1751-2021: Strömstadstraktaten, Lappkodicillen – samernas Magna Charta och vad är att vänta efter denna pompa och ståt?




Det överdådigt högtidliga överräckandet av Lappkodicillen i Kautokeino under tisdagen väcker vissa förhoppningar. Samtidigt ska vi aldrig glömma att den, kodicillen, är skapad under en extremt kolonialistisk tid; såväl i Sverige med slavliknande förhållanden för de s k sockenlapparna och deras familjer (1729-) som hot om nya fördrivningar (1748) under Fredrik I:s sista tid (så sen tid att hans tronföljare fick skriva under handlingen) – som i Norge med den danskfödde major Schnitler fullproppad med fördomar och vanföreställningar om samers underlägsenhet… Något han emellertid tycktes skaka av sig – åtminstone det värsta – under färden genom det som idag är Jämtlands län och motstående delar av Nord-Tröndelag. Vi ska inte heller glömma att hans uppdrag var att göra gränsundersökningarna så fördelaktiga som möjligt för Norge. Det fanns en tidigare gränsundersökning från Sverige och 1690-talet som kanske borde lyftas mer. I sammanhanget bör vi ej heller glömma att inre Finnmark kom att tillhöra Sverige under åtskilliga århundraden.

Vi har tidigare behandlat de Schnitlerska undersökningarna bl a i denna bloggpost https://southsaamihistory.wordpress.com/2019/12/28/om-1740-tals-sameting-och-samiskt-landsmote-i-rotsund-idag-nordreisa-troms-dekalog-om-schnitler-granser-som-skar-genom-sapmi-del-iii/
Själva majoren hann ju faktiskt avlida (januari 1751) innan själva kodicillens undertecknade (september samma år).

Lappkodicillen är alltså en del av Strömstadstraktaten, som skulle reglera gränsen och undertecknades 21 september 1751; till vilket Lappkodicillen är ett bihang.

Hösten 1749 inleddes gränsförhandlingar i Strömstad. Sverige ville inte lämna ifrån sig Idre och Särna, varför ett kompromissförslag lades fram om att Norge skulle få en del av gamla Idre socken öster om Femunden. Sverige godtog detta och gav samtidigt upp alla krav på KautokeinoKarasjok och Utsjokis del norr om Tana älv.

”För att säkra samernas rättigheter att flytta mellan båda rikena infördes ett bihang, kallat lappkodicillen, i fördraget.[1][2]


https://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%B6mstadstraktaten

Nu får vi hoppas att all ceremoniel i Kautokeino avspeglar en hos norska myndigheters och andra makten nära aktörers verkliga vilja att låta Kodicillen få sin egentliga betydelse återtagen.

Peter Ericson
20 oktober 2021
(nytt dygn i Finland)

Undertecknads rapport om Jïjnjevaeries urgamla rättigheter på norska sidan:
https://www.regeringen.se/48feb5/contentassets/be731abc6bf642c08931e4916220a974/jijnjevaerie-sameby4.pdf

”För att säkra samernas rättigheter att flytta mellan båda rikena infördes ett bihang, kallat lappkodicillen, i fördraget.”

Major Peter Schnitler 1690 – 1751.

Samisk boplats i Enköpings kommun omnämnd anno 1689, en knapp mil från Mälaren!? # 1 (2018, 2021)

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv:
en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times
.

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit 
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.



Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson först publicerad 12 dec 2018
Redigerat 18 oktober 2021


Samisk boplats i Enköpings kommun omnämnd 1689, <10 km från Mälaren!? # 1 (publ. dec 2018, red. okt 2021)

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun. Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv:
en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times
.

”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit 
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.



Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson först publicerad 12 dec 2018
Redigerat 18 oktober 2021



SÁPMIS HISTORIA – SAMER I SÖDER & ÖSTER: Saepmie Talks NYSATSAR. Utkast till prislista!


Priserna gäller vid beställningar eller köp oktober ut om inget annat utsägs.


STADSVANDRING gruppbokning ……………………….. xxx sek.

SAEPMIE TIMES alla åtta nr inkl bilagor ………….. xxx sek.
Per nummer, äldre nr ……………………………………. xx SEK inkl bilaga (i förekommande fall)

Bok om Högomsriket och sydursamisktalarna ………. xxx SEK (förhandsbeställ till 15 juni 2022)

Guidning sommaren 2022 Medelpad, Ångermanland, Hälsingland
samiska kulturmiljöer
. Bergslagen dito 1-4 dagar ……………….. xxx- xx xxx SEK, ev tillkommer moms

Guidning fornborgar Västernorrland…. Som närmast ovan

Föreläsningar online eller live …………… x xxx- xx xxxSEK

Kurser ……… Se separat post.

Skolföreläsningar Finland
xxx- xxx euro (via arvode och privat)

Föreläsningar Finland kväll och helg xxx – xxx euro

Forskning introduktionserbjudande x kr/h upp till 5h. för helt ny eller etablerad kund.
Ordinarie pris x SEK/h exkl moms.






FORTBILDA ER PERSONAL I SAMERNAS HISTORIA!

LÄRARE, arkiv-, bibliotek, museer!
Nu finns en
fortbildningskurs i samernas historia!
Färsk, uppdaterad version för Sverige och Finland*

En specifik kurs för högre (t ex lärar-)utbildningar kommer att presenteras om ca en vecka.

  1. Allmän kurs
    2. Lär om Ert landskap eller Ert län specifikt!
Bildtext nedan.


Foto: Monika E Pensar. Bild via Samefolket.se


Fortbildningskurs online och live
Samernas förhistoria, äldre historia. Äldre och nyare näringar. Modern historia i Sápmi, Ingrepp, samtid, utmaningar, hot, visioner. Samisk kvinnohistoria: några samiska föregångskvinnor och en inblick i samiska kvinnors liv på 17-/1800-talet i den sfär som kallades sockenlapparnas. Summering, examensuppgift.

Samt erbjudes: Föreläsningsserie online och live

Enstaka föreläsningar online eller live


* Engelsk version om så önskas.


Bild 1: N:° 11-12 Nils Persson Tappa, 23 àr, (från Arjeplog)
N:° 13-14 Maria Magd. Matsdotter, 31 år, från Åsele Lappmark, i dito dito
13-14: Schlachter-Seedorf, litografi efter foto av St. Stenberg
Ur Gustav von Düben, Om Lappland och lapparne. Utgiven 1873.

Bild 2: Peter Ericson

Boka: saepmietalks@gmail.com
Tfn/sms +46729070058


Offert inom 12-36h, beroende på Er egen tidsram.

BOTTNISKA VATTENRIKEN OCH ALLIANSER I: Utdrag ur Björn Ambrosianis ”Gjuteriprodukter i Vörå från folkvandringstid och vendeltid” (Vasa 2000). Del 1 av 2.

Del 1. Gjutformar och kulturkretsar, vad vet vi?

Det här är en av de i särklass mest betydelsefulla artiklar som jag råkat på under hela min trettioåriga karriär. På flera nivåer och av multipla skäl bör den spridas. Jag hittade den i årsskriften Österbotten, årgång 2000, som är ett hyllningsnummer till den store lokale-regionale amatörarkeologen Jacob Tegengren.
Notera: texten är försiktigt redigerad (fet stil på vissa ställen, inget annat ändrat).

”Gjuteriprodukter i Vörå från folkvandringstid och vendeltid” – Björn Ambrosiani (2000) – Del 1

”Det är anmärkningsvärt att det rika kulturområdet i Satakunda [sic] omkring Kumo älvdal visar helt andra kontaktvägar, kanske snarast direkt till Sydskandinavien och kontinenten.”

Länge såg man bronsföremålen i Österbotten som representanter för den mellannorrländska kulturgruppen, som då uppfattades sakna motsvarigheter i rikets centralområden omkring Mälaren. Däremot ansågs kontakterna mot det norska kulturområdet vara starka (Kivikoski 1964, 166).
Under slutet av 1950-talet ändrades emellertid förutsättningarna för förståelsen av dessa fynd kraftigt. Dels framkom i området kring Mälaren en mängd gravfynd, som innehöll föremål av brons och benhorn av samma slag som i Mellannorrland (Ambrosiani 1964, 72ff; Ferenius 1971), dels började man finna spåren av en verkstadsproduktion av metallföremål på Helgö i Ekerö socken strax väster om Stockholm (se främst Holmqvist, Lundström, Lamm och Waller i Excavations at Helgö, Vol.4).

Genom fyndet av verkstadsresterna på Helgö förändrades också diskussionen om hur bronsföremål hade producerats. Det framgår tydligt att en verkstad lämnar efter sig oerhörda mängder av gjutforms- och degelfragment och att det också finns mängder av andra verkstadsrelaterade föremål på platsen.

Verkstäder av detta kompletta slag med hundratals kilo degel- och gjutformsfragment samt rester av ugnskonstruktioner och härdar är synnerligen sällsynta. Utöver Helgö finns några vikingatida verkstäder, alla i tidig stadsmiljö som i Birka, Ribe och Hedeby. Vid sidan av dessa finns också enstaka nedslag av produktion på andra marknadsplatser och i enstaka fall också ute på gårdar i jordbruksbygden, men det är sällan frågan om mera än ett litet antal fragment. Sådana fynd finns över hela det skandinaviska området (översikt se t.ex. Ramqvist 1983,177ff). Exempel är Bäckby i Västerås (formar för folkvandringstida reliefspännen och annat verkstadsmaterial, Holmqvist 1972a,25); Hemmendorff 1980), Gene i Ångermanland (formar för folkvandringstida reliefspännen och annat verkstadsmaterial, Ramqvist 1983,97ff), Darsgärde i Skederids socken (en sluten folkvandringstida degel, Ambrosiani 1959,108), Högom i Selångers socken (folkvandringstida slutna deglar, Ramqvist 1992, 45), Gamla Uppsala (vikingatida gjutformsfragment för ovalspänne, Jansson 1985,83, 131; Nordahl 1996,63), och Säby i Barva socken (vikingatida gjutformsfragment för ovalspännen P37, Vinberg under arbete). Ett ganska nytt fynd med vendeltida gjutformar och deglar kommer från Husby i Glanshammars socken, Närke (Ekman 1999,21; Hjärthner-Holdar m.fl. 1999,43ff). Många forskare har varit tveksamma över vad dessa fynd representerar och hur de skall ses i förhållande till de stora verkstäderna på t.ex. Helgö och Björkö.

En djupare förståelse av verkstadsproduktionens karaktär kan kanske främst uppnås genom undersökningar i de stora verkstadsmaterialen, i vårt fall från Birka och Helgö (jfr Ambrosiani 1999). I båda har verkstaden fungerat under ett antal generationer. Under de äldsta skedena har de i regel tvådelade formarna varit mycket väl utförda och avsedda för föremål med tydliga överskärningar, vilka har gjort det svårt att avlägsna en eventuell gjutmodell ur formen. Mycket tyder på att det inte har varit en tillfällig vaxmodell utan en metall- eller trämodell, som har använts. Ju längre tiden har gått har emellertid formarna blivit enklare, plattare och inte så komplicerade att tillverka. Det kan tolkas som att kunskapen om att göra komplicerade gjutformar har sjunkit eller att intresset för sådana föremål hade förändrats. I Birka måste därför aktiviteterna ha tagits över av någon annan verkstad eftersom det finns stora, välvda föremål också efter tiden för upphörandet av gjutarverkstaden vid mitten av 800-talet.

Många gjutformar i båda verkstäderna har varit tvådelade flask- eller cigarrliknande, avsedda för flacka föremål som bronsnålar (Waller 1996,28) och flata spännen i Helgö respektive kvinnofigurer, nycklar och hängen i Birka (Ambrosiani och Erikson 1996,10). Men en kärnpunkt i diskussionen är att det trots likheterna i teknik finns ett stort tidsmässigt glapp mellan de båda verkstäderna. Helgöverkstaden kan dateras till perioden 400-600 och Birkaverkstaden till 780-850 e.Kr.

Förslagsvis har man med några hundra års mellanrum fått in främmande gjutarmästare, som har behäörskat ungefär samma, i Central- eller Västeuropa tillämpade grundteknik. Till en början har de med hjälp av komplicerade gjutformar och deglar av i vilket fall för Birkas del importerade leror producerat föremål, som också till metallsammansättning och form gör ett främmande intryck i lokalmiljön. När kunskaperna efter några generationer inte längre har kunnat överföras till en ny mästare har verkstaden inte längre kunnat fortsätta sin verksamhet, utan den har försvunnit. Först genom en ny invandring av kunniga personer verkar man ha kunnat återuppta verksamheten på en annan plats.

De producerade föremålen har från båda verkstäderna spritts över stora delar av Östersjöområdet. Helgöverkstadens produkter återfinns förutom i Mälardalen i Mellannorrland, Österbotten, kring Finska viken och på Gotland (Holmqvist 1972b), medan Birkaprodukterna verkat att finnas både i de samtida tidiga stadsbildningarna Staraja Ladoga, Holmgård (Novgorod) och kaupang i Norge men också i omlandet i Mälardalen samt i några fall också i Norrland och vid den norska ishavskusten. Verkstaden i Birka har producerat alla de former som är kända från de äldsta vikingatiden i Mälardalen (Ambrosiani 1998), och frågan är om den har haft någon parallellverkstad eller om det är denna verkstad, som under den aktuella perioden har levererat alla smycken vi känner till från regionen. Tyvärr är det undersökta området i Birka alldeles för litet i förhållande till bebyggelseområdet, Svarta jorden, för att man skall kunna svara på denna fråga.

Det är tydligt att verkstäderna på Helgö och i Birka har haft ett omfattande kontaktnät. På ingendera platsen har man kunnat försörja sin befolkning utan att tillföra livsmedel, bränsle, råvaror etc. utifrån. Ingendera platsen har tillräckligt omfattande ytor, som skulle kunna ge en försörjningsbas för en mer omfattande befolkning (Ambrosiani 1998).

Del 1 av 2, fortsättning följer

Björn Ambrosiani (B.). ur Wikipedia:
B., född 8 mars 1928, är en svensk arkeolog. Han har varit yrkesverksam vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum, bland annat som forskningschef inom museets tidigare organisation. År 1998 erhöll han professors namn.[3]

B. disputerade 1964 vid Uppsala universitet med avhandlingen Fornlämningar och bebyggelse. Studier i Attundalands och Södertörns förhistoria. Den blev skolbildande för det som under de följande tre årtiondena kallades för bebyggelsearkeologi, där man strävade efter att rekonstruera bebyggelseutvecklingen särskilt i Mälarområdet utifrån gravfältens kronologi och utbredning.

1969–71 ansvarade B. för de första utgrävningarna av Birkas stadsområde Svarta jorden på Björkö sedan Hjalmar Stolpes grävningar på 1870-talet. Man utgick här från ett bryggfundament som var synligt i markytan vid stadens forna hamn. Ambrosiani var även projektledare för nästa utgrävning i Svarta jorden 1990–95. I samband med denna publicerade han fem populärvetenskapliga böcker om Birka tillsammans med programledaren och producenten Bo G. Erikson. B. medverkade vid denna tid återkommande i Eriksons Vetenskapens värld, främst i programserien ”Birka – Vikingastaden”.

B. är idag pensionerad, men leder fortfarande Birkaprojektet vid Riksantikvarieämbetet[källa behövs], främst som huvudredaktör för publikationsserien Birka Studies[4].


Jacob Tegengren (J.)
J. var poet och bankman från Vörå i Österbotten. Wikipedia förtäljer här:
Vid sidan av sitt yrkesliv och författarskap var J. en betydande ornitolog och arkeolog. Hans utgrävningar i forna Vasa län utgör ännu idag en viktig del av den bild som finns av den västfinländska landsdelens järnålder. J. utförde för sin tid väl dokumenterade arkeologiska utgrävningar, trots att han saknade adekvat utbildning i ämnet, i Esse 1930; Kronoby 1928 och 1934; Laihela 1926; Lillkyro 1929 och 1931; Närpes 1938–1939; Purmo 1930 och Vörå 1922–1941. Därtill gjorde J. arkeologiska inventeringar i de nyss nämnda orterna (utom Laihela och Lillkyro), men även i Oravais, PedersöreReplot och Vasa.



På förekommen anledning: Var föddes egentligen Elsa Stina Larsdotter Laula (senare Renberg), och var döptes hon söndagen den 2 dec 1877?



Saken är rätt enkel. Elsas familj och sijte hade vinterbete i Björna socken i Nordöstra Ångermanland.
Hon föddes den 29 november och döptes 2 dec, på för- eller höstvintern. Rajden hade startat sedan en tiid, kanske sedan en knapp vecka tillbaka. 29:e inföll på en torsdag och 2 dec på en söndag. Åtminstone fyra barn döptes i Vilhelmina kyrka den dagen, varav ett var Elsa Larsdotter Laula.

Elsa anses enligt lokal tradition ha fötts i Storseleby, Jïjnjesovvene på sydsamiska.
Det bekräftas av arkiven – se bilder härintill/-nedan.
Den intresserade av ämnet i allmänhet och synnerhet rekommenderas varmt Siri Broch Johansens bok.
Elsa Laula Renberg – historien om samefolkets stora Minerva (2015). Just nu för 30,70 euro i Finland på svenska https://www.adlibris.com/fi/kirja/elsa-laula-renberghistorien-om-samefolkets-stora-minerva-9788282631730.

Peter Ericson, historiker, Helsingfors

Farväl, Ewert!

Mæ går på stigom
å leit oss opp öve bakkan,
bort milla åkrom, opp hitat vållom,
der bjällan pingel skvällht
i jænsmässti.

Mæ sir frå höjdom
bort mot åsom,
der kjörsan står milla gålom
bort ditat fjällom vår
der Skuta står
så gnistrenes vit.

Fejen så sjong mæ att‚
JAMTLANN DE E LANNE VÅRT!
i tusen år ha mæ hadd’e,
håll’e därför hårt.
Ler ta den friheit
som fedran ein gång at oss ga!
Hen ske mæ læva å minnes allht,
som fedran oss sa!

Bild: Jamtamot

BEVIS: Vinterbete, sedvana Ruvhten, Härjedalen och Ljusdal

Något angående bevis för vinterbete och sedvana i Härjedalen och Ljusdal (här: 1810)

Åtminstone en sijte eller två av dokumenterade renskötarkretsar från södra Härjedalen flyttade vintern 1809/10 bl a till hälsingska Våxäng och Ljusdal. Att renhjordarna följde med torde vara en självklarhet. Ofta hade man Järvsö marknad, som ägde rum i mars, som slutmål.

Nils Jonsson föddes i Våxäng, idag i Ljusdals kommun, söndagen den 18 februari 1810, med föräldrarna fadern Jon Jonsson och modern Carin Jonsdotter – och döptes samma dag. Prästen misstog sig på moderns ålder, som var ca tio år högre. Med på dopet var flera andra samer i sijten. De mindre bilderna (se variant av bloggposten nedan på bloggsidan) visar kretsarna kring dopvittnena. I kommande bloggposter ska jag utveckla vad vi ser. Samerna är skrivna i Tännäs/Hede lappförsamling men antecknas också i Ljusnedals bruk.

Platsen för vinterlägret tror jag mig ha besökt, om nu någon är intresserad.
Detsamma gäller alla de andra bevis jag samlade under flera år mellan 2011 och 2017 i första hand.

Peter Ericson 30 september 2021





Ljusdals kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010113/C I/2 (1732-1810), bildid: C0031668_00338
Ljusdal har i mer eller mindre urminnes tider utgjort ett populärt mål för samer av olika slags näring. Platsnamn, fysiska lämningar och sägner och berättelser vittnar om detta. Bild från Ljusdals kommun.
https://www.ljusdal.se/
EXTRAMATERIAL: Bekräftelse på födseln i Hede kyrkobok. Hede kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ÖLA/11059/C/1 (1777-1863), bildid: A0012520_00039, sida 61.

Något angående bevis för vinterbete och sedvana i Härjedalen och Ljusdal (här: 1810)

Trygga, dokumenterade renskötarkretsar från södra Härjedalen flyttade vintern 1809/10 bl a till hälsingska Våxäng och Ljusdal. Att renhjordarna följde med torde vara en självklarhet. Ofta hade man Järvsö marknad, som ägde rum i mars som slutmål.

Nils Jonsson föddes i Våxäng, idag i Ljusdals kommun, den 18 februari 1810, med föräldrarna fadern Jon Jonsson och modern Carin Jonsdotter. Prästen misstog sig på moderns ålder, som var ca tio år högre. Med på dopet var flera andra samer i sijten. De mindre bilderna (se variant av bloggposten nedan på bloggsidan) visar kretsarna kring dopvittnena. I kommande bloggposter ska jag utveckla vad vi ser. Samerna är skrivna i Tännäs/Hede lappförsamling men antecknas också i Ljusnedals bruk.

Platsen för vinterlägret tror jag mig ha besökt, om någon är intresserad.
Detsamma gäller alla de andra bevis jag samlade under flera år mellan 2011 och 2017 i första hand.

Peter Ericson 30 september 2021

Ljusdal har i mer eller mindre urminnes tider utgjort ett populärt mål för samer av olika slags näring. Platsnamn, fysiska lämningar och sägner och berättelser vittnar om detta. Bild från Ljusdals kommun.

In short: Medelpad Sámis ”in terris eorum” (in their Land)? Sámi Archery in Medelpad 1518 (O. Magnus); Martellii World Map of 1489, Medelpadians as Huns. Compared to other medieval sources on Southern Sámis

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 11 – Om undervisning i bågskjutning. – Utgivningsår 1555.

Once and for all (?): Does this really seem to be Magnus’s actual impressions of Sámi people practising archery in Medelpad, and from 1518? To be perfectly honest and to use criticism of the sources as well as being totally hi-fi to the source,there are also other suggestions: among them Norway, Anundsjö or Angermannia lapland. But when Ahkenius’ dissertation was published (1895), the science world were occupied by the Nielsen advance theory (Sámi people as late advancers towards south, as he thought they origined from the North! Thus such, in that context early, southern appearance were less credible).
Nevertheless, the scientific discussion about Sámis in terris eorum – ”in their own land”, doing the bow-and-arrow or archery training – is undeniably endurable and has survived for at least 126 years now. The Medelpad notion can also be compared with Richard Gothe´s strict meaning (1945) of Sámi groups populating the Finn-land area (finnmarker) in Southern (among other places) Medelpad. It is also reasonable to compare this with the early mentioning of a young Jämtland Sámi man in hunting outfit and his companions being present at the royal wedding of Copenhagen in 1478 during the Kalmar Union period; as well as Lapp tax collecting in Angermannia by the Angermannia Sheriff Bernt Larsson of in 1484, as well as in 1498, also for the Swedish realm’s chancellor Svante Nilsson Sture Natt och Dag, in the former context bailiff at Örebro Castle and county.
A development of sources and image sources will appear in a follow-up-article a little later. We have earlier been investigation the tax issues (alas in Swedish). https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/02/20/angermansamerna-skattade-1484-till-orebro-slotts-hovitsman-herr-svante/

Another highly interesting mentioning in Magnus is that the main part of Medelpadians were seen as Huns, and also victorious vs the Huns.

SOURCE: texts
”Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi; studier i geografiens historia” (Dissertation, Uppsala 1895) by Karl J. M. Ahlenius (1866-1906)

https://ia600707.us.archive.org/3/items/olausmagnusochh00ahlegoog/olausmagnusochh00ahlegoog.pdf – p. 356
Nordic corner of Heinrich Hammer the German’s map from 1489 (Florence): The world map of ”Henricus Martellus Germanus” (Heinrich Hammer the German), Florence 1489. The first map with the Dragon Tail. It is a mixture of Ptolemy, recent Portuguese discoveries and unknown sources. Displays the Cape of Good Hope, rounded by Bartolomeo Dias in 1488.
Marine map and Description of the Northern Lands and of their Marvels, most carefully drawn up at Venice in the year 1539 through the generous assistance of the Most Honourable Lord Hieronymo Quirino.

Starka tankesmedjor slår emot nedtyngda urfolk!

”Det går ett spöke genom Europa”. Orden känns igen, va?

”Spöket i denna odödliga upptakt är ingenting annat än den gryende identitetspolitiken och en internationellt sinnad urfolksrörelse.


Så skulle det nya tongångarna kunna låta, i skräcken för samernas ”ohyggligt mäktiga påstådda rörelse”.
Till skillnad från kommunismen, som Marx beskrev i Det kommunistiska manifestet på detta sätt, har dock knappast någon urfolksorganisation förutsättningarna att bli mäktiga. Det handlar ju blott om ren överlevnad.

1. En historieprofessor i Umeå går bezerk och hävdar att Vaartoe, centret för samisk forskning, skulle vara ”politiskt styrt” , ”etnopolitiskt” liksom unisont baserat på postkolonialistisk teori. Samme professor saknade Rans renar i Hemavan. Tro F-n det.
2. Människor knutna till en förment liberal tankesmedja har dragit i stora alarmklockan och känns sig djupt oroade (kanske kränkta?) över samernas och andra identitetspolitiska krafter. Det ska handla om Asle Toje, Bård Larsen, Kjetil Rolness, Jon Helgheim, samt Frank Rossavik, som skrivit en indignerad artikel om de fasansfulla samerna. Man har bl a pekat på ett halvdussin nordnorska skribenter, studenter vid Konsthögskolan i Oslo, ondgör sig över ”identitetspolitik”. Åsmund Borgen Gjerde har nyligen blickat kritiskt på detta upprop.
Här är den artikeln: https://agendamagasin.no/debatt/hvem-vil-odelegge-akademia/?
3. En rosad svensk historieprofessor utan någon som helst bakgrund i att studera samernas historia har plötsligt blivit såväl lappo- som kvänolog. Hen turnerar inför fulla, bejublade hus eller zoomtillställningar och boostar alla icke- och framför allt anti-samiska rörelser hen kan hitta.
Fler exempel finns.

Utan tvivel finns besvärande identitespolitik också de facto, kontaminerande seriös forskning. Förvisso handlar det då mest om små stråk och drag i vissa personers forskning. Vi i Sverige vet nog ungefär vilka det rör sig om, folk med anknytning till Uppsala och ibland Stockholms universitet. Men en förvinnnade liten del av helheten. Men de straw man-betonade anklagelserna som nu singlar runt är ju bortom det löjeväckande innehålls- liksom grundlösa.

Var är alla dessa kritiker när Statens Historiska Museer regrederar till 1914?



Vad är gemensamt mellan dessa nya attacker på samernas forskning och forskning om samerna?
Jo; det är att man tar sig tolkningsföreträde att bedöma forskning om samernas förhållanden såsom identitetspolitik och partisk; emedan samma anklagelsepunkter aldrig nämns i samband med annan forskning, t ex sådan som baserar sig på förhållanden inom nationalstaten. Hur ironiskt är då inte detta i en tid då en nationalstats- och germanismvurm figurerar så till den milda grad, att man får söka sig till 1930-40-tal eller sekelskiftet 1900 för att finna dess like. Var är alla dessa kritiker när Statens historiska museer regrederar till 1914?

Vore man bara en smula konspiratoriskt lagd, skulle man kunna fundera på om inte alla dessa attacker vore samordnade. Men nu är författaren till denna artikel inte det minsta lagd åt det konspiratotriska hållet, utan laborerar med att det handlar om tidsandan.

Undertecknad har sysslat med forskning om samernas historia i 28 år och lite mera – i det närmaste nonstop. Någon generell konsensus har aldrig funnits men att de flesta av oss forskare delar ett antal grundläggande slutsatser är knappast märkvärdigt. Detta motsvarar ungefär grundämnena i kemi.

Hur går vi vidare härifrån?
Jo, vi erinrar oss det försprång som alla andra studiefält och vetenskapsdiscipliner har framom samernas historia och andra samerelaterade studiefält: de andra har ju funnits ett sekel längre eller mer. Vad befann sig historieämnet allmän kring t ex 1855?
Dessutom bör vi erinra oss norske filosofen Arne Dekke Eide Næss (1912-2009) och hans ord om reduktionism. Det är sådant som inträffar när tvärvetenskap tas för lätt på. Bara för att Du är professor i ett ämne, behärskar du inte självklart alla andra (eller ens något annat!).

Lexikonet Britannica definierar reductionism sålunda:

”Reductionism, in philosophy, a view that asserts that entities of a given kind are identical to, or are collections or combinations of, entities of another (often simpler or more basic) kind or that expressions denoting such entities are definable in terms of expressions denoting other entities.”

https://www.britannica.com/topic/reductionism

Min mormors morfar Johan Hägglund var skomakare, bodde i ett litet torp som idag ligger närmaste granne med Anders Åbergs fantastiska skapelse Mannaminne i Häggvik, Nordingrå i Höga kusten, ångermanlandskustens pärla och världsarv. Huruvida han blev vid sin läst, vågar jag inte säga. Men somliga pratmakare borde nog kanske bli det, hur trivialt det än känns att uttrycka sig på det viset.

Exkurs. Mer om Anders Åberg här:
https://www.olofwigren.se/anders-aberg-den-mest-kreative-nordingrakonstnaren-i-mannaminne/

Hur kan då en allt svagare urfolksrörelse sätta sådan skräck i såväl studenter som professorer och en gryende fascistisk rörelse? Det ligger naturligtvis i vad som utmanas. Men vi hoppas att kunna ägna oss mer åt just den frågan lite längre fram.

Samtidigt som vi diskuterar detta – ”om identitetspolitiken ‘vid universiteten’ ‘hotar’ den fria forskningen – så arresteras och trakasseras ideligen i likhet med andra urfolkskämpar min vän, kolasamiske Andrej Danilov, i Ryssland (sist nedan). Lite perspektiv kunde kanske vara på sin plats. Samernas rättigheter går dessvärre allt annat än framåt.

Peter Ericson, Helsingfors 25 september 2021

PS. Uppföljning:
Man har nu plockat ned svaret av Vaartoe, svaret på första exemplets halmgubbebombasmer ifrån interna studentpublikationen Aurora vid Umeå universitet. Jag ska få svaret tillskickat mig, och kommer antagligen att följa upp det här efter jag tagit mig tid att läsa detta. DS

Från Batman 1966.
Andrej Danilov för nio år sedan.

Stora samedopet II i Östervåla måndagen den 29 april 1717!

20 april samma år (se sista bloggposten före denna) är det dags igen! Samiskt dop med ett helt följe.
Det ser ut som om där är åtminstone två olika sihjther.


Lappmannens Pär Nilsson och hans hustru Maria Pärsdotter döper gemensamma dottern Margeta. Född den 28 april. Testes: Pär Thomasson och Olof Clemetsson, ”samt Lappquinfålcken húst: Elisabeth Pålsdotter (ung-?-)pigan Margheta Pärsdotter

Stora samedopet i Östervåla söndagen den 13 jan 1717!

DOOP

d. 13 Jan: Christnades Lappmannen Johan Larsson och Hust. Carin Jonsdotters barn, Margeta. född dn 12 ejúsdem. Faddrarna, Lapplandsfålck, Olof Siúlsson, Matts Larsson, hust. Helena Henricsdotter. Hust: Maria Enochsdotter.


Not: Det ganska omfattande Samer i Bergslagen-projektet (pågick väsentligen samtidigt som Samer i Gästrikland) fastslog att det fanns ett dussintal flyttstråk runt Dalälven. Lapplandsfålck kan betyda lappländsk härkomst, men är också en ganska frekvent tidstypisk modell att säga att någon är same. Jfr engelska the Laplanders, som t ex Consett eller Clarke skriver om kustsamerna på 1780-90-talen. Matts Larssons närvaro låter antyda att det är de samer som skrev suppliker det handlar om, åtminstone delvis.

Vi kan kort jämföra med bilden från 1716 och Söderfors publicerad här tidigare:

Där fanns samerna Olof Ohlsson, Lars Pehrsson och hustru Sissla. Samt LP:s syster Margeta eller Margit.
Det skall sägas att minst fem-sex olika flyttlag rörde sig i regionen. En likhet mellan vissa av dessa flyttlag och historiska samer i mellersta Finland är att de ibland kan ha väldigt vidlyftiga flyttmönster och inte alltid enligt traditionell distribution för ens småskalig renskötsel.





Peter Ericson 16 september 2021

Östra och inre Österbotten (liksom norra Savolax och Tavastland): så koloniserades mellersta Finland, och rensades från samer!

Extrakt ur Karl Ferdinand Ignatus (1860)


”Befolkningen var ytterst ojemnt fördelad.
Lill– och Storkyro hade då redan nästan lika

många byar, som i våra dagar; i det vidsträckta Ilmola
deremot funnos blott 7 byar och i hela det nuvarande
Kuortane pastorat endast tvenne. Folktätheten var
derefter.

Medan i Lillkyro ungefär 700 personer lifnärde sig
på qvadratmilen, funnos i Lappo på likastor yta omkring
30, i Ilmola omkring 23 och i Kuortane endast 4 eller 5
menniskor. — Det nuvarande Jurva kapell beboddes då
af 1 bonde! Hela östra delen af Wasa län, eller
Viitasaari, Saarijärvi, Keuru, Ruovesi m fl. socknars område,
var en ofantlig, obebodd landsträcka, som kallades
Ere-marken (erämaa) och utgjorde ett tillhåll för Lappar.

Vissa tider på året kommo dit Tavastlänningar,
i synnerhet Jämsäboar for att fiska i de många och stora
insjöarna, hvarunder de understundom råkade i strider med
Savolaxare och Lappar. Denna eremarks bebyggande låg
Gustaf I mycket om hjertat. Han befallte (1550) fogden
på Korsholm, Ragvald Hallvardsson att förmå en del af
kustiunevånarne flytta dit upp ”och icke så alle i hop
ligga och förderfva hvarannan, som härtills skedt är.”
Äfvenså lät han utgå enahanda befallning till fogdarna i de
öfriga länen, som gränsade derintill. Tillika önskade han
att en del bönder skulle nedsätta sig vid ryska gränsen,
”uppå det de Ryssar måtte hafva utaf den hop motstånd,
hvar de bär in på riket något öfvervåld göra ville.”
Gustafs befallningar synas också till någon del blifvit
efterföljda, ty åren derefter omtalas redan kolonister i
eremar-ken ifrån Salo, Pedersöre, Kyro m. fl. socknar. Dessa
råkade dock snart i konflikter med hvarandra.

Pedersöreboarne beklagade sig (1551) hos konungen
öfver sina grannar i Kyro, att dessa gjort dem stort
förfång på de eremarker, som med rätta borde tillhöra den
förstnämnda socken. Kyroboarne voro ej sena att svara
och sände i sin tur fullmägtige till kungen, hvilka skulle
förfäkta deras rätt. Gustaf befallte derföre Jon Bagge och
Hans Fordeli ställa saken så ”att begge parterne må
vederfaras rätt och skäl, så att (de) härefter icke skola
nödgas oss derom besöka.” Emellertid mötte eremarkens
bebyggande ett vida svårare motstånd ifrån Jämsäboarnes
sida, hvilka hittills ansett denna landsända såsom sin
tillhörighet.
Desse inryckte i de Österbottniske nybyggarnes område
med stort öfvervåld, röfvade, mördade och
brände allt hvad de påträffade, samt tågade derpå med
sitt byte hem tillbaka, sedan de dock först förvandlat det
nyss odlade landet till en ödemark. Tillfölje häraf sände
österbottningarne åter tvenne bönder Petter Rautiain ifrån
Kalajoki och Olof Tikkanen ifrån Pyhäjärvi by i Salo,
hvilka skulle till Konungen frambära deras klagomål uppå
Jämsäbönderna. Gustaf synes blifvit högst uppbragt
öfver denna våldsamhet. Han skref till fogden på
Tavastehus slott Isak Nilsson Baner, förebrådde honom att han
”såg genom fingrarna med det sällskap, som sådana
öfvervåld och orätt bruka pläga” samt förmanade honom
slutligen att fliteligen ransaka och ”dem som sådant öfvervåld
gjort hafva tillbörligen straffa.” Året derpå (1552) skref
han ytterligare ett bref i samma sak till Lagmannen i
Österbotten Jöns Knutsson Kurk, Höfvidsmannen på Nyslott
Gustaf Fincke, Fogden på Korsholm Jon Bagge, den
förutnämnde Isak Baner och Hans Fordell, deri han ibland
annat säger: ”Så hafve i nogsamt förstått vår vilja och
mening om samma eremark tillförene, uti så måtto att vi
henne äntligen byggd och besutten hafva vele.” ……

”Och efter desse förberörde brefvisare hafva
Häradshöfdings dombref uppå den jord, som de upptagit och
brukat hafva och de Jämsäbönder hafva dock dem derifrån
welleligen fördrifvit, är fördenskull skedt dem orätt för
Gud och alla verlden; hvarföre är vår allvarliga vilja och
befallning, att i vele förskaffa det de Jämsäbönder måtte
låta desse och andra flere, som de uti lika måtto oförrättat
haftfa, få igen hvad som de hafva borttagit och upprätta
hvad skada de antingen med brand eller eljest gjort hafva.” —

Dylika våldsamheter i förening- med yttre naturhinder*
men hufvudsakligast bristen på nybyggare fördröjde länge
eremarkens uppodling. Ännu 50 år efter nyss omtalade
tilldragelser var denna trakt för det mesta obesutten eller
också glest bebyggd af enstaka torpare, hvilka åt vissa
adelsmän och bönder betalte ett slags arende (sic).

SDHK-nr: 24662. En av de tidiga dokumenten från Korsholm (1445).
”Ingvar Nilssons, fogdens på Korsholm, brev rörande Kokkoböle i Mustasare
”. Riksarkivet.

Tystnadens förklaring

Vad är det som händer, varför kommer inga nya bloggartiklar?

Har bloggskaparen tröttnat på att arbeta gratis?

Svaret därpå är ett rungande Ja.
Men det är inte därför det inte skrivs.

Jag ledsnade helt enkelt på att vänta på sanningskommissioner, renebetsdelegerade och andra kunder till firman och la den, firman, lite på is en stund. Nu arbetar jag i den nyländska barnomsorgen, i Helsingfors alltså. Enstaka uppdrag fortgår, och vill Du beställa är numret +46729070058, telefontiderna normalt 18-21 vardagar finländsk tid (dvs 17-20 svensk tid). Helger ringer jag upp. Epost saepmietalks@gmail.com
Och fokus ifråga om samernas historia ligger – i mån av ork – på bokskrivandet.

Hopppas få skrivarenergi längre fram i höst. Tills dess kommer det väl antagligen någon spridd skur.

Avslutningsvis en stilla bön till offren i WTC.

Peter Ericson 11 sep 2021

På förekommen anledning…

Citera gärna denna blogg MEN
gör det rätt och citera vilken artikel du inspirerats av eller citerar osv.
Använd företrädesvis då direktlänk till respektive bloggartikel.
Det här visste mina studenter att utföra vid webblänkar 1997-98, och det bör alla forskare veta nu.

Har investerat mycket tid och energi här.

Namnet: Peter Ericson (inte Eriksson)

Tack på förhand!



Peter Ericson, bloggens skapare. Foto: Monika E Pensar, torde vara i slutet av september 2019.

Stora Ofreden, Isoviha: ”Maria Michelsdotter, änckia fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. _des man och 2. små barn upbrände.” – Flykt över Kvarken undan massakrer och övergrepp åren runt 1714

Ny, redigerad version 18 aug 2021, kl 12.54 finsk tid.
English part towards the end.

Apropå dagens situation och världsläge med desperata flyktingar.
Efter att massakern på Karlö med flera hundratals döda ägt rum den 21 september 1714,
rullades ett enormt flyktingdrama (om än inom det svenska riket) igång som skulle pågå i decennier.

Isoviha betyder egentligen Det stora hatet, vilket kanske mer målande visar vad det handlar om.
Men det gör nog dokumentationen nedan också:


Målning av Aarno Karimo 1931.

Utdrag ur ”Finska flyktingar i Sverige under stora ofreden” av Johanna Aminoff-Winberg (1995) – ett fantastiskt och skakande arbete:

Länk till resten: https://www.genealogia.fi/hakem/flykting/flykting57.htm

Maria Michelsdotter, änckia
fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. _des man och 2. små barn upbrände.
7695Lisa Josephsdotter, änckia
fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. b: 4.
7696Karin Larsdotter, änckia
fr: Kronoby. i: Härnösand.
7697Britha Erichsdotter
fr: Gamla Karleby. i: Härnösand. _fader- och moderlös.
7698Michel Michelsson
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. l: ja.
7699Valborg Matsdotter, änckia
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand.
7700Lars Hindersson
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. b: 2. l: ja.
7701Margreta Vijkare
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. _en blinder flicka.
7702Beata Andersdotter
fr: Karlö. i: Härnösand. _fader och moderlös.
7703Britha Thomasdotter
fr: Karlö. i: Härnösand. _med sin bror.
7704Helena Andersdotter, piga
fr: Malax. i: Härnösand. _har fehl på sit förstånd.
7705Margreta Ersdotter
fr: Malax. i: Härnösand. p: 1. _med sin Son som faller i brott.
7706Maria Michelsdotter, änckia
fr: Malax. i: Härnösand. _gl.
7707Johan Andersson
fr: Malax. i: Härnösand. b: 1. l: ja.
7708Johan Matsson
fr: Malax. i: Härnösand. b: 2. l: ja.
7709Daniel Johansson
fr: Malax. i: Härnösand. b: 2. l: ja. _sielf siuker.
7710Britha Zigfridsdotter, piga
fr: Kalajoki. i: Härnösand.
7711Helena Larsdotter, Ryttare änckia
fr: Viborg. i: Härnösand.
7712Margreta Isacksdotter, hustru
fr: Vörå. i: Härnösand.
7713Joseph Michelsson Zar
fr: Brahestad. i: Härnösand.
7714Karin Josephsdotter, hustru
fr: Limingo. i: Härnösand.
7715Jacob Gabrielsson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _sielf blinder.
7716Mats Johansson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7717Cristiern Johansson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. l: ja. _4 st dotter barn.
7718Anders Matsson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3.
7719Simon Jacobsson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja.
7720Johan Ersson
fr: Nykarleby. i: Säbrå. _en liten gosse fader- och moderlös.
7721Margreta, änckia
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. _barnen små.
7722Karin Jöransdotter, änckia
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3. _barnen små.
7723Anna Ersdotter, flicka
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. f: 1. _en liten flicka fader- och moderlös.
7724Malin, flicka
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. f: 1. _en liten flicka om 5. åhr fader och moderlös.
7725Elias Matsson
fr: Vasa. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7726Anna Larsdotter
fr: Vasa. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja.
7727Marcus Ersson
fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7728Mats Hansson
fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7729Mats Simonsson
fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _sampt en uthgammal Moder.
7730Grels Fridrichson
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _och 2 st. oskylde barn dem han tagit på flychten.
7731Hans Zigfridsson
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja.
7732Beata Johansdotter
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. _oferdig.
7733Nils Nilsson, styrman
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. l: ja. _des hustru är siuker.
7734Mats Matsson Hemalaine
fr: Brahestad. i: Säbrå sn. _en gl. gubbe.
7735Karin Johansdotter, hustru
fr: Brahestad. i: Säbrå sn. b: 2. _illa af fienden medfarne.
7736Anna Limberg, hustru
fr: Kexholm. i: Säbrå sn. f: 1. _med en liten dotter flychtig i 8 åhr.
7737Catharina Grå, Lieutnants fru
fr: Kexholm. i: Säbrå sn. f: 1.
7738Johan Fonzelius, Cappellan
fr: Ikalis. i: Stigsjö sn. b: 6. l: ja.
7739Anna Maja Cosander, Fru
i: Stigsjö sn. f: 1. _med en liten flicka.
7740Karin, änckia
fr: Kalix. i: Stigsjö sn. b: 1.
7741Soldat
fr: Kalix. i: Stigsjö sn. _3 st. förafskedade soldater.
7742Johan Simonsson
fr: Viborg. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja.
7743Mårten Andersson
fr: Viborg. i: Stigsjö sn. l: ja.
7744Pähr Danielson
fr: Malax. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja.
7745Johan Johansson
fr: Malax. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja.
7746Brita Hansdotter, hustru
fr: Borgå. i: Stigsjö sn. b: 3.
7747Johan Jacobsson
fr: Nykarleby. i: Stigsjö sn. b: 4. l: ja.
7748Johan Olofsson
fr: Nykarleby. i: Stigsjö sn. b: 2. l: ja.
7749Erich Larson
i: Häggdångers sn. b: 3. l: ja. _hustrun gl.
7750Nils Månsson
i: Häggdångers sn. l: ja. _siukliga.
7751Johan Jacobsson
i: Häggdångers sn. b: 2. l: ja.
7752Michel Jacobsson
i: Häggdångers sn. f: 1. _och en flicka.
7753Jacob Sigfridson
i: Häggdångers sn. b: 1. l: ja. _sampt modern.
7754Anders Påhlsson
i: Häggdångers sn. b: 1. l: ja. _och half styfsystren.
7755Mats Matson
i: Häggdångers sn. b: 2. l: ja. _och styfswägerskan.
7756Mats Sigfridsson
i: Häggdångers sn. b: många. l: ja.
7757Anna Andersdotter, Wachtmästare änckia
i: Nora sn.
7758Margreta Lithovia, Cappellans änckia
fr: Limingo. i: Nora sn. l: nej. gm: Erici Torvonius, Cappellan.
7759Anna Claesdotter Alholm, postmästars änckia
fr: Kajana. i: Nora sn.
7760Karin Clemensdotter, borgare änckia
fr: Uleåborg. i: Nora sn. f: 1.
7761Anna Henrichsdotter, borgare änckia
fr: Borgå. i: Nora sn. b: 1.
7762Anna Arwedsdotter, änckia
fr: Närpes. i: Nora sn. b: 1.
7763Mats Andersson
fr: Närpes. i: Nora sn. b: 2. l: ja. _et barn, sampt et sit swågers barn.
7764Olof Andersson
fr: Närpes. i: Nora sn. b: 2. l: ja.
7765Mats Danielsson
fr: Pedersöre. i: Nora sn. b: 2. l: ja.
7766Daniel Danielsson
fr: Pedersöre. i: Nora sn. b: 2. l: ja.
7767Lisa Ersdotter, änckia
fr: Pedersöre. i: Nora sn. _uthfattiger.
7768Lisa O.dotter [?], änckia
fr: Pedersöre. i: Nora sn. _utfattiger.
7769Jacob Matsson
fr: Vasa. i: Nora sn. b: 1. l: ja.
7770Pähr Hindersson, borgare
fr: Brahestad. i: Nora sn.
7771Erich Larsson
fr: Lappfjärd. i: Nora sn. l: ja.
7772Erich Olofson
fr: Jakobstad. i: Bjärtrå sn. b: många. l: ja.
7773Gösta Ersson
fr: Jakobstad. i: Bjärtrå sn. b: 4. l: ja.
7774Malin, änckia
fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn.
7775Jacob Göstasson
fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn. b: 3. l: ja.
7776Lisa, änckia
fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn. b: 2.
7777Johan Johansson
fr: Kristinestad. i: Bjärtrå sn. b: 3. l: ja.
7778Beata, änckia
fr: Kristinestad. i: Bjärtrå sn. b: 2. _barnen små.
7779Karin Johansdotter, hustru
fr: Pedersöre. i: Bjärtrå sn. b: 1.
7780Henricus Norström, Cancelliepost
fr: Helsingfors. i: Skog sn. b: 3. l: ja. _barnen små.
7781Hindrich Berntson
fr: Malax. i: Skog sn. b: 1. l: ja.
7782Pähr Hansson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 3. l: ja.
7783Hindrich Hansson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja.
7784Michel Hindersson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja.
7785Johan Bartholdson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja.
7786Hendricus Langell, Collega Schola Trivialis
fr: Viborg. i: Boteå past. b: 2. l: ja.
7787Helena Enqvist, änckia
fr: Kronoby. i: Boteå past. b: 2. _fattig, med sin gl. moder.
7788Johannes Vestzynthius, comminister
fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 5. l: ja.
7789Joseph Lang
fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 4. _barnen små.
7790Olof Jonsson Skytt
fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 2. l: ja. _Dito en gl. änckia.
7791Beata Sander, borgare änckia
fr: Vasa. i: Boteå past. f: 1.
7792Johan Hindersson
fr: Vasa. i: Boteå past. b: 1. l: ja.
7793Margreta Matsdotter, borgare änckia
fr: Vasa. i: Boteå past.
7794Anders Johansson
fr: Kronoby. i: Boteå past. b: 2. _barnen små.
7795Mats Eliaesson
fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1. l: ja. _med Swärmodren och des dotter.
7796Beata, änckia
fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1.
7797Hans Matsson
fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1. l: ja. _och ålderstegen Moder.
7798Gabriel Petzius, Kyrkioherde
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: ja. _ålderstigen.
7799Gabriel Petzius
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1. l: ja. _son till kyrkioherde Gabriel Petzius.
7800Mats Simonson Luadon [Luoto?]
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. f: 1. l: ja.
7801Brita, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 2.
7802Johan Sauvola
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1. l: ja.
7803Änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Jacob Johansson. _utfattig.
7804Margreta, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Sippala. _är blinder.
7805Malin, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Joseph Sippala.
7806Johan Törnala
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1.
7807Margreta Korpi, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past.
7808Margreta Buodi, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past.
7809Erich Matsson, Lindwäfware
fr: Jakobstad. i: Torsåkers past. b: 4. l: ja.
7810Anders Matsson
fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. _är gl. och illa bränd af ryssen.
7811Pähr Pährsson
fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. f: 1. l: ja. _med en liten flicka, är sielf gl. och siukelig.
7812Mats Hansson
fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. b: 2. l: ja. _af Ryssen illa slagne.

Det finns oändligt många fler namn och livsöden i länken ovan.

Här i länken är också hela 478-sidiga Aminoff-Winbergs På flykt i eget land (2007): https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/28126/AminoffJohanna.pdf

Kartan är något senare än berättelserna: Carl Bergquist 1768.

Hufvudstadsbladet skrev 2017 om den ofattbart fruktansvärda massaker som ägde rum på Carlön/Karlön (idag oftare Hailuoto) utanför Uleåborg:

När kosackernas fartyg rundar udden klyvs deras munnar i breda leenden. De seglar fram till Karlös sanddyner och vadar i land. Natten ligger mörk den 21 september 1714. Nu inleds ett av de värsta blodbaden någonsin i Finland. 800 flyktingar som sökt skydd spåras upp och huggs ihjäl.

Kosackernas härjningar i Finland under stora ofreden levde länge i det kollektiva minnet. Zacharias Topelius skrev sagan om björken och stjärnan, om de två syskonen som rövas bort av ryssarna men till slut hittar hem för att de minns stjärnan som man kunde se mellan björkens grenar där två sjungande fåglar hade byggt bo.

Topelius visste vad han skrev om. Hans egen farfars far Kristoffer Toppelius kidnappades 1714, sju år gammal, av kosacker utanför Muhos där hans familj gömde sig. Han fördes till S:t Petersburg och såldes som slav, men lyckades rymma efter ett år. Den unge pojken visste att han skulle gå västerut mot solnedgången för att komma hem. Till slut lyckas han få lift till Stockholm dit också hans familj flytt från Uleåborg. Av en slump möter Kristoffer sin mor på Skeppsbron där hon tvättar kläder.

Denna sannsaga fick, som alla Topelius sagor, ett lyckligt slut.

Stora ofreden kallas den ryska ockupationen 1713–1721. Efter att den svenska hären gått under i slaget vid Poltava 1709 stod Sveriges östgräns vidöppen. Det var bara att ta för sig. Och tsar Peter den stores order till ockupationstruppernas befälhavare, generalamiral Feodor Apraksin, var entydig:

”Vi skola icke allenast intaga Finland, utan även intränga i själva Sverige”.

Peter den stores idé för att lösa de eviga konflikterna med Sverige var att man skapade ett brett, sönderbränt och obeboeligt ingenmansland genom Österbotten där ingen människa kunde få sin försörjning, än mindre någon anfallande här.

Tanken var att ju färre som bodde i Finland, desto bättre. Därför högg man ihjäl alla man kom åt. Även om det fanns en idé bakom alla grymheter behövde kosackerna knappast någon uppmuntran för att bränna, röva, våldta och tortera. Det hörde till krigets lagar, den starkares rätt gällde. — ”

Mer här i länken: https://www.hbl.fi/artikel/har-hogg-kosackerna-ihjal-800/

På samma sätt hade svenska soldater terroriserat Polen och Tyskland i hundra år. Nu när blodtörstiga, främmande trupper för första gången vällde in i Sverige blev chocken så mycket större.



Decimerade familjer efter massakerna utanför Uleåborg 1714


Ur ett annat perspektiv (2018) och österbottniska bloggen Hävderna förtäljer:

http://havdernafortaljer.blogspot.com/2018/

Vi citerar:

Johan Anderssons döttrar kan identifieras med hjälp av uppgifterna i tingsprotokollet från 1729 samt äldre kyrkböcker och mantalslängder. Johan Andersson hade följande barn i ungefärlig åldersordning:

  • Anna Johansdotter. Gift i början av 1690-talet med nämndemannen Olof Hansson Sandvik i Larsmo. Paret bodde även på Sämskar under några års tid, men återvände senare till Sandvik. Död 1727 på Sandvik, varefter Olof gifte om sig med änkan Karin Karlsdotter.
  • Brita Johansdotter. Gift första gången ca 1689 med Michel Mårtensson Kackur i Larsmo. Efter Michels död omgift 1707 i Jakobstad med borgaren och båtsmannen Nils Nilsson Lund. Död i Jakobstad 1741, enligt uppgift 80 år gammal.
  • Mårten Johansson. Huvudman på Sämskar efter fadern. Gift 1697 med Anna Mattsdotter Kackur från Larsmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan med barn blev bortförda i rysk fångenskap 1715.
  • Margeta Johansdotter. Gift ca 1697 med Erik Olofsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter att Erik dött under stora ofreden bodde änkan Margeta kvar som inhyses på Fagernäs-Grels och dog 1731.
  • Malin Johansdotter. Gift ca 1701 med änklingen Olof Persson Finnäs i Eugmo. Död där 1740, enligt uppgift 72 år gammal.
  • Lisa Johansdotter. Gift första gången ca 1693 med Erik Knutsson Kackur, och därefter antecknad som inhyses bland annat på Sämskar. Efter Eriks död omgift ca 1709 med sockenskomakaren Matts Jönsson Kisor, som dog under stora ofreden. Lisa dog 1740 på Kackur, enligt uppgift 73 år gammal.
  • Anders Johansson. Bonde på Sämskar. Gift ca 1702 med Brita Olofsdotter Gädda från Eugmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan Brita gifte redan under stora ofreden om sig till Öja med Matts Andersson Tjäru. Anders barn dog i unga år.
  • Beata Johansdotter. Gift första gången ca 1701 med Hans Mattsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter Hans död omgift ca 1708 med Anders Danielsson Kaptens från Eugmo, vilken redan tidigare var dräng på Fagernäs-Grels och efter giftermålet blev bofast där med hustrun. Död under stora ofreden.
  • Karin Johansdotter. Gift ca 1703 med Anders Olofsson Gädda i Eugmo. Död 1760 på Gädda, enligt uppgift 75 år gammal.
  • Sara Johansdotter. Född ca 1681. Gift ca 1708 med Hans Mattsson Kackur i Larsmo. Död 1751 på Kackur.
  • Johan Johansson. Bonde på Sämskar. Född ca 1682. Gift ca 1705 med Malin Andersdotter. Dödad under flykten på Karlö 1714. Malin gifte redan under stora ofreden om sig med änklingen Erik Andersson Lillstara från Pedersöre kyrkoby, vilken blev ny husbonde på Sämskar. Hemmanet övertogs senare av Johan Johanssons söner.


Det här visar också under vilka fruktansvärda omständigheter dåtida undersåtar i det svenska riket levde då.

 

According to newer research, the amount of those killed is closer to 20,000. Newer research also estimates the number of enslaved children and women to be closer to 30,000.


More facts and a summary in English:

Plundering and raping was widespread, especially in Ostrobothnia and in communities near the major roads. Churches were looted, Isokyrö was burned to the ground. A scorched earth zone several hundred kilometers wide was burned to hinder Swedish counteroffensives. At least 5,000 Finns were killed and some 10,000 taken away as slaves, of whom only a few thousand would ever return;[5] According to newer research, the amount of those killed is closer to 20,000.[6] Newer research also estimates the number of enslaved children and women to be closer to 30,000.[7] Thousands, especially officials, also fled to the (relative) safety of Sweden. The poorer peasants hid in the woods to avoid the ravages of the occupiers and their press-gangs.[8] Atrocities were at their worst between 1714 and 1717 when the Swedish Count Gustaf Otto Douglas, who had defected to the Russian side during the war, was in charge of the occupation.

In addition to the predations of the Russian occupants, Finland was struck – as were most other Baltic countries at the time – by the plague. In Helsinki, 1,185 people died: nearly two-thirds of the population. Plague already had struck Finland before the Russian invasion, sapping the strength of Sweden in Finland.[8]

More here: https://en.wikipedia.org/wiki/Finland_during_the_Great_Northern_War

Egna anor över Kvarken, nära vårt sommarparadis, nyupptäckta


Fyndet utav dessa mina och mormors anor, Michael och Märta eller Märetha Christiansdotter, bägga födda på 1690-talet väckte mitt intresse för den här frågan. Tack, Björn Thunberg!
Österbottningen och forne Lochteåbon Michael/Mikael är min mmmfmmfmf, dvs mormors morfars mormors farmors far resp mm mf mm fm m, mormorsmorfarsmormorsfarmorsmor (oavsiktligt skilda skrivsätt!). Släktgrenen är mycket högakustenpräglad och till det återkommer jag!

Mikael Häring
f. 1696-00-00
Lochteå [Österbotten],
d. 1773-03-01
Myre, Vibyggerå,Västernorrlands län
Kronobåtsman Myre, Vibyggerå
samt
Märta Kristiansdotter
f. 1695-03-15
Berg, Vibyggerå, Västernorrlands län
bg. 1758-08-03
Myre, Vibyggerå, Västernorrlands län
Myre, Vibyggerå


Peter Ericson 18 augusti 2021

”Maria Michelsdotter, änckia fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. _des man och 2. små barn upbrände.” – Flykt över Kvarken undan massakrer och övergrepp: Stora Ofreden



Apropå dagens situation och världsläge med desperata flyktingar.
Efter att massakern på Karlö med flera hundratals döda ägt rum den 21 september 1714,
rullades ett enormt flyktingdrama (om än inom det svenska riket) igång som skulle pågå i decennier.

Utdrag ur ”Finska flyktingar i Sverige under stora ofreden” av Johanna Aminoff-Winberg (1995) – ett fantastiskt och skakande arbete:

Länk till resten: https://www.genealogia.fi/hakem/flykting/flykting57.htm

Maria Michelsdotter, änckia
fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. _des man och 2. små barn upbrände.
7695Lisa Josephsdotter, änckia
fr: Pyhäjoki. i: Härnösand. b: 4.
7696Karin Larsdotter, änckia
fr: Kronoby. i: Härnösand.
7697Britha Erichsdotter
fr: Gamla Karleby. i: Härnösand. _fader- och moderlös.
7698Michel Michelsson
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. l: ja.
7699Valborg Matsdotter, änckia
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand.
7700Lars Hindersson
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. b: 2. l: ja.
7701Margreta Vijkare
fr: Gamlakarleby. i: Härnösand. _en blinder flicka.
7702Beata Andersdotter
fr: Karlö. i: Härnösand. _fader och moderlös.
7703Britha Thomasdotter
fr: Karlö. i: Härnösand. _med sin bror.
7704Helena Andersdotter, piga
fr: Malax. i: Härnösand. _har fehl på sit förstånd.
7705Margreta Ersdotter
fr: Malax. i: Härnösand. p: 1. _med sin Son som faller i brott.
7706Maria Michelsdotter, änckia
fr: Malax. i: Härnösand. _gl.
7707Johan Andersson
fr: Malax. i: Härnösand. b: 1. l: ja.
7708Johan Matsson
fr: Malax. i: Härnösand. b: 2. l: ja.
7709Daniel Johansson
fr: Malax. i: Härnösand. b: 2. l: ja. _sielf siuker.
7710Britha Zigfridsdotter, piga
fr: Kalajoki. i: Härnösand.
7711Helena Larsdotter, Ryttare änckia
fr: Viborg. i: Härnösand.
7712Margreta Isacksdotter, hustru
fr: Vörå. i: Härnösand.
7713Joseph Michelsson Zar
fr: Brahestad. i: Härnösand.
7714Karin Josephsdotter, hustru
fr: Limingo. i: Härnösand.
7715Jacob Gabrielsson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _sielf blinder.
7716Mats Johansson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7717Cristiern Johansson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. l: ja. _4 st dotter barn.
7718Anders Matsson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3.
7719Simon Jacobsson
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja.
7720Johan Ersson
fr: Nykarleby. i: Säbrå. _en liten gosse fader- och moderlös.
7721Margreta, änckia
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 2. _barnen små.
7722Karin Jöransdotter, änckia
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. b: 3. _barnen små.
7723Anna Ersdotter, flicka
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. f: 1. _en liten flicka fader- och moderlös.
7724Malin, flicka
fr: Nykarleby. i: Säbrå sn. f: 1. _en liten flicka om 5. åhr fader och moderlös.
7725Elias Matsson
fr: Vasa. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7726Anna Larsdotter
fr: Vasa. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja.
7727Marcus Ersson
fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7728Mats Hansson
fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja.
7729Mats Simonsson
fr: Närpes. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _sampt en uthgammal Moder.
7730Grels Fridrichson
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. b: 2. l: ja. _och 2 st. oskylde barn dem han tagit på flychten.
7731Hans Zigfridsson
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. b: 3. l: ja.
7732Beata Johansdotter
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. _oferdig.
7733Nils Nilsson, styrman
fr: Jakobstad. i: Säbrå sn. l: ja. _des hustru är siuker.
7734Mats Matsson Hemalaine
fr: Brahestad. i: Säbrå sn. _en gl. gubbe.
7735Karin Johansdotter, hustru
fr: Brahestad. i: Säbrå sn. b: 2. _illa af fienden medfarne.
7736Anna Limberg, hustru
fr: Kexholm. i: Säbrå sn. f: 1. _med en liten dotter flychtig i 8 åhr.
7737Catharina Grå, Lieutnants fru
fr: Kexholm. i: Säbrå sn. f: 1.
7738Johan Fonzelius, Cappellan
fr: Ikalis. i: Stigsjö sn. b: 6. l: ja.
7739Anna Maja Cosander, Fru
i: Stigsjö sn. f: 1. _med en liten flicka.
7740Karin, änckia
fr: Kalix. i: Stigsjö sn. b: 1.
7741Soldat
fr: Kalix. i: Stigsjö sn. _3 st. förafskedade soldater.
7742Johan Simonsson
fr: Viborg. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja.
7743Mårten Andersson
fr: Viborg. i: Stigsjö sn. l: ja.
7744Pähr Danielson
fr: Malax. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja.
7745Johan Johansson
fr: Malax. i: Stigsjö sn. b: 3. l: ja.
7746Brita Hansdotter, hustru
fr: Borgå. i: Stigsjö sn. b: 3.
7747Johan Jacobsson
fr: Nykarleby. i: Stigsjö sn. b: 4. l: ja.
7748Johan Olofsson
fr: Nykarleby. i: Stigsjö sn. b: 2. l: ja.
7749Erich Larson
i: Häggdångers sn. b: 3. l: ja. _hustrun gl.
7750Nils Månsson
i: Häggdångers sn. l: ja. _siukliga.
7751Johan Jacobsson
i: Häggdångers sn. b: 2. l: ja.
7752Michel Jacobsson
i: Häggdångers sn. f: 1. _och en flicka.
7753Jacob Sigfridson
i: Häggdångers sn. b: 1. l: ja. _sampt modern.
7754Anders Påhlsson
i: Häggdångers sn. b: 1. l: ja. _och half styfsystren.
7755Mats Matson
i: Häggdångers sn. b: 2. l: ja. _och styfswägerskan.
7756Mats Sigfridsson
i: Häggdångers sn. b: många. l: ja.
7757Anna Andersdotter, Wachtmästare änckia
i: Nora sn.
7758Margreta Lithovia, Cappellans änckia
fr: Limingo. i: Nora sn. l: nej. gm: Erici Torvonius, Cappellan.
7759Anna Claesdotter Alholm, postmästars änckia
fr: Kajana. i: Nora sn.
7760Karin Clemensdotter, borgare änckia
fr: Uleåborg. i: Nora sn. f: 1.
7761Anna Henrichsdotter, borgare änckia
fr: Borgå. i: Nora sn. b: 1.
7762Anna Arwedsdotter, änckia
fr: Närpes. i: Nora sn. b: 1.
7763Mats Andersson
fr: Närpes. i: Nora sn. b: 2. l: ja. _et barn, sampt et sit swågers barn.
7764Olof Andersson
fr: Närpes. i: Nora sn. b: 2. l: ja.
7765Mats Danielsson
fr: Pedersöre. i: Nora sn. b: 2. l: ja.
7766Daniel Danielsson
fr: Pedersöre. i: Nora sn. b: 2. l: ja.
7767Lisa Ersdotter, änckia
fr: Pedersöre. i: Nora sn. _uthfattiger.
7768Lisa O.dotter [?], änckia
fr: Pedersöre. i: Nora sn. _utfattiger.
7769Jacob Matsson
fr: Vasa. i: Nora sn. b: 1. l: ja.
7770Pähr Hindersson, borgare
fr: Brahestad. i: Nora sn.
7771Erich Larsson
fr: Lappfjärd. i: Nora sn. l: ja.
7772Erich Olofson
fr: Jakobstad. i: Bjärtrå sn. b: många. l: ja.
7773Gösta Ersson
fr: Jakobstad. i: Bjärtrå sn. b: 4. l: ja.
7774Malin, änckia
fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn.
7775Jacob Göstasson
fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn. b: 3. l: ja.
7776Lisa, änckia
fr: Nykarleby. i: Bjärtrå sn. b: 2.
7777Johan Johansson
fr: Kristinestad. i: Bjärtrå sn. b: 3. l: ja.
7778Beata, änckia
fr: Kristinestad. i: Bjärtrå sn. b: 2. _barnen små.
7779Karin Johansdotter, hustru
fr: Pedersöre. i: Bjärtrå sn. b: 1.
7780Henricus Norström, Cancelliepost
fr: Helsingfors. i: Skog sn. b: 3. l: ja. _barnen små.
7781Hindrich Berntson
fr: Malax. i: Skog sn. b: 1. l: ja.
7782Pähr Hansson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 3. l: ja.
7783Hindrich Hansson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja.
7784Michel Hindersson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja.
7785Johan Bartholdson
fr: Närpes. i: Skog sn. b: 2. l: ja.
7786Hendricus Langell, Collega Schola Trivialis
fr: Viborg. i: Boteå past. b: 2. l: ja.
7787Helena Enqvist, änckia
fr: Kronoby. i: Boteå past. b: 2. _fattig, med sin gl. moder.
7788Johannes Vestzynthius, comminister
fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 5. l: ja.
7789Joseph Lang
fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 4. _barnen små.
7790Olof Jonsson Skytt
fr: Brahestad. i: Boteå past. b: 2. l: ja. _Dito en gl. änckia.
7791Beata Sander, borgare änckia
fr: Vasa. i: Boteå past. f: 1.
7792Johan Hindersson
fr: Vasa. i: Boteå past. b: 1. l: ja.
7793Margreta Matsdotter, borgare änckia
fr: Vasa. i: Boteå past.
7794Anders Johansson
fr: Kronoby. i: Boteå past. b: 2. _barnen små.
7795Mats Eliaesson
fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1. l: ja. _med Swärmodren och des dotter.
7796Beata, änckia
fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1.
7797Hans Matsson
fr: Pedersöre. i: Boteå past. b: 1. l: ja. _och ålderstegen Moder.
7798Gabriel Petzius, Kyrkioherde
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: ja. _ålderstigen.
7799Gabriel Petzius
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1. l: ja. _son till kyrkioherde Gabriel Petzius.
7800Mats Simonson Luadon [Luoto?]
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. f: 1. l: ja.
7801Brita, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 2.
7802Johan Sauvola
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1. l: ja.
7803Änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Jacob Johansson. _utfattig.
7804Margreta, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Sippala. _är blinder.
7805Malin, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. l: nej. gm: Joseph Sippala.
7806Johan Törnala
fr: Brahestad. i: Torsåkers past. b: 1.
7807Margreta Korpi, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past.
7808Margreta Buodi, änckia
fr: Brahestad. i: Torsåkers past.
7809Erich Matsson, Lindwäfware
fr: Jakobstad. i: Torsåkers past. b: 4. l: ja.
7810Anders Matsson
fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. _är gl. och illa bränd af ryssen.
7811Pähr Pährsson
fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. f: 1. l: ja. _med en liten flicka, är sielf gl. och siukelig.
7812Mats Hansson
fr: Pedersöre. i: Torsåkers past. b: 2. l: ja. _af Ryssen illa slagne.

Det finns oändligt många fler namn och livsöden i länken ovan.


Decimerade familjer efter massakerna utanför Uleåborg 1714


Ur ett annat perspektiv (2018) och österbottniska bloggen Hävderna förtäljer:

http://havdernafortaljer.blogspot.com/2018/

Vi citerar:

Johan Anderssons döttrar kan identifieras med hjälp av uppgifterna i tingsprotokollet från 1729 samt äldre kyrkböcker och mantalslängder. Johan Andersson hade följande barn i ungefärlig åldersordning:

  • Anna Johansdotter. Gift i början av 1690-talet med nämndemannen Olof Hansson Sandvik i Larsmo. Paret bodde även på Sämskar under några års tid, men återvände senare till Sandvik. Död 1727 på Sandvik, varefter Olof gifte om sig med änkan Karin Karlsdotter.
  • Brita Johansdotter. Gift första gången ca 1689 med Michel Mårtensson Kackur i Larsmo. Efter Michels död omgift 1707 i Jakobstad med borgaren och båtsmannen Nils Nilsson Lund. Död i Jakobstad 1741, enligt uppgift 80 år gammal.
  • Mårten Johansson. Huvudman på Sämskar efter fadern. Gift 1697 med Anna Mattsdotter Kackur från Larsmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan med barn blev bortförda i rysk fångenskap 1715.
  • Margeta Johansdotter. Gift ca 1697 med Erik Olofsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter att Erik dött under stora ofreden bodde änkan Margeta kvar som inhyses på Fagernäs-Grels och dog 1731.
  • Malin Johansdotter. Gift ca 1701 med änklingen Olof Persson Finnäs i Eugmo. Död där 1740, enligt uppgift 72 år gammal.
  • Lisa Johansdotter. Gift första gången ca 1693 med Erik Knutsson Kackur, och därefter antecknad som inhyses bland annat på Sämskar. Efter Eriks död omgift ca 1709 med sockenskomakaren Matts Jönsson Kisor, som dog under stora ofreden. Lisa dog 1740 på Kackur, enligt uppgift 73 år gammal.
  • Anders Johansson. Bonde på Sämskar. Gift ca 1702 med Brita Olofsdotter Gädda från Eugmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan Brita gifte redan under stora ofreden om sig till Öja med Matts Andersson Tjäru. Anders barn dog i unga år.
  • Beata Johansdotter. Gift första gången ca 1701 med Hans Mattsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter Hans död omgift ca 1708 med Anders Danielsson Kaptens från Eugmo, vilken redan tidigare var dräng på Fagernäs-Grels och efter giftermålet blev bofast där med hustrun. Död under stora ofreden.
  • Karin Johansdotter. Gift ca 1703 med Anders Olofsson Gädda i Eugmo. Död 1760 på Gädda, enligt uppgift 75 år gammal.
  • Sara Johansdotter. Född ca 1681. Gift ca 1708 med Hans Mattsson Kackur i Larsmo. Död 1751 på Kackur.
  • Johan Johansson. Bonde på Sämskar. Född ca 1682. Gift ca 1705 med Malin Andersdotter. Dödad under flykten på Karlö 1714. Malin gifte redan under stora ofreden om sig med änklingen Erik Andersson Lillstara från Pedersöre kyrkoby, vilken blev ny husbonde på Sämskar. Hemmanet övertogs senare av Johan Johanssons söner.


Det här visar också under vilka fruktansvärda omständigheter dåtida undersåtar i det svenska riket levde då.


Fyndet utav dessa mina och mormors anor, Michael och Märta eller Märetha Christiansdotter, bägga födda på 1690-talet väckte mitt intresse för den här frågan. Tack, Björn Thunberg!
Österbottningen och forne Lochteåbon Michael/Mikael är min mmmfmmfmf, dvs mormors morfars mormors farmors far resp mm mf mm fm m, mormorsmorfarsmormorsfarmorsmor (oavsiktligt skilda skrivsätt!). Släktgrenen är mycket högakustenpräglad och till det återkommer jag!

Mikael Häring
f. 1696-00-00
Lochteå [Österbotten],
d. 1773-03-01
Myre, Vibyggerå,Västernorrlands län
Kronobåtsman Myre, Vibyggerå
samt
Märta Kristiansdotter
f. 1695-03-15
Berg, Vibyggerå, Västernorrlands län
bg. 1758-08-03
Myre, Vibyggerå, Västernorrlands län
Myre, Vibyggerå

BILD: Vy från Slåttdalsberget rätt intill Slåttdalsskrevan, mormors farmors släkts vagga.
Fotot torde vara taget aningen innan de många vindkraftverken uppbygdes vid horisonten
(förmodar att vi återkommer till dessa en annan gång!).
Mickaël Delcey (Silverkey) – Own work (2012)
View from Slåttdalsberget, with Tärnättvatten lake in the foreground. CC BY-SA 3.0

I SAMISKA FÖREGÅNGSKVINNORS SPÅR. Stadsvandra i Stockholm på plats eller via webb!

Reportage nedan från okt 2019.

OBS! Nu är bara helgerna v. 37 – 40 (sep/okt) möjliga att boka, och för grupper.
Priset hålls ännu fasta, men planeras höjas, och detta senast 25 augusti.

BOKA: +46729070058
Epost saepmietalks@gmail.com
Välkomna att boka Er grupp!

Virtuella vandringar kan närmast bli aktuella under några veckor i december och januari 2021/2022.

Andra vandringar, virtuella och/eller fysiska:

Höga kusten, Medelpad, Hälsingland, Österbotten – program kommer under hösten!

Välkomna att boka!

Peter Ericson

https://sverigesradio.se/artikel/7302084

Ur en forn, dyster sydsamisk kvinnohistoria. 22 april 1667: Samiska Gunnila Jonsdotter torteras och fördrivs

Mitt under brinnande och nyligt uppflammade häxprocess i gamla Stormakts-Sverige, kom några allvarliga anklagelser kring och emot en grupp samer i Jämtlands fjällvärld. Man valde då att peka ut en specifik samisk person, en kvinna vid namn Gunnila Jonsdotter.

Samiska Gunnila Jonsdotter pliktade alltså den 22 april 1667 med risslitande (dvs hon blev piskad på bara skinnet av skarprättaren, som vanligtvis också tjänstgjorde som bödel), då hon vägrade att erkänna. Därpå fördrevs hon ur sitt skattefjäll, och var och en som skulle våga låta härbärgera henne, skulle också straffas.

Tidigare hade hon under höstetinget av överheten akut hotats till livet för de anklagelser som gjordes, och den gången hade brodern Thomas Jonsson gått i borgen för henne. Men hon hade alltså levt med ett dödshot över sig sedan dess; och även fortsättningsvis när hon skulle leva såsom fredlös och utfryst i skogarna eller på fjället.




Ur påskatinget i Undersåkers protokoll (länk nedan) april 1667:

Direktlänk https://digital.ub.umu.se/resolve?urn=urn:eno_000056:0039
Källa: Trolldomsrannsakningar i lappmarken 1649-1739: s 39f.
Originalkälla: Dombok Gävleborgs län nr 16, Fol. 617 v. RA.
Via Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv, Umeå Universitetsbibliotek, digitala samlingarna
samt via Carl-Martin Edsman 1996 ”Från silverfisken i Skaga till träguden i Silbojokk : folkloristiska studier = From the Skaga silver fish to the Silbojokk idol : studies in folklore”. ULMA/DAUM. Serie B: 23. Uppsala.

Vi torde få skäl att gå in mer på det här.
Historien klarnar bättre om man läser sidorna före.



Peter Ericson 13 augusti 2021

PS. Det har förelegat en viss förvirring rörande stavningen av Gunnila Jonsdotters förnamn.
Gunnila är alltså den vanligaste stavningen (har ändrat rubriken… Men det är ytterst osäkert huruvida WordPress ändrar i sin länk). Men detta är en tid då språknormeringar ännu ligger ganska långt borta,
och samiska perssonnamn stavas inkonsekvent och illa långt in på 1800-talet, och kanske längre ändå.
Stavningar som förekommer i dessa rättsprotokoll 1666-67 är Gunnil, Gunnela och Gunilla förutom Gunnila. DS

Nöteborgstraktaten (Freden i Nöteborg) 1323-2021, 698 år IDAG torsdag 12 aug 2021

(Text ur Wikipedia) Nöteborgstraktaten eller Nöteborgsfreden eller Freden i Nöteborg var en fredstraktat mellan Sverige under kung Magnus Eriksson och Republiken Novgorod under furst Jurij Danilovitj. Traktaten undertecknades i Nöteborg den 12 augusti 1323 och avslutade ett krig mellan dessa båda stater, som hade pågått till och från i 30 år (sedan 1293). I traktaten fastslogs det svenska rikets första östgräns, vilken sedan kom att gälla som gräns mellan Sverige, Novgorod och Ryssland ända fram till freden i Teusina den 18 maj 1595. De tre novgorodiska pogosterna (gislalagen) ÄyräpääJäskis och Savolax tillföll i och med traktaten Sverige.
Minnessten till freden, i Nöteborg, med inskriptioner på ryska och svenska

Traktatens originaltexter finns inte längre kvar. Svenskarna fick förmodligen en ryskspråkig text samt en översättning till latin. Dessa existerade ännu på 1600-talet, men förstördes antagligen vid branden på Stockholms slott 1697. Av denna text finns en bevarad kopia från 1600-talet. Novgoroderna verkar ha fått en svenskspråkig version som inte helt och hållet stämde överens med de ryska och latinska. Den visades upp i samband med diplomatiska förhandlingar i Moskva och Novgorod 1537, men har sedan dess gått förlorad. 1537 års svenska delegation kunde dock göra en kopia av texten, en kopia som fortfarande finns kvar. Utöver detta finns ytterligare kopior av de svenska och latinska versionerna, med varierande ursprung.[1]



Landmerke æru: aff haffuino i aane Sestyr, aff Sestir i mosan, och myt i mosan ær itt bærg, tædan i aone Zay, aff Zaj i Sollsthen, aff Sollsten i Rødha hell, aff Rødha hall i Lamb träsk, af Lamboträsk i mosan Pecce, aff mosanom Pecce i Kangasjærffui, aff Kangasjærffui i Porwjærffui, aff Porwjærffui i Aythajærffue, aff Aytajærffue i Torsajærffui, aff Torsajærff[u]i i Særkilax, aff Särk[i]lax i Samusælæ, aff Samusælæ i Sithi, tædhan i Kærelekuski, sedhan i Kolomakuski, sedan i Pætejoki, tædhan oc nor i haffuit” (1323 års traktatstext, kopierad 1§537)

Övriga versioner stämmer i stort sett överens med den svenska. Dock skiljer de sig åt i fråga om den sista punkten, ”nor i haffuit”, som i den ryska texten kallas ”Kajano more” och den latinska ”Helsingh haff”.[3]

De första tolv landmärkena, från Systerbäck (aane Sestyr) förbi Solsten (Sollsthen) i floden Vuoksen till Torsajärvi i Södra Karelen och Särkilahti (Särkilax) i Södra Savolax, avser gränsen över Karelska näset och Karelen. Historikerna är tämligen överens om tolkningen av denna gräns, som dessutom förblev i stort sett stabil under hela medeltiden.[4]

När det gäller de följande märkena har historikern Jarl Gallén påpekat att gränsen här var avsedd att skilja Savolax gislalag från Ladoga-Karelen. Här har den gräns som fastslogs i traktaten skilt sig från vad som faktiskt blev gällande. Traktatens gränspunkter har heller inte varit entydiga, vare sig för 1500-talets politiker eller senare tiders historiker.[5]

Noter syns i källan: https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%B6teborgstraktaten

Landmerke æru: aff haffuino i aane Sestyr, aff Sestir i mosan, och myt i mosan ær itt bærg, tædan i aone Zay, aff Zaj i Sollsthen, aff Sollsten i Rødha hell, aff Rødha hall i Lamb träsk, af Lamboträsk i mosan Pecce, aff mosanom Pecce i Kangasjærffui, aff Kangasjærffui i Porwjærffui, aff Porwjærffui i Aythajærffue, aff Aytajærffue i Torsajærffui, aff Torsajærff[u]i i Særkilax, aff Särk[i]lax i Samusælæ, aff Samusælæ i Sithi, tædhan i Kærelekuski, sedhan i Kolomakuski, sedan i Pætejoki, tædhan oc nor i haffuit

Bild från Wikipedia, minnessten i Nöteborg. Verk av 23vladimir (2006). CC. BY-SA 3.0.

Intressant, ehuru modernare stickspår:
”Gränsen från Nöteborgsfreden 1323 delar fortfarande Finland: I norr och öst är man sjuk både oftare och allvarligare”


https://svenska.yle.fi/artikel/2018/12/11/gransen-fran-noteborgsfreden-1323-delar-fortfarande-finland-i-norr-och-ost-ar-man

TALVISALO, Vinterön? Miniserie: Samernas förhistoria i Savolax med omnejder. Del 1. Bilder, intro.

Talvisalo, del i väster eller nordväst, nära stadsdelen Jukolansalo.

Så kom den till slut, Dagen D som undertecknad längtat efter så – att få se Syd-Savolax med alla de sägenomspunna platserna. Dessvärre var tiden en bristvara och årstiden inte den bästa. Men i några kortare bloggartiklar ska jag under augusti månad berätta om intryck och reflektioner.


Nedan:

Författaren försöker få med Säämingesalo och Olofsborg på en och samma selfie (tekniskt sett heter landremsan mittemot borgen Kyrönniemi, men den hör till ”Samernas ö”, Säämingesalo, som f ö brukar definieras som Finlands största ö och en av världens största öar i en sjö. Söndag 8 aug 2021.

Bärrikt på västra delarna av Talvisalo, som av Jukka Korpela, professor i historia vid Joensuu universitet, föreslagits vara ett långtida proto-samiskt vinterläger. Dessa samer eller protosamer var främst fångstfolk.

INFÖR BOKEN ”Sydursamer i Högomsriket”, om järnålderns folk i Mittnorden: alla avsnitt 2021, länkar.

Panorama Högomsgravfältet. Härintill växte författaren upp! CC. BILD: Freddan183, eget arbete, Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt

DEL 5
Det myllrande Mittnordens medeljärnålder: Högomsriket, sydursamisktalande järnmakare, fångstfolk, välmåga, kris 150-600 AD. Del 5 av ”Talade Högomsmannen… ”: Fristående avslutning


DEL 4

”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv


DEL 3
Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö


DEL 2
Talade Högomsmannens ätt sydursamiska? Del 2 av 5. Hövdingamakt, skogsfolk, järnsamer. En modell för sydursamisk migration! P. Ericson 2021


DEL 1
TALADE HÖGOMSMANNEN SYDURSAMISKA? Del 1:5, ur en längre studie av folkvandringstida samhällen. Av Peter Ericson. 1. Inledning.

Detta var samtliga ordinarie avsnitt.
Sen finns ett par-tre relaterade (kan bli fler!)

Du som vill köpa BOKEN Sydursamerna i Högomsriket (publicering 2022 är målet, datum oklart) om detta ämne av undertecknad författare, hör vänligen av Dig snarast (!) genom kommentar på sidan Saepmie Talks på Facebook, genom kommentar här under bloggposten eller på mejl till saepmietalks@gmail.com! Det blir högst sannolikt en mycket begränsad, signerad upplaga.

Vi börjar med dessa nedanstående tre, och kan sedermera eventuellt arberta in flera (12 juni 2021).

Ur pressarkivet (ÖT 29 sep 2019)

… Månne framkommer några sidor hos mig som Du ej kände till?

Utsnitt ur ÖT (Österbottens Tidning) 26 september 2019.
Artikel av Marcus Jansson, foto av Jonas Brunnström.
Svårläst? Välj ”visa i full storlek”,
om du har en dator; om smartphone, torde att spara ned bilden vara det bästa.

Om jag lyckas återfinna följande sida, ska jag se om jag kan editera in den med.

Samma artikel finns även att läsa här (bakom betalvägg): https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/317281



Det myllrande Mittnordens medeljärnålder: Högomsriket, sydursamisktalande järnmakare, fångstfolk, välmåga, kris 150-600 AD. Del 5 av ”Talade Högomsmannen… ”: Fristående avslutning


ENGLISH VERSION IN THE END after the Swedish!
COMPLEX, ADVANCED NORTH: Högom Realm, Southern Proto-Sámi, Finnaz, Iron Makers, Fur Hunters and Prosperity in Prosperous and Strained periods AD 150 – 600. An Independent Final part in a five piece blog series.


BIDRAG TILL MITTNORDENS ETNOFÖRHISTORIA, fristående avsnitt
Redigerad kl 22.00 finländsk tid 10 juni 2021

Utgrävningarna av Hög 2 i Högom leddes av Sverker Jansson och Dagmar Selling. Foto: Norrlandsbild (1950). Sundsvalls Museum via Digitalt Museum.



Hur ser Mittnordens folkliga sammansättning ut under järnåldern?
Vi önskade se närmre på det, och så har här skett i fem delar i en artikelserie som pågått alltsedan januari månad.
Vi har inga fixa svar; men några modeller som gärna får lyftas ut i ljuset. Viktigt: vi skiljer här på å ena sidan etnicitet, och å andra sidan (talare av ett eller flera) språk i sig. Vi ser generellt även att etniciteten ofta (men inte alltid) ter sig mindre viktig i äldre tider men att istället andra, lösare grupper av typ krigförande stammar och arkeologiska kulturer kan vara av väsentligt värde att känna till; vilka vi ju också tittat på i flera av de tidigare avsnitten. Vad vi kan ha som tumregel är också; att även om en etnisk grupp dyker upp i våra texter för 1500 år sedan, är chansen minimal att den är samma grupp som idag. Se vidare där Barth (1969), liksom Ingold (2000), som tar den s k operationella etnicitetssynen flera steg till.


Folkvandringstiden med kringliggande perioder – eller middle iron age – syns komplex i tid och rum, dess skepnad skiftande utmed vetenskapshistoriens gång; alltså med glidande början och slut, allt beroende på region i världen eller t o m Europa.
Jag har under det senaste halvåret för denna artikelserie studerat vårt folkvandringstida Mittnorden med omgivande regioner och epoker. Det väcker många nya frågor, men dagens forskning kan faktiskt även ge svar på frågor vi knappt ens visste att vi hade.
Kunskapen om klimatets inverkan har gjort snabba framsteg, inte minst baserat på klimatkurvorna erhållna från borrkärnor på Grönland – därtill språkhistoriska rön, historisk epidemiologi, politisk historia såväl som den kända etnohistorien – allt sammantaget backar upp intrycket av till synes stabila europeiska förhållanden under Pax Romana 27 BCE – 180 AD, såväl som den romerska järnålder som inträder, väl intill den hunniska epok, som tar vid ca 375 AD.

Migrationer av järnmakare
Enligt vad som idag börjar betraktas som konsensus har vi idag serier av sydursamisktalande migrationer strax innan slutet av Pax Romana, mest troligt med början runt 165-175 AD. Detta styrks i sin tur av lånord, arkeologiska fynd och en gemensam språkhistoria idag uppburen av ett påfallande konsensus inom studiefältet. Dessutom numera vidimerad av Minerva Piha (2018, 2020b, 2020c) och sist nu också av Hennius (2021, se citat nedan). Pesten, i samtida källor – eller snarare en smittkoppspandemi kallad den Antoninska pesten – grasserade mellan 165 och 181 AD.
Att såväl gravskicket i Finland som järnproduktionen i finländska insjödistriktet enligt asbestkeramikmodellen avtar samtidigt med den första vågens migration västerut tycks styrka det här resonemanget – liksom klimat- och pandemihistorien.
Denna pandemi (smittkopps- eller pestepidemi) började – exakt som dagens – i öst och rörde sig västerut. I sinom vid via bärnstensområdena i bl a nordöstra Polen (vattensystemet Vistulas avvattningsområde) och bärnstensrutterna och andra därtill sammanhängande rutter varutmed ett stort utbyte av människor, djur (samt annan levande materia) och gods ägde rum. Det här inbegrep även slavar (som var en handelsvara). Människor i södra Finland torde ha börjat utsättas för smittan senast 170 AD, mest troligt runt 166-168 AD (Strzelczyk 2013).
Runt 200 AD har vi ett antal lånord att luta oss emot; främst de från urnordiska till ursydsamiska (Piha 2020c). Dessutom finns proto-palaeo-europeiska ord, från en grupp, som redan bodde i det Sverige (ett klassiskt exempel är tjaetsie för vatten, men långt fler finns), som de nya migranterna glest men likafullt sakta och säkert (eller snarare ryckvis) koloniserade.

Sydursamisktalarna – talare av ett språk, inte en etnisk grupp
Observera att vi här talar om talar av ett språk, inte en etnisk grupp!
Vana vid att sedan århundraden ha bott vid Saimen (fordom Lapwesi) – där de hade utvecklat sin järntillverkning under lika lång tid, tenderade de till att finna liknande omgivningar att slå sig ned och producera järn i; vilka vanligtvis ser ut att ha varit vid sjöstränderna inom omfattande sjösystem. Sannolikt kunde man även här ta sig fram i klassiska protosamiska stockbåtar. Vi kan blott gissa var de allra första mötena mellan dessa palaeoeuropeisktalande finnaz eller proto-finnaz, fångstfolken å ena sidan och de sydursamisktalande järntillverkarna från Lakeland Finland (eller det som skulle komma att kallas södra Savolax) å den andra, men runt 180 AD bör vara en rimlig gissning; liksom västra Dalarna eller Ore som central allra tidigaste mötesarena. Intresset synes sedan långsamt förskjutas norrut mot Jämtland med eventuell omnejd.
Vad som därpå följer är av utomordentligt intresse; både det som sker inom ramen för Högomsriket (plus det som äger rum inom ramen för Helgöriket) och det som äger rum utanför det.

Fyra föreslagna migrationsvågor av sydursamisktalare
Av de fyra postulerade migrationsvågorna – ca 165-175 AD, 350-380 AD, 535-50 AD och 800 AD – synes bevisstyrkan i särklass starkast hos de bägge tidigare vågorna. De andra kan ha varit små, men indikationer talar starkt för 500-talets våg och för den yngsta vågen pläderar (åtminstone indirekt) Mikko Kalevi Heikkilä (2014). Fler vågor har föreslagits; bla under en obestämd och lite längre period under hunnernas tyranni.
Antalet
Vi har gjort några fiktiva beräkningar på möjliga antalet hushåll och individer för i förstone de främsta och säkraste migrationsperioderna och -vågorna. Det handlar absolut inte om några stora mängder människor. Om vi jämför med t ex mälarsträndernas bosättningsområde i det som skulle bli Västmanland (och placerar in dessa människor där), så skulle en sådan sydursamisktalande numerär inte påverka särdeles mycket, inte ens på folkvandringstid (eller Middle iron age). Däremot om vi ser kontext och folkgleshet i västra Dalarnas 100-tal AD, så hamnar vi i ett helt annat läge med dessa stabila, mobila enheter som med sitt kunnande och sitt material kommer in och rör om.



Etnicitet – ej (!) viktig (?)
Det som händer under åren närmast efter ankomsten/ankomsterna vid sådana migrationsomgångar, är att en järntillverkningsplats etableras, liksom boplatser. Vi menar preliminärt att sammansmältningen med den förutvarande fångstbefolkningen sannolikt är en tämligen snabb process. Det kan till och med hända att man bosätter sig invid – i enstaka fall kanske även inom – de förutvarandes (årstids-)lägerplatser. Den relativa frånvaron av gravar vid flera av järnframställningsplatserna låter antyda detta.
Så varför hävdar vi då att etniciteten inte är viktig? Nå, den är likväl – nu – viktig på så sätt att vi ska vara varse att det finns en väldig spännvidd på kulturell proveniens ifråga om de människor som är aktiva i Mittnordens järnålder, folkvandringstid och middle iron age. Men dessa grupper sinsemellan lär allrafrämst ha reagerat på dels samstämmighet eller kompatibilitet, dels på social status eller rang. Därtill nyttoaspekterna. Så här: Härskare eller jämlike? Slav eller fri? Och så: vilka kunnanden besitter den här människan eller gruppen? Etniciteten har i denna kontext knapt någon betydelse alls. Kanske möjligtvis språket. Vi vet – eller menar oss veta – vilket språk som länge blev förhärskande i inlandet: sydursamiskan. Svenskans föregångare sprider sig inifrån Högomsriket i förhållandevis långsam takt och sedan kommer dess rumsliga distribution att avta under de besvärliga åren efter ca 600 AD. Ungefär samtidigt stagnerar sydursamiskans spridning. Det beror främst på att det inte finns fler människor att sprida den till; och den tillfälligt tynande gruppen ”germaner” har redan sedan ganska länge etablerat sig såsom ur- eller fornnordisktalare (när det sker vet vi ej, men en rimlig utgångspunkt torde vara ca 100-200 AD, utgående från sydligare förhållanden). När vi sedan möter dessa grupper ett halvt millennium senare inemot vikingatidens senare del, har runskriften blivit en del av den någotsånär folkliga kunskapen och språket kommer sedermera att kallas fornsvenska (eller fornnorska); redan ganska olikt det som talades i slutet av Högomsrikets storhetstid (och vid pass ca 1000-1100 närmast oigenkännligt). Den gamla religionen har förvaltats; men är vid 1000-talets mitt i större delen av Mittnorden delvis övergiven. Vi ser kristna gravläggningar åtminstone tidigt på 800-talet i Björned, Torsåkers socken i Ådalen. Just här har förresten Leif Grundberg postulerat ett par skelettfynd med (via DNA) potentiellt samisk bakgrund (Grundberg etc, 2000) .

När vi nu talar om språk som samiska varieteter bör man nämna alla kända men utdöda sådana: av de kända vet vi av kemi– och gästrikesamiskan. Av de helt eller delvis fiktiva (i betydelsen inte fysiskt kända) har vi Lakeland– samt kajana eller Kainuusamiskan. Lars-Gunnar Larsson undersökte under ett par decennier den gästrikesamiska som ibland kallats ”sockenlapparnas språk”: huruvida den överlevt från förslagsvis 270 AD till 1770 AD är väl högst osäkert – men naturligtvis en fantasieggande tanke. Larssons bok (2018): http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1166583&dswid=-8515.

Saimens (Lake Saimaa) läge: här bodde sydursamisktalarna före den västliga migrationen.
Sjön hette tidigare
Lapwesi. Saimen räknas som Finlands största sjö och ligger både i Savolax och Karelen.
Karta:
https://climate-adapt.eea.europa.eu/

Insjögravarna och Norge
Insjö- eller fångstmarksgravarna i Sveriges och Norges inland synes vara en nära nog komplett indikation eller rentav förteckning över de miljöer där dels de sydursamisktalande järnmakarkännarna, dels fångstbefolkningen (sedermera pälsproducenterna), som talade ett palaeo-europeiskt språk, bedrev sina näringar och levde sina liv (och dels kan det alltså även handlar om gemensamma arenor och boplatser). Till detaljer om de norska distrikten (handlar främst – men inte bara – om Hedmark fylke) hoppas vi återkomma vi i en planerad bok.

Föreslagna centrala platser – några exempel (dessa publicerade vi i Del 2)
Platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns)

Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD
Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD
Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD
Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD
Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD
Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD
Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD
Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar:
Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD
Rödö 2. 264/470/640 AD
Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007)
Revsund sn 400 – 550 AD

Fornborgarna
Vi har inom ramen för projektet studerat även detta; men det för dessvärre för långt att gå djupt in i den delen; varför vi ber att få återkomma i andra sammanhang.

Åland – och andra inmarschvägar
De bägge tidigare här postulerade migrationsvågornas rutter västerut ser ut att huvudsakligen ha gått över Åland och Roslagen. I den mån senare vågor skett, kan de mer sannolikt ha gått via Sydösterbotten med Kyrodalen-Vörå-Korsholm/Vasa (Heikkilä 2014). Att följa sydursamisktalarnas väg till östersjö- eller bottenhavskusten och sedan vägen in i ”Sverige” ter sig som en mycket angelägen forskaruppgift. Den fortsätter vi med.

Vi citerar Hennius i dennes helt nya avhandling:

”In this respect the different Sámi language groups in Sweden, South Sámi and North Sámi,
reflect two different routes of spread for the Proto-Sámi languages, one above the Gulf of Bothnia
and one via Åland (Frog 2017: 40–41, for linguistic discussions see also Taavitsainen et al. 2007: 89–90 with references).”


Hennius 2021.

Albrect Dürer målade för väl femhundra år sedan ett postumt porträtt av Karl den Store, aka Charlemagne, trol. 742-814, en av de mest markanta europeiska furstarna som gjorde det moderna med pälsverk från Norden. Wikimedia Commons.

Såsom invånare i Högomsriket
Såsom invånare i Högomsriket med kringliggande småkunga-, -drottninga- eller -hövdingadömen (som Alir, Sunded och Mjälleborg/Frösön) torde i grunden de sydursamisktalande järnmakarna generellt ha varit högt uppburna entreprenörer. Initialt kring Mjälleborg kan skärmytslingar ha förekommit – men det är långtifrån givet; detta smårike, sedermera införlivat med Högom kan mycket väl också ha byggts upp just med tanke på järntillverkningen och den distribution och välmåga denna förde med sig. Vi vill se systemet med järn- och sedermera pälsproduktion/-distribution som en oskiljaktig och tämligen raffinerad del av Högomsrikets infra- och maktstruktur; men detta måste undersökas mycket närmare i flera år, i synnerhet detaljerna i t ex utbygdens dagliga liv. Om vi ställer frågorna klokt, kan svaren möjligtvis ge oss tydliga bilder av våra nationalstaters tidigaste embryonala faser och födelser.

Här hör ni författaren PE samtala med sonen, poddmakaren Oscar Matti, om mest just detta studiefält (samt om kolonialism): https://www.listennotes.com/podcasts/prata-om-det/18-peter-ericson-samernas-2s_-hSxMZzO/

”Såsom invånare i Högomsriket [—] torde [—] de sydursamisktalande järnmakarna generellt ha varit högt uppburna entreprenörer.” – ”Om vi ställer frågorna klokt, kan svaren möjligtvis ge oss tydliga bilder av våra nationalstaters embryonala faser och födelser.”



Slutord, epilog: Järnmakarlärarna som blev pälsjägaradepter?

Om vi hade kunnat ta en liten titt in på dessa människor en period ett par århundraden efter ovanstående, säg in i vendeltiden 600-tals senare del… Hur synes sammansmältandet mellan fångst- och järnfolket ditills ha förlöpt? Nå, sammansmältningsprocessen torde te sig i det närmaste fulländad. Andra kanske skulle mena att en assimilationsprocess in i bondesamhället var i full gång. Några av de nyare generationerna är nu bönder eller har gift in sig i sådana släkter, eller de har tagit upp nybyggen. Sammansmältande och assimileringar i de fornnordisktalande kretsarna är allmänt, numera merendels på frivillig basis och inte omgärdad av det kraftiga tvång och hot om våld som alltför ofta förelåg under Högomsrikets storhetsdagar.
Redan i 400-talets (AD) början sågs järnkommersen avta från Mittnordens horisont; av det allra mesta att döma åstadkoms detta ”hack” av de gamla släktingarna från Saimen som i slutet av 300-talet AD migrerade och lika snabbt etablerade sig (i sk Mellansverige eller ca Gästrikland-Dalecarlia- eventuellt Bergslagen-Värmland) som sina numera inbodda gamla landsmän och landskvinnor, och på samma vis lärde ut järntillverkning på effektivt vis.
En kärntrupp av de ursprungliga fångst- respektive järnfolket flyttade till fjälls när signalerna om ökat efterfrågan på pälsverk signalerades från kontinenten. Det här kan ha ägt rum redan på 400-talet, men definitivt slutfört och ett avläsbart faktum vid medio 600-talet.

Hur var det då med Högomshövdingen eller -kungen, vilket språk talade han?
Han talade fornnordiska (eller om vi föredrar termen fornskandinaviska).
Förstod han sydursamiska? Ja, samt palaeo-europeiska. Men det är bara vad jag tror!

Slutligen: vad hände med den protosamiska idenititeten? Svaret är både invecklat och enkelt. Protosamisk heter det för att det inte är en samisk identitet. Den går på vindlande vägar, försvaras och förstärks, uppbärs helt visst av de som talar dess språk och polariseras vid nya möten. När denna grupp trängs undan, torde identiteten markeras mer. Ännu vid Vivallen (ca 1000-1100 AD) ser vi en samiskhet som långtifrån är den som vi senare känner. Det är en komplex identitet, den mittnordiska.

Peter Ericson
Helsingfors
9 juni 2021


Källor denna del (slutlig källförteckning i kommande boken!)

Bärande arbeten


Bergstøl, Jostein. 2008. ”Samer i Østerdalen?” En studie av etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordøstre Hedmark. Oslo.
2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering
Ethnicity
: Material Culture and Identity in the Past. Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge. November 2004
Grundberg, Leif (etc). 2000. ”Björned – benanalyser och kulturhistoriska tolkningar. Undersökningar kring en nordsvensk begravningsplats från tidig medeltid.” Av Leif Grundberg, Anders Götherström och Barbro Hårdin
Heikkilä, Mikko Kalevi. 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum (”Spatiotemporal Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”). Helsingfors universitet. Helsingfors.
Hennius, Andreas. 2021. Outlanders? Resource colonisation, raw material exploitation and networks in Middle Iron Age Sweden. Diss. Uppsala.
Piha, Minerva. 2020c. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective
Doctoral Dissertation. Åbo universitet. Åbo.
2020b. ”Archaeological and lexical perspectives on South Saami indigenous religion” (2020) Monographs of the Archaeological Society of Finland.
2020a. –
” 2018. ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna” Finnisch-Ugrische Forschungen 2018 (64).
Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p.
367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań.

Further references: Tim Ingold The Perception of the Environment: Essays on Livelihood, Dwelling and Skill (2000),
Fredrik Barth ”Ethnic Groups and Boundaries” (1969).

—————————————————————-

ENGLISH SUMMARY flagga

COMPLEX, ADVANCED NORTH: Högom Realm, Southern Proto-Sámi, finnaz, iron makers, fur hunters and prosperity in prosperous and strained periods AD 150 – 600

How is Mid Nordic (or Mid-Fennoscandia’s, Central Fennoscandia’s) ”peoples’s stage” appearing during middle iron age?

We harboured a desire to take a closer look at this, which took place in a five piece article series running since January 2021. We have no definite or terminal answers, but we wish to shed light at some models. Important: we do distinct clearly between on one hand language and its speakers, and on the other the very ethnicities. We also see the ethnicities as of considerably less importance in ancient, prehistoric times. Archaeological cultures and other, looser groups (like i e battle tribes or bands) might be significant, which we also have seen in some of the article series parts. 
A rule of thumb might be: also if you encounter an ethnic group in an ancient pre-historic text, chances are next to none they were the same as now. For further reading here: Barth 1969 (or Ingold 2000, who pushes this, the so called operational view upon ethnicity, even further). 

THE M I G R A T I O N ERA - as well as middle iron age - has been complex and differentiated due to where in science history we are, and due to where in the world: thus a sliding shift of its rise and fall, and variation in time and space. It can also be said to have started already somewhat earlier than the usual 350-375-ish (as starting point) frameworks. But in general the mainly overall steadfast time lines are well motivated, since climatological records, linguistic history, historical epidemiology, political history as well as the known ethnic history basically support the notion of seemingly stable (or mainly continental) conditions during Pax Romana 27 BCE - 180 C.E, as well as the Roman Iron age which followed, at least until the Era of the Huns, which is 375 C.E. Weather and climate support it, in general. Politics also, mainly.
We also want to state that for an English speaking audience we focus here on Middle iron age.

Migration waves by iron craft tutors
According to what currently is beginning to be considered consensus we can now sort out series of migration waves by proto-Sámi iron makers, just soo before the end of Pax Romana, most likely approx. 170-175 AD.
This is in its turn shown by loan words, archaeological findings and common linguistic history - today carried up by a striking concensus within the field, and fairly recently described and proved by Minerva Piha (2020b, 2020c, 2018).
Grave patterns as well as iron production with asbestos pottery (as well as the methods with boxes) seem to vanish simultaneously around 200 AD, which is more or less exactly when the first migration wave of proto-South Sámi speakers moving west. This strengthens, of course, also this reasoning.

The plauge (in contemporaty sources, that is) - or rather smallpox pandemia - called Antonine Plauge raged between 165-166 AD and 181 AD. It followed the most common dramaturgy of plagues and pandemics and went from east (Mesopothamia) to west. Via Amber area (Vistula river water system) and Amber route and other connected trading routes a rich exchange of people, cattle (etc) and goods took place. This did include slaves as well. People in Southern Finland ought to have been contracted by 170 C.E at latest, more likely around 166-168 AD  (Strzelczyk 2013).  A situation where some might have tried to escape the pandemia might have occurred roughly at the same period. Alternatively that the "plagues" might have raged over and over, and the survivors started for fresh over"seas", on the other shore of Baltic/Bothnic Sea. In that other case we would have seen a migration wave in more like 168-169 AD from what we now know about pandemia patterns.

Proto-Sámi speakers - talkers, not an ethnicity
By the time we get to 200 AD we have quite a few loan words to lean us again; mainly those from Proto-Nordic to Southern Proto-Sámi. Another great chance to a substantial sub study field might be the very existence of words from a proto-Palao-European group (or groups), who already lived in the "Sweden", the new migrants slowly and sparsely colonized (a classical example is tjaetsie for water, but there are more examples). Being used to live by the vast inland lake of Saimen (formerly Lap wesi) - where they had developed iron production for several centuries, they normally found similar environments, most often empty or near empty, which was sea shores within large lake systems (in which one also most likely could manoeuvre in well-developed logboats). We can only guess where and when they first encountered the Finnaz or proto-Finnaz, the hunters-gatherers, but during the first years (180 AD?) might be a semi-qualified guess. Western Dalecarlia or Ore parish (Vindflrberg) in the same landscape and county appears as plausible crossroads. The mutual interest eventually moves northwards, towards Jämtland. 

What happens next is, naturally, in deed of a huge interest, bothe the processes that occur within Högom realm (as well as the possible occurance within Helgö realm) as well as what occur outside these realms.

Four suggested migration waves of Southern Proto-Sámi Speakers
By the four suggested migration waves – c 165-175 AD, 350-380 AD, 535-550 AD and 800 AD (all: circa) – the strength of proves seems most striking in the two oldest waves. The others might have been smaller, still indications point towards another, 6th century, wave of migration, and Heikkilä (2014) is claiming the youngest one. Further waves in between have been postulated, among them one chronologically uncertain yet longer during the tyrany of the Huns.
Numbers
We performed some fictional calculation operations of possible figures or households or family units (sïjth in modern Southern Sámi). One must stae that there are certainly not any huge number of people. Comparing to (i.e) the contemporary shores of Lake Mälaren and its already rich population (rich in numbers, that is), such a Proto-Southern Sámi migration would not cause many a revolutionary changes, not even by the middle iron age (perhaps economically, but for sure not speaking of social significance). But, looking at Western Dalecarlias 2nd century's later half, we do see a totally other precondition with those Saimen proto-Sámi speakers arriving with their knowledge and their material, stirring things up.


Ethnicity – not (!) so important (?!)
What takes place the years following the arrival by such migration waves, is that iron production locality/-ies is established, one or two most often. We suggest primarily that the merging of the two groups basically is a quick process. Sometimes it might even happen that the new settlement (or camp) is situated in the close surrounding of the older populations camps or settlement – even at times they might even move into the camps or build in the immediate neighbourhood. The apparent absence of graves close to the iron manufacturies seem to gossip about this.


So why do we claim that ethnicity was not important? Well. It is indeed important. In the mind of the scholar, and should be, in the mind of anyone. We all need to know there is a vast range of culturan proveniences and proto-etnicities among the agents active in the Mid-Nordic middle iron age. But, then again, this groups when interacting would have reacted more on consensus and compatibility as well as social status or position in their proto-society. Add to that the utility, usefulness.
Thus: Master or equal? Slave or free? And thus: What kind of skills do this human being or group possess? The ethnicity in itself earn scarcely any significance at all, Possibly ones language. We believe we know what language finally became ruling in the outback: the Proto-Southern Sámi. The proto-Swedish (or Proto-Nordic) is distributing from within the Högom realm and Mjälleborgen area in small advances, and from 5th century fairly slowly, to be close to frozen by 600 AD. Approximately simultaneously the Proto-Southern Sámi also do stagnate. That is mainly due to lack of people to receive it; and the momentarily decreasing group of Germanics, did already become established as Proto-Nordic speakers (when we do not know, but by 100-200 AD should be a reasonable starting point). When we, later, do bump into these groups again about half a millennium later, we can state that carving of Runes are a common knowledge and the language will eventually earn the title of Old Swedish (fornsvenska) – or Old Norse, if in Norway; already obviously not so similar to the old tongue. The old religion has been kept; but to a great extent already in Mid-1000s (11th century) abandoned. We do note Christian funerals at least in the earlier part of the 9th century in the parish of Torsåker (Björned). At this very spot Leif Grundberg once suggested, via DNA-results - there would have been some Sámi (?) skeleton findings (Grundberg etc, 2000).


While on the subject of languages and Sámi varieties, one ought to mention all known yet extinct ones. Among the known, we have Kemi- and Gästrike Sámi. Among more or less fictional (at least in the physical comprehension) we have Lakeland-,  and Kajana- or Kainuu  Sámi. Professor emeritus (Fenno-Ugric languages) L-G Larsson did investigate - actually throughout almost two decades - the Gästrike Sámi variety which at times were called the tongue of the Parish Sámis. Whether is did survive during a 1 500 year long period is most uncertain, nevertheless a tempting thought. Larsson's book (2018): http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1166583&dswid=-8515.



Lake graves and Norway
The lake grave sites in the inland of Sweden and Norway seems to be a close to complete indication (or a ”manual”) of where to find environments where (i) the iron making tutors and the hunting-foraging (soon to be: fur producers) were to be found, and (ii) Where the hunting-foraging (soon to be: fur producers) population were to be found as well, and living their lives. We hope to be able to return on more details on the Norweigan provinces (Hedmark county in general, but also more land, around) in a upcoming book. Time has not been enough for involve this properly in the series.


Postulated central places - previously published in Part 2)
Based upon Piha 2020, Wehlin 2020 where nothing else is mentioned)
Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD
Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD
Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD
Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD
Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD
Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD
Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD
Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar:
Besides  Krankmårtenhögen following parioshes (in i.e Jämtland) are noted for lake grav findings:
Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD
Rödö 2. 264/470/640 AD
Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007)
Revsund sn 400 – 550 AD 


Hill forts
We have actually been studying this field too, but in this context it leads us astray, so we need to ask the reader for patience, in order for us to return later with this field.
Krankmårtenhögen i Southern Jämtland is extraordinary interesting, since it can contain proof on both previous groups, altogether consisting the lake grave culture. Findings from 200 BCE until 200 AD.
Photo: Riksantikvarieämbetet (Raä) Sweden / Göran Stolpe, CC-BY 2.5. Photo year: 1964. Webb link to
picture source: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5ngstmarksgrav#/media/Fil:Krankmarten_1964.jpg

Åland – and other migration routes
The both, above, postulated migration waves westwards seem to mainly have gione via Åland and Roslagen. In the case we have actual later waves, they tend to be placed further norths and over the Quark via Kyro Valley-Vörå-Korsholm/Vaasa (Heikkilä 2014). A truly urgent scholarly duty would be to identify the tracks and the routes. We will also continue with this.

We are quoting Swedish Archaeologist Hennius in his crisp new dissertation:

”It is a complex identity, the Mid Nordic one”


Epilogue, final words: The Iron making tutors who became fur hunting pupils?
If we could take a sneak peak into a time a few centuries after the merging of ths described two groups, the foragers and the iron makers, let’s say somewhere 650-675 AD; the process of blending together would apparently be close to completed. And the old groups would thus be less or unrecognizable; new farmers, settlers sprung out off these groups and also merging with the Germanic-speaking circles were to be seen everywhere, after some slow years in the early part of the 600s. Already in the 5th century some delays due to changing of trading routes etc made the (old) ”uralic iron” less commercially running down south (Gästrikland-Dalecarlia- maybe Bergslagen-Värmland); but that seemed to have been depending of other Uralic migration wave in the second migration, when they had their production started and trading channels well going. A core of the Uralic group did eventually move together with the Palaeo-speakers up to the mountains when the signals of demand for furs from the continent via Southern Norway and Central Sweden reached them; this process might already have started in the midst of the 5th century. By the end of the 7th century their common fur production were in full bloom.

Well, what about the Chieftain in Högom? What did he speak?
He spoke proto-Nordic. Did he understand Southern Proto-Sámi? Yes, and Palaeo-European.
But this is only my idea.

And finally: What happened to the Proto-Sámi identity?
The answer to that is intricate as well as basically simple. Proto-Sámi is a label that tells us it is not Sámi per se.
This identity is walking winding roads, is weakened and strengthened, carried by those speaking the old language and gets polarized in new encounters and threats. When this groups is pushed aside, identity is emphasized. Even as late as at the very Vivallen (about AD 1000-1100) we still behold a Sáminess even fairly well far away from the one we do know. It is a complex identity, the Mid Nordic one.


Peter Ericson
Helsingfors (Helsinki)
June, 9. 2021

KEMI-MASSAKRER 1410-1490-TAL? ”Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän”: Lokal 1490-talskonflikt hävdar ohyggliga dåd, målar tydlig bild. Del 1/2: Urkunden i sig, tolkad till nyare svenska

Kemi socken midfastotid (omkr. 21 mars) 1490 * .
Enligt SDH 17 mars 1493 *

För alle the godhe, wärdoghe herrer thetta breff hender före ath koma bekennes wij fatighe män met thetta warth opne breff, som bygge och bo i Kim, Ja och Lyminghe, ok klagom wij för Gudh ok idher thet stora mordh ok skadha ok fördärff, som oss the Rysser giorth hafua nu i lxxx aar ok än nw arlighe göre i feligh dagh ok frijdh.

För alla de goda, värdiga herrar förevisar vi att förkunnat att vi fattige män med detta vårt öppna brev, som bygga och bo i Kemi, Ijo och Limingo; och klagar vi för Gud och Eder över det mördande och den skada och fördärv som ryssarna gjort oss i 80 år och göra än i dessa dagar.

Then tijdh wij fatighe män faam bwdh ok breff fran Wiborg ath i, godhe herrer, hafua giorth fridh met töm, tha kome Rysser hem til oss met theras köpslaghan ok fara by fra by ok se ok skodhe ok bespeje landzsens läghlighet, ok tha wij fatigha män menä ath wij fridh hafue, tha fa wij aldrastörsthe skadha aff thöm.

Vid den tid vi fattige män fick bud och brev från Viborg att Ni, goda herrar, hade slutit fred med dom, då kom ryssar hem till oss med sitt köpslående och for från by till by och spionerade landets belägenhet och då vi fattiga män menade att fred rådde, då fick vi den allra största skada av dom.

Nw för nagra förlidhne aar, tha ware thesse godhe herrar vthsändhe aff Finlandh ok til Nougardh, som war her Henrik Clawesson ok her Olaff Tawasth ok flere godhe män met töm. Tha bebundhe the ok giordhe thär en sworen fridh, hwilken som skulle sta i ix aar. Ok the sändhe oss fatighe män budh ath swodana sworin fridh giord war. Thär war äkke fwl ij aar imellen, tha koma Rysser til oss ok mördhe ok sloghe ok brändhe tesse fornämdhe iij sokner.

För ett antal år sedan , då sändes dessa goda herrar ut från Finland och till Novgorod, varibland märktes Henrik Claesson och Olof Tawasth och flera goda män med i detta sällskap. Då svors en fred, som skulle stå sig i nio år. Och de sänd till oss fattige män bud att sådan fred nu svuren var. Det dröje inte ens två år, förrän ryssar kom till oss och mördade och brände dessa nämnda tre socknar.

Thän skadha wij tha finghom, badhe pa the helge kirkior ok pa ware fatighe föräldhre, thär barme sik Gudh i himmerik ower; ok klagom wij thet för Gudh ok idher. Nw nagre aar thär äpter ware wi fatighe män vpfarna i Lapmarken; tha komo Rysser thär til oss ok sworo pa thet helge kors ok sagdhe at fridh war giorth i vij aar, ok beplichtadhe the sik thän fridh ath halla vthan all falskheet. Thär war äkke länghre imällan mere än i tre nätther thär äffther, tha slagho the pa oss. Thär woro opa Lappmarkene lxxx besthe böndher i Kimi sokn war, ok theres rener ok alth theres godz thogo the borth.

Den ska vi då åsamkades, både på de heliga kyrkorna och på våra fattiga föräldrar, den måtte Gud i himmelriket förbarma sig över; och åtskilligt klagade vi inför Gud om detta. Nu några år efter att vi fattige män etablerat oss i lappmarken; då kom ryssar dit till oss och svor på det Heliga korset och sade att fred var gjord i sju år, och förband sig att hålla utan all falskhet. Det dröjde sedan blott tre nätter, så slog de till. De 80 rikaste bönderna i Kemi blev bestulna på allt gods, mark och renar.

Sidhen droghe the Rysser nidher til Kim ok Jaa ok brände ok slogho ihäll män, barn ok kwinnor ok alth thet the öwer komo. Ok nw för nagher förlidhen aar finghe wij bwdh aff her Erik Axelsson, Gudh hans siäl nadhe, ath fridh war sworidh ok giorth i fem aar. 

Sedan drog dessa ryssar ned till Kemi och Ijo och brände och slog ihjäl män, barn ochh kvinnor och att de kom kom över. Och nu häromåret fick vi bud av Herr Erik Axelsson, Gud vare hans själ nådig, att fred var svuren och gjord för fem år fram.

Rysser komo til oss met theres köpslaghan ok sagdhe, ath swadana frijdh giorth war, ok foro the by fra by ok föddhe sik när oss allan wintheren. Om midhfastha tijd fore the vpp fran oss ok lowadhe ok sworo the, ath thän frijdh skuldhe standha, ok badho oss ath fara vpp i Gäddeträskith. Tha komo the om Palma sundagh näst ther äffther, tha wij oss minsth toghom til wara för töm.

Ryssar kom till oss med deras köpslående och sa, att sådan fred var gjord, och for från by till by och födde sig invid oss hela vintern igenom. Vid midfastotid for de upp från oss och lovade och svor att den freden skulle förbli, och bad oss att fara upp till Gäddträsket. Dit kom de om Palmsöndagen strax därefter, då var vi som minst redo att se upp för vad de kunde företaga sig.

Tha brändhe the ok slogo, mördhe ok pijnthe, ok wara kwinnor ok ware fatighe barn ok the män, som tha vntkomo, tha thogo the ware kwinnor ok barn ok fördhe töm met sik til Ryssalandh, hwilka wij fatighe män hafua lösth ok än skule lösa töm igen för stora summa penningha. Ok theres kwinnor ok barn, som äkke hafua makth til ath lösa töm igän för theres fatighdom skuldh, skule thär ware ok bliwe, släpa ok träla för töm. Thet store mordh ok sware pijne, som the oss fatighe kristna folk giorth hawa, klagom wij för Gudh i himmerik ok idher.

De brände och slog, mördade och pinade (torterade?), även våra kvinnor och våra fattiga baern och de män som då undkom, då tog de våra kvinnor och barn och förde dessa med sig till Ryssland, vilka vi fattiga män skulle betala borgen (eller lösensumma) för stora penningasummor. Och deras kvinnor och barn som icke hava möjlighet att få lösensummorna betalda för sig, de skulle kvarstanna

Manfolckith tagha the ok henge vpp met fotom, ok somlighe met armom, ok bäre höö oc göre thär met eldh vndher töm ok swidha haret ok skäggith aff töm. Nar the swa giorth hafua, tha lösa the töm nidher ok bäre pa theres brysth en mwllögh fwl met eldh ok bränne theris köth aff theris likama, ok bindha the sidhen eth togh omkring om theris hofwdh ok taghä swa en käpp ok wridha aath hofwdhet swa hart, ath theris ögon ga vth aff theris hofwdh. Sidhen skäre the thöm theris naffla vp ok ledha töm omkringh trän, swa länghe ath theres inälfwer är i töm.

Manfolket tog de och hängde upp i fötterna, somliga i armarna, placerade hö under och gjorde därvid upp eldar under dessa och brände (eller svedde) håret och skägget av dom. När de hade gjort detta, släppte de offren lösa, och brände med en brinnande vedklabbe deras kött – brände det från kroppen och band sedan rep kring deras huvuden och tog så en käpp och vred åt huvudet så hårt att ögonen trängde ur sina hålor. Sedan skar dom upp magarna och pressade kropparna kring träd, så länge inälvorna fanns kvar inom buken.

”War fatighe barn taghe the ok trädhe töm lifwandhes pa gardzstafuen,sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor.
sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor. The bäre tilhopa all the barn, som the kune koma öwer i hwsom, ok säthie stock pa dören ok bränne töm inne. Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän. När the oss swa piina, tha seye the, ath landhet ok watnet hör töm til, som wij bom pa, oc wilie the betwinghe oss ath wij skulom göre töm en arlighen skath

Våra fattiga barn tog dom och trädde levandes på gårdstörarna, sedan sköt dom barnen fulla, med pilbågars pilar. De samlade ihop alla barn de kunde hitta i husen, satte stock på dörren, och brände varje barn inne. Om någon av dessa barn lyckades krypa genom fönstren undan elden, då stacks de med spjut och blev åter kastade på elden. Medan de plågade oss, sa de att landet och vattnet som vi bodde på, hörde till dom (ryssarna), och de ville betvinga oss att vi skulle betala dom en årlig skatt, tre (hwije/hwite?) skinn av varje man i landet och hälften av Kemi och all lax som finns i landet ned till en älv, som heter Pyhäjoki, liggandes i Salo socken.



Somlighe tagha the ok plukka aff töm theres skägg likerwijs som man plägher rykke manen aff oskäligom creatur; sidhan halshugga the töm. Ware fatighe kwinnor henge the vpp met armom ok sla töm met rijs ok gislor ok skäre aff töm theres spänar ok stinghe töm met spiwth ok pina töm til dödhz.

Somliga tog de och plockade av dom deras skägg så som man tänker sig att man rycker manen av ett oskäligt kreatur, sedan halshöggs dom. Våra fattiga kvinnor hängde de upp i armarna och piskade med ris och gissel och skar av dom deras bröst och stack dom med spjut (spett?) och pinade dom till döds.

War fatighe barn taghe the ok trädhe töm lifwandhes pa gardzstafuen, sidhen skiwtha the töm fwl met handhboga pilor. The bäre tilhopa all the barn, som the kune koma öwer i hwsom, ok säthie stock pa dören ok bränne töm inne. Om nagher aff töm barnomen kryper ginom windhöga vndhan elden, tha stinghe the töm met spiwth ok kastha töm ather i elden igän. När the oss swa piina, tha seye the, ath landhet ok watnet hör töm til, som wij bom pa, oc wilie the betwinghe oss ath wij skulom göre töm en arlighen skath, try hwije skin af hwar man i landhet är oc halffdelin aff Kim aa oc alle the lax aar i landhit äre in til en aa, som heter Pöheioki, liggiandes i Sala sokn.

Våra fattiga barn tog dom och trädde levandes på gårdstörarna, sedan sköt dom barnen fulla, med pilbågars pilar. De samlade ihop alla barn de kunde hitta i husen, satte stock på dörren och brände varje barn inne. Om någon av dessa barn lyckades krypa genom fönstren undan elden, då stacks de med spjut och blev åter kastade på elden. Medan de plågade oss, sa de att landet och vattnet som vi bodde på, hörde till dom (ryssarna), och de ville betvinga oss att vi skulle betala dom en årlig skatt, tre (hwije?) skinn av varje man i landet och hälften av Kemi och all lax som finns i landet ned till en älv, som heter Pyhäjoki, liggandes i Salo socken.

Ther vthan före ligger en sten, som heter Hanakiffwi; thet kalla the theres raa; ok swa thädhen twärt ower in pa wester sidhen till Biwreklubbe, ligger i en sokn, som heter Skällata, swa thäden norr igen in til Tornö ok Kim; ok owerst vpp i Kim aa, ther ligger eth näs, Ruanim kallas; thär är fämthie miler i mellen Hanakiui ok Ruanim ok lx miler mellen Biwreklwbb ok fornämdhe Ruanim; thet eghne the sik til etc.

Därutanför ligger en sten, som heter Hahnakivi, som de kallar för sitt rå, och så därifrån tvärsöver in på västra sidan till Bjuröklubb, ligger i en socken som heter Skellefteå (Skällata), så därifrån norrut åter till Torneå och Kiemi, och överst upp i Kemi älv, där ligger ett näs, kallas Ruanim, där är femtio mil mellan Hahnakivi och Ruanim och nio mil mellan Bjuröklubb och nämnda Ruanim, vilket är ägnat till sik etc.


Thet klaghe wij för Gudh i himmerik ok edher. Ythermera räddoms wij fathige män, thet the Rysser ga här swa länghe met theres köpslaghan, at the sla, mördhe ok bränne landhit alt ower howdh etc. Käre wärdogha herrer, the Rysser löpe altidh til Wiborgh ok klaga öfuer oss fattighe män. Gudh, han weth ath swadhana plaga ok nödh är oss fathige män nw widher faridh, ok aldrigh wij faa äller wäntom os thär eth goth ordh före, vthan wij niwthe Gudh i himmerik ok idher wärdoghet aath etc.

Om detta klaga vi för Gud i himmelriket och för Eder. Dessutom oroar vi oss fattige män att de ryssar som gå här md sitt köpslående att de slår, mördar och bränner allt land. Kära värdiga herrar; dessa ryssar löper alltid till Viborg och klaga över oss fattige män. Gud, han vet att sådan plåga och nöd som vi nu fått erfara, och vi vänta oss aldrig ett gott ord från detta håll; utan vi njuter (”sätter vår tillit till”?) Gud i himmelriket och Eder värdighet

Nu i fiordh om sancti Eskils tijdh fore wij fatigha män vpp til ware Gäddeträske. Wij ware wäl hundrat i selskap; ok Rysser koma thär til oss ok sagdhe ath fridh war giorth i fäm aar. Thär war äkke mere i mellen än xiiij dagha; strax ther effther komo the ok sloghe ok mördhe xiiij off the bästhe böndher, som i Kim sokn bodde. Hade äkke en aff the böndher, thär slaghne wordhe, han ropadhe ganska swarlighe, pa thet ath the andra kristhne män skuldhe thet höre. En aff the kristne fick thet ropith höre, som het Henrik Joanson i Ylmala; han vndhkom sielff tridhie met en lithen bath. Han förwaradhe the andra böndher widher; annars hadhe the warith slaghne alla saman; ok togho the aff töm mer än iij hundradh skippund gäddor, badhe aff töm, som slaghne wordhe, ok the som vnthkoma etc.

Nu ifjol vid S:t Eskils tid for vi fattige män upp till våra Gäddträsk. Vi var väl hundra i sällskapet; och ryssar kom dit till oss och sade att fred var överenskommen i fem år. Det hade inte förflutit ens nio dagar, innan de strax kom och slog och mördade 14 av de rikaste bönderna, som fanns i Kemi socken. Hade inte en av dessa bönder som där blev slagna- han ropade med kraft, på det att de andra kristne männen skulle höra. En av de kristna lyckades höra det ropet, en som hette Henrik Jonsson i Ylmala; han undkom själv med en liten båt. Han lyckades varna de omkringboende bönderna, som annars också skulle ha blivit slagna, och (ryssarna`?) tog tillbaka mer än trehundra skeppspund gäddor, både av dom som slagna och av de som undkiom.

Käre wärdoghe herrer, then store obeplichtelighe skadha, mordh ok fördärff, som oss the Rysser giorth hafua, klagom wij för Gudh i himmerike ok idher etc. War fogathe Hans Andersson sändhe oss budh om sancti Michaelis tijdh ath j ok the godhe, wärdoghasthe wärdoghe herrer riksens raadh haffde, endrekthelige waridh öwer ens ok stränghelighe förbwdhet, ath the Rysser ey skuldhe länger nidher koma än til en by, som kallas Turka, liggendes twa miler vpp i Wlo, ok badh oss at then tidh the Rysser skulde nidherkoma, tha skuldhe wij fara moth töm ok vnderwisa thöm thette förbudh, hwilkit wij ok sa giordhe.

Kära värdiga herrar, den stora ojämförliga skada, mord och fördräv som ryssen gjort oss, klaga vi för inför Gud i himmelriker och för Eder. Vår fogde Hans Andersson sände oss bud om S:t Mikaeli tid Ni och de gode, värdigaste värdiga herrar Riksens råd hade, endräktelige överens och strängeligen förbjudit, att dessa ryssar skulle ha kommit längre ned än till en by, som kallas Turka, belägen två mil upp i Uleå (älv/träsk?), och bad oss att den tid då ryssarna skulle dyka upp, då skulle de komma dessa till mötes och undervisa dom detta förbud, vilket vi också gjorde.

Then tidh wij förnwma ath the koma i aar, tha sändhe wij imoth thöm thesse eptherskrifne dandemän, som är Kwiue Henrik, Musta Larens, Henrik Holsten, Eleff Larensson, Jowan Härmansson ok Joan Sonapoyka, ath vndherwisa töm swadhana förbwdh, at the ey lenger nidh skuldhe koma än til förnämde Turka. Täkthes töm ther ligge met theres köpslagan, tha hade the tär loff til ok ey annar stadz; tith skuldhe almoghen koma til töm ok köpslagha hwat töm giordes behoff. Hwilken Rysse sidhen funnes nidhen före förskriffne Turka, han skulde hafwa förbrutiht lijff oc godz etc.; hwilkith the inthe aktadhe, vthan fore nedher langs met strandhen by fra by, wäl vj ok xxx Ryssar, ok gik här för rykte, ath the Rysser, thär vpp i Lapmarken ware ok the här nidher i landet fore, hade bebundhit sik tilsaman ok wille hawa slagith ok brenth oss fatige män i Kim sokn; ok röwadhe the oss ifra hundradh renar nagre wikur fore än war fogate kom tidh.

Den tid vi uppfattat att de anlända i år, då sänder vi emot (ryssarna), dessa efterskerivna dannemän, som är Kuive Henrik, Musta Larens, Henrik Holsten, Eleff Larensson, Jowan Härmansson och Johan Sonapoika att undervisa dom (ryssarna) sådana förbud, att de ej skulle komma längre ned än nämnda Turka. Dristade de sig ändå komma med deras köpslående, då hade allmogen rätt att fördriva dessa ryssar tillbaka. Vilken ryss som sedan återfanns söder om Turka, han skulle ha fördrivit liv och gods etc. Om detta ej så respekterades/efterföljdes, utan om man for längs med stranden från by till by väl vi och trettio ryssar; och spreds så ett rykte att de ryssarna där uppe i Lappmarken och de for härnedåt landet så hade de nedsänkt sig till att vara av samma ull som de som slog och brände oss fattigaa mön i Kemi socken; och rövade de ju också ifrån oss hundratals renar några veckor före vår fogde kom dit.


Then tidh han thetta rykteth hörde ath the thette förbudh ey aktadh ok swa giorth hade, tha loth han gripa xxi aff the Ryssar ok loth halsshugga xvij aff töm, ok iij vntkoma ok rymdhe vpp i Lapamarken ok sagdhe för töm, at theris selskapp ware all halsshuggne ok at fogathen hadhe församladh xviij hundrat folck, som skulde koma ok vnthsätie töm. Then tid the swadana tidandhe hörde ath landhit war forwaradh, tha drogho the tilbaka in i Hwite hafwith.

Vid den tid som fogden kom att få vetskap om detta och att ovannämnda förbud ej aktades, då lät han gripa 20 av dessa ryssar och lät halshugga 17 st av dom, emedan tre undkom och rymde upp i Lappmarken och berättade för dessa att deras sällskap hade halshuggits och att fogden hade församlat 1800 människor ()soldater?), som skulel undsätta dom. När man så fick dessa uppslysningar och hörde att landet var försvarat, då drog de sig tillbaka in i Vita havet.

Ok hade the Rysser ekke faath swadana näffsth, tha hade the om nyaars dagh komith nider ok slagith ok bränth Kim sokn. X aff the Rysser laghe i Tornö. War fogathe togh met sik xij dandemän ok for tijdh ok kallade thär sokn tilsaman ok loth läse for töm thet breff, som i, godhe werdoghe herrer, vthgiwit ok samtykth hade, ok förbödh them epther thy som i pabudhit hafde, ok brefwit luddhe som föreskrifwidh staar, ok badh thöm ekke ath lata the Rysser borthkoma för än theres fogathe tijd kome ok anthwarde töm myns herres breff ath fogathen skuldhe retthe sik thär äffther, hwilkith the Törnebo inthe aktadhe, vthan släpthe töm ok finghe töm wärje, handboger, spiwth, pilor, skioller ok andre wärie, hwat töm giordes behoff vppa warth fördärff, swa ath the Rysser sadhe sik ey rädhes för hundrade bönder, met the hade farith, seth ok bespeieth landhet ok ath thet almogen war ganska fatigh ok hade inthe til wärie.

Och hade dessa ryssar icke fått sådan näpst, då hade de om Nyårsdagen pterkommit och slagit och bränt Kemi socken. Tio av dessa ryssar låg i Torneå. Vår fogde tog medf sig sju dannemän och for dit och kallade där samman socknen och lät läsa för dessa (tornebor) det brev som Ni goda värdiga herrar, utgivit och samtyckt om och förbjöd dom efter på så sätt som gjorts i skrift, och brevet lydde såsom ovannämnt står, och vad socknemännen att inte låta ryssarna avvika från platsen, förrän de fått uppläst Min Herres brev och överlämna sig åt övermakten.
Dessa rerspekterades dock inte av torneborna, utan dessa släppte ryssarna och gav de dessutom värjor, pilbågar, armborst, spjut, pilar, sköldar och andra värjor, allt de kunde tänkas behöva till vårt fördärv. De sa också att dessa ryssar inte räddes hundrade bönder i samband med att de for och spionerade på landet och sett att den fattiga allmogen inte hade något att försvara sig med.

Sidhen the töm swa släpthe, hawa wij waridh ganska räddhe, ok fara Törnbona vpp i Lappamarken ok köpslaga ok bindha frijdh met Ryssana ok akta oss fatighe män inthe. Then tidh wij fatige män hawa gjorth fridh, tha hawa wij giorth fridh öwer alth Norrabothn. Skule the Tornebo swa länge regera met Rysser ok Lappar, tha wardha wij fatighe män ok alt menighe landet förderfwat. Käre, wärdoghe herrer, bidhiom wij idher för Gudz skuldh, thet Törnebo ok wij mattom wara vndher en herre, hwat oreth the oss göra. När wij komom thär til tingz ok klagom ath the ga wara skoga ok fiske wara watn, tha widherfars oss fathige män inghen räth, vthan säye the swa, ath the hawa erkebiskopen til theres herre etc.

Alltsedan detta skedde, ha vi varit mycket rädda, och far torneborna upp i Lappmarken och avtalar om fred med ryssarna utan hänsyn till oss fattige män. Den tid vi fattiga män gjort fred, då gälel den freden över hela Norrbotten/Bottenviken. Skulle dessa tornebor sålunda regera med ryssar och lappar (samer?), då måste vi fattige män och allt allmogens land vara fördärvat. Kära, värdiga herrar, vi beder Eder för Guds skull, att vi och Torneborna icke må vara samlade under en och samma herre, på ghrund av alla orätt de dfdå skulel göra oss. När vi kommer hit till tings och klaga att de beträda våra skogar och fiske och vatten, då vederfars oss fattige män ingen rätt, utan då säger de så, att ärkebispen äör deras herre etc.


Käre wärdoghe herrer, om nagher wille swa säye, ath the Rysser ware äkke förwaradh i thetta förbwdh, tha wile wij äpterskriffne fatighe män, som är försth Jöns Nakkanpoyka, Jöns Hermansson, Kaupi Teppe, Lasse Kerpe, Jöns Sonasson, Äre Paual, Niels Ingolffson, Lasse Kenni, Eleff Larenson, Kwiue Henrik, Laurens Olaffsson, Henrik Holsten, Jöns Baalk ok menige almoghe, som bygge ok boo i Lymminghe, Ja ok Kim sokn, wiliom withne ok swärie ok fulkomlighe tilsta, ath war fogathe Hans Andersson ok wij töm swa förwaradh hawa i alla handa mattha, som föreskriwidh staar. Til ythermere wisse ok bäthre förwaring tha latom wij trykke warth landz jncegele pa ryggen a thetta breff, som giwidh ok skriwidh är i Kim om medfastha tijdh arom äffther Gudz byrdh mcdlxxxx.

Kära värdiga herrer, om några ville säga att desas rysser icke hålla sig inom detta förbud, så vill undertecknade fattige män, som är först Jöns Nakkanpoika, Jöns Hermansson, Kaupi Teppe, Lasse Kerpe, Jöns Sonasson, Äre Pavval, Niels Ingolfsson, Lasse Kenni, Eleff Larenson, Kuive Henrik, Laurens Olafsson, Henrik Holsten, Jöns Balk och menige almogen som bo i Liminge, Ijo och Kemi socknar, vuill vi svära och fullkomligen tillstå, att vår fogde Hans Andersson och vi som honom försvara i allehanda måtto som ovan är beskrivet. Till yttermera visso och med eftertryck låter vi vårt insegel (sigill) på ryggen av detta brev, som givet och skrivet är i Kemi och Fastetiden året efter Guds födelse 1490.


* Menigheterna i Kemi, Ijo och Limingo socknar (Österbotten) till de finska rådsledamöterna med klagan över ’det stora mord, skada och fördärv’ de lidit av ryssarna i 80 års tid och särskilt under det senaste året. Tillika klagan över Torne-bornas samröre med ryssarna.

DIPLOMATARIUM FENNICUM: http://df.narc.fi/document/4286

SDH, Sveriges Diplomatarium: SDHK-nr: 32913: https://sok.riksarkivet.se/sdhk?SDHK=32913&page=1&postid=sdhk_32913&tab=post#tab

Hanhikivi, Pyhäjoki, bild via Fennovoima.
Än idag har Ryssland tummen i ögat på Finland nästan exakt på den plats, som nämnes i texten.


Nästa gång:

Källkritiska anmärkningar, kortare sammanfattning

STADSVANDRA I ELSA LAULAS OCH ANDRA SAMISKA HJÄLTARS SPÅR, PÅ RIKTIGT & VIRTUELLT

Bilderna från Norra rundan augusti 2019 – reportage i Oddasat av Johanna Tjäder.
)Obs! Vi kommer i huvudsak att undvika Drottninggatan nu!)

Boka för Din grupp, fysisk och coronasäkrad vandring ca 2,3 km
i samiska föregångskvinnors spår. Lär Dig också om Svealands samiska historia!

3 600 – 5 000 SEK för 10 – 30 st, en till två Norra rundan
6 000 – 6 000 SEK för 20 -50 st, en vardera Södra och Norra rundan och en till två grupper vardera.


PRISEXEMPEL AUGUSTI:

Grupp-prisexempel 20-40 st, en – två vandringar v. 32-34 helg. ….. 3 995 SEK.
Inkl rabatt ( -15%): …… 3 395 SEK.


Fler priser & erbjudanden kommer under närmsta dagarna

BOKA: Sms/tfn +46729070058
Epost saepmietalks@gmail.com

”Ursamer” vs ”nordsamer”: vilka har rätt?(Svaret må överraska dig?). Tidlös stalking mot forskare. Nya, eldgamla belägg (1562). NORDMALINGSDOM 10 ÅR. Del 4b:4c

En i historien en gång betydelsefull, idog och vettig aktör som Tomas Cramér (1922-2019) kan också förvandlas till en hämndgirig, trätlysten sektledare som stalkar forskare med vad hen anser fel ”åsikter” (som bekant har vi forskare sällan åpsikter; utan vanligen mer eller mindre väl underbyggda rön som vi kan försvara från tid till annan) – vi får nog alla passa oss för denna bitterhetens mekanismer. Denna företeelse såg jag förresten dels med egna ögon i Åbo på De Svenska Historiedagarna 1999 när TC rest över enkom för att försöka häckla Lennart Lundmark och dels berättade den sistnämnde (LL) att sådant skedde mer eller mindre regelbundet. Som själv idogt stalkad historiker och forskare vet jag nu exakt hur påfrestande det kan vara att inte få vara i fred. Mer härom ordar jag ej nu.

Från Cramér är inte steget särdeles långt till den infekterade såkallade ”striden” mellan det moderna (eller nygamla) påfundet Vapstens lappby vs och Vapstens sameby. Redan att jämställa dessa storheter är naturligtvis att falla offer för anakronism och historierevisionism. Fallet med Nordmaling visar med all önskvärd tydlighet att sedvanan kom att förvaltas av de dåtida nordsamerna. Utan någon som helst tvekan hade Nordmalingsmålet inte vunnits om inte nordsamerna flyttat in i Västerbotten.

För att göra en lång historia kort drogs vi i Nordmalingsmålet med ett med den tidens rättsläges mått mätt långt uppehåll där vi hade dåligt med vinterbetesdokumentation. Det var f ö, såvitt vi då visste likadant snart sagt överallt mellan Bjuröhalvön och Timrå. Vi kokade ner en period till 1936-67 där vi saknade närmast all dokumentation om vinterbete i själva Nordmaling. Vinterbete bedrevs utan tvivel; men en bit längre upp. Rödåsel kan tyckas långt ner, men jämfört med at bevisa kustnära eller kust- och öbete är det inlandet. För andra perioder hittade vi Gideå, Trehörningsjö (1920-tal), Vännäs och vi hittade Tavelsjö (diverse årtal och vanligen av Ran), Obbola (1840-tal), Skeppsvik (ca 1875) och Lövön (flera årtal) och vi fann naturligtvis Holmöbetet. Liksom många andra platser!
Nordmaling i sig – om vi snabbspolar förbi perioden 1799-1899) besöktes ofta åren närmast efter sekelskiftet 1900 men sedan uppstod redan efter 1907 ett hack i dokumentationen för att sedan återkomma 1913, 1914, 1915, 1917 (talar här om belagda vintrar; de faktiska kan vara fler) och därefter ånyo några vintrar på 1920-talet och då av bröderna Grahn. I Grans sameby, på något sätt hade tärnasamerna överlåtit till ammarnässamerna att utnyttja betet där. Vilhelmina norra smög sig utmed länsgränsen; men mindre bekant om hurvida det skett efter 1929.
Även Rans samer kunde i förhållandevis sen tid ha vinterbete för ren i Nordmaling; även om det vanligare skedde i Umeås närhet och på platser som Mariehem och Sofiehem; också på 1930-, 40- och 50-talen men inte ens det fick vi tillgodoräkna oss som ”nordmalingsnära” belägg. Nordmalingsmålet och Nordmalingsformen i sig ledde ju till en ny tolkning av traktsbegreppet; vilket är en av de absolut största förtjänsterna med det.

Men sedan inträffade Tvångsförflyttningarna från Karesuando – numera väl- och ökända genom böcker i ämnet. Nya aktörer taravde vinterbete och de tog naturligtvis det som var ledigt. Henrik Ommas familj började utnyttja tomma delar av Bjurholm; andra från Vapsten hittade flikar av Bjurholm, åter andra tog stråket ner förbi Pengsjö till Örsbäck och Långed. Tallberg återuppstod som bete; liksom Hummelholm, Gräsmyr. Listan kan göras längre.

Efter mina två år av arbete för att dokumentera enbart perioden 1936-1937, återstod praktiskt taget inga luckor alls för Nordmaling sett som trakt: i hög grad tack vare nordsamerna hade samtliga decennier – 1940-, -50- och -60-talen nu utfyllts så till den milda grad att inga synbara långa luckor återstor, även om 1950-talet fortfarande spökade en smula. men så gjorde vi en gradvis kursändring under de senare åren av dokumentationsarbetet – något som redan tidigt 2002 nyansvios steg för steg noterades – at vi betraktade trakten snarare än specifikt Nordmaling ristat i sten. Här dög allt bättre Hörnefors, Umeå, Bjurholm, Grundsunda osv. Emellertid var jag själv bekymrad – fram till och med Hovrätten (och i någon liten mån ända fram till och med sakkunnigförhören i Högsta domstolen i februari 2011) – bekymrad över att beläggen under 1900-talet för Järnäs saknades (och egentligen även för 1800-talet). Detta markerade jag med tydlighet och stärkt av min ”sakkunnigmentor” Anne Severinsen vid ett av våra möten i Hattfjelldal gjorde jag en ”full Ericson” (bör läsas på engelska!) när jag gik på tvärsen emot advokaterna och talade ur hjärtat. Således kände vi dåligt till belägg för Järnäslandet. Hovrättens president förklarade härav skiljaktig i Hovrätten och målet stod och vägde. Allt eftersom försvann bit för bit min tvekan efter några väldigt givande samtal med informanter som bodde utmed en nodligare flyttled som följer Öreälven. Likafullt kvardröjde en viss tvekan och oro ännu nuder den första av de tre dagar som jag förhördes i Bondeska palatset av markägarnas advokater (en av de innerligaste erkännanden jag kan erinra mig ha fått under min karriär har jag faktiskt fått av deras mångåriga advokat Nisse Rinander när vi senare mötes några år efteråt i Brändö norr om Luleå). Jag vill minnas mig ha skrivit om hur jag hittade Belägget med stort B på Arkiv Digital när min dåvarande särbo/sambo förgäves försökte få med mig på tango och jag blev sittandes med min bärbara dator på hotellrummet i Gamla Stan. Det finns annars här:
https://southsaamihistory.wordpress.com/2015/06/22/vinterbete-i-nordmaling-denna-gang-dec-1821-beviset-som-jag-hittade-pa-malsnoret/


Med årtalet 1822 inleds pärlbanden av tät vinterbetsdokumentation i Nordmalingsmålet.
Men nyss ramlade för mig det här belägget, från 1562:

1562 skattade renägande samer från Nordmaling. Socknen var större på den tiden; men klart intressant dokument.
Landskapshandlingar, Landskapshandlingar Norrlands lappmarker, SE/RA/5121/5121.18/1562: 3 (1562), bildid: A0044579_00016ff.




Så vilka har rätt i Vapstenmålet? Lika mycket bägge två, tycks det.
Varför käbblar undertecknad då så mycket med företrädarna från Vapstens lappby?
För att de uppehåller sig såpass mycket vid rasfrågor.
Oförsonlighet är också en egenskap som sällan bör premieras.

Men detta för för långt från ämnet.


VAD VI VET:

Nordmalingsmålet hade på intet säkert sätt vunnits utan nordsamernas (och deras ättlingars) bidrag såsom historiska aktörer. Mycket tack vare deras idoga vinterflyttande, har vi nu dels en stabil vinterbetesrätt i Nordmaling med omnejd och en stark ställning för renbetande överhuvudtaget i Sverige och efter landets kuster. Traktsbegreppet är omformat – utökat – och idag måste MARKÄGAREN motbevisa renbetesrätten, i motsats till vad som rådde före 2011.

Peter Ericson 31 maj 2021
Sakkunnig i Nordmalingsmålet 2000-2011

Samiska zoner i det ”hitre, inre” Österbotten 550 AD – 1350 AD? Pyhävuori, Lappajärvi, Österbotten

För snart två år sedan, juli 2019, genomförde vi en utomordentligt spännande exkursionsdag som bestod av

– Storkyro (Isokyrö) kyrka
– Levä(n)luhta vattenbegravningsplats
– Lappajärvi med Pyhävuori, enligt traditionen en gammal samisk lägerplats på 1200-talet.

Enligt vad vi sedermera har läst och forskat oss till kan den redan ha innefattat en 1500-årig samisk historia, om vi inkluderar den för- eller protosamiska tiden före år 800.


Idag fokuserar vi på punkten tre, således …


En av de tänkta offerplatserna i det enligt folktraditionen åtminstone vikingatida samelägret vid Lappajärvi (sjös och sockens) Pyhävuori som på 1200-talet ska ha besöks av de första lappfogdarna från Nokia och Häme-området, dvs Tavastland. Bild från webbsidan Retkipaikka som länkas både och här och längre ned: https://retkipaikka.fi/pyhavuori-pohjanmaan-koli/





Isokyro kyrka bakre del och västra sida. Foto: Peter Ericson.
Leväluhta juli 2019. Monika E Pensar.
Pyhävuori juli 2019.

Lappajärvi med Pyhävuori

Fler högintressanta, vackra, spännande bilder här:
https://retkipaikka.fi/pyhavuori-pohjanmaan-koli/

Lappajärvi med Pyhävuori

Vad säger nu traditionen?

– En samisk samlingsplats
– Ett kärnområde, sannolikt använt 550 – 1650 AD. (Månne mest intensivt 1100 – 1300)
– Öar i sjön skulle ha varit mindre lägerplatser årstidsvis, sannolikt sommartid.
– Samiska trummor ska ha sänkts i sjön

VI SUMMERAR OCH RESONERAR

– Offerplats, uppbörd- och tingsplats?
– Enligt M. K. Heikkilä (2014) ska ett uppslitande krig ha drivit bort samerna från Kyrodalen och Vörå 800 AD.
– Enligt Anna Wessman och andra skulle offren i Leväluhta ha kunnat varit samer, och i så fall i några falla ha kunnat fly (?) 535-536 AD?

Karts från 1775. Pyhävuori ligger i sydost.
Mera översiktlig karta. Det finns en vetenskaplig skolbildning som baserar sig på Tegengren (1953) som vill se ett sammanhängande samiskt område Lapua – Kauhava – Kyrodalen – Närpes samt även uppåt Korsholm – Vörå.
Rörings karta från 1762. Flera av de små öarna i söder sägs ha varit samiska mindre enklaver.
Här syns inte Pyhävuori, men väl Pyhälahti, dvs Heliga viken.


”Spår som förskräcker” – reflektioner kring Norrbottens-Kurirens ledare 14 resp 22 maj. Ny text av ÅSA LINDSTRAND

Spår som förskräcker

Reflektioner kring Norrbottens-Kurirens ledare 14 respektive 22 maj




Vi är stolta att få presentera nedanstående text här, när vi hörde att den plockats ned på annat håll. / PE, southsaamihistory

Åsa Lindstrand, mångårig redaktör, nu chefredaktör och ansvarig utgivare på Samefolket, samernas första och äldsta tidning.



Den 3 mars 1940 brinner Norrskensflammans redaktion i Luleå.
Fem personer mister livet. Två av dem är barn. En av hjärnorna bakom attentatet är
Gunnar Hedenström, journalist på Norrbottens-Kuriren. Det skulle också visa sig att
terrorattentatet planerats just på Norrbottens mest anrika tidningsredaktion,
nämligen Kurirens. En av tryckfrihetens tjänare hade ambitionen att med
brutalitet tysta en annan, och slutade som mördare. Och brutalitet var Hedenström
och hans kumpaner sannerligen inte ensamma om 1940. Det hände som bekant
obehagliga grejer ute i Europa, under högerextrem flagg. Allt hängde ihop.
Att Norrbottens-Kuriren också upplät utrymme för både annonser och artiklar åt högerextrema SNF,
Sveriges Nationella Förbund, är ett faktum. Andra, uttalat nationalsocialistiska partier, annonserade i tidningen med hakkorset prydligt i print. Jag tillbringade mina första tio år som journalist på Norrbottens-Kuriren. Det var en bra tid. Högt i tak. När jag så småningom blev lokalredaktör i Jokkmokk hade jag stor frihet i mitt jobb. Eftersom jag bevakade en samisk ort och på grund av ett personligt intresse belyste jag gärna samiska frågor och och möttes aldrig av motstånd mot det bland kollegor eller överordnade.Men på senare tid har jag läst två minst sagt betänkliga ledare på temat samebyarnas makt i Norrbottens-Kuriren. Den politiske redaktören Daniel Persson leker journalist och intervjuar en kristdemokrat med rösträtt i Sametinget. Det sker enligt modellen som man ropar får man svar. Sedan blandar Persson upp citaten med lika delar egna åsikter som om de vore fakta. Och vips! så har man en flamberad mishmash av historielös dynga, svepande generaliseringar och riktigt grova liknelser. Att diskutera de skillnader som finns för samer med samebymedlemskap respektive dem utan är ett samtal som behövs. Det har behövts sedan kolonialmakten Sverige 1928 klöv det samiska folket med ett så uselt snitt att det blöder än. Det samtalet pågår ständigt, oftast på ett vettigt sätt, till exempel i det samiska parlamentet, Sametinget. Hela kompetensen och alla olika sanningar finns där. Men istället för att djupdyka journalistiskt i ett situation som påverkat så många människor i Norrbotten under lång tid, är en ledartext där utgångspunkten är verklighetsfrånvänd vad Norrbottens-Kuriren åstadkommer. Ur texten: ”Grundläggande delar av många människors liv påverkas och det finns en väldigt utbredd uppfattning att det inte tas någon hänsyn till detta.”Det som åsyftas är bland annat att samebyarna ofta avstyrker fritidshusbyggen och företagssatsningar. Jag vet inte, Daniel Persson, hur mycket hänsyn som togs till de samer vars liv slogs i splittring när 1919 års renbeteskonvention ledde till tvångsförflyttningar av nordsamer till sydligare områden.
Jag vet inte hur mycket hänsyn som togs till dem som lidit trauman intvingade i de rasbiologiska experiment som förringas i texten. Jag vet inte, faktiskt, hur mycket hänsyn som togs när Sverige gång på gång förhandlade bort sina medborgares renbete på norska sidan. Sanningen är nog att den kumulativa effekten av visad hänsynslöshet från Sverige är så kompakt, att samebyarnas invändningar mot exploateringar inom överskådlig tid aldrig kommer i närheten av kolonialmaktens hänsynslöshet.

Det hade varit befriande om ansvarig utgivare ville förmedla sin syn på liknelsen mellan samebymedlemmar och invasiva arter i relation till paragraf 6 i Tryckfrihetsförordningen: Som tryckfrihetsbrott anses Hets mot folkgrupp som innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Lag (2018:1801).


Riktigt bedrägligt blir det när Daniel Persson beskriver renägarna, särskilt de med många renar, som resursstarka. Landskapet berättar om vem som varit resursstark sett till såväl av staten sanktionerade rättigheter som pengar. De resursstarka är de som koloniserar och som gynnas av kolonialismen. Läs: LKAB, Vattenfall, Sveaskog, diverse skogsallmänningar och svenskar i allmänhet som byggt sitt välstånd på att en grupp, den tidigare markägaren, tryckts tillbaka. Och läs gärna ortsnamnskyltarna! De berättar rätt tydligt om undanträngning och vem som skrivit historien. För jag lovar. Älvsbyn, Storforsen och Boden hette något annat en gång i tiden och i skymundan lever de namnen ännu kvar.

Den allra värsta formuleringen är trots allt denna: ”Samebyn är en udda fågel i det svenska samhället som ju bygger på regelefterlevnad. Som systemet är utformat i dag är det kanske till och med lämpligt att likna det vid en främmande, invasiv art.” Är det någon annan som känner lite déjà vu här? Vad kallades judar av nazisterna? Var det inte löss? Det går nämligen inte att komma undan, som Daniel Persson försöker i sin iver att rentvå sig i ledare nummer två, med att samebyn är en konstruktion, inte en människa. Upplysningsvis: Samebyarna har medlemmar som är människor, dessutom människor tillhörande en koloniserad etnisk minoritet. Och de regler och lagar som samhället bygger på är alltid skrivna av majoriteten.

Planer smiddes i Kuriren-kåken och Flamman brann. Där hoppas vi att Kurirens mörka historia tar slut. Jämförelsen mellan dådet mot kommunistiska Flamman och nazismen ute i Europa och formuleringen om invasiva arter kan te sig dramatisk, men det är samma mekanismer och tankemönster som ligger bakom, där man avhumaniserar och osynliggör dem som berörs i den politiska övertygelsens namn. Det hade varit befriande om ansvarig utgivare ville förmedla sin syn på liknelsen mellan samebymedlemmar och invasiva arter i relation till paragraf 6 i Tryckfrihetsförordningen: Som tryckfrihetsbrott anses hets mot folkgrupp som innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Lag (2018:1801).

Åsa Lindstrand
chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Samefolket
Text varsamt redigerad av PE

Det svensk-norska landskapet Wiken?

Wiken, et Distrikt i Bohusland, utgör norra delen af Landskapet. Det består af 2 delar: Sunnerwiken, eller södra delen och Norrwiken, eller norra delen, hwaraf hwardera utgör et Fögderi. Sunnerwiken innefattar 5 Härad: Lane, StångenäsSotenäs, Tunge och Sörbygden, uti hwilka finnas 1 Stad: Uddewalla, samt 20 Soknar: Bäwe, Ryr, Skredswik, Herresta, Högås, Bokenäs, Dragsmark, Bro, Brasta, Lyse, Lysekil, Tossene, Askum, Beffendal, Foss, Håby, Swarteborg, Kroksta, Sande, Hede. Det består af 666 Mantal. År 1805 war Folkmängden 26301. Norrwiken innefattar 4 Härad: Bullarens, Qville, Tanums, Wätte, uti hwilka finnas 1 Stad: Strömstad, samt 12 Soknar: Naversta, Mo, Qville, Botna, Swenneby, Tanum, Lur, Skee, Tjärnö, Hogdal, Näsinge, Lommeland. Fögderiet består af 627 Mantal. År 1805 war Folkmängden 17078. Således består hela Distriktet Wiken af 1295 Mantal, med 43379 inbyggare.

Djurbergs geografiska lexicon 1818

https://sv.wikisource.org/wiki/Sida:Djurbergs_geografiska_lexicon_1818.djvu/930

Bovallstrand with Bottnafjorden (Tossene härad), Creative Commons 3.0. Wikipedia.
Chell Hill – Eget arbete (2011).



OMNÄMNANDE (1532):

Svartsjö den16 Maji,
Till allmogen i Viken, underrättelse om landskapets återlemnande till Danmark, och uppmaning att lyda danske
höfvidsmannen Claes Bilde.
Riks-Registr. E, 1531—1534, fol. 54 v.
(s 78f)

Til almoghan j Wijken at the lydha her Clas
Wij Götstaff etc Helse idher Dandemen alla som
byggia och boo vthi Wijkenn, Kerliga med gud, kära
wenner som idher nogh witterligit är atj nu en tijd
longh. haffue leghat vnder Suerigis Crone til it wedherlagh for then swara bekostning som wij hafft haffue etc
Så haffuer nu Erlig welbyrdig man och strenge Riddere
her Claues biide warit her hoss oss på kong:e Ma:tz
wegna aff Danmarc och föreent sig med oss på hans
hog:etz wegna, så athi nw her epter skolen liggia vnder
Danmarcis Crone och Bahuss län som j til förende haffue
wane warit, Huar före begäre wij aff idher dandemen
alla atj her epter äre forma her Claes Biide på K: Frederics wegna hörage och lydoge görandis honum idhers
årliga vthskyller som j epter Norigis bescriffne lagh plictoge ären vth ath göra, Doch likuel thet j oss her til
plictoge ären och j vtfest haffue wele wij athi thet late
oss redeliga vthfå Gud idher her med befalandis Aff
Suarteszo fredagen for Ericj Arom etc mdxxxij vnder
wärt Secret.


Mera Vasa: Spiken i de sista finländska sydsamernas kista – anno 1550 i östra Tavastland? 28 maj, G. Vasas riksregistratur

Onsdagen den 28 maj avsände den notoriske despoten och härskaren över det svenska riket, Gustaf (eller Gustav) Vasa från sitt Gripsholm ett brev till herrar fogdar Banér, Horn och Kurck.

Samma år som den klåfingrige Vasa-stamfadren,
Konung Gustaf den Förste, införde sältionde och säl-skatt
kom alltså denna bulla avseende kolonisationen av vad som dåförtiden torde ha varit den allra sydligaste delen
av Sápmi tillika av ännu okoloniserade delar av Norrbotten (antagligast av dess inre kustland).
Dokumentet kan läsas härnedan – i det närmaste direkt efter bilden.

Foto från Jämsä stads webbplats: https://www.jamsa.fi/en/

DOKUMENTET:



1550.
[Gripsholm] den 28 Maj.

Till Henrik Claesson [Horn], Jöns Knutsson [Kurck] och
Isak Nilsson [Banér] m. fl. uppräknade befallningsmän
och fogdar i Finland, angående Jämsä sockenmäns klagomål öfver ingrepp på deras utmarker samt om Östra Tavastlands uppodling.
Riksregistr. 1550, fol. 93 v. — Förut tryckt af A. I. Arwidsson i Handl. t. uppl. af
Fini, häfder, D. 7 (1854), s. 312—313.
(s 250f)

Vår gunst etc. Vetther Hendrich Claessonn, Jöns
Knutssonn, Isaach Nilssonn, Måns Nielssonn, Göstaff Fincke,
Jöns Väsgöthe, Anders Väsgöthe, Jöns Skriffvere, Niels
Ingessonn, Ravald Halvardsson, att våre undersåther, menige mann i Jemse sockn udi Tavasthuuss länn, haffve
hafft theris budh hos oss
, nempligen Nils Kercke och
Peder Pederssonn Cavatilasth, hvilcke clageviiss oss förstå latid haffve, hvad oskääl them vederfars både aff
Norrebotns Lappe och Savolaxebo bönder upå theris gamble ermarck och fiskevathn, som I aff thenne theris her inneluchte klagemål viidere förnimmendes varde. Så är vår vilie, att I um samme theris clagemål granneligen
vele ransake lathe, förskaffendes them så myckit som
rett är. Och effther vij förnimme, at then ermarckenn
en väldig stoor skogh är, och att ther väl ståår rådh till
att giöre gode hemann, ther folck kunne boo upå, är oss
och undervijst, som vij och dagligen förmerckie uthaff
the klagemåel oss förekommer um jordeträtter, att folcket
icke väl kan ryme sigh ther i landet upå the hemann, som the nu haffve; hvarföre är vår vilie och befalning, ath I vele finne rådh til, att en part aff then menige hoop motthe taghe sigh före och rödie och bygge upå förberörde ermarckenn, synnerligen att en hop motthe rycke up och göre hemann på alle sijdher uth medh then
rydze grentzenn, opå thet att the Rydzer motthe haffve uthaff then hoop motstånd, hvar the her in på riikit någet öffvervold göre ville och vårt land ther egenom och så till förmering och förbettring komme motthe etc. Thet I alle doch hvar för sigh synnerligen, ther I befalning haffve, opå thet fliitigeste beställe vele. Datum 28 Maij
anno etc. 1550.


Ur

HANDLINGAR
RÖRANDE
SVERIGES HISTORIA
MED UNDERSTÖD AF STATSMEDEL I TRYCK UTGIFNA
AF KONGL. RIKSARKIVET.
Första serien.

KONUNG
GUSTAF DEN FÖRSTES
REGISTRATUR
MED UNDERSTÖD AF STATSMEDEL I TRYCK UTGIFVET
AP
KOML RIKSARKIVET
GENOM
JOH. AX. ALMQ III ST.
XXI.
1550.
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1903 via

Gustav Vasa, skidkarlar, avelsgårdar samt årliga jordeböcker 1555-56: ”skidekarler äre både tiänlige till — krigzfolcket, så att the kunne löpe opå snön bredhe vedh vägen, — kunne väll rese till tretije miler um dygnet”

I väntan på samiska uppdrag, övergår undertecknad gradvis till Sveriges och Nordeuropas historia. Här en samling av intressanta passager ur 1555 års vasaregistratur. Samerna slipper vi dock ej. De flesta brevtexterna är författade från Finland. Länk nedan.


att the förscriffve till sigh alle the skijdekarler, som the mest kunne
öffverkomme, både ifrå Norrebotnn, Savlax och annerstedz, ty sådane skidekarler äre både tiänlige till ath bruke hoss krigzfolcket, så att the kunne löpe opå snön bredhe vedh vägen, thesliges att skicke åstedh opå kunskaper, effther the som ther opå ähre rätt förfarne, kunne väll rese till tretije miler um dygnet och ändhå längre etc.


Biude tigh förthenskuldh, att tu oförsummeligen skalt giffve oss tilkenne um alle lägenheter, och um udi then landzenden ähr stor farlighet aff rydzerne förmodendes, och hvar tigh synes rådeligit, att vij then vägh drage skole, så vele vij, ath tu skalt bestellet, thet alle the bönder, som boo udi loo, Kijm och Törno sochner, sampt medt thet folk, som ther alrede ligger vedh grentzenn, motte strax göre sigh tilrede medth the meste hester, rener och skidekarrer the kunne åstedkomme och möte oss, för än vij komme till the orther, som någet när gräntze till Rydzlandh, ther man skulle haffve befruchte sigh någen farlighet aff fienderne.

Gustav Vasa konterfejad av Jacob Binck, något tidigare
än den aktuella tiden, nämligen anno 1542. Wikimedia Commons.


Åbo den 13 februari.
Till Claes Fleming angående befälet öfver skidlöparne i
Savolax.
Riksregistr. 1556, fol. 43 v. Förut tryckt (efter Ture Bjelkes kopiebok) af A. I. Arwidsson i Handl. t. upplysn. af Fini, häfder, D 4 (1851): s. 116.

Vår gunst etc. Oss ähr till vettendes vordet, Claes
Flemmingh, att tu skall haffve någen förfarenhet att löpe
opå skijdher etc. Så effther en hoop skijdekarler utaff the
Savlax bönder och andre nu församblede ähre hoss vårt
krigzfolk, och haffve doch ingen, som the kunne rätte
sigh effther eller bekomme någen undervisningh utaff;
therföre see vij för gått ann, ähr och vår günstige vilije,
att tu vilt lathe bruke tigh för samme skijdekarles höffvidtzman och vinlegge tigh sampt medt them att göre fienderne affbräk thet meste mögeligit ähr, urn the her effther hijtt i landet varde görendes infall. Och hvar tu
tigh i så rnotte flijteligen bevijser, så vele vij thet^ framdelis medt tigh gunsteligen beteneke etc. Datum Abo 13
februarij anno etc. 56.


Åbo den 13 februari.
Fullmakt för Claes Fleming att hafva befälet öfver skidlöparne vid finska hären.
Riksregistr. 1556, fol. 44. Förut tryckt (efter Ture Bjelkes kopiebok) af A. I. Arwidsson i Handl. t. upplysn. af Fini, häfder, D. 4 (1851): s. 117.

Vij Gustafif etc. göre vetterligit, att vij haffve opålagdt och befaledt oss elskeligh vår tro tiänere Claus
Flemmingh, att han skall haffve i befalning alle skijdekarrer, som ähre församblede hoss vårt krigzfolk eller och
her effther tilkomme kunne etc. Hvarföre biude vij alle
förbe:te skijdekarrer, att the rätte sigh effther hvadt som
för:de Claus them opå våre vegne till vårt och rigsens
gagn och beste tilseijendes varder etc. Datum Åbo 13
februarij anno etc. 56.

Vij lathe edher och förstå, käre her Svante, att vij
haffve latidh scriffve Claes Fleming till, att han skall lathe
bruke sigh för the skijdekarlers höffvidtzman, som hoss
vårt krigzfolk ähre församblede, och ther han lather sigh
flijteligen bruke och bevijse, vele vij thet medh honum
framdelis udi all gunst och nåde beteneke. Datum ut
in litteris.


Synes oss och mykett rådeligit, att tu ville
tencke till att förstercke tigh med thet meste folck tigh
är mögeligit aff alle Norlanden, synnerligen medt skijdekarrer, så att tu kan haffve rådh till att göre rydzerne
motstondh, om the varde görendes infall i then landzende. Vore och rådeligit, att tu ville legge tigh vinningh um
att bestelle tigh sådane skijdekarrer och annedt gott folk aff Dalelagen, thesliges aff Jämtelandh och flere orther, ee
hvar man them kunne öffverkomme. Datum ut in litteris.

Den 21 februari.
Till Hendrich Jacopsson, en knape i Tavastelandh,
att han haffver några jordebreef taget aff Simon Hindrichsson och förtt them till sin gårdh, ther han bor upå.
öpett breff för Jacob Kreck att upkrefifvie sin geldh her udi Finlandh etc.
Till Lasse Olsson, att han schall qvarsettie och aristere alth thet tingest, som bleff efifter Jöns Håkonsson
och hans hustru än nu haffver ther udi Norrebotn stondendes, så lenge hans regenskap bliflfver förhörder udi
cammeren, um han bliffver K. M:tt någett skyldig heller
icke etc.; item skall han och medt thet förste förskicke
till K. Ma:tt två unge karer, som kan beredhe rensshuder etc.


att vij icke för iss skuldh kunne komme öffver Alandz haff, motte
vij dhå våge oss egenom Norrebotnn, effther som vij tigh
vårt betenckende ther um senest lothe tilscriffve etc. Så
vele vij och, att tu skall bestelledt, såsom vij tigh dhå
lothe tilscriffve, thet alle the bönder, som bo udi loo,
Kijm och Törno sochner, sampt medt thet folk, som ther
alrede ligger vedt grentzen, motte strax göre sigh tilrede
medt the meste hester, rener och skidekarrer, thesliges medt bösser,
arborst (sic!) och alle the verijer the kunne åstedkomme, och um vij drage åth Norrebotnn, att the dhå
måtte möteoss, för än vij komme till the orther, som någet när grentze till Rydzlandh, ther man skulle haffve
befruchte sigh någen farlighett aff fienderne etc. Vij vele och, att tu skalt holle alt thette hemeligen hoss tigh,
så att icke någet roop eller rychte motte eblandh then menige man ther um utkomme, att vij achte oss then
vägh häden, eller att vij^ befruchte oss för fienderne i någen motte etc. Datum Abo prima Martij anno etc. 56.

Item effther man haffver att förmode, thet rydzerne
bruke mest skidekarrer för then diupe snö skull, som nu
allestedz ähr, hvar the udi thenne vinter varde görendes
nâget vijdere infall, therföre vele vij haffve eder förmanedt, att I vele see edher visligen före och förskaife edher
the meste skidekarrer, som I kunne haffve rådh till, och haffve altijdh edre visse kundskaper uthe till att förfare
hvadt fiendernes förehaffvende ähr och elijest um andre lägenheter, opâ thet I icke motte bliffve udi någre motte
aff fienderne förraskede eller öffverfalne etc. Och ther I förnimme, att fienderne komme mykit starcke, så synes
oss icke rådeligit, att I giffve edher till nagen slacht medt them opâ släte mareken, uthan achte och rame
edhers fördeil medt the bråter, ther i landet nu fälte ähre, eller elijest udi trånge väger, ther fienderne icke
kunne alle tillike på bredden komme till arbetes. I vele och medt thenne breffvisere lathe oss förstå, hvadt lägenheter och tidender I nu förståt haffve aff fienderne, och eliest huru um alle deler bestält ähr. Datum ut in litteris.


Hela registraturen av Gustav I Vasa (24 band): https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/30573/simple-search?query=Konung%20Gustaf%20den%20f%C3%B6rstes%20registratur.&sort_by=0&order=DESC&rpp=10&etal=0&start=0&fbclid=IwAR3mGHtBApRCe-nJz3JTK5wuS8OKKwCGhqrbYi85CYvHGVp7pA47hePMClE

Aktuella årgångar:
1555 https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/60261
1556 https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/60773



Skattesats för samer i Umeå socken anno 1528

Anders person vdi Gräbebo
The lappar vdij Vmo sokn i forläning som oss tillyda
medt så förordt att han oss ther aff redeliga och årliga
giffua skal the ij Timber mårdskin som rette skatthen är
och then huart år förbättra medh x mårdar Och om så
hender ath wij honum tilhånda schicke nogra päningar
ther han medt wart besta wetha kan til att köpa Thrån,
Elgshudher, bockskin eller annadt huad ther falla kan
ther til skal han latha sijgh finna aldelis veluiliogh


Här är det alltså samer i Umeå socken som tänks ge i årlig skatt tvenne timmer mårdskinn, dvs sammanlagt 80 mårdskinn, om vi räknar rätt. Vi hoppas att det är den totala skatten.  År 1562 skattade jämförelsevis 16 ångermanlandssamer 34 mårdskinn och utifrån det kunde vi väl kanske ungefärligen räkna ut den kända samiska befolkningsandelen i det blivande Ume lappmark. Denna skatt ska därtill årligen ”förbättras” med tio mårdar. Härutöver ska Persson (vid Grubbe?) tillsändas kungliga pengar för att inhandla tran, älghudar, bockskinn ”eller annat vad där falla kan”. Vi får väl en ganska pregnant bild om livet i Ume sockencentra anno 1528?
Är detta en försvenskad version av birkarlarna; men med en mera ”konungslappzlig” prägel?

Ur

HANDLINGAR,
RÖRANDE
SVERIGES HISTORIA
.
MED UNDERSTÖD AF STATSMEDEL I TRYCK UTG1FNA
AF KONGL. RIKS-ARCHIVET.
Första serien.
STOCKHOLM, 1871.
P. A. NORSTEDT & SÖNER (s 207f)
Utgiven via V.G. Granlund

Avdelning
Gustav Vasas Riksregistratur ao 1528

1528—1530.
Förteckning på kronans förläningar.

‘ Efter en af fukt skadad handskrift bland kon. G-. I:s bref i k. Riks-Archivet, hvilken
tydligen tillhört ett band af Riks-Registraturet. Det felande är tillagdt efter en afskrift i Plog.
Bielkes copiebok B, fol. 218—221. — Första stycket, rörande Finland, tryckt af Arvidsson, Plandl.
t. upplysn. af Fini. Häfd. 2: 236. (s 192ff)

Angående Umeå socknens utseende 1528, vi anlitar Wikipedia:

På 1500-talet var socknen indelad i tredingar. Den ”nordesta” omfattade ungefär nuvarande Sävars socken och kustområdet vidare söderut till Umeälven. Den ”sunnersta” omfattade kustlandet söder om älven. Den ”översta” omfattade området väster om Umeå, inklusive Vännäs socken och Degerfors socken.[5] Socknen hade samma utbredning på 1600-talet, när de första kartorna över området ritades. Johan Persson Geddas karta från 1661 visar att socknen då omfattade ungefär nuvarande Umeå, Vännäs och Vindelns kommuner. I norr gränsade socknen till Bygdeå socken, i söder till Nordmalings socken. Åt väster fanns ingen avgränsning, men även den samiska befolkningen i Ume lappmark sökte sig till Umeås sockenkyrka innan Lycksele socken bröts ut 1607
.[6]
man lutar sig här emot Bergling Kyrkstaden … (1964)

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 4 – Om de fem olika språken i de nordiska länderna. – Utgivningsår 1555.
Engelsk bildtext: ” Book 4, Ch. 4. On the Five Languages Spoken in the Nordic Countries. To the left a Muscovite showing a false coin. Next a Swede, armed with broadaxe, bow and arrow and sword. Next a Lap in fur coat and with bow and arrow. To the right a Geat with a crossbow. ”




SUMMERING:


Det är inget geografiskt mega-scoop, detta: Lappmarken var nämligen ett begrepp som inte fanns 1528,
och Ume socken saknade alltså avgränsning västerut. Intressant, likafullt!

Och däremot bör det vara av yttersta intresse att inte bara Finland under Sverige och Norge under Danmark tillämpande en slags feodalism med förläningar varunder bönder och samer skattade – utan även inom självaste det svenska territoriet försiggick sådana medeltida tilltag ännu anno 1528, fem år efter Kalmarunionens upplösande.


Vi noterar att inga renar nämns (men säl-tran tycks antydas). Implikationer härav kommer vi att återkomma till.


Nya ”epic fails”-kommittéarbeten av ännu en (S)-regering gentemot samerna: sedvanan sedd över axeln…

Nya ”epic fails”-kommittéarbeten av ännu en (S)-regering gentemot samerna: sedvanan sedd över axeln, ”popfrågor” i täten… ?

Referenslänk: ”Direktiv för en ny rennäringslag klara” (Sameradion, publ. 20 maj 2021)


https://sverigesradio.se/artikel/direktiv-for-en-ny-rennaringslag-klara?fbclid=IwAR0Ha_JFgcSJrptZIbwM4_ezMjXIvwmPVh0Srn1jxK6Qy8UGNlRoGhVfDf0

Bilden på Bengt Djupbäck, med artistnamn Jokkmokks-Jokke tänks
bara illustrera vissa företeelser i artikeln men han personligen har
ingenting att göra med innehållet. Bild via Roger Lindqvists blogg:
https://rogerlindqvist.blogg.se/2015/january/jokkmokks-jokke.html

Vi ser bakåt…

Direktiven, förutsättningarna, historien


Utan att peka ut någon vare sig ansvarig eller utvald kan man i korthet säga att de kommissionsledande nyckelpersonerna uteslutande alltför ofta valts ut utifrån meritokratiska kriterier och att även ifråga om det operativa utredandet så har antalet år i statlig tjänst varit vägledande snarare än reell kompetens.

1971-1975: Sameutredningen

Här tog man ett bra avstamp i en politiskt progressiv och spännande tid men kom att låta den minoritetspolitiska perspektivet vara tongivande, och förbisåg härigenom såväl sedvane- som samförståndsfrågor.
Till skillnad från de flesta andra utredningar kom denna att innehålla högkvalificerade (om än i något fall akademiserade) krafter som Israel Ruong, men också renskötare som Lars Utsi och den tvivelsutan historiskt mycket starke Lars Thomasson. Ont om kvinnor var det då liksom ”alltid”. Renskötselrepresentationen var i vår tids ögon bedrövligt ynklig. https://lagen.nu/sou/1975:99
Sameutredningen hade föregåtts av 1960-talets förvisso mycket perspektivlösa renbetesutredning som pågick 1962-66, i sin tur framsprungen ur de dårförtiden besinningslösa vattenregleringarna.


1983-1990: Samerättsutredningen

I mångt och mycket var 1980-talsutredningen först under Regeringen Palme och sedan under Carlsson en blek repris på 1970-talets. En del rättighetsfrågor vässades, medan andra stod och stampade. Sedvanan lika överspelad.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Samer%C3%A4ttsutredningen


2002-2006: Gränsdragningskommissionen

Äntligen skulle sedvanan ses över på djupet. Gick det så? Nja, det fanns maximalt usla förutsättningar för att utreda den med flera essentiella sedvanemål pågående just då; bl a Rätan, Nordmaling, Härjedalen (varav undertecknad faktiskt arbetat med samtliga) och därtill flera mindre som t ex Bjuröhalvön. Förutsättningarna för Alvå och Rumar att lyckas fanns helt enkelt inte. Det har nu snart gått 20 år sedan den utredningen inleddes, och 15 sedan dess slutbetänkande presenterades. En ny sedvaneutredning behövs; jag är besviken, trodde att det var syftet med det stort uppslagna rennäringslagstiftningspratet.

Grundläggande felaktigheter i betänkandetexten:


”Renbetesmarkerna omfattar cirka en tredjedel av Sveriges yta”.

Ingalunda. Möjligen om man med ”renbetesmarkerna” avser åretruntmarkerna. Men renskötselområdet innefattar ju även vinterbeteslanden! Och då handlar det om de fyra nordligaste länen, delar av Gävleborg, eventuellt hela samt Dalarna ned till Svärdsjö, öster om Falun. Detta enligt dom i Högsta domstolen 1894 (Ljusnedalsmålet). Undertecknad avser nu att i ett nytt forskningsprojekt utreda förhållandena kring detta mål.

Popfrågor – och skogsdöd?

Det handlar i direktiven om trendiga frågor som rätten för samer (och eventuellt wanna-be-samer) att vara delaktiga i rennäringen etc. Men utan grundläggande och fastslagna rättigheter, finns ingen renskötselrätt överhuvudtaget att ens dela på.
Vill man vara ”poppig” på allvar, borde man å det snaraste inarbeta skogsbruksfrågorna i en sån här utredning.

Gör om, gör rätt!

Det är den enda giltiga slutsatsen här. Och det fort!




Peter Ericson
20 maj 2021

Öppensinnad dialog spunnen om samernas förhistoria: Poddprat om sydursamer och kolonialism etc

Bloggpost från 12 april 2021, redigerad 20 maj 2021

Prata Om Det#18 Peter Ericson – Samernas historia

LJUDLÄNK direkt till just detta poddavsnitt: https://soundcloud.com/prata-om-det/peter-ericson-samernas-historia

När började egentligen Sveriges koloniala historia? Hur tidigt kan man tala om samer i Sverige, vilka folkgrupper bebodde Norden vid den tidpunkten? När började samerna drivas norrut från sina traditionella områden, och hur långt söderut var de innan dess? Och hur kan vi idag ha kunskap om dessa delar av historien?

Peter Ericson är historiker och en av de främsta experterna på samernas historia. Dessutom är han poddvärdens far. I detta avsnitt diskuterar han och Oscar Matti frågorna ovan och mycket mer.

Prata Om Det är en podcast där olika åsikter kan mötas i långa, öppna diskussioner om aktuella samhällsfrågor. Samtal som rör sig utanför filterbubblor där alla argument kan prövas, till för alla politiska läger.

Värd: Oscar Matti
Ljud: My Andréesdotter

VAD HÄNDE 1596-97: ”ett historiskt kuriosum, att finska språket, som i sjelfva Finland tillbakasattes och på flerfaldigt sätt undanträngdes af det Svenska, här i yttersta norden nära nog med våld infördes”: Kuusamos samer tvångsförflyttas, kemisamiskan dör ut (Ignatius 1875)

Maanselkä (Kuusamo) samer tvingas till Ryssland

I 1596 års rågångsbref säges det uttryckligen att
lappbyarne Maanselkä, Kitkajärvi och Kuolajärvi skola ligga
på vestra sidan om gränsen,
„men folket, som der bo och
bott hafva skola vara förpligtade med hustrur och barn och
allt deras lösöre att flytta öfver gränsen” in i Ryssland.
Maanselkä är det gamla namnet på Kuusamo by *).
Gränsebrefvet låter oss sålunda veta att Kuusamo vid denna
tid var bebodt af ryska lappar, och att dessa nu blefvo
anbefallde att bortflytta emedan svenska kronan gjorde
anspråk på landet, anspråk, som Ryssland äfven godkände.
Anledningen, hvarföre man från svensk sida gjorde
anspråk på detta landtområde öster om Maanselkä torde
icke varit någon annan än den, att en finsk koloni kort
förut derstädes nedsatt sig.”
(PE framhävning)

”Några anteckningar rörande nordliga Finlands östra gräns”,
af K. E. F. Ignatius. I: Historiallinen ARKISTO. Toimittanut Suomen Historiallinen Seura.


Från trakten! Ur Mailmaan äärellä https://maailmanaarella.com/kuusamon-kuvauksellisimmat-retkikohteet-top-7/

”Kuusamo (var) vid denna tid bebodt af ryska lappar, och att dessa nu blefvo anbefallde att bortflytta”

Kemisamiskan trycks undan, finskan tas in med tvång

Beträffande till sist Finlands rätt till Utsjoki och Enare lappmarker,
grundade sig denna egentligen på de etnografiska förhållandena,
eller att orterna fingo en finsk befolkning.
Det är annars ett historiskt kuriosum, att
finska språket, som i sjelfva Finland tillbakasattes och på
flerfaldigt sätt undanträngdes af det Svenska, här i yttersta
norden nära nog med våld infördes. Lapparne tillsades
allvarligen att lära sig finska, och att tala finska med sina
barn ‘). Allt detta var ett verk af kyrkan.
Det var nemligen
ehuru dessa församlingar politiskt räknades till Sverige. På den kyrkliga
eröfringen följde den statsliga, och sålunda har Finland
blifvit egare af en icke så liten del af norra Ishafs-sluttningen,
en del, som, i fall den skulle åtföljas af en om
äfven ringa hafsstrand, vore af stort värde.

Traditionen härom är följande **). „Det berättas attenhop österbottniska bönder ifrån
Uleå, Ijo och Kemi socknar anförde af en Paho (Pavo) eller Paul Halonen ifrån Muhos,
företagit ett tåg till Ryssland
;
att de sommartiden farit Kemi elf uppföre till Kemi
träsk och derifrån vidare efter den grenenafelfven, som
egentligen heterKemijoki,ända upp till landtryggen,
hvaröfeer de dragit sina båtar och fortsatt resan utför Nuotijoki till Ishafvet, eröfrat ryska köpingarne Candalax och
Couda samt äfven gjort försök på Kola slott, men der blifvit slagne, så att allenast några få genom flykten undankommit, ibland hvilka Halonenvar. Då denne under framoch återresan på holmarne i Kemiträsk eller sjö fann förträffliga betesmarker och lägenheter till äng flyttade han
någon tid efter sin hemkomst- dit upp och blef den förste
nybyggare i Kemilappmark. Troligt är att flere finske
bönder sedan följt Ilalonens exempel”. Denna händelse,
säger Lagus, ,,skall ha gifvit första anledningen dertill att
finskt folk började sätta sig ned i Kuusamo”.

Traditionen syftar synbarligen på de tåg, som österbottningarne under Wesainens anförande åren 1589 och
1590 gjorde till Ryssland.
Att de två tågen göras till ett, äfvensom att Wesainens namn icke nämnes betyder jemförelsevis mindre. Eröfringen af de ryska städerna äfvensom det misslyckade anfallet på Kola äro emellertid historiska händelser, som sätta traditionens pålitlighet utom allt
tvifvel. • Man har alltså skäl att betrakta Kuusamos införlifvande med Finland såsom ett resultat af österbottningames krigståg till Kantalahti och Norra Ishafs stranden i
slutet på 16:de seklet.
Emellertid afstod Ryssland genom freden i Teusina
och den i följd häraf skedda gränseregleringen, såsom redan.
anmärktes, icke helanuvarande Kuusamo,utan endast dess
vestra hälft.

Forts i länk: https://core.ac.uk/download/pdf/186507852.pdf


(PE framhävning)

Anledningen [ —] en finsk koloni kort förut derstädes nedsatt sig

Saepmie Talks fyller fem år IDAG 16 maj – finfina erbjudanden! # 1 SAEPMIE TIMES 200:-/8 nr

ERBJUDANDE # 1
Alla åtta utgivna (gamla) nr av Saepmie Times (som pdf!) 200 kr (inkl.moms)
O B S Endast detta dygn – 16 maj! INKLUSIVE samtliga bilagor!

205 NOK, 20 euro, 24 USD, 17.50 GBP, 1775 rub

Epost/mail: saepmietalks@gmail.com

Bosatt i Sverige? Swischa 200 kr 0724243922 (Johan Ericson, förmedlar intäkter till oss pga undertecknads avsaknad av aktiv smartphone), så har Du alla åtta tidnings-pdf:n inklusive alla bilagor (!) imorgon kväll senast!

Mejla också, samtidigt! Tack på förhand!

Peter Ericson för Saepmie Times (tidningen, som vilar) och Saepmie Talks (enskilda firman)

Samiska kusthärdar som spin-off. NORDMALINGSDOMEN 10 ÅR, Rätanförlikningen 9 år, slutord (början), Del 4a:4c

Sista delen atomiseras alltså upp i tre delar, det finns ännu för mycket att säga, märkte undertecknad…

Mina egna summerande ord bör faktiskt kunna vara av intresse för en bredare publik; ty detta angår verkligen oss alla i Sverige och Norden – för att inte säga världen. Domen, som samebyarna vann, i Högsta domstolen (HD) såväl som i underrätterna innebär bl a följande: Sedvanan måste numera motbevisas av markägarna – den omvända bevisbördan ligger på den norrländska fastighetsägaren; uppehållen i sedvanan får vara längre än förut, och traktsbegreppet innebär att sedvana i Nordmaling också gör samma sedvana trolig i t ex södra eller östra Bjurholm. Historierelativistiska påståenden (av den art som ideligen lades fram av markägarna och deras fåtaliga sakkunniga speciellt 2005 och 2007) ska förhoppningsvis inte under överskådlig tid kunna framföras i svenska domstolar.

Summerar först erfarenheterna i de grövre dragen:
Tidigt år 2000 frågade mig en ärans renskötare och renägare, Torsten Stinnerbom i Vilhelmina norra sameby, på ett möte, om jag inte skulle kunna titta lite på sedvanan/arkiv i Nordmaling medan jag ändå satt på landsarkivet (då HLA, nu RA i Härnösand) ca en till två gånger i veckan (det här var långt före digitaliseringarnas tidevarv).

Detta är inte platsen att utreda alla advokatbyråer och andra kompanjoner som jag avverkat under alla dessa år, men främst bör bl a nämnas Sonny Andersson som formellt ”lurade” in mig på den här banan. De mångåriga samarbetspartnerna och advokaterna Lars Melin och Camilla Wikland ska varmt framhållas; utan dessa ingen vinst; i synnerhet inte såsom det nu blev. Samebyfolk som Oleg Omma, Aina Jonsson och Jim Persson vill jag ha fram. Projekten jag arbetat inom har varit flera.

Det startade alltså formellt med ett projekt inom länsmuseet (Västernorrland) februari 2000, som pågick till samma höst. Detta resulterade i en initial rapport, redigerad av Lars-Göran Spång som hette Kulturmiljövårdens rapporter 2000:8. ”Samer i norra Ångermanland, Västerbottens län. En förstudie på uppdrag av Samebyarna i Västerbotten.” Peter Ericson och Bernt Ove Viklund (Härnösand 2000). Den var var den hette, en förstudie och den kan läsas här:
https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/2/84606_ca_object_representations_media_39217_original.pdf

Härpå följde för vår och min egen del en formell paus i arbetet. När sedan projektmedlen tog slut i december 2001, yppade sig en chans att via Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand och jämtlandsfödde arkeologen och fembarnspappan Lennart Forsberg arbeta i ett praktikprojekt för Vilhelmina norra sameby och fortsätta med det tidigare arbetet. Här vidtog i första hand bebyggelsehistoria. Jag tittade på den triviala och egentligen ointressanta frågan ”Vem var först?”. Det var dock den här våren som det klarlades att vi inte skulle arbeta med små geografiska enheter, som vi först fått förhållningsorder om. Redan här började också uppfattningen om att vi skulle starta på ett säkert datum med gott dokumentationsläge och sedan arbeta oss framåt därifrån.

Bjästamon i Nätra, Arnäs och Grundsunda: arkeologifynd som spin-off

Trots att jag själv tidtals brukar yvas över min (kanske främsta?) insats att hålla arkeologin som sådan utanför Nordmalingsmålet, vill jag nu å det bestämdaste framhålla alla de fynd som pågick medan målet rullade. År 2000 deltog undertecknad och samiska företrädare från Vilhelmina norra sameby i Mitt-Nytt i samband med det första samiska fyndet som gjordes under Botniabanans arkeologiska undersökningar, då av Angaria AB och Anna-Karin Lindqvist och Lisette Erikssson (rapport 2000 Lill-Mosjön – Raä 256:1-2 Arnäs sn, norra Ångermanland: särskild arkeologisk undersökning – Botniabanan länk här https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/2/17187_ca_object_representations_media_39224_original.pdf

Fynden skulle bli fler, i Arnäs och sedermera i Bjästamon (som undertecknad utifrån positionen som ”samisk antikvarie” på Länsmuseet faktiskt i hög grad och på ett tidigt stadium valde ut åt Raä som fokus för den mest omfattande arkeologiska undersökningen inom ramen för Botniabanan!)

Fastän Nordmalingsmålet lade en död hand över alla arkeologi i området under praktiskt taget hela nollnolltalet, resulterade det likafullt – pga ökat intresse för samer på kusten och kunskap som parallellt växte fram bland annat och kanske främst genom vårt projekt Ljusminne – resulterade det i upptäckten av minst 13 samiska härdar och ett stort antal lösfynd – mer detaljer i kommande artikel 4B.

Här är Jörgen Heikkis reportage om undertecknad av BO Viklund: https://sverigesradio.se/artikel/6392908

I nästa artikel i serien alltså (flyttad till andra halvan av maj) : Bl a om sena möten med migrän och advokater. Färgstarka informanter som Curt Fjellström, Bertil Wiinka. Nymans i Pengsjö.


Peter Ericson 14 maj 2021

Min värdering av Nordmalingsmålets betydelse

Nästa gång

Rätanförlikningen: vad har den betytt och hur kom den till?

Nästa eller nästnästa gång

”Den 5. om en onssdags morgon gick iagh til Ölmehäratz kyckia, och effter gudstiensten gick iagh til Räfssala, och tå iagh kom til Lixååsen, mötte migh någre Lappefinnor som förde medh sigh 7 styckon Reenar, huilcka diur iagh tåförste gången sågh.” – Samer i dåtida Götaland, Ölme i Värmland: ur P. M Gyllenius dagbok 5 juli 1637

Nu är Diarium Gyllenianum digitaliserad!

JULIUS

Den 5. om en onssdags morgon gick iagh til Ölmehäratz kyckia, och effter gudstiensten gick iagh til Räfssala, och tå iagh kom til Lixååsen, mötte migh någre Lappefinnor som förde medh sigh 7 styckon Reenar, huilcka diur iagh tåförste gången sågh.

Petrus Magnus Gyllenius, ur dennes dagbok


Diarium Gyllenianum eller Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622–1667 (1882)

Återutgiven i Helsingfors av Finländska statsarkivet!

Alsters kyrka är lite nyare än de angivna händelserna men ligger i angränsande område. SiriusA – Eget arbete (Wikipedia Commons)

”Hwad sielfwa folcket anbelangar, så äre the till sin wäxt medelmåttige långe” (C.C. Alanus om Kemi lappmark i Öster-Norlanden 1639/1674/1894)

Kort Berättelse om Kemi Lapmarks tillstånd i Öster-Norrlanden, under Åbo Bischops Stijft Beläget, af Claudius Christopherson Alanus * , från 1639, men affattad 1674 (i Leinberg 1894)
* Också kallad Christophorus Christierni, Alanus.

(PE framhävningar, notera att berättelsen inte är sammanhållen som i originalet,
som finns här: https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/167640/JU_Bidrag_till_k%C3%A4nnedomen_af_v%C3%A5rt_land_VI_opt.pdf?sequence=1&isAllowed=y )
NOT: Korpo, som Alanus var kyrkoherde i 1674, ligger idag i Pargas i Åbos skärgård.
Analys och något fler citat kommer i en framtida bloggpost, under sommarhalvåret förhoppningsvis.

Kort Berättelse om Kemi Lapmarckz tillståndh i
Öster-Norlanden — Åbo Bischops
Stijft Belägit.
Från Svenska Riksarkivet. — Skoklosters Bibliothek. Fol. N:o 39.


Ur Schefferus 1673




Aldenstundh Hans Kongl. Maij:tt wår Allernådigste
Konuugz Ny uthgångne befalningh fordrar
at man skall
gifva Vnderrättelsse om dhee Antiqviteter som kunne finnas
i Rijket så hafwer iag af Corpo Sochn det effterkommit
och skriffteligen nu i denna Sommar 1674 lefwererat berättelsse om itt stoort gamalt Steenkumbel på Vth Öyar,
‘strax wijdh Östersiöön Sex Mill i Söder ifrå Corpo Moderkyrkia, hwilket sedermehra för migh ähr berättadt skule
vara af Sanct Hindrich och hans folck sammanburit när
han först anlendhe hijt till’ Finlandh.
Men såsom iagh Anno1639.AfH:s Kgl. M:tz sampt Sweriges
Rijkes höge förmyndare och Konungl:e Regeringh på den tijdh förmedelst och på dhen tijden General Gouverneurens Höghwälb. herres
H:r Grefwe Pehrr Brahes nu warandes Sweriges Rijkes Drotz, Och
hög Ehrevyrdighe Sal. H:r Mag. Jsaaco Rothovio Bijskopen i Åbo
Anfordran blef Vthskickat att holla Een visitation om deras Gudztienst i Kemi Sochn Skatta och Lappmark i desse förnemste Byar
som war Sådankijlä, Päldoierf, Såmbio, Maanselkä, Einari medh fleera,
Blef funnit dhen stoore flijt och Nijtelskan som och då medh warande deras egen Pastor nu Sal. hoos Gudh D:r Johannes anwendt
hafwer, så at meste deelen kunde wackert läsa sijne Christendoms
stycken, medh afton och Morgonböner, på det finska Språket och
hade sielfsinsemillan Nijtälskan at uprätta hvarannan på sitt Egit
språck när någon feelade i läsandhe: Och giordes all möijeligh flirt
boos dem i deras Tiell heela tree dagar, och ähn mehra i Somblige
Bijar, medh Predikande Gudz ordz läsandhe och Christendomstykernes grundelige förklarandhe: All afguderijs wijdhskeplighe handlingars och gamble Reglors wäsendhe, förmantes samptligen at afstå medh,
så frampt the ville blifwa Arfwingar till Gudz Rijke. Deras Sal.
Pastor på dhen tijden har och giordt sijn Stoora flijt medh lämpo
och fogeligheet, at afskaffa den gamble deras fäders Suurdeeg och
willfarelsse. Dhe sielf och lofwade så mycket man kunde see och
afftaga bortläggia det som kundhe ländha dhem till Siälla wådha:
Hvilket deras nu warande lärare ännu giöra medh all flijt ataf
skaffa. Och såsom desse wijt belägne och förskingrade Skogzlappar hafwe en långh wägh till sijn rätta Moderkyrkia Kemi.


Hwad sielfwa folcket anbelangar, så äre the till sin wäxt medelmåttige långe, både man och qwinna, gå med långa kiortlar deelz afklädhe deelz och hwijt hwallmar, när the hoos sigh främmande hafwa, efter the och grendza med Ryska lappar i Öster. Detta folcket äre myket behändige medh Skijders löpande, Stålbågars och handbogars Skiutande: J Synnerheet är Hand bogen myket behendigh ty han kan hafwa den i handen som een käpp när han går
medh skijder, Under hwilken hand bogas ände nedan till brukas een lijten träring, så wijd i pass som itt lijtet kannlåck, denne handbåga skall sädall spennas tillbaka och ändå hållas i handen, när man
löper på Skijderna.


Under hwilken hand bogas ände nedan till brukas een lijten träring, så wijd i pass som itt lijtet kannlåck, denne handbåga skall sädan spennas tillbaka och ändå hållas i handen, när man löper på Skijderna. Pijlkorgen ilar han fast på axlen Vnder wänster sijdan, därafhan behändigt kan taga pijlarna, skiuta fort, hasteligen hwar effter annan så många han will: När the äre på sin Jacht, bruka the korta lapmuddar på bara kroppen omspänta medh ett bälte,
ty the Seija them vara myket warmare när the them sålunda och så nidh till footen snäft och ludne bruka: Qwinnorna hafwa, när fremmande äre, på lijka sätt långa Kjortlar och öfwerhwifwade medh lärefftz hufwor och eenwalkder Vnder. Qwinnan är flijtig till at spinna. Handskar, Skoor, Stöflar, Lapmuddar och annat Slijckt, dher på dhe och. kunna stickia konsteligen medh uthdragett Teentrådar. Men ingen trådh brukas hos them, uthan dhee sömma medh Reenseenor, hwilka när the äro tårra, upblöttas dhe medh fijskijster, och bultas till dess dhe blifwa wäll blötta, sedan, låta dhe sprijta
sigh som silke.


Och effter Reesan till denne landzorthen, Angår om Wintertijdh wijdh pass den 12 Januarij, när alla Jnsiögar, Kärr och Moras äre wäll tillfrusne, ty där ähr ingen wägh uthan köres genom willa
Skogen effter Compassen, genom diupa Sniön öffuer kullfallne trään
och annat slijckt: Derföre kan man med inga slädar eller hästars
körandhe dhär framkomma, ty där finnes öfwer 20, 30. Mijler emellan Tiellen eller deras byar, ty måste man köra medh tambde Reenar som lapparne nidföra till Kemi Sochn Skatta och ytterste byy
och inbindas i deras små Slädar, som äre giordhe på synnerligit
Sätt; i pass tu qwarters höga, och i pass qwarters långa, medh
Een twär kant der karlen sitter emot, back till, menhalffambn
åfwan på täckt för sniö, och framföre spitzig som en lijten bååth
där man sädan karlen som köra och åka Skall, inbinder, klädd i
sijn lapmudd och alt wäll förwarat för Sniö och fråst. Vnder denne
släda, som dhe kalla Pulka, är een qwarters bred Graantiurs, myket
haal kööl, där på han lät framlöper i Sniön icke myket cliupt.
Hwilken wäg sädan effter synes lijka som ett dijke, Men Reenen
som sättes för denne släda, hafwer Een ludin fordrat walk om halssen, der ifrån een rem går fast i ändan på förbe:te Slädha, dher medh drager och springer Reenen fort medh Een karl 10, 12,Mijhl
i pass, som föret kan wara till, för än hon hwijlar, och då tager
sielf sin föda, sädan afgran Måsa med Vpkrapsande Vnder 5 qwarters Snöö, den hon wäll med lufftandhe känner hwar den wäxser.
Den andra deras släda, som fdrer fram allehanda sacker, kalla dhe
Achkio, ähr 1 ‘/z fampn i pass lång, den öfwerbindes medh grofft
lärefft som kallas på finska Språeket Hursti, och drager så Een Reen
wäll 8 (lispunds) tunga, När en körer före som sitter i sijn Bläda som kallas
Pulka som sagt ähr, måste han altijdh hafwa en alins käpp i handen dher medh han håller tillbaka i brante backar at icke denne
sleda löper Reenen på fötterna, och bindes den rem man körer medh
som sitter fast i Reenens horn uthj ändan på samme käpp der
medh man styrer och kudzkar på, ty på hwilken dera sijdan
man kastar denna Reem dijt går Reenen, men när man håller
stijlla mit åth Ryggen löper han framgeent, dock altijdh med ryckiande till och fråå, doch går det lijckwist rätt fram dijt manwill
köra. Men dhe som Sackerna draga som uthj Achian inbundne äre,
bindas hwar i annars Släda ehuru många dhe ähre så fdllia dhe effter
karlen som förekörer, dhen altijdh på finska Språket hallas Oppas
till hwilken man och säger i kiörande på deras språck Wåje, Wåje,
thet är köör på, köör på. Och såsom detta körande myket fahrligit
för den Owander är, ty man kan snart köra sigh fördärfwa. Är
och Vnderligit medh den. Reenen som Stoora horn hafwer när man
körer wägen effter dem som förelöpa och inga horn hafwa genom
villaSkogen emällan trään, känner den horn hafwer och effterkommer wäll fdruth om hans horn kangååemillan samma trånga trän
som wägen framligger, hwar icke, så springer han straxafwägen,
och då löper deras sleda strax fast bak om träät, hvilket lappen
som Oppas är, och förekörer, måste tillbaka gåå att uplössa. Detta
så kort om dess Reesa och körandet.



Deras huus är Åttakantigdt af tiåcka furu plankor wähl till
hopa fogat, och tages ihoop åfwantill som en Paulun doch öpet på
enfampns styke åfwan, Derföre och röken när dhet blåser slår tillbaka i husset, ty Eldstaden som Elden uthj är, är mit I tiället.
Och bruka dhe sådane huus effter såssom the när Reenens föda på
thet stället begynner lychtas, offta booflyttia måste.



E. K. M:ttz
Troplichtige wndersåtare
och Tienare i ordet
Claudius Christopherson Alanus
pastor i Kårpo.

Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö

Av Peter Ericson 2021 (redigerad version 11 mars 2021)

Tureholm-skatten, folkvandringstid.
Sverige, Södermanland, Västerljung, Tureholms sätesgård.

Foto: Bálint Lászlo Tóth, 2014-12-30, SHMM. CC.

Prolog


Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 2010-talet har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd rådde praktiskt taget hela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s k Pax Romana 27 – 180 AD.
Till detta kom att du när som helst kunde bli tillfångatagen och sålunda förvandlas till träl.

Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om närhur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar

KRIGENS, JÄRNETS, MÖTENAS – OCH DE LÅNGA VANDRINGARNAS TID ca 170 AD – 450 AD

En tid som ser slutet av det som alltså brukar refereras till som Pax Romana – en tid kanske inte så mycket av fred, men av romersk välmåga och expansion. In kommer en ny (proto-)europakarta, med bortflyktade kelter och ett av goter sönderslaget Skytien samt ett mångfacetterat Germanien som tar alltmer form, dock bestående av en mängd mer eller mindre disparata stammar.

För att förstå den medeltidiga järnåldern (eller sena förromerska järnåldern; begreppen är alltför lätta att snubbla på!) och folkvandringstiden bättre, måste vi hitta en mer internationell eller, om uttrycket tillåts i sammanhanget, pan-europeisk synvinkel. Vi har därför tittat på alla folken och deras runtomkring i en period som i sin helhet tveklöst präglas av omfattande, flertaliga folkomflyttningar, men också i enlighet därmed av etableringar och nyvunnen terräng. krigen känner vi till, men vet vi om vilka samarbeten som funnits? Europabegreppet är ungefär det moderna, till och med Ural och en kaukasisk gråzon.

Den gamla ”världskartan”, som fick ritas om i början av vår här behandlade period.



SPOTLIGHT PÅ PERIODEN CA 200 – 550 AD.
Vi tar alltså ett lite större internationellt grepp den här gången. För att förstå den här tiden behöver man ju också gå utanför den såväl i tid som i rum (vilken självklart gäller samtliga historiska epoker). Då jag har en svaghet för s k mentalitetshistoria, vill jag hävda att min egen förståelse för studiefälten ifråga ökar i direkt proportion med tilltagande informationsmängd (naturligtvis inom vissa rimliga gränser!). Och eftersom Ultima Thule, alltså Yttersta Norden, praktiskt taget var okänt för den dåtida världen, som i det här sammanhanget ofta brukar vara synonymt med Mare Nostrums, dvs medelhavsbornas hemmaplan, blir det en hel del att försöka fylla ut i och omkring det blurriga området som kan ha kallats saker som ”The North”. Där prisar vi arkeologin, vars arbeten vi levt tätt intill snudd på ”24/7” egentligen sedan gångna sommaren – men i allra högsta grad sedan i julas. Och i författarens fall har jag arbetat mycket nära och tätt ihop med arkeologer sedan 1990-talet. Men av respekt för dessa, har jag förut aldrig vågat mig på att klampa in på deras områden. Men nu är det alltså dags!

Mariedammbrakteaten med inskriptioner från äldre futharken.
En guldbrakteat med omtvistat ursprung; Närke eller Östergötland.
Foto: Uld Bruxe 1993, Statens Historiska Museum. Creative Commons 2.5.
http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=12970&page=2&in=1
Originalbildtext: Carole Raddato from FRANKFURT, Germany. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, Naples National Archaeological Museum. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, 1st century AD, Naples National Archaeological Museum. Creative Commons.

Tre-fyra-femhundra år av krig!

Med ett glupskt romersk imperium i fonden i åtskilliga århundraden torde folken i norr lärt sig att vara pragmatiska och försiktiga. Samtidigt kom makten att utgå ifrån krigsveteraner och härdade krigartyper som vistas nere i hetluften. I en sådan situation torde de sydursamisktalande migranterna ca 200-800 AD (Piha 2018, 2020, Heikkilä 2014), ha varit en dynamisk och gynnsam kraft vid sidan av till exempel trälar, skogsfolk och bönder.
Handelsnätverken över det bottniska innanhavet gick dels via Danmark, samt tillkom en kommersiellt stärkt Vistula-region i norra Polen; där balter, finsktalande (främst Finnic, dvs östersjöfinska) folk varav inte minst proto-ester och andra antingen substrat- eller proto-befolkningar till slaver och framförallt de starkare och i överhöghet positionerade visigoterna (mer nedan!), vilka under sena 100-, hela 200- och en väsentlig del av 300-talet AD gjorde anspråk dels på att ersätta Skytiens härskande dynastier, dels ha makten i en växande union av småriken från Svarta Havet och upp till Skåneländerna.
I den här situationen började det så småningom, först 170 och senare kring 370-380 AD, att bränna under fötterna på de folk som vistades i södra Finland. Ur-suomerna eller snarare urfinsktalarna spred sig i sinom tid rätt norrut, österut och västerut, medan sydursamerna tämligen omgående tycks ha börjat röra på sig västerut och nordursamerna likt ursuomerna norrut. Men i de här givna epokerna finner vi finnarnas eller finländarnas förmödrar och -fäder tämligen förhållandevis rotfasta. De hade etablerat ett till synes balanserat förhållande till goterna (- Inemot tusen lånord! Kallio 2015) och först och främst börjat utveckla jordbruket alltmer. Även om det slog fel, hade man börjat rota sig.
Beträffande frågan om sydursamisktalarnas förflyttande till dagens södra och mellersta Norrland i nuvarande Sverige kan man alltid diskutera antal migrationer och decennier samt årtal (liksom hur många flyttvågor), men principen står klar:
En migration 200 AD har Piha (2018, 2020a, 2020b) nu slagit fast, och det är vad vi har att rätta oss efter. En annan, senare, ca 800 AD, har Mikka Kalevi Hekkilä (2014) föreslagit – se citat härnedan, förvisso hämtat ur en passage dels i en tid senare än den vi behandlar, dels i en kontext där vi inte riktigt kan följa Heikkiläs tankegång fullt ut.
En tredje (under Attilas epok) postulerar vi i denna artikel.

Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59)

HEIKKILÄ 2014: S 238
En något senare krigarhjälm funnen på Gotland:
Den gutiska Broe-hjälmen från vendeltida Gotland hittades ca år 1904.
Den användes egentligen i en senare tid (ca 600 AD?) än den vi dryftar nu, men vi tycker den är så vacker och speciell att den får illustrera hela artikelavsnittet och tjäna som slutpunkt för den epok som vi här avhandlat.

Mer information här: https://en.wikipedia.org/wiki/Broe_helmet

Situationen ca 170 – 390 AD i det som nu är norra halvan av Sverige med omnejd

Två vågor av sydursamisktalande migranter?


I det geografiska tomrummet mellan romerska bronser och nordligare asbestkeramik (förvisso också den med tidigare påtalad koppling till protosamisk kultur) kom således någon gång mellan 170 AD och 375 AD (Piha 2018, 2020) minst en migrationsvåg från sydöst och det sjödistrikt som idag heter Saimen (i äldre historien, ännu i medio 1800-tal, gick det under namnet Lapwesi), detta kan alltså ha skett i en eller flera omgångar. Vår uppfattning är att en första kontingent migranter kom, med stora jakt-/fiske-/ fångstfärdigheter, järnframställningsteknik och framåtanda runt år 190 AD. Det bör ha varit en heterogen och näringsdifferentierad skara, som inte behöver ha varit alltför stor. Kanske ett par hundra vuxna i den första omgången. Parallellt med dessa sydursamisktalares västerutrörelse, eventuellt bara aningen senare, anar vi även nordursamisktalares rörelser norrut. Sydursamisktalarna tros ha avskilt sig i sydväst och kan under en kortare övergångsperiod ha hållit till förslagsvis i Noux, dvs Nuoksi, det finländska nationalparksområde som bär ett samiskt namn (betyder svan. Nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ och skoltsamiskans njuhčč kan sedan jämföras med dagens sydsamiskas njoktje) – samt någon annan kortare tid vid kusten.
till de sydursamiska kontingenterna kom även de estniska stammarna i Darsgärde, Uppland (senast) i den senare delen av folkvandringstiden. Om detta har Björn Ambrosiani skrivit (mer i kommande artikelavsnitt); och vi själva har i tidigare artikelavsnitt beskrivit den etniska situationen i norr. Vi kommer även senare att återkomma dit.

Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om närhur och varför.
Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar.
 Tidigare språkvetare ända tillbaka till Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen med efterföljare som Kallio, Aikio, Heikkilä med flera har sedan byggt på den vedertagna uppfattningen om sydursamiskans och andra urformers ungefärliga väg, som alltså nu specificerats ytterligare.

OVAN: Noux eller Nuuksio nationalpark för ca ett år sedan – parken i Esbo kommuns nordligaste delar i landskapet Nyland.
Författaren med sambo njuter vår matsäck under en ansträngande med sympatisk vårvinterutflykt 2020. Foto: Simon Granroth.
Under undantagstillståndets (2020) första trevande vecka då man ej fick lämna landskapet Nyland,
besökte vi nationalparken Noux eller på finska Nuuksio), som bär ett i grunden samiskt namn,
Kan detta ha varit en anhalt för de sydursamisktalande stammar som enligt Piha (2018, 2020)

ska ha begett sig västerut ca 200 AD? Foto: Monika E Pensar.


Modell, hypotes 1: Av mycket att döma kan den första migrationsvågen ha tagit en nordligare rutt (än den andra vågen), sannolikt angörande kust eller fast mark vintertid i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland, kanske Singö/Gräsö-Forsmark-Österlövsta. Ser vi sedan på situationen tre generationer eller drygt ett sekel senare (ca 290-300 AD) har vi en etablerad järntillverkning och samarbete med lokal elit i Frösön. Tittar vi ytterligare tre generationer har vi ett etablerat Högom och ser vi totalt sju generationer från en första migration, har vi Högom som underkuvat Frösön och en redan nedåtgående (Ramqvist 2012, 2001) efterfrågan på det mellannorrländska järnet. Ty här har man redan (en tendens som kommer att förstärkas kraftigt under de två följande seklen, dvs 500- och 600-talen) lokal börjat inse stabiliteten i att jaga och leverera pälsverk snarare än järn. Således tar andra järnproducenter över de gamla handelsnätverken. Det är här vi menar att en andra våg av mycket skickliga järnproducenter då redan flyttat in till ”Sverige” från ”södra Finland”. Vilket som är hönan och ägget i den här processen är oklart – men någon slags kausalsamband finsn utan tvekan.

NOT: Noux är ett gammalt bynamn som tidigare stavats bland annat Noox (1540), Noosis (1541), Nooxby (1552) och Nowx (1556). Man antar att namnet härstammar från ett samiskt ord som betyder svan: nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ, skoltsamiskans njuhčč” (via Wikipedia)

Bild ur Bergstöl 2002 (”Creoles in Iron Age Norway” 
Jostein Bergstøl. I: Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past)


En milt talat intensiv tid synes sedan kunna avläsas kring främst perioden ca 250 – 370 AD, innan en förmodad andra migrationsvåg (eller -rörelse) sätter in senast något decennium senare än det bortre datumet. Vi bör utgå ifrån att de gamla sydursamisktalarna intar en från finländska sjödistrikten välbekant handelsmediator-roll (mellan de järnproducerande utmarksbor som man själva lärt upp en gång i tiden), varpå de gamla ty språket sprids närmast omgående!). I de tidigare avsnitten har jag föreslagit en modell för språkbyten bland de kringliggande jakt- och fångstfolken. Detta handlar primärt om en fredlig process.

Redan efter ca 150 år ser myrjärnsproduktionen ut att börja avta (Ramqvist 2012, 2001) ; medan den då ökar lika snabbt i de södra distrikten av det vi numera kallar Norrland (dvs Gästrikland) samt i Dalarna och delar av Bergslagen.

Modell, hypotes 2: Vi tycker oss under studiens gång ha upptäckt att en andra migrationsvåg ca 380-390 AD föreligger från södra eller inre, ”finländska” insjödistriket – någorlunda jämnbördig med den tidigare vågen. Denna gång kommer man in något sydligare, kanske nedom och vid Norrtälje i Roslagen. och etablerar sig i Bergslagen, Siljansbygden, östra Dalarna, Ockelbo och sydvästra Gästrikland samt uppigenom i Hälsingland i en kil från sedermera Alfta och Voxna socknar. Möjligen också i västra Västmanland och östra Värmland. I bägge migrationsomgångarna tränger man en bit in i nuvarande Norge; men den distributionen är av allt att döma äldre och avser palaeo-europeisktalande befolkningen, som sydursamisktalarna i hög grad smälter samman med (se tidigare artikelavsnitt!).

Distribution av fångstmarksgravar. Ur Sakarias Lindgren. Masteruppsats 2019. Hel källförteckning i sista delen.

Kommunikation och språk i det folkvandringstida Högomriket

Frågan kommer att utredas vidare i hela artikelserien även om vi haft också lite andra fokus denna gång.

Huvudspråket var urgermanska, som börjat – kanske just här och i kontakterna med Helgös proto-svear, forngutnisktalarna och annorstädes folk – ta formen av fornnordiska eller till och med tidig fornsvenska. Men (och det här är ett mycket viktigt men!) dessa kretsar var också flerspråkiga. De hanterade ofta latin, gotiska, proto-germanska samt naturligtvis vid pass 300-400 AD: ursydsamiska. Sannolikt kunde en hel del av de kustboende och båtburna högomrikes”medborgarna” även hanka sig fram på den urfinska ***, som talades i det kvänska innanhavsriket (se bloggtext här aug 2020) alldeles strax norr om deras eget rike.

Järnets betydelse: bygger makt åt Högom, men också åt sydursamisktalarna

Sydursamerna kom med tidigare inlärd skicklighet i att tillverka järn, en konst som de kom att förhållandevis snabbt lära ut.

Järnets rikedom ca 300 – 400 AD, sedan sydnorrländsk, dala- (Järnbäraland) och bergslagsdominans bland järnleverans och sydligare handelsnätverk syns (parallellt växer ett nordligare sådant nätverk, kvänernas thalassokratiska (dvs – här – över Bottenviken och Kvarken), sig starkt och Högom mister sin betydelse, samtidigt som makten internt tycks hamna i Timrå och norra Skön). Högoms fall sker såväl gradvis som plötsligt: konjunkturerna talar allt mindre för rikets framtid, anfall sker från väster (Mjälleborgen i Frösön, rikets sannolikt västra utpost, brinner tre gånger) och öster. Det som såväl förefaller vara såsom är rikets stora styrka (och svaghet) – elitens krigserfarenheter och den därmed följande makten – samt benägenhet att delta i främmande makters krig kommer att bli fröet till dess undergång, ju mer anfallen tätnar österifrån och ju närmare hunnerna kommer från och med slutet av 300-talet AD.

OVAN: Platsen för Mjälleborgen, FMR Frösö 81:1. uppförd bra precis 300 AD på Frösön,
vad vi menar är Högomrikets västra utpost. Foto: Andreaze, Wikimedia Commons.
Ovan: Helgö var en enormt inflytelserik och betydelsefull plats i det dåtida Norden, med vilken det samtida Högom måste ha haft omfattande samarbeten och influerat varandra ömsesidigt. Helgö fanns redan 200 AD. Bägge platserna kan ses som de Korpelas (2013) handelsplatser mellan vilka endast lösa nätverk utgör de tidiga nationalstaterna eller dess embryon. Ett sine qua non (utan detta icke) för det Sverige som skulle komma, detta samarbete. På Helgö slogs enslags primitiva mynt, som användes i snart sagt hela Norden unde dels senare delen av den period vi här avhandlar, samt vidare under sen järnålder och fram till cendeltid. Efter 600-talet går aktiviteterna ner och Birka axlar småningom dess roll efter ett uppehåll på kanske ett sekel. Foto av Helgö kanal mot öst (Ekerö kommun): Holger Ellgaard 2008, Creative Commons.
Kartan avseende situationen AD 125 (Rom under Hadrianus) visar en hel del folkslag eller etniska grupper (ska ej förväxlas med vare sig språks talare eller med arkeologiska kulturer); av vilka vi bland annat kan nämna venderna (som delades vanligen upp i obotriterliutizerhevellerranerpomoranerkasjuber och sorber) samt de persienbaserade och utpräglat heterogena sarmaterna, vilka hade dominerat i Skytien men också fanns upp till Polen. Originalbildtext: ”User:Andrein – Own work. Map of the Roman Empire in 125 during the reign of emperor Hadrian. Projection Lambert azimuthal-equal area. Central latitude: 45° N, central longitude: 20° E. X, Y origin offset – 0 Datum: ETRS89 Sources The physical map was made using the following public domain sources: Topography: NASA Shuttle Radar Topography Mission (SRTM30) data Shoreline, lakes and rivers: derived from Natural Earth data Additional references for the map content: Tacitus, Germania (ca. 100) Ptolemy, Geographia (ca. 140) Atlante storico DeAgostini, Instituto Geografico DeAgostini, 1998. pg. 35-41. Historischer Weltatlas, Dr. Walter Leisering, Marix Verlag, 2011. pg. 26-27 Történelmi világatlasz, Cartographia Kiadó, 2005. pg. 20-21. The Penguin Historical Atlas of Ancient Rome by Christopher Scarre, Penguin Historical Atlases, 1995. pg. 81. Software used GIS: Open JUMP GIS (open source): http://www.openjump.org/ GRASS GIS (open source): http://grass.osgeo.org/ Graphics editors: Inkscape (open source): http://inkscape.org/ GIMP (open source): http://www.gimp.org/

Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form,
a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.

Årtal som kan vara bra att känna till


Några årtal att hålla reda på 
(en mer deskriptiv version med källor kommer i ett av de kommande avsnitten!)
 27 BC – 180 AD
 Pax Romana, den romerska freden
166 AD Pestepidemi, ev pandemi, rasade i Romarriket. Ingmar Stenroth Goternas historia (2015: s 66).
Vintern 169-170 AD Den germanska gruppen markomannerna härjar i Rom.
”100-talet” AD Visigoterna slår sönder Skytien, geterna (ej att förväxla med goterna) är med och förstör.
175-350 AD Handeln med Vistula vattensystem i Polen och trakten sydösterut därom tilltar i styrka. Inblandade här är bl a visigoterna (som dominerar på norra kontinenten och östra Östersjöområdet/Baltikum), sarmaterna som har en överordnad roll i söder och centrala delarna av forna Skytien samt (proto-)estniska stammar plus andra germanska och östersjöfinsktalande folk.
200-talet AD En förhållandevis stabil tid i vårt område, undantaget dess slut.
332 AD Fördrag mellan goter och romare, håller ej länge.
370-375* AD Hunnernas ankomst, inledningsperiod, respektive datum* för när ostrogoternas underkuvades för mångåriga härjningar.
376 Visigoternas, eventuellt proto-esternas, urfinnarnas samt möjligtvis också de ”finländska” urfinnarnas och eventuellt protosamernas konung Ermanaric avlider år 376 AD. Det här tillsammans med det direkt nedanstående, samt en dokumenterad. hungersnöd, kan ha påverkat skeendet för sydursamisktalarna i att ge sig av västerut.
376-382 AD Krig mellan goter och romare.
390-435 AD förmodad fortifikationsbyggarperiod i hela Norden.
395 AD Romerska riket delas permanent i Östrom och Västrom efter Theodosius I:s död.
400-550 AD Högoms storhetstid.
432-ca 450 AD Hunnerna enas och erövrar sydöstra och centrala Europa under Attila.
451, 453 AD Hunnerna och ostrogoterna besegras 20 juni (J.B. Bury, andra historiker föreslår 20 sep) 451 AD i Slaget vid Katalauniska fälten, också kallat Slaget vid Châlons eller Slaget vid Maurica. År 453 dör Attila. Om slaget mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Katalauniska_f%C3%A4lten
476 AD Romarrikets sammanbrott AD. Vi kursiverar pga detta årtal brukar anser som allt mindre väsentligt.
536-536 AD Klimatavvikelsen infaller, får konsekvenser får årtionden framöver.
541(-750) AD Justinianska Pesten (andra pandemier torde ha förelegat men vi känner ej deras exakta dateringar)
Ca 540-560 AD Leväluhta gravfält (eller snarare offerkälla) i Österbotten används som mest.

1. Slaget vid Katalauniska fälten, 20 juni eller 20 sep 451 AD var ett avgörande slag mellan hunner med vasallfolk vs romare/ostrogoter.
Bildens bildtext: ”Battle of the Catalaunian plains, between Attila, Aetius, Meroveus and Theodoric I; from Jacob van Maerlant’s Spieghel Historiael (KB KA 20, fol. 146v)”. Framställd 1325-1335. Bilden finns på National Library of the Netherlands. Public Domain.
Del av den folkvandringstida Timboholmsskatten från utanför Skövde. SHM. Foto: Ulf Bruxe 1994. Creative Commons.


NÅGOT OM VISIGOTERNA (även kallade Thervings)
Visigoterna ska ha dominerat hela sydöstra och östra Östersjöområdet såväl som stora delar av norra och västra Svartahavskusten och nuvarande Ukraina – dvs vad som tidigare hade refererats till som statsbildningen Skytien (men som just goterna hade slagit sönder i samband med sin invasion ca 100 AD) – och även, förutom Baltikum, lagt under sig det nuvarande södra Finlands kuststräcka, enligt sägnen (Jerzy Strzelczyk 2013, Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos 68 (1980), 231–250] ). Det skulle också kunna förklara varför det finländska språket och att till och med de ursamiska formerna noterar ett inte alltför litet antal gotiska lånord: det här är vid tiden för finsk-samiska ”urhemmet” (otidsenligt och trubbigt uttryck, men vi tror att Läsaren förstår ungefär vad vi menar) runt vår tideräknings början.
Samtidigt som en bondekolonisation med en eller flera gotiska kopplingar syns etablera sig alltmer och allt längre upp utmed södra och mellersta Norrlandskusten under romersk järnålder eller kring 100-300 AD, har vi alltså i södra Finland en tänkbar och till och sannolik visigotisk överhöghet. En överhöghet som borde kunna pinpointas ungefär till 100 – 190 AD. Men några århundraden senare återfinns alltså visigoterna långt nere vid Medelhavet.

Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples. Meanwhile, in the period preceding the Hunnic invasion the Visigoths did not achieve anything similar, and their political system congealed at the tribal level. During the whole Dacian period they had no monarchy comparable to that of Ermanaric. Their land, which they themselves called “Gutthiuda”, meaning both the people of the (Visi-)Goths and the areas they inhabited, was divided into a number of small tribes (called phylai in Greek sources and maybe kuni by the Goths themselves),which only united sometimes depending on the changing political circumstances. (PE framhävning)
Strzelczyk 2013 [1980]

Avsnittet närmar sig sitt slut…

Bäste Läsare! Jag hoppas att Ditt intryck av denna artikel varit givande och att texten uppfattas som stringent och innehållet genomarbetat.
Mycket av det vi utrönt denna gång kommer att klarna ännu mer i kommande artikel.
Det var alltså allt för den här gången!


Peter Ericson
Helsingfors
1 mars 2021

Några källor

Bärande arbeten

Aikio, Ante. 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”. I: A Linguistic Map of Prehistoric Northern Europe.*
Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia = Mémoires de la
Société Finno-Ougrienne, 2012, nro 266. Helsingfors.
Aikio, Ante. 2004. ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, teoksessa Etymologie, Entlehnungen und
Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Société
Néophilologique de Helsinki, Helsingfors,
Bergstøl, Jostein. 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering
Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. November 2004
Theme Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge.
Ciesielska, Adriana. 2018. ”Germania in the 1st century AD”. Adam Mickiewicz University. Poznań.
Heikkilä, Mikko Kalevi. 2014. ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (”Spatiotemporal
Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”).
Helsingfors universitet. Helsingfors.
Kallio, Petri. 2015. ”The Stratigraphy of the Germanic Loanwords in Finnic”. I: John Ole Askedal & Hans Frede Nielsen
(eds.), Early Germanic Languages in Contact, pp. 23-38. NOWELE Supplement Series 27.
Amsterdam – Philadelphia.
Minerva, Piha. 2020a. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective
Doctoral Dissertation, 99 pp. Åbo universitet. Åbo.
Ramqvist Per H. 2012. ”Norrländska samspel under järnåldern”. Människor i vikingatidens Mittnorden: Föredrag vid de
Mittnordiska Arkeologidagarna i Östersund 2010. Östersund.
Ramqvist, Per H. 2001. ”Utbytessystem under det första årtusendet e.Kr.: idéer utgående från tre mellannorrländska
älvar. I: Fornvännen 96, [1]-21. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_001
(samla.raa.se)
Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p.
367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań.
Zachrisson, Inger M. 2010. ”Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter”.
I: Samer som ”de andra”, samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten.
E. Mundal & H. Rydving red. Uppsala.
Zachhrisson, Inger M. 2007. ”Några sörsamiska kvinnor från forntid – de arkeologiska fynden berättar”.
Åarjelsaemieh / Samer i sør 9, s. 7–20. Snåsa.

NÄSTA GÅNG

NÄSTA ARTIKEL: Befästningsbyggandets oroliga, intensiva – och samhällsstärkande era ca 390- 440 AD.
—– Mer om järnet, sydursamisktalarna och järnets enorma betydelse under hela järnåldern och folkvandringstiden.
—– Nya modeller om hur våra förfäder intermixade och delade upp sig. Etnicitet och språk: alltid samma?
—– Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007)
—– [Om tiden och utrymmet medger: om ortnamn (toponymer) från järnåldern]
SAMT I SISTA DELEN (nästnästa artikel): EPILOG, vad hände med den protosamiska identiteten?


DAGEN TILL MINNE: Slaget vid Selånger 25 maj 1721. Omringade i Valla. Ett par hundra * man emot ca 8 000** anfallande fiender.

Editerad 1 juni 2021


I väntan på en Sundsvallsblogg får jag bjuda på inlånat – spännande! – material om Slaget vid Selånger 1721.

Hade ej alls till fullo insett vilka hjältar som försvarade (försökte försvara) stan 1721; tyvärr med en skral skara oförberedda och illa utrustade båtsmän och bönder… Merendels jamtar från Storsjöbygden inklusive en hel del krigsveteraner.
Styrkeförhållandena ca 230 inkl medelpadingarna, 77 st kvar sedan hälften flytt/8000 ryssar (99 skepp)
* 237 man totalt, varav max ett åttiotal stridsvana (som huvudsakligen ridit i sporrsträck hela dygnet innan).
* * Siffran kan vara aningen överdriven – men närmare 7 000 tycks vara säkerställd.

Huvuddelen av materialet kommer från bloggen Tailor & Arms, och en text av  Anders Larsson som tituleras: ” Det sista Karolinska slaget vid Sundsvall/Selånger år 1721″ (2016).   https://www.tailorandarms.com/2016/04/25/273/
– Läs den! Detta är bara en blek återgivning!
Larssons material finns också här, i Anders informerarhttps://www.tailorandarms.com/category/anders-informerar/

Jan Norrman SelångerSelånger. Foto: Jan Norrman för Raä. Creative Commons.


Sundsvall försommaren 1721

År 1721 hade återigen en rysk galärflotta siktats utefter Norrlandskusten på sin väg norrut. Länsstyrelsen som vid denna tid låg i Gävle bestämde att sända major Johan Henrik Fieandt till Sundsvall för att organisera stadens försvar. Väl framme satte Fieandt upp en försvarstyrka bestående av 80 båtsmän från Första Norrlands båtsmanskompanis andra del under befäl av kommendör Herman Wibbling, som vid denna tid fanns i staden för att utgöra besättningar på två större och fyra mindre nybyggda galärer, samt avdelningen om 80 ryttare från Jämtlands kavallerikompani och ett allmogeuppbåd om cirka 150 man. Fieandt hade dock hoppats på att 700–800 man skulle kunna uppbådas av allmoge och stadsbor och skrev i bittra ordalag efter striden om medelpadingarnas oförmåga och vilja.  (Wikipedia)

Ryttarkompaniet, under löjtnant Johan Lindstedts befäl, var strandvakt i Sundsvall. 25 av ryttarna var veteraner från Armfelts tåg mot Norge, vissa även från Finland och Baltikum, men majoriteten av ryttarna var nyrekryterade bönder som fyllt luckorna efter katastrofen på Öjfjället. (ibid)
Tidigt om morgonen den 25 maj år 1721 red premiärkornetten vid Jämtlands kavallerikompani Daniel von Nandelstadt med två meniga ryttare i sporrsträck till Galtberget söder om Sundsvall. Där väntades en rysk flotteskader passera inom kort. Nandelstadt siktade snart flotteskadern och konstaterade att:
”Han fants bestå af 33 galerer, 33 lådjor och 33 slupar, alla fullastade med folk och krigsrustningar”.

Vårdkasarna tändes utefter kusten. På sin väg norrut brände ryssarna Galtströms järnbruk och skövlade Löruddens fiskehamn och Nandelstadt skrev i sina minnesanteckningar:
”…hwarföre jag skyndade mig åter till staden och jemte rapport till Löjtnant Lindstedt rådde honom att wid detta tillfälle hellre nyttja harwärjan, än att låta wåra bussar fåfängt uppoffras mot Fiendens myckenhet. I synnerhet som de adjungerade Stadsbor och Bönder icke torde wara att lita på, och intet Artillerie gafs att afhålla fiendens landstigning. Men Löjtnant Lindstedt ägde för mycket eld och brawoure att finna sig derwid”.

Nu hade Lindstedt, ledare och löjtnant för kavallerikompaniet inte själv sett flotteskaderns numerär och hoppades kanske att ett skjutande och trummande skulle avskräcka fienden från att landstiga i området. Tricket med att ensam slå på trumma och skjuta av musköter hade Paulus Scharff, kyrkoherden i Hölö prövat med synnerligen gott resultat. Enligt sägnen skulle han ha skrämt ryssarna från att landstiga söder om Stockholm 1719.

Ryssarna kommer
Näst efter middag anlände den ryska flotteskadern till Sundsvall.
Kraftigt artilleri, hade som sagt var, försvararna tyvärr inte tillgång till, vilket i annat fall skulle kunna verka dämpande på villigheten för ryssarna att landstiga. Nu kunde dessa obehindrat landsätta trupper vid Mon söder om staden. En del galärer anföll också med kanoneld rakt mot staden ”skiutandes längs gatorna och hwar han folk märka kunnat”. Samlade på torget stod de 60 jämtlandskavalleristerna och fick den fientliga kanonelden rakt på sig, och tillsammans med den, flygande torvor, stockar och stenar så att man blev tvungen att retirera ut ur staden till västra stadsbron.

Om Slaget vid Selånger, såsom Lt. Daniel von Nandelstadt mindes det i december 1771 (dvs femtio år efteråt)

”Han delte wåra Ryttare i 2:ne troppar. Jag med den ena blef qwar i Staden. Han afmarcherade och flanquerade Stadslöten, intils han med Kanonkulor från Ryska Galererne blef åter beledsagad till Staden, där wi på torget hade en sluten trouppe af 60 Ryttare. Därifrån delegerades wi med några Canonskott, så at jord, torfwor, stockar och stenar flögo öfwer oss. Under det at jag och Corporal Philfeldt med 2 man woro sysselsatta, at sätta eld på fyra lastade Köpmansskiepp, samt Magazins huset fult med Spanmål, Kött och fläsk, tjära och krut, tillika med 6 för Kronans ny byggda Galerer på det sådant ej skulle falla i fiendens händer, afmarcherade Rytteriet ur staden till wästra Stads bron, hwarest 200 stades borgare och båtsmän under 3:ne deras Officerare, samt 300 bönder under Major Fiant och Capitaine Löwing upkastat grafwar med Spanska Ryttare af qwistade granar till bröstwärn i tancke at här motta fienden men han war icke hälften kommen af sina Galerer, förrän sistnemnda wåra Combattanter intogo skogen och lämnade Rytteriet i sticket; när jag och Corporal Philfeldt kommo efter till berörde bro, war den raserad; Jag gaf min häst courage, så at han gick med mig öfwer älfwen, därifrån Philfeldt och hans häst måste af manskapet uphielpas. Wi marscherade undan de antågande Kosackerna något öfwer 1/4 mil till Kungsgården i Selånger Sokn där wi wände om och Kosackerna ryggade till förenämnda bro; när wi åter satt oss vid Walla gård blefwo wi af Ryska infanteriet omringade. Lieutnant Lindstedt blef skuten vid Walla port, som sedan fants vara skiedt af fem pistol kulor. Jag högg mig något längre fram, tills jag efter fem svårare blessyrer blef fången. — ”

”2:re trompetaren vid vårt Cawallerie, Johan Hindric Ruckteshell, en Curländare som följt med från decenten på Seland…hade mer än vanlig styrka och färdighet, så att han öppnade väg genom Ryska infanteriet för sig sjelf, jemte 10 à 12 Ryttare” —–

Nandelstadhs memoarer över drabbningen
År 1721 d. 24 maii ankom ifrån General Hammilton, som en chef commenderade Arméen wid Gefle, en extra påst till Sa: Lieutnanten Lindstedt, med ordres at han skulle hålla stånd wid Sundswals stad och conservera såwäl Staden som landet emot 15 à 1600 Ryssar, som torde försöka at landstiga. D. 25 maii bittida om morgonen tog jag 2: ne Ryttare med mig och giorde en ritt till Galtberget wid pass 1(8 mil utom staden, där Ryska Eskuadren skulle passera. Han fants bestå af 33 galerer, 33 lådjor och 33 slupar, alla full lastade med folck och krigsrustningar, som tycktes wida öfwerstiga det af General Hammilton nämnda antal.
Jag har bewistat finska Krigstillfälligheterna wid Capuriens och Kexholms Slott, Kymmenegård, Pelkane, Kyro och Kaumiström från år 1706 till 1716, samt Norska fälttåget 1718 och icke kändt den Krigslyckan, att äga hela sidor fulla af meriter och bewistade actioner, utan märcken deraf, eller hafwa sedt fienden i ögonen, dock war mig ofwan nemnde aspekt ganska brydsam, i anseende till wårt ringa manskap, hwarföre jag skyndade mig åter till staden och jemte rapport till Lieutnant Lindstedt rådde honom att wid detta tillfälle häldre nyttja harwärjan, än att låta wåra bussar fåfängt upoffras mot fiendens myckenhet, i synnerhet som de adjungerade Stadsboer och Bönder icke torde wara at lita på, och intet Artillerie gafs att afhålla fiendens landstigning; men Lieutnanten Lindstedt ägde för mycken eld och brawoure at finna sig derwid.
Han delte wåra Ryttare i 2:ne troppar. Jag med den ena blef qwar i Staden. Han afmarcherade och flanquerade Stadslöten, intils han med Kanonkulor från Ryska Galererne blef åter beledsagad till Staden, där wi på torget hade en sluten trouppe af 60 Ryttare. Därifrån delegerades wi med några Canonskott, så at jord, torfwor, stockar och stenar flögo öfwer oss. Under det at jag och Corporal Philfeldt med 2 man woro sysselsatta, at sätta eld på fyra lastade Köpmansskiepp, samt Magazins huset fult med Spanmål, Kött och fläsk, tjära och krut, tillika med 6 för Kronans ny byggda Galerer på det sådant ej skulle falla i fiendens händer, afmarcherade Rytteriet ur staden till wästra Stads bron, hwarest 200 stades borgare och båtsmän under 3:ne deras Officerare, samt 300 bönder under Major Fiant och Capitaine Löwing upkastat grafwar med Spanska Ryttare af qwistade granar till bröstwärn i tancke at här motta fienden men han war icke hälften kommen af sina Galerer, förrän sistnemnda wåra Combattanter intogo skogen och lämnade Rytteriet i sticket; när jag och Corporal Philfeldt kommo efter till berörde bro, war den raserad; Jag gaf min häst courage, så at han gick med mig öfwer älfwen, därifrån Philfeldt och hans häst måste af manskapet uphielpas. Wi marscherade undan de antågande Kosackerna något öfwer 1/4 mil till Kungsgården i Selånger Sokn där wi wände om och Kosackerna ryggade till förenämnda bro; när wi åter satt oss vid Walla gård blefwo wi af Ryska infanteriet omringade. Lieutnant Lindstedt blef skuten vid Walla port, som sedan fants vara skiedt af fem pistol kulor. Jag högg mig något längre fram, tills jag efter fem svårare blessyrer blef fången.
Och ehuru jag nu på min ålder nog kan finna, at folcködning i fåfänga och när öfwerstens afsigt icke dermed winnes, är föga hedrande, så hade dock min ungdom och ifwer den tijden någon satisfaction deri, att wäl flere af fienden ned stöttes för min långa Wärja, af de då brukelige. 2:re trompetaren wid wårt Cavallerie Johan Hindric Ruckteschell, en Curländare som fölgt med frå decenten på Seland, och år 1740 i armod dödde på Trompetare bostället Sillje i Rödön och Jämtland,
hade mer än vanlig styrka och färdighet, så att han öppnade wäg genom Ryska infanteriet för sig sielf, jemte 10 a 12 Ryttare, som kommo undan på wägen mot Jemtland, utan widare olägenhet, än att de efterste af dem fingo några lätta styng af de efter trängande Kosackerna. Alla öfrige af wår ringa trouppe blefwo nedsablade på landswägen wid Walla, utom Lieutnant Lindstedt jag, som då war Cornett, samt Corporal Pihlfeldt, begge trompetarna och fyra gemena, som fördes fångna först till Sundswall och sedan till Pettersburg, hwarefter erfors, at Ryska flottan haft 7000 man infanterie och 600 Kosacker, under General Laskis commando. Lindstedt dödde af sine blessyrer den 12 Junii därpå följande; men wi öfriga återkommo till Swerrige efter 10 månaders fångenskap. Innan Ryssarne afseglade bärgade de först sina döda och blesserade, hwilka wäl woro så många om icke flera än å wår sida; den Koppar, tenn och andra siunkande waror som Sunswalls borgerskap nedsänkt i ån, blefwe af Ryssarne med not uppfiskade; Staden sattes i brand, allenast blef Kyrkan skont. Bland de wåra döda som skulle begrafwas, war ock Qwartermästaren Candreijer, hwilken wid, och lefde öfwer år 1730. Mera kan jag mig icke påminne om denne ledsamma affären.
Heljesund den 20 December 1771.
Daniel von Nandelstadt
Lieutnant

Elsa Laula – Icon of the sami people

From 2012

Bente Haarstad Photography

Today, on the 6th of February, it is the national day of the sami people, the indigenous people of Norway, Sweden, Finland and parts of Russia. Today there is also the first show of a new theater play about Elsa Laula, the first female, sami activist. On the 6th of February in 1917 she gathered sami from all over Norway and from different countries to meet together for the first time, to fight for their rights and also discuss problems with the authorities. This happened in the norwegian city of Trondheim, and that is also were this play has  its premiere.

Elsa Laula (1877 – 1931) was one of the first sami women of her generation to get an education, but she had to fulfill her political struggle and at the same time work full time as a reindeer herder together with her husband, and she was also…

Visa originalinlägg 240 fler ord