderar att alltid lägga största skulden på avguderiet på de svenska samerna. Samtidigt kan han skifta, så att de andra kan lura med andra landets samer ”ned i hedendom”. Oftast synes det dock vara svenska samerna som är de stora Frestarna.
Det som är speciellt är är inte minst punkten 5, där man skriver som så: så framt de wilja hafwa sina renar wed lifwet, hwilka för dem wed siökanten, skola nedskiutas, och de sielfwe tädan förjagas vilket på modernare svenska blir ungefär som så: ”såvitt de vill ha sina renar kvar i livet, vilka annars för dem vid kusten borde nedskjutas och de själva fördrivas därifrån”. Det här kommer lite oförhappandes och låter möjligtvis antyda, att von Westen & co. lägger sig i sedvanerätten på ett till synes totalt obemyndigat sätt.

Raderna om att förjagas och nedskjutas i kombination med de andra specifika misstankarna emot svenska samerna – kombinerat med von Westens brev till det jämtländska prästerskapet samt andra liknande skrivningar visar med all önskvärd tydlighet att svenska samer är något man skjuter in sig på enligt klassisk ”den andre”-demagogi, idag skulle man ha kallat det oförlommerade rasteorier. Svenska samerna skall förjagas och helst skall man skjuta ihjäl alla deras renar. En etnisk rensning ligger så att säga i potten (och pågår söderut i realtid när detta skrivs; det är exakt samma år som dessa tumskruvar dras åt. Kanske bör man närmare studera implikationerna över tid av von Westens härjningar och med denna nya kunskap se igenom det samtida materialet för hela Sápmi, främst i detta avseende (Danmark-)Norge samt Sverige-Finland: finns där dolda fördrivningar och fler fysiska etniska rensningar?

Vi kommer att återkomma till von Westen. Det här var en ordentligt omskakade läsning, som jagl yckats skumma förbi tidigare!

Peter Ericson Helsingfors 6 maj 2021


EXKURS NEDAN


Reuterskjölds inledning (1910)

https://heimskringla.no/wiki/K%C3%A4llskrifter_till_Lapparnas_mytologi_Inledning

Reuterskjölds noteringar om själva källskrifterna:

VI Sex notanda af Forbus.
VII. Forbus’ privata promemoria för ytterligare undersökning af lapparnas afguderi.


Dessa båda liksom numren XII och XIII äro hämtade ur den förut nämnda handskriften i Norske Videnskabers Selskabs bibliotek i Trondhjem (sign. 76/4-to.) Handskriften utgöres af 72 sidor i kvart, hvaraf dock de 4 sista äro blanka. Denna handskrift innehåller först, som ofvan nämnts, beskrifningen, därefter följer »refutationen», som här satts sist som n:r XIII, och därefter i följande ordning VII, VI och XII. Här ha de satts i annan ordning af skäl, som af det följande kommer att framgå.


Alfattniugsåret för dessa nummer kan ej afgöras mer än för n:r VI. Ty af de sista raderna där kan man se, att dessa notanda också äro författade år 1727. Måhända ha de åtföljt den till Horn insända relationen. Om dessa skrifter säger Forbus själf i sin ansökan till Kungl. Maj:t om Limingo pastorat, dat. Torneå d. 8 mars 1730, att han »genom Gudz nåd i liuset bracht, hwad i wårt kära fädernesland Swerige, om lapparues ännu öfliga högst beklageliga afguderi icke så noga bekant warit, såsom min der om författade relation 1727, den Eders Kongl. Maj:tt uti diupaste underdånighet iag understått at comnmnicera, och derpå gifne tillökning 1729, utwisar.» Den här omnämnda tillökningen är den nedan under n:r XI införda. I de intyg för denna ansökan han erhöll af prästerskapet i Torneå likasom af magistraten därstädes och af prästerskapet i Torneå lappmark talas också om, att han bragt afguderiet i ljuset under åren 1726, 27, 28, 29. Efter sin förflyttning till Limingo fick han annat föremål för sina skrifvelser och sålunda ej tid att syssla med dessa ting, hvartill han ja äfven då saknade direkt anledning.

” — så framt de wilja hafwa sina renar wed lifwet, hwilka för dem wed siökanten, skola nedskjutas, och de sielfwe tädan förjagas, där de fortfara i sitt förra syndawäsende”

”TALADE HÖGOMSMANNEN ( – – – ) … ? Sydursamiskans väg till Högomsriket: de fyra hittills publicerade artikelavsnitten

  1. https://southsaamihistory.wordpress.com/2021/01/24/talade-hogomsmannen-sydursamiska-del-15-ur-en-langre-studie-av-folkvandringstida-samhallen-av-peter-ericson-1-inledning
  2. https://southsaamihistory.wordpress.com/2021/01/31/talade-hogomsmannens-att-sydursamiska-del-2-av-5-hovdingamakt-skogsfolk-jarnsamer-en-modell-for-sydursamisk-migration-p-ericson-2021/
  3. https://southsaamihistory.wordpress.com/2021/03/11/talade-hogoms-kungaatt-del-3-av-5-flykt-omvarld-och-vi-eller-sa-kom-sydursamiskan-till-saepmie-rom-klyvs-attilas-ankomst-krig-jarn-proto-samer-fo/
  4. ”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv

Freddan183 – Eget arbete 2009. Wikipedia. CC BY-SA 3.0
180 grader panoramavy mot nordost över Högomfältet från platsen vid Runstenen.

”TALADE HÖGOMSMANNEN ( – – – ) … ?Sydursamiskans väg till Högomsriket: de fyra hittills publicerade artikelavsnitten






Southsaamihistory som bok?!?

Om Du är intresserad, skriv gärna ett mejl eller kommentera härnedanför!

Planen har funnits förr men nu börjar den ta lite mer fysisk form.

Men ett minimum av 175 intressenter sätter jag som lägstagräns för att gå vidare.
Sidantal tänker jag mig ca 250 s inkl illustrationer

Pris är svårt att fastställa i detta skede, men det ska inte vara något som skinnar köparen.
Frakt kan tillkomma, men jag levererar gärna också persopnligen där det är möjligt, med vederbörligt coronaavstånd,
därest läget så kräver.

Obs ingenting är bindande, men jag kan komma att använda din epost som underlag för att skicka ut reklam en gång.

VÅR EPOST: saepmietalks@gmail.com
om DU vill, ange gärna tre av avdelningarna/avsnitten nedan som intresserar dig mest!

Vi hörs!

Peter Ericson, Bloggskaparen

Yours truly i Pyhävuori, heliga berget vid Lappajärvi, Lappsjön i Österbotten i juli månad 2019.




AVDELNINGAR
———————————————————————–
Fördrivningar
Samiska föregångskvinnor
Sanningskommission: bl a trolldomsprocesserna
Näringar: sjösamer, skogssamer, kustskogssamer, fjällsamer etc
Resenärer: världen till Sápmi – samerna ute i världen
Sedvana och Nordmalingsmålet
Regioner: ex Värmland, Medelpad, Gästrikland, Österbotten
Järvsösamerna
Sockenlappar
Förhistoria: Järnålder, Högomsriket och sydursamisktalarna
Äldre historia
Samer på kusten
Samisk organisationshistoria
Samernas Stuehkie – Stockholm
Toponymi som historisk hjälpvetenskap
Om samernas historia i Ryssland
Om samernas historia i Finland
Om samernas historia i Karelen

HEMBYGD: Högomsriket, lokalhistoria Sundsvall


Västerbottniska fördrivningar år 1732 från kustnära vinterland till lappmarkerna! (Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:5:k)

”Nya” fördrivningar, som bör ses i ljuset av statens aggressiva politik gentemot Sápmi och samerna kring 1720-30-talen

Självaste året 1732 – året då Linné reste i Sápmi – var ett mycket hårt år för samerna med fördrivningar och fysiskt hotfull mission, som intensifierades igen några år efter trumbeslagen. Dödsstraffen för praktiserade av samisk religion eller sedvänjor hade såvitt vi förstår inte utdömts på några år, men andra metoder togs fram: t ex enskilda fördrivningar enligt protokollet nedan samt – värre metoder (som vi ska dubbelgranska innan de tas upp).


Vi har tidigare sett lokala förordningar emot säsongsutnyttjande och t o m emot vanlig fjällsamisk renskötsel utifrån 1748 års stadganden; men här synes ett liknande förfarande i själva Västerbotten redan alltså anno 1732.

Swar och Resolution till de puncter som H: Prosten Plantin af den 19:de december ingifwit på kyrckioherden H:r Olof Grans wägnar ifrån Lycksele Lappmarck. Daterad 23 december 1732

l:o Angående Lappdrängen Anders Persson ifrån Granbyn, som för nogre åhr sedan gådt i Lycksele LappSchola, men nu skall stadt sig till wallhion hos Bonden Thomas Zachrisson i Tegsnäset: Så emedan Kongl. Maij:ts nådigste intention med LappScholarnes inrättande har warit.at de af LappAllmogens barn som på Kongl: Maij:ts omkostnad fått under-wisning i sin Christendom,så på lappska som swenska, skulle sedan skickas till sine föräldrar och anhörige tillbaka och således till Christendomens fortplantning meddela sine anhörige Landsmän nogen kundskap af det de sielfwe lärdt,så wäl at läsa i bok,som öfningen i Christendomsfrågorne; för hwilken orsak skull äfwen Lappallmogen sielfwe släpt sine barn till Scholan, så har Cronobefallningsman Wälbetrodde Lars Pagander,att genast låta taga denne Lappdräng och föra honom til det lappland han hörer under, eller där han inge föräldrar och slägt har tillställa honom nogen lapp, som dess tienst behöfwer: Och om det be-finnes at Bonden stadt honom till wallhion,bör Bonden därföre tiltalas ffid Tinget,som öfwerträdt kongl. förordningar; äfwen som och de Bonde-pigor och flickor därföre böra ansees wid Tinget, hwilka emot tienstehions stadgan til getande och Husbondens tienst tredskas,och sig undandragas där likwäl för kriget och i den goda tiden, Bondens barn och pigor intet hållit sig där till för goda, som det eij heller bör skie, efter som Matmodren sielf giärna går i sitt fähus, och har omsorg och inseende om sin Boskap: hwaröfwer CronoBetiänte änteligen böra inse och deröfwer hand hålla.

2:do Den blinda Lappens Thure Jacobssons begge Söner, bör Befallningsman låta sig namngifwa, och där de af odygd och wanart finnas hafwa Öfwergifwit sine gamla föräldrar, bör sådant wid Tinget straffas.

3:tio Wid Tinget bör och undersökas om alle sådane som deras Lappland öfwergifwa, och en Specification på dem med sine omständigheter upgifwas; Och så monge som af dem kunna ertappas, genast drifwas till Lappmarcken och deras hemwister igen, derest de unge böra taga tiänst,men de andre gifte besättia Lapplanden; börandes de förmögne af lappallmogen sådane försee med then boskap och bohag, hwilka de andre efter skäligt pris böra betala dem före, så snart de kommit i stånd.

4:to Sammaledes bör och wid Tinget efterfrågas, hwilke af lappallmogen igenom slickt sielfswålligt bortgående stannat i mistning af sitt tienstefolcks betiäning, med namn och ålder på de bortgångne, och hwart de tagit wägen.

5:to Med Östen Pålsson som angifwes at om Sommaren ligga i fiällen, men om Wintern i Juksbyn, och derigenom sig unddrager så wäl den Allmänna Gudstiensten, som Cathechismi förhör. Så bör han XXXXXX holla sig till sin Försambling,och procederas med honom efter Kongl: May:ts kyrckolag. Och hwad hans Hustrus nedergrafwande angår, samt at han emot KyrckioLagen eij welat uppå skedd förmaning föra henne till kiörckogården och låta henne få en Christelig begrafning; Så eger CronoBefallningsman framhafwa honom till Tinget, och lagligen derföre tiltala samt Juksboerne och flere tilsäijas, at drifwa honom ifrån sin skogX och marck till Lappmarcken.

[ — ] [fortsättning följer ev i en Del II]

Umeå d: 23 December 1732 J. Gründel / P: Bursell


KÄLLA:

Lycksele kyrkoarkiv: Kongl.Maj:ts och andra Embets Myndigheters Bref och Handlingar tillhörige Lycksele kyrka 1613-1799 (J:l nr 24N Ly via

Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:5:k.
Manuskript. Maskinskrivet. Fortsättning av Handskr 25:4. Åren 1724 -ca 1729. k) Kyrkoherde Olof Nicolai GraanPublicerad december 2011. Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek (http://www.foark.umu.se)
LÄNK (Ska hitta en bättre!): https://docplayer.se/10643612-Handskrift-25-kyrkoherde-erik-nordbergs-arkiv.html

* Framhävningar i punkterna av PE

SAMTIDA Pierre Louis Moreau de Maupertuis (1698-1759) var en fransk astronom och geodet.
Han ledde en expedition till Sápmi 1736-37 vari även ingick bl a Ouhtier och, tidtals, Celsius.
Notera de samiska attributen, likt Linné.
Bildtext i Wikipedia:
(Konstnär:) Robert Tournières – Friederisiko. Friedrich der Große. Die Essays, ed. Generaldirektion der Stiftung Preußische Schlösser und Gärten Berlin-Brandenburg (Munich: Hirmer, 2012), p. 101; file: James Steakley

Västerbottniska fördrivningar år 1732 från kustnära vinterland till lappmarkerna! (Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:5:k)

Självaste året 1732 – året då Linné reste i Sápmi – var ett mycket hårt år för samerna med fördrivningar och fysiskt hotfull mission, som intensifierades igen några år efter trumbeslagen. Dödsstraffen för praktiserade av samisk religion eller sedvänjor hade såvitt vi förstår inte utdömts på några år, men andra metoder togs fram: t ex enskilda fördrivningar enligt protokollet nedan samt – värre metoder (som vi ska dubbelgranska innan de tas upp).


Vi har tidigare sett lokala förordningar emot säsongsutnyttjande och t o m emot vanlig fjällsamisk renskötsel utifrån 1748 års stadganden; men här synes ett liknande förfarande i själva Västerbotten redan alltså anno 1732.

Swar och Resolution till de puncter som H: Prosten Plantin af den 19:de december ingifwit på kyrckioherden H:r Olof Grans wägnar ifrån Lycksele Lappmarck. Daterad 23 december 1732

l:o Angående Lappdrängen Anders Persson ifrån Granbyn, som för nogre åhr sedan gådt i Lycksele LappSchola, men nu skall stadt sig till wallhion hos Bonden Thomas Zachrisson i Tegsnäset: Så emedan Kongl. Maij:ts nådigste intention med LappScholarnes inrättande har warit.at de af LappAllmogens barn som på Kongl: Maij:ts omkostnad fått under-wisning i sin Christendom,så på lappska som swenska, skulle sedan skickas till sine föräldrar och anhörige tillbaka och således till Christendomens fortplantning meddela sine anhörige Landsmän nogen kundskap af det de sielfwe lärdt,så wäl at läsa i bok,som öfningen i Christendomsfrågorne; för hwilken orsak skull äfwen Lappallmogen sielfwe släpt sine barn till Scholan, så har Cronobefallningsman Wälbetrodde Lars Pagander,att genast låta taga denne Lappdräng och föra honom til det lappland han hörer under, eller där han inge föräldrar och slägt har tillställa honom nogen lapp, som dess tienst behöfwer: Och om det be-finnes at Bonden stadt honom till wallhion,bör Bonden därföre tiltalas ffid Tinget,som öfwerträdt kongl. förordningar; äfwen som och de Bonde-pigor och flickor därföre böra ansees wid Tinget, hwilka emot tienstehions stadgan til getande och Husbondens tienst tredskas,och sig undandragas där likwäl för kriget och i den goda tiden, Bondens barn och pigor intet hållit sig där till för goda, som det eij heller bör skie, efter som Matmodren sielf giärna går i sitt fähus, och har omsorg och inseende om sin Boskap: hwaröfwer CronoBetiänte änteligen böra inse och deröfwer hand hålla.

2:do Den blinda Lappens Thure Jacobssons begge Söner, bör Befallningsman låta sig namngifwa,och där de af odygd och wanart finnas haf-wa Öfwergifwit sine gamla föräldrar, bör sådant wid Tinget straffas.

3:tio Wid Tinget bör och undersökas om alle sådane som deras Lappland öfwergifwa, och en Specification på d em med sine omständighg_ ter upgifwas; Och så monge som af dem kunna ertappas,genast drifwas till Lappmarcken och deras hemwister igen, derest de unge böra taga tiänst,men de andre gifte besättia Lapplanden; börandes de förmögne af lappallmogen sådane försee med then boskap och bohag, hwilka de andre efter skäligt pris böra betala dem före ,så snart de kommit i stånd.

4:to Sammaledes bör och wid Tinget efterfrågas, hwilke af lappallmogen igenom slickt sielfswålligt bortgående stannat i mistning af sitt tienstefolcks betiäning,med namn och ålder på de bortgångne, och hwart de tagit wägen.

5:to Med Östen Pålsson som angifwes at om Sommaren ligga i fiällen, men om Wintern i Juksbyn, och derigenom sig unddrager så wäl den Allmänna Gudstiensten, som Cathechismi förhör. Så bör han XXXXXX holla sig till sin Försambling,och procederas med honom efter Kongl: May:ts kyrckolag. Och hwad hans Hustrus nedergrafwande angår, samt at han emot KyrckioLagen eij welat uppå skedd förmaning föra henne till kiörckogården och låta henne få en Christelig begrafning; Så eger CronoBefallningsman framhafwa honom till Tinget, och lagligen derföre tiltala samt Juksboerne och flere tilsäijas, at drifwa honom ifrån sin skogX och marck till Lappmarcken.


KÄLLA:

/ Lycksele kyrkoarkiv: Kongl.Maj:ts och andra Embets Myndigheters Bref och Handlingar tillhörige Lycksele kyrka 1613-1799 (J:l nr 24N Ly via

Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:5:k.
Manuskript. Maskinskrivet. Fortsättning av Handskr 25:4. Åren 1724 -ca 1729. k) Kyrkoherde Olof Nicolai GraanPublicerad december 2011. Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek (http://www.foark.umu.se)
LÄNK (Ska hitta en bättre!): https://docplayer.se/10643612-Handskrift-25-kyrkoherde-erik-nordbergs-arkiv.html

* Framhävningar i punkterna av PE

SAMTIDA Pierre Louis Moreau de Maupertuis (1698-1756) var en fransk astronom och geodet.
Han ledde en expedition till Sápmi 1736-37 vari även ingick bl a Ouhtier och, tidtals, Celsius.
Notera de samiska attributen, likt Linné.
Bildtext i Wikipedia:
(Konstnär:) Robert Tournières – Friederisiko. Friedrich der Große. Die Essays, ed. Generaldirektion der Stiftung Preußische Schlösser und Gärten Berlin-Brandenburg (Munich: Hirmer, 2012), p. 101; file: James Steakley

1163 AD, hårda tag mellan tyskar och gotlänningar: ”handens avhuggande som straff för den som med vapen sårar eller stympar en gute”


Datering

1163  oktober  18

Utfärdandeort

Atlinburg? 



Henrik, hertig i Bayern och Saxen, söker bilägga oenigheten mellan gotlänningar och tyskar och stadfäster åt gutarna de rättigheter som kejsar Lothar beviljat dem, nämligen full juridisk upprättelse för förlust eller skada, som lidits inom gränserna för hans rike; full tullfrihet i bayerska och saxiska städer; dödsstraff för den som mördar en gute i bayerska och saxiska städer; handens avhuggande som straff för den som med vapen sårar eller stympar en gute samt underkastelse under rätten i den stad där dådet begåtts för den som med påk eller knytnäve skadar en gute. Vidare skall den, som mördar en gute under resa ersätta den mördades arvingar och släktingar med 40 mark i valutan för det område där dådet begicks. Arvinge eller släkting, som är närvarande i bayersk eller saxisk stad, där en gute avlidit, har rätt att få ut och åtnjuta arvet efter denne. Annars hålls hans gods i kvarstad till dess någon gör anspråk på det, dock längst ett år, varefter stadens domare tar det i förvar. Slutligen beviljas gutar samma rätt som de egna köpmännen, förutsatt att gutarna beviljar dessa detsamma, älskar utfärdaren och hans land desto innerligare och besöker hamnen i Lübeck desto flitigare. Brevet har bevittnats av biskop Geroldus, biskop Evermodus, biskop Berno av Meklenburg, Marchio från ”Vohhorg”, greve Adolphus, greve Sifridus, greve Wolradus, greve Henricus av ”Ratzeburg”, Luthardus från ”Meinerssen”, Adolphus från ”Woltingeroth”, Guncelinus, skattmästare Anno, hovmästare Ludolphus och greve Reinoldus av Lübeck.

SDHK-nr 199

https://sok.riksarkivet.se/sdhk?EndastDigitaliserat=false&DatumFran=1100&DatumTill=1200&TrycktUtgava=true&TrycktRegest=true&Brevtext=true&Extratext=true&Sigill=true&Original=true&MedeltidaAvskrifter=true&MedeltidaRegest=true&EftermedeltidaAvskrifter=true&EftermedeltidaRegest=true&AvanceradSok=False&page=45&postid=sdhk_199&tab=post#tab



Hälsning från en ”diplomatarie-addict” med återfall!
🙂

P.E

Bildstenen Ormkvinnan är dock ända ifrån folkvandringstiden!
Original bildtext: ”Ormkvinnan i Fornsalen på Gotlands museum”.
VisbyStar – eget arbete Visby mars 2019. CC BY-SA 4.0
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ormkvinnan#/media/Fil:Ormkvinnan.jpeg

Fransk läsövning: Truc om Nordmalingsmålet 2011 (Via Camille Pissarro)

http://histoiregeographieapaulclaudel.blogspot.com/2014/03/les-mondes-arctiques-peuples-sames-et.html

Artikel ur Le Monde om bl a undertecknad återpublicerad i en fransk blogg

Vi googleöversätter tre partier, bättrar där det är uppenbart att programmet haltar illa.

LES MONDES ARCTIQUES :  LES PEUPLES SAMES ET LEURS DROITS
LES MONDES I ARKTIS: SAMEFOLKET OCH DERAS RÄTTIGHETER

Rättegången som inleddes måndagen den 7 februari 2011 inför Sveriges högsta domstol är avgörande för samernas framtid i Sverige, renskötare. Hundrafyra markägare i Nordmaling nordöstra kommun lämnade in ett klagomål mot tre samiska vallningsgrupper som representerar nästan 120 herdar. Enligt dessa bönder och skogsägare matar de tusentals renskötarna som tillbringar vintermånaderna längs den svenska kusten rikligt med sina unga växter och orsakar stora ekonomiska skador. ”Vi hade inget annat val än att lämna in ett klagomål, förklarar Berth Hägglund, ägarrepresentant. De samiska vallarna kom inte till vår region förrän efter Tjernobyl, för på grund av den höga radioaktivitetsnivån kunde de inte längre sälja sitt kött . Det var för många renar och de var tvungna att hitta nya betesmarker. Så här kom de till oss. ” De samiska vallarna hävdar tvärtom att i flera generationer har deras besättningar betat i denna region. De åberopar därför sedvanerätt. ”Vi var här på jorden långt innan den vita mannen kom med sina lagar”, säger Oleg Omma, president för Ubmeje Tjeälddie samiska samhälle.

En 2010, la Cour européenne de justice avait déjà reproché à la Suède la longueur de ces procès. Dans un rapport remis à la mi-janvier 2011, le rapporteur spécial des Nations Unies sur les droits des peuples autochtones, James Anaya, a aussi critiqué la Suède. ”Les Samis ne devraient pas avoir besoin de prouver et de défendre leur propre droit coutumier”, a-t-il estimé. Il a proposé qu’ils reçoivent une aide juridique lorsqu’ils sont traduits en justice. Dans le cas de Nordmaling, les Samis ont pu prouver qu’ils fréquentaient ces terres de longue date. Pour cela, ils se sont fait aider par des historiens. ”J’ai suivi la trace d’une famille samie sur sept générations, raconte ainsi Peter Ericson, un chercheur local. Je peux montrer que l’élevage de rennes s’est pratiqué dans cette zone depuis les années 1750.” Quelle que soit l’issue du procès, il fera jurisprudence. Dans certains des procès qui se sont déroulés ailleurs en Suède, les protagonistes ont parfois fait témoigner des archéologues. Objet de ces discussions aux relents parfois racistes : tenter de déterminer qui, des Suédois ou des Samis, avaient les premiers peuplé telle ou telle région du pays.

Under 2010 hade EU-domstolen redan kritiserat Sverige för att dessa rättegångar varade långa. I en rapport som lämnades i mitten av januari 2011, kritiserade också FN: s särskilda rapportör om ursprungsfolks rättigheter, James Anaya, Sverige. ”Samerna borde inte behöva bevisa och försvara sin egen sedvanliga lag,” sade han. Han föreslog att de skulle få rättshjälp när de ställs inför rätta. När det gäller Nordmaling kunde samerna bevisa att de hade besökt dessa länder under lång tid. För detta hade de hjälp av historiker. ”Jag har följt spåren från en samisk familj i sju generationer,” säger Peter Ericson, en lokal forskare. ”Jag kan visa att renskötsel har praktiserats i detta område sedan 1750-talet.” Oavsett resultatet av rättegången kommer det att skapa prejudikat. I några av de försök som har ägt rum någon annanstans i Sverige har huvudpersonerna ibland kallat arkeologer för att vittna. Syftet med dessa diskussioner, som ibland känns som rasism, är att försöka avgöra vem, svenskar eller samer, som hade de första människorna i denna eller den här regionen i landet.

Samerna är få i Sverige, knappt 20 000, och cirka 10% av dem lever av renskötsel, vilket är den viktigaste markören för deras kultur. Sverige har hittills vägrat att ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention 169, som ger specifika rättigheter till inhemska befolkningar som samerna. Ur juridisk synvinkel skulle denna konvention inte längre tvinga samerna, som det är fallet idag, utan jordbrukarna att tillhandahålla bevis till deras fördel. Nordmalings bönder måste vara nöjda i framtiden om renarna kommer att beta på deras mark med det kompensationssystem som finns. Pastoralister och jordbrukare måste nu ta reda på hur man kan samexistera på fältet när renen övervintrar längs kusten. Peter Ericson, en lokal forskare som hjälpte till att stödja de samiska pastoralisterna under denna rättegång, vill inte kasta sten på bönderna. ”Det är också viktigt att samiska herdar inte släpper renen någonstans (fritt?). Dessa berättelser, fruktar han, kommer inte att sluta med Högsta domstolens dom.” Olivier Truc, 28 april 2011, Le Monde

Olivier Truc, 28 avril 2011, Le Monde


Infört i Le Monde 11 februari 2011


Avslutningsvis syns denna länk till artikel om samernas seger i Nordmalingsmålet:

http://www.lemonde.fr/planete/article/2011/04/28/les-eleveurs-sami-de-rennes-remportent-une-victoire-historique-en-suede_1513993_3244.html










Oliver Truc januari 2016, bild från länken nedan (direkt under bilden!) pontas-agency.

Oliver Truc har sedan dess byggt en omfattande karriär som deckarförfattare.
https://www.pontas-agency.com/olivier-truc-the-bestselling-french-author-of-thrillers-set-in-lapland/



”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv

DEL 4 av 5

Situationen i tiden och rummet ca 150 AD – 800 AD

En multidisciplinär undersökning av tidig samisk etnogenès på fennoskandisk botten.


Denna gång tittar vi på helheten i en aningen större tidsrymd, nämligen från ca 150 AD till ca 800 AD. Men fokus kvarligger på romersk järnålder och folkvandringstid. Vårt perspektiv med geografisk utblickar synkront och delvis diakront har utvigats avsevärt. Med de enorma mängder litteratur det finns numera, har därför krävs en mycket omfattande inläsningstid. Uppgiften vi ålagt oss är naturligtvis orimligt omfattande, men utmaningar uppskattas!


Öster och söder


Utmed Bärnstensvägen försiggår riklig trafik, och den gamla handeln med slavar, salt och pälsverk försiggår där liksom de med smycken och spännen, som alltmer i Norden kom att ersätta alla de mynt som slogs nere vid Medelhavet (Ambrosiani 2000: Björn Ambrosiani ”Gjuteriprodukter i Vörå i folkvandringstid och vendeltid”. I: ”Jacob Tegengren, poet, arkeologi, ornitolog … ” Österbotten. Svensk-österbottniska samfundets årsbok. Vasa, 2000).

Som vi tidigare noterat, ska redan från tidigt på järnåldern tribut-rätt ända upp i södra ”Finland” ha utverkats för de som dominerat Vistulaområdet (i nuvarande hela östra halvan av Polen). De nomadiska och merendels indo-iransktalande folken eller nationerna – som över tid inom vår avgränsning är tre: skytersarmatier och hunner (hunnernas språk är okänt, men sannolikt centralasiatiskt; samtidigt som de över tid kom att bli alltmer heterogena) – tycks uppföra sig såsom eliter vanligtvis gör, möjligtvis har man också kurirer, vasaller, hejdukar eller ombud som utför de tributtagande sysslorna. Det skulle kunna vara därför slaviska lånord dyker upp i den tidiga östersjöfinskan och urfinskan kring 400 AD, kanske rentav något tidigare: någon slavisk stam skulle kunna ha sänts till t ex västra Saimen av någon av Attilas föregångare. Frågan bör studeras betydligt närmare. Det finns arbeten i saken (vi försöker återkomma i Del 5!).

Den som, behärskade Vistula-regionen, hade tributrätt över åtminstone södra och sydöstra Finland



…Emedan goterna ser ut att mera blanda sig på ett mer personligt plan. Härav torde följa alla de gotiska/germanska lånorden i protofinskan. Visigoterna utövade ett väsentligt inflytande runt Baltikum och sannolikt också Finska viken och en bit uppströms. Men det heta området för makstrider var vanligtvis bärnstenscentra runt nuvarande Kaliningrad och östra Polen. Det handlar alltså fr a om hela Vistula-flodens enormt omfattande vattensystem. Den som behärskade detta, hade alltså också tributrätt över åtminstone södra och sydöstra Finland (hänvisning till tidigare avsnitt). Vid ingången till vår tideräkning är det ännu Skytien som dominerar, men de hade klart veknat för att närmast helt tyna bort 100 AD. Under perioden ca 100 BC och 100 AD är generellt östgotiska folk de som dominerar.

BILD Å VISTULA-OMRÅDET, av oerhört central betydelse för handeln bl a under äldre järnålder och Pax Romana.

Vistula



Deras inflytande på det senuröstersjöfinska språket är markant; och än idag är inflytandet mycket tydligt i finskan. Sederma övertogs tribut-rätten av sarmaterna, liksom skyterna ett fornindoiransktalande folk. men bilden ter sig komplex, då olika germanskatalande gotiska stammar verkar blanda sig in i leken och via ortnamn syns också tidiga slaver vara med i interaktionerna; men ännu så länge (om vi till att börja med stannar vid perioden ca 200-400 AD) är slaverna sannolikt främst bara handelspartners kring Vistula och kanske en bit uppåt det vi nu känner som baltstaterna.
Hunnerna börjar synas ca 345 AD. De kommer att påverka fundamentalt, snabbt och skaka det dåtida ”proto-Europa” i dess grundvalar. Övergången ter sig ej dock alltid eller i alla avseenden så drastisk som man vill skildra den. Likafullt lär det ständiga trycket sydösterifrån ha skapat kraftiga incitament hos folken runt Saimen att flytta sig geografiskt. Runt 400 AD börjar vi se rikedomar ackumuleras i Vörå- och kyrodalgångarna. Högst sannolikt har då också såväl järn- som pälsproduktion börjat breda ut sig.
Senare, kring 600 breder sig åter svearna och ruserna ut sig i Aldeigjaborg, sedermera kallat Staraja Ladoga och därefter i det tidiga Holmgård, alltså Novgorod.

Söder och väster
Vi tittar en hel del mer västerut i sista delen! Vårt fokus har hittills merendels legat emot öster, men vi gör nu för helhetens skull en rundvandring åt de andra väderstrecken också. Göterna dominerar i södra nuvarande Sverige samt finns i söder diverse olika stammar, t ex de i småländerna och i skåneländerna. Helgö anläggs ca 100 – 200 AD och kommer att vara särdeles viktiga för Högomsriket. Germanien vidtar ungefär där Tyskland ligger idag och vid ingången till vår tideräkningen pekar det romerska inflytandet. Det ter sig mer social och ekonomiskt än politiskt. Deras krigarkonst är mycket attraktiv för krigande eliter i hela Europa. Utvikningen i Bysans och Nova Roma, dvs Miklagård eller Konstantinopel (dvs Istanbul) får väl kanske också representera en ”viss” utblick åt söder.

Waniewo, floden Narew som är ett tillflödande vattensystem till det enorma Vistula-vattensystemet. Creative Commons. Foto: Wikipedia-användare Adam-dalekie-pole 2012.

Piha daterar språkets talares rörelser i tid och rum


Minerva Piha, central i dessa sammanhang, skriver sålunda:

The tables reveal that during the time of use of the hunting ground graves, Southern Proto-Saami received loanwords from Late Proto-Finnic and later Finnish, Palaeo-European, North-West Germanic, and, after the latter developed further, Proto-Scandinavian and old Norse language forms.

Här beskriver och på kommande rader stadfäster Piha mer eller mindre exakt hur migrationerna bärande språket språket försiggick:

The tradition of hunting ground graves continued up to the 13th century AD. When ring-shaped offering sites were introduced, Proto-Scandinavian was already starting to dissipate into ancient Scandinavian languages, and Southern Proto-Saami (or perhaps already Proto South Saami) received words from Old Norse. At the time, some loanwords were also borrowed from late Proto-Finnic and Finnish.

Piha visar här hur man med huvudsakligen språkhistorisk teoretiskt baserade metoder – men också med arkeologiska och framförallt dess bägge kombinerade – hur man kan datera rörelser i rummet och också i tiden:

”The tables reveal that during the time of use of the hunting ground graves, Southern Proto-Saami received loanwords from Late Proto-Finnic and later Finnish, Palaeo-European, North-West Germanic, and, after the latter developed further, Proto-Scandinavian and Old Norse language forms” (Piha 2020)


Also, the speakers of a Palaeo-European language were probably assimilated with the Saami speakers, and the language grew extinct by AD 500-800 (Aikio 2012:87).

Här är vi, som den uppmärksamma läsaren naturligtvis redan noterat, inne på ett betydligt tidigare utdöende för det palaeo-europeiska substratspråket. Härifrån fortsätter beskrivningen kronologiskt framåt i tid, bort från vår avgränsning.

Källan: Minerva Piha. ”Eteläsaamelaiset rautakautisessa Pohjolassa: Kielitieteellis-arkeologinen näkökulma”. UNIVERSITY OF TURKU Faculty of Humanities School of Languages and Translation Studies Finnish and Finno-Ugric Languages MINERVA PIHA: The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective (Turku Åbo 2020).

Vi ska nedan själva i en ny modell, uppdaterad och förhoppningsvis än mer specifikt eller åtminstone mera säkert utifrån arkeologiska och historiska källor inklusive Pihas (och tex Heikkiläs [2014] rön) försöka datera de migrationsvågor som nu allmänt anses ha ägt rum under den första årtusendet AD. Det förefaller nu handla om åtminstone fem olika flyttrörelser mellan 150 AD och 800 AD. I den mån det skett även senare, faller det utanför undersökningens tidsram. Vi kommer att återbesöka våra modeller och kronologiska uppräkningar och ser om vi i våra studier hittat något väsentligt.

ÖSTROM 532-551 AD : Nova Roma/Konstantinopel/Miklagård, pest, upplopp, svält, jordbävning, tsunami

Bakgrund till 530-540-talens AD migrationsvåg

Klimatavvikelse, pandemi, Leväluhta

Bakgrund: i januari 532 AD uppstår ett uppror i Konstantinopel, Man beräknar att 30 000 invånare miste livet och att upploppen pågick i åtminstone en vecka. Det här är nio år innan den Justinianska pesten noteras för första gången. Men det är bara tre-fyra år före den stora Klimatavvikelsen (även kallat den vulkaniska vintern) och därmed mass-svälten omskrivs i samstämmiga samtida källor. Som grädde på moset kommer en jordbävning i Libanon med påföljande tsunami 551 AD.
Det är också här (530-550 AD) som vi hamnar för många av skelettfynden i Leväluhta (Wessman et al), och som ofta anges såsom samiska.

Källa Leväluhta: ”Buried in water, burdened by nature— Resilience carried the Iron Age people through Fimbulvinter” Markku Oinonen, Teija Alenius, Laura Arppe, Hervé Bocherens, Heli Etu-Sihvola, Samuli Helama, Heli Huhtamaa, Maria Lahtinen, Kristiina Mannermaa, Päivi Onkamo, Jukka Palo, Antti Sajantila, Kati Salo, Tarja Sundell, Santeri Vanhanen, Anna Wessman (2019)

Bakgrunden till Nikaupproret anno 532

Vi lånar text av Wikipedia för att beskriva dessa uppror, som i en hel del stycken företer en snudd på skrämmande likhet med vår tid (fastän rejält i utkanten av vårt ämnet, visar det sannolikt mycket illustrativt på läget i Östrom, del av den forna världsstormakten, vid denna tid:

——————-

Hästkapplöpning var en viktig sportgren i både det romerska riket och det bysantinska och, liksom idag, bevakades sportevenemangen av välorganiserade och entusiastiska supporterklubbar, de s.k. cirkuspartierna. I Rom delades supportrarna upp i fyra stora fraktioner som fick sina namn efter färgen på körsvennarnas kläder: ”de blå”, ”de gröna”, ”de vita” och ”de röda”. På 500-talet återstod [—] två fraktioner av betydelse: de blå och de gröna. Kejsar Justinianus stödde de blå.

Dessa supporterklubbar var en kombination av kriminella ligor och politiska partier som återspeglade den sociala hierarkin och de religiösa motsättningarna i det bysantinska samhället. De blå företrädde den katolska tron och de gröna den monofysiska. Ofta försökte dessa organisationer påverka politiken genom att skrika ut sin politiska krav mellan kapplöpningarna på arenan. Stats- och ordningsmakten hade ofta svårigheter att upprätthålla ordningen utan cirkuspartiernas samarbete, vilket gjorde det intressant för de mäktiga aristokratiska familjerna, som tyckte sig ha större rätt till den kejserliga tronen än Justinianus, att understödja mobben på arenorna.

I sin nidskrift över Justinianus, Hemlig historia, beskriver historikern Prokopios de blå på följande vis:

… När Justinianus underblåste de blås lidelser och hetsade upp dem skakades hela det romerska imperiet ända från grunden som av en jordbävning eller en översvämning. Överallt rådde fullt kaos och ingenting förblev stabilt, utan i denna förvirring kullkastades lagarna och statsordningen.
Till att börja med anlade orosstiftarna en helt ny frisyr och klippte sig inte som de andra romarna. De ansade inte mustascherna eller skäggen utan lät håret växa så långt som möjligt, enligt persernas sed. Håret på huvudet klippte de framtill av till tinningarna men lät nackhåret hänga ned i full längd i en tovig massa, liksom massageterna. Därför kallades denna stil den hunniska. Vidare satte alla värde på dyrbara kläder och klädde sig elegantare än vad som anstod dem; de kunde nämligen kosta på sig sådant på grund av vad de orättmätigt lagt sig till med. De snörde togans ärmar kring handlederna och lät dem därifrån till skuldran svälla ut till enorm vidd. —–
I början bar nästan alla vapen helt öppet om natten medan de på dagen gömde sina tveeggade dolkar under kläderna, vid låret. De samlades i gäng så fort det blev mörkt, rånade rika mitt på forum och i gränderna och bestal offren på deras mantlar, bälten, guldbroscher och allt de hade på sig.
 … 

Justinianus I (482 AD – 565 AD), Östromsk kejsare. Mosaik från San Vitale-basilikan Ravenna, Italien.
Wikipedia: ”Justinian I (/dʒʌˈstɪniən/LatinFlavius Petrus Sabbatius IustinianusGreek: Ἰουστινιανός, translit. Ioustinianós; 11 May 482 – 14 November 565), also known as
Justinian the Great, was the Byzantine emperor from 527 to 565.” Bild: Petar Milošević – Own work




Upproret

Upprinnelsen till upproret var fängslandet av ett antal medlemmar ur de blå och gröna fraktionerna år 531 sedan dessa gjort sig skyldiga till mord efter de sedvanliga upploppen som åtföljde tävlingarna. Gärningsmännen dömdes till hängning och de flesta hängdes, men den 10 januari 532 lyckades två av dem, en från de blå och en från de gröna, fly och gömma sig i en kyrka som omringades av en uppretad folkmassa. För Justinianus kom denna kris mycket olägligt: Han höll just på att förhandla med perserna om fred i öst och var fullt upptagen med att motverka den förbittring som höjda skatter orsakat. Han beslutade därför att hålla en kapplöpningstävling den 13 januari och omvandlade de dömdas straff till fängelse. Detta övertygade dock inte alls de uppretade cirkuspartierna som båda krävde att de dömda skulle benådas.

Den 13:e fylldes hippodromen av den uppretade folkmassan. Justinianus trodde sig tryggt kunna övervaka tävlingen från sin loge som var förbunden med det kejserliga palatset, men publiken, som från början skrek förolämpningar till kejsaren, bytte efter det tjugoandra loppet ut sina vanliga rop ”blått” respektive ”grönt” till ”seger” (Nika) och bröt sig till slut ut och ansatte palatset som under de följande fem dagarna i praktiken var belägrat.

Några av senatorerna, som opponerade sig mot Justinianus skatter och, som de uppfattade det, bristande respekt för aristokratin, såg detta som ett gyllene tillfälle att störta kejsaren. Upprorsmakarna, som förmodligen försågs med vapen och kontrollerades av sina allierade i senaten, krävde inte bara att prefekten Johannes Kappadokiern, som var ansvarig för skatteindrivningen, och quaestorn Tribonianus, som ledde arbetet med att skriva om de romerska lagarna skulle avsättas, de utsåg dessutom en ny kejsare, Hypatius, brorson till Anastasius I.

Under dessa omständigheter övervägde Justinianus att fly huvudstaden men övertygades av sin hustru Theodora att stanna i Konstantinopel. Han beordrade därefter sina generaler Belisarius och Mundus att kväsa upproret. De lurade in rebellerna i hippodromen där de lät avrätta åtminstone 30 000 människor. Justinianus lät dessutom avrätta sin motkandidat och tvingade de senatorer som stött upproret att gå i exil.

Att samlas i stora grupper i kejsarens närvaro gav alla samhällsklasser möjligheten att mer eller mindre anonymt uttrycka sitt missnöje med den förda politiken. Innan nikaupproret var cirkusfraktionerna inte någon lättköpt stadsmilis utan uttryck för de lägre samhällsklassernas kollektiva och svårkontrollerade vilja. Fram till 400-talet ventilerade de mer bemedlade i första hand sitt missnöje på teatrarna, men vid denna tid rationaliserades den statsfinansierade nöjesindustrin så att de två grupper samlades på cirkusarna vilket, å ena sidan, gjorde dem lättare att kontrollera men, å andra sidan, intensifierade oroligheterna. På teatrarna hade kejsaren lätt kunnat infiltrera publiken med lejda handklappare som garanterade att de ceremoniella hyllningarna av kejsaren gick rätt till. På cirkusarna var det svårare.

Efter Nikaupproret hölls inga hästkapplöpningar på fem år och när väl tävlingarna återupptogs blev de en del av ceremonierna som omgav det kejserliga hovet och sportevenemangen blev alldeles för fina för att riskera orsaka några samhällsoroligheter.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nikaupproret

——————————————————————————————————————————-

Ny hypotesmodell för fyra eller fem migrationsvågor av sydursamisktalare:

Årtal – huvudskäl till migration – Belägg, bevis eller indikation B, b eller I* – I***

165-175 AD Pest, politisk oro, invasion – Välbelagda handboksfakta, språkhistoriska bevis, järnproduktion. Piha 2020. B, I***

250 Ny pandemi, ev smittkoppor, I*

350-380 Hunnernas invasion och massiva framryckningar. Handboksfakta. Språkbevis. Järnproduktion. B, I**
Not: Avseende det hunniska hotet, se momentet nedan om fornborgarnas byggande.

380-454 (spec 430-453 AD) Omfattande ”världskrig”, tryck österifrån. En eller flera migrationsvågor undan hunnerna torde vara tänkbara. I**

535-550 Justinianska pesten, social oro, krig, klimatavvikelse, leväluhta. I***.

600-talet Pandemier, klimatkris, samhällskollaps i eliternas riken. I*.

800 Efterdyningarna av ett lokalt krig mellan satakuntarna och österbottenssamerna. Heikkilä 2014. B, I**.


——————————————————————————————————————————-


Apropå österbottensamerna och sägenmaterial därom

Olaus Petri Niuirenius (1580-1645) skrev sålunda om samerna i äldre tider:

”ock uppslogo sina bopålar på Österbottens kust, där nu Nerpis ock Mustasara
(Närpes och Korsholm, dvs Mustasaari) ligga, men där på den tiden ingen dödlig bodde, ock att de där utan något som hälst besvär av de skatter, varmed finnarne plågades i sitt
fosterland, i största lugn samlade [samerna] många handelsvaror. ock för
varje år bragte dem med sig därifrån ock sålde dem till sina landsmän.

Från denna tid började de på ett förunderligt sätt
utmärka sig genom präktiga kläder, kräslig mat, rikedomar ock
prydnader, så att man därav i sanning kunde se, att de levde
i största välstånd. Tavasterna, från vilkas land de hade flyttat,
berördes mycket obehagligt av att se ock berätta detta ock valde
till ledare ock anförare en framstående man vid namn Mathias,
vilken omgav sig med en stor mängd tavaster ock bröt in i
deras hemvist, rövade bort allting ock slutade icke, förrän han
fördrivit dem från deras ‘hemort till floderna Chimi ock Tornö.
När en kort tid förgått ock man efter endast några få år fått
reda på att de, som drivits ut ock skingrats, förde ett ganska
bekvämt liv vid dessa floder, angrep man dem åter med mycket
stor kraft ock behandlade dem då så omänskligt, att de tvingades
att utan några dragdjur eller någon boskap, endast med sina nät
taga sin tillflykt till de öde trakter, där de nu leva. [ — ]
Härav följde, att emedan de länge ock oavbrutet voro utsatta
för sina förföljares försåt, de icke vågade
bygga hus såsom förut, utan måste nöja sig med blott tält.

* De ansågo det därefter farligt att använda sitt modersmål.


Se vidare om denna envisa tradition, presenterad av medelpadsdödde Niurenius i 1600-talets prästrelationer om samerna:

Hunniska hotet och det massiva byggandet av fornborgar runt 390 AD

Det här momentet måste vi av tidsskäl spara till sista avsnittet, del 5. Det harmonierar även bättre tematiskt så.

Feast of Attila, av Mór Than, 1829-1899.


Hunnerhövdingen (eller snarare -kejsaren) Attila (ca 406-452 AD) satte skräck i hela Europa och kan ha orsakat massbyggandet av fornborgar. hans bas under den tid man dominerade Europa var i nuvarande Ungern. ”kun”-namnen är ett minne därav. Hela Ungern har f ö hämtat sitt namn från hunnerna. Ungrarna själva, magyarerna, kom inte till platsen förrän i slutet av 800-talet.

Transitionsplatser före migration/inland/fjällen – några förslag (delvis resumé) – summeras i sista avsnittet:

Nyland: Nuoksi (Nuox på svenska), samiskt namn.

Egentliga Finland
: Pikis m fl socknar innanför Åbo. Samiska sockennamn.

Satakunta: Pyhäjärvis omnejd och stränder.

Birkaland: Tampere (samisktrotat namn).

Österbotten: Pedersöre, Närpes, Storkyro/Vörå samt ev Korsholm (Pyhäjärvi senare).

Åland: Vi söker vidare till kommande avsnitt.

”Sverige”

Hornslandet, Tjuvholmen, Dårholmen i Skön/Sundsvall, Dellen.
Därtill Äppelbo, Ludvika, Amungen: platser med Sållen/Sollen-namn
(baltiskt låneord som överförts av sydursamisktalarna).

Insjö- (eller fångstmarks-)gravarna och järnverkstäder visar vägen?



Vi lyfter ett exempel:

Dalarna – Mora kommun: Venjan socken – sjön Van (gränsen emot Vansbro)

Diplomatarium Dalekarlicum. Urkunder rörande landskapet Dalarne / Del 1. 1842.

”Det landskap, till hvilket närvarande urkunder höra, förvarar från hedniska tiden få, eller, rättare sagdt, nästan inga minnesmärken, hvilka häntyda på en mycket tidig befolkning. Visserligen finnas der på näs eller utskjutande uddar i några, afsides från de egentliga bygdelagen belägna, sjöar, såsom t. ex. i Wansjön i Järna socken och i Wenjans-sjön i socknen med samma namn, grupper af smärre, i större eller mindre cirkelform lagda griftrör, af allmogen kallade Finngrafvar, hvari ben m. m. blifvit vid undersökning funna; men dessa fornlemningar kunna likväl icke med säkerhet anses vittna om en mycket hög ålder, då de anträffas i ett land, der ännu mot slutet af 12:te århundradet hedendomen var rådande, och hvarest således hedniska sedvanor och bruk ännu bihehöllos bland en, möjligtvis till dessa vildmarker undanträngd, folkstam, som der funnit en fristad och lefde utan närmare beröring med de öfriga landskapens innebyggare”.

Tio år senare skriver samme C.G. Kröningssvärd (1834) om finngravar vid Amungen och på gränsen m,ellan Svärdsjö och Sundborn, samt vid Fornäset vid sjön Runn. Naturligtvis svärmiska formuleringar av en klassisk romantiker; men i en mer upplysningstida anda från 2019 hittar vi t ex en rapport med det betydligt mera prosaiska namnet

Arkeologisk undersökning
HARN – BUSJÖN
gravfält Äppelbo 101:1 och blästbrukslämning
Äppelbo 61:1, Äppelbo socken, Vansbro
kommun, Dalarnas län
Arkeologisk rapport 2020:9
Joakim Wehlin, Eva Carlsson & Mattias Lundell

LÄNK:
http://dalarnasmuseum.se/wp-content/uploads/Arkeologiskarapporter/arkrapporter2020/Rapport-Busj%C3%B6n-web.pdf

Och här finner vi en hel del information av rimligt stort intresse i sammanhanget!

Järntillverkningen i främst Dalarnas äldre järnålder via Wehlin-Carlsson-Lundell (2020):

Härovan (bilden) har dateringarna samlats från Dalarnas fångstmarksgravar: Hästudden i Rättvik (R.26:1), Tisjön, Lima sn (L 14:1), Vindförberg i Ore (Ore 6:1), Finnäset i Venjans sn (V.2:1) och Äppelbo sockens Ham – med allom övervägande dateringar mellan 0 AD och 400 AD, samt Getryggens (Amungen, där vi ävenledes 1834 såg traditioner om finngravar) avsevärt äldre noteringar, som torde härröra från en palaeo-europeisktalande befolkning, vilken sannolikt efterhand sammansmultit med den proto-sydsamiska.

På andra sidan fortsätter man med Harn, Äppelbo sn, Torsångs sn samt Eldforsen i Järna sn och gravar i Malung. Undantaget Torsång startar vi här på sena 400-talet och skjuter in oss ända in i 1000-talet. Vi avfärdar tills vidare delar av den gruppen med undantag av dels Torsång; men dels också av Eldforsen i Järna, där aktiviteten registreras redan kring 300 AD. Därtill, om vi ånyo återgår till Torsång, så äger den sin mycket intressanta aktivitetsperiod på så vis att den på ett anomalistiskt sätt noterar järntillverkningsaktivitet så tidigt som 400 BC, skjuter sedan full fart kring år o AD och gradvis ökar och pågår sedan fram till 650 AD. Kanske är nedgången en direkt följd av den allmänna samhällskollapsen; eller så får vi se ett av följande scenarier (a) Det är en renodlad jägarbefolkning med järntillverkningsfärdigheter. Isåfall antingen arktisk eller från Bergslagen (ergo Röda jorden), (b) Det är en kombination av palaeo-europeisktalare och germaner eller (c) En mötesplats med två eller fler av dessa inklusive sydursamiskatalare, som isåfall skulle kunna ha anslutat ca 170 AD. Här syns järnframställningen förvisso peaka 200-400 AD, sedan mattas av – men ännu lite drygt 500 AD syns en viss skjuts i verksamheten.
Här är Dalarnas museums och Eva Carlssons rapport från Eldforsen, en exploateringsundersökning inför vattenkraftuttbyggnad (länk härnedan). I Svante Forenius’ bilaga noteras att det kan ha förekommit smide i en ässja där, och vi noterar även att det sydsamiska ordet idag för ässja är ett tidigt lån från urnordiskan eller proto-germanskan:
http://dalarnasmuseum.se/wp-content/uploads/Arkeologiskarapporter/arkrapporter2011/2011-06-Eldforsen-rapport-webb.pdf

För den som vill titta närmare på Torsång i rörliga bilder: https://vimeo.com/334461921


Därutöver bör beaktas Birgitta Fossums avhandling (2006) som ägnar en hel del uppmärksamhet åt insjö- eller fångstmarksgravarna; som ju är ett reellt problem och urgammalt sorts mysterium i Sveriges mellersta arkeologi.

Tackar Magnil Eli Olsson för idé, inspiration, källa och information i detta stycke om Dalarna!

”Norge”

Vi söker vidare till avsnitt 5. Norge ligger egentligen utanför vår rumsliga avgrännsning men uppenbarligen känner inte företeelsen fångstmarksgravar några nationella gränser.

SLUT FÖR DENNA GÅNG!

I sista artikelavsnittet:

200-400-talet under närmare betraktande

Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007)

Samhällets organisering i och utanför Högom

Samt om fornborgarna och hunniska hotet.


Peter Ericson, Helsingfors, 26 april 2021

”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv

Situationen i tiden och rummet ca 150 AD – 800 AD.

En multidisciplinär undersökning av tidig samisk etnogenès på fennoskandisk botten.


Denna gång tittar vi på helheten i en aningen större tidsrymd, nämligen från ca 150 AD till ca 800 AD. Men fokus kvarligger på romersk järnålder och folkvandringstid. Vårt perspektiv med geografisk utblickar synkront och delvis diakront har utvigats avsevärt. Med de enorma mängder litteratur det finns numera, har därför krävs en mycket omfattande inläsningstid. Uppgiften vi ålagt oss är naturligtvis orimligt omfattande, men utmaningar uppskattas!


Öster och söder


Utmed Bärnstensvägen försiggår riklig trafik, och den gamla handeln med slavar, salt och pälsverk försiggår där liksom de med smycken och spännen, som alltmer i Norden kom att ersätta alla de mynt som slogs nere vid Medelhavet (Ambrosiani 2000: Björn Ambrosiani ”Gjuteriprodukter i Vörå i folkvandringstid och vendeltid”. I: ”Jacob Tegengren, poet, arkeologi, ornitolog … ” Österbotten. Svensk-österbottniska samfundets årsbok. Vasa, 2000).

Som vi tidigare noterat, ska redan från tidigt på järnåldern tribut-rätt ända upp i södra ”Finland” ha utverkats för de som dominerat Vistulaområdet (i nuvarande hela östra halvan av Polen). De nomadiska och merendels indo-iransktalande folken eller nationerna – som över tid inom vår avgränsning är tre: skyter, sarmatier och hunner (hunnernas språk är okänt, men sannolikt centralasiatiskt; samtidigt som de över tid kom att bli alltmer heterogena) – tycks uppföra sig såsom eliter vanligtvis gör, möjligtvis har man också kurirer, vasaller, hejdukar eller ombud som utför de tributtagande sysslorna. Det skulle kunna vara därför slaviska lånord dyker upp i den tidiga östersjöfinskan och urfinskan kring 400 AD, kanske rentav något tidigare: någon slavisk stam skulle kunna ha sänts till t ex västra Saimen av någon av Attilas föregångare. Frågan bör studeras betydligt närmare. Det finns arbeten i saken (vi försöker återkomma i Del 5!).

Den som, behärskade Vistula-regionen, hade tributrätt över åtminstone södra och sydöstra Finland



…Emedan goterna ser ut att mera blanda sig på ett mer personligt plan. Härav torde följa alla de gotiska/germanska lånorden i protofinskan. Visigoterna utövade ett väsentligt inflytande runt Baltikum och sannolikt också Finska viken och en bit uppströms. Men det heta området för makstrider var vanligtvis bärnstenscentra runt nuvarande Kaliningrad och östra Polen. Det handlar alltså fr a om hela Vistula-flodens enormt omfattande vattensystem. Den som behärskade detta, hade alltså också tributrätt över åtminstone södra och sydöstra Finland (hänvisning till tidigare avsnitt). Vid ingången till vår tideräkning är det ännu Skytien som dominerar, men de hade klart veknat för att närmast helt tyna bort 100 AD. Under perioden ca 100 BC och 100 AD är generellt östgotiska folk de som dominerar.

BILD Å VISTULA-OMRÅDET, av oerhört central betydelse för handeln bl a under äldre järnålder och Pax Romana.

Vistula



Deras inflytande på det senuröstersjöfinska språket är markant; och än idag är inflytandet mycket tydligt i finskan. Sederma övertogs tribut-rätten av sarmaterna, liksom skyterna ett fornindoiransktalande folk. men bilden ter sig komplex, då olika germanskatalande gotiska stammar verkar blanda sig in i leken och via ortnamn syns också tidiga slaver vara med i interaktionerna; men ännu så länge (om vi till att börja med stannar vid perioden ca 200-400 AD) är slaverna sannolikt främst bara handelspartners kring Vistula och kanske en bit uppåt det vi nu känner som baltstaterna.
Hunnerna börjar synas ca 345 AD. De kommer att påverka fundamentalt, snabbt och skaka det dåtida ”proto-Europa” i dess grundvalar. Övergången ter sig ej dock alltid eller i alla avseenden så drastisk som man vill skildra den. Likafullt lär det ständiga trycket sydösterifrån ha skapat kraftiga incitament hos folken runt Saimen att flytta sig geografiskt. Runt 400 AD börjar vi se rikedomar ackumuleras i Vörå- och kyrodalgångarna. Högst sannolikt har då också såväl järn- som pälsproduktion börjat breda ut sig.
Senare, kring 600 breder sig åter svearna och ruserna ut sig i Aldeigjaborg, sedermera kallat Staraja Ladoga och därefter i det tidiga Holmgård, alltså Novgorod.

Söder och väster
Vi tittar en hel del mer västerut i sista delen! Vårt fokus har hittills merendels legat emot öster, men vi gör nu för helhetens skull en rundvandring åt de andra väderstrecken också. Göterna dominerar i södra nuvarande Sverige samt finns i söder diverse olika stammar, t ex de i småländerna och i skåneländerna. Helgö anläggs ca 100 – 200 AD och kommer att vara särdeles viktiga för Högomsriket. Germanien vidtar ungefär där Tyskland ligger idag och vid ingången till vår tideräkningen pekar det romerska inflytandet. Det ter sig mer social och ekonomiskt än politiskt. Deras krigarkonst är mycket attraktiv för krigande eliter i hela Europa. Utvikningen i Bysans och Nova Roma, dvs Miklagård eller Konstantinopel (dvs Istanbul) får väl kanske också representera en ”viss” utblick åt söder.

Waniewo, floden Narew som är ett tillflödande vattensystem till det enorma Vistula-vattensystemet. Creative Commons. Foto: Wikipedia-användare Adam-dalekie-pole 2012.



Piha daterar språkets talares rörelser i tid och rum


Minerva Piha, central i dessa sammanhang, skriver sålunda:

The tables reveal that during the time of use of the hunting ground graves, Southern Proto-Saami received loanwords from Late Proto-Finnic and later Finnish, Palaeo-European, North-West Germanic, and, after the latter developed further, Proto-Scandinavian and old Norse language forms.

Här beskriver och på kommande rader stadfäster Piha mer eller mindre exakt hur migrationerna bärande språket språket försiggick:

The tradition of hunting ground graves continued up to the 13th century AD. When ring-shaped offering sites were introduced, Proto-Scandinavian was already starting to dissipate into ancient Scandinavian languages, and Southern Proto-Saami (or perhaps already Proto South Saami) received words from Old Norse. At the time, some loanwords were also borrowed from late Proto-Finnic and Finnish.

Piha visar här hur man med huvudsakligen språkhistorisk teoretiskt baserade metoder – men också med arkeologiska och framförallt dess bägge kombinerade – hur man kan datera rörelser i rummet och också i tiden:

”The tables reveal that during the time of use of the hunting ground graves, Southern Proto-Saami received loanwords from Late Proto-Finnic and later Finnish, Palaeo-European, North-West Germanic, and, after the latter developed further, Proto-Scandinavian and Old Norse language forms” (Piha 2020)


Also, the speakers of a Palaeo-European language were probably assimilated with the Saami speakers, and the language grew extinct by AD 500-800 (Aikio 2012:87).

Här är vi, som den uppmärksamma läsaren naturligtvis redan noterat, inne på ett betydligt tidigare utdöende för det palaeo-europeiska substratspråket. Härifrån fortsätter beskrivningen kronologiskt framåt i tid, bort från vår avgränsning.

Källan: Minerva Piha. ”Eteläsaamelaiset rautakautisessa Pohjolassa: Kielitieteellis-arkeologinen näkökulma”. UNIVERSITY OF TURKU Faculty of Humanities School of Languages and Translation Studies Finnish and Finno-Ugric Languages MINERVA PIHA: The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective (Turku Åbo 2020).

Vi ska nedan själva i en ny modell, uppdaterad och förhoppningsvis än mer specifikt eller åtminstone mera säkert utifrån arkeologiska och historiska källor inklusive Pihas (och tex Heikkiläs [2014] rön) försöka datera de migrationsvågor som nu allmänt anses ha ägt rum under den första årtusendet AD. Det förefaller nu handla om åtminstone fem olika flyttrörelser mellan 150 AD och 800 AD. I den mån det skett även senare, faller det utanför undersökningens tidsram. Vi kommer att återbesöka våra modeller och kronologiska uppräkningar och ser om vi i våra studier hittat något väsentligt.


ÖSTROM 532-551 AD : Nova Roma/Konstantinopel/Miklagård, pest, upplopp, svält, jordbävning, tsunami


Bakgrund till 530-540-talens AD migrationsvåg

Klimattavvikelse, pandemi, Levälutha

Bakgrund: i januari 532 AD uppstår ett uppror Konstantinopel, Man beräknar att 30 000 invånare miste livet och att upploppen pågick i åtminstone en vecka. Det här är nio år innan den Justinianska pesten noteras för första gången. Men det är bara tre-fyra år före den stora Klimatavvikelsen (även kallat den vulkaniska vintern) och därmed mass-svälten omskrivs i samstämmiga samtida källor. Som grädde på moset kommer en jordbävning i Libanon med påföljande tsunami 551 AD.
Det är också här (530-550 AD) som vi hamnar för många av skelettfynden i Leväluhta (Wessman et al), och som ofta anges såsom samiska.

Källa Leväluhta: ”Buried in water, burdened by nature— Resilience carried the Iron Age people through Fimbulvinter” Markku Oinonen, Teija Alenius, Laura Arppe, Herve´ Bocherens, Heli Etu-Sihvola, Samuli Helama, Heli Huhtamaa, Maria Lahtinen, Kristiina Mannermaa, Päivi Onkamo, Jukka Palo, Antti Sajantila, Kati Salo, Tarja Sundell, Santeri Vanhanen, Anna Wessman (2019)

Bakgrunden till Nikaupproret anno 532

Vi lånar text av Wikipedia för att beskriva dessa uppror, som i en hel del stycken företer en snudd på skrämmande likhet med vår tid (fastän rejält i utkanten av vårt ämnet, visar det sannolikt mycket illustrativt på läget i Östrom, del av den forna världsstormakten, vid denna tid:

——————-

Hästkapplöpning var en viktig sportgren i både det romerska riket och det bysantinska och, liksom idag, bevakades sportevenemangen av välorganiserade och entusiastiska supporterklubbar, de s.k. cirkuspartierna. I Rom delades supportrarna upp i fyra stora fraktioner som fick sina namn efter färgen på körsvennarnas kläder: ”de blå”, ”de gröna”, ”de vita” och ”de röda”. På 500-talet återstod [—] två fraktioner av betydelse: de blå och de gröna. Kejsar Justinianus stödde de blå.

Dessa supporterklubbar var en kombination av kriminella ligor och politiska partier som återspeglade den sociala hierarkin och de religiösa motsättningarna i det bysantinska samhället. De blå företrädde den katolska tron och de gröna den monofysiska. Ofta försökte dessa organisationer påverka politiken genom att skrika ut sin politiska krav mellan kapplöpningarna på arenan. Stats- och ordningsmakten hade ofta svårigheter att upprätthålla ordningen utan cirkuspartiernas samarbete, vilket gjorde det intressant för de mäktiga aristokratiska familjerna, som tyckte sig ha större rätt till den kejserliga tronen än Justinianus, att understödja mobben på arenorna.

I sin nidskrift över Justinianus, Hemlig historia, beskriver historikern Prokopios de blå på följande vis:

När Justinianus underblåste de blås lidelser och hetsade upp dem skakades hela det romerska imperiet ända från grunden som av en jordbävning eller en översvämning. Överallt rådde fullt kaos och ingenting förblev stabilt, utan i denna förvirring kullkastades lagarna och statsordningen.
Till att börja med anlade orosstiftarna en helt ny frisyr och klippte sig inte som de andra romarna. De ansade inte mustascherna eller skäggen utan lät håret växa så långt som möjligt, enligt persernas sed. Håret på huvudet klippte de framtill av till tinningarna men lät nackhåret hänga ned i full längd i en tovig massa, liksom massageterna. Därför kallades denna stil den hunniska. Vidare satte alla värde på dyrbara kläder och klädde sig elegantare än vad som anstod dem; de kunde nämligen kosta på sig sådant på grund av vad de orättmätigt lagt sig till med. De snörde togans ärmar kring handlederna och lät dem därifrån till skuldran svälla ut till enorm vidd. —–
I början bar nästan alla vapen helt öppet om natten medan de på dagen gömde sina tveeggade dolkar under kläderna, vid låret. De samlades i gäng så fort det blev mörkt, rånade rika mitt på forum och i gränderna och bestal offren på deras mantlar, bälten, guldbroscher och allt de hade på sig.
… 

Justinianus I (482 AD – 565 AD), Östromsk kejsare. Mosaik från San Vitale-basilikan Ravenna, Italien.
Wikipedia: ”Justinian I (/dʒʌˈstɪniən/LatinFlavius Petrus Sabbatius IustinianusGreek: Ἰουστινιανός, translit. Ioustinianós; 11 May 482 – 14 November 565), also known as
Justinian the Great, was the Byzantine emperor from 527 to 565.” Bild: Petar Milošević – Own work




Upproret

Upprinnelsen till upproret var fängslandet av ett antal medlemmar ur de blå och gröna fraktionerna år 531 sedan dessa gjort sig skyldiga till mord efter de sedvanliga upploppen som åtföljde tävlingarna. Gärningsmännen dömdes till hängning och de flesta hängdes, men den 10 januari 532 lyckades två av dem, en från de blå och en från de gröna, fly och gömma sig i en kyrka som omringades av en uppretad folkmassa. För Justinianus kom denna kris mycket olägligt: Han höll just på att förhandla med perserna om fred i öst och var fullt upptagen med att motverka den förbittring som höjda skatter orsakat. Han beslutade därför att hålla en kapplöpningstävling den 13 januari och omvandlade de dömdas straff till fängelse. Detta övertygade dock inte alls de uppretade cirkuspartierna som båda krävde att de dömda skulle benådas.

Den 13:e fylldes hippodromen av den uppretade folkmassan. Justinianus trodde sig tryggt kunna övervaka tävlingen från sin loge som var förbunden med det kejserliga palatset, men publiken, som från början skrek förolämpningar till kejsaren, bytte efter det tjugoandra loppet ut sina vanliga rop ”blått” respektive ”grönt” till ”seger” (Nika) och bröt sig till slut ut och ansatte palatset som under de följande fem dagarna i praktiken var belägrat.

Några av senatorerna, som opponerade sig mot Justinianus skatter och, som de uppfattade det, bristande respekt för aristokratin, såg detta som ett gyllene tillfälle att störta kejsaren. Upprorsmakarna, som förmodligen försågs med vapen och kontrollerades av sina allierade i senaten, krävde inte bara att prefekten Johannes Kappadokiern, som var ansvarig för skatteindrivningen, och quaestorn Tribonianus, som ledde arbetet med att skriva om de romerska lagarna skulle avsättas, de utsåg dessutom en ny kejsare, Hypatius, brorson till Anastasius I.

Under dessa omständigheter övervägde Justinianus att fly huvudstaden men övertygades av sin hustru Theodora att stanna i Konstantinopel. Han beordrade därefter sina generaler Belisarius och Mundus att kväsa upproret. De lurade in rebellerna i hippodromen där de lät avrätta åtminstone 30 000 människor. Justinianus lät dessutom avrätta sin motkandidat och tvingade de senatorer som stött upproret att gå i exil.

Att samlas i stora grupper i kejsarens närvaro gav alla samhällsklasser möjligheten att mer eller mindre anonymt uttrycka sitt missnöje med den förda politiken. Innan nikaupproret var cirkusfraktionerna inte någon lättköpt stadsmilis utan uttryck för de lägre samhällsklassernas kollektiva och svårkontrollerade vilja. Fram till 400-talet ventilerade de mer bemedlade i första hand sitt missnöje på teatrarna, men vid denna tid rationaliserades den statsfinansierade nöjesindustrin så att de två grupper samlades på cirkusarna vilket, å ena sidan, gjorde dem lättare att kontrollera men, å andra sidan, intensifierade oroligheterna. På teatrarna hade kejsaren lätt kunnat infiltrera publiken med lejda handklappare som garanterade att de ceremoniella hyllningarna av kejsaren gick rätt till. På cirkusarna var det svårare.

Efter Nikaupproret hölls inga hästkapplöpningar på fem år och när väl tävlingarna återupptogs blev de en del av ceremonierna som omgav det kejserliga hovet och sportevenemangen blev alldeles för fina för att riskera orsaka några samhällsoroligheter.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nikaupproret

——————————————————————————————————————————-

Ny hypotesmodell för fyra eller fem migrationsvågor av sydursamisktalare:

Årtal – huvudskäl till migration – Belägg, bevis eller indikation B, b eller I* – I***

165-175 AD Pest, politisk oro, invasion – Välbelagda handboksfakta, språkhistoriska bevis, järnproduktion. Piha 2020. B, I***

250 Ny pandemi, ev smittkoppor, I*

350-380 Hunnernas invasion och massiva framryckningar. Handboksfakta. Språkbevis. Järnproduktion. B, I**
Not: Avseende det hunniska hotet, se momentet nedan om fornborgarnas byggande.

380-454 (spec 430-453 AD) Omfattande ”världskrig”, tryck österifrån. En eller flera migrationsvågor undan hunnerna torde vara tänkbara. I**

535-550 Justinianska pesten, social oro, krig, klimatavvikelse, leväluhta. I***.

600-talet Pandemier, klimatkris, samhällskollaps i eliternas riken. I*.

800 Efterdyningarna av ett lokalt krig mellan satakuntarna och österbottenssamerna. Heikkilä 2014. B, I**.


——————————————————————————————————————————-


Apropå österbottensamerna och sägenmaterial därom

Olaus Petri Niuirenius (1580-1645) skrev sålunda om samerna i äldre tider:

”ock uppslogo sina bopålar på Österbottens kust, där nu Nerpis ock Mustasara
(Närpes och Korsholm, dvs Mustasaari) ligga, men där på den tiden ingen dödlig bodde, ock att de där utan något som hälst besvär av de skatter, varmed finnarne plågades i sitt
fosterland, i största lugn samlade [samerna] många handelsvaror. ock för
varje år bragte dem med sig därifrån ock sålde dem till sina landsmän.

Från denna tid började de på ett förunderligt sätt
utmärka sig genom präktiga kläder, kräslig mat, rikedomar ock
prydnader, så att man därav i sanning kunde se, att de levde
i största välstånd. Tavasterna, från vilkas land de hade flyttat,
berördes mycket obehagligt av att se ock berätta detta ock valde
till ledare ock anförare en framstående man vid namn Mathias,
vilken omgav sig med en stor mängd tavaster ock bröt in i
deras hemvist, rövade bort allting ock slutade icke, förrän han
fördrivit dem från deras ‘hemort till floderna Chimi ock Tornö.
När en kort tid förgått ock man efter endast några få år fått
reda på att de, som drivits ut ock skingrats, förde ett ganska
bekvämt liv vid dessa floder, angrep man dem åter med mycket
stor kraft ock behandlade dem då så omänskligt, att de tvingades
att utan några dragdjur eller någon boskap, endast med sina nät
taga sin tillflykt till de öde trakter, där de nu leva. [ — ]
Härav följde, att emedan de länge ock oavbrutet voro utsatta
för sina förföljares försåt, de icke vågade
bygga hus såsom förut, utan måste nöja sig med blott tält.

* De ansågo det därefter farligt att använda sitt modersmål.


Se vidare om denna envisa tradition, presenterad av medelpadsdödde Niurenius i 1600-talets prästrelationer om samerna:

Hunniska hotet och det massiva byggandet av fornborgar runt 390 AD

Det här momentet måste vi av tidsskäl spara till sista avsnittet, del 5. Det harmonierar även bättre tematiskt så.

Feast of Attila, av Mór Than, 1829-1899.

Hunnerhövdingen (eller snarare -kejsaren) Attila (ca 406-452 AD) satte skräck i hela Europa och kan ha orsakat massbyggandet av fornborgar. hans bas under den tid man dominerade Europa var i nuvarande Ungern. ”kun”-namnen är ett minne därav. Hela Ungern har f ö hämtat sitt namn från hunnerna. Ungrarna själva, magyarerna, kom inte till platsen förrän i slutet av 800-talet.

Transitionsplatser före migration/inland/fjällen – några förslag (delvis resumé) – summeras i sista avsnittet:

Nyland: Nuoksi (Nuox på svenska), samiskt namn.

Egentliga Finland
: Pikis m fl socknar innanför Åbo. Samiska sockennamn.

Satakunta: Pyhäjärvis omnejd och stränder.

Birkaland: Tampere (samisktrotat namn).

Österbotten: Pedersöre, Närpes, Storkyro/Vörå samt ev Korsholm (Pyhäjärvi senare).

Åland: Vi söker vidare till kommande avsnitt.

”Sverige”

Hornslandet, Tjuvholmen, Dårholmen i Skön/Sundsvall, Dellen.
Därtill Äppelbo, Ludvika, Amungen: platser med Sållen/Sollen-namn
(baltiskt låneord som överförts av sydursamisktalarna).

Insjö- (eller fångstmarks-)gravarna och järnverkstäder visar vägen?



Vi lyfter ett exempel:

Dalarna – Mora kommun: Venjan socken – sjön Van (gränsen emot Vansbro)

Diplomatarium Dalekarlicum. Urkunder rörande landskapet Dalarne / Del 1. 1842.

”Det landskap, till hvilket närvarande urkunder höra, förvarar från hedniska tiden få, eller, rättare sagdt, nästan inga minnesmärken, hvilka häntyda på en mycket tidig befolkning. Visserligen finnas der på näs eller utskjutande uddar i några, afsides från de egentliga bygdelagen belägna, sjöar, såsom t. ex. i Wansjön i Järna socken och i Wenjans-sjön i socknen med samma namn, grupper af smärre, i större eller mindre cirkelform lagda griftrör, af allmogen kallade Finngrafvar, hvari ben m. m. blifvit vid undersökning funna; men dessa fornlemningar kunna likväl icke med säkerhet anses vittna om en mycket hög ålder, då de anträffas i ett land, der ännu mot slutet af 12:te århundradet hedendomen var rådande, och hvarest således hedniska sedvanor och bruk ännu bihehöllos bland en, möjligtvis till dessa vildmarker undanträngd, folkstam, som der funnit en fristad och lefde utan närmare beröring med de öfriga landskapens innebyggare”.

Tio år senare skriver samme C.G. Kröningssvärd (1834) om finngravar vid Amungen och på gränsen m,ellan Svärdsjö och Sundborn, samt vid Fornäset vid sjön Runn. Naturligtvis svärmiska formuleringar av en klassisk romantiker; men i en mer upplysningstida anda från 2019 hittar vi t ex en rapport med det betydligt mera prosaiska namnet

Arkeologisk undersökning
HARN – BUSJÖN
gravfält Äppelbo 101:1 och blästbrukslämning
Äppelbo 61:1, Äppelbo socken, Vansbro
kommun, Dalarnas län
Arkeologisk rapport 2020:9
Joakim Wehlin, Eva Carlsson & Mattias Lundell

LÄNK:
http://dalarnasmuseum.se/wp-content/uploads/Arkeologiskarapporter/arkrapporter2020/Rapport-Busj%C3%B6n-web.pdf

Och här finner vi en hel del information av rimligt stort intresse i sammanhanget!

Järntillverkningen i främst Dalarnas äldre järnålder via Wehlin-Carlsson-Lundell (2020):

Härovan (bilden) har dateringarna samlats från Dalarnas fångstmarksgravar: Hästudden i Rättvik (R.26:1), Tisjön, Lima sn (L 14:1), Vindförberg i Ore (Ore 6:1), Finnäset i Venjans sn (V.2:1) och Äppelbo sockens Ham – med allom övervägande dateringar mellan 0 AD och 400 AD, samt Getryggens (Amungen, där vi ävenledes 1834 såg traditioner om finngravar) avsevärt äldre noteringar, som torde härröra från en palaeo-europeisktalande befolkning, vilken sannolikt efterhand sammansmultit med den proto-sydsamiska.

På andra sidan fortsätter man med Harn, Äppelbo sn, Torsångs sn samt Eldforsen i Järna sn och gravar i Malung. Undantaget Torsång startar vi här på sena 400-talet och skjuter in oss ända in i 1000-talet. Vi avfärdar tills vidare delar av den gruppen med undantag av dels Torsång; men dels också av Eldforsen i Järna, där aktiviteten registreras redan kring 300 AD. Därtill, om vi ånyo återgår till Torsång, så äger den sin mycket intressanta aktivitetsperiod på så vis att den på ett anomalistiskt sätt noterar järntillverkningsaktivitet så tidigt som 400 BC, skjuter sedan full fart kring år o AD och gradvis ökar och pågår sedan fram till 650 AD. Kanske är nedgången en direkt följd av den allmänna samhällskollapsen; eller så får vi se ett av följande scenarier (a) Det är en renodlad jägarbefolkning med järntillverkningsfärdigheter. Isåfall antingen arktisk eller från Bergslagen (ergo Röda jorden), (b) Det är en kombination av palaeo-europeisktalare och germaner eller (c) En mötesplats med två eller fler av dessa inklusive sydursamiskatalare, som isåfall skulle kunna ha anslutat ca 170 AD. Här syns järnframställningen förvisso peaka 200-400 AD, sedan mattas av – men ännu lite drygt 500 AD syns en viss skjuts i verksamheten.
Här är Dalarnas museums och Eva Carlssons rapport från Eldforsen, en exploateringsundersökning inför vattenkraftuttbyggnad (länk härnedan). I Svante Forenius’ bilaga noteras att det kan ha förekommit smide i en ässja där, och vi noterar även att det sydsamiska ordet idag för ässja är ett tidigt lån från urnordiskan eller proto-germanskan:
http://dalarnasmuseum.se/wp-content/uploads/Arkeologiskarapporter/arkrapporter2011/2011-06-Eldforsen-rapport-webb.pdf

För den som vill titta närmare på Torsång i rörliga bilder: https://vimeo.com/334461921


Därutöver bör beaktas Birgitta Fossums avhandling (2006) som ägnar en hel del uppmärksamhet åt insjö- eller fångstmarksgravarna; som ju är ett reellt problem och urgammalt sorts mysterium i Sveriges mellersta arkeologi.

Tackar Magnil Eli Olsson för idé, inspiration, källa och information i detta stycke om Dalarna!

”Norge”

Vi söker vidare till avsnitt 5. Norge ligger egentligen utanför vår rumsliga avgrännsning men uppenbarligen känner inte företeelsen fångstmarksgravar några nationella gränser.

SLUT FÖR DENNA GÅNG!

I sista artikelavsnittet:

200-400-talet under närmare betraktande

Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007)

Samhällets organisering i och utanför Högom

Samt om fornborgarna och hunniska hotet.

NORDMALINGSDOMEN TIO ÅR – fakta, minnen… av P Ericson. 3:4. Selbusaken 20 år! Nordmaling 10 år, Rätan 9 år!

MEST KALLA FAKTA NU



Undertecknad hade den stora förmånen att få gå direkt från Nordmalingsmålet (2000-2011 för egen del) till Rätanmålet (2011-12), och därifrån i det närmaste (2013-) direkt till Härjedalsmålet.

Samefolkets foton från Tingsrätten 2005: https://samefolket.se/nordmalingrattegangen/


Så här ser kronologin ut på stora samiska sedvanemål/-rättegångar i Sverige (en i Norge):

Skattefjällsmålet Jämtland 1966-81
Härjedalsmålet 1990-2017-?
Selbusaken (Sör-Tröndelag) 1995-2001 Höysterett 2001 —> Selbuavgjørelsen 21 juni 2001
Nordmalingsmålet 1997-2011 (Underrätterna 2005, 07)
Rätanmålet 1998-2012 —> Rätanförlikningen 18 april 2012
Nordmalingsmålet HD 2011 —> Nordmalingsdomen 27 april 2011


En hel del sidofynd fick vi med oss under alla de elva åren. Så här kunde det se ut i Umeås närhet i januari 1895.
En intressant kuriosa kanske kan vara att artikelförfattaren bodde ett antal år just i Ersmark under umetiden. KB.se.
Pengsjö nybyggarmuseum (liksom dess initiativtagare, släkten Nyman), av största intresse i Nordmalingsmålet.
Här å orten gjorde genom historien samerna stora intryck. En mycket intressant kanske ”kuriosa de luxe” är att Pengsjö sägs komma av det sydsamiska ordet för hund, med dagens ortografi bīenje.
Foto via Pengsjö museum. http://www.pengsjomuseum.se/
  • – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

    Nästa gång: Personlig betraktelse* efter flera månader av aktivt deltagande som sakkunnig, förhörd i åtta dagar totalt och i tre dagar i Högsta domstolen. Vilka samer gynnas av domen? Finns det någon enda same som inte gynnas av domen?

    * Bland annat om detta:

I kommande artikel i serien alltså (ca 3-4 maj) : Bl a om sena möten med migrän och advokater. Färgstarka informanter som Curt Fjellström , Bertil Wiinka – om Camilla Wikland och Lars Melin, två stöttepelare. Nymans i Pengsjö, lokala förmågor i Hemörssundet.



Kommentar: Det känns som om undertecknad är den enda som (ännu) inte skrivit en bok om detta mål utav alla de närmast inblandade. Kanske vore det snart dags?!

VAD GAV OSS NORDMALINGSDOMEN 27 APRIL 2011?
En kort, initial genomgång

  • Traktsbegreppet. Nu baseras ej längre vinterbeteshävden på fastigheter, utan på en samebyas vinterbetesarealbehov.
  • Bevisbördan – ligger nu främst på markägarna snarare än på samerna.
  • Uppehåll i specifikt vinterbete på 30 år? Det ligger inte längre ristat i sten att detta upphäver äldre hävd.
  • Nordmaling och Bjurholm får ånyo användas okvalt som vinterbete i evärdelig tid.
    Likaså med Rans vinterbete i t ex Umeå kommun – inte ifrågasatt mera heller, inte på juridisk basis.
  • Antalet sedvanemål har drastiskt minskat, ja, närapå helt upphört.
  • Hela det svenska kustvinterbetet får föregå mer likt tiden före 1935



    Detta har vi oss sakkunniga och advokaterna att tacka för.

Bäckishällorna (Vörå sn) och bastu (juli 2020)

Gångna sommaren bjöd på mången spännande utflykt å ömse sidor Kvarken.

Den som jag minns som den sista för högsommarsäsongen var Bäckishällorna.
Dagen som valdes (ferien strax slut, så valen var få om ens alls) var mitt i en fuktig period.
Det var svårt att hitta och att ta sig fram. Myggen svärmade något ohyggligt.
En redig blåbärskakkaklunt återfanns på skogsbilvägen, och vi fick senare
bekräftat att det var Skogsfar som rört sig där.

Om själva innehållet i exkursionen skriver jag senare:
nu ville jag mest rädda dessa bilder från slutet av juli 2020.
Det finns nog fler bilder på själva kulturmiljöerna.


Med en bastuafton sköljde vi bort myggbetten.

Nästa österbottniska sockennamn med samisk förlaga?

Kort och gott: Purmo ser ut att ha en samisk förlaga till sitt sockennamn.
Vi hör med stuggrannen (eg. villagrannen på ortens språk) Huldén i Finlandssvenska bebyggelsenamn:


Ingen säker tolkning har framlagts. Möjligen sammansatt med maa ’landområde’ som sl. Fl. kunde tänkas vara puro ’bäck’. Snarare ändå att sammanhålla med nordkarelska personnamn Purmu Jackuasson 1593 (Ilomants), Sofka Purmoieff 1631 (Suistamo), det fortlevande släktnamnet Purmonen, alla från det ortodoxa förnamnet Parmoi, ry. Paramon, Parma. Uusi suomalainen nimikirja. Purmo skulle då vara ytterligare ett östligt drag i det österbottniska kustlandets namnskick. Se Maxmo. Byn Purmo delades 1603 i Över- och Ytterpurmo (senare Forsby) inom Pedersöre sn, den förra 1831 i Över- och Nederpurmo. Suomalainen paikannimikirja utgår hellre från purmu ’jordgrop för förvaring av matvaror, stuka’. (PE framhävning)


Vidare. Vi går till Aikio The Saami Loanwords In Finnish And Karelian. Diss 2009 (s 71) :

Finn. purnu ‘grain bin; storage hole in the ground’ < PS *puorne1 ‘storage hole’ (> SaaN buordna) (see 5.53.)

Vi ser vidare enligt hänvisning (a.a.: s 139f) och där står bland annat:

As PS *puorne1 and Finn. purnu ~ purmu are still evidently etymologically linked, only one conclusion is possible: the Finnic words were borrowed from Saami. Indeed, this was suggested in passing by T. Itkonen (1980: 229), exactly on the basis of the irregular vowel correspondence uo ~ u. The etymology conforms to attested patterns of vowel substitution. Itkonen cited the Far-140 Northern dialect loanwords pulju (< PS *puolSe1 ‘moraine ridge’ > SaaN buolZa) and tunturi ‘mountain’ (< PS *tuontEr ‘highlands, tundra’ > SaaN duottar) as parallel cases; for more parallels, see 5.13. and Appendix A.

(förkortningar: PS = Proto-Saami, SaaN = Nordsamiska.
Not: Söker närmsta tiden typsnitt som kan återge de samiska bokstäverna!
Det har nämligen hittills inte gått att åstadkomma via WordPress!
De har här närmast ovan ersatts med versaler! OBS!)


Sametingets ordbok ger: boerne för sydsamiskan, inget för de andra.
http://ordbok.sametinget.se/

As PS *puornE and Finn. purnu ~ purmu are still evidently etymologically linked, only one conclusion is possible: the Finnic words were borrowed from Saami. Indeed, this was suggested in passing by T. Itkonen (1980: 229)



Så här skriver man på Wikipedia om norrbottniska orten Purnu

Purnu ligger i det område som tidigare utgjorde Lule lappmark och som ursprungligen hade samiska ortnamn. Purnu är inom Gällivare skogssamebys (lulesamiska Váhtjera vuovddetjärro) område. Gränsen mellan nordsamiska och lulesamiska går rakt igenom Gällivare kommun och Purnu tillhör den lulesamiska delen. Dagens ortnamn och/eller stavningen av dem är dock till största delen finska eller en blandning av finska och samiska. Det speglar i hög grad den finska kolonisation som har ägt rum. Ortnamnen visar bebyggelsens ursprung men är också beskrivande för ett område och hur det utnyttjats.

Namnet Purnu kommer från det lulesamiska buorna som betyder ”en stensatt grop för förvaring av kött” (från bland annat vildrensjakt)[3][4]. En slags primitiv källare som förekommit över hela det samiska bosättningsområdet. Hur de används beskriver bland annat den samiske författaren Johan Turi. En annan del av byn heter Pikkujako eller Pikko Jaako ”Lill-Jakob” och uppkallades efter den förste bosättaren i denna del av byn. Puolalaki är finska och betyder Lingonberget, vilket det också kallas. Lingonberget är ett av två svenska naturnamn i Purnu. Det andra är namnet på ån, Skrövån, efter byn Skröven som ån rinner förbi längre ner. Namnet kommer dock från det finska Röytiö ”stenskravel i vattendrag”. Kaartirova kommer från det samiska gárdde ”stängsel, gärde” och finska rova ”bränna, svedja”, på samiska roavve [5].

(PE framhävning): Vi noterar att slutvokalen skiljer sig mellan samiska och finska.

Bilder från Purmo och Pedersöre (Lappfjärden)

På Jäknabacka i Purmo. Bronsåldersanläggningar. Sommaren 2020, foto: Monika E. Pensar.

Intill Pedersöre kyrka (snett över gravgården från författaren) ligger ännu till namnet Lappfjärden, nu utdikad. Foto: M.E.P.

Andra intressanta toponymer i trakten?

Esse, Bennäs, Lappfors, Överlappfors samt vid gamla storsocknens moderkyrka: Lappfjärden.
Vi hoppas få anledning att återkomma till dom.
Den gamla huvudvägen till den gamla sägenomspunna samiska lägerplatsen (1200-tal?) Pyhävuori tycks gå här.

LAPPFJÄRDEN i fordoma dagar. Bild via Peter Sandell 2012, Facebook. Originalbildtext: ”Lappfjärden på den tiden då det ännu inte var helt utdikat.” Platsen är ovedersägligen ”rätt” Lappfjärden, och Jakobstad, där kyrkan ligger, ska tydligen vara anlagd på en (fd?) holme.





”Vid reformationstidens slut” finner man spår av samer ”i sydligaste delen (Somero)” (Topelius 1845)


Vi noterar att Z. Topelius (1818-1898) var en mycket aktad historiker på sin tid, och satt i åratal som professor.

”1863
 Utnämns den 7 maj till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia.” (ur Index – Z. Topelius skrifter –
och Wikipedia) http://www.topelius.fi/index.php?docid=12


Ur ”Finland framstäldt i teckningar” 18 december 1845


”Tavastlands kolonisationshistoria tyckes förtjena en större uppmärksamhet, än hittills deråt blifvit egnad. Den tid Birger Jarl med sina ”hatade och panzarklädde riddare” anlände till Tavesternes hamn och derefter anlade Tavastehus slott, bodde Lappar öfverallt i Tavastland jemte Finnarne. Vid reformationstiden finner man spår af Lappar i sydligaste delen (Somero). Under Gustaf Wasas tid hade norra delen af provinsen värde blott i egenskap af fiskevatten och skogarna för ekorrskinnens skull samt de usle nomadiserande lapparne, af hvilka förpaktare*) indrefvo skatt. Tidigare än Laukkas, Saarijärvi och Wiitasaari har Rautalampi varit bebodt. Detta har skett genom flyttningar ifrån södra Tavastland. Detta ser man bland annat deraf, att en slägt derstädes ännu heter Ritvanen efter hembyn Ritvanen i Sääksmäki. Småningom hafva äfven frän Savolaks kolonister tillkommit — tre andra soknar betjenades i början med prest frän Rautalampi, eller ock reste, enligt en annan sägen, presten i Sysmä någon gäng sommartiden dit och höll under ett slags — gudstjenst vid Ristilahti vik vid södra ändan af sjön Kuhnama i Laukkas. I förra hälften af 1400-talet voro konungens fogdar i Tafvavastehus, Waldemar Djekn och Olof Tavast, ifrigt sysselsatte med att utsända kolonister från södra delen af provinsen till den norra. Detsamma berättas om en Harald och Ärengisle Andersson seklet förut. Derigenom vanns äfven målet, ty norra Tavastland synes blifvit tidigare bebodt än vissa delar af södra Korsholms län i Österbotten. De så kallade äremarker (erämaat), som i Gustaf I:s ( / PE) tid funnos mellan Korsholms län och Hollola häradet och till hvilka Ståthållaren på Nyslott Gustaf (eller Gödick /PE) Funcke skickade 140 Savolaksbönder att bosätta *)


Ur ”En resa i Finland”, Skrifter XIII (utgiven 1872-74): 

”Det vattenrika finska höglandet, hvars norra delar ännu i början af 16:de seklet genomströfvades af Lappar, fördelar sig på tre stora insjödalar: längst i öster Saimadalen med landskapet Savolaks; dernäst Päjänedalen med landskapet Tavastland och längst i vester Näsijärvidalen, hvars mesta område blifvit räknadt till Satakunda. ”

NORDMALINGSDOMEN TIO ÅR – hårda fakta och personliga minnen i ett par nötskal av P Ericson. 2:4. Från fastighetskartor över Tingsrätten 2005 till Hovrätten 07. Kalla fakta vs felkopplade förnekanden.

Vinst i underrätterna 2006-07, medan livet rullar på med begravningar och skilsmässor, barn som växer …

Den 27 april 2021 har det passerat exakt tio år sedan Nordmalingsdomen i Högsta domstolen kom.
Detta har gett oss anledning att summera litegrann. Som vanligt finns de mest koncisa sammanfattningarna på samer.se, de behöver man inte skriva om: http://www.samer.se/4465 (text där av OA Sikku).

Samt NORDMALINGSDOMEN 27 april 2011

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr T 4028-07 meddelad i Stockholm den 27 april 2011

Länk 1: (samer.se) http://www.samer.se/3663

Länk 2: (NJA) https://lagen.nu/dom/nja/2011s109

Markägarsidan presenterade till denna nivå ett alldeles nytt namn, en LRF-advokat som var väldigt påläst på vissa områden. Tyvärr, för hens egen del på fel århundrade. Strategin hos samebyarna hade uppenbarligen inte gått ända fram.”


Artikelförfattaren, här stadd på resa mellan Sundsvall och ”vår” s k österbottniska villa, försjunker under en stund i funderingar kring vad som tilldragit hade ca 13 år tidigare, i byggnaden bakom: Umeå Tingsrätt. Foto: Monika E. Pensar.



En av de mer envisa minnena av tidiga nordmalingsmåletarbetet som sakkunnig är när jag och Sonny Andersson sitter – såvitt jag minns – på SSR:s kansli i Umeå i ett mötesrum som vi lånat, där vi ömsom brett ut, ömsom klistrat upp fastighetskartor för att med färgöverstrykningspennor sträva efter att täcka in maximalt med fastighetsbeteckningar utifrån befintig kunskap om vinterbeteshävd då, anno ca 2002.

Det här är alltså en god stund före Traktsbegreppet. Vi arbetade utifrån de gamla förutsättningarna.
Vem var Sonny A? En kraftkälla/naturkraft från Jokkmokk som var min huvudsaklige medspelare under Nordmalingsprocessens tidigare år, SSR:s ombudsman och projektledare med vissa juridiska insikter. Mycket har sagts i ämnet och mycket nog även rätt (tuff, hård tid). Fast utan honom vet vi ej hur det hade gått. Viktiga år!

Vad hände 2003-04, del av period när jag själv inte var så särdeles aktiv i målet. BO Viklund åkte runt och intervjuade folk; ett arbete som jag senare följde upp och återbesökte folk.
För egen del arbetade jag med projektet Samer i Hälsingland och andra olika uppdrag.
Men i perioder hamnade jag också att forska i dagspress om nedslag i Nordmalingsvinterbete.
Arbetet med huvudrapporten till Nordmalingsmålet skedde alltså via KMVAB i Härnösand främst under perioden januari 2002 till sommaren 2003. Dessvärre råkade min gode vän och chef Lennart Forsberg på akut lymfatisk leukemi och – trots en bättringsperiod – lämnade detta jordelivet i skarven 2007-08. Det var en dubbel tragik att jag missade hans begravning pga att jag och dottern bokat flygbiljetter till Benidorm exakt samma datum. Resan hade vi planerat i flera år och sökt ledigt från skolan i januari.

Upphandlingen att hitta en prisvärd aktör, en underleverantör som kunde placera ut mina historiska träffar på kartor ändade upp i att några skickliga arkeologkolleger i Umeå tog på sig detta uppdrag till en rimlig slant.
Om jag minns alldeles rätt, kom jag in i en ny intervjuarperiod 2004 och ett år fram. Det var då jag kom att hamna på lappländska och nordmalingska resor med tre av mina barn. De yngre var ännu för små, födda 2000 och 2003.

Andra minnen från såväl 2005 som 2007…
Svindlande flygturer från Sundsvall till Göteborg i all hast i obehagliga små propellerplan eller från Umeå till Bromma figurerar också. Då är vi antagligen i tiden 2005-06. Datum och år tenderar flyta ihop lite.

Lärdomar är att aldrig prata med VK-reportrar med sympatiskt och mysigt lantlig framtoning har man förhoppninghsvis präntat in. Hotell Teg i ensamhet och tårar där barna saknades, ett par trappisteröl på Bishops, som låg strategiskt mellan Tingsrätten och Teg. Musiken som gick från tidiga Zappa över Stones till Howlin’ Wolf, medan man gick långa omvägar förbi diverse journalister på väg till sakkunnigförhören. Hotell Teg också någon gång med sonen Johan medan han ännu var besatt av Lego’s Bionicle. Ändlösa lapplandsresor som också berörs här i den intressanta podden som min äldre son Oscar rätt otippat ägnade åt sin gamle fars hjärtefrågor och gamla arbetsfält:
https://soundcloud.com/prata-om-det/peter-ericson-samernas-historia?fbclid=IwAR2vR3nK5ubjTuHfDYJXZeebMOD3mEqcMj4fUvvcNp2tJXxoM-pTA-5KvPQ

Att sedvana ej kunnat bevisas i Järnäslandet blev alltså min utgångspunkt – något som Hovrättens president också anammade. Inte alla i det ”samiska lägret” var lika roade. Idag med facit i hand vågar jag nog säga att det var helt rätt tänkt.

TIll en av alla dess många kontraster som detta mitt viktiga livsavsnitt bjöd på, bör absolut nämnas när jag fick frågan om jag ville intervjua Bill Wyman. Det var min retroradiokanal, saligen avsomnade Radio Guld som jag arbetade med i hög grad samma period som Nordmalingsmålet (nämligen ca 2000-2010). Jag hade drömt om ett längre samtal med Wyman, ett nattligt där hans fru deltog (hade då absolut ingen aning om att Bill Wyman’s Rhythm Kings skulle komma och spela i min gamla hemstad!) – dröm om min förvåning så när tillfället yppar sig till en högst verklig intervju! Frun till Wyman var ej med i min telefonintervju lite senare på hösten, men Bill var glödande engagerad trots skral mobillina till deras turnébuss, då kring Sörmjöle. Lättpratad rocklegend med bland annat tre A i sina intressen: arkeologi, antropologi och astronomi. Vi möttes sedan efter hans konsert, varpå hans replik till min son Oscar sålunda föll (som jag nämnt i intervjun, att han spelade kontrabas): ”You must be Oscar, aren’t you?”. Wyman har ju alltid varit känd för sitt goda minne. Inte minst fascinerade var det f ö att diskutera the London Howlin’ Wolf Sessions från 1970.
Hursomhelst, förfrågan angående denna intervju, av Gulds (numera P4) Niklas Axelsson kom ”naturligtvis” när jag promenerade från Hotell Teg till Tingsrätten!

Off-topic: Artikelförfattarens arbete med en radioprogramserie om Rolling Stones 2004 kom att leda till en intervju med den gamle basisten Bill Wyman, i samband med dennes Nordenturné hösten 2005.

Egen skilsmässa, tung och tuff uppbrottstid med fokus på barna

Tyvärr lyckades också Nordmalingsengagemanget sammanfalla med detta. Svårt veta vad som är hönan eller ägget. Men de till synes oändliga kasten mellan slitsamma arbetsperioder med ca dubbla arbetstider och ömsom ingenting alls slet kraftigt på familjelivet. 2004 hade vi nått vägs ände i en första omgång, sedna blev det bnågra försök med familjerådgivning. Just emot slutet av 2006 hade vi dock nått vägs ände slutgiltigt.

HUVUDFÖRHANDLINGAR Tingsrätten oktober-november 2005

Spännande och intressanta var desa förhandlingar och även i hög grad obehagliga. Dels kom en nedvärderande ton från markägarsidans advokater att segla upp och dominera, dels var deras huvudsakkunnige, en kulturgeograf från en sydlig högskola, inte alls kunnig om samernas historia. Lite som, att trampa vatten; men samtidigt märkte vi på ett tidigt stadium att rätten absorberade vårt faktabaserade material, mindre markägarnas spridda skurar av fördomar, felkopplingar och förnekanden.

Tingsrättsdom 20 januari 2006: Samebyarna vann

Av alla märkliga situationer … Beskedet om Nordmalingsdomen kom via sms till min mobil mitt under en minnesstund efter min gamle vän Bo Bosse Bergström. Vi satt då på Grankotten i Sundsvall, på Norra stadsberget. Samebyarnas vinst kom väl ej alldeles oväntat; men det var naturligtvis skönt att få sedvanan fastslagen efter allt arbete. Det var som som snöstormen som vi hade kämpat oss igenom till begravningen som lugnade den sig och jag har förhållandevis behagliga minnen från den mer informella middagen efteråt, där jag vill minnas att mina söner också deltog. Bosse är djupt saknad.

Norra Stadsberget, Grankotten. Arkivkopia 1965-75. Från: https://arkivkopia.se/sak/digmus-sm-SuM-foto_002274


HUVUDFÖRHANDLINGAR Hovrätten juli 2007

Markägarsidan presenterade till denna nivå ett alldeles nytt namn, en LRF-advokat som var väldigt påläst på vissa områden. Tyvärr, för hens egen del på fel århundrade. Strategin hos samebyarna hade uppenbarligen inte gått ända fram. Oaktat teoretiskt goda förutsätningar blev dessa huvudförhandlingar nog i särklass de tuffaste; inte minst för att jag bestämde mig för en hårdnackat objektiv linje, ”värre” än annars. Tidtals fungerade den skickliga Anne Severinsen, känd från Selbusaken som en slags mentor för mig, och i Hattfjelldal hade hon å det bestämdaste rått mig att gå mig egen väg vs advokatbyråer och annat. Att sedvana ej kunnat bevisas i Järnäslandet blev alltså min utgångspunkt – något som Hovrättens president också anammade. Inte alla i det ”samiska lägret” var lika roade. Idag med facit i hand vågar jag nog säga att det var helt rätt tänkt.

Hovrättsdom 19 september 2007: Samebyarna vann

HEADS UP 1. Nio år sedan Rätanförlikningen – en följd av Nordmalingsmålet och bl a undertecknads hårda arbete 2011-12 – tillkännagavs 18 april 2012 https://www.landskogsbruk.se/skog/sameby-far-ratt-till-bete/
Not: Samebyarna ersätter alltid skador på skog, i den mån de är konstaterade såsom reella och orsakade av ren (ovanligt).

HEADS UP 2. Härjedalsmålet bör ännu ej anses vara avgjort (Lars Melin och Camilla Wiklund i artikel):
https://www.tidningenharjedalen.se/artikel/sameby-soker-resning-i-harjedalsdomen



I kommande artiklar i serien (ca 20-22 april och ca 13-20 maj) : Bl a om sena möten med migrän och advokater. Gym som stärkande aktivitet inför sakkunnigförhandlingar. Färgstarka informanter som Curt Fjellström och Bertil Wiinka och två anonyma kvinnor i Gräsmyr! Samt om Camilla Wikland och Lars Melin, två stöttepelare. Sakkunniga som Bernt Ove Viklund och Lennart Lundmark; Nymans i Pengsjö, lokala förmågor i Hemörssundet etc samt mer om ovärdeliga mentorskapet av norska Anne Severinsen. Samt naturligtvis om huvudförhandlingarna och de tre dagarna som undertecknad förhördes i februari 2011.

HD 2011, huvudförhandlingarna. Bland samebyarnas folk syns fr.v.: Rans Jim Persson som no 3, Katarina Andersson, Ubmeje no 6. Sedan t ex Rans Per-Mikael Jonsson (Ainas son och Marianne Gråiks bror), som no 4 från höger, Bakom Lisa Omma från Vapsten står Liecelott Omma, samma Vapsten och ytterst t.h. ser vi Oleg Omma från Ubmeje. Sammantaget står här tusentals år av renskötsel i Nordmaling, släktmässigt, kontinuitetsmässigt.
Foto av Jörgen Heikki, SR/Sameradion.
Per-Mikael Jonsson och Lars Melin, Gärde AB advokatbyrå strålar ikapp. Foto: Thomas Sarri SR/Sameradion.






NORDMALINGSDOMEN TIO ÅR – hårda fakta och personliga minnen i ett par nötskal av P Ericson. 1:4. Inledning, och Rätanförlikningen nio år

Den 27 april 2021 har det passerat exakt tio år sedan Nordmalingsdomen i Högsta domstolen kom.
Detta har gett oss anledning att summera litegrann.

Som vanligt finns de mest koncisa sammanfattningarna på samer.se, de behöver man inte skriva om:
http://www.samer.se/4465 (av OA Sikku).

1998 – Ett antal markägare stämmer samebyarna.

2000 – Torsten Stinnerbom (Vilhelmina norra) frågar i januari undertecknad om jag skulle vilja kolla lite på sedvanan i Nordmaling. Undertecknad var då projektledare på Ljusminne-projektet på Länsmuseet Västernorrland i ett projekt som sorterade under nationella projektet Bevarande av det samiska kulturarvet.

2000-01 Inledande officiellt projekt via Rans sameby (alla inblandade byar stod bakom) och Sonny Andersson.
Undertecknad Peter Ericson och Bernt Ove Viklund arbetar med detta. Rapporten: ”Samer i norra Ångermanland, Västerbottens län. En förstudie på uppdrag av Samebyarna i Västerbotten”. Kulturmiljövårdens rapporter 2000:8.https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/2/84606_ca_object_representations_media_39217_original.pdf

2002 Började arbeta med projektomgång no 2 – själva huvudrapporten – via Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand med Lennart Forsberg. Detta arbete pågick i ca 1½ år.

Något om Nordmalingsdomens effekter – det är nu i dagarna också nio år sedan Rätanförlikningen 2012:
Nordmalingsdomen banade väg för Rätanförlikningen” https://sverigesradio.se/artikel/5071682
Undertecknad PE var också huvudsaklig sakkunnig i Rätanmålet 2011-12, dvs omedelbart efter Nordmalingsmålet.

Lite mer advokatyr: Bertil Bengtssons kommentar om Nordmalingsdomen i HD 2011: https://svjt.se/svjt/2011/532

Nästa gång: 2002-07 ”Underrätterna och bollen alltför ofta hos undertecknad” (Arbetsnamn på avsnitt)

2005 inleddes tingsrättsförhandlingarna i oktober månad

HD-förhandlingarna i februari 2011. Författaren PE längst till höger en bit nedanför de som är i förgrunden.
Foto: Jörgen Heikki, Sameradion, Sveriges Radio.
Samebyarnas sida i HD:S rättssal i Bondeska palatset februari 2011: Vapsten, Ran och Ubmeje tjeälddies representanter syns i tur och ordning och framför skymtar Lars Melin, samebyarnas ombud. Mer om personerna senare.
Foto: Patrik Trädgårdh, från sajten samer.se.

”FLYKTIG ORTNAMNSKOLL”. Sydursamiskt namngivet N ä r p e s i glömda språkhistoriska guldgruvan Österbotten? (”Talade Högomsmannen… ? Del 4B”)

Redigerad version 14 april 2021 kl.22.25

Västra och centrala Finland börjar bli allt bättre utrett vad gäller samisk-rotade toponymer – dvs ortnamn.
Men i de ännu omfattande, kvarvarande vita fläckarna av dessa toponymers etymologier (dvs ortnamns ursprung) finns en rejäl potential att hitta
samiska sådana. Inte minst tycks detta gälla södra Österbotten. Vi ger oss alltså direkt i kast med självaste storsocknen Närpes’ sockennamn.

Så jag började att fundera på betydelsen av det gamla ortnamnet Närpes

Wikipedia vet att berätta:

Närpes omtalas första gången 1331, då Klas Bengtsson i ”Nærpes” pantsatte sitt gods i Finby till biskop Bengt i Åbo för 80 mark på grund av en skuld. År 1348 gav sedan kung Magnus Eriksson ”allom, som boo i Nerpis sochn, Mustasaari sochn och Pedersöre sochn” rätt att sälja och köpa ”alla ätande vahror”, det vill säga att handla med livsmedel. På så sätt grundades de tre första officiella marknadsplatserna i Österbotten. (PE framhävningar]

SBS – sidan om finlandssvenska bebyggelsenamn är villrådig, kanske lite uppgiven:

”Uttalet och den nutida skrivformen med -es beror på en sydösterbottnisk ljudövergång från -is (Hultman 1939: § 52). Olika tolkningar har föreslagits, de flesta ohållbara. Ett par nyare försök kan anföras: Närpes å heter i sitt övre lopp Närvijoki och har namn efter gården Närvä, vars namn i sin tur är ett personnamn. En udde vid åns utlopp kan enligt Ahlbäck ha kallats *Närvipää. Detta har slitits ned till *Närppi, och fått det tillägg av -s som återfinns i så många svenska former av finska namn. Lönnrot nämner i sitt lexikon Närpää som alternativ form till Närpiö ’Närpes’, vilket är utgångspunkten för tolkningen. Ahlbäck 1974b:101 f. Härtill kan invändas att namn på -pää inte för övrigt har uppvisats med detta tillagda -s. Det heter t.ex. Molpe, Kalape, Härpe. Det förefaller riktigast att utgå från ett personsyftande *Närppi, *Närppinen, som på vanligt sätt i sv. fått tillägg av -s. Ett bynamn Närppi finns för övrigt i Karinais i Egentliga Finland. Det kan antas utgå från en variant till personnamn som NärväNärä, möjligen av skandinaviskt eller kontinentalgermanskt ursprung (Uusi suomalainen nimikirja). Vahtola tar upp Närppi och anknyter det till germanska personnamn som Neribert (1983:271). Se även Närvilä i Karleby. Om det finns ett samband mellan Närpes och Närvijoki, vilket är troligt, men inte nödvändigtvis behöver vara fallet, eftersom Närvä och liknande är mycket vanliga, så kan det förklaras som varianter på personnamnet. — ” (PE framhävning)


Ingen omedelbar lösning i sikte där, med andra ord. Långsökt och oförklarat.
Vad gäller Närppi i Karinais socken finns det nedanför Pyhäjärvi och nära ett bälte av samiska toponymer runt och innanför Åbo (se vidare Aikio och Heikkilä, dessa hänvisningar kommer i vår engelska sammanfattning, ”artikel no 6”).

Som synes låser man lätt upp sig i nordistiska eller finska förklaringsmodeller; enligt gamla förlegade uppfattningar om vilka språk som funnits i västra Finland. Men som bekant behöver vi inte ta oss längre än till grannsocknen för att hitta ett vedertaget tredje folk och språk, som alltför ofta förbises.

NU TILL MIN HYPOTES

Jag fick, efter en tids sökande, men av en slump, ögonen på ett sydsamiskt ord Njeerpes ( * primärkälla nedan) som betyder tunn, tunnflytande och uttalas [njæær: pes].

Vi ser på ordlistan, jämför med dagens moderna samiska språkvarieteter.

⦁ njeerpes [njææ-] = tunn, tunnflytande (t.ex. välling) SaSyd (dvs sydsamiska)


⦁ njárbbat njárbbad-, attr., njárba njárbbisnjárbbe rb, attr., njárbesnjárbuk njárbug-, attr., njárbugi tunn (om flytande ting); gles (om skog, gräs, hår) SaLu (dvs Lulesamiska)

⦁ njárbat njárbad– attr. njárbes tunn [om vätskor] SaN (Nordsamiska)

Det är alltså attributiv av tunn, om vätskor som tycks borda ådraga sig vårt största intresse.
Vi har således i dagens moderna språkvarieteter njeerpesnjárbbis / njárbes eller njárbes i respektive syd-, lule- och nordsamiska.

Så vad är det som skulle vara så tunt, vilka vätskor och hur?

Vi tittar lite närmre på Närpes å.
Vi går till Utvecklingsplan för Närpes åBonde, Anna ; Sivil, Mika ; Länsi-Suomen ympäristökeskus. Västra Finlands miljöcentral 2006.

Där står, på sidan 8 i dokumentet, om sura substanser och giftiga metaller som frigörs och sköljs ut i vattnet i samband med regn. Således – lättflyktigt. Giftigt. farligt. Och dessa sedan istiden. Torde tarva en kraftig markering om platsens farlighet. Dåligt för fiske. Kan kanske till och med påskyndat den epokens migration västerut.

Vi försöker att senare gå vidare i detta delikata ämne, och noterar Kåtnäs och Lappnäset ganska nära socknens kärna. Om socknen i sig finns mycket annat intressant att säga. Vi befinner oss också vad gäller socknens – som är geografiskt enormt omfattande, 120 km ”åt alla håll” östra och nordöstra delar i Storkyro (fi. Isokyrö) omedelbara närhet, dvs det är grannsocknen. Vad ilgger där? Jo, Leväluhta, som, så att säga redan förklarats samiskt – årminstone samisktalande – i äldre historisk tid eller intill senare delen av järnåldern (Heikkilä 2014). Men också genetiskt, enligt Wessman et al.

Frågan är med detta ingalunda löst; men vi hoppas att den kanske ska komma närmare en lösning och kanske är det helt enkelt frågan just om ett sydursamiskt Njeerpes, uttalat [Niär: pes] eller [njæær: pes].
Och skulle vi få gehör för detta, kunde man i nästa steg – i så fall – gå vidare och fundera på sydursamisktalarnas förehavanden i trakten kanske i senare delen av folkvandringstiden, 500-tal, och vad som hände i nästa skede. Och dessa frågor torde i alla händelser kunna och böra ställas oaktat om toponymen Närpes har en samiskspråkig förklaring; ty vi vet ju som sagt redan att sydursamiska de facto talades där och då genom inte minst Heikkilä (2014, a.a.).

Not: Denna artikel kommer också att inflyta som ett appendix till artikelserien om Högomsriket, då kallad 4a. I del 3 och 5 av den artikelserien finns fler källhänvisningar och referenser utav de som här har nämnts.


* Primärkälla no 1: Saemesth Munnjan
Jonhild Joma – Jonas Thomasson (Röyrvik 2014).
No 2: http://ordbok.sametinget.se/ (Svensk-sydsamisk, svensk-lulesamisk, svensk-nordsamisk) 20210412.

”EPILOG”
Några andra – redan vedertagna från samiska – toponymer (dvs plats- , ort-, terräng-, eller naturnamn)
i Finland, Ryssland och Sverige, av viktigare eller kändare karaktär (kanske behandlar vi dessa senare!).
Ett axplock och bara några korta förklaringar, jag utvecklar senare i andra bloggposter i mån av tid! :

Finland
Uleåborg, dvs dess finska namn Oulu som antagligen betyder sankmark vid åmynning i äldre samiska former. Norra Österbotten
TammerforsTampere Djup plats och/eller lugnvatten
Lohtaja (fi.), Lochteå (sv.) från samiska Luokta, dvs vik. (Mellersta) Österbotten
NuoxNuoksi, nationalpark och naturskyddsområde
VandaVaanta (Helsingfors flygplats) = vada, vandra. Heikkilä s 262f

Ryssland
Onega
Sjamozero, sjö strax V om Onega (”Samesjön”, samma ord som sääme-)

Sverige
Luleå
Skellefteå
Piteå
UmeåUme älv
Kåddis = Oklart: strand eller hem
Pengsjö av bïenje (SaSyd) = hund
Solle-namnen på öar i Dalarna, via samiskans SuoleSålle ( = ö) , men först från baltiskt ord som betyder skogsområde.



Artikelförfattaren PE med sambo och ”tumis-selfie-fotare” Monika E Pensar i juli månads sista skälvande timmar 2020.
Platsen: Närpes gravgård invid kyrkstaden med de världsberömda kyrkstallarna.


”FLYKTIG ORTNAMNSKOLL”. 1. Sydursamiskt namngivet Närpes i glömda språkhistoriska guldgruvan Österbotten?

Västra och centrala Finland börjar bli allt bättre utrett vad gäller samisk-rotade toponymer – dvs ortnamn.
Men i de ännu omfattande, kvarvarande vita fläckarna av dessa toponymers etymologier finns en mycket stor potential att hitta samiska sådana. Inte minst tycks detta gälla södra Österbotten.
Vi ger oss med andra ord direkt i kast med självaste storsocknen Närpes’ sockennamn.

Så jag började att fundera på betydelsen av det gamla ortnamnet Närpes

Wikipedia vet att berätta:

Närpes omtalas första gången 1331, då Klas Bengtsson i ”Nærpes” pantsatte sitt gods i Finby till biskop Bengt i Åbo för 80 mark på grund av en skuld. År 1348 gav sedan kung Magnus Eriksson ”allom, som boo i Nerpis sochn, Mustasaari sochn och Pedersöre sochn” rätt att sälja och köpa ”alla ätande vahror”, det vill säga att handla med livsmedel. På så sätt grundades de tre första officiella marknadsplatserna i Österbotten. (PE framhävningar]

SBS – sidan om finlandssvenska bebyggelsenamn är villrådig:

”Uttalet och den nutida skrivformen med -es beror på en sydösterbottnisk ljudövergång från -is (Hultman 1939: § 52). Olika tolkningar har föreslagits, de flesta ohållbara. Ett par nyare försök kan anföras: Närpes å heter i sitt övre lopp Närvijoki och har namn efter gården Närvä, vars namn i sin tur är ett personnamn. En udde vid åns utlopp kan enligt Ahlbäck ha kallats *Närvipää. Detta har slitits ned till *Närppi, och fått det tillägg av -s som återfinns i så många svenska former av finska namn. Lönnrot nämner i sitt lexikon Närpää som alternativ form till Närpiö ’Närpes’, vilket är utgångspunkten för tolkningen. Ahlbäck 1974b:101 f. Härtill kan invändas att namn på -pää inte för övrigt har uppvisats med detta tillagda -s. Det heter t.ex. Molpe, Kalape, Härpe. Det förefaller riktigast att utgå från ett personsyftande *Närppi, *Närppinen, som på vanligt sätt i sv. fått tillägg av -s. Ett bynamn Närppi finns för övrigt i Karinais i Egentliga Finland. Det kan antas utgå från en variant till personnamn som Närvä, Närä, möjligen av skandinaviskt eller kontinentalgermanskt ursprung (Uusi suomalainen nimikirja). Vahtola tar upp Närppi och anknyter det till germanska personnamn som Neribert (1983:271). Se även Närvilä i Karleby. Om det finns ett samband mellan Närpes och Närvijoki, vilket är troligt, men inte nödvändigtvis behöver vara fallet, eftersom Närvä och liknande är mycket vanliga, så kan det förklaras som varianter på personnamnet. — ” (PE framhävning)




Ingen omedelbar lösning i sikte där, med andra ord. Långsökt och oförklarat.
Vad gäller Närppi i Karinais socken nedanför Pyhäjärvi och nära ett bälte av samiska toponymer runt och innanför Åbo (se vidare Aikio och Heikkilä, dessa hänvisningar kommer i vår engelska sammanfattning, ”artikel no 6”).

Som synes låser man lätt upp sig i nordistiska eller finska förklaringsmodeller; enligt gamla förlegade uppfattningar om vilka språk som funnits i västra Finland. Men som bekant behöver vi inte ta oss längre än till grannsocknen för att hitta ett vedertaget tredje folk och språk, som alltför ofta förbises.

MIN HYPOTES

Jag fick, efter en tids sökande, men av en slump, ögonen på ett sydsamiskt ord Njeerpes * ( * primärkälla nedan) som betyder tunn, tunnflytande och uttalas [njæær: pes].

Vi ser på ordlistan, jämför med dagens moderna samiska språkvarieteter.

⦁ njeerpes [njææ-] = tunn, tunnflytande (t.ex. välling) SaSyd (dvs sydsamiska)


⦁ njárbbat njárbbad-, attr., njárba ~ njárbbis, njárbbe rb, attr., njárbes, njárbuk njárbug-, attr., njárbugi = tunn (om flytande ting); gles (om skog, gräs, hår) SaLu (dvs Lulesamiska)

njárbat njárbad– attr. njárbes = tunn [om vätskor] SaN (Nordsamiska)

Det är alltså attributiv av tunn, om vätskor som tycks borda ådraga siog vårt största intresse.
Vi har således i dagens moderna språkvarieteter njeerpes, njárbbis / njárbes eller njárbes i respektiva syd-, lule- och nordsamiska.

Så vad är det som skulle vara så tunt, vilka vätskor och hur?

Vi tittar lite närmre på Närpes å.
Vi går till Utvecklingsplan för Närpes å. Bonde, Anna ; Sivil, Mika ; Länsi-Suomen ympäristökeskus. Västra Finlands miljöcentral 2006.

Där står, på sidan 8 i dokumentet, om sura substanser och giftiga metaller som frigörs och sköljs ut i vattnet i samband med regn. Således – lättflyktigt. Giftigt. farligt. Och dessa sedan istiden. Torde tarva en kraftig markering om platsens farlighet. Dåligt för fiske. Kan kanske till och med påskyndat den epokens migration västerut.

Vi försöker att senare gå vidare i detta delikata ämne, och noterar Kåtnäs och Lappnäset ganska nära socknens kärna. Om socknen i sig finns mycket annat intressant att säga. Vi befinner oss också vad gäller socknens – som är geografiskt enormt omfattande, 120 km ”åt alla håll” östra och nordöstra delar i Storkyro (fi. Isokyrö) omedelbara närhet, dvs det är grannsocknen. Vad ilgger där? JO, Leväluhtan, som, så att säga redan förklarats samiskt – årminstone samisktalande – i äldre historisk tid eller intill senare delen av järnåldern (Heikkilä 2014). Men också genetiskt, enligt Wessman et al.

Frågan är med detta ingalunda löst; men vi hoppas att den kanske ska komma närmare en lösning och kanske är det helt enkelt frågan just om ett sydursamiskt Njeerpes, uttalat [Niär: pes] eller [njæær: pes].
Och skulle vi få gehör för detta, kunde man i nästa steg – i så fall – gå vidare och fundera på sydursamisktalarnas förehavanden i trakten kanske i senare delen av folkvandringstiden, 500-tal, och vad som hände i nästa skede. Och dessa frågor torde i alla händelser kunna och böra ställas oaktat om toponymen Närpes har en samiskspråkig förklaring; ty vi vet ju som sagt redan att sydursamiska de facto talades där och då genom inte minst Heikkilä (2014).

Not: Denna artikel kommer också att inflyta som ett appendix till artikelserien om Högomsriket, då kallad 4a. I del 3 och 5 av den artikelserien finns fler källhänvisningar och referenser utav de som här har nämnts.


* Primärkälla no 1: Saemesth Munnjan
Jonhild Joma – Jonas Thomasson (Röyrvik 2014)


Närpes å vid Skrattnäs. Finska wikipedia. Foto: Santtu37, CC 4.0.


”EPILOG”
Några andra – redan vedertagna från samiska – toponymer (dvs plats- , ort-, terräng-, eller naturnamn)
i Finland, Ryssland och Sverige, av viktigare eller kändare karaktär (kanske behandlar vi dessa senare!).
Ett axplock och bara några korta förklaringar, jag utvecklar senare i andra bloggposter i mån av tid! :

Finland
Uleåborg, dvs dess finska namn Oulu som antagligen betyder sankmark vid åmynning i äldre samiska former. Norra Österbotten
Tammerfors, Tampere Djup plats och/eller lugnvatten
Lohtaja (fi.), Lochteå (sv.) från samiska Luokta, dvs vik. (Mellersta) Österbotten
Nuox, Nuoksi, nationalpark och naturskyddsområde
Vanda, Vaanta (Helsingfors flygplats) = vada, vandra. Heikkilä s 262f

Ryssland
Onega
Sjamozero, sjö strax V om Onega (”Samesjön”, samma ord som sääme-)

Sverige
Luleå
Skellefteå
Piteå
Umeå, Ume älv
Kåddis = Oklart: strand eller hem
Pengsjö av bienjie = hund
Solle-namnen på öar i Dalarna, via samiskans Suole, Sålle ( = ö) , men först från baltiskt ord som betyder skogsområde

Hux flux i sonens Prata om det-podd!

Prata Om Det#18 Peter Ericson – Samernas historia

När började egentligen Sveriges koloniala historia? Hur tidigt kan man tala om samer i Sverige, vilka folkgrupper bebodde Norden vid den tidpunkten? När började samerna drivas norrut från sina traditionella områden, och hur långt söderut var de innan dess? Och hur kan vi idag ha kunskap om dessa delar av historien?

Peter Ericson är historiker och en av de främsta experterna på samernas historia. Dessutom är han poddvärdens far. I detta avsnitt diskuterar han och Oscar Matti frågorna ovan och mycket mer.

Prata Om Det är en podcast där olika åsikter kan mötas i långa, öppna diskussioner om aktuella samhällsfrågor. Samtal som rör sig utanför filterbubblor där alla argument kan prövas, till för alla politiska läger.

Värd: Oscar Matti
Ljud: My Andréesdotter


Håll i hatten!

Under närmaste tre dygnen, sannolikt senast måndagsdygnet, kommer en
hypotes av en volym som vi inte publicerat på bokstavligen år och dag.

Håll Dig med andra ord uppdaterad.
Det här verkar bli spännande.

Närpes kyrka och kyrkstallar - från postkort | Church building, House  styles, Church

Svält i Sverige (och Finland) i historisk tid (på förekommen anledning).

Version II (bild-editerad osv).

Det kan tyckas länge sedan och visst kanske begreppet emellanåt används slarvigt.

Men de fiskande sjösamerna svalt emellanåt ca 1866-1940, liksom många många andra, inte minst familjer med friställda arbetare inte minst i samband med depressionen 1929. Hungermarschen 1917 är känd. 1697-98 års hungerkris är mindre känd, men kan ha haft ihjäl så många som 100 000 svenskar. Enormt många estländare gick bort då också. I krigens spår följer alltid svält och under stora ofreden svalt också tiotusentals ihjäl. Under 1860-talet till vintern 1870/71 startade tiotusentals österbottningar västerut på isarna om vintrarna under ohyggliga umbäranden, oklart hur många som kom fram.

Jag samlar här några främst populära länkar och kan ev komplettera med lite mer lärda verk eller arbeten senare.

Fotografiet visar några barn från Jeppetorps fattiggård norr om Grythyttan i Bergslagen (1913). 
Från Nordiska Museet via släkthistoria.se

Avhandling På flykt i eget land
Internflyktingar i Sverige under stora
nordiska kriget

Johanna Aminoff-Winberg (Åbo 2007) https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/28126/AminoffJohanna.pdf

Missväxt och nödår i Sverige http://www.farfarsfarfar.se/missvaxt.html

Artikel ”Klimatet, döden och makten – 1690-talets
klimatkris” – Sven Lilja (2008) https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:217892/FULLTEXT01.pdf

Nödår, krig och sjukdomar (Finland) https://www.solf.fi/historia/nodar-krig-och-sjukdomar/

SMHI Klimat och svält https://www.smhi.se/bloggar/vaderleken-2-3336/nodaren-1867-1868-1.120293

Rötter Den stora hungersnöden 1698 – Camilla Eriksson https://www.rotter.se/blog/entry/den-stora-hungersnoeden-1698

Forskning.se Svält sätter sig i barnbarnens gener https://www.forskning.se/2019/03/06/svalt-satter-sig-i-barnbarnens-gener/

Svenska YLE Enormt svältkatastrof i Finland för 150 år sedan (2017) https://svenska.yle.fi/artikel/2017/06/03/enorm-svaltkatastrof-i-finland-150-ar-sedan

Filmarkivet Förstamajdemonstration i Göteborg 1917 https://www.filmarkivet.se/movies/forstamajdemonstration-i-goteborg/

Wikipedia Hunger och matbrist i Sverige under första världskriget https://sv.wikipedia.org/wiki/Hunger_och_matbrist_i_Sverige_under_f%C3%B6rsta_v%C3%A4rldskriget

Stockholmskällan Uppfödning av kaniner under hungersnöden 1917 https://stockholmskallan.stockholm.se/post/30039

UR Play Skitåret 1917 https://urplay.se/program/199001-nationen-skitaret-1917

SR Hungermarschen till Nyland 1917 https://sverigesradio.se/artikel/7266109

SvD Bodil Hasselgren om 1917 https://www.svd.se/har-marscherar-svenskarna-mot-hungersnoden-1917


Peter Ericson 11 april 2021

På förekommen anledning om svensk-finländsk svält

Det kan tyckas länge sedan och visst kanske begreppet emellanåt används slarvigt.

Men de fiskande sjösamerna svalt emellanåt ca 1866-1940, liksom många många andra, inte minst familjer med friställda arbetare inte minst i samband med depressionen 1929. Hungermarschen 1917 är känd. 1697-98 års hungerkris är mindre känd, men kan ha haft ihjäl så många som 100 000 svebnskar. Enormt många estländare gick bort då också. I krigens spår följer alltid svält och under stora ofreden svalt också tiotusentals ihjäl. Under 1860-talet till vintern 1870/71 startade tiotusentals österbottningar västerut på isarna om vintrarna under ohyggliga umbäranden, oklart hur många som kom fram.

Jag samlar här några främst populära länkar och kan ev komplettera med lite mer lärda verk eller arbeten senare.

Fotografiet visar några barn från Jeppetorps fattiggård norr om Grythyttan i Bergslagen (1913). 
Från Nordiska Museet via släkthistoria.se



Avhandling På flykt i eget land
Internflyktingar i Sverige under stora
nordiska kriget

Johanna Aminoff-Winberg (Åbo 2007) https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/28126/AminoffJohanna.pdf

Missväxt och nödår i Sverige http://www.farfarsfarfar.se/missvaxt.html

Artikel ”Klimatet, döden och makten – 1690-talets
klimatkris” – Sven Lilja (2008) https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:217892/FULLTEXT01.pdf

Nödår, krig och sjukdomar (Finland) https://www.solf.fi/historia/nodar-krig-och-sjukdomar/

SMHI Klimat och svält https://www.smhi.se/bloggar/vaderleken-2-3336/nodaren-1867-1868-1.120293

Rötter Den stora hungersnöden 1698 – Camilla Eriksson https://www.rotter.se/blog/entry/den-stora-hungersnoeden-1698

Forskning.se Svält sätter sig i barnbarnens gener https://www.forskning.se/2019/03/06/svalt-satter-sig-i-barnbarnens-gener/

Svenska YLE Enormt svältkatastrof i Finland för 150 år sedan (2017) https://svenska.yle.fi/artikel/2017/06/03/enorm-svaltkatastrof-i-finland-150-ar-sedan

Filmarkivet Förstamajdemonstration i Göteborg 1917 https://www.filmarkivet.se/movies/forstamajdemonstration-i-goteborg/

Wikipedia Hunger och matbrist i Sverige under första världskriget https://sv.wikipedia.org/wiki/Hunger_och_matbrist_i_Sverige_under_f%C3%B6rsta_v%C3%A4rldskriget

Stockholmskällan Uppfödning av kaniner under hungersnöden 1917 https://stockholmskallan.stockholm.se/post/30039

UR Play Skitåret 1917 https://urplay.se/program/199001-nationen-skitaret-1917

SR Hungermarschen till Nyland 1917 https://sverigesradio.se/artikel/7266109

SvD Bodil Hasselgren om 1917 https://www.svd.se/har-marscherar-svenskarna-mot-hungersnoden-1917


Peter Ericson 11 april 2021


Foto av protesterande mödrar på väg till Mjölkcentralen i Stockholm. 27 april 1917.
Via Stig Hadenius, Dagens Nyheters historia. Stockholm 2002 och Wikipåedia 2021.. Foto: Axel Malmström.

Digitaliseringsinfo: https://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Protesterande_m%C3%B6drar_till_Mj%C3%B6lcentralen_Axel_Malmstr%C3%B6m.JPG



On The Plague of Cyprian AD 249 – 262

The Plague of Cyprian was a pandemic that afflicted the Roman Empire about from AD 249 to 262. The plague is thought to have caused widespread manpower shortages for food production and the Roman army, severely weakening the empire during the Crisis of the Third Century.[2][3][4] Its modern name commemorates St. Cyprianbishop of Carthage, an early Christian writer who witnessed and described the plague.[2] The agent of the plague is highly speculative because of sparse sourcing, but suspects have included smallpox, pandemic influenza, and viral hemorrhagic fever (filoviruses) like the Ebola virus.

In 250 to 262, at the height of the outbreak, 5,000 people a day were said to be dying in Rome. Cyprian’s biographer, Pontius of Carthage, wrote of the plague at Carthage:

”Afterwards there broke out a dreadful plague, and excessive destruction of a hateful disease invaded every house in succession of the trembling populace, carrying off day by day with abrupt attack numberless people, every one from his own house. All were shuddering, fleeing, shunning the contagion, impiously exposing their own friends, as if with the exclusion of the person who was sure to die of the plague, one could exclude death itself also. There lay about the meanwhile, over the whole city, no longer bodies, but the carcasses of many, and, by the contemplation of a lot which in their turn would be theirs, demanded the pity of the passers-by for themselves. No one regarded anything besides his cruel gains. No one trembled at the remembrance of a similar event. No one did to another what he himself wished to experience.”


NOTE: Carthage corresponds with present-day Tunis.

A little more on the era: https://en.wikipedia.org/wiki/Crisis_of_the_Third_Century

NOTE II:
Undersigned is also working on an article series and a longer work on Nordic-Sámi prehistory, which includes quiet a few passages from this eras. It is primarily written in Swedish; but I will continuously and finally make English versions.


Cyprian Latin: Thaschus Caecilius Cyprianus; c. 210 – September 14, 258 AD[1]) was bishop of Carthage and a notable early Christian writer of Berber descent, many of whose Latin works are extant. He is also recognised as a saint in the Christian churches. He was born around the beginning of the 3rd century in North Africa, perhaps at Carthage,[3] where he received a classical education. Soon after converting to Christianity, he became a bishop in 249.

All were shuddering, fleeing, shunning the contagion, impiously exposing their own friends, as if with the exclusion of the person who was sure to die of the plague, one could exclude death itself also. There lay about the meanwhile, over the whole city, no longer bodies, but the carcasses of many, and, by the contemplation of a lot which in their turn would be theirs, demanded the pity of the passers-by for themselves. No one regarded anything besides his cruel gains.

Lagman Nils’ öppna brev om ”allom Bircherlom och lappom”:s rätt torsdag 6 juli 1424, Lagmanstinget i Piteå

Lagman Nils om ”allom Bircherlom och lappom”:s rätt torsdag 6 juli 1424, Lagmanstinget i Piteå, öppet brev

Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv
Excerpter rörande Malmforor och borgarlass
Umeå universitet, UB


Lagmannen Nils Gustafssons i Uppland stadfästelse & lappe-fararnas gamla rättigheter och stadgar, given å lagmanstinget i Piteå den 6 juli 1424



Direktlänk avskrift:
https://digital.ub.umu.se/image_server_router/eno_000057/0014.jpg

Allom them thetta Breff see, höra, eller läsa helsar iag Nils Gostaffson Riddare och Lagman i vplandom kärliga medher Gudh, Bekennis thett oppenbara medher thesso mino närwarandis öpno breffue, så för effterkommandom som näruarandom ath Anno MCD.XXIIII, tå lag Lagmans ting holtt i Pittha, kärde Christna Karla Lappefara, ath the inbyrdes sins emellan; huar androm storan orett giorde vthoffuer thera Stadga i theres ägodeler och Schatt, i Lapmarkom, thå worde the thess nu öfuer ena, alla medh sämio_och kärlek bediandes, att the motte bliffua widh thera gambla Rett och Stadga, huilka så äre:
Redder någor Lappafara någor Lap, hans hustru, Barn eller hion, liff medh Reen, nätt, matt, yxe, kitill, grytta, och alla andra sådana Redskap som han kan wedertarffua att bärga sitt Liff medh, then som så af hunger eller trengom af widertorffue han reddar liffvet,han skall honom haffua i trij åhr alt aflatt vpbära af honom, i trij åhr Fri och Frels ohindrat oquald af någrom hans ägendom, thå the trij åhr ähre förledne gånge tå then samma lappa åtther till Rättom luthägandom, I:m skall ingen låtha på lego någrom androm manne sin luth eller agodel, androm oskyldigom manne, vthan Byrdemannom eller lutägandom, I:m skall lappefougten skippa, att allom Bircherlom och lappom ske Rett, then skole alle Lappefara och Lappa hielpa till att städia ingom ath riffua eller slitta af the fattiga Lappa, eller thera Ren och Ska i Skiudzferd,utan theres minne haffua, henderrmer ähn the haffua Rätt til af older hafftt. Dierffues här emott giöra som nu sagt och stadgatt ähr, och af older waritt haffuer,han böthe sin brott efther ty lagh serdeles om huad sack utwisar.
Thetta stadfester iag för Pittha Lappefarom och Lappon, stadigt och fast att bliffua skolandes, till thess the af minom nådiga herra Konung Erich och wyrdeligom fader Erckebiscop af Vpsala och wår Rijkzens Rådh fåå andra stadga, till mero wisso och höga förwaring, henger iag mitt Jncigell witterligen för thetta breff

Datum Pitta
feria quinta infra octavam Visitationis Virginis gloriosae Mariae
O
A:o wt supra.



20210403: Ej korrekturläst excerpt.

Lagman Nils om ”allom Bircherlom och lappom”:s rätt torsdag 6 juli 1424, Lagmanstinget i Piteå, öppet brev

Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv
Excerpter rörande Malmforor och borgarlass
Umeå universitet, UB


Lagmannen Nils Gustafssons i Uppland stadfästelse & lappe-fararnas gamla rättigheter och stadgar, given å lagmanstinget i Piteå den 6 juli 1424



Direktlänk avskrift:
https://digital.ub.umu.se/image_server_router/eno_000057/0014.jpg

Allom them thetta Breff see, höra, eller läsa helsar iag Nils Gostaffson Riddare och Lagman i vplandom kärliga medher Gudh, Bekennis thett oppenbara medher thesso mino närwarandis öpno breffue, så för effterkommandom som näruarandom ath Anno MCD.XXIIII, tå lag Lagmans ting holtt i Pittha, kärde Christna Karla Lappefara, ath the inbyrdes sins emellan; huar androm storan orett giorde vthoffuer thera Stadga i theres ägodeler och Schatt, i Lapmarkom, thå worde the thess nu öfuer ena, alla medh sämio_och kärlek bediandes, att the motte bliffua widh thera gambla Rett och Stadga, huilka så äre:
Redder någor Lappafara någor Lap, hans hustru, Barn eller hion, liff medh Reen, nätt, matt, yxe, kitill, grytta, och alla andra sådana Redskap som han kan wedertarffua att bärga sitt Liff medh, then som så af hunger eller trengom af widertorffue han reddar liffvet,han skall honom haffua i trij åhr alt aflatt vpbära af honom, i trij åhr Fri och Frels ohindrat oquald af någrom hans ägendom, thå the trij åhr ähre förledne gånge tå then samma lappa åtther till Rättom luthägandom, I:m skall ingen låtha på lego någrom androm manne sin luth eller agodel, androm oskyldigom manne, vthan Byrdemannom eller lutägandom, I:m skall lappefougten skippa, att allom Bircherlom och lappom ske Rett, then skole alle Lappefara och Lappa hielpa till att städia ingom ath riffua eller slitta af the fattiga Lappa, eller thera Ren och Ska i Skiudzferd,utan theres minne haffua, henderrmer ähn the haffua Rätt til af older hafftt. Dierffues här emott giöra som nu sagt och stadgatt ähr, och af older waritt haffuer,han böthe sin brott efther ty lagh serdeles om huad sack utwisar.
Thetta stadfester iag för Pittha Lappefarom och Lappon, stadigt och fast att bliffua skolandes, till thess the af minom nådiga herra Konung Erich och wyrdeligom fader Erckebiscop af Vpsala och wår Rijkzens Rådh fåå andra stadga, till mero wisso och höga förwaring, henger iag mitt Jncigell witterligen för thetta breff

Datum Pitta
feria quinta infra octavam Visitationis Virginis gloriosae Mariae
O
A:o wt supra.



20210403: Ej korrekturläst excerpt.

Gamla Piteå: Civitas vetus Pithæ. Gustav Läw, 1695. Ur Dahlberghs Suecia.

När samerna strängeligen förbjöds ”att reesa uthur Lappmarken — ty när de samma komma hem, opweckia de andre til geenstörtighet — ” (2 maj 1686)

Söndagen den 2 maj för 335 år sedan, anno 1686

(2 maj är förresten en söndag i år också)


Ur Biskoparnas förslag (på hur man skulle komma till rätta med samernas hedendom)

9. Synes och wara nödigt at Lapparne än ytterligare strängel. för—
biudas att reesa uthur Lappmarken kringom Landsbygden ty när de samma
komma hem, opweckia de andre till geenstörtighet, huilka förr warlt
i sin enfaldighet.


Stockholm d. 2 maij 1686
Olaus Svebillius, . Haq. Spegel, Carolus Carson, Petrus Stiern—
man — Samuel Kionig . meo et D. Gezelij Episc. Aboens.
Iser

Ur Trolldomsrannsakningar i lappmarken 1649-1739

Kort kommentar: Rik information ur dessa få rader.
Man hade alltså vid pass Kyrkolagen och 1686 skapat ett system närmast att likna med
Nordamerikas sedermera indianreservat (med en avgörande skillnad: inflytandet över egna territoriet var ytterst svagt, och minskade dessutom). De etniska rensningarna söderifrån kan dessutom här antagas ha getts ytterligare incitament. Å andra sidan verkar det ju vara synnerligen dålig idé ut statens och kyrkans synvinkel att inrikesdeportera sydliga samer norrut till ett område, där man uppfattat samernas som enfaldiga (dvs sannolikt med svag svenska, vilket torde räcka för en etnocentrisk biskop att dumförklara de flesta).
Hursomhelst; eftersom man utgick ifrån att alla samer nedom lappmarken varit så att säga förrymda från det av statens själv skapade samiska territoriet kallat ”lappmarken”, ville man alltså få stopp på detta utflöde; som säkerligen (delvis bevisligen) också varit reellt – inte minst under denna tid.

Peter Ericson 1 april 2021

”9. Synes och wara nödigt at Lapparne än ytterligare strängel. förbiudas att reesa Lappmarken kringom Landsbygden ty när de samma komma hem, opweckia de andre till geenstörtighet, huilka förr warit i sin enfaldighet.”

HAQUIN SPEGEL – skald och ärkebiskop. Kopparstick av G Fahlcrantz.
Spegel utnämndes till bisp i Skara och Maria kyrka 1685.
Senare, år 1711, blev han utnämnd till svensk ärkebiskop.

Svebilius. Foto: Per Hård af Segerstad. BIld via Svenska kyrkan.

Studieförbund? Sameföreningar? Arbis (Finland): Vill Ni samarbeta? Se förslag på webbinariematerial!


KALENDARIUM ONLINEFÖRELÄSNINGAR

APRIL

Maria M Matsdotter ons 14 april kl 19 CET/svensk tid
”Maria Magdalena Matsdotter – metoder, myten, människan”

MAJ, JUNI OCH AUGUSTI
Mellannorrland, södra Norrlands samiska historia och förhistoria (och sydursamiskatalarna i välmixade Högomriket)


Onsdag 19 maj kl 19 svensk tid ”Samernas historia i Höga kusten och Ångermanland samt Ångermanlansd lappmark” 150 kr

2 eller 6 juni ”Samernas historia i Hälsingland 115 SEK

Onsdag 11 aug kl 19 CET/svensk tid ”Samernas historia i Medelpad och Högomriket” – extra lång föreläsning (2h med 20 min paus). 160 SEK.

Samtliga dessa tre föreläsningar 225 SEK

APRIL – AUGUSTI
Samiska föregångskvinnor, virtuell stadsvandring i Stockholm och om samernas organisationshistoria

Datum kommer Virtuell stadsvandring i Stockholm i samiska föregångskvinnors spår

SEPTEMBER
”Samernas historia i Mälardalen, Bergslagen, Värmland, Götaland”

Ons 15 sep kl 19 CET/svensk tid ”Samernas historia i Mälardalen, Bergslagen, Värmland, Götaland” prel.pris 140 SEK

OKTOBER
Samernas historia och förhistoria i Finland, Karelen och Ryssland

Onsd 13 okt kl 19 CET/svensk tid ”Samernas historia och förhistoria i Finland, karelen och Ryssland” prel pris 108 SEK 10,80 euro.

På engelska

Ons 20 okt


Peter Ericson. Bild efter föreläsning på Kristinehamns Konstmuseum december 2016.
Samma kväll pågick Maadtoes vernissage med Anders Sunna och Michel Brouwer.
Foto: Monika E Pensar för SAEPMIE TIMES (c) .

”norr vt Wermeland med Skritt Finnarna, hwilkas hufwudort är Helsingaland”: ännu en version av Adam av Bremens Nordenbeskrivning (Peringsköld 1718)

Adam av Bremen; Peringskiöld Johan Fredrik (1718). Mester Adams canikens i Bremen för 640 åhr sedan författade beskrifning om Swerige, Danmark och Norige. Stockholm

Förthenskul at wi nu mågom giöra en kort beskrifning öfwer Swerige, så hafwer thet Götherna wester vt belägna samt sta­den Scara, norr vt Wermeland med Skritt Finnarna, hwilkas hufwudort är Helsingaland; på södre sidan sträcker thet sig lika långt med thet Be/tiska [ sic] hafwet, om hwilket wi tilförene hafwom talat, ther är then store staden Sigtuna: österut stöter thet in vppå the Ripheiska bergen, eller Riphällarna, hwarest äro stora ödemarker, diupa sniödrifwor och mycket kalt; ther äro ock wanskapelige menniskior, som följas åt vti hopar och förmena at ingen kan längre fram resa. Ther äro Amazonerne och folk, som sägas hafwa hunde-hufwuden, ther äro Resar, som hafwa ett öga vti pannan. Ther äro ock the som So/inus kallar Himantopodes, hwilka han säger springa på en foot, och sådane som längta efter at äta menniskio-kiött lika som wille­bråd; hwilke som the förthenskull vndflys, så böra the ock med rätta förtigas. För mig berättade Konungen vti Danmark, hwilken af mig med wyrdnat bör ihogkommas, at ett slags folk plägar nederstiga af bergzhögden in vppå slätmarken, och är thet hel owist hwar ifrån the komma, och sker thetta (sade han) en gång om åhret, eller hwart tridie åhr at the hastig infalla, och om man tå icke med krafft them emotstår, skiöfla the hela landet, och gå sedan straxt tilbaka; Annat mycket plä­gar man ock berätta, som jag för kortheten skull har låtit blifwa, och lemnar åt them at ther om tala, som kunna betyga sig hafwa thet med sin ögon sedt. Nu wiljom wi ock något tala om the Swenskas widskepeliga Gudztienst.

(PE framhävning)

Extrakt ur ÖVERSÄTTNING AV Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum, Fjärde boken (1718).

LÄS MER HÄR: https://sv.wikisource.org/wiki/Mester_Adams_Canikens_i_Bremen_Beskrifning_om_Swerige,_Danmark_och_Norige
Finns dessutom bl a här: https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/AdamBremen/titlar

Johan Fredrik Peringsköld (1654-1720).- Johan Klopper, Nationalmuseum.
P var riksantikvarie, runolog och arkeolog.

Skritt Finnarna, hwilkas hufwudort är Helsingaland

Onlineföreläsningar om Maria Magdalena & om högakustensamisk historia i vår!

I APRIL erbjuds

Ur Sagavägenbonaden

Maria Magdalena Matsdotter – metoder, myten, människan”
Onsdag 14 april kväll, kl. 19.00 svensk tid

Vill DU deltaga? Anmäl Dig SNARAST genom att skriva ett mejl till saepmietalks@gmail.com
Denna anmälan är inte bindande, men vi räknar med att du sedan betalar mellan 2 och 8 april.


Om Maria Magdalena (1835 – 1873) och hennes insatser för samernas och nybyggarnas skolundervisning.
Om hennes karisma och väldokumenterat goda samarbeten med kungligheter, religiösa ledare och kulturpersonligheter.
Speciellt lyfts hennes samarbete med Fredrika Bremer upp. Vad vet vi; och hur kan vi få reda på mer?

Föreläsning ca 60 min. Frågor finns möjlighet att ställa.

STARTKRAV: Minst 25 anmälda åhörare.
Betal- och anmälningssätt kommer att publiceras under kommande vecka.
Maxpris: 150 SEK per person/hushåll. Ingår i pris: 20% rabatt på både virtuell och fysisk stadsvandring i Stockholm.
Max 200 kr per ip-adress

Bild: Maria, litografi av Slachter och Seedorff efter Lotten von dübens fotografi. Via G von Düben (1870)




——————————————————————————————————————————————

I MAJ ERBJUDS

Bild: från Ulvö Museum.
Fotografiet föreställer (enligt min hypotes!/PE) bl a familjen Burgström med i bild Lisa Stina Andersdotter (no 3 från vänster) med dottern Anna Kristina Burgström f 1883 (nedanför) och fadern Nils Nilsson Burgström, halvt skymt ovan t.h framför högra kåtan; sannolikt Nils Jonsson Glunk och Anna Magdalena Hansdotter, Nils Leonard Nilsson (f 1889) sannolikt ytterst till vänster ovan; Anna Rebecka Nilsdotter (f 1884); Olof Jonsson Gluonk, Nils’ tvillingbror med Brita Kristina Pålsdotter, Jonas Agaton Olofsson (f 1887); möjligtvis också Elisabet Maria Jonsdotter, tvillingarna Glunk/Gluonks äldre syster f. 1840, no 3 från höger ovan isf.

Originalbildtext: ”Samer i Ulvöhamn år 1890. Fotograferade av kaptenen på Oscar II:s fartyg Drott.Fotografiet är taget där hotellet nu ligger.”

Mer info på Ulvö museums sida: http://www.ulvomuseum.com/ulvohamn-1905-befolkning-och-bebyggelse

”Bidrag till samernas historia i Höga kusten”
Ons 19 maj kl. 19 svensk tid.

Från förhistoriska skisser över en känd ångermanlandssamisk medeltidshistoria och in i 16-1700-talets myller.
Vi ser på olika näringar, samarbeten och en rik bygd med samernas historia invävd sedan urminnes tider.
Något om fornborgar och något om moderna historen ingår.
Föreläsning ca 55 min.

STARTKRAV: Minst 25 anmälda åhörare.
Betal- och anmälningssätt kommer att publiceras under kommande vecka.
Maxpris: 150 SEK per person/hushåll. Ingår i pris: 20% rabatt på både virtuell och fysisk stadsvandring i Stockholm.
I kombination med föreläsning ovan: Max 225 kr per ip-adress.

”Vindparkskonflikten i Härjedalen – Ikea och renskötarna” (Vetenskapsradion Klotet 17 mars 2021): Nya justitiemord på sedvaneland emot samerna i Z-län


Min kommentar:

Staten och kapitalet = Länsstyrelsen och IKEA bygger vidare på den härjedalska rättsrötan. Mycket bra reportage!

Glötesvålen med omnejd: samerna blev bestulen den, sedan arrenderades den ut till markägare, vars ättlingar tog över den. Staten köpte tillbaka den för renskötselns räkning och nu är den åter paxad av IKEA. Juridiskt slog Hovrätten i dom 2004 fast att härjedalensamerna ”saknade” betesrätt.

För att ytterligare spetsa problematiken med besk malört, lyckades alltså de icke-samiska så kallades markägarna för något år sedan tvinga fram ett arrendeavtal, så att samerna i Mittådalen får arrendera sin egen gamla mark till bete. Dock utan att kunna använda den … Pga just dessa vindkraftverk.

Inslaget nedan visar med all önskvärd tydlighet hur man kan fiffla med systemet och på det viset om och om och om igen bestjäla samerna på deras urgamla marker.

Not: Illustrationerna här är helt slumpmässiga.


Reportaget



LYSSNA HÄR: https://sverigesradio.se/embed/episode/1689020

”Efter en flera år lång rättstvist blev vindkraftsparken i Glötesvålen i Härjedalen verklighet. 30 vindsnurror försörjer nu Ikea med förnybar el. Men rennäringen har påverkats negativt, visar ny forskning på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Vindkraftsparken har inneburit att både betesmark och reservbete för dåliga betesvintrar försvunnit.”

Utbyggnaden av vindkraften är omfattande och tillsammans med ett förändrat klimat och andra exploateringar som skogsbruk och gruvor gör det allt svårare för rennäringen. Samtidigt bidrar vindkraftverken till klimatsmart och förnybar el som behövs i energiomställningen.

Vetenskapsradion Klotet har granskat hur det gick till när vindkraftsparken i Glötesvålen fick tillstånd. Det visar sig att vindkraftsföretagets egen studie, som kom fram till att rennäringen inte skulle påverkas och som delvis låg till grund för domstolens beslut, gjordes av personer som saknade tidigare erfarenhet av liknande studier och har ekonomiska intressen i parken. Vilket både Länsstyrelsen och domstolen missade.

RESTEN AV TEXTEN: https://sverigesradio.se/avsnitt/1689020

Programledare: Niklas Zachrisson
Producent: Daniel Värjö


Sydliga sjösamer i bottniska vatten, i sen tid 1860 – 1960 I. (Peter Ericson 2021)


Bild ovan: Ulvö Museum.
Fotografiet föreställer såvitt vi förstår bl a familjen Burgström med i bild Lisa Stina Andersdotter (no 3 från vänster) med dottern Anna Kristina Burgström f 1883 (nedanför) och fadern Nils Nilsson Burgström, halvt skymt ovan t.h framför högra kåtan; sannolikt Nils Jonsson Glunk och Anna Magdalena Hansdotter, Nils Leonard Nilsson (f 1889) sannolikt ytterst till vänster ovan; Anna Rebecka Nilsdotter (f 1884); Olof Jonsson Gluonk, Nils’ tvillingbror med Brita Kristina Pålsdotter, Jonas Agaton Olofsson (f 1887); möjligtvis också Elisabet Maria Jonsdotter, tvillingarna Glunk/Gluonks äldre syster f. 1840, no 3 från höger ovan isf.

Originalbildtext: ”Samer i Ulvöhamn år 1890. Fotograferade av kaptenen på Oscar II:s fartyg Drott.Fotografiet är taget där hotellet nu ligger.”

Mer info på Ulvö museums sida:
http://www.ulvomuseum.com/ulvohamn-1905-befolkning-och-bebyggelse

Sydliga sjösamer i bottniska vatten, i sen tid 1860 – 1960 I.

Mången är den gång som dessa samer korsat min väg.
1860 i dagspressen som de som tillverkade korgar på väg ut till Lungön (mer senare!).
Såsom de ständigt omnämnda fiskaresamerna i Timrå kommuns och sockens delta,
på ”flygplatsöns” (Skeppsholmens) Lappsåggrundet och andra näraliggande s k lapptoponymer som vittnar om forna fiskaresamers leverne.
I Westerdahls Samer nolaskogs (1986) och Sydsamer (2008).
Runt sekelskiftet 2000 under min gammelmorbror Pelle (Petrus Wiklund, f. 1913) minnesgoda sessioner under våra intervjuer och på vandring ned till hamnbastudden, inför samiska kulturleds-/kulturmiljöskyltningsprojektet Hällmarker & blått hav. I artikeln från 1950-talet om den alnösamiske man som föddes i Grönviken och hamnade i Norrhälsingebygd. I mångahanda historier om Lisa Stina, Anna Kristinas mamma, som var av Kobdocksläkt och levde till 1944, och hennes förmågor att spå i framtiden, som man talade om i Lungön länge efteråt. Om samma Lisa Stina som krävde rököppning över huvudet för att kunna sova ordentligt, och kåtastänger runtom sig. Därav följde att man medtog kåtastänger i båten vid somrarnas sjösamiska leverne.
Vid fynden i arkiven av storsamlingar utmed det mellan- och södra norrländska kustlandskapet.
Vid nedslagen i Harmånger och Norrala, när jag haft kontakt med lokalhistoriskt kunniga människor (mer om detta senare). Vid hemkomst efter föreläsning i Stocka Folkets Hus hos mormor (f. 1921), när hon mindes att Anna Kristina Burgström sa: ”nu ska jag ner till Hudiksvall och sälja kvastar!”.
I tidningsartikel från 29 juni 1905, som vi anslog på Kulturmiljövårdarna AB:s dörr 2002-03 om samerna kring Slädaviken. I boken som nyligen skrevs utifrån nyssnämnda artikel av uralnöiten Thomas Svensson (2020).
I sessionerna i Grössjön, Bjärtrå om Nils Leonard Nilsson Slounk och Arthur Gradin, då 90 år och Arthurs färgstarka minnen av Nils Leonard från Långudden, som köpte Torkel Larsson Kroiks halva renhjord på den senares återuppflytt i slutet av 1920-talet. I Evert Norberg (då 99) och hans likaledes minnesgoda utvecklande (2003) av hur han och fadern hyrt ut ett torp till Anna Kristina Burgström 1926. På den magiska föreläsningen i juli månad 2001 på Högsjö hembygdsförening om Nils Nilsson Burgström och de vuöllieh som ännu levde i somliga minnen i trakten och som återuppfördes denna afton.
Om, förvisso, om äldre sjösamer i Enånger och Njutånger i samband med projektet om samekvinnorna Sigrid och Anna som reste till Northumberland och North Durham 1786.
Jag ska be att få återkomma till detta viktiga!

Sälskinnspung till samisk dräkt. Foto: Björn Grankvist, Länsmuseet Västernorrland.
Anna Kristina Burgström, f. 1883. Hade vilhelminarötter. Född i Ådalen, bodde i uppväxten i Bölen, Högsjö och på lite äldre dagar i Svartnoranäset på Lövvikslandet i Nora socken. På ålderns höst i Sunnebo. Levde sjösameliv sommartid. Okänd fotograf.

Nedan: Anna Kristinas föräldrar. Bild via Sven-Erik Landin, (tidigare) Högsjö hembygdsförening.

Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö

Av Peter Ericson 2021 (redigerad version 11 mars 2021)

Tureholm-skatten, folkvandringstid.
Sverige, Södermanland, Västerljung, Tureholms sätesgård.

Foto: Bálint Lászlo Tóth, 2014-12-30, SHMM. CC.

Prolog


Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 2010-talet har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd rådde praktiskt taget hela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s k Pax Romana 27 – 180 AD.
Till detta kom att du när som helst kunde bli tillfångatagen och sålunda förvandlas till träl.

Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om närhur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar

KRIGENS, JÄRNETS, MÖTENAS – OCH DE LÅNGA VANDRINGARNAS TID ca 170 AD – 450 AD

En tid som ser slutet av det som alltså brukar refereras till som Pax Romana – en tid kanske inte så mycket av fred, men av romersk välmåga och expansion. In kommer en ny (proto-)europakarta, med bortflyktade kelter och ett av goter sönderslaget Skytien samt ett mångfacetterat Germanien som tar alltmer form, dock bestående av en mängd mer eller mindre disparata stammar.

För att förstå den medeltidiga järnåldern (eller sena förromerska järnåldern; begreppen är alltför lätta att snubbla på!) och folkvandringstiden bättre, måste vi hitta en mer internationell eller, om uttrycket tillåts i sammanhanget, pan-europeisk synvinkel. Vi har därför tittat på alla folken och deras runtomkring i en period som i sin helhet tveklöst präglas av omfattande, flertaliga folkomflyttningar, men också i enlighet därmed av etableringar och nyvunnen terräng. krigen känner vi till, men vet vi om vilka samarbeten som funnits? Europabegreppet är ungefär det moderna, till och med Ural och en kaukasisk gråzon.

Den gamla ”världskartan”, som fick ritas om i början av vår här behandlade period.



SPOTLIGHT PÅ PERIODEN CA 200 – 550 AD.
Vi tar alltså ett lite större internationellt grepp den här gången. För att förstå den här tiden behöver man ju också gå utanför den såväl i tid som i rum (vilken självklart gäller samtliga historiska epoker). Då jag har en svaghet för s k mentalitetshistoria, vill jag hävda att min egen förståelse för studiefälten ifråga ökar i direkt proportion med tilltagande informationsmängd (naturligtvis inom vissa rimliga gränser!). Och eftersom Ultima Thule, alltså Yttersta Norden, praktiskt taget var okänt för den dåtida världen, som i det här sammanhanget ofta brukar vara synonymt med Mare Nostrums, dvs medelhavsbornas hemmaplan, blir det en hel del att försöka fylla ut i och omkring det blurriga området som kan ha kallats saker som ”The North”. Där prisar vi arkeologin, vars arbeten vi levt tätt intill snudd på ”24/7” egentligen sedan gångna sommaren – men i allra högsta grad sedan i julas. Och i författarens fall har jag arbetat mycket nära och tätt ihop med arkeologer sedan 1990-talet. Men av respekt för dessa, har jag förut aldrig vågat mig på att klampa in på deras områden. Men nu är det alltså dags!

Mariedammbrakteaten med inskriptioner från äldre futharken.
En guldbrakteat med omtvistat ursprung; Närke eller Östergötland.
Foto: Uld Bruxe 1993, Statens Historiska Museum. Creative Commons 2.5.
http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=12970&page=2&in=1
Originalbildtext: Carole Raddato from FRANKFURT, Germany. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, Naples National Archaeological Museum. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, 1st century AD, Naples National Archaeological Museum. Creative Commons.

Tre-fyra-femhundra år av krig!

Med ett glupskt romersk imperium i fonden i åtskilliga århundraden torde folken i norr lärt sig att vara pragmatiska och försiktiga. Samtidigt kom makten att utgå ifrån krigsveteraner och härdade krigartyper som vistas nere i hetluften. I en sådan situation torde de sydursamisktalande migranterna ca 200-800 AD (Piha 2018, 2020, Heikkilä 2014), ha varit en dynamisk och gynnsam kraft vid sidan av till exempel trälar, skogsfolk och bönder.
Handelsnätverken över det bottniska innanhavet gick dels via Danmark, samt tillkom en kommersiellt stärkt Vistula-region i norra Polen; där balter, finsktalande (främst Finnic, dvs östersjöfinska) folk varav inte minst proto-ester och andra antingen substrat- eller proto-befolkningar till slaver och framförallt de starkare och i överhöghet positionerade visigoterna (mer nedan!), vilka under sena 100-, hela 200- och en väsentlig del av 300-talet AD gjorde anspråk dels på att ersätta Skytiens härskande dynastier, dels ha makten i en växande union av småriken från Svarta Havet och upp till Skåneländerna.
I den här situationen började det så småningom, först 170 och senare kring 370-380 AD, att bränna under fötterna på de folk som vistades i södra Finland. Ur-suomerna eller snarare urfinsktalarna spred sig i sinom tid rätt norrut, österut och västerut, medan sydursamerna tämligen omgående tycks ha börjat röra på sig västerut och nordursamerna likt ursuomerna norrut. Men i de här givna epokerna finner vi finnarnas eller finländarnas förmödrar och -fäder tämligen förhållandevis rotfasta. De hade etablerat ett till synes balanserat förhållande till goterna (- Inemot tusen lånord! Kallio 2015) och först och främst börjat utveckla jordbruket alltmer. Även om det slog fel, hade man börjat rota sig.
Beträffande frågan om sydursamisktalarnas förflyttande till dagens södra och mellersta Norrland i nuvarande Sverige kan man alltid diskutera antal migrationer och decennier samt årtal (liksom hur många flyttvågor), men principen står klar:
En migration 200 AD har Piha (2018, 2020a, 2020b) nu slagit fast, och det är vad vi har att rätta oss efter. En annan, senare, ca 800 AD, har Mikka Kalevi Hekkilä (2014) föreslagit – se citat härnedan, förvisso hämtat ur en passage dels i en tid senare än den vi behandlar, dels i en kontext där vi inte riktigt kan följa Heikkiläs tankegång fullt ut.
En tredje (under Attilas epok) postulerar vi i denna artikel.

Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59)

HEIKKILÄ 2014: S 238
En något senare krigarhjälm funnen på Gotland:
Den gutiska Broe-hjälmen från vendeltida Gotland hittades ca år 1904.
Den användes egentligen i en senare tid (ca 600 AD?) än den vi dryftar nu, men vi tycker den är så vacker och speciell att den får illustrera hela artikelavsnittet och tjäna som slutpunkt för den epok som vi här avhandlat.

Mer information här: https://en.wikipedia.org/wiki/Broe_helmet

Situationen ca 170 – 390 AD i det som nu är norra halvan av Sverige med omnejd

Två vågor av sydursamisktalande migranter?


I det geografiska tomrummet mellan romerska bronser och nordligare asbestkeramik (förvisso också den med tidigare påtalad koppling till protosamisk kultur) kom således någon gång mellan 170 AD och 375 AD (Piha 2018, 2020) minst en migrationsvåg från sydöst och det sjödistrikt som idag heter Saimen (i äldre historien, ännu i medio 1800-tal, gick det under namnet Lapwesi), detta kan alltså ha skett i en eller flera omgångar. Vår uppfattning är att en första kontingent migranter kom, med stora jakt-/fiske-/ fångstfärdigheter, järnframställningsteknik och framåtanda runt år 190 AD. Det bör ha varit en heterogen och näringsdifferentierad skara, som inte behöver ha varit alltför stor. Kanske ett par hundra vuxna i den första omgången. Parallellt med dessa sydursamisktalares västerutrörelse, eventuellt bara aningen senare, anar vi även nordursamisktalares rörelser norrut. Sydursamisktalarna tros ha avskilt sig i sydväst och kan under en kortare övergångsperiod ha hållit till förslagsvis i Noux, dvs Nuoksi, det finländska nationalparksområde som bär ett samiskt namn (betyder svan. Nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ och skoltsamiskans njuhčč kan sedan jämföras med dagens sydsamiskas njoktje) – samt någon annan kortare tid vid kusten.
till de sydursamiska kontingenterna kom även de estniska stammarna i Darsgärde, Uppland (senast) i den senare delen av folkvandringstiden. Om detta har Björn Ambrosiani skrivit (mer i kommande artikelavsnitt); och vi själva har i tidigare artikelavsnitt beskrivit den etniska situationen i norr. Vi kommer även senare att återkomma dit.

Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om närhur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar.
 Tidigare språkvetare ända tillbaka till Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen med efterföljare som Kallio, Aikio, Heikkilä med flera har sedan byggt på den vedertagna uppfattningen om sydursamiskans och andra urformers ungefärliga väg, som alltså nu specificerats ytterligare.

OVAN: Noux eller Nuuksio nationalpark för ca ett år sedan – parken i Esbo kommuns nordligaste delar i landskapet Nyland.
Författaren med sambo njuter vår matsäck under en ansträngande med sympatisk vårvinterutflykt 2020. Foto: Simon Granroth.
Under undantagstillståndets (2020) första trevande vecka då man ej fick lämna landskapet Nyland,
besökte vi nationalparken Noux eller på finska Nuuksio), som bär ett i grunden samiskt namn,
Kan detta ha varit en anhalt för de sydursamisktalande stammar som enligt Piha (2018, 2020)

ska ha begett sig västerut ca 200 AD? Foto: Monika E Pensar.


Modell, hypotes 1: Av mycket att döma kan den första migrationsvågen ha tagit en nordligare rutt (än den andra vågen), sannolikt angörande kust eller fast mark vintertid i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland, kanske Singö/Gräsö-Forsmark-Österlövsta. Ser vi sedan på situationen tre generationer eller drygt ett sekel senare (ca 290-300 AD) har vi en etablerad järntillverkning och samarbete med lokal elit i Frösön. Tittar vi ytterligare tre generationer har vi ett etablerat Högom och ser vi totalt sju generationer från en första migration, har vi Högom som underkuvat Frösön och en redan nedåtgående (Ramqvist 2012, 2001) efterfrågan på det mellannorrländska järnet. Ty här har man redan (en tendens som kommer att förstärkas kraftigt under de två följande seklen, dvs 500- och 600-talen) lokal börjat inse stabiliteten i att jaga och leverera pälsverk snarare än järn. Således tar andra järnproducenter över de gamla handelsnätverken. Det är här vi menar att en andra våg av mycket skickliga järnproducenter då redan flyttat in till ”Sverige” från ”södra Finland”. Vilket som är hönan och ägget i den här processen är oklart – men någon slags kausalsamband finsn utan tvekan.

NOT: Noux är ett gammalt bynamn som tidigare stavats bland annat Noox (1540), Noosis (1541), Nooxby (1552) och Nowx (1556). Man antar att namnet härstammar från ett samiskt ord som betyder svan: nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ, skoltsamiskans njuhčč” (via Wikipedia)

Bild ur Bergstöl 2002 (”Creoles in Iron Age Norway” 
Jostein Bergstøl. I: Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past)


En milt talat intensiv tid synes sedan kunna avläsas kring främst perioden ca 250 – 370 AD, innan en förmodad andra migrationsvåg (eller -rörelse) sätter in senast något decennium senare än det bortre datumet. Vi bör utgå ifrån att de gamla sydursamisktalarna intar en från finländska sjödistrikten välbekant handelsmediator-roll (mellan de järnproducerande utmarksbor som man själva lärt upp en gång i tiden), varpå de gamla ty språket sprids närmast omgående!). I de tidigare avsnitten har jag föreslagit en modell för språkbyten bland de kringliggande jakt- och fångstfolken. Detta handlar primärt om en fredlig process.

Redan efter ca 150 år ser myrjärnsproduktionen ut att börja avta (Ramqvist 2012, 2001) ; medan den då ökar lika snabbt i de södra distrikten av det vi numera kallar Norrland (dvs Gästrikland) samt i Dalarna och delar av Bergslagen.

Modell, hypotes 2: Vi tycker oss under studiens gång ha upptäckt att en andra migrationsvåg ca 380-390 AD föreligger från södra eller inre, ”finländska” insjödistriket – någorlunda jämnbördig med den tidigare vågen. Denna gång kommer man in något sydligare, kanske nedom och vid Norrtälje i Roslagen. och etablerar sig i Bergslagen, Siljansbygden, östra Dalarna, Ockelbo och sydvästra Gästrikland samt uppigenom i Hälsingland i en kil från sedermera Alfta och Voxna socknar. Möjligen också i västra Västmanland och östra Värmland. I bägge migrationsomgångarna tränger man en bit in i nuvarande Norge; men den distributionen är av allt att döma äldre och avser palaeo-europeisktalande befolkningen, som sydursamisktalarna i hög grad smälter samman med (se tidigare artikelavsnitt!).

Distribution av fångstmarksgravar. Ur Sakarias Lindgren. Masteruppsats 2019. Hel källförteckning i sista delen.

Kommunikation och språk i det folkvandringstida Högomriket

Frågan kommer att utredas vidare i hela artikelserien även om vi haft också lite andra fokus denna gång.

Huvudspråket var urgermanska, som börjat – kanske just här och i kontakterna med Helgös proto-svear, forngutnisktalarna och annorstädes folk – ta formen av fornnordiska eller till och med tidig fornsvenska. Men (och det här är ett mycket viktigt men!) dessa kretsar var också flerspråkiga. De hanterade ofta latin, gotiska, proto-germanska samt naturligtvis vid pass 300-400 AD: ursydsamiska. Sannolikt kunde en hel del av de kustboende och båtburna högomrikes”medborgarna” även hanka sig fram på den urfinska ***, som talades i det kvänska innanhavsriket (se bloggtext här aug 2020) alldeles strax norr om deras eget rike.

Järnets betydelse: bygger makt åt Högom, men också åt sydursamisktalarna

Sydursamerna kom med tidigare inlärd skicklighet i att tillverka järn, en konst som de kom att förhållandevis snabbt lära ut.

Järnets rikedom ca 300 – 400 AD, sedan sydnorrländsk, dala- (Järnbäraland) och bergslagsdominans bland järnleverans och sydligare handelsnätverk syns (parallellt växer ett nordligare sådant nätverk, kvänernas thalassokratiska (dvs – här – över Bottenviken och Kvarken), sig starkt och Högom mister sin betydelse, samtidigt som makten internt tycks hamna i Timrå och norra Skön). Högoms fall sker såväl gradvis som plötsligt: konjunkturerna talar allt mindre för rikets framtid, anfall sker från väster (Mjälleborgen i Frösön, rikets sannolikt västra utpost, brinner tre gånger) och öster. Det som såväl förefaller vara såsom är rikets stora styrka (och svaghet) – elitens krigserfarenheter och den därmed följande makten – samt benägenhet att delta i främmande makters krig kommer att bli fröet till dess undergång, ju mer anfallen tätnar österifrån och ju närmare hunnerna kommer från och med slutet av 300-talet AD.

OVAN: Platsen för Mjälleborgen, FMR Frösö 81:1. uppförd bra precis 300 AD på Frösön,
vad vi menar är Högomrikets västra utpost. Foto: Andreaze, Wikimedia Commons.
Ovan: Helgö var en enormt inflytelserik och betydelsefull plats i det dåtida Norden, med vilken det samtida Högom måste ha haft omfattande samarbeten och influerat varandra ömsesidigt. Helgö fanns redan 200 AD. Bägge platserna kan ses som de Korpelas (2013) handelsplatser mellan vilka endast lösa nätverk utgör de tidiga nationalstaterna eller dess embryon. Ett sine qua non (utan detta icke) för det Sverige som skulle komma, detta samarbete. På Helgö slogs enslags primitiva mynt, som användes i snart sagt hela Norden unde dels senare delen av den period vi här avhandlar, samt vidare under sen järnålder och fram till cendeltid. Efter 600-talet går aktiviteterna ner och Birka axlar småningom dess roll efter ett uppehåll på kanske ett sekel. Foto av Helgö kanal mot öst (Ekerö kommun): Holger Ellgaard 2008, Creative Commons.
Kartan avseende situationen AD 125 (Rom under Hadrianus) visar en hel del folkslag eller etniska grupper (ska ej förväxlas med vare sig språks talare eller med arkeologiska kulturer); av vilka vi bland annat kan nämna venderna (som delades vanligen upp i obotriterliutizerhevellerranerpomoranerkasjuber och sorber) samt de persienbaserade och utpräglat heterogena sarmaterna, vilka hade dominerat i Skytien men också fanns upp till Polen. Originalbildtext: ”User:Andrein – Own work. Map of the Roman Empire in 125 during the reign of emperor Hadrian. Projection Lambert azimuthal-equal area. Central latitude: 45° N, central longitude: 20° E. X, Y origin offset – 0 Datum: ETRS89 Sources The physical map was made using the following public domain sources: Topography: NASA Shuttle Radar Topography Mission (SRTM30) data Shoreline, lakes and rivers: derived from Natural Earth data Additional references for the map content: Tacitus, Germania (ca. 100) Ptolemy, Geographia (ca. 140) Atlante storico DeAgostini, Instituto Geografico DeAgostini, 1998. pg. 35-41. Historischer Weltatlas, Dr. Walter Leisering, Marix Verlag, 2011. pg. 26-27 Történelmi világatlasz, Cartographia Kiadó, 2005. pg. 20-21. The Penguin Historical Atlas of Ancient Rome by Christopher Scarre, Penguin Historical Atlases, 1995. pg. 81. Software used GIS: Open JUMP GIS (open source): http://www.openjump.org/ GRASS GIS (open source): http://grass.osgeo.org/ Graphics editors: Inkscape (open source): http://inkscape.org/ GIMP (open source): http://www.gimp.org/

Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form,
a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.

Årtal som kan vara bra att känna till


Några årtal att hålla reda på 
(en mer deskriptiv version med källor kommer i ett av de kommande avsnitten!)
 27 BC – 180 AD
 Pax Romana, den romerska freden
166 AD Pestepidemi, ev pandemi, rasade i Romarriket. Ingmar Stenroth Goternas historia (2015: s 66).
Vintern 169-170 AD Den germanska gruppen markomannerna härjar i Rom.
”100-talet” AD Visigoterna slår sönder Skytien, geterna (ej att förväxla med goterna) är med och förstör.
175-350 AD Handeln med Vistula vattensystem i Polen och trakten sydösterut därom tilltar i styrka. Inblandade här är bl a visigoterna (som dominerar på norra kontinenten och östra Östersjöområdet/Baltikum), sarmaterna som har en överordnad roll i söder och centrala delarna av forna Skytien samt (proto-)estniska stammar plus andra germanska och östersjöfinsktalande folk.
200-talet AD En förhållandevis stabil tid i vårt område, undantaget dess slut.
332 AD Fördrag mellan goter och romare, håller ej länge.
370-375* AD Hunnernas ankomst, inledningsperiod, respektive datum* för när ostrogoternas underkuvades för mångåriga härjningar.
376 Visigoternas, eventuellt proto-esternas, urfinnarnas samt möjligtvis också de ”finländska” urfinnarnas och eventuellt protosamernas konung Ermanaric avlider år 376 AD. Det här tillsammans med det direkt nedanstående, samt en dokumenterad. hungersnöd, kan ha påverkat skeendet för sydursamisktalarna i att ge sig av västerut.
376-382 AD Krig mellan goter och romare.
390-435 AD förmodad fortifikationsbyggarperiod i hela Norden.
395 AD Romerska riket delas permanent i Östrom och Västrom efter Theodosius I:s död.
400-550 AD Högoms storhetstid.
432-ca 450 AD Hunnerna enas och erövrar sydöstra och centrala Europa under Attila.
451, 453 AD Hunnerna och ostrogoterna besegras 20 juni (J.B. Bury, andra historiker föreslår 20 sep) 451 AD i Slaget vid Katalauniska fälten, också kallat Slaget vid Châlons eller Slaget vid Maurica. År 453 dör Attila. Om slaget mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Katalauniska_f%C3%A4lten
476 AD Romarrikets sammanbrott AD. Vi kursiverar pga detta årtal brukar anser som allt mindre väsentligt.
536-536 AD Klimatavvikelsen infaller, får konsekvenser får årtionden framöver.
541(-750) AD Justinianska Pesten (andra pandemier torde ha förelegat men vi känner ej deras exakta dateringar)
Ca 540-560 AD Leväluhta gravfält (eller snarare offerkälla) i Österbotten används som mest.

1. Slaget vid Katalauniska fälten, 20 juni eller 20 sep 451 AD var ett avgörande slag mellan hunner med vasallfolk vs romare/ostrogoter.
Bildens bildtext: ”Battle of the Catalaunian plains, between Attila, Aetius, Meroveus and Theodoric I; from Jacob van Maerlant’s Spieghel Historiael (KB KA 20, fol. 146v)”. Framställd 1325-1335. Bilden finns på National Library of the Netherlands. Public Domain.
Del av den folkvandringstida Timboholmsskatten från utanför Skövde. SHM. Foto: Ulf Bruxe 1994. Creative Commons.


NÅGOT OM VISIGOTERNA (även kallade Thervings)
Visigoterna ska ha dominerat hela sydöstra och östra Östersjöområdet såväl som stora delar av norra och västra Svartahavskusten och nuvarande Ukraina – dvs vad som tidigare hade refererats till som statsbildningen Skytien (men som just goterna hade slagit sönder i samband med sin invasion ca 100 AD) – och även, förutom Baltikum, lagt under sig det nuvarande södra Finlands kuststräcka, enligt sägnen (Jerzy Strzelczyk 2013, Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos 68 (1980), 231–250] ). Det skulle också kunna förklara varför det finländska språket och att till och med de ursamiska formerna noterar ett inte alltför litet antal gotiska lånord: det här är vid tiden för finsk-samiska ”urhemmet” (otidsenligt och trubbigt uttryck, men vi tror att Läsaren förstår ungefär vad vi menar) runt vår tideräknings början.
Samtidigt som en bondekolonisation med en eller flera gotiska kopplingar syns etablera sig alltmer och allt längre upp utmed södra och mellersta Norrlandskusten under romersk järnålder eller kring 100-300 AD, har vi alltså i södra Finland en tänkbar och till och sannolik visigotisk överhöghet. En överhöghet som borde kunna pinpointas ungefär till 100 – 190 AD. Men några århundraden senare återfinns alltså visigoterna långt nere vid Medelhavet.

Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples. Meanwhile, in the period preceding the Hunnic invasion the Visigoths did not achieve anything similar, and their political system congealed at the tribal level. During the whole Dacian period they had no monarchy comparable to that of Ermanaric. Their land, which they themselves called “Gutthiuda”, meaning both the people of the (Visi-)Goths and the areas they inhabited, was divided into a number of small tribes (called phylai in Greek sources and maybe kuni by the Goths themselves),which only united sometimes depending on the changing political circumstances. (PE framhävning)
Strzelczyk 2013 [1980]

Avsnittet närmar sig sitt slut…

Bäste Läsare! Jag hoppas att Ditt intryck av denna artikel varit givande och att texten uppfattas som stringent och innehållet genomarbetat.
Mycket av det vi utrönt denna gång kommer att klarna ännu mer i kommande artikel.
Det var alltså allt för den här gången!


Peter Ericson
Helsingfors
1 mars 2021

Några källor

Bärande arbeten

Aikio, Ante. 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”. I: A Linguistic Map of Prehistoric Northern Europe.*
Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia = Mémoires de la
Société Finno-Ougrienne, 2012, nro 266. Helsingfors.
Aikio, Ante. 2004. ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, teoksessa Etymologie, Entlehnungen und
Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Société
Néophilologique de Helsinki, Helsingfors,
Bergstøl, Jostein. 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering
Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. November 2004
Theme Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge.
Ciesielska, Adriana. 2018. ”Germania in the 1st century AD”. Adam Mickiewicz University. Poznań.
Heikkilä, Mikko Kalevi. 2014. ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (”Spatiotemporal
Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”).
Helsingfors universitet. Helsingfors.
Kallio, Petri. 2015. ”The Stratigraphy of the Germanic Loanwords in Finnic”. I: John Ole Askedal & Hans Frede Nielsen
(eds.), Early Germanic Languages in Contact, pp. 23-38. NOWELE Supplement Series 27.
Amsterdam – Philadelphia.
Minerva, Piha. 2020a. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective
Doctoral Dissertation, 99 pp. Åbo universitet. Åbo.
Ramqvist Per H. 2012. ”Norrländska samspel under järnåldern”. Människor i vikingatidens Mittnorden: Föredrag vid de
Mittnordiska Arkeologidagarna i Östersund 2010. Östersund.
Ramqvist, Per H. 2001. ”Utbytessystem under det första årtusendet e.Kr.: idéer utgående från tre mellannorrländska
älvar. I: Fornvännen 96, [1]-21. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_001
(samla.raa.se)
Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p.
367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań.
Zachrisson, Inger M. 2010. ”Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter”.
I: Samer som ”de andra”, samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten.
E. Mundal & H. Rydving red. Uppsala.
Zachhrisson, Inger M. 2007. ”Några sörsamiska kvinnor från forntid – de arkeologiska fynden berättar”.
Åarjelsaemieh / Samer i sør 9, s. 7–20. Snåsa.

NÄSTA GÅNG

NÄSTA ARTIKEL: Befästningsbyggandets oroliga, intensiva – och samhällsstärkande era ca 390- 440 AD.
—– Mer om järnet, sydursamisktalarna och järnets enorma betydelse under hela järnåldern och folkvandringstiden.
—– Nya modeller om hur våra förfäder intermixade och delade upp sig. Etnicitet och språk: alltid samma?
—– Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007)
—– [Om tiden och utrymmet medger: om ortnamn (toponymer) från järnåldern]
SAMT I SISTA DELEN (nästnästa artikel): EPILOG, vad hände med den protosamiska identiteten?


Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö

Av Peter Ericson 2021

Tureholm-skatten, folkvandringstid.
Sverige, Södermanland, Västerljung, Tureholms sätesgård.

Foto: Bálint Lászlo Tóth, 2014-12-30, SHMM. CC.

Prolog


Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 2010-talet har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd rådde praktiskt taget hela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s k Pax Romana 27 – 180 AD.
Till detta kom att du när som helst kunde bli tillfångatagen och sålunda förvandlas till träl.

Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar

KRIGENS, JÄRNETS, MÖTENAS – OCH DE LÅNGA VANDRINGARNAS TID ca 170 AD – 450 AD

En tid som ser slutet av det som alltså brukar refereras till som Pax Romana – en tid kanske inte så mycket av fred, men av romersk välmåga och expansion. In kommer en ny (proto-)europakarta, med bortflyktade kelter och ett av goter sönderslaget Skytien samt ett mångfacetterat Germanien som tar alltmer form, dock bestående av en mängd mer eller mindre disparata stammar.

För att förstå den medeltidiga järnåldern (eller sena förromerska järnåldern; begreppen är alltför lätta att snubbla på!) och folkvandringstiden bättre, måste vi hitta en mer internationell eller, om uttrycket tillåts i sammanhanget, pan-europeisk synvinkel. Vi har därför tittat på alla folken och deras runtomkring i en period som i sin helhet tveklöst präglas av omfattande, flertaliga folkomflyttningar, men också i enlighet därmed av etableringar och nyvunnen terräng. krigen känner vi till, men vet vi om vilka samarbeten som funnits? Europabegreppet är ungefär det moderna, till och med Ural och en kaukasisk gråzon.

Den gamla ”världskartan”, som fick ritas om i början av vår här behandlade period.



SPOTLIGHT PÅ PERIODEN CA 200 – 550 AD.
Vi tar alltså ett lite större internationellt grepp den här gången. För att förstå den här tiden behöver man ju också gå utanför den såväl i tid som i rum (vilken självklart gäller samtliga historiska epoker). Då jag har en svaghet för s k mentalitetshistoria, vill jag hävda att min egen förståelse för studiefälten ifråga ökar i direkt proportion med tilltagande informationsmängd (naturligtvis inom vissa rimliga gränser!). Och eftersom Ultima Thule, alltså Yttersta Norden, praktiskt taget var okänt för den dåtida världen, som i det här sammanhanget ofta brukar vara synonymt med Mare Nostrums, dvs medelhavsbornas hemmaplan, blir det en hel del att försöka fylla ut i och omkring det blurriga området som kan ha kallats saker som ”The North”. Där prisar vi arkeologin, vars arbeten vi levt tätt intill snudd på ”24/7” egentligen sedan gångna sommaren – men i allra högsta grad sedan i julas. Och i författarens fall har jag arbetat mycket nära och tätt ihop med arkeologer sedan 1990-talet. Men av respekt för dessa, har jag förut aldrig vågat mig på att klampa in på deras områden. Men nu är det alltså dags!

Mariedammbrakteaten med inskriptioner från äldre futharken.
En guldbrakteat med omtvistat ursprung; Närke eller Östergötland.
Foto: Uld Bruxe 1993, Statens Historiska Museum. Creative Commons 2.5.
http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=12970&page=2&in=1

Originalbildtext: Carole Raddato from FRANKFURT, Germany. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, Naples National Archaeological Museum. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, 1st century AD, Naples National Archaeological Museum. Creative Commons.

Tre-fyra-femhundra år av krig!

Med ett glupskt romersk imperium i fonden i åtskilliga århundraden torde folken i norr lärt sig att vara pragmatiska och försiktiga. Samtidigt kom makten att utgå ifrån krigsveteraner och härdade krigartyper som vistas nere i hetluften. I en sådan situation torde de sydursamisktalande migranterna ca 200-800 AD (Piha 2018, 2020, Heikkilä 2014), ha varit en dynamisk och gynnsam kraft vid sidan av till exempel trälar, skogsfolk och bönder.
Handelsnätverken över det bottniska innanhavet gick dels via Danmark, samt tillkom en kommersiellt stärkt Vistula-region i norra Polen; där balter, finsktalande (främst Finnic, dvs östersjöfinska) folk varav inte minst proto-ester och andra antingen substrat- eller proto-befolkningar till slaver och framförallt de starkare och i överhöghet positionerade visigoterna (mer nedan!), vilka under sena 100-, hela 200- och en väsentlig del av 300-talet AD gjorde anspråk dels på att ersätta Skytiens härskande dynastier, dels ha makten i en växande union av småriken från Svarta Havet och upp till Skåneländerna.
I den här situationen började det så småningom, först 170 och senare kring 370-380 AD, att bränna under fötterna på de folk som vistades i södra Finland. Ur-suomerna eller snarare urfinsktalarna spred sig i sinom tid rätt norrut, österut och västerut, medan sydursamerna tämligen omgående tycks ha börjat röra på sig västerut och nordursamerna likt ursuomerna norrut. Men i de här givna epokerna finner vi finnarnas eller finländarnas förmödrar och -fäder tämligen förhållandevis rotfasta. De hade etablerat ett till synes balanserat förhållande till goterna (- Inemot tusen lånord! Kallio 2015) och först och främst börjat utveckla jordbruket alltmer. Även om det slog fel, hade man börjat rota sig.
Beträffande frågan om sydursamisktalarnas förflyttande till dagens södra och mellersta Norrland i nuvarande Sverige kan man alltid diskutera antal migrationer och decennier samt årtal (liksom hur många flyttvågor), men principen står klar:
En migration 200 AD har Piha (2018, 2020a, 2020b) nu slagit fast, och det är vad vi har att rätta oss efter. En annan, senare, ca 800 AD, har Mikka Kalevi Hekkilä (2014) föreslagit – se citat härnedan, förvisso hämtat ur en passage dels i en tid senare än den vi behandlar, dels i en kontext där vi inte riktigt kan följa Heikkiläs tankegång fullt ut.
En tredje (under Attilas epok) postulerar vi i denna artikel.

Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59)

Heikkilä 2014: s 238

En något senare krigarhjälm funnen på Gotland:
Den gutiska Broe-hjälmen från vendeltida Gotland hittades ca år 1904.
Den användes egentligen i en senare tid (ca 600 AD?) än den vi dryftar nu, men vi tycker den är så vacker och speciell att den får illustrera hela artikelavsnittet och tjäna som slutpunkt för den epok som vi här avhandlat.

Mer information här: https://en.wikipedia.org/wiki/Broe_helmet

Situationen ca 170 – 390 AD i det som nu är norra halvan av Sverige med omnejd

Två vågor av sydursamisktalande migranter?


I det geografiska tomrummet mellan romerska bronser och nordligare asbestkeramik (förvisso också den med tidigare påtalad koppling till protosamisk kultur) kom således någon gång mellan 170 AD och 375 AD (Piha 2018, 2020) minst en migrationsvåg från sydöst och det sjödistrikt som idag heter Saimen (i äldre historien, ännu i medio 1800-tal, gick det under namnet Lapwesi), detta kan alltså ha skett i en eller flera omgångar. Vår uppfattning är att en första kontingent migranter kom, med stora jakt-/fiske-/ fångstfärdigheter, järnframställningsteknik och framåtanda runt år 190 AD. Det bör ha varit en heterogen och näringsdifferentierad skara, som inte behöver ha varit alltför stor. Kanske ett par hundra vuxna i den första omgången. Parallellt med dessa sydursamisktalares västerutrörelse, eventuellt bara aningen senare, anar vi även nordursamisktalares rörelser norrut. Sydursamisktalarna tros ha avskilt sig i sydväst och kan under en kortare övergångsperiod ha hållit till förslagsvis i Noux, dvs Nuoksi, det finländska nationalparksområde som bär ett samiskt namn (betyder svan. Nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ och skoltsamiskans njuhčč kan sedan jämföras med dagens sydsamiskas njoktje) – samt någon annan kortare tid vid kusten.
till de sydursamiska kontingenterna kom även de estniska stammarna i Darsgärde, Uppland (senast) i den senare delen av folkvandringstiden. Om detta har Björn Ambrosiani skrivit (mer i kommande artikelavsnitt); och vi själva har i tidigare artikelavsnitt beskrivit den etniska situationen i norr. Vi kommer även senare att återkomma dit.

Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar.
Tidigare språkvetare ända tillbaka till Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen med efterföljare som Kallio, Aikio, Heikkilä med flera har sedan byggt på den vedertagna uppfattningen om sydursamiskans och andra urformers ungefärliga väg, som alltså nu specificerats ytterligare.

OVAN: Noux eller Nuuksio nationalpark för ca ett år sedan – parken i Esbo kommuns nordligaste delar i landskapet Nyland.
Författaren med sambo njuter vår matsäck under en ansträngande med sympatisk vårvinterutflykt 2020. Foto: Simon Granroth.
Under undantagstillståndets (2020) första trevande vecka då man ej fick lämna landskapet Nyland,
besökte vi nationalparken Noux eller på finska Nuuksio), som bär ett i grunden samiskt namn,
Kan detta ha varit en anhalt för de sydursamisktalande stammar som enligt Piha (2018, 2020)

ska ha begett sig västerut ca 200 AD? Foto: Monika E Pensar.


Modell, hypotes 1: Av mycket att döma kan den första migrationsvågen ha tagit en nordligare rutt (än den andra vågen), sannolikt angörande kust eller fast mark vintertid i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland, kanske Singö/Gräsö-Forsmark-Österlövsta. Ser vi sedan på situationen tre generationer eller drygt ett sekel senare (ca 290-300 AD) har vi en etablerad järntillverkning och samarbete med lokal elit i Frösön. Tittar vi ytterligare tre generationer har vi ett etablerat Högom och ser vi totalt sju generationer från en första migration, har vi Högom som underkuvat Frösön och en redan nedåtgående (Ramqvist 2012, 2001) efterfrågan på det mellannorrländska järnet. Ty här har man redan (en tendens som kommer att förstärkas kraftigt under de två följande seklen, dvs 500- och 600-talen) lokal börjat inse stabiliteten i att jaga och leverera pälsverk snarare än järn. Således tar andra järnproducenter över de gamla handelsnätverken. Det är här vi menar att en andra våg av mycket skickliga järnproducenter då redan flyttat in till ”Sverige” från ”södra Finland”. Vilket som är hönan och ägget i den här processen är oklart – men någon slags kausalsamband finsn utan tvekan.

NOT: Noux är ett gammalt bynamn som tidigare stavats bland annat Noox (1540), Noosis (1541), Nooxby (1552) och Nowx (1556). Man antar att namnet härstammar från ett samiskt ord som betyder svan: nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ, skoltsamiskans njuhčč” (via Wikipedia)

Bild ur Bergstöl 2002 (”Creoles in Iron Age Norway”
Jostein Bergstøl. I: Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past)


En milt talat intensiv tid synes sedan kunna avläsas kring främst perioden ca 250 – 370 AD, innan en förmodad andra migrationsvåg (eller -rörelse) sätter in senast något decennium senare än det bortre datumet. Vi bör utgå ifrån att de gamla sydursamisktalarna intar en från finländska sjödistrikten välbekant handelsmediator-roll (mellan de järnproducerande utmarksbor som man själva lärt upp en gång i tiden), varpå de gamla ty språket sprids närmast omgående!). I de tidigare avsnitten har jag föreslagit en modell för språkbyten bland de kringliggande jakt- och fångstfolken. Detta handlar primärt om en fredlig process.

Redan efter ca 150 år ser myrjärnsproduktionen ut att börja avta (Ramqvist 2012, 2001) ; medan den då ökar lika snabbt i de södra distrikten av det vi numera kallar Norrland (dvs Gästrikland) samt i Dalarna och delar av Bergslagen.

Modell, hypotes 2: Vi tycker oss under studiens gång ha upptäckt att en andra migrationsvåg ca 380-390 AD föreligger från södra eller inre, ”finländska” insjödistriket – någorlunda jämnbördig med den tidigare vågen. Denna gång kommer man in något sydligare, kanske nedom och vid Norrtälje i Roslagen. och etablerar sig i Bergslagen, Siljansbygden, östra Dalarna, Ockelbo och sydvästra Gästrikland samt uppigenom i Hälsingland i en kil från sedermera Alfta och Voxna socknar. Möjligen också i västra Västmanland och östra Värmland. I bägge migrationsomgångarna tränger man en bit in i nuvarande Norge; men den distributionen är av allt att döma äldre och avser palaeo-europeisktalande befolkningen, som sydursamisktalarna i hög grad smälter samman med (se tidigare artikelavsnitt!).

Distribution av fångstmarksgravar. Ur Sakarias Lindgren. Masteruppsats 2019. Hel källförteckning i sista delen.

Kommunikation och språk i det folkvandringstida Högomriket

Frågan kommer att utredas vidare i hela artikelserien även om vi haft också lite andra fokus denna gång.

Huvudspråket var urgermanska, som börjat – kanske just här och i kontakterna med Helgös proto-svear, forngutnisktalarna och annorstädes folk – ta formen av fornnordiska eller till och med tidig fornsvenska. Men (och det här är ett mycket viktigt men!) dessa kretsar var också flerspråkiga. De hanterade ofta latin, gotiska, proto-germanska samt naturligtvis vid pass 300-400 AD: ursydsamiska. Sannolikt kunde en hel del av de kustboende och båtburna högomrikes”medborgarna” även hanka sig fram på den urfinska ***, som talades i det kvänska innanhavsriket (se bloggtext här aug 2020) alldeles strax norr om deras eget rike.

Järnets betydelse: bygger makt åt Högom, men också åt sydursamisktalarna

Sydursamerna kom med tidigare inlärd skicklighet i att tillverka järn, en konst som de kom att förhållandevis snabbt lära ut.

Järnets rikedom ca 300 – 400 AD, sedan sydnorrländsk, dala- (Järnbäraland) och bergslagsdominans bland järnleverans och sydligare handelsnätverk syns (parallellt växer ett nordligare sådant nätverk, kvänernas thalassokratiska (dvs – här – över Bottenviken och Kvarken), sig starkt och Högom mister sin betydelse, samtidigt som makten internt tycks hamna i Timrå och norra Skön). Högoms fall sker såväl gradvis som plötsligt: konjunkturerna talar allt mindre för rikets framtid, anfall sker från väster (Mjälleborgen i Frösön, rikets sannolikt västra utpost, brinner tre gånger) och öster. Det som såväl förefaller vara såsom är rikets stora styrka (och svaghet) – elitens krigserfarenheter och den därmed följande makten – samt benägenhet att delta i främmande makters krig kommer att bli fröet till dess undergång, ju mer anfallen tätnar österifrån och ju närmare hunnerna kommer från och med slutet av 300-talet AD.

OVAN: Platsen för Mjälleborgen, FMR Frösö 81:1. uppförd bra precis 300 AD på Frösön,
vad vi menar är Högomrikets västra utpost. Foto: Andreaze, Wikimedia Commons.

Ovan: Helgö var en enormt inflytelserik och betydelsefull plats i det dåtida Norden, med vilken det samtida Högom måste ha haft omfattande samarbeten och influerat varandra ömsesidigt. Helgö fanns redan 200 AD. Bägge platserna kan ses som de Korpelas (2013) handelsplatser mellan vilka endast lösa nätverk utgör de tidiga nationalstaterna eller dess embryon. Ett sine qua non (utan detta icke) för det Sverige som skulle komma, detta samarbete. På Helgö slogs enslags primitiva mynt, som användes i snart sagt hela Norden unde dels senare delen av den period vi här avhandlar, samt vidare under sen järnålder och fram till cendeltid. Efter 600-talet går aktiviteterna ner och Birka axlar småningom dess roll efter ett uppehåll på kanske ett sekel. Foto av Helgö kanal mot öst (Ekerö kommun): Holger Ellgaard 2008, Creative Commons.


Kartan avseende situationen AD 125 (Rom under Hadrianus) visar en hel del folkslag eller etniska grupper (ska ej förväxlas med vare sig språks talare eller med arkeologiska kulturer); av vilka vi bland annat kan nämna venderna (som delades vanligen upp i obotriterliutizerhevellerranerpomoranerkasjuber och sorber) samt de persienbaserade och utpräglat heterogena sarmaterna, vilka hade dominerat i Skytien men också fanns upp till Polen. Originalbildtext: ”User:Andrein – Own work. Map of the Roman Empire in 125 during the reign of emperor Hadrian. Projection Lambert azimuthal-equal area. Central latitude: 45° N, central longitude: 20° E. X, Y origin offset – 0 Datum: ETRS89 Sources The physical map was made using the following public domain sources: Topography: NASA Shuttle Radar Topography Mission (SRTM30) data Shoreline, lakes and rivers: derived from Natural Earth data Additional references for the map content: Tacitus, Germania (ca. 100) Ptolemy, Geographia (ca. 140) Atlante storico DeAgostini, Instituto Geografico DeAgostini, 1998. pg. 35-41. Historischer Weltatlas, Dr. Walter Leisering, Marix Verlag, 2011. pg. 26-27 Történelmi világatlasz, Cartographia Kiadó, 2005. pg. 20-21. The Penguin Historical Atlas of Ancient Rome by Christopher Scarre, Penguin Historical Atlases, 1995. pg. 81. Software used GIS: Open JUMP GIS (open source): http://www.openjump.org/ GRASS GIS (open source): http://grass.osgeo.org/ Graphics editors: Inkscape (open source): http://inkscape.org/ GIMP (open source): http://www.gimp.org/


Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form,
a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.

Årtal som kan vara bra att känna till


Några årtal att hålla reda på
(en mer deskriptiv version med källor kommer i ett av de kommande avsnitten!)
 27 BC – 180 AD
Pax Romana, den romerska freden
166 AD Pestepidemi, ev pandemi, rasade i Romarriket. Ingmar Stenroth Goternas historia (2015: s 66).
Vintern 169-170 AD Den germanska gruppen markomannerna härjar i Rom.
”100-talet” AD Visigoterna slår sönder Skytien, geterna (ej att förväxla med goterna) är med och förstör.
175-350 AD Handeln med Vistula vattensystem i Polen och trakten sydösterut därom tilltar i styrka. Inblandade här är bl a visigoterna (som dominerar på norra kontinenten och östra Östersjöområdet/Baltikum), sarmaterna som har en överordnad roll i söder och centrala delarna av forna Skytien samt (proto-)estniska stammar plus andra germanska och östersjöfinsktalande folk.
200-talet AD En förhållandevis stabil tid i vårt område, undantaget dess slut.
332 AD Fördrag mellan goter och romare, håller ej länge.
370-375* AD Hunnernas ankomst, inledningsperiod, respektive datum* för när ostrogoternas underkuvades för mångåriga härjningar.
376 Visigoternas, eventuellt proto-esternas, urfinnarnas samt möjligtvis också de ”finländska” urfinnarnas och eventuellt protosamernas konung Ermanaric avlider år 376 AD. Det här tillsammans med det direkt nedanstående, samt en dokumenterad. hungersnöd, kan ha påverkat skeendet för sydursamisktalarna i att ge sig av västerut.
376-382 AD Krig mellan goter och romare.
390-435 AD förmodad fortifikationsbyggarperiod (fornborgar) i hela Norden.
395 AD Romerska riket delas permanent i Östrom och Västrom efter Theodosius I:s död.
400-550 AD Högoms storhetstid.
432-ca 450 AD Hunnerna enas och erövrar sydöstra och centrala Europa under Attila.
451, 453 AD Hunnerna och ostrogoterna besegras 20 juni (J.B. Bury, andra historiker föreslår 20 sep) 451 AD i Slaget vid Katalauniska fälten, också kallat Slaget vid Châlons eller Slaget vid Maurica. År 453 dör Attila. Om slaget mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Katalauniska_f%C3%A4lten
476 AD Romarrikets sammanbrott AD. Vi kursiverar pga detta årtal brukar anser som allt mindre väsentligt.
535-536 AD Klimatavvikelsen infaller, får konsekvenser får årtionden framöver.
541(-750) AD Justinianska Pesten (andra pandemier torde ha förelegat men vi känner ej deras exakta dateringar)
Ca 540-560 AD Leväluhta gravfält (eller snarare offerkälla) i Österbotten används som mest.

1. Slaget vid Katalauniska fälten, 20 juni eller 20 sep 451 AD var ett avgörande slag mellan hunner med vasallfolk vs romare/ostrogoter.
Bildens bildtext: ”Battle of the Catalaunian plains, between Attila, Aetius, Meroveus and Theodoric I; from Jacob van Maerlant’s Spieghel Historiael (KB KA 20, fol. 146v)”. Framställd 1325-1335. Bilden finns på National Library of the Netherlands. Public Domain.
Del av den folkvandringstida Timboholmsskatten från utanför Skövde. SHM. Foto: Ulf Bruxe 1994. Creative Commons.


NÅGOT OM VISIGOTERNA (även kallade Thervings)
Visigoterna ska ha dominerat hela sydöstra och östra Östersjöområdet såväl som stora delar av norra och västra Svartahavskusten och nuvarande Ukraina – dvs vad som tidigare hade refererats till som statsbildningen Skytien (men som just goterna hade slagit sönder i samband med sin invasion ca 100 AD) – och även, förutom Baltikum, lagt under sig det nuvarande södra Finlands kuststräcka, enligt sägnen (Jerzy Strzelczyk 2013, Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos 68 (1980), 231–250] ). Det skulle också kunna förklara varför det finländska språket och att till och med de ursamiska formerna noterar ett inte alltför litet antal gotiska lånord: det här är vid tiden för finsk-samiska ”urhemmet” (otidsenligt och trubbigt uttryck, men vi tror att Läsaren förstår ungefär vad vi menar) runt vår tideräknings början.
Samtidigt som en bondekolonisation med en eller flera gotiska kopplingar syns etablera sig alltmer och allt längre upp utmed södra och mellersta Norrlandskusten under romersk järnålder eller kring 100-300 AD, har vi alltså i södra Finland en tänkbar och till och sannolik visigotisk överhöghet. En överhöghet som borde kunna pinpointas ungefär till 100 – 190 AD. Men några århundraden senare återfinns alltså visigoterna långt nere vid Medelhavet.

Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic and
even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.
Meanwhile, in
the period preceding the Hunnic invasion the Visigoths did not achieve anything
similar, and their political system congealed at the tribal level. During the whole
Dacian period they had no monarchy comparable to that of Ermanaric. Their
land, which they themselves called “Gutthiuda”, meaning both the people of the
(Visi-)Goths and the areas they inhabited, was divided into a number of small
tribes (called
phylai in Greek sources and maybe kuni by the Goths themselves),
which only united sometimes depending on the changing political circumstances.
(PE framhävning)
Strzelczyk 2013 [1980]

Avsnittet närmar sig sitt slut…

Bäste Läsare! Jag hoppas att Ditt intryck av denna artikel varit givande och att texten uppfattas som stringent och innehållet genomarbetat.
Mycket av det vi utrönt denna gång kommer att klarna ännu mer i kommande artikel.
Det var alltså allt för den här gången!


Peter Ericson
Helsingfors
1 mars 2021

Några källor

Bärande arbeten

Aikio, Ante. 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”. I: A Linguistic Map of Prehistoric Northern Europe.*
Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia = Mémoires de la
Société Finno-Ougrienne, 2012, nro 266. Helsingfors.
Aikio, Ante. 2004. ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, teoksessa Etymologie, Entlehnungen und
Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Société
Néophilologique de Helsinki, Helsingfors,
Bergstøl, Jostein. 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering
Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. November 2004
Theme Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge.
Ciesielska, Adriana. 2018. ”Germania in the 1st century AD”. Adam Mickiewicz University. Poznań.
Heikkilä, Mikko Kalevi. 2014. ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (”Spatiotemporal
Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”).
Helsingfors universitet. Helsingfors.
Kallio, Petri. 2015. ”The Stratigraphy of the Germanic Loanwords in Finnic”. I: John Ole Askedal & Hans Frede Nielsen
(eds.), Early Germanic Languages in Contact, pp. 23-38. NOWELE Supplement Series 27.
Amsterdam – Philadelphia.
Minerva, Piha. 2020a. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective
Doctoral Dissertation, 99 pp. Åbo universitet. Åbo.
Ramqvist Per H. 2012. ”Norrländska samspel under järnåldern”. Människor i vikingatidens Mittnorden: Föredrag vid de
Mittnordiska Arkeologidagarna i Östersund 2010. Östersund.
Ramqvist, Per H. 2001. ”Utbytessystem under det första årtusendet e.Kr.: idéer utgående från tre mellannorrländska
älvar. I: Fornvännen 96, [1]-21. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_001
(samla.raa.se)
Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p.
367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań.
Zachrisson, Inger M. 2010. ”Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter”.
I: Samer som ”de andra”, samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten.
E. Mundal & H. Rydving red. Uppsala.
Zachhrisson, Inger M. 2007. ”Några sörsamiska kvinnor från forntid – de arkeologiska fynden berättar”.
Åarjelsaemieh / Samer i sør 9, s. 7–20. Snåsa.


NÄSTA GÅNG

NÄSTA ARTIKEL: Befästningsbyggandets oroliga, intensiva – och samhällsstärkande era ca 390- 440 AD.
—– Mer om järnet, sydursamisktalarna och järnets enorma betydelse under hela järnåldern och folkvandringstiden.
—– Nya modeller om hur våra förfäder intermixade och delade upp sig. Etnicitet och språk: alltid samma?
—– Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007)
—– [Om tiden och utrymmet medger: om ortnamn (toponymer) från järnåldern]
SAMT I SISTA DELEN (nästnästa artikel): EPILOG, vad hände med den protosamiska identiteten?



Klassiskt brottmål med sydlig same (”Per Lapp”) som svarande i Bollnäs, Hälsingland, anno 1635

Per Lapp råkade illa ut efter denna händelse 2 okt, noterad av undertecknad tidigt på Landsarkivet i Härnösand (numera RA, Riksarkivet Härnösand).
Platsen är oklar: Veckebo i Färila hade tett sig rimligt, men Växbo närmare Bollnäs vore rimligare ändå.
Men frågan om pass är det som väcker mest funderingar: vid vilken gräns då?
Och Sifrid verkar inte ha gjort någonting fel här, enligt beskrivningen?
Fallet är mig veterligen inte uppföljt.

Peter Ericson 25 februari 2021

”hvilket de på sitt språk kalla att tre gånger skifta horizont” (Ziegler 1532)

Ur Zieglers S C H O N D I A via Hildebrand 1878

LAPPLAND

har fått sitt namn efter folket, som bor der. Tyskarne kalla Lappar
dem som tala och handla sådant som icke passar för de närvarande
förhållandena, d. v. s. sådana som Romarne kalla inepti.** Lapparne
äro af medelmåttig storlek och så rörlig kropp, att de omgjordade
med koger och båge hoppa i en båge af en alns diameter. De
kämpa till fots beväpnade med bågar, ungefär som Tartarerne.
Från gossåren öfva de sig i skjutning med båge, och såsom fordom hos
Balearerne**, sä ge i våra dagar Lapparne icke mat ât en gosse
förr än hans pil träffat målet. Deras kläder äro åtsittande och
af-passade efter hela kroppen, så att de icke äro hinderliga.

Vintertiden bära de hela hudar af själar eller björnar, konstfärdigt
tillverkade. Hudarna äro tillknutna öfver hufvudet, så att bara ögonen
synas, och är hela kroppen skyld eller liksom insydd i en säck,
blott med den skilnad att kläderna afpassade efter lemmame äro
be-qväma och icke en pina. Förmodligen är det denna drägt som gifvit
upphof till berättelsen, att Lapparne hafva liksom djuren en luden
kropp, hvilket en del berätta af okunnighet, andre af begär att
öfverdrifva hvad do erfarit i aflägsna land. På detta sätt skyddade
genom sin konstfärdighet och idoghet fördraga Lapparne i det fria
vintern, nordanvinden och all klimatets oblidhet. Hus hafva de icke,
utan ett slags tält och byta ofta om bostäder.

De äro nomader, sysselsätta sig mycket med jagt, och villebråd finnes i sådan
myckenhet, att det träffas öfverallt. En qvinna får ej gå ut ur tälte
genom samma dörr, genom hvilken mannen den dagen gått på jagt.
Ej heller får hon med handen vidröra jagtbytet, utan mannen räcker
henne på ett spett hennes andel af köttet. Åkerbruk idka de icke.
Ormar finnas icke i deras land, deremot stora och stickande myggor.
Fisk fångas i stor vmnighet och häraf lefva do såsom Iktyofageme
i Etiopien och såsom dessa af alltför stor hetta, så koka och
pulvrisera Lapparne fisken för köldens skuld. Så mycket hafva de dock
qvar af sin fångst, att de förvara en hel mängd och föra den
till grannlanden, till Norrbotten och Hvita Ryssland. De hafva
fartyg, i hvilka do olika delarne ej sammanhållas af spikar, utan af
senor och vidjor. På dessa färdas de utför de snabba elfvarne i
Lapplands bergstrakter, om sommaren nakne, för att i händelse af
fara kunna rädda sig genom simning och ur skeppsbrottet frälsa
sina varor. Några idka handverk och brodera så det är en lust
och bereda kläder med inväfdt guld och silfver.** De som
uppfunnit något till slöjdens främjande eller som upptagit något som
man fått från utlandet, åtnjuta allmän heder; de begåfvas nämligen
med en klädnad, i hvilken är inväfd ett bevis på deras konst, och
detta bevaras i familjen till ett vitnesbörd för framtiden. Farkoster,
kärl och alla husgeråd arbeta de bra och utföra till grannarno.
De drifva handel medelst byte och penningar, blott med ömsesidigt
samtycke och utan samtal, icke på grund af någon klen begåfning
eller ohyfsade seder, utan omedan de hafva ett eget språk, som
gran-narne icke förstå. Lapparne äro ett kraftigt folk, voro länge fria,
ehuru de anföllos af Norrmännen; slutligen underkastade de sig
Sverige och består deras skatt i dyrbart pelsverk. De välja på egen
hand en höfding, som de kalla konung, men svenske konungen ger
honom makt att styra. Han bär röda kläder, konungadömets
insignier. Lapparne komma till Sverige för att få dom i tvifvelaktiga
mål. Under resor gå de aldrig in i ett härbergo eller under tak, utan
tillbringa nätterna i det fria. Hästar hafva de icke, men i stället
tämja de ett vilddjur som de kalla ren, stort som en mulåsna, med
hårbeklädnad som liknar åsnans, två klöfvar och greniga horn
som hjortens, men lägre och med färre grenar.

Renen bär icke en ryttare på ryggen, men spännes för ett åkdon och
tillryggalägger på tjugofyra timmar en väglängd af 150,000 steg eller 30
schoener, hvilket de på sitt språk kalla att tre gånger skifta
horizont, d. v. s. tre gånger nå målet som de på långt håll sett stå
ytterst, hvilket är ett säkert vitnesbörd såväl om stor snabbhet som
om stora krafter hos djuret, som kan löpa en så lång sträcka, ehuru
det någon gång betar. Denna omständighet torde äfven äldre
författare hafva känt, ehuru genom ett dunkelt och osäkert rykte; de säga
nämligen att en del Skyter rida på hjortar. Den kristna religionen
hylla de icke, ej heller fly de den liksom eggade af ett judiskt hat
emot den; do erkänna den för att åtnjuta ynnest af de konungar, under
hvilka de lefva. Att icke flere äro kristne, är till en del de andliges
skuld, som antingen uppgifvit omsorgen om att undervisa folket eller
låtit Kristi tro, som der begynte växta till, åter blifva föraktlig, i det
de under sådan förevändning ville på folket lägga äfven sina skatter,
hvilket var lika odrägligt här som i hela kristenheten, hvarest det
ofta framkallat de häftigaste affall.”

Jag har hört biskop Johannes från Götaland säga:
»Oss som förestå Uppsala stift och inom detsamma
hafva en stor del af detta folk, höfves det icke att tala mycket om
vår vaksamhet som herdar, men vi hålla oss ytterst rena från den
skändliga snikenhet, som gör religionen till en förvärfskälla,
hvar-igenom vi icke gifva någon orsak åt detta folk att genom vårt
syndiga förvållande vara kristendomen obenäget.» Så förhåller det sig
med religionen hos Lapparne, men de äro för egen del och genom
arf från förfäderne afgudadyrkare, och efter det lefvande väsen som
på morgonen möter en utgående dömer han om dagens tilldragelser
och dyrkar det för dagen. Stenstoder uppresta på bergen hafva de
ock till gudar, do ingå äktenskap, söka järtecken med eld ock
flinta, hvilket bättre än allt annat motsvarar det äkta ståndets
mysterium och är upptaget med så mycken eftertanke som om det vore
kommet från Grekland, i det man föredrager elden, hvilket för öfrigt
äfven Romarne gjort. Med skäl må man derföre prisa dem,
eftersom de gjort något som påminner om det förnämsta folk i verlden.
Men det är vida mer att prisa att de föredraga flintan, dels emedan
det är ett hushällsrön, dels emedan det har en större betydelse i
enlighet med denna ceremoni, ty såsom flintan har i sig elden, som
genom slaget framlockas, så ligger hos båda könen lifvet, som
omsider genom ömsesidig förening bringas i dagen som ett lefvande
foster.

DE GÖRA OCK AF BLY FINGERLÅNGA TROLLSKOTT, HVILKA DE
AF-SKJUTA PÅ HUR LÅNGT HÅLL SOM HELST MOT DEM PÅ HVILKA DE VILJA HÄMNAS.

DEN TRÄFFADE FÅR EN SVÅR BULNAD PÅ BENET ELLER ARMEN OCH DÖR INOM TRE DAGAR AF HÄFTIG VÄRK.



Dessutom äro de mycket verksamme besvärjare. De knyta
på en rem tre knutar; när de lösa en, framkalla de dräglig vind,
lösa de äfven den andra, blir vinden häftigare, löses äfven den tredje,
framkalla de en verklig storm, alldeles som de gamle framkallade
blixtar. Denna konst använda de efter behag mot sjömännen ;
allteftersom de vilja gynna dem eller icke, hejda eller uppröra do flod
och haf. De göra ock af bly fingerlånga trollskott, hvilka de
af-skjuta på hur långt håll som helst mot dem på hvilka de vilja
hämnas. Den träffade får en svår bulnad på benet eller armen och
dör inom tre dagar af häftig värk. Solen går ned i dessa trakter
och då råder en oafbruten natt genom nästan tre vintermånader,
under hvilka de icke hafva något annat ljus än skymning, som väl
är klar, ungefär som månsken, men varar blott helt få timmar.
Den dag då solen återvänder på himlen fira de en fest mod stor
glädje.46 Sådan sed har detta folk, som ingalunda är så ohyfsadt
och tokigt, som Lappnamnet synes innebära. Men fordom, när de
lefde för sig och icke hade handelsförbindelser med grannarne och
icke kändo sina tillgångar, hade de ingen aning om det pris som
deras pelsverk betingar i vår vorld och bytte bort en stor mängd
deraf för obetydligheter. Det torde vara denna enfald, som gifvit
anledning till Lapparnes namn.

LAPPLAND, Skondiens nordligaste kända del, stöter intill en
för oss okänd verld, men begränsas för öfrigt af ytterhafvet enligt
följande beskrifning: .

Från detta haf utföra Lapparne en stor myckenhet fiskar
till grannlanden, Norrbotten och Hvita Ryssland, hvaraf man kan

2

Kust till
Kust till
Vidare till.

70°

80°

90°

72°

70°

70°

19

draga den slutsatsen att hafvet â båda sidor utsträotes mot norr.
Åt vester, går gränsen innerst i viken vid

Vardehus fästning under…………………… 54° 70° 30’

I söder gar gränsen härifrån efter en linie
ända till ………. …………………….. 90° 69°

Ur Norge:

Beskrifning af västkustens norddel:

Vardehus d. v. s. vakthus 54° 70° 30’
Ett starkt fäste till skydd för Lapparne.

(Framhävningar av PE)

Wolf Huber porträtterade bayraren Jacob Ziegler.

TEXTEN UR

Band I. 1878. Nr 2.

Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien
från år 1532.

Utgifvet af HANS HILDEBRAND.

Föredraget i Sällskapets allmänna sammankomst den 10 mars 1878.

I: SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR ANTROPOLOGI OCH GEOGRAFI.
GEOGRAFISKA SEKTIONENS TIDSKRIFT.
Société Suédoise d’Anthropologie et de Géographie. Journal de la Section anthropologique.

Talade Högomsmannens ätt sydursamiska? Del 2 av 5. Hövdingamakt, skogsfolk, järnsamer. En modell för sydursamisk migration! P. Ericson 2021

Vi vill i detta avsnitt hävda att Högomsriket (dvs Ramqvists Mellannorrland) med tiden kom att få en större utsträckning än man vanligtvis föreställer sig, och att de grupper av jägare, fiskare och järnproducenter och – nota bene – bönder som talade sydursamiska (på samma sätt som de urnordisk/proto-skandinavisktalande bönderna och de kvarvarande palaeo-europeisktalande fångsfolken i Medelpad med omnejd) ungefär samtidigt med språkbytesprocessen torde självvalt börjat betala tribut eller skatt till hövdingarna i Högom för att denna elit med sin förmodat kraftfulla och internationellt erfarna och av krigsveteraner bestående här skulle kunna försvara dessa remota centra och utposter vid fientliga anfall. Ett sådant system var en sine qua non garant för hövdingarna att säkra järn- och pälsleveranserna.

OVAN OCH NEDAN: Högomshövdingens sista vila. Foton lånade från Linda Wåhlanders ”forntidsblogg”: Illustration Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. (Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall.) Bild från Illustratörscentrum.
NEDAN: Högom. Jan Norrman, Kulturmiljöbild ca 1988-89.

Illustratören och arkeologen Mats Vänehems webbsida:


Mer om hövdingaättens textilier: Linda Wåhlanders blogg Linda Wåhlander – med forntiden runt knuten https://linda.forntida.se/?p=14365

Högoms skola 1970. Bild: Sundsvalls Museum via Digitalt Museum Foto:
Bo Schilling, Norrlandsbild. Detta (intill) var författarens lågstadieskola.
I fonden till vänster skymtar de folkvandringstida högarna.

På samma sätt torde samtida handelsstationer ha införlivats i Högomsriket, som alltså ha omfattat praktiskt taget allt land mellan Moälven (Gene) och Söderhamn med Ljusnan. Detta rike ser ut att även ha omfattat närmast hela dagens Jämtlands län. Det bör möjligen inte ens uteslutas att Dalarna Ovansiljan från Ore och västerut kan ha lytt under Högom, möjligen skulle till och med hela Dalarna (eller mera tidsenligt: Järnbäraland) en gång i tiden kan ha ingått i ett folkvandringstida Högom storrike.
Relationen mellan folklanden Alir och Sunded å ena sidan och Högom centralmakt å den andra är dock något outredd. Uppåt Ångermanälven fanns några betydande stormannagårdar, inte minst vid Holm i Överlännäs sn. Trafiken på Ångermanälven torde tidtals ha varit lite av allemansrättsbaserad, vilket dessvärre också kom att innebära (sannolikt ideliga) fientliga attacker, vilket vi avläser i fornborgar och vårdkasberg. Handelsstationer kom att byggas upp på Långön i Hoting (Ströms sn); men detta sker främst efter (nämligen sen järnålder eller vendeltid) den tid vi här mest intresserad oss för – folkvandringstiden.

Ovan och nedan: Bilder från Högoms gravfält via sidan https://utflykter.weebly.com/houmlgom.html


Något om själva Högom, vi påminner; Högoms gravfält är ett gravfält i HögomSundsvall (forna Selånger socken), som mäter 315×190 m och sträcker sig i nordväst- sydostlig riktning och delvis sönderbyggts. Det består av 10 synliga gravhögar från folkvandringstid, men ursprungligen bestod det av minst 17 gravanläggningar. Fyra högar är närmare 40 meter i diameter och höjden är mellan 4 och 5 meter. Övriga högar är mindre, mellan 5 och 15 meter vida och med höjden 0,3–2 meter. De mindre högarna har anlagts först och storhögarna troligen i ordningen 4, 3, 2 och 1. Via Wikipedia.

Högom i den modernare historien
Som påtalades i förra artikeln (del 1:5) har praktiskt taget alla äldre sundsvallsbor (45+ ?) upplevt det vanligtvis som skrämmande eller obehagligt uppfattade högomsmannenrummet (eller hövdingarummet) i Sundsvalls gamla museum. Sådana upplevelser hör mer eller mindre till vårt ”DNA”. Någon som kan vara lite mer lokal- och regionalspecifikt kan vara känslan av att ha vuxit upp helt intill Högoms gravfält. Vi som tillbragte en stor del av barndomens helger och sommardagar springande upp och ned för kullarna, spelandes fotboll eller spenderandes rasterna därvid vid – Högoms skola. En annan, helt angränsande fråga är den om miljonprogrammet Granlo – detta på intet sätt unika projekt men absolut omfattande för att ha ägt rum på norrländsk mark. En slags vision om folkhem och jämlikhet (dess mindre det sista, då de sociala skiktningarna blev minst lika tydliga som på 400-talet AD), ett där tryggheten för de små invånarna – barna – präglades av bilfrihet, gång- och cykelvägar och stora ytor där vi 1960-talistbarn kunde röra oss ostörda men samtidigt sedda från hyres- eller bostadsrättslägenheternas fönster. Dagis, parklek och säkra skolvägar. Undertecknad flyttade dit som tvååring och bytte till daghemmet där som fyraåring. Att vi sedan i åttaårsåldern sökte oss ut och byggde kojor i skogen och cyklade 55 km länge E4 och andra äventyrliga vägar är kanske bara en annan sida av samma mynt.

Hur och varför fick man bygga ett gigantiskt miljonprogramområde mitt på tingsplatsen?
Men sedan kvarstår alltså denna fråga. Och där får man börja med att ställa sig frågan hur det kom sig att man kunde få bygga villa- och radhusområden allra närmast Högoms gravfält, redan år efter andra världskrigen? En del svar infinner sig direkt: tomtmarken under 1940-talets lågkonjunkturår torde ha varit enastående eftertraktad: en trots stadsnärheten lantlig och idyllisk miljö. Dels hade man långtifrån klart för sig hela bilden kring denna pärla bland norrländska kulturmiljöer. Utgrävningarna inleddes 1949-51 och fortgick sedan praktiskt taget oavbrutet i drygt ett decennium; senare åter i omgångar tiill 1984. Dagmar Selling och Sverker Jansson var de första grävledarna, till storhög no 2. Storhög no 1 är ännu outgrävd, och ska markera slutpukten på epoken och var från 5600-talet AD. Olika grävningsledare vidtog (bl a Björn Ambrosiani, känd inte minst från Birka- och Helgö-undersökningarna) sedan 1954-1960 (mer om detaljer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt). Det kom sedan att vara förhållandevis tyst om Högom i ca ett par decennier tills dess att professor (numera emeritus) Per H Ramqvist ånyo med full kraft skakade liv i frågan och satte in Högom i en internationell och fennoskandisk kontext. Vi rekommenderar det mesta Ramqvist publicerat, och avser att i fjärde delen av denna artikelserie summera en del av hans arbeten punktvis.

Högom. Foto: Norrlandsbild ca 1949-50 inför första utgrävningarna på Högom.
Mer: https://digitaltmuseum.org/021017510820/en-grupp-man-star-vid-gravfaltet-i-hogom-nast-langst-till-hoger-pa-forsta
Snudsvalls Museum via Digitals Museum.


I grunden torde bygglovet ha berott på att kunskapen dåmera saknades om Högoms framskjutna roll i ett folkvandringstida proto-Sverige. Sedan kan man naturligtvis allmänt inte direkt påstå att kulturarvet vördades i någon större omfattning i det efterkrigstida folkhemssverige.

Återställningsarbete och Högom/Granlos fortsatta framtid
Man hade redan under perioden 1947-49 iordningställt en handlingsplan som i allt väsentligt genomfördes för att återställa kulturmiljöerna (eller som det kallades då: fornminnesområdet)

Arbeten i samband med Högomutgrävningarna. Foto: Gunnar Westerlind, Norrlandsbild 1960.
Sundsvalls Museum – Digitalt Museum.


OVAN OCH NEDAN: Författaren med sambo Monika på exkursion i Gulldynt, Vörå socken i Österbotten juli månad 2020.
Om Gulldynt och kvänska innanhavsriket – se nedan. Foto: Monika E. Pensar.
Gulldynt i Vörå är en annan folkvandringstida plats. Dess relation till Högomsriket är ännu i nulägetokänd, mern de torde i allra högsta grad ha känt till varandra som mer eller mindre närmsta grannar. Vörå och Kyrodalen också i allra högsta grad en samlingsplats för makt och internationellt utbyte. Foto: författaren sommaren 2020.

VAD VAR HÖGOM?

Vad var Högom? Om ett väletablerat samlingsrike i ett välorganiserat embryonalt småkunga-samlingsrike i Mellannorrland.


Ånyo en påminnelse:

Storhög nummer två, hövdingagraven, grävdes ut 1949–1951. [ —] Högen visade sig innehålla ett tre meter högt stenröse, 19 meter i diameter med en rest sten på toppen, en manlig symbol. Under röset låg en kammargrav med måtten 5×2 meter. En uppskattning säger att det tagit 80 personer två månader att bygga gravhögen. Tyngden av sten och jord hade pressat ihop hela kammarkonstruktionen av trä till ett på många ställen inte mer än decimetertjockt lager. Kammaren kunde därför inte undersökas på plats, utan göts in i gips och det omkring nio ton tunga paketet fraktades till Stockholm för undersökning inomhus. Vid röntgen av innehållet avslöjades oväntat en av de innehållsrikaste folkvandringstida gravkamrarna i Europa.

Den döde, känd som Högomsmannen, hade lagts på björnskinn och graven innehöll såväl vapen som hästutrustning, redskap, personlig utrustning, klädedräkt, fat, tallrikar och olika kärl. Ofta var föremålen i dubbel uppsättning, två kammar, två saxar, två glas etc. Många föremål var importerade från Europa och västra Skandinavien. Graven kallades hövdingagrav av utgrävarna på grund av det ovanligt rika innehållet och gravhögens storlek. En utgrävning 1984 i en outgrävd del av högen gav vid handen att det under denna ligger rester av flera husgrunder. Högen dateras till omkring år 500 (Wikipedia igen. Källa där: Per H Ramqvist: Högom. 1990).

Så.
Det här Högomsriket hade existerat sedan 400 AD; men det är mera osäkert hur mäktigt det var under de allra första decennierna av dess existens. Men mycket talar för ett handelsnätverk med en redan då väl utvecklad järnframställningskunskap tillika å ömse håll skickliga handelsfärdigheter och (sannolikt av de sydursamisktalande migranterna) ett tidigt välutvecklat logistiskt system. Kanske med vintertida rentransporter vintertid; men det låter vi hittills vara osagt.


VILKA VAR SKOGSFOLKET?

Järnsamerna” – en del av skogsfolket?
Och vilket var skogsfolket?

Och vilket var skogsfolket? Det vi menar är att detta i hög grad bestod av sydursamisktalande människor i s k fångst- eller skogsmarken. Förmågan och kunskapen att skapa järn från myrmalm hade man tagit med redan från tiden i det sam-östersjöfinska ”urhemmet” (förvisso en mycket tveksam term!). Kulturgeografiskt befinner vi oss i en glipa mellan asbetskeramiken och romerska bronserna – ett utrymme som tämligen bergsäkert fylldes av sydursamisktalande, dels migranter, dels stammar med de nyssnämnda nyliga allierade, grupper som snart skulle komma att byta språk (Karta nedan från Bergstøl: ”Creoles in Iron Age Norway” 2004).

Kjell-Åke Aronsson upptäckte under sin tid som länsantikvarie i Jämtland järnframställningsplatser som kunde kopplas till samisk eller proto-samisk verksamhet, huvudsakligen från 700-talet AD/e.Kr. Vid senare undersökningar har man upptäckt att sådan verksamhet indikerades redan ca 400 AD/e.Kr.

Asbestkeramik kontra romerska bronser. Den uppmärksamma läsaren ser ”glipan” i ”vårt” område.
Ur Jostein Bergstøl 2004.


NEDAN: En modell för sydursamisk migration!

En kronologisk historiografisk modell över Mittnordens etno- och språkhistoria första årtusendet AD
Baserad på Heikkilä, Ambrosiani, Piha, A. Aikio, Ramqvist


185 – 215 AD: Sydursamisktalarna breder ut sig geografiskt i området mellan Bergslagen och norra Jämtland. Nya tillskott kommer under de närmast följande århundraden; och periodvis i betydande mängder, ända fram till ca 650 AD (Heikkilä 2014, Piha 2020). Man förenar sig med fångstmarksfolken.
I ett av de kommande artikelavsnitten tittar vi lite mer i detalj hur processerna kring utbredningen kan ha gått till.
Sydursjösamer torde vara den tidigast urskiljbara gruppen (ca 220 – 240 AD)
Tills vidare ( till ca 450) dominerar dock ett palaeo-europeiskt substratspråk.
160 – 500 AD tidig urnordiska talas. Huvudsakligen söder om 60:e breddgraden.
225 – 400 AD Sydursamiskan tar lingvistiskt gradvis över ”sina områden” efter ungefär fyra-fem generationer.
300 – 550 AD Epoken Mjälleborg på Frösön
380 – 450 AD Ytterligare vågor av sydursamisktalare inträder från finländska hållet.
400 – 500 AD Ursamiska proto-varietet/-er blir snabbt (de) allom dominerande handelsspråk/-en över Kvarken.
Den här processen har inletts redan 200 AD när stammar börjar lämna sina senaste kärnområden i Insjöfinland.
400– 550 AD Högoms flerrikeskungadöme byggs upp, och kollapsar. Allianser med sydursamisktalarna med lokala och regionala stödjepunkter (utvecklar i kommande artikeldelar).
450 AD Hunnerna har trängt fram till södra och sydöstra östersjöstränderna. Eventuellt är även herulerna en maktfaktor; det har talats om huruvida hövdingaätten i Högom skulle ha krigserfarenheter därifrån, eventuellt till och med ha en herulisk härkomst. Elitallianser med ostgotiska eller ostgermanska folken t ex i nuvarande Ungern förekom (t ex med gepiderna på 300-talet AD, dit en skandinavisk kvinna gifte sig sannolikt i folkvandringstidens allra första år, dvs på 370-talet AD, Källa: Linda Wåhlanders blogg linda.forntida.se).
Vi försöker i kommande avsnitt något utreda herulernas samtida betydelse.
450 – 650 AD Storhetstiden i Gulldynt, Österbotten: ”kvänska (innanhavs-)riket” kan antagas ha upprättas.
450 – 525 AD Palaeoeuropeiskan dör ut i Norrland
325 – 775 AD ca Ursydsamiskan dominerar i södra och mellersta Norrland samt i Dalarna och stora delar av Bergslagen,
400 – 480 AD ca Järntillverkningen kommer igång än intensivare, och boostar Högoms elits rikedomar mer och mer.
Samtidigt stärks pälshandeln, men dess produktion och jakten förskjuts till fjällen (”Stallotomter”) därför att så gott som alla de gamla fångsgropssystemen används som blästergropar vid en alltmer intensifierad mycket välorganiserad myr- och järnmalmstillverkning, som sydursamisktalarna hade med sig från början (Bergstøl 2004). Dito period: Kristendom introduceras redan i Skandinavien!
Ca 400 – 550 AD Sydursamisktalarna breder ut sig såväl personellt som språkutbredningsmässigt vidare geografiskt i området som sedermera kommer att kallas Ångermanna lappmark och inemot Västerbotten. Umesamiskan skapas via en språkform som kanske kunde kallas proto-umesamiskan.
535 – 536 AD ca Epidemier, och Leväluhta antagna offerplats.
550 – 560 AD ca Ytterligare vågor av sydursamisktalare som migrerar över Bottenhavet.
600 AD ca Utpräglad fyndtomhet i Norrland. Stora samhälleliga omvälvningar.

Indikerande insjögravar?
Viktiga folkvandringstida kulturmiljöer av typen insjö- eller fångstmarkgravar bör kunna ge en skaplig indikation på hur de järnproducerande sydursamisktalarna etablerade sig i s k ”Mellansverige” och södra samt mellersta Norrland.

Kontaktytor, tribut
Vi ser Högomriket som mer omfattande än vad man vanligtvis föreställer sig, på så sätt att sydursamisktalande och andra insjögravfolk/skogsfolks bebyggelsecentra lätt kunde råka ut för fientliga anfall, varför tribut bör ha givits till Högoms här för att försvara inte minst skogsfolkens järnhantering. Detta kan ha inneburit att deras trakter gradvis kom att övergå inom Högomrikets immateriella (?) eller åtminstone förmodat icke monumentala yttre gränser. Sunded skulle ”inrikes” förvisso ha kunnat utfört sådana tjänster också, i ett lite mer raffinerat utbytessystem.

Platser – några exempel (platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns)
Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD
Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD
Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD
Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD
Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD
Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD
Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD
Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar:
Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD
Rödö 2. 264/470/640 AD
Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007)
Revsund sn 400 – 550 AD

De jämtländska insjögravarna liksom de närmare belägna inom Gävleborgs län, inom Medelpad och enstaka liknande eller på annat sätt relevanta fynd i Ångermanland samt eventuellt annat i sydligaste Lappland kommer att tas upp till behandling i någon av de kommande artiklarna. Mjälleborgen är lite för samtida med händelserna i söder för att det ska kunna avfärdas att dess byggande har samband med sydursamernas migration.

Insjögravar i Norge.
Mönstret med insjögravar fortsätter in i Norge, främst i Hedmark och Oppland.
Detta kommer vi ej att ha möjlighet att arbeta vidare med i den här artikelserien; men hoppas kunna få återkomma till denna mycket spännande problematik i andra sammanhang!

Bilden: Hedmark och Oppland fylken. Via NRK.



Tidiga lånord till sydursamiskan
Exempel på tidiga lånord från urnordiska och proto-skandinaviska och des datering, via Piha (2020)

Saajve 200-600 AD = Helig, kopplas till fångstmarksgravar.
Aajmoe 200- AD = andra världen, andra sidan (egentligen ”de dödas kungarike”)
Aassjoe (osäker datering) = ässja
Aernie (osäker datering) = härd. Via urnordiskan
Jaemedh (200- AD) är ett urfinsk arvord som betyder ”att dö”. Det avviker från det uralistiska mönstret.
Heikkilä (2014) har med hjälp av ett ord vid yttersta sydvästra finländska kusten fastslagit att (sydur- *) samerna (* Utgår vi från, analogt med Piha 2020) ännu bebodde trakten kring nuvarande Nystad ännu 650 AD.

Odaterade lånord
Bïerne, beere = björn från protoskandinaviska bernu.
Duvrie = björn från Urgermanska deuza, jfr fornnordiska dýr.
Härutöver kan nämna öarna benömnda Sållen, Sollen, ett fornbaltiskt ord som sydursamisktalarna av allt att döma hade med sig och avsatte på Dalarnas öar samt i Amungen och på andra håll i södra Norrland och Svealand.

Religiösa företeelser och kosmologi
Det finns stor anledning att antaga, att en hel del av skogsfolken tillika de ”ursprungliga” sydursamisktalarna kom att anamma Högomsrikets dominerande religion, asatron. Uttrymmet och tiden medger blott ett par exempel på etymologiska beröringspunkter, även här via lånord:

Bïegkeolmaj (äldre ortografi?) = Vindmannen, en gudom
Maanoe = måne, via proto-skandinaviska (PS)
Raavke = uppenbarelse, spöke (jfr PS drauga, draugaR)
Bissie = helig ev. via protogermanska wixa (kan också ha vesturalisk anknytning)

Naturligtvis är det oerhört intressant att försöka följa en tes om assimilation och ackulturering såpass tidigt i historien. Vår utgångspunkt för det här arbetet är ju just att samer och protosamer levt under, i och intill en mängd olika statsbildningar (samt embryonala stater) i tidigare historiska och förhistoriska epoker, i sin tur en följd av vårt projekt Bottniska samer.

Vi hoppas få möjlighet att diskutera dessa senare aspekter vidare framöver. Fortsättning följer!

Peter Ericson, Helsingfors 31 januari 2021

NEDAN: (Tidiga) 500-talets (AD) småkungariken.

Schematisk karta över minst tretton möjliga ”småkungariken” i 500-talets Norden,
identifierade utifrån geografisk täthet av högstatusfynd.
Leos vän – Eget arbete. Wikimedia Creative Commons,.
Schematic map showing separate Nordic regions of central settlements during the Migration Period (c. 400-600 AD), interpreted as at least 13 possible petty kingdoms. Based on analyses of ancient finding concentrations, made by Umeå University.
Map based on: http://www.umu.se/archaeology/publikation/ae/hogom.html (archived link: https://web.archive.org/web/20050415210943/http://www.umu.se/archaeology/publikation/ae/hogom.html)
Hövdingasvärdet, detalj, Högom, Selånger socken. Foto: Gunnel Jansson, ATA. Originalet ägs av Sundsvalls Museum.



———-

NÄSTA GÅNG, i nästa artikel: Samspel och konflikt över Bottenhavet
Högom mellan Ödmården, Frösön och Gene: Regionala och större krig, trälar.
Fornborgar i folkvandringstid
Hotande epidemier
TINGET samt handels- och maktcentra på HÖGOM
Ceremonier, elit och undersåtar.
Sydursamiskatalande, järnproducerande fångstfolk och bönder – om deras status i Högomriket
Lånord i sydursamiskan före och efter Högoms storhetstid

Kommande gånger:
Ceremonier i ett förkristet Norden.
Sociala, sociokulturella och sociolingvistiska processer.
Metoder och diskussion om etik, estetik och etnicitet.
Slutdiskussion! Försök till falsifiering. Svar på nya frågor, som uppstått.
Tidigt konflikterande religioner eller synkretism?

För-samer i hela Norden – förenen eder? Peter Ericsons föreläsningar feb-mars ’21

”Församer i hela Norden under folkvandringstid?” och järnålderns mångkulturella utbyten ett av är årets teman
Föreläsningar & anföranden kring Samiska folkets dag
kan beställas till to 4 feb och lördag 6 feb (samt vidare i mars).

Obs mest prisvärt är att boka nu för februari och mars.
Kommande månader blir generellt dyrare
!



Föreläsning 60-80 min inkl frågor.

– Online Sverige från 6 400 SEK exkl moms.
– Online Finland från 490 euro ex oms.
– Live Finland, coronasäkrat. Priser startar på 560 euro ex oms.
– Anförande live (eng./sv.) max 25 min från 390 euro ex moms.
– Online till skolor från 370 euro ex oms.

Anförande max 30 min: – (minus) 80 €, – 1200 SEK jämfört med ovan.

Fyra titlar:

1. Samernas historia i Finland år 0 – 2021

2. Fördrivningarnas historia (etniska rensningar, tvångsförflyttningar etc) ***
Tribut och samarbeten, mellanfolkliga kontakter i Norden med fokus på samer 170 AD – 2021 AD.
Arbetstitel, specificeras i helgen. Pris 30% högre än övriga titlar.

3. Järnsamer, för-samer och sydursamiska i södra och mellersta Norrland 200-600 AD.

4. Om tre samiska föregångskvinnor: Margareta, Maria Magdalena och Elsa.

Välkomna att boka: saepmietalks@gmail.com
Eller helst: ring/sms +46729070058

TALADE HÖGOMSMANNEN SYDURSAMISKA? Del 1:5, ur en längre studie av folkvandringstida samhällen. Av Peter Ericson. 1. Inledning.

Eller: ”Mången tunga talades i det mångfacetterade Högomriket. Hur mången?”
Extrakt ur en kommande, väsentligt längre text. Spin-off av projektet Bottniska samer.
Av Peter Ericson

Referenser och litteraturlista i källartikeln.

————————————————————–
SYDURSAMISKA = Att notera om detta ord: Egentligen skulle vi nästan lika gärna kunna kalla det för proto-samiska. Men nu då språkhistoriker och arkeologer (eller både och, som Minerva Piha) går allt djupare in i detta område, krävs mera finstämda begrepp. Därför har sydursamiska skapats som begrepp. Det avser föregångaren till dagens sydsamiska och den anses ha utbrutit sig strax efter år 0 från övriga samiska proto-varieteter. Ett antal talare har begivit sig västerut i en första migrationsvåg, som sedan följs av flera
(vi ska i ett kommande avsnitt försöka relatera detta till en detaljerad klimatologisk studie av romersk järnålder samt relatera till andra väsentliga drag i dessa epokers historiska utveckling).
Sydursamiska kan sedan delas upp i äldre, mellan- och sensydursamiska. Vi kommer förmodligen att få använda några av dessa begrepp när vi ska relatera till Högomrikets utveckling, som i väsentlig utsträckning är samtida med sydursamiskans utveckling på ”mellansvensk” mark.

————————————————————-

De folkvandringstida gravhögarna i ostliga delen av Selångers socken har sysselsatt kulturmiljövårdare under väldigt lång tid.
Och frånsett att vi ”gamla” (ordet blir lite futtigt i det förhistoriska perspektivet) granlobor lekt, sprungit – upp- och nedför kullarna, åkt pulka samt haft somriga och söndagsutflykter med våra föräldrar på dessa ljuvliga kullar, har vi oldtimers under våra tidiga skolår i ändlösa sessioner vallats förbi Högomsmannen (bild nedan) och fått besöka det skrämmande rummet med alla fynden och benranglen.

När vi nu vet att ursydsamiska de facto talats i närområdet (Piha 2020a, 2020b) samt under vendeltid (analogt med Aikio 2001, 2004, 2006, 2009 osv) i mesta delen av Finland (Heikkilä 2014), är det hög tid (om uttrycket tillåts!) att gå lite på djupet i frågeställningen om Högomrikets språk samt hur det fungerade i övrigt internt och externt socialt, med handel och andra kontakter med t ex Rom, hunnerna, germanerna, esterna, gutarna och kvänerna – samt om i vad mån etnicitet hade någon framskjutande plats i denna tid eller i detta rike.

Etthundraåttiogradigt panorama på Högomkomplexet inklusive näraliggande, uppsatta runstenen.
Creative Commions, fotogradf: Freddan 183, via Wikipedia och Wikimedia Commons.

Högomsmannen

Högomsmannens dynasti och dess rike


Per H. Ramqvist, professor emeritus i arkeologi (bl a på Mitthögskolan, Mittuniversitet och vid Umeå universitet) har ägnar svårfattbara mängder tid åt att analysera och studera Högomriket, eller som han själv föredrar att kalla det, småkungadömet eller -riket Mellannorrland. De folkvandringstida högarna antas vara de pregnanta, talande och samtidigt ödmjuka lämningarna av ett förmodat centrum i ett för tiden ansenligt rike. Jag citerar Wikipedia, som bygger dels på de ursprungliga undersökningarna Högom, dels på Ramqvists:

Högom var [—] en del av ett norrländskt småkungarike bestående av sju geografiskt åtskilda folkland fördelade längs norrlandskusten och vid Storsjön i Jämtland. Gravfältet uppvisar stora likheter med det i Bertnem i Norge och gamla Uppsala, varför det är troligt att dessa stått under inflytande av varandra och att de vid denna tid förmodligen var säte för sina respektive småkungadömens ledarskikt. I princip bodde, levde och begravdes tre till fyra generationer småkungar på dessa platser. De sex fornborgar som finns i Medelpad har samband med småkungadömet. Det var bara representanter ur samhällets övre skikt som höglades, en eller två individer per generation. Sannolikt ligger i högarna 4, 2 och 1 tre generationer småkungar. Under 500-talet upplevde småkungadömet en politisk kollaps och hög nummer ett representerar slutet.

Gårdarna tappade sin elitbetonade prägel under vendeltiden det vill säga från 550-talet och fram till vikingatid, och de samhälleliga strukturerna i hela Mellannorrland kollapsade från 600-talet. Tänkbara förklaringar är klimatavvikelsen 535–536 [—] och eventuellt den påföljande Justinianska pesten som började spridas i Europa från 541 och skapade ödeläggelse även i Norden.

Högomsmannen. Från basutställningen på Sundsvalls museum ”Hövdingen i Högom”, rekonstruktion av stormannen [eller hövdingen/kungen. PE anm.] till häst. Sundsvalls Museum via Digitals Museum. Fotograf: Anna Porsmyr för Sundsvalls Museum.

Vilket språk talade Högomsmannen
och hans för- samt efterföljare?


Eftersom vi på senare tid fått oss till livs den idag plausibla tesen (Piha 2020 * ) att sydursamisktalare redan 200 AD ska ha begivit sig – en för sin tid ansenlig mängd – västerut för att bygga sig en framtid i det som nu kallar södra och mellersta Norrland samt Dalarna i nuvarande Sverige, så är det här en högst befogad fråga i dagens läge. Fler sydursamisktalade skulle sannolikt följa under de därnäst tre-fyra kommande århundrandena.

Var Högomsmannen rentav same, för- proto- eller sydursame?


På dessa frågor ska jag titta lite närmare i det här artikelsammandraget, och i den artikel som ligger till grund för det.

Granlo idag. Författaren växte upp här under småbarna- och de första skolåren.


Frågorna som bör försöka besvaras


Till att börja med bör vi ställa oss följande frågor (av utrymmesskäl fokuserar vi mest på ett par av dessa just här i bloggsammanhanget. Vi försöker dock förhålla oss något mer ingående på samtliga frågor):

1. Hur försiggick sydursamisktalarnas migrerande från Insjöfinland till s k Mellansverige och södra (och eventuell mellersta) Norrland?
2. Hurdant samspel kom att utspela sig mellan de olika gruppen i folkvandringstida mittersta Sverige – eller Mittnorden?
3. Hur långt norrut utmed sedermera svenska kusten existerade urnordiskan?
4. Vilka substratspråk och -grupper fanns i folkvandringstid, och vilket inflytande utövade dessa samt hur länge utövades ett eventuellt sådant inflytande? I den här bloggartikeln fokuseras lite extra på denna fråga.
5. Varför lämnade sydursamerna områdena mellan Päijänne och Saimen (tidigare Lapwesi), dvs det s k finländska insjödistriket, på engelska kallat Lakeland (jfr Lakeland Saami, Aikio 2012, ibid nedan).

  • Minerva Piha 2020: ”Archaeological and lexical perspectives
    on indigenous South Saami religion”

    In: Sarks: MONOGRAPHS OF THE ARCHAEOLOGICAL
    SOCIETY OF FINLAND. Link: http://www.sarks.fi/julkaisut_masf.html
Hans Lindqvist foto. Wikimedia Commons. Via https://commons.wikimedia.org/wiki/User:Bamsefar75

Bakgrund


Vad känner vi då för kända och okända språk mellan Dalälven och Karesuando (och på samma breddgrad i dagens Finland) under järnåldern? Vi vänder oss till Ante Aikio (2012):

(a) Palaeo-lappländska (alt. palaeo-lappmarkiska) eller Palaeo-Laplandic

Hypotetiskt språk utifrån främst låneord i ursamiska formerna.

(b) paleao-insjöländska eller Palaeo-Lakelandic

Likaledes hypotetiskt enligt samma språkhistoriska tankefigurer.

(c) Ursamiska, sydursamiska, nordursamiska eller Proto-Saami

Den felande länken mellan proto-formerna placerade mellan Ladoga och Onega.

(d) Proto-germanska eller Proto-Germanic

Ansedd att senast ha dykt upp 150 AD; men dess nordligaste utbredning är rejält oklar t o m folkvandringstid.

(e) Proto-östersjöfinska (eller proto-finska) eller Proto-Finnic

Aikio som skapat (möjligtvis en smula utdaterad!) kartan härintill placerar denna språkliga urform söder om Finska viken enligt gammal traditionell modell; men den kan lika gärna anses ha sin upprinnelse i södra eller västra finländska sjödistriktet. En inte alldeles oansenlig språkhistorisk skola placerar denna urform på Karelska näset.

Kartan bör inte betraktas som en absolut fixerad sanning, men som en skiss över kunskapsläget för cirka ett tiotal år sedan.

Karta från: ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”, in Mémoires de la Société Finno-Ougrienne 266, 2012. Länk: https://www.sgr.fi/sust/sust266/sust266_aikio.pdf

Fortsättning följer… Väl mött i Del 2!

Samer i stormaktstida Sveriges riksdag … ?

Det korta svaret är ”Ja”. Men den faktiska verkligheten är invecklad.

På sistone har det alltså talats en del om den beramade samiska representationen vid ståndsriksdagens, i bondeståndet. Den ska enligt Cramér – Ryd ha ägt rum 1602-1762.

Vår utgångspunkt är att detta i huvudsak handlar om en symbolisk representation.

Vi har det senaste dygnet gjort några punktnedslag; av vilka främst bör nämnas 1732-34 och 1760-62, av vilka vi praktiskt taget läst det digitaliserade riksdagstrycket för bondeståndet från pärm till pärm.
Den tidigare perioden röjer ingen som helst samiska representationen; men antyder möjligtvis att den enda (icke-samiska) norrlandsrepresentanten på ”sverigesvenska” sidan tänks att även representera samerna.

En förteckning över hela 1600-talets samlade riksdagar visar inget av intresse förrän 1625, ett namn vi ska utreda: nämligen under Torne, en Hans Hendersson. https://weburn.kb.se/riks/metadata/06/21798706.html

En bit in på 1600-talet vet vi sedan tidigare att Kemi lappmark hade tvenne representanter. Till detta, och till tidigaste 1760-talets representant/-er från samma lappmark återkommer vi. Liksom till tornererepresentanten 1615.

Sökandet fortsätter, utan tvekan!

Peter Ericson 3 januari 2021

H Ä R finner du alla ståndsriksdagens digitaliserade riksdagstryck: —> https://riksdagstryck.kb.se/


Illustration: Johan Fredrik Höckert, Slottsbranden (1866). Public Domain.

Johan Fredrik Höckert: Slottsbranden i Stockholm den 7 maj 1697. NM 1355

Sámi Bowfolk Defenders, Olaus Magnus’s Memory Motel & Medelpadia pt II

More on Olaus Magnus and Medelpad in upcoming blog posts.

Book 4, Ch. 2. On the Wildness of the Dwellers in the Forests.

Sámis in the Finnmark are defending themselves against seafarers they believe are pirates. The fire on the shore is a trick to get ships to run aground. 

Book 4, Ch. 3. 
More on the Wildness of the Dwellers in Forests.


The woodcut shows three laps on skis and dressed in fur coats. They have risen their arms – two of them with bow and arrow and one with spear and some kind of sabre

”in til dess de kunna bliwfa härifrån orterne afförde — blifwa grepne och til publiqt arbete satte, samt så länge der wid qwarhåldne” – Sydliga samer rensades etniskt: stärkta bevis i form av nyss funnen lagtext, 1723. Del 1:2.


En del av flera omfattande fynd som gjorts på sistone av Saepmie Times‘ redaktion.

RIKSDAGSBESLUT: RESOLUTION PÅ PRÄSTERSKAPETS BESWÄR 1723 (dvs i hög grad responsen på von Westens brev till jämtlandsprästerna / PE): II. s 2570f.

Kongl. Maj:t hafwer redan under den 1. Sept Åhr 1720 låtit, angående Lapparna utgå dess nådige Befalning, at, som de tilfoga Allmogen hwarjehanda olägenhet, samt skada och förderwa Skogarna, ty skulle de igenom det ena Länet til thet andra blifwa förde och beledsagade, til dess de, med deras rätta hemwister uti Lapmarcken, kunde komma at stadna. At sådant icke är efterlefwat, upptager Kongl. Maj:t med misshag, och wil dess förra derom utgångne Förordning til fullbordan och wärckställighet hafwa förnyat : Åliggande doch wederbörande Landzhöfdingar och Crono=Betiente, at noga efterfråga, til hwad Försambling sådane Lappar sig hålla, in til dess de kunna bliwfa härifrån orterne afförde. Imedlertid skola alla de, som icke med någon Kyrckioheders bewis gitta intyga, at de Gudztiensten uti någon wiss Försambling biwista, uti Christendomen nödigha underrättelser aga, och sina salighetsMedel bruka, blifwa grepne och til publiqt arbete satte, samt så länge der wid qwarhåldne, in til desss de alfwarsam åhåga wisa, at låta leda sig til Guds kundskap, och träda utur deras fåkunnighets mörcker.
Så böra alle Judar, Landstrykare, Trådragare och hächtmakare, som fara omkring Landet, til följe af Kong. Maj:ts, uppå Prästerskapets Beswär Åhr 1660. gifne Resolution, fasttagas och til Cronones arbete brukas –


[Nästa gång: ”tattarplakat” och sikte på permanent landsförvisning för vissa grupper]

Detta är förresten exakt det tankegods och den grund varpå i princip alla till samernas parter motstående intressen i samtliga rättsinstanser vilat sin sakframställan uppå; från Ljusnedalsmålet för 130 år sedan via Skattefjällsmålet, Härjedalsmålet, Nordmalingsmålet och fram till de allra senaste processerna som Girjas.

De etniska rensningarna försiggick senare än vad vi blivit vana att tänka: de flesta ganska exakt för tiden för Carl von Linnés lappländska resa (dvs kring 1732), vilket naturligtvis kommer att få betydelse i studierna av Blomsterkungens verksamhet inte minst i samband med den resan och åren närmast därefter. Se vidare Magnil Eli Olssons (förr Eskil Olsson) studier! Det här innebär också att det torde finnas flera extra husförhör, specifikt avhållna med samer och andra minoriteter; också en bit in på 1730-talet.

Linné av Hollander 1853 efter förlaga av Hofman 1737. Är han sinnebilden av kulturell appropriering? Och varför reagerade han inte starkade vid de omvändelseförsök han bevittnade som gick ut på grövsta sortens tortyr? Mer om detta i nästa avsnitt. Bild lånad av ”Eskils (Magnis Elis) historieblogg”: https://eskilshistorieblogg.home.blog/2019/10/28/carl-von-linnes-ogonvittnesskildring-av-en-samisk-boplats-i-appelbo-1734/


Dessa fördrivningar och dess dokumentation är också bärande skäl till att vi aldrig bör försköna de inrättade träldomsliknande tjänster (försköna med att kalla samerna ifråga ”sockensame” eller annat anakronistiskt) som skapades härutav; nämligen sockenlappsinstitutionen. Samer i söder bör f ö aldrig förknippas med dessa skamliga etniska rensningar; utan dessa samer benämns lämpligen antingen efter sina person-/släktnamn eller sin näring/region/uppehållsort. Samer som tvingas vara sockenlappar bör också till sitt historiska eftermäle få kallas exakt det som deras på flera håll fruktansvärda belägenhet innebar. På somliga håll kunde man dock skapa sig en dräglig tillvaro och bygga upp sina renhjordar på nytt.

Vi kommer i flera artiklar och andra former ägna oss i detalj åt ett större antal nya fynd kring de fördrivningar och etniska rensningar som pågick under inte minst runt 1650- samt 1720-30-talen. Häng med!

Del 2 av detta utkommer kring nyår.

Peter Ericson
Historiker
Sakkunnig
Bloggare

”in til dess de kunna bliwfa härifrån orterne afförde — blifwa grepne och til publiqt arbete satte, samt så länge der wid qwarhåldne”

Länk igen till Magnil Eli Olssons (tillika i Saepmie Times redaktion!) intressanta historieblogg:
https://eskilshistorieblogg.home.blog/2019/10/28/carl-von-linnes-ogonvittnesskildring-av-en-samisk-boplats-i-appelbo-1734/


Vikingatida renhorn, 1050-1100 (nyhet från 2011) – Norges eldste skipslast

Från 29 juli 2015, redigerad 24 april 2021

– Kvernstein lar seg vanskelig datere, men mellom dem fant vi en avsagd del av et reinsdyrgevir. Dette er nå C14-datert. Analysen som forelå i forrige uke, tidfester forliset til første halvdel av 1000-tallet, det vil si helt på slutten av vikingtiden.
—-

d4b1b87c-cee7-469f-804a-cb18a9316783

Dykker Erik Erland Holmen holder gevirdelen fra et reinsdyr som gjorde det mulig å tidfeste lasten med kvernstein ved innseilingen til Ulvøysund i Aust-Agder. Foto: PÅL NYMOEN/NORSK MARITIMT MUSEUM
Bild från Aftenposten (c) , vi äger inga rättigheter OBS! 

 

- Vi flyttet på en del av kvernsteinene og undersøkte fire kvadratmeter av sjøbunnen under disse. Rester av selve skipet ble ikke påvist, derimot fant vi lær, korroderte jerndeler og gevirdelen. Skipets størrelse kjenner vi ikke, men det var trolig et handelsfartøy, kanskje av skipstypen «knarr».

— Det er sannsynlig at steinene bare var en liten del av lasten som typisk på denne tiden kan ha bestått av blant annet pelsverk og huder, sier arkeologen.

Fordi den norske kysten er værhard, med voldsomme nedbrytningsprosesser, er det små muligheter for at organisk materiale bevares.

Funnet i Ulvøysundet viser at selv svært gamle forlis lar seg påvise gjennom systematiske søk etter den type eldre steinvarer på havbunnen.

- De senere år har vi derfor oppfordret dykkere til å være spesielt oppmerksomme på slike funn. Alle de meldinger om funn som vi har mottatt fra sportsdykkere i årenes løp utgjør en kulturhistorisk skattkiste.

— Vår mulighet for å drive forskning er helt avgjørende for å kunne omsette disse viktige funnene i ny kunnskap, sier Nymoen.

[Mer text i länk!]

 

Via Jouni Tervalampi och publicerat i Aftenposten 24 dec 2011
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/Fant-Norges-eldste-skipslast-under-vann-6727761.html
Artikel av 

Foto: Pål Nymoen. Norsk Maritimt Museum

https://www.aftenposten.no/norge/i/dOzmq/fant-norges-eldste-skipslast-under-vann

Något om Södra Jämtlands och Härjedalens samers vinterbete för ren i Medelpad (red. 5 april 2021)

rah

1903 ägde ett möte rum mellan bofasta hasselabor och samer, nära Lappmyran söder om Hasselasjön.
Bernt L Stolt (1998) och Karin Strömberg (1984) skriver i varsina redogörelser om hur samerna från Härjedalen och södra Jämtland flyttade till Alnö via Bjuråker och Njurunda.

Det vi ser på bild är del av den troliga övergångsplatsen mellan Nyhamnsudde och Raholmsudden, från fastlandet till Alnön, varifrån bilden är tagen. Foto: undertecknad.