”Om hälsingesamer i historien och förhistorien Nyare och äldre spår i nordisk forskning”
Peter Ericson (Helsingfors) föreläser i Hudiksvall 14 sep 2022 kl.19 på Restaurant Patricia, öppet från kl 18.30.
Var blev alla samer av, hur omfattande var de etniska rensningarna? Och var och när talades Petrus Holmbergers gästrikesamiska (L-G Larsson 2018)?
Historiker & hälsingekännare Peter Ericson pekar ut frågeställningar utifrån senaste rönen. Lokalt, nationellt, en smula internationellt över Ålands hav och Bottenhavet behandlas det svindlande tidsdjupet i perioden 200 – 2022 AD mellan Dellen och Ljusnan.
Du som kommer och lyssnar har också chansen att på plats beställa GÅUDIES, essäsamlingen som släppt om ett år.
Vanda å häromåret.Ur Saepmie TimesPå Naoq i Fäboda, Österbotten sep’19. Foto: Jonas Brunnström, ÖT.Olaus Magnus mötte ev bågskjutande m,edelpadssamer.I Purmo på säljägarboställe, bronsålder.GUlldynt, Vörå. VIktig plats! Ur Lapponia 1673.Ur Holmbergers gästrikesamiska ordlista. I L-G Larsson 2018.S k Lappstugan i Bergsjö. Lasse Rör.Högom 2022.Sigrid och Anna Jönsdotter från Njutånger. Verk av Bewick 1786-89. Finns på British Museum.
Eller: ”Mången tunga talades i det mångfacetterade Högomriket. Hur mången?” Extrakt ur en kommande, väsentligt längre text. Spin-off av projektet Bottniska samer. Av Peter Ericson
Referenser och litteraturlista i källartikeln.
————————————————————– SYDURSAMISKA = Att notera om detta ord: Egentligen skulle vi nästan lika gärna kunna kalla det för proto-samiska. Men nu då språkhistoriker och arkeologer (eller både och, som Minerva Piha) går allt djupare in i detta område, krävs mera finstämda begrepp. Därför har sydursamiska skapats som begrepp. Det avser föregångaren till dagens sydsamiska och den anses ha utbrutit sig strax efter år 0 från övriga samiska proto-varieteter. Ett antal talare har begivit sig västerut i en första migrationsvåg, som sedan följs av flera (vi ska i ett kommande avsnitt försöka relatera detta till en detaljerad klimatologisk studie av romersk järnålder samt relatera till andra väsentliga drag i dessa epokers historiska utveckling). Sydursamiska kan sedan delas upp i äldre, mellan- och sensydursamiska. Vi kommer förmodligen att få använda några av dessa begrepp när vi ska relatera till Högomrikets utveckling, som i väsentlig utsträckning är samtida med sydursamiskans utveckling på ”mellansvensk” mark.
————————————————————-
De folkvandringstida gravhögarna i ostliga delen av Selångers socken har sysselsatt kulturmiljövårdare under väldigt lång tid. Och frånsett att vi ”gamla” (ordet blir lite futtigt i det förhistoriska perspektivet) granlobor lekt, sprungit – upp- och nedför kullarna, åkt pulka samt haft somriga och söndagsutflykter med våra föräldrar på dessa ljuvliga kullar, har vi oldtimers under våra tidiga skolår i ändlösa sessioner vallats förbi Högomsmannen (bild nedan) och fått besöka det skrämmande rummet med alla fynden och benranglen.
När vi nu vet att ursydsamiska de facto talats i närområdet (Piha 2020a, 2020b) samt under vendeltid (analogt med Aikio 2001, 2004, 2006, 2009 osv) i mesta delen av Finland (Heikkilä 2014), är det hög tid (om uttrycket tillåts!) att gå lite på djupet i frågeställningen om Högomrikets språk samt hur det fungerade i övrigt internt och externt socialt, med handel och andra kontakter med t ex Rom, hunnerna, germanerna, esterna, gutarna och kvänerna – samt om i vad mån etnicitet hade någon framskjutande plats i denna tid eller i detta rike.
Etthundraåttiogradigt panorama på Högomkomplexet inklusive näraliggande, uppsatta runstenen. Creative Commons, fotograf: Freddan 183, via Wikipedia och Wikimedia Commons.
Högomsmannen
Högomsmannens dynasti och dess rike
Per H. Ramqvist, professor emeritus i arkeologi (bl a på Mitthögskolan, Mittuniversitet och vid Umeå universitet) har ägnar svårfattbara mängder tid åt att analysera och studera Högomriket, eller som han själv föredrar att kalla det, småkungadömet eller -riket Mellannorrland. De folkvandringstida högarna antas vara de pregnanta, talande och samtidigt ödmjuka lämningarna av ett förmodat centrum i ett för tiden ansenligt rike. Jag citerar Wikipedia, som bygger dels på de ursprungliga undersökningarna Högom, dels på Ramqvists:
Högom var [—] en del av ett norrländskt småkungarike bestående av sju geografiskt åtskilda folkland fördelade längs norrlandskusten och vid Storsjön i Jämtland. Gravfältet uppvisar stora likheter med det i Bertnem i Norge och gamla Uppsala, varför det är troligt att dessa stått under inflytande av varandra och att de vid denna tid förmodligen var säte för sina respektive småkungadömens ledarskikt. I princip bodde, levde och begravdes tre till fyra generationer småkungar på dessa platser. De sex fornborgar som finns i Medelpad har samband med småkungadömet. Det var bara representanter ur samhällets övre skikt som höglades, en eller två individer per generation. Sannolikt ligger i högarna 4, 2 och 1 tre generationer småkungar. Under 500-talet upplevde småkungadömet en politisk kollaps och hög nummer ett representerar slutet.
Gårdarna tappade sin elitbetonade prägel under vendeltiden det vill säga från 550-talet och fram till vikingatid, och de samhälleliga strukturerna i hela Mellannorrland kollapsade från 600-talet. Tänkbara förklaringar är klimatavvikelsen 535–536 [—] och eventuellt den påföljande Justinianska pesten som började spridas i Europa från 541 och skapade ödeläggelse även i Norden.
Högomsmannen. Från basutställningen på Sundsvalls museum ”Hövdingen i Högom”, rekonstruktion av stormannen [eller hövdingen/kungen. PE anm.] till häst. Sundsvalls Museum via Digitalt Museum. Fotograf: Anna Porsmyr för Sundsvalls Museum.
Vilket språk talade Högomsmannen och hans för- samt efterföljare?
Eftersom vi på senare tid fått oss till livs den idag plausibla tesen (Piha 2020 * ) att sydursamisktalare redan 200 AD ska ha begivit sig – i en för sin tid ansenlig mängd – västerut för att bygga sig en framtid i det som nu kallar södra och mellersta Norrland samt Dalarna i nuvarande Sverige, så är det här en högst befogad fråga i dagens läge.Fler sydursamisktalade skulle sannolikt följa under de därnäst tre-fyra kommande århundrandena. Var Högomsmannen rentav same, för- proto- eller sydursame? På dessa frågor ska jag titta lite närmare i det här artikelsammandraget, och i den artikel som ligger till grund för det.
Granlo idag. Författaren växte upp här under småbarna- och de första skolåren.
Frågorna som bör försöka besvaras
Till att börja med bör vi ställa oss följande frågor (av utrymmesskäl fokuserar vi mest på ett par av dessa just här i bloggsammanhanget. Vi försöker dock förhålla oss något mer ingående på samtliga frågor):
1. Hur försiggick sydursamisktalarnas migrerande från Insjöfinland till s k Mellansverige och södra (och eventuell mellersta) Norrland? 2. Hurdant samspel kom att utspela sig mellan de olika gruppen i folkvandringstida mittersta Sverige – eller Mittnorden? 3. Hur långt norrut utmed sedermera svenska kusten existerade urnordiskan? 4. Vilka substratspråk och -grupper fanns i folkvandringstid, och vilket inflytande utövade dessa samt hur länge utövades ett eventuellt sådant inflytande? I den här bloggartikeln fokuseras lite extra på denna fråga. 5. Varför lämnade sydursamerna områdena mellan Päijänne och Saimen (tidigare Lapwesi), dvs det s k finländska insjödistriket, på engelska kallat Lakeland (jfr Lakeland Saami, Aikio 2012, ibid nedan).
Minerva Piha 2020: ”Archaeological and lexical perspectives on indigenous South Saami religion” In: Sarks: MONOGRAPHS OF THE ARCHAEOLOGICAL SOCIETY OF FINLAND. Link: http://www.sarks.fi/julkaisut_masf.html
Vad känner vi då för kända och okända språk mellan Dalälven och Karesuando (och på samma breddgrad i dagens Finland) under järnåldern? Vi vänder oss till Ante Aikio (2012):
(a) Palaeo-lappländska (alt. palaeo-lappmarkiska) eller Palaeo-Laplandic Hypotetiskt språk utifrån främst låneord i ursamiska formerna.
(b) paleao-insjöländska eller Palaeo-Lakelandic Likaledes hypotetiskt enligt samma språkhistoriska tankefigurer.
(c) Ursamiska, sydursamiska, nordursamiska eller Proto-Saami Den felande länken mellan proto-formerna placerade mellan Ladoga och Onega.
(d) Proto-germanska eller Proto-Germanic Ansedd att senast ha dykt upp 150 AD; men dess nordligaste utbredning är rejält oklar t o m folkvandringstid.
(e) Proto-östersjöfinska (eller proto-finska) eller Proto-Finnic Aikio som skapat (möjligtvis en smula utdaterad!) kartan härintill placerar denna språkliga urform söder om Finska viken enligt gammal traditionell modell; men den kan lika gärna anses ha sin upprinnelse i södra eller västra finländska sjödistriktet. En inte alldeles oansenlig språkhistorisk skola placerar denna urform på Karelska näset.
Kartan bör inte betraktas som en absolut fixerad sanning, men som en skiss över kunskapsläget för cirka ett tiotal år sedan.
Om Dellen och Norrhälsingland som en något utstickande del i södra Saepmie.
Så varför trivdes samerna så fint i Norrhälsingland (ex Bergsjö, Gnarp och Dellenbygden) ?
Det bör vara inte minst för att de fick husly, vård och mat för dagen om de hungrade.
Var det så här någonannanstans? Var det så här överallt? Är det en reminiscens från äldre historisk tid?
Ryssarna (eller mera korrekt uttryck sovjetryssarna) Krupnik och Khazanov skrev på sin tid en del om symbios mellan nomader och bofasta. Sannolikt kan en del av dessa teorier appliceras på de relationer som byggdes här och annorstädes.
Exemplen kan mångfaldigas; är i det närmaste legio i landskapen Ångermanland, Medelpad och Hälsingland samt historiskt även i de flesta delar av Jämtland-Härjedalen. Skötesrenägandet och de nära relationerna som kom att utvecklas mellan renskötarna och de bofasta bönderna och nybyggarna kom på viss sikt att leda til lavundsjuka på andra håll. Det är såvitt vi har förståt bakgrunden till dagens hat: avundsjuka, missunsamhet
Men är det då någonting som utmärker Dellen och delar av övriga Norrhälsingland specifikt?Jo; men det är nog det att de nära relationerna mellean samer och andra i bygderna ifråga tidigare och tydligare än på andra håll manifesteras i skriftligt dokunenterad form: vi kan utläsa det i ministerialböckerna. Skriftliga uppteckningar och muntliga intervjuer låter sedan antyda att företeelsen vidmakthållits genom flera århundraden. Ännu kring 1920-30-talet vallfärdar – exempelvis – fattiga samer till en by som heter Vade i centrala Bergsjö. Detta framgår med ymnighet i det muntliga intervjumaterial som bevarats av Jämtlands läns museum utifrån de spänannde intervjuer som genomfördes av Olle ”Rajd” Andersson m fl främst under perioden 1979-83. Redan under 1600-talet noterar vi dessa nära relationer.
Boende i bagar- och bryggstugor (och understundom i boningshusen) är en företeelse som i Medelpad och Hälsingland växer fram under främst 1910-talet. Samma period gäller för samer och kustbönders relationer i södra och centrala Ångermanland samt i delar Ådalen och s k Höga kusten. Långt tidigare syns täta relationer ha funnits i västra och norra samt nordligare och mer inte/västra delarna av centrala Ångermanland.
Andra tidiga exempel finns, dels ifråga om verddi-systemets utövande i reella Lappland och i stora delar av Västerbottens inland; alltså mera i nybyggarbygd. Här torde samma fenomen som i t ex Härjedalen kunna skymta fram; där relationerna blivit riktigt intima och utbytet flitigt, har i en annan ände avundsjuk kunnat dyka upp. Under vårt arbete i Nordmaling framskymtade en liknande företeelser ordentligt påtagligt.
1700-talets statliga tvångsingrepp Kom sockenlappssystemet eller det senare och därpå följande bofasthetstvånget att göra samerna mer assimilerade och ”samkörda” med den övriga befolkningen? I grunden högst tveksamt. kanske någonstans. Men de skulle ändå hållas åsido och avsides. man höll sig gärna också avsiktligt på sin kant – vilken torde ha gått över inte minst kvinnorna och ökat på spädbarns- liksom barnsängsdödligheten.
Till slut: Varför så speciellt i just Norrhälsingland?
Vi vill mena att samerna haft en lokal och regional urfolksstatus i trakten.
Helt enkelt.
Mer om hälsingesamer; om samförstånd samt om värdsystem kommer i denna blogg framöver.
Peter Ericson 21 oktober 2019 Bilderna, ovan: Också i Medelpad och sydligare delar av Hälsingland togs samerna ofta gärna väl om hand vid t ex ålder- eller sjukdom. Just här ser det dock ut att vara ett utpräglat sjösamiskt (möjligen också kustskogssamiskt) årstidsläger i Enånger år 1695.
Nedan: Detalj. Jacob Danielsson med hustru Malin; Mårten Hindrichsson m fl samer 1695 i Enånger, Hälsingland. Dessa utpräglade kustsamer synets annars ofta i Gnarp och Tynderö.
T r e forskningsprojekt om samerna utmed X- och Y-länskusten presenteras här, kort och koncist. Likaledes handlar det om samernas historia på kusten inklusive vinterbete.
Fokus är sjö- och kustsamerna, men även vinterbetet som bedrivits av fjällsamerna kommer att ägnas stor uppmärksamhet.
Målgrupper och tänka medaktörer eller samarbetsparter/sponsorer är alltifrån samebyar och sameföreningar över hembygds- och lokala intresseföreningar till museer och statliga eller nationella samiska organisationer
DE OLIKA PROJEKTEN (Samtliga är arbetsnamn – fullständiga namn kommer under de kommande veckorna!)
(1) Samerna utmed Västernorrlands kust
Projekt som via NBV söker medel ur Region Västernorrland för att samla uppgifter om samerna i olika trakter och kommuner i länet. Föreläsningar, studiecirklar och tillfälle för samebyar och sameföreningar att presentera sin verksamhet.
(2) Forskningsprojekt Norrhälsingekustens och Dellenbygdens samer
Projekt som sammanställer och grundforskar i arkiven och i någon mån via arkeologisk inventering skapar ny kunskap om detta eftersatta geografiska och tematiska område.
Finansiering ännu oklar. En serie småskrifter kommer blanda annat att bli resultatet.
Liksom projektet nedan skulle det kunna utvidgas, t ex internationellt.
(3) ”Vinterbetesprojektet”
Projekt som baseras på samarbete mellan firman Saepmie forskning (SFFU) och samebyarna i aktuella områden. Vinterbete bedrivet av fjällsamebyarna är i fokus i första omgången; men det kan utvidgas tematiskt och geografiskt. Delfinansiering av samebyarna; medan ytterligare medel ansökes om.
Kontaktperson i samtliga projekt är Peter Ericson (kontaktuppgifter nedan!)
Dessutom pågår andra projekt som vi ej redogör för här.
Peter Ericson 20 maj 2018
Bildtext: ”Karasjok sett med Barthélemy Lauvergnes ögon i samband med expeditionsdeltagarnas färd från norska kusten till Karesuando 1839.”
Efter Pekka Sammalahtis kompletterande uppgifter: Den här bilden från 1839 är från karasjokbornas sommarplats Assebákti, ett par mil ovanför kyrkobyn.
KONTAKT: Peter Ericson
Tfn 0729070058, +46729070058
EPOST saepmieforskning@gmail.com
Ångermanland och Hälsingland i fokus före Dalarna, Medelpad och Samernas Stockholmiana! Mitt Kalendarium – kommande föreläsningar mm
16/4 Skule – Naturum Höga Kusten (Kramfors kommun,men rimligt avstånd från Övik) i min mormors farmors Vibyggerå! Gratis – det bjuds på fika! Titel: ”Två landsmödrar och två syrar från Saepmie – en ny syn på samer i historien”
19/4 Öviks Fhsk Utbildningsdag, föranmälan, förhandsbetalning!
Info i länk som lägges nedan! Prislista ca närmsta dygn!
Tillsammans med Bernt Ove Viklund!
16/5 Stocka Folkets Hus i Harmånger, Nordanstig i Hälsingland
Titel kommer på fredag! Förköpsmöjligheter finns. Inträde, men en rimlig summa!
Kvällsföreläsning. Swish eller kontant. – Jag kommer annonsera om förköp här på sidan!
Obs massvis med nya rön om kustsamernas kommer att presenteras, och vi tittar en del på sockenlappssläkterna i trakten och eras band till sjösamer och kustskogssamer. Samiska Sigrid Jönsdotter, som reste till Newcastle 1786 var dotter till Njutångers sockenlapp, med rötter i Forsa, och hon gifte in sig i trakten, och bodde i Rogsta socken. VÄLKOMNA!
KUSTSKOGSSAMER, SJÖSAMER – Den samiska grupp (eller grupperna) som Carl von Linné mötte var ett- eller bäggedera av dessa grupper. Understundom – eller i vart fall vissa årstider – är det svårt att skilja dessa grupper åt; men sjösamerna håller sig till kusts och sällan mer än en-två mil in i landet – emedan kustskogssamerna Sommartid samlas man nämligen i stora läger kring t ex Tynderö, Alnö, Njurunda, Gnarp, Hornslandet, Hudiksvall eller Enånger. Kustskogssamerna ser dock ut att bryta upp i september och dra sig uppåt höjderna åt Attmar och mot Stöde och vidare västerut.
Såväl sjösamer som kustskogssamer flyttade norrut allteftersom fisken gick till; men då kustskogssamerna tog sikte på södra Jämtland och Härjedalen via det vi ibland kallar Mottiland, dvs Medelpads södra finnskog, stannade sjösamerna någonstans utmed sträckan Norrfällsviken (andra flyttlag och -system fanns norrut; men jag har studerat de i södra länet och Hälsingland mest!)-Tynderö och vände åter söderut under vinterns lopp eller på vårsidan. En del samer som syntes på 18-1900-talet i arkipelagen runt Klingerfjärden och Härnösand liksom högakustenvattnen hade blandnäring; en sorts livsstil som är svårfångad, men enslags multilevnadskonstnärer kunde man kalla dom. Inte sällan kvarstod innehav av skötesrenar emedan fiske förblev huvudsysslan, kanske visst gårdsbruk. Tillverkning av s k lappskor, korgar, tvagor och borstar var vanligt. Påhugg som sockenlapp kunde ske, men alltmer sällsynt efter ca 1850-60.
FJÄLLSAMER – Enligt Sverre Fjellheim flyttar man på helnomadiskt vis från 1600-talets första hälft. När de la Motraye utreder för sig om fjällsamernas vanor, ser flyttningarna till kusten ut att vara väletablerade i Sundsvall och nedre Ångermanälven. Det är år 1718. Vinterbete äger rum mellan november och april – helt beroende på typ av vinter. En god vinter kommer man inte ner till våra västernorrländska kuster förrän inemot slutet av januari, och vänder tillbaka västerut kring Tiburtius eller runt 14 april. Då har man ofta först betat av Åsele och /eller marknaderna i Sollefteå och Hammar; i Jämtland fanns också vintermarknader. De samer som flyttade från södra Jämtland och Härjedalen emot Hälsingland, nyttjade som regel marknaderna i Färila, Järvsö eller Knåda marknad i Ovanåker. Hela länet har använts till renbete.
Titeln lappdräng och lapp-piga syns ännu långt in på 1800-talet. Även om den ibland kan betyda en åldersbestämning; så är det oftast en indikation på att renskötsel bedrivs där personen antecknats. Små renhjordar vallas runtom i länet allehanda årstider till runt 1840; och den saken bör utredas närmre. Enstaka andra hjordar kan ha förekommit långt senare. till exempel hade Leonard Nilsson i Långudden, Bjärtrå en renhjord på 4-500 djur som han ska ha underhållit till någonstans i mitten av 1950-talet.
Nästa gång om egentliga skogssamer; s k ”sockenlappar”; samiska båtsmän, nybyggare och fabriksarbetare mm.
– Utför uppdragsforskning! Ca 120h lediga feb – maj. Renbruksplan; sedvana; vindkraft; arkeologisk inventering etc! Först till kvarn, ont om tid nu framöver!
– Föreläsningsprogram om samiska kvinnor och organisationshistoria! Erbjudes (inklusive andra titlar) även på skolor, samt i andra stora aulaföreläsningar.
– BERÄTTAR! Sommaren: boka gärna in oss/mig på hembygdsgårdar ochberättarkvällar etc!
– Infokampanjer i Västernorrland för att fler ska få kunskap om samernas kulturarv och historia i vårt splitternya förvaltningslän
– Ny Saepmie Times utkommer mitten mars
– Guidningar i Stockholm i Elsa Laulas och Maria M. Mathsdotters spår planeras (och i Lindhagens; Torkel Tomassons samt en rad andra samers spår) planeras i Stockholm – samt eventuellt i Höga kusten vid efterfrågan!
– Härutöver spännande projekt på gång i Finland och eventuellt även i Norrbotten.
– Mer händer, bara håll Dig uppdaterad! Prenumera på denna blogg! 🙂 Och på Saepmie Times!
I samtliga fall: anmälan etc SMS 0729070058, +46729070058 Eller mejla saepmieforskning@gmail.com
BILDEN: Avslöjas i Saepmie Times no 1/2018.
Med stort tack till Johan Sandberg McGuinne
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.