Nyländsk augustisvalka: Fredi – en stor man med ljus röst. Ezma sjöng sockorna av folk. Petula. Toto. Tölö.

Brukar ju vare sig blogga privat eller musik här, men provar lite av bäggedera här.

Ikväll vistades vi på en förortsfest i Östra centrum, en utpräglat s k mångkulturell miljö.
Därefter en knökfullpackad metrotur ”downtown”, och apropå det var tydligen originalet till denna salig Fredis pärla faktiskt den väna Petula Clarks (f.1932) !


Och här kan man se en av de sköna videos som Fredi spelade in om gatan Kolmatta Linjaa, vilken vi ju faktiskt betrampade tidigare ikväll:


Nå, efter Östra centrums sound system och Ezma Redžepova (1943-2016 – se och hör nedan) åkte vi alltså ner till Sörnäs och vandrar en lång runda i norra Tölö.
Via syndens nästen tog vi oss till en plausibel sushibänk vid Djurgårdsviken (!). Sedermera hamnade vi alltså i den exotiska stadsdelen Fågelsången. Efter fikat fann vi fantastiska sommarängar som sprats av Staden för att ge mer chans åt de pollinerande insekterna.
Och på väg ned till stan hörde vi alldeles tydligt Toto spela utomhus ”Hold The Line”! Hemåt våra hemtrakter var det sedan ljust och fint; men kvällen var överraskande sval.

En verkligt minnesvärd afton, också utan USS Kearsage, vilket vi funderat på att titta förbi, men ej gjorde.

Ezma utlovades… Och man kan faktiskt funderade på om hon drog på sig sin lite för tidiga död genom sitt myckna uppträdande och turnerande, markant mycket just 2016, då hon gick bort.

Åter till samerna i nästa bloggpost!!

Min föreläsnings- och stadsvandrarhöst tar form

SWE 10 sep Två stadsvandringar Sthlm (södra och korta /centrum-/rundan)
BOKA: https://forms.gle/2HewKdfA8DYVKSEz5
OBS blir bara av om minimiantalet anmält sig senast den 28 aug

SWE v 40 5-8 okt (prel, inkommer snart med datum!) Föreläsningar Gävle / Hudik, ev en annan ort.

SWE 9 okt Stadsvandring Sthlm norra rundan

FIN 26 okt (ons) Maxmo, föreläsning, kvällen.
Bidrag till samernas historia i Österbotten via bl a platsnamn och språk i regional och etnohistorisk belysning (arbetstitel)

FIN tis 15 nov (em, prel. datum obs!) Nordhuset, Nordsjö, Helsingfors
Arb.titel: ”Sanningskommissioner, rättigheter, lite rättshistoria … Och en del om nya rön om samernas förhistoria”

SAMEBYAR: boka gärna forskningstimmar, förmånligt under augusti!

Boka Nu! – ANMÄLNINGSSIDA till stadsvandringarna i samiska spår lördag 10 sep och söndag 9 oktober LIGGER NU UTE!

Den är inte alldeles färdig, men kan användas om Du vill säkra en plats!
För att bli extra säker kan Du betala aktuell summa (info i länk!) via Swish 0724243922 (min son förmedlar, själv saknar jag en modern smartphone). Andra betalningsformer tillkommer på beställningsidan.OBS! Bara om Du betalar senast i helgen eller söndag 7 aug vill vi att Du betalar så här långt i förväg. Annars inkommer vi med betaluppgifter från och med ca 15 aug för septembervandringarna och kring 15 sep för oktober.

Här är länken:

https://forms.gle/2HewKdfA8DYVKSEz5

Klarakvarteren ”i fogelvue” avbildade i en färglitografi av Carl Johan Billmark (1804-1870) från 1868. Bild via Stockholms Stadsmuseum, KB, Wikimedia Commons och Holger Ellgaard. Mer info:

Original size 730 x 490 mm. One of the few existing lithography originals belongs to the National Library of Sweden. The original digital image in high resolution TIFF-format created by the National Library of Sweden by photographer: Hans Lindahl, date: 2009-03-27. Reduced resolution and file format changed to JPG file format by: Lidingo.

SAMERNAS HISTORIA: Föreläsardax är det framöver höstsidan också med undertecknad, Peter Ericson …

Det ser ut att bli lite olika inriktningar:

I oktober handlar det om regional historia och om etniska rensningar
I slutet av oktober likaledes regional historia och plats-, ort-, socken-, natur- och terrängnamn i Österbotten.
I november kommer det att handla om sanningskommissioner och samernas rättshistoria osv.

Alla platser är inte bestämda än i och med att det i något fall är internationella organisationer samt i ett annat fall en länsstyrelse som arrangerar… Men några förhållandevis säkra kort på orter eller platser grovt är GÄVLE, HUDIKSVALL, MAXMO och HELSINGFORS.

VILL DU BOKA MIG TILL DIN ORT?
Andra halvan oktober och flera veckor i nov-början dec är ännu möjligt att boka!
Luckor finns på våren också. Men det gäler att inte dröja för länge, ty forskaruppdragen dugar tätt och kan hindra föreläsningar i vinter!
Ring +46729070058 (sms först är effektivt); eller epost saepmietalks@gmail.com

Vi hörs kanske! Peter Ericson

STADSVANDRA OM SAMISKA FÖREGÅNGSKVINNOR OCH SAMERNAS HISTORIA I STOCKHOLM! 10 sepx2 eller 9 okt.

Tre bonus i år: Lindhagens (Anna och Carl), om de historiska samerna i Mälardalen och de samer som passerat staden

samt om de förhistoriska samerna i Uppland och Roslagen!




ÅRETS TVÅ VANDRARDAGAR (tre turer):

# Södra rundan lö 10 sep

Elsa Laulas Södra BB, Maria M. Mathsdotters besök 1866, syskonen Anna och Carl Lindhagens födelseadresser.

# Korta rundan centrum lö 10 sep

Fredrika Bremer och samiska Maria Magdalena. ”1412-1912”: Samiska Margareta och namnen unionsdrottningen.

# Norra rundan sö 9 okt

Norra Real, Bremer, Maria Magdalena. Om Skansen 1904 och Elsa Laulas tidigare stockholmsbesök.

FÖRHANDSANMÄL på saepmietalks@gmail.com

Mer detaljerad info kommer mycket snart på anmälningssidan!

Tre bonus i år: Lindhagens, om de historiska samerna i Mälardalen och de samer som passerat staden
samt om de förhistoriska samerna i Uppland och Roslagen!

Bilderna 1-3: Ur SVT Sápmis reportage från 1 okt 2019 av Johanna Tjäder, stillbilder.
Återkommer med bildtexter till övriga.


Bild 6:
Det enda kända samtida fotografiet från Klara södra kyrkogata just emot (till vänster i bild) på vars innergård Gustaf Z Hedenström bodde och upplät sitt hus till redaktion och kansli för ”prototypen” för tidningen Samefolket respektive Lapparnes centralförbund samt distributionscentral för Elsa Laulas pamflett ”Inför lif eller död?”.

Skylten till Elsa Laulas pensionat (C Ågrens pensionat) på Klara södra kyrkogata 11 syns i förgrunden till vänster.

Foto av Axel Malmström (1872-1945) år 1910 via Stockholms Stadsmuseum.

Populärmusik från Oravais och Kyroboas kvarn (eller Vittula?)! PREMIÄR! Recension i all hast.

Recension skriven av PETER ERICSON

POPULÄRMUSIK FRÅN VITTULA spelas 6-30 juli (försenad premiär pga sjukdom = ev tilläggsdatum?)

Pjäsen spelas på Kyroboas kvarn, exakt 10 km öster om Oravais, i sin tur ca 48 km norr om Vasa.


En solig afton blev det så dags för den uppskjutna premiären av den av många emotsedda ”pampasifieringen” * av Mikael Niemis banbrytande roman. En vecka sent räknade vi alltså den 12 juli.
Den berömda vridläktaren intogs enligt numrerad sätesplacering. Föreställningen rullade igång och gav oss få om ens några lugna stunder.

Tempot är – om än tät och pjäsen exakt som förlagan mustig och laddad – absolut tornedalsvänligt och lunkar i sakta mak. Man får kanske lite skilja på tonen och berättartempot. En scen med islossningen utmed Torne älv är teknisk avancerad men gick hem hos många, inklusive hos undertecknad. Lek med könsroller och sexualitet såsom det gjorts i samband med den charmante Ryssi-Jussi som bytte kön ganska oproblematiskt (?) medelst snyggt scenkonstarbete av Arttu Flén och Lena Österberg fick våra hjärtan att pingla. De flesta scenerna kring bandet som blir allt viktigare ju längre in i pjäsen vi kommer är starka; men starkast av allt … ?

”Vi var annorlunda, en aning underlägsna, en aning obildade, en aning fattiga i anden. /…/ Vi hade inga kändisar. Vi hade inga bergochdalbanor, inga trafikljus, inga slott och herresäten. Vi hade bara oändliga mängder mygg, tornedalsfinska svordomar och kommunister.

Starkast av allt är scenerna med laestadianerna. Nästan samtidigt som de faktiska österbottniska och finländska laestadianerna har sin årliga träff i grannskapet sitter vi alltså här och ser såväl Mikael Niemis som Alexandra Mangs och Erik Norbergs kraftfulla uppgörelse med laestadianismen, som inte är någon bagatell. Fadern i den ”fromma” familjen är en våldsverkare och en husterrorist. Han sätter familjen i skräck och driver sonen Niila till drogberoende, depression, psykisk ohälsa och till sist självmord. Naturligtvis är ej alla förment vare sig fromma, frireligiösa eller laestadianer sålunda; men dess ok bör nog belysas.

En stark och övertygande ensemble som går från klarhet till klarhet. De s k amatörskådespelarna kliver fram till allt stabilare rollprestationer. Undertecknad som varit väldigt insyltat i somriga utomhusteatrar vet vilket ohyggligt arbete det ligger bakom allting. Men det vi som åskådare ser, flyter som en sommarkväll!

Extra plus i kanten till den skojige skånske musikläraren (framskorrad av Conny Kulla), liksom de som rollgestaltade föräldrarna, syster och farfar – Roland Engström, Pia Simons, Linnea Lindgård respektive Ulf Johansson – samt de yngre versionerna av Niila och Matti (Moa Gammelgård plus Theo Österberg) samt naturligtvis dess vuxnare former övertygande gestaltade av Lukas Löfdahl och Christopher Pått. Nämnas bör ävenledes den vuxne berättande Matti-versionen Anders Österberg.

/

* Pampas är ett kanske aningen diminutivt slanguttryck för Österbotten.


Dramatisering: Erik Norberg efter Mikael Niemis roman
Bearbetning och regi: Alexandra Mangs
Musik: Markus Bergfors
Mask: Anna Vesterback
Kostym: Marina Karppinen

Biljetter: https://www.netticket.fi/popularmusik-fran-vittula?fbclid=IwAR18IV5PZ2T4rCuLUgDR4NumXYZywIwcnhYmpNqbcg49rv_6qB4pjJSW4Ss
ELLER https://www.netticket.fi/product_info.php?products_id=401665&language=sv


Radioreportage: https://arenan.yle.fi/audio/1-62969275?fbclid=IwAR16epK77mAof2qXUpORGa_YDsEMKH6uBAp3TyM4OsJJ7x7ddPDOCWBe_xA

Samiska lämningar i exploaterad kust # 1. Prolog. ”Härtill är vi nödda och tvungna”

Ett milt talat skissartat bokslut över juni tre blygsamma men likafullt spännnade utflykter i industrialismens och modernismens skoningslösa spår. Som jag brukar säga: exploateringarna ger oss kunskap om samiska lämningar; men visst är det outsägligt trist att se allting som är förstört – men också övervuxet. Medvetenheten om våra samiska kulturarv (benämner hellre företeelsen i pluralis!) behöver öka kraftigt och snabbt!

Vi har under senaste veckan besökt tre platser – två i Medelpad och Timrå kommun och en i norra delen av Härnösands kommun, alltså i Ångermanland. På flera sätt döljs det samiska kulturarvet i Västernorrland – inte minst genom att det numeras anses bäst förvaltas från Östersund.

Den första platsen var Lappkojholmen i Hässjö, skrämmande men samtidigt fascinerande nära E4 och Deltavägen; en samisk kåta skall ha stått där. Den andra var på Skeppsholmen och det förmodat sjösamiska Lappsåggrundet. Den tredje platsen är namn- och härdlös men intill byarna Oringens och Vålångers utmarker invid sockengränsen mellan Säbrå och Högsjö, ej långt ifrån gamla E4 och återfanns 2005, sannolikt i samband med ett flertal exploateringar, lite oklart om en var den avgörande eller om alla pågick samtidigt. Raä-nr kommer i senare avsnitt. Bilderna från den senare utflykten, som ägde rum igårkväll. En artikel om samtliga och företeelsen förstörda samiska lämningar i allmänhet och i Y-län i synnerhet kommer i boken GÅUDIES år 2023. Beställ den här:

https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR0oH_QPdlghGgs_hyLNy-Q-cq9nwjsEj4S097Mt3Ko98dqCS_Rak1J3dbk

På flera sätt döljs det
samiska kulturarvet i Västernorrland –
inte minst genom att det numeras
anses bäst förvaltas från Östersund

”Renägare har i alla tider blivit renlösa utan att ha någon annan specifik grupp att kunna skylla på”

Lyfter vår facebook-kommentar till en egen bloggpost:

Apropå Vapstenrättegången

Det där (med renförlust) är invecklade processer vars mekanismer samtidigt utretts tillfyllest av Roger Kvist i ”Rennomadismens dilemma” från 1989. Renägare har i alla tider blivit renlösa utan att ha någon annan specifik grupp att kunna skylla på. Det beror ytterst på renskötselområdets bärighetstak – ofta i sin tur begränsat av vad vinterlandet klarar av att inhysa ifråga om renantal. Sedan har naturligtvis allehanda begränsningar ifråga om storsamhällets exploateringar och ingrepp ställt frågan ännu mer på sin spets.

Roger Kvists avhandling här



(SWEDISH/ENGLISH) Bottniska samer: Sydursamiska på Ålands hav 200 AD? – Revolutionerande ny forskning visar att sydsamiskans urformer spreds via Åland

ENGLISH SUMMARY BELOW. Edited June 10 2022, from December 2019
Redigerad version, först publicerad 27 dec 2019. Delvis redigerad av Magnil Eli Olsson.

Varifrån kom de sydsamiska språken om vi här avser pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska (för gästrikesamiska, se Lars-Gunnar Larsson 2018)? Och hur nådde de Saepmie? Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna. De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Den här artikeln är ett bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration.

A further edited version is to be published in GÅUDIES 1.
En vidareredigerad version av denna artikel kommer att inflyta i GÅUDIES 1.

Samiska språk- och inmarschvägar

De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.

I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s.k. inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.

Ord som gett avtryck är bl.a. det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (2016) och Heikkilä (2014) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume- och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s.k. Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300-1800 e.Kr. hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- som pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 e.Kr., som tillsammans med Klubbekriget (fi. nuijasota) torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik). En flera decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Urspråk och ‘protofolk’

Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innanhavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

Språklig genès

Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

Dialekternas embryon

Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

Sydsamiskan spreds söderifrån

Järnålderns och vikingatidens folkgrupper såg inte ut som vi gärna vill tro, och definitivt inte som idag! Minerva Piha vid Åbo universitet är en av de senaste i en rad mycket solida forskare som fastlagt att samiska språket utvecklades i centrala Finland, på engelska kallat Lakeland, på svenska närmast Insjöfinland. Dessutom är hon en av de första som gått vidare och dragit konsekvenserna av Ante Aikios och Mikko Heikkiläs slutsatser om en utbredd järnålderssamisk närvaro i sydvästra Finland och på Åland.

Slutsatsen är tämligen entydig på denna punkt: Sydsamiska språken kom till dagens Sverige från Åland, samt eventuellt andra vägar via innanhavet.

Märk även väl här att etnicitet och språk inte alltid är liktydigt. Fynden inte minst under perioderna 400-1000 e.Kr talar ett helt annat språk om etniska markörer och signaler; och exempelvis synes de samisktalande ha varit minst semibofasta och haft kreatursskötsel i en betydligt bredare betydelse än enbart renskötsel. Det kan ha handlat om flera olika, tidiga uppdelningar i mindre etniska grupper och stammar, för att inte tala om sijther.

Hur gick det till när de sydsamiska språkvarieteterna kom in i det som skulle bli Sverige, från sydost?;  samt – vad innebär det för vårt kunskapsläge att vi har den kunskapen. Samt också detta härutav: Kan det ha funnit flera inmarschvägar in – och, sist men inte minst, var det sociala processer, handel och näringssamarbeten som förde de protosydsamiska och sydsamiska språkvarieteterna hit, och isåfall vilka? Minerva Pihas färska material är här centralt.

Vad innebär det för vårt kunskapsläge om samerna äldre historia att Jukka Korpela (professor i historia vid Joensuu universitet) säger att Savolaxare och andra ”insjöfinnar” – i Sverige kända som historiska skogs- eller svedjefinnar – menar att i det närmaste samtliga dessa hade samiskt påbrå?

Härutöver bör alltså även Lars-Gunnar Larssons arbeten (2018) med gästrikesamiskan införlivas i nyssnämnda ambitioner samt bör materialet kunna användas på betydligt fler sätt än vad som hittills skett. Det här handlar ju också om ännu färsk forskning.

Dessutom bör språkvetarna och språkhistorikerna fortsatt kunna hjälpa oss med att finna fler och alltmer intressanta kopplingar mellan protosamiska, protofinska och protourfinska samt protoöstersjöfinska å ena sidan; och fennoskandisk förhistoria å den andra.

Nystad (fi. Uusikaupunki) i sydvästra Finland, där – vid inlandet strax norr om staden och innanför dess norra skärgård – samisk närvaro under åtminstone 600-talet AD slagits fast av Heikkilä (2014).

Vi noterar också de såväl av Heikkilä som Ante Aikio fastslagna samiskbördiga toponymerna Livonsaari (Nådendals skärgård), Muskmäki (Pemar), Piksmäki (Lundo) och Piiksvuori (Masku, norra om Åbo, f ö en av Finlands ‘äldsta socknar, nämnd redan år 1232) – samtliga fyra orter i närheten av Åbo stad.

Språk, historia och arkeologi står inför spännande tider och upptäckter!

Samerna i söder försvann
I Sverige levde samer så långt söderut som nedanför Mälaren. Eventuellt till Vättern, då en hel indikationer tyder på samiska enklaver vid östgötakusten och delar av Småland har ansetts utgöra en etnisk substratbefolkning som gick upp i den samiska.

Hela Finland var befolkat av samer, men det finns en viss osäkerhetsfaktor allra längst i söder. Nu finns de endast allra, allra längst i norr. I Ryssland med Karelen bodde samer ner till Karelska näset, men finns nu bara på Kolahalvön.

Samernas historiska utbredning i Norge är enligt vårt förmenande osäkrast. Ned till och med sydligaste Hedmark och Östfold synes vara klarlagt; men sydligaste Norge har oss veterligen ännu ej bevisats som besittande en äldre samisk historia. Synnerligast inte sydvästligaste. Vi är dock beredda att ompröva denna uppfattning.

Frågan om samer fanns på de norröna bosättningarna på bl.a. Island, Grönland, Vinland, öarna i Nordsjön och Skottland torde fortfarande vara värd att ställa.

För Sveriges del har vi ägnat oss en hel del åt att reda ut hur försvinnandena av samer gått till. En stor del,  men långt ifrån allt, förklaras av det väl dryga tjogtal fördrivningskampanjer och -plakat som noterades främst under perioden mellan 1646 och ca 1790. Sedan har kolonisationen verkar och drivit samerna ännu längre upp. Vi tror att det kan finnas stor anledning dels att titta på ännu äldre tider, liksom mer på de mer kända historiska tiderna. Lokala fördrivningar synes vara ganska vanliga. Men det är också av mycket stort intresse att titta på hur olika assimilationsprocesser gått till; inte minst i kustområdena och andra kustnära trakter.

Myter
En rad myter om samer och etnicitet är i vägen för verklig förståelse av Fennoskandinaviens samiska och nordgermanska förhistoria. Först måste vi förstå att samisk etnicitet inte alltid har funnits och att den ständigt förändras. Samer för tusen, femtonhundra och tvåtusen år sedan är en helt annan sak än idag. Etniska gruppers innehåll förändras ständigt; och de samiska varieteterna med dess talare och bärare har varit åtskilda sedan ca tiden för Kristi födelse. Barths numera femtio år gamla ord (1969) om Ethnic groups and boundaries håller i detta avseende ännu streck.

Det finns även en uppfattning att samerna var ensamma överallt där de historiskt varit bosatta. Men trots detta har alltid Nordkalotten, Norden, Fennoskandien varit en rik mångetnisk smältdegel. Förr antogs att samerna dvalts okvalt och ostört i norr. Numera vet vi att det långtifrån är en självklarhet att anta sådana saker. Möjligen okvalt; men absolut inte ostört och i synnerhet inte alldeles ensamma.

En tredje myt kan vi kalla för ‘What Local People’-myten, myntat genom en utländsk exploatör i Sápmi när han fick frågan om vad lokalbefolkningen tyckte om deras planerade gruvprojekt. Att något stycke land för en västerlänning och storstadsbo ter sig tomt och obebott, betyder inte att det är det. Detta är den myt varpå det mesta av världens kolonisationsförlopp baserat sig på. Människor formade av bondeskapad kultur förstår sig sällan på nomadisk sådan, eller på jakt- eller fångstsamhällenas olika funktioner och markanvändningsprinciper.


ENGLISH: PROTO-SOUTHERN SÁMI DID ACTUALLY REACH SWEDEN FROM ÅLAND

The Southern Saami Languages’s ”proto-varieties” arrived Central Sweden (2-300 AD?) from South-East, and …THE ETHNIC GROUPS OF FENNO-SCANDINAVIAN IRON AGE AND VIKING AGE DID NOT APPEAR IN THE WAY WE WANT TO PICTURE THEM, AND MOST CERTAINLY NOT LIKE THEY DO TODAY.

She is the latest in a increasing line of solid scholars which now all state that the Proto-Sámi and early Sámi language varieties did develop in Central Lakeland Finland. Furthermore she is one of the first ever to fulfill the synthesises of linguists M. Heikkilä and A. Aikio about a vast iron age Saami distribution in South-Western (of what is today) Finland and on Åland (Fi.Ahvenmaa).

The conclusion is unambigous on this: The Southern Sámi language varieties arrived to what is present-day Sweden via Åland – and perhaps also via other trans-Bothnic or trans- Baltic routes. We will return to this field in articles, blog posts, webinars and lectures. We will then always return to the discussion around ethnicity.

Please do note that the entity of ethnicity and that of language not always are mutually synonymous. Findings from 400-1000 AD in hunting-foraging districts in Central Sweden and Southern Norrland speaks a language – hitherto unknown for us – about ethnic markers and signals, in unexpected combinations.

The Dalecarlia and Härjedalen Sámis seem to have been running small cattle and they were at least semi-sedentary. Early Jämtland Saamis had small reindeer herds and some of the groups were very skilled in manufacturing iron out of mires.

We see early divisions of Sámi groups and/or sijths all the way from Finland’s AD 200-300. Earlier proto-Uralic or proto- FennoUgric is another story.

What we so far do not know is this: did (proto-)Southern Sámi got distributed by actual people, by dominance or a little bit of both?

Iron age Sweden seem to have been dwelling several languages, hitherto less known ethnic substrate groups and ”proto-folk” as well as a huge and rich variety of subsistence practises, organisation, infrastructures and relations.

Referenser

Aikio, Ante. 2016. An essay on Saami ethnolinguistic prehistory. Uleåborg. 

            (https://www.sgr.fi/sust/sust266/sust266_aikio.pdf)

Barth, Fredrik. 1969. Ethnic groups and boundaries.

Heikkilä, Mikko K. 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors. 

            (https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/135714/bidragti.pdf)

Larsson, Lars-Gunnar. 2018. Petrus Holmberger och sockenlapparnas språk. 

Piha, Minerva. 2019. Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron 

            Age archaeological material of Jämtland and Dalarna. I: Finnisch-Ugrische Forschungen 64.  

            (https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363)

Official Coat of Arms of Åland. Ålands landskapsvapen.
Ahti Hammar, 1962 – Finnish National Archives
Wikimedia Commons.

SSR:s öppna brev till regeringen om Gállok publ.10 juni 2022: ”SSR förväntar sig att regeringen backar om Gallok” (via sapmi.se)

Ubmeje 2022-06-09


Statsminister Magdalena Andersson
Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson
Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg
Kulturminister Jeanette Gustafsdotter


Sámiid Riikkasearvi (SSR), Sirges och Jåhkågasska samebyar vill med anledning av den senaste
tidens händelser, bland annat den kritik som återigen riktats mot regeringen, från FN:s
specialrapportör för urfolksfrågor, The Committee on the Elimination of Racial Discrimination
(CERD) samt Konstitutionsutskottets (KU) kritik mot Statsrådet Karl-Petter Thorwaldssons
uttalande om gruvor, framföra följande.

Av den kritik som framförts mot regeringen framgår tydligt att beslutet om Gállok strider mot
internationell rätt och de åtaganden som Sverige förbundit sig följa gällande urfolksrätt.
Av särskild betydelse är att Gallok ligger inom samiska traditionella områden, inom dessa
områden måste de samiska representanternas inställning väga tungt, särskilt om det handlar
om åtgärder som kan komma att påverka den samiska markanvändningen såsom renskötsel 1
för en lång tid framöver.
De villkor som regeringens koncessionsbeslut förenats med kan inte ses som en garanti för att
samebyarnas rättigheter inte åsidosätts, villkoren är minst sagt uddlösa i detta sammanhang.
SSR kräver nu svar på hur regeringen avser att agera och följa upp den kritik som nu återigen
riktats mot regeringen.
SSR önskar få svar på de frågor som tillsänts regeringen från CERD. 2
Vidare önskar SSR få svar på hur regeringen avser att säkerställa att samebyarnas rättigheter tillika mänskliga rättigheter inte åsidosätts eller kränks samt hur Världsarvet Laponias värden, däribland renskötseln inte riskerar att påverkas.
SSR och berörda samebyar ser enbart ett enda trovärdigt agerande från regeringens sida.
Att regeringen fattar ett nytt beslut om att upphäva beslutet om bearbetningskoncession i
Gállok.

Dag som ovan enligt uppdrag

Jenny Wik Karlsson

1 Se bland annat Högsta Domstolens resonemang i Girjasmålet
2 CERD/EWUAP/106th session/2022/MJ/CS/ks


OBS PE framhävningar


BILDEN: Rapadalen, Skierffe. Från Laponia världsarv

The delta of Rapadalen, Lappland (Sweden), Sareks Nationalpark.
View from Skierffe. Photographer: Mg-k. Source: M. Klüber Fotografie (Wikimedia Commons).

SKRIDFINNARNAS LAND omnämnes 27 maj 1133: ”Episcopatus Daciae, Sueciae, Norweigiae, Farriae, Gronlandiae, Halsingaldiae, Islandiae, Scridivindiae & Slavorum” (SDHK 175, Riksarkivet)

Påven Innocentius II tillförsäkrar på förbön av kung Lothar ärkebiskop Adalbero och hans kyrka i Hamburg överhögheten över episkopaten i Danmark, Sverige och Norge, på Färöarna och Grönland, i Hälsingland, på Island, i ”Skridfinland” och hos slaverna, eftersom denne ofta har klagat hos såväl påvarna Calixtus och Honorius som honom själv över Askers och andra danska biskopars bristande lydnad.


Innocentius II(1) servus servorum Dei venerabili(2) Adalberoni Hammenburgensi(3) Archiepiscopo, ejusque successoribus(4) salutem & Apostolicam benedictionem. Ad hoc in beati Petri Cathedra disponente Deo(5) constituti esse aspicimur, quatinus singulis(6) Ecclesiasticis personis suam conservemus justitiam, & qualiter, tam temporaliter, quam spiritualiter earum status integer perseveret, salubriter providere curemus. Dignum etenim & rationabile est, ut sicut sacro-sancta Dei Ecclesia unitatis ac fidei perpetua mater existit, ita nimirum(7) privilegia custodiantur illaesa, & nullis molestiis, nullisque oppressionibus pravorum hominum fatigetur. Saepe utique venerabilis frater noster Adalbero Hammenburgensis(8) Archiepiscopus in praesentia praedecessorum nostrorum felicis memoriae Calixti & Honorii ac nostra questus est Acerum Lundensem & alios(9) Daciae tibi debitam, sicut Metropolitano suo, quemadmodum antiquis privilegiis, Gregorii, Sergii, Leonis, Benedicti, Nicholai, Adriani Romanorum Pontificum continetur, obedientiam derogare. Frequenter autem & a praedictis praedecessoribus nostris Calixto & Honorio, atque a nobis eis mandatum est, ut aut ad tuam &(10) Hammenburgensis Ecclesiae redirent obedientiam, aut si quam super hoc si confiderent justitiam(11) habere, ad Sedem Apostolicam venirent(12) praeparati: ipsi vero Apostolicis contemnentes obedire mandatis, nec venerunt, nec responsales miserunt. Quia igitur lucrum nemo de sua contumacia debet obtinere ex deliberato fratrum nostrorum Episcoporum & Cardinalium consilio tam Lundensem, quam alios Episcopos Daciae tibi restituimus. Ad formam igitur privilegiorum Gregorii, Sergii, Leonis, Nicolai, Benedicti & Adriani, Episcopatus Daciae, Sueciae(13) , Norweigiae(14) , Farriae, Gronlandiae, Halsingaldiae(15) , Islandiae, Scridivindiae(16) & Slavorum, carissimi filii nostri Lotharii Regis precibus inclinati, tibi & per te Hammenburgensi Ecclesiae, suae videlicet Metropoli praesentis scripti pagina confirmamus. Si quae(1) in futurum Ecclesiastica secularisve personae(2) hanc nostrae confirmationis paginam(3) violare tentaverit, secundo tertiove commonita, si non satisfactione congrua emendaverit, postestatis honorisque sui dignitate careat, ream se divino judicio existere de perpetua iniquitate(4) recognoscat, & a sanctissimo corpore & sanguine Dei & Domini Redemtoris nostri Jesu Christi aliena fiat, atque in extremo examine districtae ultioni subjaceat. Cunctis autem haec statuta servantibus sit pax Domini nostri Jesu Christi(5) . Data Romae apud montem Aventinum, per manum Almerici Sanctae Romanae Ecclesiae Diaconi, Cardinalis, Cancellariae VI Kalend. Junii. Indictione XI. Incarnationis Dominicae anno MCXXXIII. Pontificatus vero Domni Innocentii Papae II anno qvart(6) .

Papa Innocenzo II e santi Lorenzo e Callisto. Hugo DK – Eget arbete (2019)
CC BY-SA 4.0. File:Pope Innocent II – Santa Maria in Trastevere.jpg

”PS.” Ser att jag redan tidigare lyft detta brev till en bloggartikel,
men det är väl kanske värt att lyfta på nytt! DS

WORLD COTTON MAP skapades på 1000-talet och angav Skridfinnarnas land (Scririfinoi eller något sådant), kallades även Anglo-Saxon World Map eller Mappa Mundi, daterad till 1040-talet (eller lika ofta 1025-1050, sannolikt skapad i Canterbury). LÅngt ned till vönster ovanför brittiska öarna ser man alltså skridfinnarnas land (”blindtarmen” ovan till vänster i bild), nedan t.h tillsammans med eller i relation till Britannien.

Etniska rensningar av samer, sydliga samer (etc): Nya F Ö R E L Ä S N I N G A R erbjudes 2022-24

NYA ”TALKS” / föreläsningsämnen erbjudes med Peter Ericson

2022-24

(1) Hälsingesamer 200 – 1900 AD: Från sydursamiskatalare till 1900-talets vinterbete och efterkrigstida ”sockenlappar”

(2) ETNISKA RENSNINGAR Om de okända fördrivningarna och situationen 16-1700-talet.

(3) SVEASAMER? Om kunskapsläget kring Svealands samer anno 2022.

(4) Föreläsning som presenteras senast tisdag 7 juni

Kurserbjudande kommer imorgon måndag 6 juni.

KURSER ERBJUDES 2023-24

Samernas historia i Norden/Sápmi

SPECIAL: Snabbkurs* hösten 2022, online augusti/okt
Återkommer med datum!

* Om Samernas historia i Sverige

ETNISKA RENSNINGAR 1728-30: Ett tjugotal hälsingesamer, lika många siljansdalasamer, östliga dalasamer, gästrikesamer och bergslagssamer deporterade till Umeå, Storsjöbygden och Västerbottens lappmarker inom två år

E T N I S K A RENSNINGAR SOM V Ä X E R I OMFATTNING, JU MER VI FORSKAR!

Redigerad 5 juni 2022

Länsman i Bjuråker ser ut att helt enkelt ha klivit in i ett årstidsläger och arresterat hela familjen Tomasson-Claesdotter och konfiskerat deras renhjord.

De tidigare omtalade etniska rensningarna har alltså visat sig mycket mer omfattande än vi insett!
Etnologen Ingvar Svanberg rotade fram det vi hittills vetat kring 1980, och idag är arkivmaterialet så mycket mer lättillgängligt. Romanigenealogen och projektledaren Sebastian Casinge hittade en lista med deporterade samer då han följde den synkront pågående romska fördrivningen 1728-30. Magnil Eli Olsson förmedlade listan till undertecknad, som nu grävt lite.

Vi följer leksandssamen Bängt Olofsson (född ca 1692) med hustru Anika Siulsdotter i tvångsflyttstransport mellan Falun och Trödje, för vidare befordran till Umeå, sedan åter till Trödje i Hille och han avlider hastigt i TBC (lungsot) hösten 1732 bara trettio år gammal (av frun märks inget i arkivet efter 1730) – även Bängts förmodade svåger Olof Siulsson syns i materialet.

Vi har även följt renägande familjen (40 renar noteras) Olof Thomasson och Marita eller Margeta Claesdotter, vilka är hälsingebaserade, förtecknade på Bjuråker (liksom många samtida sydliga skogssamer använde de många olika aktivitetsområden, men noteras dessutom i Ljusdal 1727 (som tillsammans med sina sex barn Maria, Kerstin, Anna, Anders, Claes och Margreta förvisades till Umeå – fortsättningen är oklar, liksom familjens vidare öden.

Slutligen syns Hindrick Andersson och Maria Claesdotter, den senare med stor sannolikhet syster till Marita ovan och likaledes förtecknad på Bjuråker. Arresterandet torde ha skett på samma gång, de lär ha hört till samma flyttlag.

Utöver dessa och de flera dussintals andra förflyttade – toppen på ett isberg eller inte – grep länsman och hans uppbåd fyra samiska män ute på skidtur i trakten av Njutånger. Dessa familjer splittrades med berått mod och de gripna männen tycks ha sänts till Västerbottens lappmarker (skriftlig uppgift M.E. Olsson).

Härutöver påminner vi oss dessutom de tvångsförflyttningar som ägde rum från Västerbottens kustnära inland och inemot inlandet i samma län åt 1732.

Bild: Johan Tirén



Länsman i Bjuråker ser ut att helt enkelt ha klivit in i ett årstidsläger (samerna nyttjade Bjuråker säsongsvis och låg ofta där på mid- och senvintern) och arresterat hela familjen Tomasson-Claesdotter och konfiskerat deras 60 renar. Det kan ha varit i trakten av Middagsberget. Möjligen skulle det också i ett samarbete med häradshövdingen ha skett några gripanden i Järvsö i samband med den marknad som sedan ”tidernas gryning” ägt rum där i mars månad. Om inte annat lär man ha hållit ögonen på samerna där. Det är annars känt att myndigheterna genom kyrkans män anordnade husförhörssessioner och därmed även folkräkningar av samer i t ex Färila och Säbrå i södra Ångermanland 1726-28. Tabellverket, som inrättade lite senare, har också visat sig innehålla 1700-talsfolkräkningar av samer.

Konungens befallningshavande, dvs länsstyrelse och länsman (möjligen landshövdingen) i det här fallet påstod sig ha bevis för att de fördrivna skulle höra hemma i norr. Det finns ingenting i det material som vi hittat som skulle tyda på detta. Folk fanns absolut som hade flytt norrifrån och nedåt till t ex Bergslagen; men bland de nämnda finns inga tydliga bevis för någonting sådant … Men letandet fortsätter.

Här är bloggartikeln om de etniska rensningarna:

” — Lapparne äro af de Swänske drefne så langt up i wildmarken — ”

…. skulle the ock icke nu wårda sig om theras wälferd och Salighet? 

”Ja wisserl:n Lapparne äro af de Swänske drefne så langt up i wildmarken; skulle the ock icke nu wårda sig om theras wälferd och Salighet?”

Daniel Djurberg (1659-1736)
Ur Om Lapparnas undervisning
i sin tur i

Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv
Fortsättning av Handskrift 25:1—2.
Åren 1700—1723. Förordningen år 1723 om lappländarnas flitigare
undervisning i kristendomen och skolors inrättande där i orten.
Del av maskinskrivet manuskript.
Volym 25:4:12
Daniel Djurberg om lapparnas undervisning
Publicerad september 2011.
Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek

Bild via Riksarkivet och SBL.




Via Erik Norbergs arkiv
https://digital.ub.umu.se/relation/130703?destination=node/122469&language=sv

Om söderhamnaren Djurberg
https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/17560

Ja wisserl:n Lapparne äro af de Swänske drefne så langt up i wildmarken; skulle the ock icke nu wårda sig om theras wälferd och Salighet? 


SENTIDA ETNISK RENSNING AV SAMER, ”rashygien”och rasbiologi. Om faktisk tvångssterilisering av samer och resande 1938-47! (Arvid Bergman 2021)

Ur Medicinalstyrelsens arkiv

Lappmän”(samer)
Angående samer så användes inte det nutida begreppet. Begreppen man får leta efter är ”lappman”,
”lappkvinna” eller bara ”lapp”. Lika grovt nedsättande ordval som mot resande förekom inte mot den samiska gruppen, men likväl kan man urskilja vad som skulle kunna uppfattas som rasistiskt eller anti-samiskt. Totalt benämns sju personer som ”lappar” och av dem blev sex personer steriliserade. Fem personer fick ”lapp” skrivet under spalten hereditet. En av dem fick anmärkningar om att inte fostrats under sin uppväxt i en kåta (samiskt boställe) och blev omskriven som sinnesslö och asocial med det extra tillägget ”vagabonderar”.
18

(Not 18: 18 Ansökningar om steriliseringar (1947). E 1 b:65.”)


Ur Sid 43-49 – ”Sterilisering av resande 1938-1947” – av Arvid Bergman
Drabbrikan no 21, september 2021
. Det här bör absolut läsas och än mer redas ut ännu noggrannare!

Mer här om tvångssteriliseringarna, Drabbrikan no 23 (Senaste numret)
https://www.drabbrikan.se/2022/03/29/drabbrikan-nr-23-mars-2022/

Samt här (det citerade avsnittet kommer därifrån): Drabbrikan no 21
https://www.drabbrikan.se/2021/09/29/drabbrikan-nr-21-september-2021/

Nils von Hofsten (1881-1967) var professor i anatomi och senare i zoologi och även rektor för Uppsala universitet 1944-47. Han var i sin egenskap av styrelseledamot i Rasbiologiska institutets styrelse och arbetande för medicinalstyrelsen en varm ivrare för rasbiologi och inte minst för tvångssteriliseringar.


”Fem personer fick ‘lapp’ skrivet under spalten hereditet. En av dem fick anmärkningar om att inte fostrats under sin uppväxt i en kåta (samiskt boställe) och blev omskriven som sinnesslö och asocial med det extra tillägget ‘vagabonderar’ ”




Wikipedia berättar följande om ämnet:

Tvångssterilisering i Sverige förekom mellan åren 1934 och 2013 med varierande grad av frivillighet. De utfördes dels under 1934 och 1941 års steriliseringslagar som reglerade steriliseringar fram till och med 1975 dels under könstillhörighetslagen som gällde mellan 1972 och 2013.[3][4]

De som steriliserades under 1934 och 1941 års steriliseringslagar var psykiskt sjuka, utvecklingsstörda[5] och, under 1941 års lag, även personer med fysisk funktionsnedsättning (”svårartad sjukdom eller svårt lyte”) och så kallade asociala.[6] I praktiken steriliserades framför allt kvinnor – många unga och från socialt utsatta grupper – på ganska godtyckliga grunder, exempelvis för att en läkare bedömde dem som ”promiskuösa” eller som ”tattare”.[7] Operationer utfördes med olika former av administrativt tvång, bristande samtycke eller övertalningar.[7] Syftet med steriliseringspolitiken var bland annat att intellektuellt funktionshindrade ansågs vara olämpliga som föräldrar, folkhälsoskäl och kontroll av asociala. Denna praxis nådde sin kulmen vid mitten av 1940-talet. I början av 1950-talet började hanteringen ifrågasättas och från början av 1950-talet och framåt användes lagen framför allt i den enskildes intresse, på sociala eller medicinska grunder, om än ofta efter varierande grader av påtryckning från läkare och socialarbetare. Lagen upphörde 1976.



OBS: ETT STORT TACK TILL MAGNIL ELI OLSSON
för förmedlandet av dessa källor!

om tvångssteriliseringar av samer i Sverige

om tvångssteriliseringar av samer i Sverige
mellan åren 1938 och 1947 (!) i denna blogg på tisdag


Håll Dig Uppdaterad!

Och glöm inte att sprida och dela denna blogg!

Under kommande veckan kan det också bli intervjuer med
Eder undertecknade bloggare i etermedia, t ex SVT
kring de etniska rensningarna 1727-28.

Drabbrikan är källa till uppgifterna om tvångssteriliseringar,
och dessa förmedlades av Magnil Eli Olsson.

ETNISKA RENSNINGAR 1728-30: Ett tjugotal hälsingesamer, lika många siljansdalasamer, östliga dalasamer, gästrikesamer och bergslagssamer deporterade till Umeå och Västerbottens lappmarker inom två år

E T N I S K A RENSNINGAR SOM V Ä X E R I OMFATTNING, JU MER VI FORSKAR!

Länsman i Bjuråker ser ut att helt enkelt ha klivit in i ett årstidsläger och arresterat hela familjen Tomasson-Claesdotter och konfiskerat deras renhjord.

De tidigare omtalade etniska rensningarna har alltså visat sig mycket mer omfattande än vi insett!
Etnologen Ingvar Svanberg rotade fram det vi hittills vetat kring 1980, och idag är arkivmaterialet så mycket mer lättillgängligt. Romanigenealogen och projektledaren Sebastian Casinge hittade en lista med deporterade samer då han följde den synkront pågående romska fördrivningen 1728-30. Magnil Eli Olsson förmedlade listan till undertecknad, som nu grävt lite.

Vi följer leksandssamen Bängt Olofsson (född ca 1692) med hustru Anika Siulsdotter i tvångsflyttstransport mellan Falun och Trödje, för vidare befordran till Umeå, sedan åter till Trödje i Hille och han avlider hastigt i TBC (lungsot) hösten 1732 bara trettio år gammal (av frun märks inget i arkivet efter 1730) – även Bängts förmodade svåger Olof Siulsson syns i materialet.

Vi har även följt renägande familjen (40 renar noteras) Olof Thomasson och Marita eller Margeta Claesdotter, vilka är hälsingebaserade, förtecknade på Bjuråker (liksom många samtida sydliga skogssamer använde de många olika aktivitetsområden, men noteras dessutom i Ljusdal 1727 (som tillsammans med sina sex barn Maria, Kerstin, Anna, Anders, Claes och Margreta förvisades till Umeå – fortsättningen är oklar, liksom familjens vidare öden.

Slutligen syns Hindrick Andersson och Maria Claesdotter, den senare med stor sannolikhet syster till Marita ovan och likaledes förtecknad på Bjuråker. Gripandena torde ha skett vid samma tillfälle som ovan, de lär ha hört till samma flyttlag.

Utöver dessa och de flera dussintals andra förflyttade – toppen på ett isberg eller inte – grep länsman och hans uppbåd fyra samiska män ute på skidtur i trakten av Njutånger. Dessa familjer splittrades med berått mod och de gripna männen tycks ha sänts till Västerbottens lappmarker (skriftlig uppgift M.E. Olsson).

Härutöver påminner vi oss dessutom de tvångsförflyttningar som ägde rum från Västerbottens kustnära inland och inemot inlandet i samma län åt 1732.

Bild: Johan Tirén



Länsman i Bjuråker ser ut att helt enkelt ha klivit in i ett årstidsläger (samerna nyttjade Bjuråker säsongsvis och låg ofta där på mid- och senvintern) och arresterat hela familjen Tomasson-Claesdotter och konfiskerat deras 60 renar. Det kan ha varit i trakten av Middagsberget. Möjligen skulle det också i ett samarbete med häradshövdingen ha skett några gripanden i Järvsö i samband med den marknad som sedan ”tidernas gryning” ägt rum där i mars månad. Om inte annat lär man ha hållit ögonen på samerna där. Det är annars känt att myndigheterna genom kyrkans män anordnade husförhörssessioner och därmed även folkräkningar av samer i t ex Färila och Säbrå i södra Ångermanland 1726-28. Tabellverket, som inrättade lite senare, har också visat sig innehålla 1700-talsfolkräkningar av samer.

Konungens befallningshavande, dvs länsstyrelse och länsman (möjligen landshövdingen) i det här fallet påstod sig ha bevis för att de fördrivna skulle höra hemma i norr. Det finns ingenting i det material som vi hittat som skulle tyda på detta. Folk fanns absolut som hade flytt norrifrån och nedåt till t ex Bergslagen; men bland de nämnda finns inga tydliga bevis för någonting sådant … Men letandet fortsätter.

Här är bloggartikeln om de etniska rensningarna:

SOM JOURNALISTISK PUBLIKATION GÅR ‘AFFÄRSVÄRLDEN’ INTE ATT FÖRSVARA

Makalöst undermålig, urfolksfientlig smörja till aktstycke Affärsvärlden publicerat, signerad Annelie Östlund, betitlat: ””SOM NÄRING GÅR RENSKÖTSELN INTE ATT FÖRSVARA”.

Ett journalistiskt lågvattenmärke att publicera sådant och dessutom anlita notoriska samiska femtekolonnare som förmenta experter.

Därtill fel i sak då storsvensken ännu efter snart ett halvt millennium ännu inte lyckats prestera en näring som är långsiktigt hållbar och som skulle kunna ersätta rennäringen.

Dessutom klimataspekten: typisk en ekomom att helt bortse från ekologi. Rennäringen har i flera nyliga studier bevisats motverka klimatförändringarna. Den delen går knappast att sudda bort.

Peter Ericson, sakkunnig historiker i Nordmaling, Rätan, Härjedalen etc

OMFATTANDE ETNISKA RENSNINGAR, i nyliga arkivfynd om ej kända tvångsförflyttningar mot samer främst 1720-32: – TOPPEN PÅ ETT ISBERG … ?

Skiss inför Gåudiesartiklar. Om de 1728-29 deporterade samerna kända under de svenska dopnamnen Bängt Olofsson, Olof Sjulsson, Maria Claesdotter och såvitt förstått minst 40 andra samer som tvångsförflyttades från det som brukar kallas Mellansverige samt Hälsingland och Dalarna och upp till Storsjöbygden och framför allt till Umeå.

Gåudies är ett bokprojekt med planerad första utgivning med en bok 2023 (ca sep). Nederst på sidan kan DU göra intresseanmälan!


U n d e r Fredrik I:s tidigare regentår hände följande: Minst tre gånger fler samer än som vi känt till kom att tvångsförflyttas, dvs etniskt rensats från söder och sänts norrut! Perioden med sådana myndighetstilltag pågår främst 1720-32 och synnerligast 1720-29, och året 1729 eller snarare perioden 1728-29 (möjligen 1728-30) är den mest brutala i detta avseende.

Vi har följt tre familjebildningar med oklara rötter som fördrivits från dels Dalarna runt Siljan, dels via östra Dalarna (Svärdsjö) och dels från Norrhälsingland med Ljusdal och Bjuråker. Ett antal orter tonar fram i materialet, men vi avvaktar med fler slutsatser. Men en helt ny bild av samelivet i norra Hälsingland har börjat ersätta den gamla mestadels gemytliga.

Ungefärligen samtidigt som detta pågår samlar man även i södra lappmarkerna och annorstädes in trummor och bränner upp – och norske missionären Thomas von Westen skickar med brinnande iver uppviglande brev till det jämtländska prästerskapet. En av von Westens tyngre informanter var en ung samiska vid namn Kerstin Jacobsdotter, en medelpadsfödd kustsamisk kvinna vars far tycks ha haft ett mycket vidlyftigt flyttmönster; möjligtvis påverkat av alla pågående rensningar. Överhuvudtaget måste vi antagligen se om det mesta vi trott oss veta om det tidiga 1700-talets nomadiseringsmönster; åtminstone för en del flyttgrupper.

HUR HITTADES DETTA MATERIAL?
Det är känt att den unge forskaren Magnil Eli Olsson (förr Eskil Olsson på Saepmie Times) i flera år följt uopp spåren med 1720-talets och andra epokers tvångsförflyttningar och etniska rensningar av samer, vilket bl a kunde läsas i en bloggpost från 2018, nämligen denna: https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/11/03/etnisk-rensning-av-sydliga-samer-nya-uppgifter-ur-prasterskapets-besvar-1723-via-e-olsson/
Detaljer kring händelserna som vi nu omnämner har i huvudsak ”ramlats på” av forskaren om romernas och resandenas historia, Sebastian Casinge, efter att denna sökt i arkiven kring etniska rensningar av romer – oerhört omfattande och på flera sätt ännu värre än de av och med samer – som i sin tur gav den samiska delen av materialet vidare till Magnil Eli Olsson, min unga gamla kollega (numera Uppsala, annars från gagnefhållet i Dalarna och med starka malungskopplingar) från Saepmie Times. Jag har sedan i min tur börjar gå igenom individerna, familjerna och flyttlagen eller sijtherna. Mycket av mina gamla funderingar kommer nu att till stor del få sina svar och lösningar; t ex varför det mer eller mindre ser ut att välla in samer i Umeå kring 1729-30.

Totalt ser det ut att handla om minst 44 individer, inklusive de tidigare kända 13 st samiska individerna som ska ha flyttats ungefär samtidigt, då till Jämtland och Storsjöbygden; möjligtvis främst till Bergs socken. Men högst sannolikt finns ännu fler namn som vi ännu ej lyckats råka på i arkiven.

Många av oss historiker och andra som sysslar med ämnet tycks ha underskattat de reella fördrivningarna, de som faktiskt ägde rum.
Utöver 31 samiska individer plus de tidigare 13 kända och 56 st renar, handlar det även om fyra högst drabbade familjer kring Njutånger där fyra skidande samiska män häktades och familjerna splittrades synbarligen avsiktigt av myndigheterna (f ö en urgammal och global strategi av koloniserande makt gentemot urfolk).

Men många av oss historiker och andra

som sysslar med ämnet tycks ha underskattat

de reella fördrivningarna, de som faktiskt ägde rum.



Generellt handlar de nya arkivfynden om att man sänt samer till Umeå och Västerbotten. Ett nav varigenom man sänt vidare de sydliga samerna norrut med hjälp av en s k landsgevaldiger (en gevaldiger varen fångtransportör, och varje socken skulle ha en egen sådan).
Notera att detta alltså sker ca fyrtio år före den period när Petrus Holmberger vandrade runt i skogarna runtom Tolvfors bruk, varutifrån gästrikesamiskan (ibland kallad sockenlapska) upptecknats (Larsson 2018).

Navet i Hille, Gästrikland
Ett uppenbart nav under dessa folkomflyttningar var Trödje i Hille socken strax norr om Gävle. I denna socken kom alltså också en av de tvångsförflyttade, Bängt Olofsson att avlida senare år 1732 på hösten.
Och här har t ex Bengt Olofsson både ”forslats” till (1729) och ifrån (samma år) och på något sätt sedan återkommit till senast anno (oktober) 1732. Han avlider då efter att ha varit sjuk i 1½ år i lungsot. Det låter ganska mycket som något hänt i Umeå eller på väg därifrån.





Några iakttagelser / identifikationer:

1. I Umeå syntes densamme Bängt/Bengt Olofsson april 1730 och med sin följeslagare ända från Dalarna Olof Sjulsson. Och Bengt dör alltså 1732 i Hille. Olof blir ev kvar i Umeå, vio fortsätter undersöka detta.

2. En till synes familj bestående av Olof Thomasson och Margeta (eller Marita) Claesdotter som förflyttades från Bjuråker till Umeå år 1728 ser vi ut att ha identifierat i Svärdsjö år 1714. En av de äldsta barnen torde vara Kerstin, kring 14 år vid dessa händelser. Övriga barn heter Maria (äldst?), Anna, Anders, Claes och Margreta.

3. Paret Hindrik Andersson och Maria Claesdotter – möjligtvis Margetas syster ovan – noteras i Järvsö 1727 tillsammans med bekantingarna Jonas Larsson och Sigrid Jonsdotter (Ibland Jönsdotter), mormor och morfar till Anna och Sigrid Jönsdotter, englandsresenärerna. Detta 1600-talsfödda par klarar sig med en hårsmån från att bli etniskt rensade, han skaffar sig en sockenlappstjänst i Forsa socken. År 1728 noteras Hindrik och Maria tvångsförflyttade till Umeå.

2-3 april 1730 syns Bengdt/Bängt i Umeå landsförsamling.



Uppenbarligen har en oerhört omfattande korrespondens pågått mellan myndigheter och diverse K:B (länsstyrelser). Enighet har mera sällan förelegat kring var samerna ifråga så att säga har hört hemma. Den delen av historien känner vi tämligen väl sedan tidigare tidigare.

Så vad är det för skådespel som pågår den 17 maj 1732?
Det finns en del besvärande implikationer i den här historien. Carl von Linné borde inte kunna skylla på okunnighet att samerna vistades i Jättendal. Han var en allmänbildad människa och torde ha haft samer runtom sig kring sin studieort Uppsala och ha följt med i samhällsutvecklingen; därtill av småländsk prästsläkt och Sveriges prästerskap var ju sedan 1723 djupt engagerade i de åtgärder som företog gentemot samerna. Det finns också rapporter om att Linné varit åsyna vittnen till religionsomvändelse under tortyr, där man skurit upp pulsådrarna på samer för att få dessa att ta avstånd från sin gamla religio och livsåskådning. I tidens anda har han mera lakoniskt beskrivit dessa händelser och övergrepp, och mest konstaterat att de var effektiva.

”Vi har följt tre familjebildningar med oklara rötter som fördrivits från dels Dalarna runt Siljan, dels via östra Dalarna (Svärdsjö) och dels från Norrhälsingland med Ljusdal och Bjuråker. Ett antal orter tonar fram i materialet, men vi avvaktar med fler slutsatser. Men en helt ny bild av samelivet i norra Hälsingland har börjat ersätta den gamla mestadels gemytliga.”


Vi försöker skriva en fortsättning på detta under sommaren.

GÅUDIES 1 :
Gör intresseanmälan HÄR:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR1zxwXZy_6bfI6y8u8f4HE9KLdXYRidEqcXPKdyvNTkCuwmkGv4eMbezNA

Arbetstitel

GÅUDIES 1

Förjagade, bortdrivna, etniskt rensade – och behövda… ! Om 1700-talets hälsingesamer och andra: essäer om sydliga samer 150 – 1950 AD

Peter Ericson

samt gästförfattare Bernt Ove Viklund, Minerva Piha och Magnil Eli Olsson



Peter Ericson 26 maj 2022
Med hjälp av Magnil Eli Olsson
samt tack till livskamrat Monika

OMFATTANDE ETNISKA RENSNINGAR, i nyliga arkivfynd om ej kända tvångsförflyttningar mot samer främst 1720-32: – TOPPEN PÅ ETT ISBERG … ?

Skiss inför Gåudiesartiklar. Om de 1728-29 deporterade samerna kända under de svenska dopnamnen Bängt Olofsson, Olof Sjulsson, Maria Claesdotter och såvitt förstått minst 40 andra samer som tvångsförflyttades från det som brukar kallas Mellansverige samt Hälsingland och Dalarna och upp till Storsjöbygden och framför allt till Umeå.

Gåudies är ett bokprojekt med planerad första utgivning med en bok 2023 (ca sep). Nederst på sidan kan DU göra intresseanmälan!

U n d e r Fredrik I:s tidigare regentår hände följande: Minst tre gånger fler samer än som vi känt till kom att tvångsförflyttas, dvs etniskt rensats från söder och sänts norrut! Perioden med sådana myndighetstilltag pågår främst 1720-32 och synnerligast 1720-29, och året 1729 eller snarare perioden 1728-29 (möjligen 1728-30) är den mest brutala i detta avseende.

Vi har följt tre familjebildningar med oklara rötter som fördrivits från dels Dalarna runt Siljan, dels via östra Dalarna (Svärdsjö) och dels från Norrhälsingland med Ljusdal och Bjuråker. Ett antal orter tonar fram i materialet, men vi avvaktar med fler slutsatser. Men en helt ny bild av samelivet i norra Hälsingland har börjat ersätta den gamla mestadels gemytliga.

Ungefärligen samtidigt som detta pågår samlar man även i södra lappmarkerna och annorstädes in trummor och bränner upp – och norske missionären Thomas von Westen skickar med brinnande iver uppviglande brev till det jämtländska prästerskapet. En av von Westens tyngre informanter var en ung samiska vid namn Kerstin Jacobsdotter, en medelpadsfödd kustsamisk kvinna vars far tycks ha haft ett mycket vidlyftigt flyttmönster; möjligtvis påverkat av alla pågående rensningar. Överhuvudtaget måste vi antagligen se om det mesta vi trott oss veta om det tidiga 1700-talets nomadiseringsmönster; åtminstone för en del flyttgrupper.

HUR HITTADES DETTA MATERIAL?
Det är känt att den unge forskaren Magnil Eli Olsson (förr Eskil Olsson på Saepmie Times) i flera år följt uopp spåren med 1720-talets och andra epokers tvångsförflyttningar och etniska rensningar av samer, vilket bl a kunde läsas i en bloggpost från 2018, nämligen denna: https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/11/03/etnisk-rensning-av-sydliga-samer-nya-uppgifter-ur-prasterskapets-besvar-1723-via-e-olsson/
Detaljer kring händelserna som vi nu omnämner har i huvudsak ”ramlats på” av forskaren om romernas och resandenas historia, Sebastian Casinge, efter att denna sökt i arkiven kring etniska rensningar av romer – oerhört omfattande och på flera sätt ännu värre än de av och med samer – som i sin tur gav den samiska delen av materialet vidare till Magnil Eli Olsson, min unga gamla kollega (numera Uppsala, annars från gagnefhållet i Dalarna och med starka malungskopplingar) från Saepmie Times. Jag har sedan i min tur börjar gå igenom individerna, familjerna och flyttlagen eller sijtherna. Mycket av mina gamla funderingar kommer nu att till stor del få sina svar och lösningar; t ex varför det mer eller mindre ser ut att välla in samer i Umeå kring 1729-30.

Totalt ser det ut att handla om minst 44 individer, inklusive de tidigare kända 13 st samiska individerna som ska ha flyttats ungefär samtidigt, då till Jämtland och Storsjöbygden; möjligtvis främst till Bergs socken. Men högst sannolikt finns ännu fler namn som vi ännu ej lyckats råka på i arkiven.

Många av oss historiker och andra som sysslar med ämnet tycks ha underskattat de reella fördrivningarna, de som faktiskt ägde rum.
Utöver 31 samiska individer plus de tidigare 13 kända och 56 st renar, handlar det även om fyra högst drabbade familjer kring Njutånger där fyra skidande samiska män häktades och familjerna splittrades synbarligen avsiktigt av myndigheterna (f ö en urgammal och global strategi av koloniserande makt gentemot urfolk).

Men många av oss historiker och andra

som sysslar med ämnet tycks ha underskattat

de reella fördrivningarna, de som faktiskt ägde rum.



Generellt handlar de nya arkivfynden om att man sänt samer till Umeå och Västerbotten. Ett nav varigenom man sänt vidare de sydliga samerna norrut med hjälp av en s k landsgevaldiger (en gevaldiger varen fångtransportör, och varje socken skulle ha en egen sådan).
Notera att detta alltså sker ca fyrtio år före den period när Petrus Holmberger vandrade runt i skogarna runtom Tolvfors bruk, varutifrån gästrikesamiskan (ibland kallad sockenlapska) upptecknats (Larsson 2018).

Navet i Hille, Gästrikland
Ett uppenbart nav under dessa folkomflyttningar var Trödje i Hille socken strax norr om Gävle. I denna socken kom alltså också en av de tvångsförflyttade, Bängt Olofsson att avlida senare år 1732 på hösten.
Och här har t ex Bengt Olofsson både ”forslats” till (1729) och ifrån (samma år) och på något sätt sedan återkommit till senast anno (oktober) 1732. Han avlider då efter att ha varit sjuk i 1½ år i lungsot. Det låter ganska mycket som något hänt i Umeå eller på väg därifrån.

Några iakttagelser / identikationer:

1. I Umeå syntes densamme Bängt/Bengt Olofsson april 1730 och med sin följeslagare ända från Dalarna Olof Sjulsson. Och Bengt dör alltså 1732 i Hille. Olof blir ev kvar i Umeå, vio fortsätter undersöka detta.

2. En till synes familj bestående av Olof Thomasson och Margeta (eller Marita) Claesdotter som förflyttades från Bjuråker till Umeå år 1728 ser vi ut att ha identifierat i Svärdsjö år 1714. Äldsta dottern torde vara Kerstin, kring 14 år vid dessa händelser.

3. Paret Hindrik Andersson och Maria Claesdotter – möjligtvis Margetas syster ovan – noteras i Järvsö 1727 tillsammans med bekantingarna Jonas Larsson och Sigrid Jonsdotter (Ibland Jönsdotter), mormor och morfar till Anna och Sigrid Jönsdotter, englandsresenärerna. Detta 1600-talsfödda par klarar sig med en hårsmån från att bli etniskt rensade, han skaffar sig en sockenlappstjänst i Forsa socken. År 1728 noteras Hindrik och Maria tvångsförflyttade till Umeå.



Uppenbarligen har en oerhört omfattande korrespondens pågått mellan myndigheter och diverse K:B (länsstyrelser). Enighet har mera sällan förelegat kring var samerna ifråga så att säga har hört hemma. Den delen av historien känner vi tämligen väl sedan tidigare tidigare.

Så vad är det för skådespel som pågår den 17 maj 1732?
Det finns en del besvärande implikationer i den här historien. Carl von Linné borde inte kunna skylla på okunnighet att samerna vistades i Jättendal. Han var en allmänbildad människa och torde ha haft samer runtom sig kring sin studieort Uppsala och ha följt med i samhällsutvecklingen; därtill av småländsk prästsläkt och Sveriges prästerskap var ju sedan 1723 djupt engagerade i de åtgärder som företog gentemot samerna. Det finns också rapporter om att Linné varit åsyna vittnen till religionsomvändelse under tortyr, där man skurit upp pulsådrarna på samer för att få dessa att ta avstånd från sin gamla religio och livsåskådning. I tidens anda har han mera lakoniskt beskrivit dessa händelser och övergrepp, och mest konstaterat att de var effektiva.

”Vi har följt tre familjebildningar med oklara rötter som fördrivits från dels Dalarna runt Siljan, dels via östra Dalarna (Svärdsjö) och dels från Norrhälsingland med Ljusdal och Bjuråker. Ett antal orter tonar fram i materialet, men vi avvaktar med fler slutsatser. Men en helt ny bild av samelivet i norra Hälsingland har börjat ersätta den gamla mestadels gemytliga.”


Vi försöker skriva en fortsättning på detta under sommaren.

GÅUDIES 1 :
Gör intresseanmälan HÄR:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR1zxwXZy_6bfI6y8u8f4HE9KLdXYRidEqcXPKdyvNTkCuwmkGv4eMbezNA

Arbetstitel

GÅUDIES 1

Förjagade, bortdrivna, etniskt rensade – och behövda… ! Om 1700-talets hälsingesamer och andra: essäer om sydliga samer 150 – 1950 AD

Peter Ericson

samt gästförfattare Bernt Ove Viklund, Minerva Piha och Magnil Eli Olsson



Peter Ericson 26 maj 2022
Med hjälp av Magnil Eli Olsson
samt tack till livskamrat Monika

Hälsingesamiska öden 1. NORDINGRÅ, HORNSLANDSRENAR OCH WIENFÄRDEN: Om Lasse A:son Rörs pappa Anders Andersson, driftig sydlig same – samt om Lasse själv & bergsjösamerna

Lasse Andersson Rör sägs vara känd för främst två saker: att ha byggt s k Lappstugan på Bålleberget i Bergsjö samt att ha besökt kejsaren i Wien, Franz år 1804. Här tittar vi lite på Lasses far Anders Andersson d.y: född i Berg (Z) och med spännnade sejourer i Höga kusten och Hornslandet. Följer upp i del 2 eller 3.

Hur lite roll landskap eller för den delen socknar spelade i de sydliga samernas liv – vare sig de var involverade i sockenlappssystemet eller ej – illustrerar exemplet med Anders Andersson den yngre (1750-1804), med både ett brokigt och rikt liv. Men historien om Anders och hans för- och efterlevande visar också att Bergsjö är ett rikt samiskt nav och absolut i hög grad var socknen Anders Anderssons fasta punkt och hem.

ANDERS ANDERSSON D.Y
Som son till Bergs (i Jämtland, men i samma län) sockenlapp Anders Andersson den äldre och dennes hustru Sigrid Pehrsdotter föddes han 1750. I dödsrunan noteras att Anders blev faderlös som fyraåring.
Modern Sigrid flyttade så med sin lille son och sannolikt fler barn (detta skall undersökas) till Bjuråker där de kom att stanna i två år. Därefter flyttade dom till Bergsjö, där de blev i 16 år. Den unge vuxne Anders flyttade sedan till Nordingrå, där han blev gift 1772 med änkan Margeta Andersdotter*, med vilken han fick fem barn (en son levde ”ännu” 1804). Familjen flyttade till Rogsta, och Anders blev så småningom änkling, när Margeta mötte en alltför tidig död på sockenlappshustrurs tyvärr vanliga vis.

Anno 1791 gifte han om sig med en änka, Sigrid Andersdotter från Bergsjö, ur klanen som emanerade från legendariske samen Gunnar Andersson – tidig sockenlapp i bl a Gnarp – och hans hustru Margeta Jonsdotter (f. 1709 i Nätra, vi återkommer till henne i kommande delar). De fick ett barn tillsammans, en son som dog späd. Också ett alltför vanligt öde. Vid tidpunkten för Anders Anderssons död hade paret överflyttat till Bergsjö. Han hade, skrev prästen, njutit god hälsa hela livet tills han i sin medelålder avled av lunginflammation, eller håll och styng (alt. ibland stygn) som det då kallades, den 14 april, begravdes 29 samma månad.

Margeta Andersdotter, Anders’ första fru (med högakustenrötter) från 1772 och fram till hennes död 1786 är en mycket intressant gestalt; ty henne har vi tagit upp förut som en av Hälsinglands större renägare och den hittills enda kända sådana med renbete på Hornslandet.
Marg(-e-)tas renhjord tog vi upp här (2017): https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/02/07/hornslandet-samerna-nya-fynd-med-renagande-margta/

Ytterligare en spännande aspekt är att Anders sannolikt återflyttade till Bergsjö – och Rogstas sockenlappstjänst kom sedan att tillsättas av Tomas Tomasson, maken till Sigrid Jönsdotter, av bloggen mycket känd storbritannienresenär anno 1786, dvs samma år som Margta dog. De ser ut att ha varit väl bekanta med varandra, dessa par. Tomas var från trakten och återkom sedan. De bodde antingen på exakt samma plats eller helt nära varandra. Vi återkommer framöver till Rogsta och samelivet där!

Anders Andersson d.y:s dödsruna i Bergsjö död- och begravningsbok anno 1804.


Margta (här Margareta) Andersdotters dödsnotis 1786 i Rogsta.


Efter Marge(e)tas för tidiga död flyttade Anders och den ende överlevande sonen Lars den förhållandevis korta vägen från Rogsta till Bergsjö. Ännu 1791 står han förtecknad som sockenlapp.

Anders gifter om sig i Bergsjö, redan änkling vid 32 års ålder, år 1791 med Sigrid Andersdotter, änka och 40 år gammal, ett barnbarn till den vittomsusade Gunnar Andersson, fd sockenlapp i Gnarp och annorstädes samt till Gunnars fru Margeta Jonsdotter, nätrafödd (Nätra hör delvis till Höga kusten) tolvbarnsmoder, som vi ska ägna oss åt mer i kommande bloggartiklar och i GÅUDIES.


Någonstans i samband med att Anders avlider våren 1804 bestämmer sig sonen Lars/”Lasse”, då 27 år, för att bege sig till Wien (redan nio år gammal blev han moderlös, och nu har han ingen förälder i livet). Han reser med båt från Stockholm till ”Tyskland” (vågar man gissa på Rostock; ska undersökas!). Vid återkomsten blir han soldat. År 1824 avlider Lasse Rör i lungsot, drygt 47 år gammal.

Skälen, bakgrunden, finansiering och det eventuella uppdraget bakom Wienfärden är ännu höljt i dunkel, men borde ju forskas fram.

Fyra år innan Lasse själv dör, försvinner från honom dels styvmodern Sigrid Andersdotter, dör av ”ålderdom” den 18 oktober 1820 (69 år); bara ca en månad senare dör hans hustru Margareta Olofsdotter i Högen och Bålleberget, 43 år gammal i lungsot, en ack så vanlig dödsorsak inom sockenlappskretsar liksom deras fruar – synnerligast efter tvångsbofasthetens tidevarv, som inleds bra precis år 1790.



I Helsingerunor 1921 N:o 4, via lysande webbplatsen Dellenportalen (som har rätt mycket om samer!)
https://dellenportalen.se/ovrigt/samerna-i-dellenbygden/


Söder om Högens by, i närheten av Bolleberget står ännu en stuga, vilken enligt uppgift i Bergsjö sockens historia av Erik Högström, uppbyggdes och beboddes av lappmannen * 1 Lars Rör.
Denne Rör reste tillika med sin * 2 hustru och en * 3 treårig son år 1804 till Österrike med renar åt kejsaren.
De gingo landsvägen till Stockholm och försågos där med tolk, vilken tillika tjänstgjorde som vägvisare, och gingo där ombord på ett fartyg som förde dem till Tyskland. Därifrån gingo de landsvägen till Wien, där de på hovet blevo väl mottagna. Kejsaren behängde dem alla tre med fickur, och Rör själv även med medalj, varjämte de erhöllo andra prydliga och dyrbara skänker. Av åtta renar de medförde levde endast ett par vid framkomsten till Wien.
Lapparna kvarblevo där till påföljande år och återkommo på hösten 1805. Passet för hemresan var daterat i Wien 1805, tryckt i rött, och det satt sedan i många år uppklistrat på väggen i lappstugan.
Lappstugan på Bolleberget har under många år stått öde, men blev för några år sedan restaurerad och är för närvarande bebodd.

P. J. Pettersson.
Ännu ett exempel ur död- och begravningsboken. Den sorgliga hösten 1820.
S k Lappstugan i Bålleberget.
Kejsaren Franz I (också kallad II, beroende på vilket rike), avbildad 1825.
Konstnär Johann Baptist von Lampi the Younger (Austrian, 1775 – 1837)

SKOL- OCH UNIVERSITETSFÖRELÄSNINGAR LÄSÅRET 2022-23: FINLAND, SVERIGE: Österbotten, Västernorrland, Gävleborg, Dalarna, Stockholm etc

NATURLIGTVIS kan sameföreningar, samiska förvaltningskommuner samt studieförbund med fördel också boka detta!

In English and Swedish.

Generellt om samernas historia och FÖRhistoria, om sanningskommissioner och sakligt om samernas historia. Vänder upp och ned på perspektiven och har mycket god överblick över dagens forskning.
Kan på t ex gymnasiet gå igenom grunderna för etnicitet och urfolksbegreppen; kan för universitet och forskarutbildningar problematisera metod och gå igenom min källanvändning! Kolonisation!

Detta program kan bokas för alla stadier från åk 6 genom gymnasiet och upp till högskola – universitet. Skräddarsys efter Era behov och önskemål!

Peter Ericson, historiker. Bakgrund: sakkunnig i tre sedvanemål, utredare inför svensk-norska renbetskonventionen, faktagranskare i och medarbetare i Ájttes nyliga utställning om tvångsförflyttningar; undervisar samiska Vägvisarna (skolpresentatörerna under senare år) i samernas historia; universitetsadjunkt i samernas historia, etniska relationer etc på bl a Umeå universitet; ansvarig för stadsvandringar i samiska föregångskvinnors spår i Stockholm. Föreläsare speciellt aktiv 2015-2019 men också tidigare och senare. Har föreläst på en hel del skolor i tex Dalarna och i finländska regionerna Nyland och Österbotten. Ej finska men gärna på engelska!

TEMA: hela Sápmi inkl Norge och Ryssland; annars fokus Sverige och Finland; samisk kvinnohistoria, samisk frigörelse; sanningskommissioner, rättshistoria, ingrepp och tvångsförflyttningar mm mm.

TRETTIO ÅRS ERFARENHET!

Peter Ericson

Boka via sms +46729070058
Epost saepmietalks@gmail.com



Föreläser om samernas historia i Finland och Österbotten – i Österbotten!

Berättarkvällar om sommaren juli – aug…. Boka snarast tfn +46729070058 (Peter)
Förmånliga priser vid snabb bokning och mycket låga resekostnader!

Ordinarie live-föreläsningar i höst, vinter och vår 2022-23 Boka saepmietalks@gmail.com (Peter)
Just nu även förmånliga priser vid bokning till våren 2023!

Gör även kortare anföranden i samband med utställningar, vernissage, invigningar etc samt förekommer ganska ofta i paneler och kan även vara moderator i dessa sammanhang, på svenska eller engelska.

Tema & titlar presenteras ikväll lördag samt kompletteras söndag – måndag

LÄS OM MIG OCH MIN FORSKNING HÄR:
https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/317281 (Sep 2019)

Vi hörs!

M.v.h.
Peter Ericson
historiker

Foto no 1 av Jonas Brunnström för Österbottens Tidning. Övriga av Monika E Pensar.

BOTTNISKA SAMER Hälsingekustens* historiska samer – från höst- och vårvisten över arla samiska vagabond-powwows till årstidssïjther. * Del 1/2

I det här artikelavsnittet försöker jag definiera inom vilket område hälsinge- och gästrikesamerna (och i viss mån också dala- , bergslags- och upplandssamerna, samt om det finns något sådant som mälardalensamer) utnyttjats och vistats i under historisk tid (den förhistoriska får komma i annat sammanhang).
Försöker också att samla några för samernas bottniska historia viktiga artiklar under paraplyet Bottniska samer. Som en del sett, har jag på sistone intresserat mig lite extra för hälsingesamerna.

Den här artikeln kommer att i redigerad form inflyta i kommande essäsamlingen Gåudies 1.

Hermelin – Insulander 1796.


Jag har under under snart ett halvsekel följt ett större antal historiska hälsninge- och gästrikesamer och deras förehavanden, sådana de gjort avtryck i markens och papperens arkiv; inte minst i ministerialböckerna. Det har resulterat bl a i en längre antologiartikel som legat under trycket i flera år, och f n pågår alltså arbetet med en bok som är en essäsamling. En fem avsnitt lång artikelserie från 2021 om Högomsriket och sydursamiskatalarna kommer nu att utvidgas till åtta avsnitt; en prolog från äldre tider, en epilog fram till och vikingatiden och dessutom kommer ett avsnitt att ägnas åt Alir och Sunded, de gamla hälsingska folklanden; och utgivas i en nyredigerad form i ovannämnda Gåudies 1.

Under den mera dokumenterade historiska epoken har det varit möjligt att via till exempel ministeriallängder följa samernas utveckling utmed hälsingekusten. Jag har på senare tid intresserat mig lite extra för den mellersta och södra delen av den hälsingska kusten, tillsammans med den nordligare delen av gästrikekusten. Tidigare har jag ju tittat mera på lite mera nordligare områden – och det finns fortfarande väldigt mycket att göra där också.

Metodologiska jämförelser 1999 och 2022.
Situationen är praktiskt taget som natt och dag. Man måste beundra gamla forskarkämpar som (inte minst) Ingvar Svanberg som decennier före digitaliseringen stretade fram sådana mängder namn via direkta läsningar av kyrkoboksmaterialet på plats. Jag själv startade med snigeltaktens mikrokort och har sedan gått över oändligt otympliga TIFF-bilder och tröga CD-skivor med sammanfattningar till dagens superbekväma, lättanvända och extremhögupplösta tillika saftigt kostsamma Arkiv Digital. Arkivet, i mitt fall ofta f.d Landsarkivet i Härnösand (HLA, numera RA Härnösand) har i sig själv bytt skepnad några gånger. Tabellverket har alltid funnits där men hjälper oss föga för 1700-talet.

Egna fokuset har flyttats och skiftat från tidigt till senare 1700-tal men har i huvudsak alltid legat på det decenniet.

De svenska samerna med säsongsuppehåll utmed södra och mellersta hälsingekusten kunde ofta uppehålla sig antingen vintertid i Härjedalen och Dalarna eller sommartid i Dalarna – eller så låg de även över vintern i kustnära läge.


Samer som följt och nya uppgifter som kommer in
Studiefältet sväller, såväl tematiskt som att nya projekt och forskare så att säga ramlar in.
Man måste vara beredd att ompröva en del gamla käpphästar – vilket även gjorts på sistone och som saktar ned den kreativa processen t ex i bokprojektet som jag sliter med praktiskt taget dagligen trots annat heltidsjobb.

Ovan: Detalj ur rik dopnotis i Segersta födelse- och dopbok 1721. Nedan: hela notisen. Sällskapet syns utgöra ett skapligt tvärsnitt av den dåvarande samiska befolkningen mellan Bergsjö, Leksand och Gävle.



Nya kategorier?
En ny kategori samer som möjligen är ett fönster till forna tiders finländska insjö- eller urcentralsamiska rörelsemönster har tonat fram i kustskogssamernas kölvatten: det handlar dels om det jag skulle vilja kalla vagabondiskt rörelsemönster och som synts långt in i 1900-talet. Skillnaden mellan det ”svenska” och ”finländska” (citationstecken pga att detta, särdeles i det senare fallet, handlar om en tid utan at dessa länder fanns, åtminstone senare järnålder) mönstret – som de facto i det ”svenska” fallet går att skönja ännu vid 1800-talets senare del och i det ”finländska” inemot 15-1600-talet vad den nordigare delen anbelangar eller om vi tänker oss ett område innanför linjen östra Närpes-Jyväskylä-Kuopio och Lappajärvi; och detta extensiva landutnyttjande har vi all anledning att tänka var ännu mer omfattande tidigare under mellersta järnålder (Middle Iron Age). De samer som utövat ett sådant rörelsemönster har enligt den initierade kulturhistorikern Helmer Tegengren inte varit renskötare i första rummet, utan jägare och fiskare. På svenska sidan ser det lite annorlunda ut – tamren har som regel funnit så långt bakåt vi kan spåra deras livsstil, men jakt och fiske har även har varit den allt överskuggande näringsformen.
De svenska samerna med säsongsuppehåll utmed södra och mellersta hälsingekusten kunde ofta uppehålla sig antingen vintertid i Härjedalen och Dalarna eller sommartid i Dalarna – eller så låg de även över vintern i kustnära läge.

Författaren (Peter Ericson) vid österbottensamiska 1200-talssamlingsplatsen (enligt traditionen) Pyhävuori som ligger rätt in från Vasa. I fonden ser vi den stora sjön som också gett namn till storsocknen i väster och norr, Lappajärvi.


VISTANDE OMRÅDE

Ifrågavande samer, ofta med huvudhemvist under större delen av året i nuvarande Gävleborg, återfinns annars vanligtvis inom en vidlyftig linje mellan Berg (Z) – Lillhärdal – Älvdalen – Rättvik – Ore – Voxna – Färila/Ljusdal – Naggen – Dellen – Forsa – Njutånger – Enånger – Skog – Hamråne – Hille – Älckarleby – Forskmark/Roslagen – Ornö – Botkyrka/Södertörn – Färentuna – Enköping – Östervåla – Årsunda – Torsåker – åter Rättvik. Sällan är ett och samma hushåll eller flyttgrupp inom hela detta område, men enstaka enheter kan röra sig väldigt extensivt.
Jag vill kalla huvuddelen av dessa grupper för extensiva jägare, fiskare, fångst- och handelsfolk. Hälsingesamerna är också allmänt kända för att ha varit väldigt framåt på handelsresor, de är också ofta de som nämns ifråga om långa utfärder som sändebud för adel eller kungligheter med renar och andra gåvor.

Vi ska här påminna oss om Hülphers ord om helsingelapparna som anno 1730 förbjöds att vara i Härjdalen (liknande har sagts om t ex 1646, då Hudiksvalls län tillskapats och införlivade Härjedalen). Men förbjöds härjedalensamerna? Hade någon bemyndigande att utfärda sådana förbud?

Utdrag ur Saepmie Times om njutångersamiskorna Sigrid och Anna Jönsdotter, födda på 1760-talet.

Jag vill kalla huvuddelen av dessa grupper för extensiva jägare, fiskare, fångst- och handelsfolk. Hälsingesamerna är också allmänt kända för att ha varit väldigt framåt på handelsresor, de är också ofta de som nämns ifråga om långa utfärder som sändebud för adel eller kungligheter med renar och andra gåvor.

I Del 2:
Hälsingekustens samlingsplatser, årstidsläger och annat vi vet, ett par axplock.
Något om och inför artikelserien (nyutgivandet av) om Högomsriket och ursamiskatalarna, Fortsättning kommer i GÅUDIES på den!

I Del 2 också mer om de personer som befolkat denna trakt under det 1700-tal som jag känner bäst av de århundraden som försiggått i histotrisk tid. Samt något om 1800-, 1900 samt 1600-talen.

Peter Ericson 15 maj 2022

TURNÉ x 3- Jag erbjuder nya föreläsningar om samernas historia i Gävleborg-Västernorrland med start i sommar/höst 2022 (pågår till 2024)…

Foto från 2019. Publicerat i ÖT, fotograf: Jonas Brunnström. Originalbildtext: ”Sameforskare Peter Ericson föreläser om bottniska samer vid Nanoq på torsdagen. Foto: Jonas Brunnström”. Länk: https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/317281

INTERVJUN för ett halvår sedan i Gävle om länets samer:
Samer i Gävleborg tvingades bli bofasta – Historikern: ”De började dö”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/samer-i-gavleborg-tvingades-att-bli-bofasta


P r e l i m i n ä r t föreläsningschema:

År 2022 aug-nov: Söderhamns och Hudiksvalls kommuner
NORRALA
ENÅNGER
Gävle kommun
HAMRÅNGE – HILLE

Våren 2023: Boken Gåudies ges ut.

År 2023 Nordanstigs, Bollnäs och Ovanåkers kommuner
HASSELA, BERGSJÖ, ALFTA, finnmarkerna
Hofors och Ockelbo kommuner
STORVIK – TORSÅKER

År 2024 Sandvikens och Ljusdals kommun
ÅRSUNDA – OVANSJÖ

Fler orter och Västernorrland tillkommer

Nämnda orter: 35% rabatt vid bokning som sker senast i juni månad, dock senast 15 juni 2022.
Detta gäller för ideella föreningar osv.
Nämnda kommuner: 25% rabatt för kommuner och museer.

Obs social prissättning i botten, alltså alltid väsentligt billigare för föreningar

VÄLKOMNA ATT BOKA!

Peter Ericson epost saepmietalks@gmail.com
Sms +46729070058

FRIDSLAGARNA – kvinnofrid, kyrkofrid, tingsfrid och hemfrid

Kvinnofrid var en historisk svensk lag som förbjöd överfall och kidnappning av kvinnor.
Den instiftades enligt svensk historisk tradition av Birger jarl tillsammans med övriga så kallade fridslagarkyrkofridhemfrid och tingsfrid. Dessa bekräftades sedan i Alsnö stadga från 1280.

Text inspirerad av Wikipedia.

Varför och hur dessa lagar implementerades, kan det tänkas att jag återkommer till.

Men det kan finnas skäl att påminna oss om detta och att liknande tydligheter må utlysas igen.

English: Statue of Birger jarl in Riddarholmstorget. ArildV, Wikipedia.
 Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported

Rekommenderar varmt Lars Wilderängs blogg Cornucopia! Från dagens ukrainauppdatering:

”Dagligen avslöjas och exponeras nya krigsbrott, folkmord, etnisk rensning i de tidigare ockuperade områdena av Ukraina, som övervakningskamerabilderna på hur ryska soldater sköt två civila i ryggen efter att ha frågat om cigaretter. Antalet utredningar och krigsbrott ska vara över 5 000 vid det här laget.

Krigsbrott, mord, tortyr, våldtäkter och förtryck verkar vara det enda den ryska armén duger till, vilket förstås är illa nog där de lyckas få fotfäste. Även om den ryska armén alltså inte lyckas besegra en välrustad, välmotiverad och förberedd motståndare så kan man orsaka stor skada ändå enbart genom viljan att anfalla andra i strid mot folkrätten.

Därför behövs ett starkt svenskt försvar, särskilt skalskydd i form av flotta, flygvapen, ubåtsvapen och mobilt kustartilleri. Samt ett medlemskap i de västerländska europeiska och nordamerikanska demokratiernas defensiva ömsesidiga försvarsallians. För vi vill inte se mord, tortyr, våldtäkter och förtryck från rysk trupp på svensk mark eller heller hos någon annan, inklusive våra grannar.”

https://cornucopia.se/2022/05/uppdateras-inga-vasentliga-framgangar-for-ryssland-i-slaget-om-donbas-enligt-brittiska-underrattelsetjansten-trots-flykten-fran-kyjiv-och-chernihiv-terrorbombningar-fortsatter/


Därför behövs ett starkt svenskt försvar, särskilt skalskydd i form av flotta, flygvapen, ubåtsvapen och mobilt kustartilleri. Samt ett medlemskap i de västerländska europeiska och nordamerikanska demokratiernas defensiva ömsesidiga försvarsallians. För vi vill inte se mord, tortyr, våldtäkter och förtryck från rysk trupp på svensk mark eller heller hos någon annan, inklusive våra grannar.”

BILD: Via Ateljé Ängsjödal: KÖP HÄR —-> https://ateljeangsjodal.se/index.php?route=product/product&path=59&product_id=56

Ingång i Vapstentramset (dvs Vapstens ”lappby” etc)

Återigen, på sociala medier, angripen från flera olika håll – huvudsakligen från livsbittra icke-renskötande samer av typen som projicerat alla livets jävligheter på nordsamer och/eller renskötande samebymedlemmar.

Hur kan jag ha åsikter i frågan?

KANSKE för att jag

– Arbetat för Vapsten i ca tio år.

– Arbetat med Nordmalingsmålet i elva år, sakkunnigförhörd i totalt åtta dagar i tingsrätt, hovrätt och HD.

– Har många mycket goda vänner i samtliga västerbottenbyar, inte minst i Vapsten.

DISKUSSIONSINLÄGG kommer att tillåtas här om dom är respektfulla och tillför frågan något konkret.
Karaktärsangrepp kommer omedelbart att deletas och personen spärras.

Henrik Omma, Vapstens sameby.
En av de mest rejäla människor jag träffat.
Bild via Samefolket.

Renbetet Sverige-Norge och norska statens nonchalans mot internationell lag

Norska staten har systematiskt över hela gränssträckningen och sedan en bit över hundra år stulit de svenska renbetesmarkerna och gett till norska reinbeitedistrikt. Dessa marker har sedan tagits till intäkt för nya ingrepp i Norge.

Tänk om vi skulle göra likadant med det norska vinterbetet i Sverige! Där har man råkat ut för inte så ingrepp; men varje gång sådana sker, kompenseras de norska renägarna med nya marker. Så sker icke i Norge. Varför? Respektlöst och brist på sinne för rättvisa, brott mot internationella traktat och internationell lag.

Nu är det dags att sluta att låtsas att renbetet sker på lika villkor. Norska staten måste sluta förtrycka svenska samer, och norska samer måste omedelbart sluta att skylla på sin stat ifråga om att förneka svenska samer dessas urgamla rättigheter.

Vidkun Quisling. Okänd fotograf, 1919. Flickr commons.

Myten om kvänernas rike Del II av III. Bitar ur Lennart Lundmarks text.

Myten om kvänernas rike Del II av III
Av Lennart Lundmark
, återgivet i små utdrag

Berättelsen [Ottars/PE anm] är saklig och har inga inslag av dramatiska äventyr och fantasterier.
I Alfreds översättning av Orisius finns dessutom uppgiften att norr om svearnas land ligger Kvänland,
nordväst om dem finns skridfinnarna och väster om dem norrmännen. Detta stämmer ganska
bra med forskningens nuvarande ståndpunkt, d v s att det kvänska handelsområdet sträckte sig
från nordvästra Ryssland över Österbotten och finska Lappland samt ett stycke ner efter
Bottenvikens kust på den svenska sidan. Några fastslagna gränslinjer fanns inte.
Nästa omnämnande av kvänerna sker i Egil Skallagrimssons saga. Den är nedskriven i
början av 1200-talet och gör anspråk på att skildra händelser drygt 300 år dessförinnan.

—-

Nästa omnämnande av kvänerna sker i Egil Skallagrimssons saga. Den är nedskriven i
början av 1200-talet och gör anspråk på att skildra händelser drygt 300 år dessförinnan.
sagan uppges att öster om Naumdal (i Norge) låg Jämtland och Hälsingland, därefter
Kvänland och sedan Kirjalaland (Karelen). Finnmark låg norr om dessa länder. Sagan berättar
sedan att Harald Hårfagres uppbördsman Torolf Kvedulfsson träffade ett sändebud från kvänernas kung Faravid när han besökte samerna i Finnmarken. Faravid uppmanade Torolf att
delta i ett krigståg mot karelarna. De vann ett rikt byte. Sedan återvände Torolf till
Finnmarken och kom ner till kusten vid Vefsen (ungefär mitt mellan Bodö och Trondheim).
Den isländska sagalitteraturen gavs högt värde som historisk källa under 1800-talet. Numera
betraktas huvuddelen av stoffet som just sagor. Man har också kunnat påvisa att många av
berättelserna är delar av vandringssägner som förekommer på flera håll. Enstaka fakta kan
vara tillförlitliga, men det är svårt att fastslå vilka de är. Berättande inslag som inte kan
beläggas på annat sätt måste avfärdas som sagostoff. Vad gäller att kvänerna hade en kung så
bör påpekas att framträdande personer av många slag kunde kallas kung under medeltiden.
Deras ställning behöver inte ha haft någon likhet med det vi i dag vanligen menar med kung. I
isländska sagor nämns också ”finnekonger”, d v s samekungar, i Nordnorge, men det finns
inga belägg för att samerna skulle ha haft en samhällsorganisation som liknade kungadömen.
Den tredje källgruppen utgår från norska annaler och krönikor.
Ursprunget verkar vara en notis i Annales Regi från 1271 där det står att karelare och kväner plundrar i Nordnorge.
Samma uppgift återkommer lätt varierad i andra annaler. I Flatöboken från slutet av 1300-
talet har man lagt till sagostoff och berättar att en kung som hette Fornjotr rådde över Finland
och Kvänland. De låg öster om en havsvik som kallades ”Helsingsbotn”. En släkting till
Fornjotr hette Norr och var bosatt i Kvänland. Han for till samerna för att söka efter sin
försvunna syster. Det blev strid och Norr for västerut upp på Kölen där han levde på vilt. Han
följde vattnet när det började rinna åt väster och kom ner till havet vid Trondheimsfjorden.
De geografiska uppgifterna är inte orimliga. Resten är sagostoff.
En fjärde grupp av källor har mest kuriositetsintresse. Troligen förväxlade Adam av Bremen
i slutet av 1000-talet det nordiska ordet kväner (kvenir) med kvinnor (kvaenir). Därför har han
på latin kallat Kvänland för kvinnornas land (terra feminorum) och invånarna där för
amazoner. Det gör även historieskrivarna som Johannes Messenius och Johannes Rudbeckius
på 1600-talet.
Enstaka hänvisningar till ”kvänernas land” förekommer också under 1700- och 1800-talet.
Men då är innebörden att det är ursprungsområdet för de kväner som invandrat till norska
Finnmarken från början av 1700-talet.
Det är knappast någon tvekan om att det existerat något som utomstående kallat Kvänland
från åtminstone 800-talet fram till 1300-talet. Området har sträckt sig från västra Ryssland
över Österbotten och finska Lappland fram till samernas land i nuvarande Sverige och Norge.
Ortnamnsforskare har ägnat stor möda åt att fastställa Kvänlands exakta utsträckning, men
några säkra resultat har de inte kommit fram till. Det är omöjligt att veta om ortnamnet gavs
en plats där en grupp avvikande främlingar vistades eller om det var ett uttryck för att den
nämnda gruppen var talrik i hela området. De språkliga varianterna kan också ge upphov till
vitt skilda tolkningar.

Utgrävningar i Kainukylä/Kvänbyn vid Hietaniemi i Tornedalen visar att där funnits en
befolkning som begravt sina döda under perioden cirka 1300-1600 enligt ett gravskick med
anknytning långt (syd)österut. Inte heller här skall man falla in i något nationalitetstänkande
och exempelvis karakterisera Kainukylä-borna som ryssar. De rimligaste är att de varit
påverkade av den novgorodska kulturen genom sina handelkontakter och hämtat gravskicket
därifrån.

Det är knappast någon tvekan om att det existerat något som utomstående kallat Kvänland från åtminstone 800-talet fram till 1300-talet. Området har sträckt sig från västra Ryssland över Österbotten och finska Lappland fram till samernas land i nuvarande Sverige och Norge.




Birkarlarna
Flera forskare har hävdat att kvänerna var ett slags föregångare till birkarlarna. Den hypotesen
har mycket som talar för sig. Även birkarlarna ägnade sig åt skinnhandel med samerna
samtidigt som de var bofasta i nuvarande Norr- och Västerbottens kustland.
För birkarlarnas del är källmaterialet magert fram till mitten av 1500-talet då vi får ganska
goda informationer om dem. Deras ursprung och äldre historia har undersökts av cirka 50
forskare.
De har lagt fram uppemot 20 olika hypoteser. En stor del av forskningen har haft
nationalistiska förtecken och försökt fastställa om birkarlarna var ”finnar” eller ”svenskar”.
Birkarlar nämns i medeltida källor år 1328, 1358, 1420, 1424, 1454, 1489, 1498 (två
gånger) och 1528. Det bör observeras att första omnämnandet sker samtidigt som svenska
kungamakten börjar ta kontrollen över Norrbotten. Varför handelsmännen döps till birkarlar
vet vi inte. Den svenska statsmakten gav dem ensamrätt att handla med samerna och ta upp
skatt av dem. För detta betalade birkarlarna en avgift till svenska kronan. Birkarlarna var
även storbönder. Deras gårdar låg längs kusten från nedre Tornedalen till Skellefteå-trakten.

[PE not: här skiljer sig finländska foprskare från svenskas på en del punkter]

Gustav Vasa skickade upp en fogde som rannsakade skatteunderlaget i Lappmarken 1552.
Han upptäckte då att birkarlarna bara betalade en bråkdel av vad som kunde tas ut från
området i skattepersedlar. Därför tog kronan över skatteuppbörden.11 Till fogdar utsågs
birkarlar, men deras räkenskaper blev noggrant övervakade. De skulle också köpa in pälsverk
för kronans räkning. Övriga birkarlar fick fortsätta att handla med samerna, men nu skulle
kronan ha företräde. Efterhand tog vanliga ämbetsmän över birkarlarnas roll som lappfogdar.
Birkarlarnas handel blev dessutom allt mer trängd av statliga förordningar och regleringar.
När städer grundades längs Bottenvikskusten på 1620-talet inlemmades birkarlarna i
stadsborgerskapet och försvann ur historien.

Tämligen enig forskning
Vi kommer aldrig att kunna fastslå någon definitiv version av Norrbottens medeltida historia.
Källmaterialet är så litet att man alltid kommer att kunna lägga fram alternativa tolkningar.
Under senare år har dock den seriösa forskningen blivit någorlunda enig om en version som är
konsistent och trovärdig, nämligen att kvänerna hade anknytning till den öst-västliga
skinnhandeln.
Från åtminstone 800-talet är nordvästra Ryssland, särskilt Novgorod, centrum för ett stort
skinnhandelsområde som sträckte sig från Ryssland, över Österbotten och finska Lappland till
svenska Lappland. Handeln skede genom mellanhänder. De var lokala eliter som var bofasta
och ägnade sig åt jordbruk samtidigt samt gjorde resor för att handla med pälsverk. Dessa
Novgorods mellanhänder kallades kväner. De var inget ”folk” utan en ekonomisk/social
grupp i samhället. Eftersom de var de rikaste och mäktigaste, kallades deras handelsområde
för kvänernas land. Det finns inga uppgifter om att kvänerna själva skulle ha definierat sig
som ett ”folk”.
När den svenska statsmakten gjorde sin framstöt mot Norrbotten på 1320-talet fick dessa
storbönder/handelsmän fortsätta ungefär som förut, men mot en avgift till svenska kronan.
Deras varor skulle nu skeppas till Stockholm. I svenska skrivna källor får de ett nytt namn, birkarlar.
I takt med att den svenska statsmakten förstärkte sitt grepp om området inskränktes
birkarlarnas verksamhet till dess att de infogades i stadsborgerskapet på 1620-talet.

Fast bebyggelse i Tornedalen
Arkeologer ha konstaterat att det har funnits fast bebyggelse i Tornedalen från åtminstone
1000-1100-talet. Det är ingen tvekan om att den hade ett östligt ursprung. Varifrån i Finland
bebyggarna kom är omdiskuterat, men av mindre intresse i det här sammanhanget.
Forskningen är överens om att den fasta bebyggelsen sträckte sig upp till Pello under
medeltiden. Pello nämns också i ett dokument från 1430. Att Pello var nordgräns för den
fasta bebyggelsen bekräftas i 1542 års skattelängd. Det är den första någorlunda tillförlitliga
skriftliga dokumentationen av den fasta bebyggelsen i övre Norrland. Namnen på de skattande
är svenska (t ex ”Nils Hansson, Anders Nilsson, Hans Andersson etc.”). Av detta skall man
inte dra någon slutsats om den etniska tillhörigheten. Fogdarna skrev in svenskklingande
namn oberoende av vad den skattskyldige kallades i bygden. Detsamma gällde de
skattelängder över namngivna samer som började föras i Lappmarken tio år senare.
I början av 1600-talet fanns åtta hemman i Pajala, cirka fem mil norr om Pello. Den fasta
bebyggelsen spred sig successivt norrut. I Lappmarken reglerades den av
nybyggesförordningar som utfärdades av kronan 1673, 1695 och 1749.
Frågor kring lappskatteland hanterades av häradsrätten i nordligaste Tornedalen redan innan
de första nybyggena togs upp under 1670-talet. I domböcker som finns bevarade från senare
delen av 1660-talet förekommer bland annat tvister om fiskevatten och försäljningar av
lappskatteland. Häradsrätten tillämpade så kallad bördslösen i vissa fall, vilket visar att landen
betraktades som skattejord.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 5 – Om varubyte utan penningar mellan birkarlar och samer. – Utgivningsår 1555. Bild via Kulturmiljö Norrbottens blogg.


Forts i Sista delen

INTRESSERADE av ämnet månde kanske vara intresserade av Bengt Pohjanens text från 2005, om vilken han skriver betydligt senare att han inte behövt revidera den: http://liipetti.net/aviisi/2015/11/09/bengt-pohjanne-om-kvanerna-2015/

Myten om kvänernas rike Del I av III. Bitar ur Lennart Lundmarks text.

Myten om kvänernas rike Del I av III
Av Lennart Lundmark
, återgivet i små utdrag

http://www.lennartlundmark.se/file/kvaner.pdf/kvaner.pdf

Frågor om etnisk identitet i arkeologiskt och äldre historiskt källmaterial har stark politisk laddning på många håll i världen. Etniska grupper samlas kring gemensamt språk, en gemensam kulturell (och ibland religiös) praktik samt en föreställning om en gemensam historia. För etniska grupper har historien en stor betydelse och det är inte ovanligt att de skapar sig en egen. Ibland är den helt uppdiktad, ibland tolkas spår i det förflutna som ett uttryck för de uppfattningar som den etniska gruppen hyser om sig själv i dag. Det händer att sådana tolkningar blir ett argument för krav på andra gruppers territorium, men oftast handlar det bara om att stärka en egna gruppens sammanhållning.
Det var i slutet av 1700-talet som den tyske filosofen Johann Gottfried von Herder lanserade
idén om en folksjäl. Den blev en ledande princip när nationalromantiken växte sig allt starkare
under första hälften av 1800-talet. Då lanserades ofta ursprungsmyter, som skulle motivera
nationens krav på territorium. Helst skulle ”folket” ifråga ha funnits i ett visst område sedan
den grekiska eller romerska antikens dagar. Även i Sverige konstruerades en saga om det
gamla Sveariket. Under flera generationer blev den standardkost för barnen i folkskolan.
Källkritiska historiker har för länge sedan begravt liket, men det rör på sig emellanåt.
I dag menar de flesta arkeologer att man måste överge försöken att knyta flera tusen år
gammalt källmaterial till de etniska grupper som framträder i dag. Det vanligaste misstaget är
att man lägger beslag på en benämning som dyker upp i en historisk källa och låter den stå för
de etniska föreställningar som existerar just nu. Men grupper av människor fick sina
beteckningar av de mest skilda anledningar. Det kan ha handlat om hur de försörjde sig eller
vilka redskap de använde. I flera fall var det rent administrativa etiketter. (Flera av dagens
afrikanska ”stammar” är skapelser av engelska kolonialbyråkrater.) Grupper kan också ha
döpts efter sin geografiska hemvist utan att de hade någon ”etnisk” koppling till varandra.
Dessutom fanns förstås beteckningar som ockupanter eller grannar hittade på.
Kring arkeologiska lämningar finns mycket av 1800-talets nationalromantiska tankebråte
kvar. Det gäller särskilt en del amatörforskare. De låter den gamla nationalromantiska synen
på ”folk” smälta samman med det moderna begreppet ”etnisk identitet”.

[ —]

Här följer först ett försök att sammanfatta kvänrörelsens historieskrivning,
sedan redovisas de professionella forskarnas slutsatser.
1) Folket
De ursprungliga kvänerna var en avgränsad folkgrupp med egna traditioner och ett eget
levnadssätt. De försörjde sig på jakt, fiske, boskapsskötsel och jordbruk. De hade ett eget
språk – meänkieli. De härskade i ett område som omfattade norska Finnmarkskusten, finska
Lappland och (åtminstone delar av) Österbotten samt svenska Tornedalen i hela dess
sträckning norrut. Kvänerna skall därför inte erkännas som enbart en språklig minoritet utan
som ett historiskt sett självständigt folk.
Ättlingar till detta folk finns kvar i dag. I Norge kallas de kvener. I Finland
lappalaiset/lappländare. I Sverige kan kväner ha tre beteckningar. Ättlingarna efter utpräglade
jordbrukare i södra Tornedalen kallas tornedalingar. I norra Tornedalen levde kvänerna i
högre grad på jakt och fiske. Deras ättlingar kallas lantalaiset. I Karesuando-Kiruna-området
skall kvänernas ättlingar kallas lappar i analogi med det finska lappalaiset. Kvänska
lappar/lappländare var den ursprungliga befolkningen där innan samerna kom till området.
2) Det kvänska riket
Beteckningen kväner i de historiska källorna från 800-talet syftar på det självständiga folk
som talade meänkieli. Det hade en samhällsorganisation med en kung som ledare. De
handelsmän som senare fick beteckningen birkarlar var ett slags kvänsk överklass. Det
dokument från 1328 som brukar kallas Tälje stadga kan ses som ett statsfördrag mellan
Sverige och Kvänland. I stadgan garanterade svenska kungen birkarlarnas handelsrättigheter.
Från 1300-talet koloniserades Kvänland av den svenska statsmakten och påtvingades en
svensk administration. Det medförde efterhand att den kvänska befolkningen berövades flera
av sina gamla rättigheter.

3) Lappar = kväner
Kvänernas gamla rättigheter har orättmätigt tilldelats samerna. Historieforskningen har
feltolkat ordet lapp i äldre skriva källor från norra Tornedalen. Det syftade inte på same utan
på lappalaiset/lappländare, d v s de kväner som levde i Lappland. På grund av historikernas
missuppfattningar har därmed samerna fått erövra stora delar av den kvänska historien. Ett
exempel på en sådan missuppfattning är Johan III:s brev från 1584 om att bönderna i Torneå
socken inte skall göra lapparna ”förfång på deras ägor” i Lappmarken. De lappar som nämns i
brevet var inte samer utan lappländare/kväner, menar kvänerna.
Samerna är avkomlingar av ”gränsvandrare” längs svensk-finska gränsen. I Karesuando
menar kvänerna att dagens samer i området huvudsakligen härstammar från dem som kom till
Sverige från Norge efter den norsk-ryska gränsstängningen 1852. Deras storrenskötsel
spolierade bland annat vildrensjakten som var en viktig näring för den kvänska befolkningen.

4) Nybyggare och samer
De lappskatteland som nämns i äldre dokument från norra Tornedalen ägdes av kväner. De
ägde också jakt- och fiskerätten. Den så kallade nybyggeskolonisationen i Karesuando
genomfördes inte av invandrade svenska eller finska nybyggare. Alla äldre fasta boställen i
området har tillkommit genom kväner. De hade gammal hävd på lappskatteland som gick i
arv. De kvänska stamfädernas ättlingar byggde hus på sina lappskatteland och betalade
lappskatt.
5) Avvittringen
Genom avvittringen började kronan skilja statens marker från enskildas efter 1873. Någon
laglig hävdeförteckning upprättades inte inför avvittringen i Karesuando. Vid avvittringen
berövades de ursprungliga hemmansägarna olagligt stora områden, som blev kronomark. Det
finns fortfarande gränsmarkeringar kvar i terrängen efter de gamla ägogränserna.
Suonttavaara lappby är väl belagd i källorna i både Sverige och Finland. Den hade områden
på båda sidor av älven och delades ungefär mitt itu vid gränsdragningen 1809. Under 1600-
och 1700-talet nämns lappbyn och dess lappskatteland i skattelängder och tingsrättens
protokoll vid flera tillfällen. Lappskattelanden innehades med enskild äganderätt av kväner.
Vid avvittringen berövade kronan ägarna stora delar av deras marker och fiskevatten inom
lappbyn. Trots detta stod Suonttavaara lappskatteland kvar i jordregistret ända till 1951 då det
avfördes som ”icke vidare befintligt”. Detta visar hur olagligt staten kunde agera. (Om
jordregistret se Exkurs 1. nedan)
6) Renskötsel och rättigheter
I och med 1886 års renbeteslag skänkte staten kvänernas gamla rättigheter till samerna. Även
kvänerna hade haft tamrenar, men bara ägnat sig åt ganska småskalig skogsrenskötsel.
Överföringen av renskötselrätten till samerna medförde flera orättvisor. Kväner som haft
renar sedan urminnes tider fick inte längre ha kvar dem. De samer som fick renskötselrätten
var inte någon ursprungsbefolkning i Karesuando-området.
7) Olagligheter
Hela Karesuando socken förklarades ligga ovanför odlingsgränsen 1888. I
avvittringsprotokollen vitsordade flera parter att nybyggarna även efter avvittringen skulle ha
jakt- och fiskerätt på markerna ovan odlingsgränsen. Denna rätt berövades dem sedan
olagligt. Det begicks flera fel vid avvittringen. Bland annat överklagades avvittringsbeslutet
angående en del strömfallsutmål. De avslogs utan motiverig 1915 och kronan förbehöll sig
fiskerätten i Könkämä-Muonio älv och Lainio älv. Byamännen fick inte besked om utslaget
förrän 78 år senare. Vid flera tvister om fiskerätten, bland annat under 1940-talet angående
Könkämä älv, har kronan felaktigt behållit en fiskerätt som egentligen är ortsbefolkningens.
Hemmansägare och nybyggare hade rätt till ströängar för myslåtter. De drogs sedan
orättmätigt in av kronan. Där har de ursprungliga ägarna egentligen fortfarande jakt- och
fiskerätt samt rätt att bygga kojor och bodar, men allt detta förvägras dem.

8) Förtryck
Staten utövar nu sitt förtryck mot kvänerna främst genom att förvägra dem deras gamla jaktoch fiskerättigheter. Den lägger dessutom på dem olika slags arrendekostnader, jakt- och
fiskekortsavgifter samt bränner ner deras jakt- och fiskekojor på de marker som egentligen
tillhör dem. Vilka som får licens för älgjakt avgörs godtyckligt av länsstyrelsen som går i
samebyarnas ledband.


Så långt kvänrörelsens historieskrivning. Mot detta skall här ställas den professionella
forskningens resultat angående övre Norrlands medeltid.

Öst-västlig handel
I dag är forskningen enig om att norra Fennoskandiens handelskontakter gick i öst-västlig
riktning under äldre medeltid. De västryska områdena – särskilt Novgorod – utgjorde
centrum. Fennoskandien var en periferi. Där fanns framför allt pälsverk att inhandla. Det
betydde inte nödvändigtvis att handelsmän från Novgorod besökte området, varuutbytet
skedde troligen via en serie mellanhänder. Om någon skatt togs upp var det förmodligen ett
slags omsättningsskatt i samband med handeln. Att föra krig var knappast lönande. Den
befolkning som besatt det värdefulla pälsverket var för utspridd och rörlig för att man skulle
kunna exploatera den på samma sätt som bofasta bönder. Men mindre grupper av rövare
härjade troligen emellanåt.
Under 1320-talet började den statsbildning som härskade i Mälardalen intensifiera sina
försök att behärska det nordliga området. Den utnyttjade en ny strategi för att etablera makt
och överhöghet. Den byggde kyrkor och sände ut egna fogdar. Novgorod hade inte skapat
någon egen förvaltningsapparat utan förlitat sig på ombud hos de lokala eliterna. Detta system
av mellanhänder kunde i längden inte hävda sig mot den västeuropeiska tekniken för
maktutövning.
Detta betydde inte att Mälardalen tog kontrollen över området i en handvändning.
Maktetableringen pågick av och till i åtminstone 200 år. Först i mitten av 1500-talet kan man
säga att det som i dag är nordligaste Sverige var administrativt och handelspolitiskt infogat i
riket.
Kvener och kainulaiset
Gruppen kväner nämns vid flera tillfällen i det medeltida källmaterialet. I dag finns kväner i
nordligaste Norge. De är ättlingar till finnar som invandrat från början av 1700-talet och
framåt. Eftersom samer kallas ”finner” på norska gavs de invandrade finnarna en annan
beteckning av norrmännen. Enstaka finnar har vistats längs nordnorska kusten tidigare, men
den invandring som gett kvänerna karaktären av en egen folkgrupp i Finnmark är bara några
hundra år gammal.

Man är överens om att det finska kainulaiset betecknar det som på svenska kallas kväner.
Det finns en omfattande diskussion om var dessa kainulaiset befunnit sig i nuvarande Finland,
men den tas inte upp här.
Debatten om kvänernas ursprung och utbredning inleddes för ungefär 200 år sedan. Fram
till 1995 hade forskare producerat uppemot hundra inlägg i frågan. En stor del av dem
präglades av mer eller mindre underförstådda nationella intressen där ”svenskt” stod mot
”finskt”.
Några forskare har velat identifiera folkgruppen ”Sithoi” i Tacitus ”Germania” (ca 98 e. Kr)
som kväner. Det är ren spekulation.
Det första säkra omnämnandet av kvänerna sker i den så kallade Ottars berättelse från 800-
talet e. Kr. Ottar berättar att Kvänland var landet innanför Nordnorge från havet räknat. Tidvis
kom kväner över fjällen och härjade i norrmännens land. De kunde ibland överraska
norrmännen eftersom de hade små lätta båtar som de bar till insjöarna mellan fjällen.
Ottars berättelse brukar ges ganska högt källvärde.
Han var en av de stormän som under en period behärskade den nordnorska kusten från Nord-Tröndelag till Malangen-fjorden. Någon gång under senare delen av 800-talet reste Ottar till England där han gav geografisk information till kung Alfred (871-899). Vid denna tid lät Alfred översätta romaren Orisius
världshistoria till angelsaxiska. Till denna översättning lade Alfred ett antal uppgifter om
Central- och Nordeuropa. Det är som ett sådant tillägg Ottars berättelse har blivit bevarad i en
avskrift från tidigt 900-tal.
Berättelsen är saklig och har inga inslag av dramatiska äventyr och fantasterier. I Alfreds
översättning av Orisius finns dessutom uppgiften att norr om svearnas land ligger Kvänland,
nordväst om dem finns skridfinnarna och väster om dem norrmännen. Detta stämmer ganska
bra med forskningens nuvarande ståndpunkt, d v s att det kvänska handelsområdet sträckte sig
från nordvästra Ryssland över Österbotten och finska Lappland samt ett stycke ner efter Bottenvikens kust på den svenska sidan. Några fastslagna gränslinjer fanns inte.



Forts och mer i länk.

Foto: Idha Lindhag, ur ALEX författarlexikon.

Artikel om historiska samer i Hälsingland, Medelpad och Härjedalen (med angränsande landskap)1660-1790 av Peter Ericson … Intresserad att läsa?

Tamren, samiskt livsfödkroksfiske och kustskogssamer i Hälsingland, Medelpad och Härjedalen (!) (med angränsande landskap). En undersökning kring samernas livsstil 1660-1790” (arbetsnamn)


Kollar intresset. Håller som bäst på med detta projekt.
Här summeras 29 års forskning och även en hel del nyare forskningsrön.

Hur många av Er kära läsare skulle köpa en sådan artikel på PDF för 25 kr i sommar?
Sidantalet inte klart men troligen åtminstone kring 13-15 sidor exkl källor och bilder.
En kortare version på engelska är också tänkbar.
Bäst här är om Du svarar i någon av mina fb-grupper,
t ex Samernas historia https://www.facebook.com/groups/samernashistoria
eller Samernas historia i Medelpadhttps://www.facebook.com/samernashistoriaimedelpadmedomnejd

I någon redigerad form kommer artikeln att finna med i GÅUDIES, som jag ju har en separat intresseanmälanssida för, här:
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR0hqPcEkpzlFDaqtAPfpathdRSmScvr29LWAOzDllbKcibGXbG_cAgxNcE

Varje köpare av artikeln skulle dessutom få minst 10% rabatt på boken.

Anmäl alltså gärna Ditt intresse snarast om Du vill läsa detta!

Jag meddelar här i uppdaterad form när den börjar bli klar!

Tack för ordet!
Peter Ericson!



PS. Kurser för tre sydliga länsmuseer som hölls av Bernt Ove Viklund var det min firma som höll i!
https://sverigesradio.se/artikel/6697115

”Sockenlappar och andra samer i 1700-talets Sverige” – Lars-Gunnar Larsson (2019)

”Sockenlappar och andra samer i 1700-talets Sverige”

Lars-Gunnar Larsson 2019


Föredrag publicerad i Kungliga Vitterhetsakademins årsbok 2019

https://www.vitterhetsakademien.se/download/18.2a539f43171ac274cae1639f/1589801441627/kvhaa_ab_2019_larsson.pdf

PROVA PÅ SAEPMIE TIMES + ”KÖP HELA RASKET”!

ERBJUDANDE till och med torsdag 29 april

Saepmie Times – Köp två nr, vi väljer …………………………………………… 25 kr (pdf-länkar)

Saepmie Times – Köp två nr du väljer ett nr, vi ett ………………………………………. 30 SEK

Saepmie Times alla åtta utgivna nr 2017-19 inkl tre bilagor ………………………………….200 SEK

RESTEN efter att två nummer inköpts = ………………………………165 SEK! Bara Nu OBS!

Pris inkl 6% moms

Swish 0724243922

******* Ge Din epost så kommer länkarna inom 12h. ********

Snabbast går det om du epostar oss saepmietalks@gmail.com i samband med att du swishar.

Skriv ”S. Times” i swishet +gärna din Epostadress!

SAEPMIE TIMES, Spring Offering for the Americas

VALID BETWEEN 12 MID-DAY LOCAL TIME DATURDAY APR 23 UNTIL TUESDAY APRIL 26 11:59 PM

Saepmie Times – by & try 2 issues among the 8 (pdf-links) 2, 50 USD

Saepmie Times – You choose one issue, we one for you 3 USD

Saepmie Times all 8 published issues nr 2017-19 with tre appendixes 20 USD

Saepmie Times – the rest of all published issues nr 2017-19 with tre appendixes after the smaller offerings above 16 USD

******* E-mail us and all links are in your inbox within 12h after payment. ********

E-mail saepmietalks@gmail.com before you pay!

Address is given to you in our mail response!

RENSKÖTSELNS RÄTTIGHETER, NÄR, HUR?

Sidubara!

Just när man trodde att det inte kunde blåsa snålare för rennäringen och samebyarna, så hittar man på nya direktiv som skruvar åt tumskruvarna ännu hårdare.

Jag är övertygad om att fler än jag nudrar var renskötselns rättigheter kommer att få plats i denna underliga utredning? Blir det en ny utredning för det?

https://sverigesradio.se/artikel/regeringen-overvager-ytterligare-direktiv-for-renmarkskommitten

Stenmark



Renmark

SUNDSVALL. Wikiwand, 2007,

Samiska rättigheter i fyra länder – nytt tema för föreläsningar (live)! Vad kan sanningskommissionerna åstadkomma? Av sakkunnige historikern Peter Ericson (med 29 års erfarenhet)

Sámi rights in four countries and exploitation, land shrinking/theft and challenges. What can truth- and reconcilliation commissions achieve, what can be done about Russia?

Samiska rättigheter i Norge, Sverige, Finland och Ryssland samt om ingrepp, landstöld och utmaningar.
Vad kan sanningskommissionerna åstadkomma, vad göra åt Ryssland?

Underlag för diskussion och genomgång av dagsläget.

Föreläsaren har arbetat med fem sedvanemål. bl a Nordmalingsmålet samt med internationella renbetestraktat.

Lecturer, expert and Historian Peter Ericson has been deeply involved in three reindeer grazing rights cases (i e Nordmaling Case 2000-2011) and in international treaties investigations etc.


Program/anföranden eller föreläsning 20 – 100 min erbjudes i Sverige och Finland i oktober och november månad 15 okt – 20 nov. 2022.

OFFERED: OCT 15 – NOV 20.

BOKA: PETER ERICSON
Epost, e-mail saepmietalks@gmail.com


PS. See also this, from SVT Gävleborg from Nov 24, 2021:
Samer i Gävleborg tvingades bli bofasta – Historikern: ”De började dö”
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/samer-i-gavleborg-tvingades-att-bli-bofasta

KEMI-MASSAKRER 1410-1490-TAL? ”Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän”: Lokal 1490-talskonflikt hävdar ohyggliga dåd, målar tydlig bild. Del 1/2: Urkunden i sig, tolkad till nyare svenska

Uppdaterat 26 maj 2022

Kemi socken midfastotid (omkr. 21 mars) 1490 * .
Enligt SDH 17 mars 1493 *

För alle the godhe, wärdoghe herrer thetta breff hender före ath koma bekennes wij fatighe män met thetta warth opne breff, som bygge och bo i Kim, Ja och Lyminghe, ok klagom wij för Gudh ok idher thet stora mordh ok skadha ok fördärff, som oss the Rysser giorth hafua nu i lxxx aar ok än nw arlighe göre i feligh dagh ok frijdh.

För alla de goda, värdiga herrar förevisar vi att förkunnat att vi fattige män med detta vårt öppna brev, som bygga och bo i Kemi, Ijo och Limingo; och klagar vi för Gud och Eder över det mördande och den skada och fördärv som ryssarna gjort oss i 80 år och göra än i dessa dagar.

Then tijdh wij fatighe män faam bwdh ok breff fran Wiborg ath i, godhe herrer, hafua giorth fridh met töm, tha kome Rysser hem til oss met theras köpslaghan ok fara by fra by ok se ok skodhe ok bespeje landzsens läghlighet, ok tha wij fatigha män menä ath wij fridh hafue, tha fa wij aldrastörsthe skadha aff thöm.

Vid den tid vi fattige män fick bud och brev från Viborg att Ni, goda herrar, hade slutit fred med dom, då kom ryssar hem till oss med sitt köpslående och for från by till by och spionerade landets belägenhet och då vi fattiga män menade att fred rådde, då fick vi den allra största skada av dom.

Nw för nagra förlidhne aar, tha ware thesse godhe herrar vthsändhe aff Finlandh ok til Nougardh, som war her Henrik Clawesson ok her Olaff Tawasth ok flere godhe män met töm. Tha bebundhe the ok giordhe thär en sworen fridh, hwilken som skulle sta i ix aar. Ok the sändhe oss fatighe män budh ath swodana sworin fridh giord war. Thär war äkke fwl ij aar imellen, tha koma Rysser til oss ok mördhe ok sloghe ok brändhe tesse fornämdhe iij sokner.

För ett antal år sedan , då sändes dessa goda herrar ut från Finland och till Novgorod, varibland märktes Henrik Claesson och Olof Tawasth och flera goda män med i detta sällskap. Då svors en fred, som skulle stå sig i nio år. Och de sänd till oss fattige män bud att sådan fred nu svuren var. Det dröjde inte ens två år, förrän ryssar kom till oss och mördade och brände dessa nämnda tre socknar.

Thän skadha wij tha finghom, badhe pa the helge kirkior ok pa ware fatighe föräldhre, thär barme sik Gudh i himmerik ower; ok klagom wij thet för Gudh ok idher. Nw nagre aar thär äpter ware wi fatighe män vpfarna i Lapmarken; tha komo Rysser thär til oss ok sworo pa thet helge kors ok sagdhe at fridh war giorth i vij aar, ok beplichtadhe the sik thän fridh ath halla vthan all falskheet. Thär war äkke länghre imällan mere än i tre nätther thär äffther, tha slagho the pa oss. Thär woro opa Lappmarkene lxxx besthe böndher i Kimi sokn war, ok theres rener ok alth theres godz thogo the borth.

Den skada vi då åsamkades, både på de heliga kyrkorna och på våra fattiga föräldrar, den måtte Gud i himmelriket förbarma sig över; och åtskilligt klagade vi inför Gud om detta. Nu några år efter att vi fattige män etablerat oss i lappmarken; då kom ryssar dit till oss och svor på det Heliga korset och sade att fred var gjord i sju år, och förband sig att hålla, utan all falskhet. Det dröjde sedan blott tre nätter, så slog de till. De 80 rikaste bönderna i Kemi blev bestulna på allt gods, mark och renar.

Sidhen droghe the Rysser nidher til Kim ok Jaa ok brände ok slogho ihäll män, barn ok kwinnor ok alth thet the öwer komo. Ok nw för nagher förlidhen aar finghe wij bwdh aff her Erik Axelsson, Gudh hans siäl nadhe, ath fridh war sworidh ok giorth i fem aar. 

Sedan drog dessa ryssar ned till Kemi och Ijo och brände och slog ihjäl män, barn och kvinnor och allt de kom över. Och nu häromåret fick vi bud av Herr Erik Axelsson, Gud vare hans själ nådig, att fred var svuren och gjord för fem år fram.

Rysser komo til oss met theres köpslaghan ok sagdhe, ath swadana frijdh giorth war, ok foro the by fra by ok föddhe sik när oss allan wintheren. Om midhfastha tijd fore the vpp fran oss ok lowadhe ok sworo the, ath thän frijdh skuldhe standha, ok badho oss ath fara vpp i Gäddeträskith. Tha komo the om Palma sundagh näst ther äffther, tha wij oss minsth toghom til wara för töm.

Ryssar kom till oss med deras köpslående och sa, att sådan fred var gjord, och for från by till by och födde sig invid oss hela vintern igenom. Vid midfastotid for de upp från oss och lovade och svor att den freden skulle förbli, och bad oss att fara upp till Gäddträsket. Dit kom de om Palmsöndagen strax därefter, då var vi som minst redo att se upp för vad de kunde företaga sig.

Tha brändhe the ok slogo, mördhe ok pijnthe, ok wara kwinnor ok ware fatighe barn ok the män, som tha vntkomo, tha thogo the ware kwinnor ok barn ok fördhe töm met sik til Ryssalandh, hwilka wij fatighe män hafua lösth ok än skule lösa töm igen för stora summa penningha. Ok theres kwinnor ok barn, som äkke hafua makth til ath lösa töm igän för theres fatighdom skuldh, skule thär ware ok bliwe, släpa ok träla för töm. Thet store mordh ok sware pijne, som the oss fatighe kristna folk giorth hawa, klagom wij för Gudh i himmerik ok idher.

De brände och slog, mördade och pinade ( kvinnor och barn och förde dessa med sig till Ryssland, vilka vi fattiga män skulle betala borgen (eller lösensumma) för stora penningasummor. Och deras kvinnor och barn som icke hava möjlighet att få lösensummorna betalda för sig, de skulle kvarstanna

Manfolckith tagha the ok henge vpp met fotom, ok somlighe met armom, ok bäre höö oc göre thär met eldh vndher töm ok swidha haret ok skäggith aff töm. Nar the swa giorth hafua, tha lösa the töm nidher ok bäre pa theres brysth en mwllögh fwl met eldh ok bränne theris köth aff theris likama, ok bindha the sidhen eth togh omkring om theris hofwdh ok taghä swa en käpp ok wridha aath hofwdhet swa hart, ath theris ögon ga vth aff theris hofwdh. Sidhen skäre the thöm theris naffla vp ok ledha töm omkringh trän, swa länghe ath theres inälfwer är i töm.

Manfolket tog de och hängde upp i fötterna, somliga i armarna, placerade hö under och gjorde därvid upp eldar under dessa och brände (eller svedde) håret och skägget av dom. När de hade gjort detta, släppte de offren lösa, och brände med en brinnande vedklabbe deras kött – brände det från kroppen och band sedan rep kring deras huvuden och tog så en käpp och vred åt huvudet så hårt att ögonen trängde ur sina hålor. Sedan skar dom upp magarna och pressade kropparna kring träd, så länge inälvorna fanns kvar inom buken.

”War fatighe barn taghe the ok trädhe töm lifwandhes pa gardzstafuen,sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor.
sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor. The bäre tilhopa all the barn, som the kune koma öwer i hwsom, ok säthie stock pa dören ok bränne töm inne. Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän. När the oss swa piina, tha seye the, ath landhet ok watnet hör töm til, som wij bom pa, oc wilie the betwinghe oss ath wij skulom göre töm en arlighen skath

Våra fattiga barn tog dom och trädde levandes på gårdstörarna, sedan sköt dom barnen fulla, med pilbågars pilar. De samlade ihop alla barn de kunde hitta i husen, satte stock på dörren, och brände varje barn inne. Om någon av dessa barn lyckades krypa genom fönstren undan elden, då stacks de med spjut och blev åter kastade på elden. Medan de plågade oss, sa de att landet och vattnet som vi bodde på, hörde till dom (ryssarna), och de ville betvinga oss att vi skulle betala dom en årlig skatt, tre (hwije/hwite?) skinn av varje man i landet och hälften av Kemi och all lax som finns i landet ned till en älv, som heter Pyhäjoki, liggandes i Salo.



Somlighe tagha the ok plukka aff töm theres skägg likerwijs som man plägher rykke manen aff oskäligom creatur; sidhan halshugga the töm. Ware fatighe kwinnor henge the vpp met armom ok sla töm met rijs ok gislor ok skäre aff töm theres spänar ok stinghe töm met spiwth ok pina töm til dödhz.

Somliga tog de och plockade av dom deras skägg så som man tänker sig att man rycker manen av ett oskäligt kreatur, sedan halshöggs dom. Våra fattiga kvinnor hängde de upp i armarna och piskade med ris och gissel och skar av dom deras bröst och stack dom med spjut (spett?) och pinade dom till döds.

War fatighe barn taghe the ok trädhe töm lifwandhes pa gardzstafuen, sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor. The bäre tilhopa all the barn, som the kune koma öwer i hwsom, ok säthie stock pa dören ok bränne töm inne. Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän. När the oss swa piina, tha seye the, ath landhet ok watnet hör töm til, som wij bom pa, oc wilie the betwinghe oss ath wij skulom göre töm en arlighen skath, try hwije skin af hwar man i landhet är oc halffdelin aff Kim aa oc alle the lax aar i landhit äre in til en aa, som heter Pöheioki, liggiandes i Sala sokn.

Våra fattiga barn tog dom och trädde levandes på gårdstörarna, sedan sköt dom barnen fulla, med pilbågars pilar. De samlade ihop alla barn de kunde hitta i husen, satte stock på dörren och brände varje barn inne. Om någon av dessa barn lyckades krypa genom fönstren undan elden, då stacks de med spjut och blev åter kastade på elden. Medan de plågade oss, sa de att landet och vattnet som vi bodde på, hörde till dom (ryssarna), och de ville betvinga oss att vi skulle betala dom en årlig skatt, tre (hwije?) skinn av varje man i landet och hälften av Kemi och all lax som finns i landet ned till en älv, som heter Pyhäjoki, liggandes i Salo socken.

Ther vthan före ligger en sten, som heter Hanakiffwi; thet kalla the theres raa; ok swa thädhen twärt ower in pa wester sidhen till Biwreklubbe, ligger i en sokn, som heter Skällata, swa thäden norr igen in til Tornö ok Kim; ok owerst vpp i Kim aa, ther ligger eth näs, Ruanim kallas; thär är fämthie miler i mellen Hanakiui ok Ruanim ok lx miler mellen Biwreklwbb ok fornämdhe Ruanim; thet eghne the sik til etc.

Därutanför ligger en sten, som heter Hahnakivi, som de kallar för sitt rå, och så därifrån tvärsöver in på västra sidan till Bjuröklubb, ligger i en socken som heter Skellefteå (Skällata), så därifrån norrut åter till Torneå och Kiemi, och överst upp i Kemi älv, där ligger ett näs, kallas Ruanim, där är femtio mil mellan Hahnakivi och Ruanim och nio mil mellan Bjuröklubb och nämnda Ruanim, vilket är ägnat till sik etc.


Thet klaghe wij för Gudh i himmerik ok edher. Ythermera räddoms wij fathige män, thet the Rysser ga här swa länghe met theres köpslaghan, at the sla, mördhe ok bränne landhit alt ower howdh etc. Käre wärdogha herrer, the Rysser löpe altidh til Wiborgh ok klaga öfuer oss fattighe män. Gudh, han weth ath swadhana plaga ok nödh är oss fathige män nw widher faridh, ok aldrigh wij faa äller wäntom os thär eth goth ordh före, vthan wij niwthe Gudh i himmerik ok idher wärdoghet aath etc.

Om detta klaga vi för Gud i himmelriket och för Eder. Dessutom oroar vi oss fattige män att de ryssar som gå här md sitt köpslående att de slår, mördar och bränner allt land. Kära värdiga herrar; dessa ryssar löper alltid till Viborg och klaga över oss fattige män. Gud, han vet att sådan plåga och nöd som vi nu fått erfara, och vi vänta oss aldrig ett gott ord från detta håll; utan vi njuter (”sätter vår tillit till”?) Gud i himmelriket och Eder värdighet

Nu i fiordh om sancti Eskils tijdh fore wij fatigha män vpp til ware Gäddeträske. Wij ware wäl hundrat i selskap; ok Rysser koma thär til oss ok sagdhe ath fridh war giorth i fäm aar. Thär war äkke mere i mellen än xiiij dagha; strax ther effther komo the ok sloghe ok mördhe xiiij off the bästhe böndher, som i Kim sokn bodde. Hade äkke en aff the böndher, thär slaghne wordhe, han ropadhe ganska swarlighe, pa thet ath the andra kristhne män skuldhe thet höre. En aff the kristne fick thet ropith höre, som het Henrik Joanson i Ylmala; han vndhkom sielff tridhie met en lithen bath. Han förwaradhe the andra böndher widher; annars hadhe the warith slaghne alla saman; ok togho the aff töm mer än iij hundradh skippund gäddor, badhe aff töm, som slaghne wordhe, ok the som vnthkoma etc.

Nu ifjol vid S:t Eskils tid for vi fattige män upp till våra Gäddträsk. Vi var väl hundra i sällskapet; och ryssar kom dit till oss och sade att fred var överenskommen i fem år. Det hade inte förflutit ens nio dagar, innan de strax kom och slog och mördade 14 av de rikaste bönderna, som fanns i Kemi socken. Hade inte en av dessa bönder som där blev slagna- han ropade med kraft, på det att de andra kristne männen skulle höra. En av de kristna lyckades höra det ropet, en som hette Henrik Jonsson i Ylmala; han undkom själv med en liten båt. Han lyckades varna de omkringboende bönderna, som annars också skulle ha blivit slagna, och (ryssarna?) tog tillbaka mer än trehundra skeppspund gäddor, både av dom som slagna och av de som undkiom.

Käre wärdoghe herrer, then store obeplichtelighe skadha, mordh ok fördärff, som oss the Rysser giorth hafua, klagom wij för Gudh i himmerike ok idher etc. War fogathe Hans Andersson sändhe oss budh om sancti Michaelis tijdh ath j ok the godhe, wärdoghasthe wärdoghe herrer riksens raadh haffde, endrekthelige waridh öwer ens ok stränghelighe förbwdhet, ath the Rysser ey skuldhe länger nidher koma än til en by, som kallas Turka, liggendes twa miler vpp i Wlo, ok badh oss at then tidh the Rysser skulde nidherkoma, tha skuldhe wij fara moth töm ok vnderwisa thöm thette förbudh, hwilkit wij ok sa giordhe.

Kära värdiga herrar, den stora ojämförliga skada, mord och fördärv som ryssen gjort oss, klaga vi för inför Gud i himmelriker och för Eder. Vår fogde Hans Andersson sände oss bud om S:t Mikaeli tid Ni och de gode, värdigaste värdiga herrar Riksens råd hade, endräktelige överens och strängeligen förbjudit, att dessa ryssar skulle ha kommit längre ned än till en by, som kallas Turka, belägen två mil upp i Uleå (älv/träsk?), och bad oss att den tid då ryssarna skulle dyka upp, då skulle de komma dessa till mötes och undervisa dom detta förbud, vilket vi också gjorde.

Then tidh wij förnwma ath the koma i aar, tha sändhe wij imoth thöm thesse eptherskrifne dandemän, som är Kwiue Henrik, Musta Larens, Henrik Holsten, Eleff Larensson, Jowan Härmansson ok Joan Sonapoyka, ath vndherwisa töm swadhana förbwdh, at the ey lenger nidh skuldhe koma än til förnämde Turka. Täkthes töm ther ligge met theres köpslagan, tha hade the tär loff til ok ey annar stadz; tith skuldhe almoghen koma til töm ok köpslagha hwat töm giordes behoff. Hwilken Rysse sidhen funnes nidhen före förskriffne Turka, han skulde hafwa förbrutiht lijff oc godz etc.; hwilkith the inthe aktadhe, vthan fore nedher langs met strandhen by fra by, wäl vj ok 30 Ryssar, ok gik här för rykte, ath the Rysser, thär vpp i Lapmarken ware ok the här nidher i landet fore, hade bebundhit sik tilsaman ok wille hawa slagith ok brenth oss fatige män i Kim sokn; ok röwadhe the oss ifra hundradh renar nagre wikur fore än war fogate kom tidh.

Den tid vi uppfattat att de anlända i år, då sänder vi emot (ryssarna), dessa efterskerivna dannemän, som är Kuive Henrik, Musta Larens, Henrik Holsten, Eleff Larensson, Jowan Härmansson och Johan Sonapoika att undervisa dom (ryssarna) sådana förbud, att de ej skulle komma längre ned än nämnda Turka. Dristade de sig ändå komma med deras köpslående, då hade allmogen rätt att fördriva dessa ryssar tillbaka. Vilken ryss som sedan återfanns söder om Turka, han skulle ha fördrivit liv och gods etc. Om detta ej så respekterades/efterföljdes, utan om man for längs med stranden från by till by väl vi och trettio ryssar; och spreds så ett rykte att de ryssarna där uppe i Lappmarken och de for härnedåt landet så hade de nedsänkt sig till att vara av samma ull som de som slog och brände oss fattiga män i Kemi socken; och rövade de ju också ifrån oss hundratals renar några veckor före vår fogde kom dit.


Then tidh han thetta rykteth hörde ath the thette förbudh ey aktadh ok swa giorth hade, tha loth han gripa xxi aff the Ryssar ok loth halsshugga xvij aff töm, ok iij vntkoma ok rymdhe vpp i Lapamarken ok sagdhe för töm, at theris selskapp ware all halsshuggne ok at fogathen hadhe församladh xviij hundrat folck, som skulde koma ok vnthsätie töm. Then tid the swadana tidandhe hörde ath landhit war forwaradh, tha drogho the tilbaka in i Hwite hafwith.

Vid den tid som fogden kom att få vetskap om detta och att ovannämnda förbud ej aktades, då lät han gripa 20 av dessa ryssar och lät halshugga 17 st av dom, emedan tre undkom och rymde upp i Lappmarken och berättade för dessa att deras sällskap hade halshuggits och att fogden hade församlat 1800 människor (soldater?), som skulel undsätta dom. När man så fick dessa upplysningar och hörde att landet var försvarat, då drog de sig tillbaka in i Vita havet.

Ok hade the Rysser ekke faath swadana näffsth, tha hade the om nyaars dagh komith nider ok slagith ok bränth Kim sokn. X aff the Rysser laghe i Tornö. War fogathe togh met sik xij dandemän ok for tijdh ok kallade thär sokn tilsaman ok loth läse for töm thet breff, som i, godhe werdoghe herrer, vthgiwit ok samtykth hade, ok förbödh them epther thy som i pabudhit hafde, ok brefwit luddhe som föreskrifwidh staar, ok badh thöm ekke ath lata the Rysser borthkoma för än theres fogathe tijd kome ok anthwarde töm myns herres breff ath fogathen skuldhe retthe sik thär äffther, hwilkith the Törnebo inthe aktadhe, vthan släpthe töm ok finghe töm wärje, handboger, spiwth, pilor, skioller ok andre wärie, hwat töm giordes behoff vppa warth fördärff, swa ath the Rysser sadhe sik ey rädhes för hundrade bönder, met the hade farith, seth ok bespeieth landhet ok ath thet almogen war ganska fatigh ok hade inthe til wärie.

Och hade dessa ryssar icke fått sådan näpst, då hade de om Nyårsdagen pterkommit och slagit och bränt Kemi socken. Tio av dessa ryssar låg i Torneå. Vår fogde tog med sig sju dannemän och for dit och kallade där samman socknen och lät läsa för dessa (tornebor) det brev som Ni goda värdiga herrar, utgivit och samtyckt om och förbjöd dom efter på så sätt som gjorts i skrift, och brevet lydde såsom ovannämnt står, och vad socknemännen att inte låta ryssarna avvika från platsen, förrän de fått uppläst Min Herres brev och överlämna sig åt övermakten.
Dessa rerspekterades dock inte av torneborna, utan dessa släppte ryssarna och gav de dessutom värjor, pilbågar, armborst, spjut, pilar, sköldar och andra värjor, allt de kunde tänkas behöva till vårt fördärv. De sa också att dessa ryssar inte räddes hundrade bönder i samband med att de for och spionerade på landet och sett att den fattiga allmogen inte hade något att försvara sig med.

Sidhen the töm swa släpthe, hawa wij waridh ganska räddhe, ok fara Törnbona vpp i Lappamarken ok köpslaga ok bindha frijdh met Ryssana ok akta oss fatighe män inthe. Then tidh wij fatige män hawa gjorth fridh, tha hawa wij giorth fridh öwer alth Norrabothn. Skule the Tornebo swa länge regera met Rysser ok Lappar, tha wardha wij fatighe män ok alt menighe landet förderfwat. Käre, wärdoghe herrer, bidhiom wij idher för Gudz skuldh, thet Törnebo ok wij mattom wara vndher en herre, hwat oreth the oss göra. När wij komom thär til tingz ok klagom ath the ga wara skoga ok fiske wara watn, tha widherfars oss fathige män inghen räth, vthan säye the swa, ath the hawa erkebiskopen til theres herre etc.

Alltsedan detta skedde, ha vi varit mycket rädda, och far torneborna upp i Lappmarken och avtalar om fred med ryssarna utan hänsyn till oss fattige män. Den tid vi fattiga män gjort fred, då gäller den freden över hela Norrbotten/Bottenviken. Skulle dessa tornebor sålunda regera med ryssar och lappar (samer?), då måste vi fattige män och allt allmogens land vara fördärvat. Kära, värdiga herrar, vi beder Eder för Guds skull, att vi och Torneborna icke må vara samlade under en och samma herre, på ghrund av alla orätt de dfdå skulel göra oss. När vi kommer hit till tings och klaga att de beträda våra skogar och fiske och vatten, då vederfars oss fattige män ingen rätt, utan då säger de så, att ärkebispen äör deras herre etc.


Käre wärdoghe herrer, om nagher wille swa säye, ath the Rysser ware äkke förwaradh i thetta förbwdh, tha wile wij äpterskriffne fatighe män, som är försth Jöns Nakkanpoyka, Jöns Hermansson, Kaupi Teppe, Lasse Kerpe, Jöns Sonasson, Äre Paual, Niels Ingolffson, Lasse Kenni, Eleff Larenson, Kwiue Henrik, Laurens Olaffsson, Henrik Holsten, Jöns Baalk ok menige almoghe, som bygge ok boo i Lymminghe, Ja ok Kim sokn, wiliom withne ok swärie ok fulkomlighe tilsta, ath war fogathe Hans Andersson ok wij töm swa förwaradh hawa i alla handa mattha, som föreskriwidh staar. Til ythermere wisse ok bäthre förwaring tha latom wij trykke warth landz jncegele pa ryggen a thetta breff, som giwidh ok skriwidh är i Kim om medfastha tijdh arom äffther Gudz byrdh mcdlxxxx.

Kära värdiga herrer, om några ville säga att desas rysser icke hålla sig inom detta förbud, så vill undertecknade fattige män, som är först Jöns Nakkanpoika, Jöns Hermansson, Kaupi Teppe, Lasse Kerpe, Jöns Sonasson, Äre Pavval, Niels Ingolfsson, Lasse Kenni, Eleff Larenson, Kuive Henrik, Laurens Olafsson, Henrik Holsten, Jöns Balk och menige almogen som bo i Liminge, Ijo och Kemi socknar, vuill vi svära och fullkomligen tillstå, att vår fogde Hans Andersson och vi som honom försvara i allehanda måtto som ovan är beskrivet. Till yttermera visso och med eftertryck låter vi vårt insegel (sigill) på ryggen av detta brev, som givet och skrivet är i Kemi och Fastetiden året efter Guds födelse 1490.


* Menigheterna i Kemi, Ijo och Limingo socknar (Österbotten) till de finska rådsledamöterna med klagan över ’det stora mord, skada och fördärv’ de lidit av ryssarna i 80 års tid och särskilt under det senaste året. Tillika klagan över Torne-bornas samröre med ryssarna.

DIPLOMATARIUM FENNICUM: http://df.narc.fi/document/4286

SDH, Sveriges Diplomatarium: SDHK-nr: 32913: https://sok.riksarkivet.se/sdhk?SDHK=32913&page=1&postid=sdhk_32913&tab=post#tab

Hanhikivi, Pyhäjoki, bild via Fennovoima.
Än idag har Ryssland tummen i ögat på Finland nästan exakt på den plats, som nämnes i texten.
Uppdaterat 2022: Efter Ukrainakriget av år 2022 tycks nu äntligen detta projekt vara över.


Nästa gång:

Källkritiska anmärkningar, kortare sammanfattning

NORDMALINGSDOMEN TIO ÅR – hårda fakta och personliga minnen i ett par nötskal av P Ericson. 2:4. Från fastighetskartor över Tingsrätten 2005 till Hovrätten 07. Kalla fakta vs felkopplade förnekanden.

Vinst i underrätterna 2006-07, medan livet rullar på med begravningar och skilsmässor, barn som växer …

Den 27 april 2021 har det passerat exakt tio år sedan Nordmalingsdomen i Högsta domstolen kom.
Detta har gett oss anledning att summera litegrann. Som vanligt finns de mest koncisa sammanfattningarna på samer.se, de behöver man inte skriva om: http://www.samer.se/4465 (text där av OA Sikku).

Samt NORDMALINGSDOMEN 27 april 2011

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr T 4028-07 meddelad i Stockholm den 27 april 2011

Länk 1: (samer.se) http://www.samer.se/3663

Länk 2: (NJA) https://lagen.nu/dom/nja/2011s109

Markägarsidan presenterade till denna nivå ett alldeles nytt namn, en LRF-advokat som var väldigt påläst på vissa områden. Tyvärr, för hens egen del på fel århundrade. Strategin hos samebyarna hade uppenbarligen inte gått ända fram.”


Artikelförfattaren, här stadd på resa mellan Sundsvall och ”vår” s k österbottniska villa, försjunker under en stund i funderingar kring vad som tilldragit hade ca 13 år tidigare, i byggnaden bakom: Umeå Tingsrätt. Foto: Monika E. Pensar.



En av de mer envisa minnena av tidiga nordmalingsmåletarbetet som sakkunnig är när jag och Sonny Andersson sitter – såvitt jag minns – på SSR:s kansli i Umeå i ett mötesrum som vi lånat, där vi ömsom brett ut, ömsom klistrat upp fastighetskartor för att med färgöverstrykningspennor sträva efter att täcka in maximalt med fastighetsbeteckningar utifrån befintig kunskap om vinterbeteshävd då, anno ca 2002.

Det här är alltså en god stund före Traktsbegreppet. Vi arbetade utifrån de gamla förutsättningarna.
Vem var Sonny A? En kraftkälla/naturkraft från Jokkmokk som var min huvudsaklige medspelare under Nordmalingsprocessens tidigare år, SSR:s ombudsman och projektledare med vissa juridiska insikter. Mycket har sagts i ämnet och mycket nog även rätt (tuff, hård tid). Fast utan honom vet vi ej hur det hade gått. Viktiga år!

Vad hände 2003-04, del av period när jag själv inte var så särdeles aktiv i målet. BO Viklund åkte runt och intervjuade folk; ett arbete som jag senare följde upp och återbesökte folk.
För egen del arbetade jag med projektet Samer i Hälsingland och andra olika uppdrag.
Men i perioder hamnade jag också att forska i dagspress om nedslag i Nordmalingsvinterbete.
Arbetet med huvudrapporten till Nordmalingsmålet skedde alltså via KMVAB i Härnösand främst under perioden januari 2002 till sommaren 2003. Dessvärre råkade min gode vän och chef Lennart Forsberg på akut lymfatisk leukemi och – trots en bättringsperiod – lämnade detta jordelivet i skarven 2007-08. Det var en dubbel tragik att jag missade hans begravning pga att jag och dottern bokat flygbiljetter till Benidorm exakt samma datum. Resan hade vi planerat i flera år och sökt ledigt från skolan i januari.

Upphandlingen att hitta en prisvärd aktör, en underleverantör som kunde placera ut mina historiska träffar på kartor ändade upp i att några skickliga arkeologkolleger i Umeå tog på sig detta uppdrag till en rimlig slant.
Om jag minns alldeles rätt, kom jag in i en ny intervjuarperiod 2004 och ett år fram. Det var då jag kom att hamna på lappländska och nordmalingska resor med tre av mina barn. De yngre var ännu för små, födda 2000 och 2003.

Andra minnen från såväl 2005 som 2007…
Svindlande flygturer från Sundsvall till Göteborg i all hast i obehagliga små propellerplan eller från Umeå till Bromma figurerar också. Då är vi antagligen i tiden 2005-06. Datum och år tenderar flyta ihop lite.

Lärdomar att aldrig prata med VK-reportrar med sympatisk och mysigt lantlig framtoning har man förhoppningsvis präntat in. Hotell Teg i ensamhet och tårar där barna saknades, ett par trappisteröl på Bishops, som låg strategiskt mellan Tingsrätten och Teg. Musiken som gick från tidiga Zappa över Stones till Howlin’ Wolf, medan man gick långa omvägar förbi diverse journalister på väg till sakkunnigförhören. Hotell Teg också någon gång med sonen Johan medan han ännu var besatt av Lego’s Bionicle. Ändlösa lapplandsresor som också berörs här i den intressanta podden som min äldre son Oscar rätt otippat ägnade åt sin gamle fars hjärtefrågor och gamla arbetsfält:
https://soundcloud.com/prata-om-det/peter-ericson-samernas-historia?fbclid=IwAR2vR3nK5ubjTuHfDYJXZeebMOD3mEqcMj4fUvvcNp2tJXxoM-pTA-5KvPQ

Att sedvana ej kunnat bevisas i Järnäslandet blev alltså min utgångspunkt – något som Hovrättens president också anammade. Inte alla i det ”samiska lägret” var lika roade. Idag med facit i hand vågar jag nog säga att det var helt rätt tänkt.

TIll en av alla dess många kontraster som detta mitt viktiga livsavsnitt bjöd på, bör absolut nämnas när jag fick frågan om jag ville intervjua Bill Wyman. Det var min retroradiokanal, saligen avsomnade Radio Guld som jag arbetade med i hög grad samma period som Nordmalingsmålet (nämligen ca 2000-2010). Jag hade drömt om ett längre samtal med Wyman, ett nattligt där hans fru deltog (hade då absolut ingen aning om att Bill Wyman’s Rhythm Kings skulle komma och spela i min gamla hemstad!) – dröm om min förvåning så när tillfället yppar sig till en högst verklig intervju! Frun till Wyman var ej med i min telefonintervju lite senare på hösten, men Bill var glödande engagerad trots skral mobillina till deras turnébuss, då kring Sörmjöle. Lättpratad rocklegend med bland annat tre A i sina intressen: arkeologi, antropologi och astronomi. Vi möttes sedan efter hans konsert, varpå hans replik till min son Oscar sålunda föll (som jag nämnt i intervjun, att han spelade kontrabas): ”You must be Oscar, aren’t you?”. Wyman har ju alltid varit känd för sitt goda minne. Inte minst fascinerade var det f ö att diskutera the London Howlin’ Wolf Sessions från 1970.
Hursomhelst, förfrågan angående denna intervju, av Gulds (numera P4) Niklas Axelsson kom ”naturligtvis” när jag promenerade från Hotell Teg till Tingsrätten!

Off-topic: Artikelförfattarens arbete med en radioprogramserie om Rolling Stones 2004 kom att leda till en intervju med den gamle basisten Bill Wyman, i samband med dennes Nordenturné hösten 2005.

Egen skilsmässa, tung och tuff uppbrottstid med fokus på barna

Tyvärr lyckades också Nordmalingsengagemanget sammanfalla med detta. Svårt veta vad som är hönan eller ägget. Men de till synes oändliga kasten mellan slitsamma arbetsperioder med ca dubbla arbetstider och ömsom ingenting alls slet kraftigt på familjelivet. 2004 hade vi nått vägs ände i en första omgång, sedna blev det några försök med familjerådgivning. Just emot slutet av 2006 hade vi dock nått vägs ände slutgiltigt.

HUVUDFÖRHANDLINGAR Tingsrätten oktober-november 2005

Spännande och intressanta var desa förhandlingar och även i hög grad obehagliga. Dels kom en nedvärderande ton från markägarsidans advokater att segla upp och dominera, dels var deras huvudsakkunnige, en kulturgeograf från en sydlig högskola, inte alls kunnig om samernas historia. Lite som, att trampa vatten; men samtidigt märkte vi på ett tidigt stadium att rätten absorberade vårt faktabaserade material, mindre markägarnas spridda skurar av fördomar, felkopplingar och förnekanden.

Tingsrättsdom 20 januari 2006: Samebyarna vann

Av alla märkliga situationer … Beskedet om Nordmalingsdomen kom via sms till min mobil mitt under en minnesstund efter min gamle vän Bo Bosse Bergström. Vi satt då på Grankotten i Sundsvall, på Norra stadsberget. Samebyarnas vinst kom väl ej alldeles oväntat; men det var naturligtvis skönt att få sedvanan fastslagen efter allt arbete. Det var som som snöstormen som vi hade kämpat oss igenom till begravningen som lugnade den sig och jag har förhållandevis behagliga minnen från den mer informella middagen efteråt, där jag vill minnas att mina söner också deltog. Bosse är djupt saknad.

Norra Stadsberget, Grankotten. Arkivkopia 1965-75. Från: https://arkivkopia.se/sak/digmus-sm-SuM-foto_002274


HUVUDFÖRHANDLINGAR Hovrätten juli 2007

Markägarsidan presenterade till denna nivå ett alldeles nytt namn, en LRF-advokat som var väldigt påläst på vissa områden. Tyvärr, för hens egen del på fel århundrade. Strategin hos samebyarna hade uppenbarligen inte gått ända fram. Oaktat teoretiskt goda förutsättningar blev dessa huvudförhandlingar nog i särklass de tuffaste; inte minst för att jag bestämde mig för en hårdnackat objektiv linje, ”värre” än annars. Tidtals fungerade den skickliga Anne Severinsen, känd från Selbusaken som en slags mentor för mig, och i Hattfjelldal hade hon å det bestämdaste rått mig att gå mig egen väg vs advokatbyråer och annat. Att sedvana ej kunnat bevisas i Järnäslandet blev alltså min utgångspunkt – något som Hovrättens president också anammade. Inte alla i det ”samiska lägret” var lika roade. Idag med facit i hand vågar jag nog säga att det var helt rätt tänkt.

Hovrättsdom 19 september 2007: Samebyarna vann

HEADS UP 1. Nio år sedan Rätanförlikningen – en följd av Nordmalingsmålet och bl a undertecknads hårda arbete 2011-12 – tillkännagavs 18 april 2012 https://www.landskogsbruk.se/skog/sameby-far-ratt-till-bete/
Not: Samebyarna ersätter alltid skador på skog, i den mån de är konstaterade såsom reella och orsakade av ren (ovanligt).

HEADS UP 2. Härjedalsmålet bör ännu ej anses vara avgjort (Lars Melin och Camilla Wiklund i artikel):
https://www.tidningenharjedalen.se/artikel/sameby-soker-resning-i-harjedalsdomen



I kommande artiklar i serien (ca 20-22 april och ca 13-20 maj) : Bl a om sena möten med migrän och advokater. Gym som stärkande aktivitet inför sakkunnigförhandlingar. Färgstarka informanter som Curt Fjellström och Bertil Wiinka och två anonyma kvinnor i Gräsmyr! Samt om Camilla Wikland och Lars Melin, två stöttepelare. Sakkunniga som Bernt Ove Viklund och Lennart Lundmark; Nymans i Pengsjö, lokala förmågor i Hemörssundet etc samt mer om ovärdeliga mentorskapet av norska Anne Severinsen. Samt naturligtvis om huvudförhandlingarna och de tre dagarna som undertecknad förhördes i februari 2011.

HD 2011, huvudförhandlingarna. Bland samebyarnas folk syns fr.v.: Rans Jim Persson som no 3, Katarina Andersson, Ubmeje no 6. Sedan t ex Rans Per-Mikael Jonsson (Ainas son och Marianne Gråiks bror), som no 4 från höger, Bakom Lisa Omma från Vapsten står Liecelott Omma, samma Vapsten och ytterst t.h. ser vi Oleg Omma från Ubmeje. Sammantaget står här tusentals år av renskötsel i Nordmaling, släktmässigt, kontinuitetsmässigt.
Foto av Jörgen Heikki, SR/Sameradion.
Per-Mikael Jonsson och Lars Melin, Gärde AB advokatbyrå strålar ikapp. Foto: Thomas Sarri SR/Sameradion.







Lärdomar att aldrig prata med VK-reportrar med sympatisk och mysigt lantlig framtoning har man förhoppningsvis präntat in.






Sörmlands samer revisited – 3 april 2019

Södermanlands samer revisited 3 april 2019
Redigerad 6 aug 2022

Omnejden

Östergötland. Vadstena har haft besök av medeltida samekvinnan Margareta. Samt ägde en trolldomsrättegång rum där år 1636. Bråviken bör ha begagnats av samiska säljägare i tiderna.
S:a Annas skärgård utanför Linköping gömmer en del toponymer som pekar på samisk närvaro.

Västmanland.
Dingtuna noterade samiska sijte år 1643, i september månad i östra delarna, och ett myller av samisk närvaro i de flesta socknar.

Uppland. Svartsjölandet, Färentuna noterar samer på 1680-talet.

Närke. Asker socken med forna och numera försvunna byn Köpsta eller Köpstadh/-e-/r noterar en samisk magiker (hans egen ord om sig själv), nämligen Bencgt Nilsson, som attackeras och vinner ett mål i tinget år 1650.

Städerna
Strängnäs med Ytterselö synes ha haft samisk aktivitet av en del toponymer att döma.
Eskilstuna, Nyköping och Södertälje känner vi samtliga dåligt vad gäller det samiska livet.

De på samer rikaste socknarna ser hittills ut att vara
Torshälla, Kjula, Botkyrka (med sex individer noterade över en tidsmässig spännvid 1666-1725); emedan såväl Boo som Österhaninge med Ornö och Tystberga pekar på att ha inrymt samisk verksamhet. Generellt är den angivna tiden 15-16-1700-tal, men det finns anledning att titta på såväl äldre som nyare tid.

Södertörn – som egentligen är en ö – ser ut att bära på mycken samisk historia, vilken bör utforskas mer: här ligger ju både Botkyrka och Österhaninge.

Slotten och herresätena:
Gripsholms slott i Mariefred tog emot såväl renprodukter som levande renar under 15-1600-talens renavelsbenägna Vasatid. Det torde ha förekommit att samiska ”Renwahtare” medföljde som i fallet med Västerås slott.
Betydligt fler frälsegods gjorde detsamma, och vi hoppas kunna återkomma till detta.

SIDONIAb

Bilden: Samekvinnan Sidonia noteras i Österhaninge 1672.
Hon kan ha varit en sjösamekvinna född på 1500-talet.

TILL ALLT DETTA kommer de förhistoriska sydursamiskatalarna som noteras mest över hela nuvarande Dalarna, Gävleborg, Västernorrland – liksom de nu bör börja sökas på allvar i såväl Stockholm, Sörmlands som Uppsala län. Som vidareläsning rekommenderas Minerva Pihas material fr a fr o m 2020 och Mikko K. Heikkiläs avhandling från 2014 (länk nedan) samt relevant språkhistoriskt material från t ex Ante Aikio.

Heikkilä (2014), på svenska:

Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum
(pdf-länk)

https://helda.helsinki.fi/handle/10138/135714

Först en kula i underlivet, sedan en salva av en kulspruta i magen

Först en kula i underlivet, sedan en salva av en kulspruta i magen.
 
”Erik Söderberg pratade aldrig särskilt mycket om systern Eira. Hon hade ju knappt fått börja leva. Hon skulle fylla 21 år det år hon dog för en kula i Lunde.”
—–
Det var Kurts föräldrar (”pappa” Erik ‘den andra’ och mamma Astrid), som jag träffade och intervjuade 1981.
—–
 
Editerat 14 maj 2022
 
Kurt Söderbergs far var fabriksarbetaren Erik Bergström. Erik Bergström hade fått, eller själv tagit på sig uppgiften, att falla tillbaka från täten av det stora demonstrationståget och skaffa en överblick av hur många människor det skulle bli när man kom fram till stuvarvillan i Lunde. Nu hade han sprungit tillbaka till täten och nått den precis när tåget mötte de utposterade militärerna.
Han kom precis lagom till att kapten Mesterton skrek ”Eld!”.
Erik Bergström föll i diket efter vägen, skjuten i magen. Han blödde ymnigt men försökte krypa bakåt efter vägen. Några personer bar in honom i ett hus.
– Han levde längst av alla. Förblödde till döds. Kanske hade han klarat sig i dag när vi har ambulanser och sjukhus. Men då fanns ingenting.
Kurt Söderberg är i dag en pigg och glad 73-årig pensionerad elektriker som bor med sin hustru i ett vackert hus i Norrfällsvikens gamla stugby. Det är första gången han intervjuas om den tragiska dagen som han inte visste något om, där han låg i sin mammas mage.
Mamma Astrid var modist, hattmakare, och kom från Uddevalla. Erik Bergström var en pojke från Kalix i Norrbotten. De hade träffats i Uddevalla när Erik var sjöman. Det blev kärlek och han gick av båten.
Så småningom hamnade de i Ådalen. Där fanns jobb, dit kom människor från hela landet. Erik fick jobb på en fabrik i Frånö som tillverkade den på sin tid berömda Frånösåpan. Den var grön och luktade gott. Astrid planerade att öppna en egen hattaffär i Frånö.
Den där dagen förändrade allt. Plötsligt var Astrid Bergström änka i Ådalen, med en sexårig son och ytterligare en son på väg. Hon hade haft sin mamma med sig från Uddevalla.
– Men hon hade inte en enda släkting i Ådalen, hon stod faktiskt helt ensam.
Hennes make hade dött för kulor från svensk militär. Men något statligt skadestånd eller någon änkepension var det aldrig frågan om. En riksomfattande insamling drogs igång till förmån för offrens anhöriga.
– Men alla var ju fattiga och hade kanske bara nån 25-öring att ge.
Under några år, så länge de insamlade medlen räckte och det var inte så länge, fick Astrid 25 kronor i månaden från insamlingsfonden.
Efter tragedin hade anhöriga till offren förenats i en tät grupp. Det var så Astrid blev tillsammans med Erik Söderberg. Erik var en av den skjutna flickan Eira Söderbergs bröder.
– Han var min pappa, den jag kallade pappa.
En annan bror till Eira Söderberg var Edvin Söderberg. Han stod bredvid när Eira dog. Edvin gick bort 1975 men en del minns nog honom för en mycket märkvärdig talang. Han hade tappat en hand i en olycka i ungdomen och hade en träbit istället för handen. Trots detta handikapp var han en mycket uppskattad dragspelare.

– Det var fantastiskt att se honom när den där träbiten for över basen på dragspelet.

Erik Söderberg pratade aldrig särskilt mycket om systern Eira. Hon hade ju knappt fått börja leva. Hon skulle fylla 21 år det år hon dog för en kula i Lunde.

Källa: Artikel i Tidningen Ångermanland (inflyter senare!)

 

KÄLLA för bloggposten:
http://www.allehanda.se/kultur/hans-far-skots-till-dods-av-den-svenska-militaren-1

Vid platsen för Korsholms medeltidsborg och Karl IX:s tamrenar

Korsholms slott och sedermera kungsgård anlades på denna plats under 1300-talet. Platsen även kallad på finska Mustasaari och på ”pigeon” Mussor.

Kring 1600 och en tid fram fanns tamren här, som sköttes av lokala samiska renskötare.

Foto: Monika E Pensar

Mer info och fler bilder kommer.