Kurs för anställda, chefer och företagare i Sollefteå, Kramfors och Härnösand!

Lär dig ”allt” om samernas historia och dagens näringar i Västernorrland!

VÄLKOMNA ATT ANMÄLA DIN AVDELNING, GRUPP OSV!
KÖRS

Annonser

Teckna en prenumeration! Köp gamla nummer! Håll Dig a jour!

st3st3ast4st1

….på Saepmie Times

Swish 0724243922 (Johan Ericson) 240 kr.

Nytt nummer ute snart!
Unik forskning, spännande historia!

Förnya din prenumeration…. 
Beställ en NY prenumeration ….240 kr (4 nr/helår)
Swish 0724243922
(bankuppg nedan)

Köp alla fyra utgivna nr enbart…. 225 SEK
Köp alla fyra nr och prenumerera helår 0 totalt 8 nr = 350 kr

Priser inkl moms.
Kvitto och faktura kan ordnas.

Swedbank privatkonto (Peter Ericson)
2240045340, clearing 84202
Swish 0724243922 (Johan Ericson)

Uppg från utland: Se härnedan!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

 

Snabbast är dock kontakt via Facebook!

Eposta saepmietimes@gmail.com eller saepmieforskning@gmail.com

Stockholms borgmästare och svenska samernas första landsmöte – Lindhagen från Hötorget via Petrograd till Jämtland 1918

Historiens vingslag över Östersund, Lindhagens besök i Petrograd, Alexandra Kollontay – och samernas frigörelse jan/feb 1918. Om Alexandra Kollontay, Carl Lindhagen, Zeth Höglund och en modernistisk tidsanda 1918. En serie onumrerade artiklar om samernas frigörelserörelse kopplade till världshändelser.

Carl Lindhagen – som ordnat medlen till de svenska samernas första landsmöte,
en logisk följd av Tråante 1917, en av flera skäl given gäst på landsmöet, anlände direkt från sitt besök i Petrograd (St. Petersburgs namn 1914-24) till Östersund och landsmötet.

Mer om Staare (dvs Ösersund) 1918 här: https://www.sametinget.se/118952

Det var en tid av nytänkande, stävan efter modernitet och till synes vackra visioner.
Historiens facit och Stalins besinningslösa destruktivitet och massmördande låg en bit i framtiden. Lindhagen smittades av tidsandan; och han, stockholmsborgmästaren (1903-1930) med samesympatierna, kom åter att byta parti (han blev socialdemokrat 1909). Det skulle emellertid inte bli långvarigt; då han var såväl för kulturkonservativ som för fritänkande och modern för de mer hårdföra radikalerna. Inte många samer (inga andra heller!) torde ha begripit sig på Lindhagens aningen spretiga och sammansatta politiska uppfattning, som framgår i det dryga 1100 motionerna han hann skriva under sin över fyra decennier långa riksdagskarriär. Icke desto mindre var hans idéer med en stark, drivande pacifism, ett djupt engagemang i kvinnlig rösträtt, feminism och vegetarianism före sin tid och på många sätt progresssiva och kloka.
Och år 1937 ordnade han åter fram nya medel till svenska samernas landsmöte no 2. Hans samepolitiska engagemang räknade väl ett sekel; och vi återkommer till det. Carls tio år yngre syster Anna Lindhagen, spelade för övrigt också en central roll under de livliga sameorganisatoriska åren med Elsa Laula i Stockholm.

ALEXANDRA KOLLONTAY/Kollontaj

Loka Kanarp skriver:
”Efter ryska revolutionen 1917 avskaffade man lagarna mot abort och homosexualitet. Alexandra Kollontay blev minister i rysk regering. Hon förespråkade fri kärlek och kamratäktenskap. ”Att tillfredställa sina sexuella behov borde vara lika enkelt och självklart som att dricka ett glas vatten.” Alexandra Kollantay blev impopulär när Stalin tog över. Hon flyttade till Stockholm där hon var ambassadör i många år. Lagen om homosexualitet återinfördes 1934″

Svensk ortografi (egentligen) :
Aleksandra Michajlovna Kollontaj
(ryska: Александра Миха́йловна Коллонтай)

Carl Lindhagen och Zeth Höglund reste till Lenin, som de träffat året innan med olika missioner (bl a kostymköp på PUB). Höglund var den store ideologen; Lindhagen ville, förutom rena handelsärenden, påverka Lenin att införa esperanto i det nya Sovjetryssland!

Peter Ericson 8 oktober 2018

 

 

 


Ovan: New Year 1917/1918 in Petrograd. Carl Lindhagen, Helene Lurie, unknown sailor, Zeth Höglund, Alexandra Kollontai, unknown soldier.

Bild 2: Alexandra K ca år 1900. Bild 3: En ung Lenin. Bild 3: Från Staare 1918. Samernas landsmöte.

Övre bild och Loka Kanarp-passagen: Helen Fritzsons gamla blogg. Länk: http://comment.blogg.se/portret/2008/january/ (2008, osäker webbplats!)

 

Stadsvandra, smartare, billigare – i samernas fotspår 5-6-7 oktober!

Stadsvandra i samernas historiska Stockholm …
Återskapa 600 år av samisk närvaro kommande helg –
med Peter Ericson, historiker, föreläsare, forskare, författare

I samarbete med NBV-Stockholms län
fre 5 oktober kl. 15.00 – 18.00
lördag 6 okt kl.10.15 – 13.00 (e.m-tur inställd obs!)
sön 7 okt kl. 11.00 – 14.00

Start alla dagar Mariatorget, söder om Tors fiske.

  • Du Prenumerant på Saepmie Times! Du har rabatt:
    Din totala kosnad lördag är 90 kr, och fre/sönd 110 kr.

    NY AFFISCH HELA HELGEN

Maria i Stockholm 1866: ”som ett minne från 19:de seklets civilisation och till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet”

Till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet.
Om Maria M. Matsdotters (1835-1873) andra besök i Stockholm

”Från Lappland ingår återigen ett sorglig budskap genom den patriotiska Maria Mattsdotters i hufwudstaden warande beskyddarinnor, för hwilka hon omtalar att nybyggarne ej wilja upphöra att förfölja lapparne: de höra skogarne, tända eld på dem endast för att förstöra betet för renarne och hetsa hundar på boskapen, så att de arma djuren bli så skrämda, att de fly öfwer fjellen till ryska och norska lappmarkerna, hwarigenom de swenska förlora dem. —

När man tänker sig att så förfölja oskyldiga, redliga, fromma och wackra djur, hela familjens enda bergning och underhåll, ryser man att menniskan kan wara så elak, och detta för att ej wilja inhägna sin nyodling, då det finnes skog, utan heldre tänder eld på den och låter de brända stommarna (sic) stå qwar, som ett minne från 19:de seklets civilisation och till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet” – Nu har den sjelfuppfostrade Maria under nybyggarnas grymma hotelser ånyo begifwit sig till Stockholm, för att af konung och folk begära skydd och frihet å sin fädernebygd.”

Nya Wermlandstidningen 5 dec

Not: Vi har senaste dygn hittat pastor Henri Roerichs adress under denna tid.

EPILOG: De hävdas att odlingsgränsen blev en följd av detta besök samtt det attt Maria därefter i samband med vinterbete i Härnösand fick träffa den väserbottniska landhövdingen Almqvist på genomresa. De frekventa kungamötena verkar också ha gett resulat.

Bilder: Maria, litografi av Slachter och Seedorff efter Lotten von dübens foografi. Via G von Düben (1870). fotografi av Stockholms Dagblad tillika pastor Henri Roerichs bostadshus 1866. På Clara Strandgata, numera Vasagatan.

”Såg vid såg… ”, varifrån? Elias Sehlstedt 1872!

Sehlstedt hyllar landskapet och industrialismen.
Västernorrlandsromantik i sin prydno.

”Sundsvall är en stor stad, Något småstadsaktigt syns 
ej till; men hvad som syns till, är ett storartadt affärs- 
lif, grundadt på kapital och.företagsamhet. En frisk och 
lefvande anda, ett lif af hopp och champagne. Sundsyall 
är Jemtlands hofleverantör, Jemtland är Sundsvalls flö- 
dande helsokälla. Stadshuset är kolossalt med en prakt- 
full festivitetsvåning. Staden har vackra omgifningar. 
Brunnsparken med musik om morgnarna, Tivoli med musik 
om aftnarna. Der serveras goda varor. Sundsvall har 
fin gom. 

Utsigten åt Alnön i solnedgången var praktfull. 

Och hela hamnen som en spegel låg, 

Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg.”

Elias Selstedt i Svea 1873. Tryck 1872.
ur ”Sång i Ångermanland”

Bilder: 1.-2. Fisktorget, Sundsvall. Norrlansbild, repro, okänd fotograf.
Kvällsutsikt från tullhuset i Sandhamn, 1860-tal. Wikimedia Commons.
FISKTRGETElias_Sehlstedt_Kvällsutsikt_från_tullhuset_i_Sandhamn

 

BILDER: Sehlstedt (1808-1874),
Första slussen i Mem (Göta kanal). Wikimedia Commons 1844.
RA, SBL, Pontus Möller.
S/S Nordstjernan (1872). foto 1968.
Mohögs varv vid Vindskärsvarv, Skönsmon.
Sågverk utmed Alnöns västra strand.

—————————————————————————————————————

Men hur börjar den – hur är kontexten?

Nå; Sehlstedt som den inbitne ångermanlänning han var,
aspirerade ju främst på att hylla sitt eget landskap.
men kärleken sträckte sig helt klart över Häggdånger.

Så här inleds den, Sång i Ångermanland:

Sång i Ångermanland.

Jag vandrar bland bergen i Ångermanland
Från morgon till skymmande qväll.

Jag jublar och qvittrar min visa ibland
Kring nipor och dalar och fjäll.

Jag mojar mig bara och solar min kropp
I fjällsolens glödande brand:

Hvad hade jag annars så skyhögt hit opp
Att göra i Ångermanland!

Dess jord är mig kär i hvarendaste bit

Och yppig, som nånsin man vill

Och himmelen har man, i fall man vill dit,

Ej många gästgifvarhåll till.

Jag kunde ta fatt uti molnenas svans,

Om blott jag utsträckte min hand.

Det sker ej, minsann! någon annanstans
An här uti Ångermanland.

I skogen mig möter hvar blomma som vän,

Som förr, lika landtlig och täck.

En barndomsbekant känns på rösten igen
Öfverallt i hvar sjungande bäck.

Och elfven sig slingrar som fordom dags
Och vattnar sin skuggande strand.

Och aldrig jag såg någon gladare lax,

Än laxen i Ångermanland.

— Vi spolar fram.

Jag ville se huru det såg ut i Medelpad och gick
derför ombord på ångfartyget Niord, som skulle gå söderut.

Och midt i natten kom jag till Sundsvall
Och kallt och blåsigt var det för tillfället.

Jag möttes af ett ganska ledsamt fall,

Att ej ett enda rum fanns på hotellet. ;

Kring torg och gator höll jag riktigt skall,

Tills ändtligen jag kom till rätta stället:

Jag gjorde, hvad jag genast hade bordt,

Jag bultade mig in hos mamsell Hjort.

Vi erinrar oss ånyo de orden:

”Stadshuset är kolossalt med en prakt-
full festivitetsvåning. Staden har vackra omgifningar.
Brunnsparken med musik om morgnarna, Tivoli med musik
om aftnarna. Der serveras goda varor. Sundsvall har
fin gom.

Utsigten åt Alnön i solnedgången var praktfull. 

Och hela hamnen som en spegel låg, 

Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg.”

Men hans medelpadshyllningar slutar inte där:

”Hela trakten ofter Ljungan är vacker. Från Skalls-
berget eller Klacken, som det också kallas, i Stöde socken
kan man se solen vid midsommartiden hela natten i fall
man ej sofver den tidon. Stöde kyrka står vid elfstran-
den. På Stöde-sjön går en ångbåt, hvarpå resande kunna
från Hemgrafven komma ända till Hammar i Torps socken.

Han återvänder, ser det framväxande industrisamhället i järnvägens skepnad:

”På vägen här och der framskymtade profbitar på
den nya jernvägen, som är under arbete, och som om ett
par år skall vara färdig till Torpshammar för att sedan
fortsättas till Jemtland och Norge. Arbetarne svettades
och skjutskamparna vid Wattjom sneglade med märkbar
förnöjelse på deras ansträngningar.”

Tidens melodi är resande, och resan bär vidare söderöver:

”Så hett skiner solen på Ljungans å,

Till Stockholm skall ångbåten Nordstjernan gå.
Och afsked nu tages af vänner och bröder,

Och tåget församlas: Mot söder! Mot söder! 

Nordstjernan är stor, det vet en och hvar;

Men trångt om plats hon dock ofta har.

Och omtala, tror jag, jag ej behöfver,

Att fins der ej plats, får man stanna öfver.

Den gamla tiden är ingenting mot
Den nya, som jemt står på resande fot.

Och derför på ångbåtar eller hoteller
Fins aldrig tillräckligt med utrymme heller. ”

Vidare ….

”Det gick som en dans öfver Alands haf,

Ty vi hade längese’n slumrat af.

När solen oss väckte, var hela affären,

Att , vi voro inne i Stockholms-skären.

Och lyckligt fullbordad var vår seglats,

Och Stockholm stod qvar på sin gamla plats.
Och alla vi voro så glada och nöjda,

Då redan vi lågo vid slottet förtöjda. ”

Peter Ericson
Medelpad
20 september 2018

”Nog måste vi skjuta om vi kommenderade, blev svaret. Men det är ju inte säkert att vi kan träffa prick på er!” (Om Sundsvallsstrejken 1879 # 1. Nya Samhället 25 maj 1929)

Flydde undan soldater över löstimret, svagt försvar åt sjösidan!
Två arbetare som klarade sig ut ur inringningen, berätta därom.

Det har sagts att de på Skarpskyttelägret internerade arbetarmassorna inte hade någon som helst möjlighet att komma undan hotet av kulor och bajonetter, sedan kringränningen efter pingsthelgen blev effektiv. Starka soldatkedjor, som över den sista natten drogs samman särskilt hårt, bevakade att ingen levande skulle slippa ur Treffenbergs klor.
Några lyckades i alla fall! Nya Samhällets medarbetare har sökt efter representanter för dessa bland de kvarlevande och funnit tvenne. 77-årige Johan Erik Åström i Timrå och 68-årige B. J. Söderstedt i Ortviken hörde bland andra till det fåtal som sprungo på löstimmer från lägret till Mon.
– Jag var bomarbetare vid Sund, när striden bröt ut, berättar Åström, och kunde alltså konsten att färdas fram på löstimmer. Bevakningen var svag mot sjösidan och där såg jag en möjlighet att fly. Väl kommen ut på de rullande timmerstockarna upptäcktes jag emellertid av soldaterna, som hotade och skrikande försökte tvinga mig att vända om. Men jag bara sprang. Dessbättre voro soldaterna så hyggliga att de icke togo till gevären, men en av dem försökte i stället följa efter på timret. Han kom dock inte långt förrän han måste vända om, tillropande sina kamrater:
– Kom inte hit för stockarna rulla!
Det var nämligen en nyhet för honom, att stockarna inte ville ligga stilla i vattnet. Under tiden hade jag hunnit till Mon, där jag utan svårighet tog mig i land och kunde sätta mig i säkerhet.
Och det var kanske tur för mej att jag kom undan, menar Åström. Ty, efteråt visade det sig att man från myndigheternas sida hade litet otalt med honom. Vid de efter strejken följande förhören på de olika bolagskontoren fingo nämligen de strejkande låta konfrontera sig med några förfördelade tvehågsna arbetare från Svartviksbukten och Åström undgick att bli igenkänd. Däremot häktades en arbetare Andersson från Nyvik för hemfridsbrott – han blev sedermera frikänd – och nu tror Åström att han blivit förväxlad med den absolut oskyldige kamraten från Nyvik.
– Se vi voro alldeles lika varandra, tillägger Åström.
Åström fick tillbaka sitt arbete efter striden men flyttade snart till Östrands och Skönviks brädgårdar. Jämsides med detta arbete har han under tidernas lopp uppodlat sitt eget lantställe i Timrå. Numera sedan synförmågan börjat krångla har han sin vård på ålderdomshemmet i Timrå.

Hollanskubben var svår att springa på – men det gick.

Arbetaren B. J. Söderstedt i Ortviken hörde också till dem som lyckades smita ut ur bevakningskedjan över löstimret. Om den bravaden och annat berättar han för Nya Samhället:
Han var bara åtta år när han började kampen för tillvaron vid Skönvik. Vid sexton år flyttade han till Strand och befann sig där när den stora strejken utbröt. Senare återvände han till Östrand och arbetade där till 1899, då han avskedades på grund av vägran att underskriva de ryktbara kontrakten från detta år. När fabriken i Ortviken byggdes kom Söderstedt dit – år 1905 – och där har han alltsedan haft sin utkomst.
– Det gick lugnt och städat till vid Lägret, berättar Söderstedt. Sträng nykterhet rådde och själv lärde jag mig just vid detta tillfälle inse nykterhetens nytta för arbetarklassen och för mig själv.
Sista dygnet när den verkliga kringränningen skett, stodo himlens slussar öppna på vid gavel, regnet öste ner i massor och det var ingen lust att ligga sammanpackad med tusen andra i våtsanden. Dessbättre lyckades jag redan på kvällen smyga mig in i ett skjul vid lägret. På kvällen drogs soldatkedjan tätare samman – förbi skjulet. Jag och någon annan kom därigenom utanför kedjan osedd och smet snart ut på det utanför stranden liggande timret. Men detta befanns vara besvärligt att färdas fram på, det bestod nämligen mest av s.k. Hollandsknubb och jag lyckades inte komma över utan att doppa mej grundligt. Jag kom alltså fram till Mon. Dagen efter gick jag i alla fall – ung och dum som jag var – tillbaka till lägret och kom med vid den slutliga uppdelningen under Treffenbergs presidium.
Vid den under strejkens första dagar företagna färden till Svartvik var Söderstedt med och han berättar med särskild stolthet att han tjänstgjorde som fanbärare en god stund. Några efterräkningar rönte han dock icke för detta.
Söderstedt betecknar som ett missgrepp av de strejkande att de icke antogo en jordägares i närheten av lägret erbjudande att flytta över förläggningen till hans ägor. De strejkande menade emellertid att de befunno sig säkrare på kronans mark och avböjde den hygglige grannens anbud. Kanske ha vi anledning ångra det, antyder Söderstedt.
Till sist, vill Söderstedt ha sagt, att soldaterna nog inte voro så farliga som landshövdingen framställde dem. Själv hade S. och någon annan av arbetarna resonerat med soldaterna, och bl.a. frågat dem hur de skulle göra om de fingo order att skjuta på de strejkande.
– Nog måste vi skjuta om vi kommenderade, blev svaret. Men det är ju inte säkert att vi kan träffa prick på er!
(Källa: Nya Samhället 1929-05-25)

Via SUNDSVALLSMINNEN.

Framhävning: PE.

Länk: http://sok.sundsvallsminnen.se/dokument/info?AID=14154&TES=Dtextp

Ortviken 1886

  • Arbetare vid Ortvikens sågverk, (Två vakter, dag- och nattsågning) Foto: i.i, 1886.


”Kemisamerna leva i allmänhet på finskt vis och bära sådana kläder som de finska bönderna, som bo dem närmast, här och där mitt ibland dem. — De tala finska och begagna både eldvapen och pilbågar, som de köpa av finnarna” – de la Motraye om kemisamerna (1718)

Kemisamerna äro i allmänhet mindre och mörkare till hud- 
färgen än Tornesamerna, lika okunniga i trolleri och något mindre 
okunniga i religion. De hava icke så många renar som dessa, men 
i stället mycket flera skinn, åtminstone flera olika sorter och vack- 
rare och dyrbarare som pälsverk. Landshövding Cronberg visade 
mig, när jag var i Umeå, skinn av svarta rävar, som han ämnade 
förära arvprinsen av Hessen-Kassel, numera konung av Sverige. 

Hogarths illustrationer i Aubry de la Motrayes bok från sina resor i Norden 1718-23 men ocks (nedan till hger) från Ottomanernas rike, dvs Turkiet.

De kommo alla från denna lappmark, där man på två eller tre vintrar icke 
kunnat skaffa honom flera; intet enda skinn var från någon av de 
fyra andra, dit han sänt befallning att söka sådana. Kemisamerna leva i allmänhet på finskt vis och bära sådana kläder som 
de finska bönderna, som bo dem närmast, här och där mitt ibland 
dem. Dessa kläder skilja sig till formen just icke från Torne- 
samernas, utom att de äro litet längre, mera öppna framtill och 
vanligen försedda med sprund i sidorna nedtill såsom våra skjor- 
tor. De tala finska och begagna både eldvapen och pilbågar, 
som de köpa av finnarna. De hava i de flesta fall fasta stugor 
eller kåtor, täckta med trädbark eller torv och bildande de byar, 
varom jag talat. De slå ofta läger tillsammans. Flera hava till 
och med hus med eldstäder, hästar, oxar, kor och getter i de 
sydligare trakterna och insamla förråd av jäkälä, den mossa jag ovan 
omtalat, liksom man lägger in höförråd för att om vintern hava 
till foder åt oxarna och korna, som äta denna mossa lika gärna 
som renarna och icke hava samma instinkt eller likadana klövar, 
så att de kunna såsom dessa finna och skrapa fram den under 
snön. Det är förnämligast i Kemi lappmark, man finner de 
bävrar, av vilkas testiklar samerna tillreda sin universalmedicin 
och av vilkas skinn de vackraste mössor göras. Jag köpte i 
Kemi by några skålpund av de förstnämnda samt fem eller sex 
skinn.

Aubry de la Motraye: Travels through Europe, Asia and into part of Africa, London 1723. Varsam redigering av den drygt hundraåriga översättningen.

”The men were dressed in shaggy sheepskin coats, or garments of reindeer skin, with the hair outward” – Sundsvall, Medelpad (Bayard Taylor, 1858)

Sundsvall is a pretty little town of two or three thousand inhabitants, situated at the head of a broad and magnificent bay. It is the eastern terminus of the only post-road across the mountains to Trondhjem (Drontheim) in Norway, which passes through the extensive province of Jemteland.

It is, consequently, a lively and bustling place, and has a considerable coasting trade. The day after our arrival was market-day, and hundreds of the Norrlanders thronged the streets and public square. They were all fresh, strong, coarse, honest, healthy people–the men with long yellow hair, large noses and blue eyes, the women with the rosiest of checks and the fullest development of body and limb. Many of the latter wore basques or jackets of sheepskin with the wool inside, striped petticoats and bright red stockings.

The men were dressed in shaggy sheepskin coats, or garments of reindeer skin, with the hair outward. There was a vast collection of low Norrland sleds, laden with butter, cheese, hay, and wild game, and drawn by the rough and tough little horses of the country. Here was still plenty of life and animation, although we were already so far north that the sun did not shine upon Sundsvall the whole day, being hidden by a low hill to the south. The snowy ridges on the north, however, wore a bright roseate blush from his rays, from ten until two.

Note: Blogger’s highlightings.

Portrait of Bayard Taylor, older issue. Public Domain. The International library of famous literature. Pre-1878.
Sundsvall newspaper clip from 1858.
Sundsvall. Photo from 1870, from Lovisa Ulrika church gate towards east.
Unknown photographer.

 

 

”ger ett märkvärdigt intryck — husen som den består av är — byggda såsom voro de belägna i en bondby – — och stranden är beundransvärt väl lämpad att bada ifrån (E. D. Clarke besöker Sundsvall år 1799)

”Det ligger en vacker ö i sundet, till vilket lapparne (the Laplanders) årligen för sina renar på bete ungefär den här årstiden (1 juli)”

Sundswall är en rar liten stad, men ger ett märkvärdigt intryck på en främmande resenär; ty husen som den består av är samtliga byggda såsom voro de belägna i en bondby – Detta är ett synnerligt lämpligt vattenhål och stranden är beundransvärt väl lämpad att bada ifrån.

Bilder: Sundswaldh. 1698 års karta.
Clarke: Golding 1811 efter Opie

 

‘Sundswall is a neat little town; but its appearance is very remarkable to a foreign traveller; because the houses of which it consists are all of them constructed like the cottages of the peasants — This would make a pleasant watering place and the shore is admirably well calculated for bathing. There is here a small pier. The trade is much the same as that of Gefle the inhabitants carry on commerce with the port of London exporting bar iron, timber, deal, planks, tar pitch & c. They import salt a little hemp and sometimes but not often corn. There is a beautiful island in the bay to which the Laplanders bring annually and about this time of the year (July 1) their reindeer for pasture. Before the winter sets in they return and take them away- A Lapland breed of dogs is common here resembling wolves — (Clarke 1824: s 257, PE framhävning)’