Vi syns i Kraapohke ons 31/8 kl 18 Dorotea bibliotek

Obs Om min del:
Litet tillägg och en lite ny approach: ”Åarjelsaemieh i årtusenden”, Borga till Bönhamn, Margareta 1389, Maria Magdalena 1861, Elsa 1904..
Samt (hoppas jag jag hinner!) allt annat som står. / PE

Annonser

Maria Magdalena Mathsdotter (Nils Eriksson 1992) Del 1/4

Maria Magdalena Mathsdotter (utsnitt ur Erikssons essä)

Under förra hälften av 1800-talet levde sprintarsamen Mats Pålsson och hans hustru Maglena Andersdotter i Kittelfjäll – de är också antecknade under Fjällfjäll och Gitsfjäll – med sina fyra döttrar Segrid Regina, Maria Magdalena, Anna Lisa Sofia och Brita Margaret, vilken emellertid avled ett år gammal. Mats Pålsson tillhörde fjällsamerna och var en så kallad sprintare, vilket betyder, att han icke hade eget skatteland utan fick beta sina renar på andra samers områden. Under vintern från november till april vistades han med sina renar nere i skogslandet och for ofta ned till kustlandet i Ångermanland. Under sina flyttningsfärder från fjällbygden till skogslandet for de bl.a. förbi Dalasjö by i Vilhelmina socken. Där sammanträffade familjen tydligen med bonden Nils Nilsson, vilken umgicks med planer på att starta en skola för fattiga svenska barn i byn. (Se mera därom under kapitlet om Dalasjö skola).—

Pastorn vid franska reformerta kyrkan i Stockholm, Henri Roerich, skrev en bok om Maria Magdalena, sedan han träffat henne i Stockholm. Han kallade sin bok ”Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter”, vilken utkom först på franska men översattes till svenska redan 1866. I denna bok skriver han bl.a. följande om denna samefamilj: ”Till byn Dalasjö i Wilhelmina af Åsele Lappmark kom ofta en nomadfamilj bestående af fem personer fader, moder och tre döttrar. Den äldsta, som med sin syster hade tillbringat flera år i en av missionsskolorna, hade derifrån medfört så djupt intryck af allt hvad hon lärt och hört, att hon ej kunde behålla allt det hon af Gud fått, alla de skatter af glädje och frid, som kommit henne till del. Gå ut och lära blef ett behof för henne; man såg henne begifa sig till de jagande och fiskande lapparne, inträda i deras boningar, följa dem på deras resor och öfver allt, såsom en Jesu Kristi apostel lära, förmana, trösta, söka att utveckla sina landsmäns själsförmögenheter och att låta uti de slumrande själarna intränga några af de strålar, som upplyste hennes himmel och gjorde henne så lycklig. Men de mödor hon utstod voro utan tvivel en orsak till att sjukdomen hejdade henne i hennes hänförelse. Det onda tilltog, och då hon märkte att hennes slut nalkades, kallade hon till sig den syster, som följt henne i skolan och lät henne inför Gud aflägga det löftet, att fortsätta det verk hon börjat, och att göra något för sitt folk. Sedan kallade Gud henne till sig.”

Roerich uppgift om att de båda systrarna samtidigt gått i skola är som redan påpekats felaktig, men hans uppgift om, att den äldre systern på sin dödsbädd tagit löfte av Maria Magdalena, att hon skulle fara till Stockholm och be kungen om en skola i Dalasjö, torde vi få godtaga, trots att Maria Magdalena icke med ett ord nämner om detta, då hon den 3 mars 1864 talar med Aftonbladet om sin resa till Stockholm. Där säges, att ”då hon med familjen kommit ned till kustbygden, fattade hon ett raskt beslut. Hon ville själv tala med kungen”.


Nätra, där Marias familj ofta var på vinterbete med renarna i hennes barndom liksom på 1860-talet. Foto: Werner Wångström, 1920-tal. Bild via Örnsköldsviks Museums fotoarkiv.