S I R T Y A – The Aboriginals BEFORE Nenets… Just a fairy-tale, or … ?

S I R T Y A – The Aboriginals BEFORE Nenets…
Just a fairy-tale, or… ?


”A tiny beautiful race, white-haired and white-eyed, shunning daylight to live underground in the Siberian tundra – this sounds like the stuff of legends. And yet, every story has a drop of truth. As the Nenets culture of the Yamal Peninsula have always said, they were not the first to inhabit the Arctic. When they arrived, another people were already living there. The Nenets call them Sikhirtya. ” (Tamara Kula 2015)

(My emphazising. / PE)



Läs mer här: http://www.circumarctic.com/news/sirtya/?fbclid=IwAR05GwNXVEpcClhr3cCV7_Z55bF2mGFr1bXED96SKiKkii9WgFJQ1nLI7SQ

”Jag sökte en björngrav, och fann ett (mer än) millenniegammalt innanhavsrike … ” (del 1 ur Bottnisk odyssé 2020)

Det här är del 1 av en tänkt hepta– eller oktalog, dvs en serie av sju eller åtta rapporter om sommarens exkursioner

Grundskatan, Lövånger socken, Skellefteå kommun i junis yttersta dagar 2020.
Bilden kan innehålla: himmel, växt, träd, utomhus, natur och vatten

Bilden kan innehålla: personer som står, himmel, växt, träd, utomhus och natur

Vårt mål var den beramade (om uttrycket tillåts) björngraven, vilken i tiderna föranledde en milt talat mycket animerad diskussion mellan å ena sidan Noel Broadbent och å andra sidan Per H. Ramqvist och andra höjdare inom nordsvrensk arkeologi. Noel är enormt skicklig men understundom grovkorning och därmed gärna svårförståelig.

L A N D V R E D E T 
Med själva björngraven må det vara hu r det vill; poängen med denna plats är Landvredet; något som gör den till kanske den allra centralaste platsen vad gäller sälfångst och i hög grad handel med dess produkter. Det hanedlar då om ”The” Landvredet; det största och det viktigaste. Härifrån kom för undertecknad steget inte att bli särdeles långt till att börja grunna på vilka allianser och nätverk som beseglat dessa vatten och landstigit dessa kuststräckor, öar, holmar, kobbar och skär.

Bilden kan innehålla: 1 person, står, träd, himmel, växt, utomhus och natur
Bilden kan innehålla: himmel, träd, växt, moln, utomhus, natur och vatten

” …den handel, som birkarlar och ryssar hittils brukat, skulle tillhöra Stockholms borgare” – Artikel: ”Om det botniska handelstvånget” av Oskar Fyhrvall (Historisk Tidskrift, 1882) 1:4

"Om det botniska handelstvånget" av Oskar Fyhrvall
Historisk Tidskrift 13 (1882) Del 1:4

Via RUNEBERG.ORG!
Not: Texten är maskinläst; redigerar i mån av tid! / PE 

Ziegler 1532.

Botniska vikens kustländer befunne sig vid nyare tidens 
början på en kulturgrad, som måste betecknas såsom tämligen 
låg. Befolkningen var till sitt antal obetydlig samt bodde spridd 
på kusten eller ett stycke upp längs efter de stora elfvarne. På 
hela den nära 200 mil långa kuststräckan fans norr om Gefle 
och Ulfsby ingen enda stad, blott här och der ett obetydligt 
fiskläge eller en hamnplats, som endast vid fisketiden eller vid 
något marknadstillfälle någorlunda upplifvades. Produkterna, 
som detta område afkastade, voro visserligen hvarken få eller 
af obetydligt värde, fastän naturligen sådana, som ett i kultur 
mindre framskridet land kunde hafva dem. Vid de talrika skä- 
ren och öarne vimlade täta stim af strömming och annan fisk, 
och uppför de breda strömmarna trängde laxen i lika täta skaror. 
På stränderna växte reslig skog, som lemnade ståtliga mastträd 
och äfven annat virke till bjelkar och bräder samt till den med 
tiden allt mer lönande tjärberedningsindustrien. I skogamas 
djup dolde sig pelsbärande djur af stort värde, och här och der 
syntes frodiga beten och grönskande ängar, som beredde möj- 
lighet till en omfattande ladugårdsskötsel, hvars alster redan nu 
utgjorde en vigtig exportvara för landsändan. Men åkerbruket 
var deremot obetydligt, och detta omdöme gäller naturligtvis i 
än högre grad om allt slags industri. 

Förbindelserna med öfriga delar af riket synas efter tidens 
omständigheter hafva varit ganska lifliga. Från sydligare be- 
lägna städer och orter kommo sommartiden talrika fiskare till 
öarne och skären i hafvet, medförande åtskilligt köpmansgods: 
spanmål, jern, väfnader, salt, lin och hampa. Derjämte företogo

”I ofvannämda förordning af år 1570 finnes ett stadgande ang. handeln med lapparne, som också torde förtjena att antecknas. Det heter nämligen, att den handel, som birkarlar och ryssar hittils brukat, skulle tillhöra Stockholms borgare. De skulle förse lapparne med groft kläde, lärft, hampa, salt och andra dylika föremål, men spanmål och andra ätande varor ville regeringen sjelf anskaffa. Dock förekommer detta stadgande icke i senare förordningar, och lapphandeln blir under den följande tiden ett ständigt trätofrö mellan kronans fogdar och arrendatorer samt kuststädernas borgerskap.”


norrländingarne och finnarne sjelfva handelsfärder med sitt hemlands afvel. De seglade på sina skutor till Stockholm och andra städer vid kusten. De lade genom strömmen och in i Mälaren till dess städer och hamnar samt kommo vidare både den vägen och den direkta landvägen till denna tidens stora konsumtions- centra, koppar- och jernbergslagerna. Också till utrikes orter styrde de mången gång kosan, och Östersjöns såväl sydliga som östliga hamnar voro dem väl bekanta. Afven åt andra håll förefunnos förbindelser och anstäldes handelsfärder. De s. k. birkarlarne underhöllo samfärdseln med Lappmarkerna samt nedstego redan på Gustaf Vasas tider till Norges vestra och norra kuster; åt ryska sidan idkades en liflig handel med och af ryska gårdfarihandlare, som regelbundet sträckte sina färder ända till Vesterbotten. Aktivt deremot synas svenskarne åt detta håll hafva uppträdt i mycket ringa grad, om ens något. Att nu bringa hela detta vidsträckta områdes handel och rörelse uteslutande i sina händer var en tanke, som redan länge föresväfvat Stockholms handlande borgerskap. Klokt begagnande sig af politiska konjunkturer och stadens vigt i militäriskt hän- seende, hade det också tidigt lyckats förvärfva sig några bety- delsefulla rättigheter i den riktningen. Det första stadgande af denna art, som anträffats, återfinnes i Magnus Erikssons stads- lag, der Botniska vikens kustbor, utom Abo borgare, jämte Roslagens och Uplands invånare, förbjudas segla längre än till Stockholm ^). Såsom varande ett vanligt lagbud innehåller denna stadga intet om sina motiv, men i en resolution för Stockholm, utfärdad af Sten Sture d. ä. år 1502, genom hvilken städerna Gefle,

Öregrund, Östhammar, Raumo och Ulfsby betagas rätten att segla utrikes, uppges uttryckligen såsom skäl den 
omständigheten, att riket vid påkommande behof icke kunde 
hafva någon nytta af så många små städer. Om deremot Stock- 
holm kunde blifva stort och blomstrande, skulle riket deraf märke- 
Hgen stödjas ^). Redan förut eller 1461 hade Stockholm till 
behag flera »olagliga» hamnar vid Botniska viken, Östhammar, 
Hernösand, Raumo blifvit aflysta. 

Men dessa privilegier ledo dock af rätt betydliga inskränk- 
ningar. Först och främst ådagalägges genom handlingarne mång-

(Vissa noter i originalet: https://archive.org/stream/historisktidskr13frgoog/historisktidskr13frgoog_djvu.txt)

tåliga gånger, att de icke vunno någon synnerlig hög grad af 
verkställighet, och vidare var deras rättsgrund tämligen osäker. 
Det var sålunda att befara och inträffade också, att hvad poli- 
tiska konjunkturer skapat, kunde andra politiska konjunkturer 
tillintetgöra ^), och med den fortgående utvidgningen af rikets 
gränser, som begynte under Erik XIV, trädde hufvudstadens mili- 
tära vigt så småningom tillbaka ^). Helt annat blef förhållandet, 
när till dessa omständigheter kom stödet af ett verkligt ekono- 
miskt system, som med en bländande dialektik för den på detta 
område ännu oerfarna administrationen utvecklade grunderna för 
samhällenas välstånd. Ofver allt på kontinenten, der man såg 
rikedom och välmåga samt ett högt utveckladt merkantilt lif, 
såg man också blomstrande, menniskofylda städer och en långt 
drifven fördelning både mellan orter och personer af affärsverk- 
samhetens och industriens särskilda förgreningar. Genom ett 
ödesdigert misstag förblandade man då grund och följd, och så 
uppstod den föreställningen, att man blott behöfde kopiera detta 
yttre tillstånd för att få se rikedom och välstånd liksom af sig 
sjelfva uppkomma i landet ^). Metoden, hvarefter man vid sitt 

^) Sålanda fick Raamo af S^rante Stare tillbaka rätten att segla utrikes, och 
Gastaf Vasa förfor, som vi veta, med privilegier synnerligen fritt och sjelfstän- 
digt; så hade han t. ex. en gäng för afsigt att leda Norrbottens handel öfver det 
nyanlagda Sandhamn. 

^) Detta kan skönjas redan så tidigt som under Gastaf II Adolfs regering 
i hans svar till Stockholms borgerskap, då det i en supplik begärt att sjelft få 
förvara stadens nycklar. Han säger nämligen, att det låg föga makt uppå, hvar 
dessa nycklar förvarades, alldenstund fästningsverken redan voro så förfallna, att 
de icke mycket dugde. 

^) Synnerligen upplysande i detta afseende är det hos Stjernman intagna 
betänkandet öfver städernas handel af år 1595. Det heter der : först så är allom 
väl vetterligit, att uti de städer, som nederlag är med fri köpmanshandel och 
vandel, der är ock meste tillsökning,, och bäste näring. Såsom t. ex, vid Öster- 
sidan är Lybeck och Danzig. Ändock de andre städer, som vid Östersidan 

liggandes äre hafve ock deras handel och vandel, så föres dock meste parten af 
förbemälte nederlagsstäder, och dädan hemtas då sedan hvad som behlfves i de 
konungariken, land och furstendömen kring om Östersjön äre — — — — — 

— — D erfor ligger allt som förr är sagdt på 

nederlaget och dit folket vändt blifver Nu är icke mindre än hvar Gud 

allsmäktig täckes mildeligen afhjelpa denne besvärlige fejdetid, som härtill varit 
hafver, så kan ock större och mer köphandel hit i riket falla härefter än någon 
tid tillförene. Vill för den skull af nöden vara att så framt i detta konungarike 
skall gå lagligen och väl till, så att undersåtarne kunde förkofrade och vidhållne 
blifva, det en annan laglig oeh skälig ordning måtte göras här i riket uppå köp- 
manshandel, än som härtill skedt är — — — 

— -Af det nu förbemftlt är, kan man väl besinna, 

att der som nederlag är, der är ock handel och vandel och derför synes rådeli- 
gen vara, att här uti Sverige måtte och en plats och sådan stad vara upprättad» 
der som nederlag kunde blifva af dess land och tilliggande furstendömen. 
arbete för landets ekonomiska utveckling hade att gå, var så- 
lunda både enkel och klar och syntes heller icke svår att sätta 
i verket. Man behöfde blott utse vissa lämpliga platser och 
sedan dekretera, att här skulle en verksamhetsart bedrifvas, der 
en annan. Att man härvid kom att trampa andras rättigheter 
under fötterna och uteslöt all industris och all handels lifsvilkor, 
den fria konkurrensen, var något, som man dels icke kom att 
tänka på, dels rent af eftersträfvade. Ty »ordning», »lagbunden 
ordning» var tidens lösen, och den fria konkurrensen »skadeligt 
kladderi». 

Framför allt och tidigast blef detta förhållandet med handeln, 
i det vissa städer förordnades till nederlagsorter för rikets ex- 
portvaror och till att förmedla samfärdseln med utlandet, andra 
åter att uppsamla rikets alster och lemna dem till de förra 
samt att af dessa mottaga och kring landet sprida de utifrån 
införda varorna; hvarigenom alltså både importen och exporten 
måste passera två mellanhänder mellan utländingen och konsu- 
menten eller producenten. 

Att vid en sådan fördelning rikets hufvudstad icke skulle 
blifva lottlös, är helt naturligt. Redan omsorgen att trygga åt 
residenset en ymnig tillförsel från både eget och främmande land 
manade dertill, den tidigare utvecklingen gick, som redan blifvit 
visadt, i samma riktning, och slutligen var det hos det nya 
systemet en ledande tanke, som redan från början starkt och 
medvetet framträdde, att riket helst borde hafva blott en stapel ^), 
hvartill hufvudstaden af sig sjelf framstod såsom den lämpligaste 
orten. Att detta senare mål genom den följande utvecklingen icke 
vanns, berodde ingalunda hvarken på bristande nit och ifver hos 
Stockholms borgerskap att sträfva derefter eller lust hos regerin- 
gen att efter förmåga understödja denna sträfvan. Dertill bidrogo 
tvärtom andra orsaker, bland hvilka torde kunna ställas främst 
landets stora utsträckning, kommunikationernas outvecklade skick 
och slutligen Stockholms för handel på vestra Europa föga för- 
delaktiga läge. 

Hvad Stockholm deremot vann, det var det fullständiga 
realiserandet af ofvan antydda plan på handelsherravälde öfver 
Botniska vikens kuststräckor, ett herravälde, som både med af- 
seende på sina följder och den seghet, hvarmed det upprätthölls, 
är en märkelig sida af merkantilsystemets historia i Sverige. 

Tiden för ofvan antydda teoriers mera medvetna framträ- 
dande i vårt land kan icke sättas längre tillbaka än till Johan 
lll:s regering. Också har man att under samma regering söka 
de första följdrikare ansatserna till uppnåendet af den fram- 
stående privilegierade ställning, Stockholm senare intog i för- 
hållande särskildt till de botniska landen. Visserligen är det 
sant, att äfven Gustaf Vasa alldeles icke visar sig främmande 
för merkantilsystemet och dess idéer. Men dels voro dessa idéer 
under hans regering ännu tämligen dunkla och outvecklade och 
dels stördes den utveckling, som kunnat påbörjas, högst väsent- 
ligt under hans närmaste efterträdare, hvars regering var uppfyld 
af allt för starka politiska stormar och öfverhängande krig, för 
att någon allvarligare omsorg skulle kunnat egnas åt ekonomiska 
förhållanden. Det blef sålunda först under' den tredje regenten 
af Vasastammen, som en varaktigare grund till de nya förhål- 
landena kunde läggas, och redan från första stund stå Stock- 
holms sträfvanden medvetna och klara i förgrunden. 

Till att börja med visade det sig som en nödvändig för- 
beredande åtgärd för de stolta planernas realiserande att från 
hvarandra isolera de båda handelsområdena, Mälardalens och 
Botniska vikens, vid hvilkas föreningspunkt staden var belägen, 
eller med andra ord att afskaffa den fria segelfart genom Söder- 
ström, som hittills egt rum ). Ännu Erik XIV finner rättvist 
i sina privilegier af 1563 att inskärpa hos borgerskapet nödvän- 
digheten att icke hindra eller uppehålla någon, som i sina lofliga 
ärenden ville lägga igenom strömmen. Men redan 1570 förbjuder 
Johan III alla fetaliepersedlars förande derigenom och upp i 
landet äfvensom all spanmålsexport från Mälaren den vägen. 
Ett undantag gjordes visserligen för s. k. skärkarlar, som fingo 
lägga in i Mälaren med sin fisk att byta till sig spanmål samt 
sedan färdas samma vägen tillbaka igen; men som lätt kan in- 
ses, saknade ett sådant undantag större betydelse för andra än 



') Vid Södertelje var också en utförselväg för varor ur Mälaren, i det dessa 
transporterades till lands öfver det smala näs, som skilde Mälaren från Saltsjön. 
Äfven rätten till denna utförsel, som synes ha tilltagit med nnledning af förord- 
ningen 1570, betogs mälarstäderna 1589. Men sedan Karl Filip tillträdt sin 
faders hertigdöme, ansågs i enlighet med tidens herskande åskådningssätt äfven 
furstendömet böra hafva sin egen stapel, hvarför mälarstäderna i Södermanland 
för en tid återiingo sin rätt till denna utskeppning. Men när sedan hertigdömet 
efter Karl Filips död hemföll till kronan, återtogs också denna rätt, och det för- 
klarades för synnerligen vigtigt, att all utförsel nr Mälaren skedde öfver Stock- 
holm. 

de fattiga skärkarlarne sjelfva. Andra köpmannavaror fingo 
visserligen fortfarande af borgerskap föras genom strömmen; 
men 1589 inskärptes uttryckligen, att den rätten endast tillkom 
bofasta borgare ^). 

Varubytet mellan de båda handelsområdena skulle sålunda 
hädanefter väsentligen förmedlas af Stockholms borgerskap, ty 
spanmålen hade varit norrländingarnes förnämsta returvara från 
mälarstäderna, liksom dessa från Botniska viken bekommit det 
mesta af de viktualievaror, h varmed de skulle förse bergslagen. 
Jernet och kopparen deremot kunde lika väl öfver Gefle som 
öfver Stockholm komma de norra orterna tillhanda. Genom de 
följande handelsordinantierna af åren 1614, 1617 och 1646 be- 
kräftades ofvan nämda stadganden och utsträcktes derhän, att 
några botniska fartyg derefter aldrig fingo visa sig i Mälaren. 
1642 upphäfdes likaledes den fria genomfarten i Söderström,, 
som skärkarlarne dittills begagnat, emedan »den på mångfaldigt 
sätt missbrukats till landsköp och städernas, särskildt Stock- 
holms, skada, hvars borgerskap genom den opackade och odug- 
liga strömning, hvarmed landet af skärkarlarne uppfyldes, blifvit 
diflfamerade» ^). 

Lås var sålunda äfven i merkantilt hänseende satt för Mä- 
larens sjö. Redan hade dock merkantilsystemets förbannelse 
eller nödvändigheten att för undvikande af ett förbuds elude- 
rande låta det följas af ett annat och ofta ännu strängare gjort 
sig gällande. För att undgå Stockholmsbornas något dyrbara 
förmedling vid varubytet hade nämligen invånarne i de båda 



-) SvRF på borgerskapets begäran i Stockholm om deras handel d. 5 mars 
1589, Stj. I: 348. 1590, 27 maj utfärdades dock res. för Åbo stad, enligt hvil- 
ken Stockholm befalles att tillåta dess borgare färdas genom Strömmen med sin 
fisk, med vilkor, att de icke handlade på landsbygden ; men detta är antingen en 
ren tillfällighet eller också ett bevis på Åbos privilegierade ställning bredvid 
Stockholm, som nedanför något närmare skall påpekas. Städernas priv. K. A. 

^) Hädanefter skalle i stället alla skärkarlar, finnar och åländingar, som 
kommo till Stockholm samt enligt stadgar eller sedvana plägat färdas upp i Mä- 
laren, stanna vid stadens östra sida, samt de, som kommo från Mälaren, vid 
Munkbron och andra vid den sidan tillordnade rum. Dock skulle ingen vara 
pligtig att köpa eller sälja åt borgerskapet, utan de egde rätt att kommunicera 
direkt med hvarandra, om affärerna icke rörde annat än spanmål, torsk, ström- 
ming och penningar. För större beqvämlighets skull lofvades, att lämpliga bryg- 
gor skulle byggas, vid stränderna, och vägar göras genom Bruukeberg. Tilläggs- 
platserna synas utom Munkbron, som i förordningen uttryckligen namnes, hafva 
varit längs Klara sjö och derifrån uppåt vid den s. k. Vestermalmen ; på östra 
sidan deremot dels vid vanliga bron i staden, d. v. s. nu varande skeppsbron, 
dels vid Nybroviken vid Östermalmen. Tiden för den fria handeln skulle blifva 
tre månader från 1 Aug. till 1 Nov. R. R. 28 Juni 1642. 
handelsområdena kring Mälarens och Botniska vikens stränder 
hittat på en ny utväg. När farten genom Strömmen var af- 
spärrad, företogo sig Mälarstäderna att föra sina varor öfver land 
till vikar och hamnplatser i skärgården utanför Stockholm. Der 
mötte norrländingarne med sina, och en liflig »olaga» handel upp- 
stod på det viset i Stockholms omedelbara närhet, hotande att 
tillintetgöra den påräknade vinsten af Strömmens spärrande. 
Redan 1589 hade detta försports såsom en verkan af 1570 års 
förordning, och en mängd hamnar och bytesplatser hade upp- 
stått dels från början dels genom gamlas upplifvande: Estbacken, 

o 

Brummaviken, Staket, Akerså, m. fl. Af dessa måste några 1589 
aflysas; de öfriga följde snart efter, och så qvarstod genom 1614 
års handelsordinantia blott Norrtelje såsom en tillåten hamn. 

Emellertid hade den direkta kampen med de botniska lan- 
den icke heller hvilat, och redan innan den förordning, som full- 
ständigt tillslöt inloppet till Mälaren, utfärdades, var denna 
landsändas underdånighet under Stockholm en afgjord sak. Till 
detta mål hade man framryckt i tre särskilda ansatser, genom 
handelsordinantierna af åren 1614, 1617, och 1636, föregångna 
af några förberedande, men öfvergående stadgar under Johan III 
och Sigismund. 

För att afstyra det allmänt gängse, men lika allmänt öfver- 
klagade och utdömda landsköpet hade den förstnämde af dessa 
konungar anlagt några städer i Norrland och äfven försett dem 
med rättighet till utrikes seglation. Men snart höjde Stockholms 
borgare med anledning häraf häftiga klagomål öfver handelslös- 
het och oförmåga att förlägga kopparberget etc, om norrländin- 
garne skulle få segla dem förbi. Omsider egnade konungen dessa 
klagomål sin uppmärksamhet och det af hvarjehanda skäl. Med 
sin kända ifver eller rättare sagdt vurm för byggnadsföretag hade 
han fattat den planen att förse sin hufvudstad med en ståtlig 
åbyggnad af sten- och korsverkshus och deroni ofta under- 
handlat med borgerskapet. För att nu sätta detsamma i till- 
fälle att villfara denna hans åstundan, drog han icke i betän- 
kande att lofva att lägga tryckande band på en hel landsändas 
rörelse och näringsfång ^). Två år derefter gick också detta 
löfte i fullbordan, i det en resolution på »Stockholmarnes begä- 



,/) Han lofvade nämligen att betaga städerna rätten att segla till andra orter 
vid Östersjön än dem som lydde under Sverige, 1587. Palmen, Öfvers. ö. Sv. 
Handelslagst. hist. sid 23.
ran angående deras handel» uttryckligen förklarade, att de norra 
städernas ofvan nämda seglationsrätt utrikes blott var medgifven 
tillfälligtvis och så framt den icke var andra städer till men 
eller strede mot deras privilegier, samt att den nu skulle upp- 
häfvas. De orsaker härtill, som nu anfördes, voro tre, nämligen 
att inga ätande varor skulle utföras ur riket, inga förbudna 
skinvaror undanstingas (olofligen utskeppas), och slutligen inga 
främmande hafva skäl att till sjös eller lands besöka Norrland. 
Af alla dessa anledningar förbjödos nu städerna norr om Gefle 
och Björneborg att sträcka sina segelfärder till utländska städer 
och hamnar. Till alla inländska skulle de dock fortfarande få 
segla, och under den benämningen skulle inbegripas alla svenska, 
finska, lifländska och ryska orter, som antingen då voro eller 
framdeles kunde blifva Sveriges krona underkastade. Blott ett 
enda undantag gjordes, nämligen för Hudiksvall, som skulle få 
med ett eller två skepp årligen segla vesterut till Frankrike 
eller Spanien ^). Längre gick icke Johan III, ehuru senare 
handlingar uttryckligen bestyrka, att han de senare åren af sin 
regering umgåtts med planer till en omfattande och slutgiltig 
organisation af rikets sjöfart och dess fördelning städerna emel- 
lan ^). Dessa arbeten torde möjligen hafva legat till grund för 
de författningar i detta hänseende, som sonen Sigismund ut- 
färdade. Åtminstone gå äfven dessa i den påbörjade riktningen 
samt beteckna ett stort steg framåt på densamma. I privile- 
gierna för Stockholms stad d. 13 Juli 1594 stadgas nämligen 
helt lakoniskt, att städerna på svenska sidan af Botniska viken 
norr om Gefle icke få segla längre söderut än till Stockholm 

o 

och de på finska sidan norr om Abo icke längre än till Stock- 

o 

holm eller Abo ). 

Härmed kunde det synas, som om Stockholm vunnit allt 
hvad det rimligen kunde sträfva efter, och sant är också, att 
dessa stadgar på ett ungefär innefatta det slutliga resultatet af 

') Stj. I: 348. 

^) I ofvannämda förordning af år 1570 finnes ett stadgande ang. handeln 
med lapparne, som också torde förtjena att antecknas. Det heter nämligen, att 
den handel, som birkarlar och ryssar hittils brnkat, skalle tillhöra Stockholms 
borgare. De skulle förse lapparne med groft kläde, lärft^ hampa, salt och andra 
dylika föremål, men spanmål och andra ätande varor ville regeringen sjelf an- 
skaffa. Dock förekommer detta stadgande icke i senare förordningar, och lapp- 
handeln blir nnder den följande tiden ett ständigt trätofrö mellan kronans fogdar 
och arrendatorer samt kuststädernas borgerskap. 

^) Stockholms priv. R. A. Anna den 24 mars s. å. hade dock Björneborgs 
borgerskap fått rätt att segla in- och utrikes hvart det ville.
hela striden. Men förhållandet har äfven en annan sida. Utan 
att det någonstädes uttryckligen namnes, ligger det dock för öp- 
pen dag, att verkställigheten af dessa påbud blifvit högst brist- 
fällig och kortvarig, om de ens någonsin vunnit en sådan. Si- 
gismunds korta regering var altför mycket både orolig och slapp 
för att så stränga och i den enskildes rätt och fördel så djupt 
ingripande stadgar skulle kunnat med allvar upprätthållas, och 
vidare var ju under Flemings styrelse i Finland hela östra ku- 
sten af Botniska viken faktiskt skild från sammanhanget med 
Sverige. Hertig Karls betänkande af 1595 talar också om de 
norra städernas utrikes seglation såsom i verkligheten förhanden- 
varande. 

Det blef sålunda Karl IX:s uppgift, sedan de värsta ore- 
dorna inom landet någorlunda hunnit afhjelpas, att ånyo före- 
taga det arbetet »att fastställa en viss ordning och förening 
städerna emellan med afseende på den utrikes handeln och segla- 
tionen» och särskildt med hänsyn till Stockholm och de botniska 
städerna. De principer och synpunkter, som dervid bragtes i 
användning, voro visserligen icke nya, men man ådagalade dock 
nu vida mera klarhet och omsorg vid fixerandet af det mål, som 
borde eftersträfvas, samt sökte äfven, så långt det var möjligt, 
vida bättre att taga andras rätt i betraktande. Planen, hvarefter 
man hade att arbeta, hade konungen redan angifvit i sitt ofvan 
nämda programartade betänkande af år 1595. Enligt detta skulle 
nämligen den utrikes handeln koncentreras i så få hamnar som 
görligt och om möjligt helst i en enda, bakom hvilken skulle 
stå hela rikets samlade kommersiella styrka, färdig att aftvinga 
utländingen nationelt välstånd under form af klingande guld- och 
silfverplantsar. Att under sådana omständigheter Stockholms- 
bornas sträfvan att lägga de vidsträckta och med dyrbara ex- 
portvaror försedda botniska länderna under sitt handelsherra- 
välde inom regeringen skulle finna villiga befrämjare, tyckes vara 
naturligt. 

Svårigheterna, som måste bekämpas för nåendet af detta 
mål, voro dock synnerligen stora, och synas till en god del hafva 
legat i hufvudstadens eget svaga tillstånd. Ty om uppstäderna 
afskuros från beröringen med utländingen, så fordrade rättvisan 
eller »reciprociteten», som man uttryckte sig, att stapelstäderna 
ej skulle få göra direkta affärer med konsumenter och produ- 
center här hemma. Detta var nämligen den allmänt ledande 
tankegången i hela systemet med stapel- och uppstäder, samt 
måste naturligen ega sin tillämpning äfven på ifrågavarande 
fall. ^) Men att upprätthålla en utländsk grosshandel utan stöd 
af en inländsk detaljhandel synes hafva varit något, som denna 
tid öfversteg äfven Stockholms krafter. Åtminstone var afstängd- 
heten från handeln i uppstädernas marknader den olägenhet, 
som först och genast öfv^erklagades, ej mindre af Stockholm än 
af de öfriga^ stapelstäderna, när en handelsordinantia med dy- 
lika stadganden ändtligen utfärdades, på samma gång som upp- 
städerna besvärade sig öfver brist i stapelstäderna på äfven de 
oundgängligaste importvaror. Trots ifrigt arbete såväl vid riks- 
dagarne som äfven vid särskilda möten med städernas fullmäk- 
tige, som i sådant syfte beramades, ^) kunde sålunda under hela 
Karl IX:s regering någon stadga i detta hänseende icke komma 
till stånd. Tvärtom se vi utvecklingen under 1600-talets första 
årtionde gå i en helt annan riktning. Såväl äldre som nyan- 
lagda städer vid Botniska viken försågos med privilegier på se- 
gelfart både på Östersjön och åt vestra Europa, ehuru visser- 
ligen blott provisoriskt och till vidare rättelse vid en slutlig 
uppgörelse. ^) Till ett sådant resultat torde äfven krigen och den 
allmänna nöden, som gjorde rörelsens frihet till ett handgripligt 
behof åtminstone för ögonblicket, icke litet hafva bidragit. 

Men när efter freden i Knäröd de mest öfverhängande krigs- 
farorna blifvit undanröjda, återupptogs frågan om de botniskes 
seglation med förnyad ifver, och dermed tager den afgörande 
kampen mellan de liberala och de protektionistiska idéerna sin 
början, en kamp, som icke slutar förr än 1636, men ur hvilken 
Stockholm framgår såsom fullständig segervinnare för långliga 
tider. 

Redan på riksdagen, som följde omedelbart efter freds- 
slutet, företogs frågan till behandling. Enligt konungens be- 
fallning skulle nämligen till detta möte städernas fullmäk^ 
tige infinna sig medhafvande sina privilegier för att få dem 
öfversedda och efter omständigheterna bekräftade eller än- 



^) Se of van sid. 32. 

^) T. ex. 1602 vid Mikaélistiden i Södertelje. Hernösands och Hudiksvalls 
priv. 1602. R. A. 

^) 1602 fingo Heruösand och Hudiksvall privilegier på fri seglats till alla 
utländska hamnar. 1610 erhöll Uleåborg och 1611 Vasa rätt att besegla alla 
svenska och finska hamnar äfvensom Reval och Narva; ofta undantogs dock ut- 
förseln af »ätande varor». Städernas priv. och städernas akta. R. A.
drade. ^) Med anledning häraf inlemnade också Stockholm ett 
sammandrag af sina privilegier, som närmast öfverensstämde med 
de privilegier, staden af Sigismund 1594 erhållit. ^) Veterligen 
kom ej heller detta möte till något resultat, men innan ett år 
gått till ända, såg en ny handels- och seglationsordinantia da- 
gen den 10 Febr. 1614, afsedd att ordna handeln och seglationen 
städerna emellan. 

I inledningen förklarades denna ordinantia i full öfverens- 
stämmelse med merkantilsystemets åskådningssätt tillkommen, 
på det att städerna och meniga borgerskapet i riket skulle komma 
sig före och tillväxa till en god förmögenhet, så att Kungl. Majrt 
vid påkommande fall kunde hafva något att lita till. Med af- 
seende på seglationen innehåller den särskilda stadganden för 
den utländska och inländska samt framhåller äfven noga skil- 
naden mellan s. k. aktiv seglation, eller att sjelf hålla fartyg i 
sjön, och passiv, eller att i sin hamn mottaga andras fartyg. 
Af dessa olika slag förbjudes nu den passiva utländska segla- 
tionen för alla städer norr om Stockholm och Abo utom Gefle. 
I den aktiva åter uppställas två nyanser, så att städerna 
Oregrund och Björneborg ^) erhålla en obegränsad sådan med 
egna farkoster, hvaremot de öfriga norra städernas inskränkas 
derhän, att de tillförbindas att icke föra ätande varor, elghudar 
och dyrbara pelsverk längre än till Stockholm. Med andra va- 
ror, koppar, trän, trävirke, hudar och talg var deremot segla- 
tionen oinskränkt, men alla utrikes seglande belades dock med 
den skyldigheten att vid utresan säga till i Djurhamn för att 
aflägga tull och visiteras. Beträffande åter den inländska segla- 
tionen, så hade alla både upp- och sjöstäder full frihet att med 
egna farkoster segla till alla de botniska städerna. Men sjelfva 
fingo dessa städer, om de ville fara längre än till hvarandra, 
icke utsträcka sina färder vidare än till Stockholm. 

Central nordisk kvinnohistoria – i skymundan. VAD BÖR GÖRAS?

Fem osynliggjorda kvinnor, några fler platser. Förslagen på förevigande syns nedan.

Som högsommaren bjudit undertecknad på en exposé runt Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken kom till sist tillfället att betrakta om huruvida Fredrika Bremer uppmärksammats mer än de samiska kvinnorna ifråga
      Finns då någon Elsa Laula-staty i Sverige?
Nej. Och de andra kvinnorna är också skymfligt undanskuffade.

Naturligtvis är denna typ av relativt traditionellt fysiskt manifesterande inte på något som helst sätt tillräckligt; men en god start kunde det vara – alltmedan vi arbetar med allt djupare och bredare seminiarier och annt slags kunskapande i ämnet.

VAD BÖR GÖRAS?
Här är platserna och kvinnorna som bör uppmärksammas, inkl skälen.
Till sist kortfattade förslag på hågkomstsätt.

1. ELSA LAULA. Klara södra kyrkogata, flerfaldiga skäl. Stockholm. Torg. Ev skulptur/staty.

2. KARIN STENBERG. Norra real. Sthlm. Plakett på skolmur eller liknande.
Skäl? Karin deltog som ung på (blivande) NBV:s folkbildningskurs i Norra real i en strävan efter en bred samisk centralorganisation eller fackförening. Sedermera kom hon att utföra massor i samma riktning – men någonstans synes hennes bara som eldsjäl som arbetade för samernas och skogssamernas sak ha inletts här.

3. SAMEKVINNAN MARGARETA (13-1400-tal. (S:a) Klara kyrka (fd S:a Klara kloster). Staty.

4. FREDRIKA BREMER. Tuorla, Pikis socken, S:t Karins socken och kommun, nära Åbo. Staty/skulptur.

5. MARIA MAGDALENA MATTSDOTTER. Härnösand, gränd, gata och/eller torg staty.

6. Hornsgatan 26. Nyssnäm,nda Maria M:s boställe i november 1866 i samband med hennes oss veterligen sista resa till Stockholm.

Utvecklas i framtida krönikor och blogginlägg.

P.E, Helsingfors 4 augusti 2020 

Lärarinnan Karin Stenberg (1884−1969) i Arvidsjaur. Här fotograferad av insamlaren Edvin Brännström (arkivuppteckning DAUM 3598, kuvert 1).
Karin Stenberg (1884−1969) i Arvidsjaur.
Foto: Edvin Brännström (arkivuppteckning DAUM 3598).
Knattingens namn förtäljer oss icke källan!
Bildlänk: https://www.isof.se/folkminnen/samlingar/samiska-samlingar.html

Var låg Bjarmia, vilka var bjarmerna? Och hur tolkades ”norr” för tusen år sedan?

Hålogalandhövdingen Ottars, förment svanöyfödde (på Vestlandet) Erik Blodyxs samt, ännu något senare, bjarköyättade tillika hålogalandshövdingen Tore Hunds 880-, 910-/20- resp 1020-talsresor till bjarmerna har – liksom deras senare omnämnaden t ex av Olaus Magnus från Torneå marknad – satt myror i huvudet på forskarna alltsedandess. Än i denna dag tvista vi om detta.

Tore-hund

Av alla de olika mytiska, diffusa och undflyende geografiska begreppen från äldre historisk tid  är nog Bjarmia det mest fjära. Saken tycks vara den, att det helt enkelt i grunden betyder fjärran land (i ”norden”).
Det skulle nästan kunna översättas med ”ryska Norden”. Bjarmerna är de mystiska norröna ryssarna, sedermera pomorerna. Men bjarmerna är också möjligtvis invånarna i Perm; permjaker och sannolikt bör också republiken Komis invånare, syrjänerna eller (bättre) komerna räknas dit. Men fler pusselbitar torde krävas! Vad som är klart är att Perm och Bjarmia språkligt sett inom ryskan hörs väldigt nära varandra.

Lite ”The North i Game of Thrones”, alltså.

Komis läge och flagga
Komi-syrjänska – Wikipedia
Komi (delrepublik) – Wikipedia
Läs mer om komi och syrjänska här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Komi-syrj%C3%A4nska
Detta folk har under århundradena regionalt fysiskt de facto mixat sig med nentserna, med vilka man interagerat sedan så att säga Hedenhös.

Ibland har Bjarmia eller Bjarmaland tolkats som Kola; men det är dels för geografiskt specificerad, dels för nordvästligt.

Ortelius på sin världskarta (1572) garderar som den gamla svenska tv-tipsprofilen Putte Kock och förtecknar såväl Bjarmia som Perm. Hans exakthet i övrigt kan ju skärskådas på de svenska delarna (nedersta kartan) t ex?

1572_Europa_Ortelius.A

Medelkarta

Detalj Ortelius 1572
Olaus Magnus – som Ortelius med visshet lutar sig enot – placerar Bjarmia främst i Kola.
Vi kan också tillägga att nordkarelarna oftast också synes avse med termen bjarmer.

Så här ser O.M:s karta ut i detalj:
Bjarmaland,Carta_Marina (1)

Vänd på begreppen?
En möjligen högeligen relevant artikel i sammanhanget kunde ju vara denna egentligen vansinnigt spännande texten från anno 1938. Här klarnar mången historisk text! Se:

”Den forntida nordiska orienteringen och Wulfstans resa till Truso”
Richard Ekblom (1874-1959)
Fornvännen 1938(33), s. 49-68 : ill. Och länken: 
Ingår i: samla.raa.se

 

Den intresserade av ämnet kan ju alltid läsa vidare i min historikerkollega Dick Harrisons funderingar från sin krönika 2011 – funderingar som jag i huvudsak ansluter. http://blog.svd.se/historia/2011/09/21/bjarmerna-och-bjarmaland/

Till sist vill jag påminna om att

– Etniska gruppers innehåll och definition förändras ständigt. Etnicitet är inte = nu.
– Språk och etnicitet är två helt olika storheter. De kan, men måste ej sammanfalla.

Peter Ericson måndag 3 aug 2020


Tore-hund
Vikinghøvdingen Tore Hund (ca. 990-1030).
Tegningen er basert på illustrasjonene fra den populære folkeutgaven av Heimskringla, som ble utgitt første gang i 1899 under tittelen Snorre Sturlassons kongesagaer. De øvrige tegningene i denne artikkelen er hentet derfra (Wikipedia)

 

ALLTID PÅ EN MÅNDAG – nordiska och samiska vyer. Ny historiekrönika! 1. Medeltida samer i Nådendal, järnålder – och somriga funderingar om Biskop Thomas och 1230-talets tavastländska uppror. 27 juli 2020 (Peter Ericson)

        Alltid på en måndag.
– n o r d i s k a
och

s a m i s k a vyer

                        ~ Krönika av sakkunnige historikern Peter Ericson, Helsingfors

 

Peter Ericson är en lagom tjock man
i sina bästa år med fyra barnbarn och fem barn och en billös bastukonnässör till kärbo från Kvarkens östra stränder.

 

1. Medeltida samer i Nådendal, järnålder – och somriga funderingar om Biskop Thomas och 1230-talets tavastländska uppror

 

I nästa blogg OCH krönika:

”De bottniska vattnens och kusternas järnålder/Handelsförbundet baserat på Bottenhavet mellan småkungadömen, nordliga jägar- och fiskarefolk och handelsmetropolerna i södra Norden”

 
”Senaste” om Kurcken – gotländarna, österbottningarna och samerna i pro-hanseatiska kvänska handelsförbundet och Bremers realiserade amerikadrömmar om allas rätt till utbildning tas också den närmaste tiden upp till behanding.
Men idag mest medeltid, en smula järnålder mm.

Jag skriver detta med Kvarkens gråblå ögonfägnad i fonden genom fönstret i min kärbos förtjusande lilla villa i själva det nordiska Pampas, Österbotten. En sann ynnest! ”Villa” betyder på pampasspråk sommarstuga eller fritidshus. Pampas är således det vanvördiga smeknamnet på mellersta eller svenska Österbotten. (epilog, helg:) Veden är nu travad och högsommaren rinner undan som sanden i ett timglas. Bastun eldas; och det som började som en oväderskrönika är nu en mera löftesrik lögardag med sol över nyvunna blåblänket.
Min djuaste tacksamhetstanke riktas till mellersta dottern, som vid gångna månadsskiftet introducerade sitt favoritbokcafé för oss kärbo-tu, och som därigenom indirekt väckte spännande tankeprocesser, som även kommer att luftas i kommande krönika – nämligen tanken på synergierna hos visioner hos bemärkta kvinnor som t ex
Fredrika Bremer och den samiska (ännu på tok för okända) märkeskvinnan Margareta M. Matsdotter (1835-1873).

Tills vidare kan sägas att biskop Thomas
med sin personliga vendetta på 1230-talet
emot de ur-ugriska heliga lundarna synes
ha provocerat samerna och suomerna så
till den milda grad att de gick till den hittills
enda kända motattacken (annat än rena
försvarsåtgärder gentemot de s k korstågen)
emot de inkvisitoriska våldsherrarna år 1434.

Björneborgs, Åbolands och Satakuntas samer – samt samer i Mumindalen?
Vi börjar, kort, med de senaste insikterna ur språkhistorieprofessor
Mikko K. Heikkiläs utomordentligt intressanta avhandling (Bidrag till  Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum (Helsingfors 2014) och länken hittar du här: https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/135714/bidragti.pdf?sequence=1): han noterar nämligen där topografiskt intressanta samiskbördade ortnamn – eller snarare toponymer – i Tavastehus’ södra och västligare delar; liksom han ju gjort, parallellt med tillika i fotspåren av språkvetarkollegan, professor Ante Aikio i Tavastehus, Birkaland, Nyland, Savolax, Karelen och – inte minst – Åboland och i synnerhet där för oss av intresse den detaljerade tidspreciseringen av Kukainen, samisktbenämnt och postulerat samiskbebott 650 AD och angränsande områden i Nystads skärgård samt i självaste Tove Janssonska Nådendal, dvs samer bra nära Mumindalen. Till detta och frågan om samernas historia i Åland återkommer i vi i kommande krönikor och artiklar. Något finns också skrivet i ämnet här.

Finländska språkhistoriker och arkeologer
klargör alltså historisk och förhistorisk
samisk närvaro i sydvästra Finland

Finländska språkhistoriker och arkeologer klargör alltså historisk och förhistorisk samisk närvaro i sydvästra Finland – men bidrar också till en oändligt mycket mer komplex finlands- och nordenhistoria: samerna var vare sig först eller ensamma.

Om ursydsamiskans väg till svenska Saepmie – på Åbo universitet i höst!
Förutom att gå tillbaka och läsa Aikio och Heikkilä och deras upptrampande
sine qua nons, Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen, bör den historiskt entusiastiske Läsaren hålla minst ett stort öga på Minerva Piha, som tänks gå upp med sin milt talat banbrytande avhandling om ursydsamiskans väg till Mellansverige – disputationen tänks äga rum någonstans i slutet av höstterminen 2020.

Kurcken – vem var han? Nokia – inte bara mobiltelefoner…
Matti Kurki eller
Mattias Kurck var en storman, synbarligen dubbad till adelsman efter sitt ”stordåd”, bosatt i Nokia gård i Birkkala socken i Tavastehus län (fi. häme).
Vilket var stordådet och vad hände? Kurck och hans män attraherade (allt enligt kommissionslantmätaren Daniel Hall 1783 i hans för tiden ypperliga arbete om Birckala socken) anno 1274 en skara vigilanter och bistra fördrivartyper – högst sannolikt det dåtida samhällets elit – som sålunda sammansvurna sägs att ”helt enkelt” dels sägs ha drivit ut nästintill alla dåvarande samer ut ur det inre av Finland till Nordösterbotten och de nuvarande lappmarkerna… Dels med förutsättningen att det förutnämnda de facto skett, ska de ha pacificerat samerna – och detta med etablerade fiskala rutiner; dvs etablerandet av fasta rutiner vid skatteuppbörd av de östliga samerna inom det forna svenska riket vid pass ca 1300, och infört det genom kvarstoden av medeltiden bestående birkarlaväsendet. Dessa birkarlar fick sedermera rollen som lappfogdar under Vasaepoken.
Det som inte Kurcken till fullo lyckades radera ut, skulle
Erik av Pommern några generationer senare fullfölja, i sitt omfattande landnam och reduktioner fördelade ut de sista samiskägda fastigheterna 1403-1412. Dessförinnan hade en periods formidabel (slags) feodalism med vältaggade hövitsmannen Bo Jonsson Grip på högvarv lagt vantarna på praktiskt taget hela Norrland och Finland, vilket kom att splittras upp i mindre enheter. Grip var på sin tid Sveriges och Finlands rikaste man.
De fåtaliga, kvarvarande samerna i centrala Finland ännu anno ca 1400 tycks ha hållit sig bl a i Savolax och runt sjösystemet
Saimen, fordom kallat Lapwesi.

Bilden kan innehålla: 2 personer, inklusive Monika E Pensar, himmel och utomhus
Från junibesöket dualiska selfie vid Tavastehus slott, uppbyggt i samband med 1200-talets stridigheter.

Förvirrande birkarlar – från Birkkala, eller… ?
Det som möjligtvis förvirrar, är frågan om varför fördrivna samer dessutom måste pungslås via skattetungor. Ungefär samtidigt som åländska sältiondet infördes (1335) och Bottenvikens medeltida säljägartomtningar plötsligt kom ur användning (ca 1300), kom birkarlarnas verksamhet i gång (mellan 1274 och 1323): de var såväl handelsmän som indrivare. Och mindre ofta rejäla eller hyggliga, efter vad traditionen förtäljer. Men jämfört med 900-talets
tjuder kanske gemenligen lite lugnare.
Frågan om birkarlarnas ursprung har stötts och blötts i åtminstone halvannat århundrade ( = 150 år); där, ytterst förenklat de finländska forskarna belyst Birkkala-teorin, och de svenska har velat dra in björkar, Birka och annat. Till Birka återkommer jag i kommande ordinarie bloggartikel… Men då handlar det om väsentligt tidigare kopplingar!

Missionen, de så kallade korstågen och tvångskristnandet i Finland
Ett gigantiskt område, som tarvar enormt mycket utrymme än såväl denna krönika som enstaka blogginlägg. Jag kommer dock att återkomma i frågan! Tills vidare kan sägas att den engelska Åbobispen Thomas med sin personliga vendetta på 1230-talet emot de ur-ugriska
heliga lundarna synes ha provocerat samerna och suomerna så till den milda grad att de gick till den hittills enda kända motattacken (annat än rena självförsvarsåtgärder gentemot de s k korstågen) emot de inkvisitoriska våldsherrarna år 1236-37. Detta ledde sedan till en mycket ödesdiger korstågsbulla, vilken i sin tur kom att sända horder av svealändska och andra korsriddare härförda av Birger Jarl – och livtaget av den tidigstormaktstida proto-IKEA-kniptången Svea kom att bli ett långdraget faktum.

Innanhavets rike – mysteriet med de sägenomspunna kvänerna får sin lösning?
Folkvandringstida
handelsförbundet mellan de bottniska vattnens småkungadömens kusthandelsstationer baserat på främst gotlänningarna (eller gotländarna, som de snarare bör kallas i äldre tid), österbottningarna, de svenska norrlänningarna och samerna låter anas redan under folkvandringstida 400-talet; emedan en terminus post quem torde kunna placeras kring korstågstida 1200-talet; härav de inledande delarna om de heta stridernas 1230-tal. Den period som är säkrast att slå fast ett sådant handelsförbund är 700-900 AD; emedan mycket pekar på existensen av sådana markanta mönster allt mellan 400-talet och 1200-talet i vår tideräkning. I alla händelser markerar vitaliebrödernas decennier kring år 1400 en absolut slutpunkt. Deras stationerade på Gotland torde ej medge ett sådant handelsförbund. Gotländarnas roll är utan tvivel central. Men mer i kommande krönika, och bloggartiklar! (bild)

Smältdeglar: såväl fysiska som metaforiska!

Den här godbiten till konklusion får sitt utförliga beskrivande dels i min kommande krönika, dels och dessförinnan i en av de allra närmast kommande reguljära blogginläggen här i bloggen
Southsaamihistory och (rebloggad på) Alltid på en måndag – nordiska och samiska vyer. Undertecknad har ägnat en försvarlig del av den tilltagna sommarsemestern med att gå djupare i mysterierna runt kvänerna, som vi ju ofta älskar att läsa och skriva om. Kulturmiljöer har besökts, mygg slagits, insikter gjorts.


Smältdegel av lera, foto Sara Kusmin 2015, copyright SHM, Public Domain. Just denna degel är nyttjad under folkvandringstid, ca 400 e:kr i ett område som ser ut att ha haft nära kontakt med Österbotten och Bottenhavet-Bottenviken.

Ett steg till … Eller vad finns på Andra sidan?
För att tala med Pugh Rogefeldt. Och den andra rubrikformuleringen låter
inte ana att författaren blivit new-age:are eller gällivarekolumnist! Nej; med dettaandra sidan” avser faktiskt att det alltför ofta är så att budgetar och exploateringsgrävningarna bistra realiteter som sätter de snäva gränserna för vad som undersöks arkeologiskt. Förutom, naturligtvis, en del snäva tankemönster hos vissa inom kulturmiljöfacket.
Poängen nu: inom inte minst Österbotten vimlar det av ohyggligt spännnade områden alldeles intill de etablerade mer eller mindre välundersökta lokalerna. Om man lyfter blicken runt- och bortom det välkända, hittar man ofta nya och gärna vansinnigt spännande vyer. Som grundinställning inom exempelvis forskning är det en sympatisk grundhållning, det att hålla ögonen fästa på horisonten och sitt målsökarfokus på vad som dväljes därbortom.

Väl mött i blogg och i nästa krönika!

Peter Ericson, Monå juli 2020

PE 24-27 juli 2020

”Om man lyfter blicken runt- och bortom det välkända,
hittar man ofta nya och gärna vansinnigt spännande vyer.”

 


Ps. Nota bene.
Topelius  skrev 1845 om tavastesamerna.
Reservation för maskinlästa fel.

”Tavastlands kolonisationshisloria tyckes förtjena en större uppmärksamhet, än hittills deråt blifvit egnad. Den tid Birger Jarl med sina ”hatade och panzarklädde riddare” anlände till Tavesternes hamn och derefter anlade Tavastehus slott, bodde Lappar öfverallt i Tavastland jemle Finnarne., Vid reformationstiden finner man spår af Lappar ”i sydligaste delen (Somero}. Under Gustaf Wasas tid hade norra delen af provinsen värde blott i egenskap af fiskevatten och skogarna för ekorrskinnens skull samt de usle nomadiserande lapparne, af hvilka förpaktare*) indrefvo skatt. Tidigare än Laukkas, Saarijärvi och Wiitasaari har Rautalampi varit bebodt. Detta har skett genom flyttningar ifrån södra Tavastland. Detta ser man bland annat deraf, att en slägt derstädes ännu heter Ritvanen efter hembyn Ritvanen i Sääksmäki. Småningom hafva äfven frän Savolaks kolonister tillkommit — tre andra soknar betjenades i början med prest frän Rautalampi, eller ock reste, enligt en annan sägen, presten i Sysmä någon gäng sommartiden dit och höll under ett slags — gudstjenst vid Ristilahti vik vid södra ändan af sjön Kuhnama i Laukkas. 1 förra hälften af 1400-talet voro konungens fogdar i Tafvavastehus, Waldemar Djekn och Olof Tavast, ifrigt sysselsatte med att utsända kolonister frän södra delen af provinsen till den norra. Detsamma berättas om en Harald och Ärengisle Andersson seklet förut. Derigenom vanns äfven målet, ty norra Tavastland synes blifvit tidigare bebodt än vissa delar af södrakorsholms län i Österbotten. De så kallade äremarker (erämaat), som i Gustaf I:s tid furmos mellan Korsholms län och Hollola häradet och till hvilka Ståthållaren på Nyslott Gustaf (eller Gödick /PE) Funcke skickade 140 (Savolaksbönder att bosätta *)

Lapparne kallade sådana konunga olmai d: a. konungens män.”

Tavaste

 

Sol, vind och – död åt Sameland?

 

Av de ca 9 000 vindkraftverk som projekteras i svenska delen av Sápmi, dvs inom renskötselområdet, är kanske 3 900 i kustlandet och av dessa väl 80% mitt i vägen för samiska renflyttningsleder.

 

Nu är det full snurr i MarkbygdenBild via NSD

Bryr sig svenska samer inte om sina vinterland?
Av de 9 000 vindkraftverk som projekteras i svenska delen av Sápmi, dvs inom renskötselområdet, är kanske 3 900 i kustlandet och av dessa väl 80% mitt i vägen för samiska renflyttningsleder. Jag hör inga protester?
Norska samer bullrar och mullrar för några – i sammanhanget – smärre industriparker med vindkraftverk. Med all rätt. Men var är de svenska samernas protester?
Och var är vi andra, var finns de icke-samiska solidaritetsprotesterna?
 

Det pyramidala svenska vindkraftsprogrammet hotar samernas framtid.
Stoppa det!

 

Döden i populärkultur – lektion i religion åk 4,5,6

SÄÄMILAND? Ny artikelserie! Om”Säämes ö”, 1410-tal: Svenska herrefolket annekterar samisk trakt. I skruvstädet mellan Kalmarunion och Novgorod: Säämingesalo

S Ä Ä M I L A N D ? – ny artikelserie.
Uppdaterad version 4 april


Nyslott – Wikipedia

1. I n t r o d u k t i o n

Så vad hände på 1410-talet? Sápmi i järngrepp 

Ett intensivt koloniserande kännetecknar 12-1300-talets tidiga Stormaktssverige.
Sedan man genom Nöteborgsfreden fått sin gräns i öster nöjaktigt fastlagd blir nu ett av huvudmålen att pressa fram den nordliga gränsen mot dels Sameland, dels mot bjarmernas-karelarnas-pomorernas-ruthenarnas/ryssarnas intresseområde. När sedan
Kalmarunionen blir ett faktum – och ju mer makt kung Erik besitter; i en situation där ett kraftigt expanderande Tyska orden alltmer hotar Kalmarunionen (som tillkom av samma skäl) – tillsätter kungen en ny hövits- eller syssloman över det 1323 förvärvade Savolax, nämligen Bengt Lydekesson Djäkne. Det Lydekesson gör, är helt enkelt att dela ut samernas och andra icke-jordbrukande grupper ut till hugade nybyggare och inte minst till annan överhet. Det torde ha varit det rimligaste sättet att stärka det svenska inflytandet.
Ett annat huvudmål kommer fortsättningsvis att vara att hålla den östliga gränsen.
Med detta kom ju svearna och sedermera svenskarna att vara sysselsatta mer eller mindre konstant under samtliga de ca tio (eller tolv?) århundraden de haft anspråk på finländskt och ursamiskt territorium.

 

Sääminkisalo socken:  rester av ett eldgammalt samiskt kärnområde i södra och mellersta Savolax?   

Vi tittar framöver närmare på Jukka Korpelas föreslagna samiska vinterland eller vinterläger i Säämingesalo, lokaliserat till dels i Talvisalo, dvs Vinterön. Ännu på 1540-talet skattade samer till Nyslott helt intill. Talvisalo är själva Nyslotts, dvs på finska Savonlinnas stadskärna.

Sääminge är alltså det land (namnet till synes härlett av ”säämeh”, dvs samer) som delar nutida Saimen (Saimaa, fi.), dvs forna Lapvesi (som Finlands största sjö hette till mitten av 1800-talet) i flera delar. och sjöar.
Apropå stora sjödistriktet i Finland, brukar också landets näst största sjösystem Päijänne
(förr på svenska Pejäne eller Päjäne) anses ha ett namn härstammande från tiden då samer eller samisktalande folk dominerade dessa trakter.

Jukka Korpela skriver om den speciella problematiken då vi behandlar samerna i centrala Finland:

We must distinguish the following concepts from each other: 1) Sámi speakers; 2) Finno-Ugrian speakers; 3) People who are called “Lapps”; 4) Semi-nomadic hunter-fishers of the forests; 5) Reindeer herders; 6) Subjective identity which plays a role in the formation of local unity; 7) Objective identity which is a classification imposed by outsiders —

Mycket starka skäl tycks tala för att området vare sig tillhört Ryssland eller Sverige-Finland och detta torde högst sannolikt bero på att ett annat folk varit hemmahörande där.

 Bild från Savonlinnas (Nyslotts) hemsida om rekreativa utemiljöer. http://polkujuoksu.info/polkujuoksua-karhuvuoren-luontopolulla/


På frågan av sanningskommissionerna i de nordiska länderna vilken stat som bör ansvar för de omnämnda landstölderna, torde svaret vara i hög grad entydigt:
Sverige. Även om de eviga striderna med Novgorod och sedermera Ryssland om herraväldet över de åter sedermera finländska områdena absolut spelat in i att permanta denna trakt som en av de mer otrygga områdena att vistas i senast från och med medeltiden och framåt.

– Vi återkommer med nya, spännande underteman!

Peter Ericson 4 april 2020

 

 

Erik av Pommern
Denne vidlyftige konung ska kring tiden för – eller strax före – sin gammelmoster unionsdrottning Margaretas frånfälle i digerdöden hösten 1412 ha färdats genom Östra rikshalvan och uppmanat socknar, byar och bönder att utsträcka sina markanspråk till ca 200-250 km in i landet; företrädesvis österut. Detta bör ha hänt i anslutning till Tåget emot Viborg 1411.

Erik I, 1382-1459, hertig av Pommern konung av Danmark Norge och Sverige - Nationalmuseum - 15058.tif

Erik av Pommern (oegentligt Erik XIII), född 1382 i Rügenwalde i nuvarande Polen, död 24 september 1459 i Rügenwalde,[1] var 1396–1439 (med två avbrott) kung av Sverige, som Erik III kung av Norge 1389–1442 samt som Erik VII  kung av Danmark 1396–1439. Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg, systerdotterson till drottning Margareta som adopterade honom efter att hennes son Olof av Danmark och Norge avlidit 1387. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_av_Pommern
IMAGE (Unknown) : Natiomalmuseum, Sweden.


Fortsättning:
Korsholms äldre tid och lite om senare århundraden
Drottning Margareta
Samiska kvinnan Margareta
Nyslott, även känt som Savonlinna och skattelängderna med samer på 1500-talet
Säämingesalo – ett samiskt urhem?
1419: samernas själar inkrävs via kloster som S:a Clara kyrka
Novgorod, de ryska klostren och samerna
Ladoga som samiskt urhem

 

 

”ath Jffuan Jacobson — hade slagit godha bönder j hell, tagit them j frå iij(c) renar” Informationsrikt om orostid 1526

Vi påminns om en forn gräns mellan svenska och stornovgorodska (Stora Nogard) riket, sedermera Ryssland samt om det krigsdrabbade 1500-talet. Två versioner – en rysk och en svensk. Fler förklaringar inediteras kommande vecka.

Finlands medeltidsurkunder, VIII

Helsingfors
1935
#6298
6298
(20 maj–september) 1526.
Fredsförhandlingar mellan Sverige och Ryssland.
K. Gustaf I:s registratur, III, sid. 141. Arwidssons Handlingar II n:o 122.


Rysk klagan:

Nogre wtaff Swerige göra stor skadha på wåra medt lönlegt tiuffrj, mordt och rooff, oc wåre fogoter wid grensen sände sin budh tijl Wiborg, begärendis jgen thet, som wårom är orättheliga fraa taghet, oc konung G. fogoter oc flere swenske lathe them inghen rät widerfaris, ok wij biudom nw warom ståtthållere j Stora No[gard], at the skule biudha allom vårom fogothom widt grensen til landamäret att wåre skule ingen skada göre på k. G. wndersåthe, oc om thet skeer, skule the latha them faa räth. Wille oc så k. G. befalle sina fogoter, att hans wndersåthe icke göre wåra wndersåthe skadha, oc om skade skeddhe, at the ville lathe skee räth oc igen fångis thet som är orättheliga bort taghet, leggiändis forbudt oc noghot withe ther widh att sådant rooff icke skal offthare brwkat vardha.

Nw på thenne tijdt scriffua oss tiil wåre ståtthållare j Stora No[gard] at wåre fogother scriffua them tijl wtaff Käxholm och Nöthaborg: swenske män haffua bygdt mangha byiar in wdinnan Kexholms oc Nöthaborgs län, benämpdhe. Nywatnj*, Purowäsi, Sawkoso, Peltazarj, Penisarj, Vähasari, Lethasarj oc Saruhesarj, oc ther offuer haffua the oc bygd siig egedelar på andra öyar.

Våre wndersåther aff Nötheborgh Olsere Jaklau och Matthias Klimaw haffua här sackt for oss, att svenske haffua bygt sijg heman j Nöthaborgs län wdj en ödesby, som kallas Kerasolo, oc på andra ödhemarker, icke til wnnandess att wåre moga ther byggia heller boo; thy begäre wij at k. G. wille befälla sine fogother, att the lathe affhysa the ägedeler, som bygde äre wtaff hans vndersåter wdinnan wår län, oc icke tilstädie at the här effter byggia på wart landt, watn eller öyer, oc then tijd vår ståthållares sändebudt aff Stora No[gard] komma til honom, at han wille tilskicke nogra som medt warom på begge sidher läggia skule en wiss rågång effter vårt fädernes Stora Nogards oc Swerigis rikitz gambla råmerke, som hertog Irians oc hertog Albrectz frijdtz breff innehålla, oc thess forinnan at wår sändebud komma til eder, skal huar androm på bägge sidher göre lag oc rätt som fridtzbreffuit oc swåren eedh wtuisar.

Storeförsten Vasilius &c haffuer befaledt att sigia tijg: Een aff Stora No[gard] haffuer claghat på Wiborgs borgare Irian gulsmidt oc Iost Pederson oc nogre swener, som tiäna på viborgs slåtJöns PedersonAlbrect tolk, Jacob Flemming, Maram Swha, att the j hans fråwäre j Mekels hwss haffue wälleligha wtwr hans bodh taghet frå hans dräng j alla hande köpenskat til clx nogårdtz ruble. Ther om sände wij wårt budt Anders Wålesåthe tijl konungen i Danmark Christiernum oc then tidt han talade til rådhit j Wiborg om thetta offuerwålle, suarade the att the wille få them jgen, som thet mist haffde. Oc her til dags är ther jnthet tilgiortt. Thet sijg k. G. på wåre wegna, att han biudher att wår wndersåthe får sijt j gen.

Ytermere beclaga wåre köpmän j Stora No[gard] Andreas Jäske oc Gridhe Subaff, Jwan Sekiren och Gride Bocke på Wiborgs borgare, att then tijd kongens tiänare aff Pålen komme j Nyen til en öö benämpdt Fomijn oc röffuade them, oc når samme röffuare drogho til baghe, kom en stoor storm och dreeff skepen, eth stoort oc eth lithet, med folk och gootz jn j Wiborgs haffn, oc Wiborgs borgare anamade alt samman oc sändhe til Stocholm. Tu Erick skal sigia k. G. på wåre wegna att han tilstädher wåra wndersåthe att få sijt igen.

Så wår och en annan köpman aff Stora No[gard] benämpd Gride Vasilii, sigiandis at han war faren fraa Reffla oc war kommen jn i Nyen, ther komme Viborgz borgare oc röffuade honum j frå skip oc gotz. Wille konung G. lathe bespöria huro thär om är, oc lathe them faa sijt jgen effter rätwisen.

Then tijdt wij komme frå Mwskow til bagha igen til Nogård vordhe wij ther forhindrede til thess Söffuerin Noorbys löpare til baghe kom frå Mwskow oc haffde medt syg thenne effterscriffne befalningh:

Effter storeförstens her Vasielij, med Gudz forsyn herres oc keysares wtåffuer alt Rytzelandt budt oc befalningh haffwa hans edla män Johannes Vasilij capitenere och Johannes Symonis marsk j stora No[gard] lathet mik Wescha Subaff, canceller sammastadz, sigia k. Göstaffs sändebudh Erick Flemming oc hans medfyliare hwre Gabriel Sigfridj oc Maximus Oculanj, som wpbåre store förstans skat i Lappalandt bliffue röffuade widt elffwen Wtze wtaff k. Göstaffs wndersåther Heiki Poikilan oc Iöns Thoroy oc flere theris medhängere; fförst togho the stora förstens wpbären skat i[½](c) nogardz ruble oc the twå, som skatthen haffde wpbåret slogho the j häl oc gripe oc medt sig fordhe x köpmän med theris gootz til c nogardz ruble och lxxvj rener. Ville k. G. lathe bespöria sanningen her om oc igen fångis thet, som boorth är taghet, och sammaledis att han wille befella att the fångher oc theris gotz måtthe jgen komma, oc the ilgerningsmän straffas på thet sådant skulle jcke skee tidhare.

Svenskarnas svar: 

 

Swar oppå the rydzse klagemal.

Tijl then skada, som sked ær aff Viborgx læn med lönligit tiwffuerij och roff på rån &c var nadugste herre konung Göstaff biuder nw sin ståthållare, til greffue Johan på Viborgh, ath han skal straffua med retto huad ther j then motten sked ær, och så foruarath med hans högmectighetz fogtar wijd grensen ath thet her epther icke ske skal, och huar thet sker, skal thet tilbörliga straffas.

Tijl thet klagemål om the nye bygning jnne pa högborne förstis grotteförstens land suarar wår naduge herre ath hans högmectighet ær icke vitherligit, ath nogra hans vndersåther haffua annerstadz bygt en på hans högmectighetz land; huar annerlunde kan finnes j rågongana, skal thå samma nya bygning gerna offhysas.

Tijl thet klagemal om Viborgx borgare Jacob FlemingAlbrickt tolk &c suarar hans högmectighet, attj godemen högborne förstis storeförstens sendingebud haffua nw her forhörth ath så icke tilgångit ær som för högborne förste storeförsten klagath ær, vthan ath for:de godz vart för then skuld annamad, ath Gride Boch haffde köpslagath med Tyns Erichson om nogra saltpetra, och nær han samma saltpetra icke leuera kwnne och haffde thå bittalinngenn vpbårith, varth hans godz ther före antastad och var icke mer godzseth en tijl ij(c) mark, och drog lika mod salthpetran &c Och var thetta Tynnes gerningh alena och inthe the andres, som benempde ære.

Jtem om thet klagemål om thet roff, som konungens folk j Påland tog frå Nyn ath thet skulle sedhan vara tagit vijd Wiborgh och senth til Stocholm, swarar hans högmectighet, ath thet giorde konungh Cristierns folk, och ther före haffuer han ther inthet swara til.

Jtem om thet clagemål på Gride Basilij vegne ath Viborgx borgare skula haffua röffuad honum j frå skip och godz &c suarar hans högmectighet ath han ther om haffuer lathit bespörgie och kan icke finnes ath thet ær skeedt aff nogra hans vndersather.

Jtem om thet clagemål ath twå storeförstens befalningxmen vtj Lappeland varde slagne och hans högmectighetz skatt bortagen til i[½](c) Nogordz rwbla &c suarar var nadige herre ath han haffuer ther vthinnan besporth siig, och haffuer forståth att samme ij befalningxmen j sannyngen bliffue slagne, men att skatten skulle ther vara taghen, ær oretteliga klagit för storeförsten j Rydzland och haffde hans vndersåther sielffue vållet samma angrip, ther med ath Jffuan Jacobson med hans sölskap nogot til förna hade slagit på samma stad vthöffuer xxx godha bönder j hell, tagit them j frå iij(c) renar, med the ägedeler, som the förde och var vel wijd lx(m) mark värth. När then skade varder viderlagd, skal gerna til tänkes, ath then skade skal och viderlagdt vardha.

Jtem samme Jffuan Jacobson slo j hel xxiiij men, och ij quinnor wijd træsken j samma Lappeland, thess ligis Grippe the iiij drenger, och förde med siig til Rydzsland, och vj men sloppe blotthe j skoghen. The toge och fra them xxv håper och alla theris fiska, nätt, kläder, kettslar och theris matt &c; war wärt til hopa j(m) mark, trengde them, och en nw trenga frå siit eget fiske vatn, som the draga skatt och skwl vthaff, så ath the icke torffua fara och fiskie och brwche siig som the aff alder giort haffua. Begærer var nadige herre ath ther må och ske viderlegningh före och fongana lösse giffuass, och ath storeförsten wille biude sine vndersåther och böndher til, ath the icke her effter skwla göra nogot forfångh in på samma treske, thet med rette hans nadis vndersåther tilhörer.

Ytermere medhan fridhen, som var beleffuad vtj her Suantes tijd til lx år emellom Suerige och Rydzland, ær nw samtykt och confirmered på beggis sider med korskysning och fridzbreffsens besegling til for:de åratals terminen, vil högmectig förste konung Göstaff, vår nadige herre, ssamma frijd oforkrænkt holla och holles latha vthaff alla sina vndersather, inthet twäkandis ath storeförsten her Vasilius &c, herre och kiesare vthöffuer alth Rydseland, jw så göra vil på then sidhan.

Doch ligeuel effter mang fogtha skiffte offthe sker j kort tijd wijd grensen, och bliffuer for then skuld forsummad, ath then skade, som sker med roff, brand och tiuffuerij, lönliga och oppenbårliga, bliffuer icke altijd retteliga ransakat och tilbörliga straffat, vthan then ene skiuther saken i fra sich til then andra segiandis, ath then skade ær icke sked j myn tijd, och ther med få thij ingen viderlegningh eller rett, som skadhan haffua j hondom.

Synes för then skuld var keriste nadige herre rådeligit vara, ath en fulmyndog off huarth ryket tilskickad bliffuer wijd grensen, pa begge sider, som j samma månad, ther skadhen sker vppa, skal latha straffa och fly rett och viderlægning för skadha, eller sielffuer betalan. Ellix haffua the skalkar, som bo wijd grensen, lithen forsyn til ath brwka sijt skalkerij, huar in på annan, som the plæga göra. Hær oppå begærar var keriste nadigiste herre vetha store förstens &c sinne, goda råd, och mening, gönum hans scriffteligh vnderuisning, ther hans hög:[mectughet] kan siig epterrette hwre han ther om skal forordineret med sin ståthållare på Viborgh greffue Johan och flere befalningxmen vijd grensen.

Jtem om köpmæn, som plæge ferdes mellom Suerige och Rydzland på begge sider &c ær var kereste nadege herre til frijdz ath the bruka sijt bestha huar med annan som gammalt och fordt varidt haffuer, och före the varor som nyttoge ære.

Och om storeförsten lather alla waror j sijt land, som her tiæna kwnne, vara frij och oforbudna, som ær salthpeter och annat huad thet helsth vara kan, så vil och vår kereste nadige herre latha vareth med the varor, som falla her j landit. Men huar nogot forbud sker på then annan sidhan, ær loffligit ath så och sker her j landit.

* Över raden står skrivet: ”aqua noua”.


PE framhävningar

Image result for gustav vasa

Image result for gustav vasa

Därför inget Girjasspecial: torsdagar är härstädes vikta åt barnbarna …

Rubriken säger väl ungefär allt.

Vi tycker oss ha märkt att folk här sökt något skrivet om det historiska som hände 23 januari 2020 – det är, isåfall, djupt hedrande!
Men eftersom det nu inträffade på en torsdag och så många andra skrivit såpass mycket fint, så …

Rekommenderar Jörgen Stenberg, Sofia Jannok och Stefan Mikaelsson.

Nu får rättsövergreppen upphöra.

För övrigt utreder vi även jakt- och fiskefrågor.

Kontakt: saepmietalks@gmail.com
Samt 0729070058, +46729070058.

Peter Ericson 24 januari 2020

Bildresultat för girjas Bildresultat för pippi långstrump

Maria M. Matsdotters gränd? NU!?

Maria M. Matsdotters gränd? På nedre Brännan, Härnösand?
Här finns en namnlös gatstump, mellan Brunnshusgatan och Tobaksmonopolet.
Den fortsätter västerut i Skolgränds förlängning.

 



FB4MMM7

Maria Magdalena Matsdotter etaberade genom några hjältemodiga insatser snart sagt samtliga Lapplands skolor (sedmera även Jämtlands läns sameskolor). Hon fick tillfälligt stopp på en extremt aggressiv nybyggesverksamhet genom tillkomsten av Odlingsgränsen; vilken kom till genom ett möte med Västerbottens landshövding Erik Viktor Almqvist – just i Härnösand (som ju ligger i Västernorrrland!). Marias far Mats (ibland kallad Mathias, sannolikt lystrandes till namnet Máhke) dog på Hemsön i samma kommun 1868; och de bedrev under många år vinterbete i Grönsvik på Härnön. Genom att Maria dog i Nätra, har en missuppfattning att det (Nätra) var deras enda vinterbete. men eftersom föräldrarna deltog i minst fyra olika sijther hörande till lika många skatteland (pappan var sprintare, dvs skattelandlös fastän ofta med ganska mycket ren).

Nästsista bilden föreställer en samtida Fredrika Bremer, som var nära vän med Maria.

Sprid gärna detta, och hjälp att kampanja för en gata och en plats samt ett minnesmärke för Maria Magdalena Matsdotter (1835-1873) i familjens vanligaste vinterland i (nuvarande) Härnösands kommun.

Om många intresserar sig för Maria, kan vi ha ett seminarium eller ett webbinarium om henne. KONTAKT: saepmietalks@gmail.com
eller SMS 0729070058, +46729070058
.

Samiska säljägardöttrar från Njutånger: hälsingesamestintorna Anna och Sigrid Jönsdotter.

Om hälsingesamestintorna och säljägardöttrarna Anna och Sigrid Jönsdotter. Anna-dagen till ära, 9 dec 2019.

Bild av Thomas Bewick, publicerad i Consett 1789.
Bilden torde ha börjat skapas när dessa hälsingesamestintor besökte Northumberland, i Bewicks grannskap. Under några intensiva veckor vistades de hos baron Liddell med familj på deras bägge ägor, av vilka det ena – ett slott, Ravensworth, var i North Durham.

Mer nedan och på annan plats i bloggen om deras northumberlandresa.

 


Anna född 1760
och Sigrid 1763, växte de upp i Forsa och Hög socknar i Hälsingland och flyttade sedan med föräldrarna till Njutånger, där fadern antogs som s k sockenlapp (en yrkestitel) i Njutånger och Enånger socknar. Pappan ska ha varit en skicklig säljägare. Mamman kom från en känd mycket sydlig samesläkt. De kan absolut ha talat den samiska varietet som Lars-Gunnar Larsson skrev en bok om i början av 2018.

Originalet finns att få på British Museum.

Saepmie Times har forskat kring dessa unga kvinnor; den som är intresserad av att veta mer, skaffar sig lämpligen samtliga utgivna nummer av vår PDF-publikation.
Beställ genom att mejla saepmietalks@gmail.com!
Pris ca 345 SEK, ev något lägre om vi bestämmer oss för en före-jul-drive i dagarna.

Lars-Gunnar Larsson: Per Holmberger och sockenlapparnas språk (2018)

Peter Ericson

Övre bild: Dellen från Avholmsberget. Wikimedia Commons.

 

Register HERE for webinars on Ethnicity in The North and History of Ethnic cleansings etc!

TO Register: easily and comfortable type your name below in comments section, and pay in advance. If you don’t wish to comment, please mail us your registration at saepmietalks@gmail.com

D E A D L I N E S 
DEADLINE for DECEMBER-WEBINARS: Today, Dec 8, midnight towards the 9th, undepending on which time zone.. Payment done by Wedn. Dec 11
Deadline for January: – Please note! – Wednesday Dec 11. Pay before Dec 13.

Now with PayPal: See below!

Concerning dates: There can be flexibility both in dates and time-point; if some larger group request a special date. Extra webinars is also possible! 
But: The longer you wait with registration or requests, the harder it will be, since I will begin on a new job in a totally new and other context than this.

————————————————————————-

 

REGISTRATION & PAYMENT:

PRIVATE
Attend for 29 USD, 36 Can.D., 270 NOK, 280 SEK, 27 €, 1700 RUB, 1300 PHP, 42 AUD.

CORPORATE, COMPANIES, AUTHORITIES, PER PERSON:
58 USD, 63 Can.D., 538 NOK, 552 SEK, 53 €, 3 680 RUB, 2200 PHP, 76 AUD. *

* In some cases Swedish VAT (”moms”) will be added. This is 25%; does not encompass EU.

CONTRACT FULL CLASS SCHOOL *
DITTO DEPARTMENT, HUGE COMPANY, GOVERNMENTS etc (starting figures)
900 USD, 940 CanD, 8 250 NOK, 8 300 SEK, 57 500 RUB, 45 700 PHP, 1300 AUD

USA: Pay per PayPal, CET

BANK DETAILS:
Swish 0724243922
Swedbank 2240045340, clearing 84202

From abroad:
IBAN/BIC: SE2380000842022240045340
BIC: SWEDESS

Swedbank privatkonto (Peter Ericson)
2240045340, clearing 84202
Swish 0724243922 (Johan Ericson)

Uppg från utland: Se härnedan!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

Want to follow all our webinar activity?
Contact us for a full-year subscription.

For full series-attendance:
See a subsequent blog post.
To attend in December and January, you pay 50%
of the second occasion.
Bildresultat för joakims pengabinge

WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsion, Exodus, Ethnic Cleansing in The Sweden-Finland Kingdom. (1:2) Focus: The East Half of the Kingdom.

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions. Also more on Felleslappeloven and international treaties.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

EDITED Nov 24: One passage on Savo, that would be ”Häme” in a document from 1454; and a crucial (earlier left out) part on Great Nordic War 1714-21.
EDITED Nov 27. Interpretation of Kolske as Arkhangelsk. / PE 

MIGRATION
Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: this is Novocholmogory, namely the fortress initiated (ot at least thought to be the first construction start year) 12 years before the Teusina Peace, in 1583… More known to us as Arkhangelsk,
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that 
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildly put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Great Nordic War – terrible times
Apart from that, 1714-21 as well as for example; the furious Russian attacks on – in a first and worst wave – on what is Finland of today, mad massacres, plundering, foray and in a second wave – burning along practically the Bothnian coastline including also Sweden proper. Indeed it was a frightening, horrendous era;: it drove thousands of Finns from their homes, to be domestic migrants. Here we need to investigate thoroughly how many Sámis that also did migrate.

GUILTY PARTY: Russia.  (Edited/added Nov 24, 2019)

The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna, Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians. Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge appetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only executed the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:
Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventually for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Feodor_I_of_Russia_(parsuna,_1630s,_Moscow_History_museum)
Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
COLONIALISM
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lapland (lappmark in Swedish). Same phenomenon is also registrered by Archaeologist about Southern and Central Karelia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?

Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.

Peter Ericson Nov 19, 2019

 

Samerna i Malax enligt Erik Klingius (trol 1767). Del 1 av 3

”Att socknen i tiden varit bebodd av Lappar, bevisas, utom af spridda namn sådana som Lappnäs träsk i Petalax, Lappören invid Björkön och den redan nämnda Lappörsskatan äfvensom Lappörskobben på och invid Bergön, af de ganska allmänt i socknen förekommande lapprösen.”  (en exakt källhävisning kommer i nästa avsnitt)


Vi fortsätter gå igenom trakt för trakt, socken för socken i Österbotten.


BILDEN: 
Del av Bergön utanför Malax kärnland.

Att socknen i tiden varit bebodd av Lappar, bevisas, utom af spridda namn sådana som Lappnäs träsk i Petalax, Lappören invid Björkön och den redan nämnda Lappörsskatan äfvensom Lappörskobben på och invid Bergön, af de ganska allmänt i socknen förekommande lapprösen.

Sålunda skrev Klingius på 1760-talet. Här bör två saker framhållas: 1. Bergön är just det ställe varifrån pytare rekryterades och så småningom koncentrerades och samlades, dvs sälskyttarna. Och 2. lapprösen eller lappruiner är snartsagt samtliga gravrösen man i Finland inte kunnat förklara på annat sätt. Det är egentligen en minst lika trubbig term som svenska motsvarigheten fångsmarksgravar.

Klingius fortsätter: ” … lapprösen. Sådana förekomma i Rimal skogen i Solf, på Kalasar, Benjas, Forss och Susibackarne”

Kalasar torde avse Kalashabrännan; och där ska veterligen ingenting samiskt ha förekommit – utom så långt är Klingius vederlagd. Åtminstone där.

Vi går vidare ” — Langholmsholstre och isynnerhet Holsterbacken i Malax, hvilken sistnämnda backe äfven deraf synes fått sitt namn.

Klingius övergår här till att tala om jättegravar, vilket vi tittar mer på nästa gång.

Att studera samernas historia i Österbotten handlar väldigt mycket om att falsifiera och idka mycket aktiv källkritik, på ett osentimentalt sätt. Vi tittar mer på samernas historia i detta, av folket självt ofta kärleksfullt benämnt Pampas i kommande avsnitt.

 

”Norrut i gränslandet mellan sveoner och nordmän bor skridfinnarna, som påstås löpa fortare än vilda djur” – VEM SKREV (och när)? Southsaamihistory’s historiska citatkalender # 1

Mellan Nordlandet och sveonernas land bor värmlänningar, finnvedingar och andra folk. De är nu alla kristna och hör till Skarakyrkan .
Norrut i gränslandet mellan sveoner och nordmän bor skridfinnarna, som påstås löpa fortare än vilda d
jur”




Välkommen till SOUTHSAAMIHISTORYS historiska citatkalender, no 1

No 2 kommer nästa vecka.

Bilden ska ses som en ledtråd; härav följer ingen bildtext i detta skede – men i ett kommande.

När samerna själva trodde att de skulle utsättas för en snabb utrotning (1838-39)

” — 2:ne Lapp=byar (stammar) i Jemtland blifwit utrotade” …

Ni som läst om samiska skidåkningen i Stockholm 1838: Detta är också precis den period när samerna fruktade för en alltmer beryktad plan att Sverige skulle utrota alla samer inom landets gränser.

Så trodde man länge i djupgående samiska led år 1838-39.

Man hade händelserna som sammanhängde med de Crusenstolpska Kravallerna och speciellt det s k Slaget vid Södermalmstorg i juli i färskt minne, där gardister skjutit mer eller mindre blint i flyende folkhopar, man hade detta i åtanke och utifrån detta ska skräcken för en slags samisk förintelse ha fötts.

Mer är som sommarens händelser här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Crusenstolpska_kravallerna

Tidningen gör ordvalet ”löjligt” om den då bland landets samer mycket utbredda oron för en förestående samisk förintelse, men det är garanterat ingenting att skoja om, när en sådan oro sprider sig hos en utsatt och förföljd grupp.

Peter Ericson 24 november 2020

Bohusläns Tidning 28 dec 1838. Från KB.se, dagstidningar

Väl mött i sajbern tisdagen den 8 dec: Samer i Mälardalen!

Heads Up:

Stockholms Stadsmuseum och Stockholms sameförenings
event i Stockholm om aftonen den 8 december
samer i Mälardalen, om (förutom nutida) förhistoriska och historiska samer i huvudstadsregionen med omnejd
blir alltså ett online- eller webbseminarium.

Närmare detaljer kommer inom kort, här i bloggen!

Botkyrka 1725
Undertecknad i Pyhävuori, Lappajärvi i Österbotten 2019

Väl mött i sajbern den 8 december!

En epok går i graven.

Fem års intensiv nättillvaro med forskning, föreläsningar, PDF-tidskrift etcetera har nu nått vägs ände. Facebook har bestämt sig för att stänga mitt konto permanent. Orsaken är ännu okänd; men det kan bero på att mitt privata konto och mitt professionella dito liknade varandra väl mycket. Det är lättare att heta En Stor Björn och ha Snorlax som profilbild. Ledsamt, men sant. Kunskapsbyggen och folkbildning kanske inte passar på sociala media.

Vi söker nya former och hoppas kunna presentera en del spännande stoff här på bloggen. Väl mött!

Foto: M.E. Pensar

Tack för de här fem åren!

Peter Ericson

Tamren i Mälardalen, Värmland och Österbotten? Lite mer om kronans renar 1570-1610 ca

SouthSaamiHistory

Kring år 1600 förekom försök till tamrenskötsel på ett tjugotal sörmländska, uppländska och västmanländska slott, gods och herresäten. Västerås och Mariefred slott hade varit ute tidigast, liksom hade man placerat ut renhjordar tillsammans med andra hjortdjur på kungliga Djurgården. Av allt att döma huserade samerna som åtföljde djurgårdsrenarna i det som nu är studenbostadsområdena kring Lappkärrsberget (det kan dock inte uteslutas att namnet skulle kunna vara äldre. Det finns namn från 1400-talet på lapp- i stockholmstrakten, t ex i Roslagen).

Tamrenskötselprojekt med sydlig åretruntrenskötsel på initiativ av vasasönerna pågick under dessa decennier även på flera håll; i Värmland, Medelpad, Ångermanland och Österbotten placerades renhjordar ut på bruk och kungsgårdar. Något eller några fler landskap skulle ha kommit i fråga, t ex Gästrikland, men det tycks såsom detta skrinlades, möjligen i och med Karl IX:s död. Medelpad är inte heller hundraprovcentigt säkerställt att renarna vare sig sänder eller kom…

Visa originalinlägg 440 fler ord

”There is no filthy impurity which he will not do in that water” – IBN FADLAN أحمد بن فضلان بن العباس بن راشد بن حماد‎, AD 922 On The Northern People The Rus’ s or Rūsiyyah’s Hygiene Standard… # 1


 Aḥmad ibn Faḍlān ibn al-ʿAbbās ibn Rāšid ibn Ḥammād (Arabic: أحمد بن فضلان بن العباس بن راشد بن حماد‎, fl. 921–22), commonly known as Ahmad ibn Fadlan, was a 10th-century Arab Muslim traveler, famous for his account of his travels as a member of an embassy of the Abbasid Caliph of Baghdad to the king of the Volga Bulgars, known as his Risala ("account" or "journal").[b] His account is most notable for providing a detailed description of the Volga Vikings, including eyewitness accounts of life as part of a trade caravan and witnessing a ship burial. Ibn Fadlan's detailed writings have been cited by numerous historians. They have also inspired entertainment works, including the Touchstone film The 13th Warrior. (Wikipedia)

Angående forna nordbornas hygien.
Betänk då att detta också i hög grad är epidemiernas tidevarv.

Ibn Fadlan is obviously impressed by the Vikings physic,
but disgusted by their behaviour when it comes to cleanness.
According to his words,
”they cannot, of course, avoid washing their faces and their heads each day, which they do with the filthiest and most
polluted water imaginable. I shall explain.


He washes his hands and his face and the hair on his head in the water, then he dips his comb in the water and brushes his hair, blows his nose and spits in the basin.
There is no filthy impurity which he will not do in that water.”



Every day the járiyah (slave-girl) arrives in the morning with a large basin containing water which she hands to her master. He washes his hands and his face and the hair on his head in the water, then he dips his comb in
the water and brushes his hair, blows his nose and spits in the basin.
There is no filthy impurity which he will not do in that water. When
he no longer requires it, the slave-girl takes the basin to the man
beside him and he goes through the same routine as his comrade.
She continues to carry it from one man to the next until she has gone
round everyone in the house, with each of them blowing his nose
and spitting, washing his face and hair in the basin.”

Ibn Fadlan AD 922

When he no longer requires it, the slave-girl takes the basin to the man
beside him and he goes through the same routine as his comrade.
She continues to carry it from one man to the next until she has gone
round everyone in the house, with each of them blowing his nose
and spitting, washing his face and hair in the basin.”


Ingvar or Igor the Rus of Kiev of Rurik’s dynasty, from Radziwiłł Chronicle.

”stenring — hwilken Broby bona säga att dett i forna tijder har warit lappkåija” Samisk 1600-talsboplats i arkiven (idag) 10 km från Mälaren!?

Invid forna gränsen Uppland/Västmanland har vi i arkiven funnit uppgifter om en möjlig samisk boplats

I Tillinge socken, Åsunda härad. Idag i Enköpings kommun.
Inte långt ifrån Blot-Svens Hög!

Ramlade på en av de märkvärdigaste arkivfynden i mitt drygt kvartssekellånga arkivliv: en samisk boplats angiven som gammal redan i oktober 1689.
Mer kommer – här och i PDF-tidningen Saepmie Times


”Tuist plats.
Effter denne röda iluminerade linien willia
Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en
stenring är hwilken Broby bona säga att dett
i forna tijder har warit
lappkåija och har
aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.

Originaltext enligt Riksarkivet: 

A16:95

(Rubrik:)
Åsunda häradh, Tillinge sochn och Fröszwij.

(Karttext:)
Engesta egor mötha på denne sijdan.
Nääs egor i Wästmandlandh mötha här.
Måssa.
Wägen mellan Bredzqwarn och Nyqwarn.
Kål täppa.
Kalf tompt.
Fröswij.
Kål.
Linda.
Tompt.
Tall och något granskogh.
Lång myra.
Kiälla.
Ytter-by.
Tibble egor.
Biörck kiärre.
Mählby.
Ern-sta.
Warg kuhla.
Nyqwarns åhn.
Kiälla.
Tuist plats.
   Effter denne röda iluminerade linien willia
   Frösswijbona gå ifrån no 1 till no 2 warest en 
   stenring är hwilken Broby bona säga att dett
   i forna tijder har warit lappkåija och har 
   aldrig warit röör, uthan willa gå från röret
   no 1 och till no 3, sedan up till hufuröre.
Broby torpa eng.
Broby egor mötha här.

Afmätt in october anno 1689
af 
Hans Barckhus.

(Under skalan:)
Scala ulnarum.

Källor och kartor kommer i Saepmie Times no 4/2018, ute kring Nyår

Peter Ericson 12 dec 2018

11 000 vindkraftverk i svenska Sápmi??

Det här handlar om ett möjligt avslutande av en mångtusenårig epok: samernas historia i Sverige.
Läget är flerfalt värre än det redan ohyggligt allvarliga som skedde kring 1900-1985; med tilltagande och maximerad styrka kring 1958-71; nämligenn vattenkraftutbyggnaden i svenska delen av Sápmi.

Jag kommer i denna blogg att tillhandahålla färsk forskning och lägesbeskrivning från de många samebyar jag har kontakt med, t ex en av frostvikenbyarna med redan 500 vindkraftverk inom sitt smala område.


Bilden: från DI. Föreställer del av Markbygden,
med över 1 100 vindkraftverk i ett par samebyars vinterland.

Samernas historia: föreläsningserbjudanden i vinter och vår 2021 # 1

Med historiker Peter Ericson

Samernas historia i Medelpad: sjösamer, fjällsamer, skogssamer och diverse vanliga yrken bland historiska samer, samt någon om samernas lite äldre förhistoria i södra Norrland. ERBJUDES jan-mars 2021

Tvångsförflyttningar och undanträngningar AD 900 – 2021.
ERBJ feb-april 2021

Om samernas och samiskan historia och förhistoria samt om kvänerna i Finland. ERBJ mars-maj 2021


Digitalt;
strömmande
– samt
L i v e 

BOKA: Sms +46729070058 eller epost saepmietalks@gmail.com

Bilden kan innehålla: 1 person
Foto: Jonas Brunnström, ÖT september 2019 i Fäboda utanför Jakobstad.

Finlandssvenska Svenska dagen, till hyllad storslaktare sjunges svulstiga svenska strofer?

Firas här i Finland.
Varje 6 nov, dagen för Slaget vid Lützen, i år sympatiskt nog en fredag, firas finlandsvenskarnas självförträfflighet medelst sång och gamman.
Historien bakom är månne intressantare än själva dagen.


Sedan – missförstå mig rätt – är de angenäma finlandssvenskarna naturligtvis firarvärda varje dag, hela året.

Kong Gustav Adolf II Adolf II før slaget ved Lützen i 1632. | Målningar
At the very Lützen. Back in the Day.



Här har man förlagt dagen på GIIA:s dödsdag.
Nog hade 9 december varit en passligare dag?

Kamrat Wikipedia vet att förtälja följande:

Svenska dagen (kallad så sedan 1980 / PE) firas bland finlandssvenskarna den 6 november samtidigt som man i Sverige firar Gustav Adolfsdagen. Dagen instiftades av Svenska folkpartiet och firades första gången år 1908. Dagen var avsedd att verka för den finlandssvenska befolkningens sammanhållning och har sedan dess fungerat som ett slags nationaldag för den svenskspråkiga befolkningen i Finland.

Svenska dagen är således äldre än både Svenska flaggans dag (sedermera Sveriges nationaldag), som instiftades 6 juni 1916, och Finlands nationaldag Självständighetsdagen instiftad 6 december 1917.

På Svenska dagen sjungs Modersmålets sång, med text och musik av Johan Fridolf Hagfors. Dagen är också en stor festdag med middagsbjudningar och underhållning i de större städerna och aktiviteter i föreningar, på daghem och skolor i hela Svenskfinland. Numera talar man sällan om att dagen också är Gustav Adolfsdagen, även om minnet av hjältekonungen från början uttryckligen var en del av tanken bakom festdagen:

Gustaf II Adolf är vår historias största minne, väl värt att bliva den medelpunkt, kring vilken Finlands svenska befolkning skrider till samling på en dag, då denna ur sina hävder vill hämta nytt mod och nya krafter i striden för sin rätt att vara sig själv, att bevara sin nationalitet
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_dagen