VÄSTERNORRLANDS SAMISKA HISTORIA. Texter om ångermanna- och medelpadssamernas historiska milstolpar; om unika metoder och exkursionsidéer.

Publiceringsplan för bloggposter 2017-18.
Obs en del kommer att huvudsakligen publiceras i Saepmie Times – och så kommer en kortare sammanfattning här,

1. Apropå Edward Daniel Clarke (1804): Wappelsschougen, Tiúff=holmen och nya funderingar om Sunds Walld byggdes på en äldre renvall?

 

2. Botniabanans arkeologiska undersökningar och de femton samiska härdarna

3. Länets och angränsande provinsers resenärer 1450-1850 ca

4. Nomadiseringsmönster i mitten: Berg, Färila och Torp.

5. Höga kustens och Ådalens småskaliga renskötsel 1650-1850

6. Njurunda-Gnarp och stråkets (med bl.a ”Öran”-området) betydelse i den samiska infrastrukturen (just detta är arbetsnamn ännu så länge)

Karta över byar och deras innehav i Vapelskogen 1686. Ritad av C Stenklyft.

Annonser

Om de två hälsingesamiska unga kvinnorna som reste till Storbritannien augusti 1786

Sigrid Jönsdotter, 22 år och Anna Jönsdotter, 26, systrar och boende främst i Njutånger (ibland med fadern och andra samer på fiske i Hudiksvall; ibland i den andra kåtan i Enånger) begav sig, tillsammans med några andra hälsingesamer i början av juli månad 1786 söderut mot Göteborg (till fots) och skeppet Gottenberg, som skulle ta dem till North Shields utanför Newcastle. Baron Henry George Liddell var den som hade bjudit dem dit. Renhandlande Anders Larsson från Skog var en följeslagarna; och med sig på färden hade de minst sex renar, troligen några fler.

Det här var strax innan de och många andra samer blev bofasta.
Staten tvingade denna grupp, då för tiden kallade sockenlappar, att bli bofasta.
Denna sedentariseringsprocess (processen att bli bofast) hade pågått sedan slutet av 1740-talet.

Om äventyren på slotten i Northumberland och North Durham kan Du läsa i vår nya tidning som heter Saepmie Times.

Och förslagsvis beställer du med fördel föreläsning till din sameförening, bibliotek,. museum/länsmuseum eller till den skola där du går eller arbetar!

Olika föreläsningstitlar presenteras närmast framöver!
Men i höst och vinter är samernas kvinnohistoria liksom
Sigrid & Anna i fokus.

Bilden av Thomas Bewick daterad 1786. men i huvudsak tillkommen 1786.

Om kustsamer, ”innanhavet” i svenska riket och samisk utbredning i äldre tid


Åtminstone har jag i ministerialböcker och annat material till dags dato funnit kring tusentalet samer som rör sig sommarhalvåret främst i kusttrakterna; hörade till främst de fyra samiska näringsgrupperna skogssamer, sjösamer, kustskogssamer och fjällsamer (i det fallet vanligen utslagna ut renskltseln helt eller delvis).

Vad vi gärna glömmer är att Bottenhavet i sexhundra år var närmast ett innanhav i det svenska riket. Österbotten – och i viss mån såväl Roslagen som Åbo och längre österut liggande finländska skärgårdar är fullproppade med toponymer, terrängnamn som börjar på lapp-. Ända ned till Nyköping i Sverige finns dessa namn sammanhängande.

Studerar man bouppteckningar under tidigt 1800-talet i dessa samiska grupper, finner man att deras bohag som regel innehåller fiskeredskap, skötbåtar och annat relaterat till fiske.  Det gäller i allra högsta grad även Norrbotten. Den ackja som Bewick avbildade 1789 hade sälskinnstäcke; och i samiska kjolväskor ingick i vissa givna tider och platser också sälskinn.

Ön Hailuoto på bilden hette fordom Carlsön och ligger utanför Uleåborg. På den levde en samisk familj som ägde 3–400 renar i slutet av 1700-talet.

Lite mer om detta ska jag föreläsa imorgon i Västerås på Ohtsedidh och även skriva om i Saepmie Times.

Min förhoppning är att mer forskningsmedel ska hitta till detta angelägna studiefält!

Kartan
”Charta öfver Svea och Göta Riken med Finland och Norland : afritade i Stockholm år 1747” A map of Sweden and Finland, made in Stockholm, Sweden, 1747. Made by: Åkerland, E. & Biurman, Georg Published: 1801 Source: [http://www-db.helsinki.fi/cg

H e l s i n g i a (Middelpadia) : Nu Du! PANGERBJUDANDE! Föreläsningar!

Två föreläsningar till priset av en!!!
O b s  senast nu TORSDAG ska Ni boka!

……..Snart dags för Hälsingland … 

Program och titlar som erbjuds:
Hösten och vintern om hälsingesamestintorna från Njutånger,
Anna & Sigrid Jönsdotter, som reste iväg till Newcastle-trakten via Göteborg!

Till sällskap hade de tre andra samer från trakterna (mellersta/södra Hälsingland); Anders Larsson en vittberest och företagsam renhandlare från Skogs socken och hans syster och svåger samt sex renar. Året var 1786. Andra titeln blir antingen lokal/regional samisk historia eller nåt runt samernas organisationshistoria.

 

Passa på nu! Första föreläsningen sker i år, andra 2017 eller 2018.

Andra paket:
Aulaturné – februari månad
Större paket … Kommer med nya erbjudanden strax

Ev utvidgar vi erbjudandet nästa vecka till Jämtland, Gästrikland och Västerbotten.

På FORSKNINGSSIDAN är allt fullbokat till 15 dec, finns någon ledig dag kvar i år och mer tid 2018! 600 SEK/h exkl moms för ny kund. Kan rabattera ned till 500 SEK/h (!!) exkl moms vid längre uppdrag över 15h.och 415 (!!!( om över 25h.
Men då ska det beställas innan den 10 okt! 🙂
Forskaruppdrag delar jag gärna i minst två delar.

 

Peter Ericson

Saepmie föreläsning forskning undervisning

Tfn 0729070058

Lunardis ballongtragedi 19 sep 1786 i Newcastle (Vincenzo Lunardi And The Sad Tuesday in September, 1786)

Captain_Vincenzo_Lunardi_with_his_Assistant_George_Biggin,_and_Mrs._Letitia_Anne_Sage,_in_a_Balloon,_by_John_Francis_Rigaud_(1742-1810)

September 19, 1786

Mr LUNARDI having undertaken to make an aerial excursion from the Spital-field, in Newcastle, on this day (Tuesday), at one o’clock, he began the process of filling the
balloon. When it was about two-thirds full, a quantity of acid was added to accelerate the
process. In a few minutes a considerable effervescence was perceived; and, in order to
ascertain its force, Mr. Lunardi drew the plug from the funnel, which was followed by the emission of a quantity of gas, the sudden noise of which gave an unnecessary alarm to several gentlemen on that side of the balloon, who rushed from their stations, and by their motions and involuntary expressions, dictated by groundless apprehensions, caused the others near them to quit their hold, and fly to the opposite side. One side of the balloon being, by this means, totally deserted, its strong power of ascension tore the neck where it joined the barrel. The noise of this being heard, and the gas escaping in a considerable quantity, notwithstanding Mr. Lunardi’s assurances of safety, and his entreaties not to quit their hold, the alarm became general, and in a few seconds, the balloon was liberated. It immediately disengaged itself from the barrel, and ascended with great velocity. One of the ropes fastened to the top of the balloon was retained to assist Mr. Lunardi in descending, of which, during the operation of filling, Mr Ralph HERON was kind enough to take the care; and having inadvertently coiled it round his hand and arm, he was by that means unfortunately carried up by the balloon to a great height. His weight having turned the balloon, its top, to which the rope was tied, tore away, and brought with it the netting, which accompanied the gentleman in his fall into a garden adjoining. The groans and exclamations issuing at this moment from every beholder formed a chorus the most distressing that can possibly be conceived. He did not appear to have received an external contusion from the fall, but complained much of pain in his back and intestines. In his state he continued for a few hours, and then expired. The following copy of Mr. Lunardi’s hand-bill issued the following day, will shew that gentleman’s feelings on the occasion.

”Mr. Lunardi is deeply afflicted for the melancholy accident that attended his endeavours to gratify the curiosity of the public with the ascension of his balloon; and is only to be consoled by the reflection of its having been occasioned by circumstances which it was not in his power to prevent. It remains for him to yield his own wish to fulfil the expectation of the town to the feelings of a parent, wounded by the loss of a most amiable young son;
and to forbear a repetition in this town, which, without fault on his part, has been fatal to the peace of a respectable family. The unvaried success of his former exhibitions, though the remembrance of it now serves but to embitter his grief, will, he hopes, rescue him, in the eyes of a just and generous people, from any imputation injurious to his honour. – King’s Arms, Newcastle, Wednesday, Sept. 20, 1786.”

One can imagine Lunardi burning the midnight oil to get that statement written very
carefully, and to get it printed and displayed rather quickly. Just think what an opportunity this case would provide today in our litigious society!

I’m sure someone can probably tell us the method used to inflate the balloon. It doesn’t
seem to have been hot air – rather some form of gas?

It would seem that this was not the first ascent, this day being notable only for the tragic
consequences.

SouthSaamiHistory ponders:
Comment on our Swedish Parish Saami guests during the same year:
We don’t know whether ”the laplander girls” (Anna, 25 – soon to be 26 – and Sigrid, 22) or their Saami neighbour from home Anders Larsson, the reindeer businessman (most often referred to as a ”servant” or a ”interpreter” they were present that day.
If so, they were some likely soon headed to leave for a return trip home.

Illustration: Captain Vincenzo Lunardi with his assistant George Biggin, and Mrs. Letitia Anne Sage, in a balloon (John Francis Rigaud, 1785)
John Francis Rigaud – Yale Center for British Art, Paul Mellon Collection
Oil on copper 48.3 x 35.6 cm 1785

”— ty hä sa lappen Sjul” (Slaget vid Norrboån, Dellenbygden år 1434)

(editerad e.m 20 juli 2017)
Något om en märklig historia om samiska järvsösläkten Stenlund som hälsingska traditionsbärare och Slaget vid Norrbo skans på 1430-talet.
En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!). Nypor salt och matjord och fickorna anbefalles!

Uppgiften som anspelas till i rubriken är silad genom flera osäkra led, varav kanske det osäkraste alltså skulle kunna vara själva författaren Winblad von Walter 1910.

Lokala foton av undertecknad.
Avholmsbe

Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.

Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.

Citerar via Dellenportalen:

Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern. 

”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”

Och så, om samerna:

Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:

”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )

[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]

Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *

Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.

Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!

* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.

vin-085-skansen

Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.

Norrbo
I Norrbo, bakom kyrkan: kallad socknens äldsta byggnad.

inägodelning 1769 blogg

Inägodelningskarta från 1769, Norrboån.
Karta från Länsmuseet Gävleborgs arkeologiblogg.
http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2014/03/dateringar-fran-norrboan.html

Något om en märklig historia om samiska järvsösläkten Stenlund som hälsingska traditionsbärare och Slaget vid Norrbo skans på 1430-talet

En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!)

Lokala foton av undertecknad.
Avholmsbe

Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.

Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.

Citerar via Dellenportalen:

Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern. 

”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”

Och så, om samerna:

Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:

”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )

[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]

Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *

Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.

Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!

* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.

vin-085-skansen

Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.

Norrbo

Medelpads och Hälsinglands sjösamer och kustskogssamer ca 1690-1730, kort exposé över rörelsemönstret (edit maj 2017)

åh skog

Kustskogssamerna i Hälsingland-Medelpad
Endast socknar; version med orter och datum tillkommer
Hälsingesocknar om inget annat anges. Återkommer i ämnet!!

Anders Påhlssongruppen
Järvsö (d.ä)1707
Njurunda 1713
Jättendal 1714
Ljusdal 1721
Bjuråker 1728
Senare:
Bjuråker-Delsbo 1732
Torp (Med)1733
Järvsö-Rogsta 1739
Ljusdal 1740
Bergsjö-Jättendal 1747
Bjuråker 1755
Jättendal 1759 (d.ä, 105 år)

Jacob Danielsson-gruppen (sjösamer)
Gnarp 1692
Enånger 1695
Tynderö (Med)1700, 1703
Järvsö 1717
Norrbo 1718
Selånger (Med)1726

Mårten Hindrichsson-gruppen
Gnarp 1700 * ska dubbelkollas
Hälsing-Tuna 1715
Bjuråker 1717
Segersta 1721
Bjuråker 1728

Jon Claesson-gruppen
Jättendal 1714
Attmar (Med.) 1714
Gnarp 1719

Återkommer med Claes Månsson-gruppen; liksom Olof Thomasson, Olof Jonsson, Thomas Pålson.
Tesen om flyttningar til södra Härjedalen är ännu obekräftad på det individuella planet.
Överlag kan man säga att det flyttas till inlandet om vintern, kusten sommarhalvåret.
Marknadsdatumen i västra Hälsingland tycks styra en hel del av vinterflyttningarna dit.

Varför bara mansnamn: Kvinnornas, mammornas namn vid födslar anges oftast inte vid denna tid!

Bild från Stormörtsjökullen, Torps socken, Medelpad.
Länk: http://www.camping.de/sv/steder/europa/sverige/vaesternorrland/erikslund/traeportens_camping_i_borgsjoe.html

I STORMENS ÖGA 3 MAJ, om samiska näringar, etnisk rensning och regionala oaser eller shelters

Onsdag 3 maj 2017

Föreläsning ”I stormens öga – samiska shelters i Västernorrland fr.o.m 1300-talet”

Peter Ericson är historiker, författare och sakkunnig. Denna kväll föreläser han om de samiska ”shelters” som framträder i Västernorrlands län.

STroemen

Titeln på föreläsningen är:

I stormens öga: I samiska spår, samlingar, fördrivningar, ‘shelters’ från Anundsjö till Östavall från 1300-tal till idag.”

Tid: 18:00 – 19:30

Om konungz lappa, Tjoevkemåjhtoe Ljusminne och ”shelters”

Vi ser på de vikingatida fynden som belagt minst tusenårig renskötsel i Jämtland, och den äldre medeltidshistorien som på senare tid dels belysts, dels upptäckts för såväl jämtländska som ångermanländska samer. Vi funderar kring effekten av att ångermanländska fogdarna indrev skatt från Kutuby. Etniska rensningar i söder tycks å ena sidan leda till tvångsfördrivningar till Storsjöbygden och gradvis massdöd via det slavliknande sockenlappsssystemet; men dels också leda till att en lång rad fredade fickor eller ”shelters” uppstår i landskapen Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Äldre sijter och individer i centrala Ångermanland som t ex Anders Pålsson född 1654 i Skog lyfts fram (död 1759 i Jättendal!) . Vi ser också kort på hur den samiska organisationshistorien föds i hög grad i Ångermanland, dels med Maria Magdalena Mathsdotter, dels med Torkel Tomasson, Hans Magnus Nilsson och Elsa Laula samt de jämtländska och härjedalska samernas kungavandringar. Och en enklare återblick på tidigare arbeten i länet.

1646-1652: Förvisningar från Gävleborg och Härjedalen av samer, baserade på två felslut?

Edit 6 april 2017

1. Att samerna skulle höra hemma i lappmarken, dvs längst i norr. Det är vederlagt att det skulle förhålla sig så, samer fanns jämnt spridda ner till Mälardalen. I fallet med Härjedalen ser det ut att handla om åtminstone tusen år.
2. Att alla samer på skogarna utanför denna lappmark vore tiggande.

Undertecknad har hittat elva olika nomadiseringssystem med ungefär lika många olika sorts näringstyper i nuvarande Västernorrland och Gävleborg 1670-1770. Det kommer att skildras någorlunda utförligt i en kommande artikel i en antologi.

På landstingen åren 1646 och 1648 gav landshövdingen

Ivar Nilsson [Natt och Dag/PE anm.] befallning till
länsmännen att driva [samerna] ur Helsingland,
och bönderna skulle angiva varest de funnis,
för att de skulle kunna föras ur landet.

Och vid landsting den 27 febr. 1652 förbjöds allmogen
”att hysa lappar eller finnar, eller tillåta dem att å landet bosätta sig.
Likaledes bestämdes detta för Härjeådalen.”

Ur Helsingerunor 1921 (s70f)

Ivar_Nilsson_Natt_och_Dag