Samer i Ödmården: Franske Aubry, samekvinnan i blått kläde med silver och de bägge livréklädda unga samemännen, juli månad 1718 (Del 1:2)

(editerad version) (Söderhamn)

”vid det första skjutshållet —  träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung lappkvinna i nationaldräkt — ”

Vår kommentar: Fjorton år före Linné. Dessvärre anonymiserade samiska aktörer; men en intressant tid och en intressant händelse, med (1720) blivande kung Fredrik I, de svenska sydliga samernas ”Nemesis”, högst inblandad.
Kanske kan plats och namn listas ut. Ett detektivarbete återstår.

Hoppas hinna skriva klar denna miniserie under veckan!

AUBRY DE LA MOTRAYE ca 16 juli 1718

”Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by * , träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt/PE) samt en ung lappkvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnade av silver.”

Fortsättning följer!

* Ska se på originalet och se om inte översättningen haltar.

Ur La Motraye, Aubry de; Wiklund Karl Bernhard, Bring Samuel E., Hultenberg Hugo (1988). Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-1725. Stockholm: Rediviva. Libris 7605968. ISBN 91-7120-212-9 (inb.)

Karl_(Hessen-Kassel,_1654)
Karl I av Hessen, som emottog arvprins (sonen) Fredrik, sedermera kung Fredrik I:s rengåva år 1718.

Stråtjära kan ha varit platsen där mötet skedde; men det är inte säkert.

DELLENSTRÅTJÄRA
Karta från 1700 via Dellenportalen.
Om denna återkommer vi med mer preciserad källa.

Samer i Sörhälsingland. Franske Aubry, samekvinnan och de i Hessen-Kasselsk livré klädda samerna, juli månad 1718 (Del 1:2)

(Söderhamn)

”vid det första skjutshållet —  träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt/PE) samt en ung lappkvinna i nationaldräkt

Dessvärre anonymiserade samiska aktörer; men en intressant tid och en intressant händelse, med (1720) blivande kung Fredrik I, de svenska sydliga samernas ”Nemesis”, högst inblandad.
 
Kanske kan plats och namn listas ut. Ett detektivarbete återstår.
Hoppas hinna skriva klar denna miniserie under veckan!

AUBRY DE LA MOTRAYE ca 16 juli 1718

”Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by * , träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt/PE) samt en ung lappkvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnade av silver.”

Fortsättning följer!

* Ska se på originalet och se om inte översättningen haltar.

Ur La Motraye, Aubry de; Wiklund Karl Bernhard, Bring Samuel E., Hultenberg Hugo (1988). Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-1725. Stockholm: Rediviva. Libris 7605968. ISBN 91-7120-212-9 (inb.)

Karl_(Hessen-Kassel,_1654)
Karl I av Hessen, som emottog arvprins (sonen) Fredrik, sedermera kung Fredrik I:s rengåva år 1718.

Stråtjära kan ha varit platsen där mötet skedde; men det är inte säkert.

Snart mer om Motrayes möte med nåjd i Kemi träsk; med samer på hemväg från Hessen i Tyskland på Fredrik I:s uppdrag – i södra Hälsingland (Uppdatering 27 juni’17)

  • Motrayes möte 1718 med nåjd i kemiträsk, med samer på hemväg
    från Hessen i Tyskland på Fredrik I:s uppdrag – i södra Hälsingland.
  • Artiklar om kolonisationen av Saepmie, speglad i olika äldre dokument
  • Andra motsvarande, tidigare furstegåvor
  • Stridshandlingar av Magnus Ladulås mot samerna ca 1280 och isåfall var
  • Uppdrag om 1800-talets slut kopplat till  samernas organisationshistoria
  • Modernare uppdrag
  • Fördrivningarna 1595 från nuvarande Finland till Ryssland.
    Bloggen har stått lite still; men det ska vi snart råda bot på. Lite av vad vi sysslar med; förutom (mest kommande) antologiarbete, och alltmer förberedelser för en ny tidning med sydsamisk historia i fokus; en tidning som lanseras lite längre fram i sommar.

    Boka gärna föreläsningar, kontakta oss/mig på min Facebook (eller FB-sidan southsaamihistory/SoSaHi) eller på retepnoscire@hotmail.com eller per tfn 0729070058 (sms först)!

    Peter Ericson

    Martin_Engelbrecht_Fredrik_I

”hela LappLandet, helst i Kemi län,”– månge rike bönder, som hava — feta och goda lägenheter i Savolax och Ulo län, tränga sig över våra ägor — tillegna sig vårt fiskevatten, i synnerhet Kemi träsk, och andra utmarker, locka vårt unga folk till sig i tjänst, tränga sedan dem, som gamla och av ålderdomen förraskade– äro, ifrån deras egendom till att tigga och dö uti hungern och tillfoga — orätt och övervåld”

Text av Nils Ahnlund 1928 i ”Olof Tresk* Kartor över Kemi och Torne lappmarker 1642-1643

”hela LappLandet, helst i Kemi län,”– månge rike bönder, som hava — feta och goda lägenheter i Savolax och Ulo län, tränga sig över våra ägor — tillegna sig vårt fiskevatten, i synnerhet Kemi träsk, och andra utmarker, locka vårt unga folk till sig i tjänst, tränga sedan dem, som gamla och av ålderdomen förraskade– äro, ifrån deras egendom till att tigga och dö uti hungern och tillfoga — orätt och övervåld”

Den till 1642 års karta fogade texten omtalar, att den yngre generationen bland Kemilapparna med glad förväntan motsåg byggandet av de nya kyrkorna, medan de gamla visade sig retliga och misstänkte intrångi sin hävdvunna rörelsefrihet. Det är också tydligt, att myndigheternas ökade intresse för lappmarkerna
särskilt här framkallat en viss oro. Icke minst hyste lapparna fruktan för den finska kolonisation, som uppmuntrades av de styrande. 3) Det ovanliga inträffade, att Kemi lappar utsågo två ombud, Hans och Olof Andersson, för att inför höga överheten frambära deras bekymmer. 4) De klagade bitterligen över att ”hela
LappLandet, helst i Kemi län, mycket av sig kommet är, och renar, så ock andra skogsdjur och fåglar, så ock fiskar i vattnet märkeligen förminskade” Men i all synnerhet tyckte de illa vara, ”att månge rike bönder, som hava sina feta och goda lägenheter i Savolax och Ulo län, tränga sig över Lapplands gränser uppå våra ägor
och tillegna sig vårt fiskevatten, i synnerhet Kemi träsk, och andra utmarker, locka vårt unga folk till sig i tjänst, tränga sedan dem, som gamla och av ålderdomen förraskade [): ego överraskade] äro, ifrån deras egendom till att tigga och dö uti hungern och tillfoga de mall orätt och övervåld”. 5) Man skymtar här samma
motsättning mellan ett äldre och ett yngre släktled, som vitsordas av Olof Tresk. 1 en varianttext, varom strax blir tillfälle att tala, meddelar han den intressanta upplysningen, att finska språket vid denna tid börjat segrande tränga fram i Kemi lappmark. 6) —

whip

ORIGINAL NoTES: (källa nedan, source/Link below)

KEMI LAPPAMERK 1642

TEXT TILL KARTAN
Geometrisck Delineation öffver Kemi Lappmarck. Anno 1642 haffver jagh underteeknadh effter H. K. M:tz,
min aldernådigeste uthkorade dråttningz, nådige befallningh delinieratt och geometrice afritadt Kemi Lappmarkz quantitet innann om Swerigies gräntz, tillijka medh sielfve rååfiellens nampn, sträehningh och distans, hvilke ähre rätte rååfielryggh och skillnadh emellann Swerigett och Norigett, sampt Swerigett och
Rysslandh, effter Flaekssiöbäekz accordz innehåldh, såssom och här hoss hvar byss tillägor och qualitet i synnerhett enfålligen medh nogra ordh korteligenndeseriberatt, effter såssom iagh thenn befunnit hafver och
in marginê ähr annoteratt.
Elevatio Poli vidh Sonbykylas ähr 66 gradus, 25 serupul.
Notatio Cyphrarum.
1. Kudsewara ähr förste rååfiell emellann Swerige oeh Norige uthi Kemi Lappmarek västann efter, ther
Tårnö Lappmarek Iychtar och Kemi begynnar. Kemi begynnar.
2. Råffwewara.
3. Maderwara.
4. Gamwara.
5. Mudswara.
6. Affwoswara.
7. Kiäekilwara.
8. Rautewara.
9. Peldowara. Där löper vintervägenn öfver emellann Päldoiärff och Enarby.
10. Saidewara.
1 1. Looswara.
12. Kyriotwara. Ahr österste rååfiell på Päldoiä[r]fz landh.
13. Swudhwara. Khr förste fiellrygg på Sonbykylass egor västann effter.
14. Kylawara.
15. Windelawara.
16. Solawara. Khr österste fiellrygg Sonby egor ock där öfver löper vin tervägen emellann Sonby och
Enarby, sedann löper fiällryggenn i sydhost.
17. Hwuomawara. Khr nordast råå på Kemi byz egor.1)
18. Pårdewara.2)
19. Kurdtzwara.
20. Pädsewara.
21. Tulpewara.
22. Kålkewara. Khr yterst rååfiell 3) på Kemi kylas egor.
23. Jägelwara. Khr nordast fielrygg 4) opå KolaJärfz byss egor.
24. Tälnewara.
25. N: Aggwara.
26. S. Aggwara.
27. Pårnuwara.
28. Roguwara.
29. Wilmawara.
30. Satzwara. Khr yterst råå på Kolaierfz landh.
3I. Lappiwara. Khr förste fiell på Kidkaierfz landh nordann efter.5)
32. Rokumewara.
33. Påssewara.
34. Parsanwara.
35. Wisewara.
Vidh desse fiel dragas håporna ofver grentzen emellan
Swerigetz och Rysslandhz elfver.
36. Heinewara. Ahr yterst råå 6) på Kidkaierfz landh.
37. Muskosswara. Khr nordaste fiellrygg oppå Maennsalke byss egor 1).
38. Aijaehwara.
39. Ijowara, här drages oeh båtarna öfver grentzen.
40. Nådenewara ähr österste fiellrygg på Maensälke lappars egor, sedann tager Ijo bönders landh theremot på
södre sidann om fielryggen. oeh på norre sidann ryssens enskijlta skattlappars egor.
Natatia Literarum.
A. Kittela By och mareknasplatz. Till denne by ähr lititt fiskievatnn, liten vilrenskogh och annan våneskogh
och litett bäfverelfvar.
B. Päldo JärffKylas, thee lapar som i denne by tillförende hafver bodtt och här hafva haftt sitt möte 8) om
vinterenn, thee giöra nu sin skatt Tenotäekes marknasplatz i Tårnö Lappmarek. Och brueka liekväll både 9)
skogh och fiskevattn här omkring nu som tilförende. —

Forts i länk (s 31ff)
http://lapinkavijat.rovaniemi.fi/vanhatkartat/kirja.pdf

* Olof Tresk stavade  själv sitt namn Oluff L: Tresk

ONKEL SOUTH WANTS Y O U ! Varför Du bör anlita SouthSaamiHistory….

– Om Novlemaanege etc

Texten handlar fr a om Peter Ericson, firmans -grundare och -tecknare.
OBS vi är ibland också intresserade av att anställa kompetenser inom samisk forskning!

Vi är emellertid flera som arbetar för företaget; arkeologisk, antropologisk och inte minst arkeologisk kompetens finns samlad! I kommande bloggposter kommer jag att utveckla de andra medarbetarnas meriter och kompetenser.

  • Forskningsmeriterna är många, Vunnit ett sedvanemål (Nordmaling, Sakkunnig i elva år!) fått ett  att gå i förlikning med vitsordande om samernas sedvana (Rätan) och fått tydliga vitsord av Högsta Domstolen i Härjedalenmålet.
  • Dragit i huvudsak fulla salar (ej sällan må extrastolar sättas in) och åhörarna tycks nöjda.
  • Med min pedagogiska bakgrund och åren som universitetsadjunkt och sedermera på länsmuseer folkbildare, torde jag lämpa mig optimalt som kursledare
  • Är känd också genom just denna blogg.
  • Arbetat med Gränsdragningskommissionen och nu med inlagor i samband med svensk-norska renbeteskonventionen.
  • Vi sysslar även med annat; ex guidningsläktforskning och pjäs-/teveserieskrivande/översättning av manus (svenska till engelska och vice versa). kanske lägger jag
  • KURSER kan bokas i höst! Höstens kurstitlar kommer att ses över och presenteras tisdag 13/6, inte långt efter kommer enl.beräkningarna senast seminarieinbjudan *.
    PS. Mycket snart försöker vi starta en tidning & bjuder in till seminarium * också!

    ONK SAM

Varför ens anlita SouthSaamiHistory? – Om Novlemaanege etc

Texten handlar fr a om Peter Ericson, firmans grundare och chef.
OBS vi är ibland också intresserade av att anställa kompetenser inom samisk forskning!

Vi är emellertid flera som arbetar för företaget; arkeologisk, antropologisk och inte minst arkeologisk kompetens finns samlad! I kommande bloggposter kommer jag att utveckla de andra medarbetarnas meriter och kompetenser.

  • Forskningsmeriterna är många, Vunnit ett sedvanemål (Nordmaling, Sakkunnig i elva år!) fått ett  att gå i förlikning med vitsordande om samernas sedvana (Rätan) och fått tydliga vitsord av Högsta Domstolen i Härjedalenmålet.
  • Dragit i huvudsak fulla salar (ej sällan må extrastolar sättas in) och åhörarna tycks nöjda.
  • Med min pedagogiska bakgrund och åren som universitetsadjunkt och sedermera på länsmuseer folkbildare, torde jag lämpa mig optimalt som kursledare
  • Är känd också genom just denna blogg.
  • Arbetat med Gränsdragningskommissionen och nu med inlagor i samband med svensk-norska renbeteskonventionen.

    Novlemaanege.jpg

  • Vi sysslar även med annat; ex släktforskning och skrivande/översättning av manus (svenska till engelska och vice versa). kanske lägger jag

    BILD: Sveriges Radio/Sameradion.

    Samebyarna Ran, Umbyn och Vapsten. Grafik: Sámi grafikk.

Dalasamerna. Hästars renskräck och svenska överhetens aversion (Bäcke 1987)

Eller lite om den brådska, varmed samerna fördrevs från Dalarna på ett omfattande och genomgripande sätt för andra eller tredje gången sedan 1720-talet; och vad som tämligen omgående ledde till en nationell sedentarisering, dvs bofasthetsgörande (per tvång och lämpor) utanför åretruntmarkerna.

DALAHEST

”Sockenlappar” (titel, 1987)

I Orrsta skogsgårdar i Stora Skedvi fanns under 1700 och 1800-talet många samer bosatta. Under tiden 1750 – 1872 finns ca 75 personer kyrkskrivna i Orrsta, antecknade som sockenlappen, lappfamiljen eller samefamiljen.

Lapparna i Orrsta bodde i Kavelberget, öster om Nyängsgården. Märken efter boplatserna finns ännu kvar. En del mark var uppodlad, och Nyängs odlade potatis där till in på 1930-talet. Men nu är det igenväxt med skog.

”Lappfamiljer”

I Hammarsmedsbo och Spikgårdarna fanns även lappfamiljer. Bland andra sockenlappen Jöns Anders Jönsson, född 1778, död 1840, gift med Stina Andersdotter, född 1783, död 1836, och deras son Anders, född 1820.

Där fanns också lappmannen Anders Nilsson och hans hustru. De fick en dotter, Anna Greta, född 31 maj 1816 och som dog samma år.

Platsen där de bodde hette Lappstugehagen. Namnet finns med på kartan över laga skiftet 1867-69.

Den sista lappfamiljen i Orrsta var sockenlappen Adolf Westman, född 1810, död 1860, gift med Carin Nilsdotter från Norge, död 1872. En son Nils, född 1832 i Tännes, enligt husförhörslängden gift med lappkvinna Anna från Ljusdal i Hälsingland. Hon dog i maj 1870. Barnen Anna Magdalena, född 1863, och Adolf Nils, född 1866. I familjen fanns även en kvinna Margareta Jansdotter från Ljusdal.

Rennäringsbekymmer

Om sockenlapparna = långväga samer, som bytt fjällvärldens jakt- och renskötsel mot en tillvaro i mellansvenska trakter vet folklivsforskaren Ingvar Svanberg i Uppsala mycket om. Följande är hämtat från skriften ”Sockenlappar”, som han är författare till.

År 1735 hade landshövdingen i Gävleborgs län hos konungen anhållit om att de samer som uppehöll sig i länet skulle få kvarstanna. Detta beviljades. Det var slutet på nära nog 100 års försök att tvångsförvisa de samer som sedan lång tid uppehållit sig söder om lappmarken i de mellansvenska skogsområdena i bl.a. Gästrikland och Dalarna. De hade där livnärt sig som kringvandrande jägare och renskötare.

Skadegörelse

Att lapparna i Skedvi ägde renar som förorsakade en hel del obehag finns det belägg för.

Med anledning av en förfrågan från Kungl. Patriotiska Sällskapet år 1787 hur man skall förfara med de samer som uppehöll sig utanför Lappmarken, publicerades i sällskapets ”Hushållsjournal” ett intressant svar från kapten Olof Björling på Stora Klingsbo gård i Stora Skedvi. Den skadegörelse han ansåg samerna gjorde delade han in i fem punkter. Den sista punkten lyder:

”Den 5:te skadan skjer av deras renar, och det på flera sätt. Finnes om hösten något nära deras Kojor och tillgrepta bete, någon grön rågbrodd, så stryker den merendels med, ty gärdesgårdar ackta dessa kreatur intet. Det är mig sjelft händt att jag för några år sedan hade besök av ungefär 150 st Lapp-renar på en rågåker, som de illa medforo med, trampade och ätande, så att om inte mitt Tjenstefolk och mina Grannar blivit tidigt varse, hade jag säkert förlorat hela den wackra Rågen utan all recource. Dessa kreatur äro dessutom mycket farliga när de komma nära våra Wägar och gårdar, i anseende till den räddhoga Hästar gemenligen hafva för dem, så väl som aversion för sjelfwa Lappfolket. Är Hästen det ringaste skygg av sig, kan man ej utan fara mta eller hinna dem på en väg”.

Slut med nomadisering och renskötsel

Samerna skulle få stanna i de mellansvenska bygderna, men de skulle inte tillåtas att vidare nomadisera sig och bedriva renskötsel. De skulle bli bofasta. Det är i och med denna process som sockenlappsinstitutionen uppkom under 1730-talet. Sockenlapparna kom att bilda ett slutet befolkningsskikt, som fortlevde fram till i början av innevarande sekel. Deras historia har varit föga känd och ägnats liten uppmärksamhet.

Sockenlappsinstitutionen

Sockenlappsinstitutionen uppkom med sockenhantverkarna som förebild. En lappfamilj eller enskild lapp antogs vid sockenstämman. Deras huvudsakliga uppgift var att avliva hästar, hundar och katter samt utföra flåningen. Sockenlappen skulle även kastrera husdjur samt ta hand om självdöda djur, ävenså skära ner självspillingar. Det var sysslor som bönderna själva inte ville befatta sig med. Beträffande ersättningen uppges att den skulle utgå från socknen gemensamt och/eller från den som anlitade honom enligt en bestämd taxa.

Goda hantverkare

Sockenlapparna hjälpte även allmogen med att jaga rovdjur. Dessutom var de goda hantverkare. Korgar, rep, mjärdar etc. var sådant som sockenlapparna tillverkade och sålde. Fina starka korgar av gran- och talltågor, som de tillverkade finns nog ännu kvar i en del gårdar på trakten.

Tenntrådsbroderier som finns på bevarade kjolväskor från olika socknar i Dalarna tillskrivs även sockenlapparna.

Språket

Beträffande språket har man konstaterat att de talade en sydsamisk dialekt, men att deras ordförråd var uppblandat med svenska.

Skedviplogen 1987, författare Janne Bäcke
Vår kommentar:
Allt tycks bygga på ett felslut, att samerna ej skulle vara hemmahörande i området.
Räknat efter sedvana och urminneshävd torde dalasamerna ha varit hemmahörande i mesta delen av länet och landskapet vid det laget.

Trails of tears: ”Sveriges sydligaste [samer] måste flytta” (Vestkusten 1934)

(maskinläst text redigeras senare)

Vestkusten, Number 3, 18 January 1934

Sveriges sydligaste lappar maste flytta. De sista lapparna i Dalarna måste lamna sina marker. De bosom torde vara bekant ett stycke norr om Idre i det nordligaste i Dalarna. Det har forut varit tal om att lapparna skulle bort, emedan de svenska renhjordarna gjort skador p& norskt omr&de, och nu ar det som sagt avgjort. Det som skett ar mycket beklagligt, sager Torsten Boberg, kand lappoch fjallfdrfattare, allra heist som hetesmarkerna kring Idre troligen aro de basta i hela Skandinavien. Men jag kan inte tanka mig att det ar myndigheternas mening att for all framtid avstanga detta omrade for lapparna. Det ar friimst den 80-&rige s. k. “JoPersgubben” och bans mag som haft sina renhjordar i Idretrakten, och da nu myndigheterna gjort slag i saken och forordat avflyttning s& ar det for att undg& standigt brak och bbter som de svenska renarnas visiter pa den norska sidan fororsakat. De fran Dalarna utestangda lapparna komma att flytta till markerna pa griinsen mellan Harjedalen och Jamtland. Ett siitt att losa svarigheterna vore, att man p& griinsen uppforde renstangsel. Norrmiinnen fdrbundo sig 1915 att uppfora ett dylikt. om de i gengald finge reglera Nidalvens kallor genom en stor uppdamning pa svenskt omrade, en dammanlaggning som for all framtid skulle skapa en sjo med en mils bredd i Harjedalen. I sa fall bleve det alltid ytterligare seviirdheter for de rundreseniirer som taga denna vagen.

Engerdal_Femunden
Femunden.
Wikimedia – Public Domain.
MahlumEget arbete

Vargen tuggade i sig 22 barn

Inga kramdjur

Britt Nyman

På en tid av bara två år, 1880 – 1881, blev 22 barn dödade och uppätna av varg utanför Åbo, Finland. Detta har även bekräftats av Finlands Viltcentral. Men mer om det senare.

Egentligen var det två vargar, en tik och hennes avkomma, en stor hane. Det är den, som stoppats upp och bevarats till eftervärlden. Finns idag på en skola i Åbo, där min väninnas dotter Sara fotograferade den, januari 2012.

Det fanns också ett 23:e barn, Ida Elina Laakso. Hon var det enda barn som överlevde.

1955 berättade Ida eller Varg-Ida (Susi-Iita) som hon kom att kallas, i en intervju hur hon mindes skräckens ögonblick, den 22 oktober 1880 när vargen attackerade henne. Hon var då nio år gammal. På bilden nedan kan du se Ida vid 85 års ålder.

”Kommunalrådet Arvo Saura från Salo spelade in intervjun, som fick henne att fälla tårar. Berättelsen var detaljerad, levande…

View original post 1 044 fler ord