”Genom seklen de ropa” – Åtta syskon som dog. Sockenlappens döttrar på slottet. Tidning i augusti. Föreläser sep-okt.

….. de samiska systrarna Anna Jönsdotter och Sigrid Jönsdotter, sockenlappens barn. Låt vara att det är halvannat sekel, dvs kring etthundrafemtio år sedan som dessa kvinnor föddes.

SAMETJEJERNA

Slottet de kom till var Ravensworth, 1786-87, de stannade i sju månader och tycks ha funnit sig ganska väl där-

Sigrids och Annas rötter har jag sökt, funnit i ganska hög grad och en hel del av dem – och arbetet fortgår.

Men redan vet jag så mycket, att jag skriver på en berättelse, och kan redan nu erbjuda detta som ”topptitel” på höstens föreläsningar.
I själv verket kommer det att finnas åtminstone tre olika titlar som baserar sig på dessa händelser.

Kvinnohistoria, genushistoria – äventyrs- och kolonisationshistoria.
Och en tragisk historia om tuffa villkor, åtta syskon som dog.

Missa inte detta.

I nya tidningen …..

Som får sitt namn offentliggjort om  e n  timme …………

Eller – alltså – i mina föreläsningar!
Bokas nu, snarast, i juli eller senast början av augusti – och utförs i
september och oktober i första hand.
En ny turné kan komma att äga rum i januari-februari 2018.

 

  1. Siljan från Vidablick i Rättvik, verk av Holger Ellgaard, Creative Commons.
    2. Målning i Delsbo som jag fick foto av den 11 november 2015.

Peter Ericson
5 juli 2017

Nya inspirerande föreläsningstitlar sep 2017 – feb 2018

Från december KUSTSKOGSSAMER, SJÖSAMER OCH VINTERLAND – om nedre landets, Vuelielaantes betydelse i samernas historia!
NB: All lectures will also be offered in English!

brought
BILDEN av Thomas Bewick, samtida  och från trakten strax norr om slottet är en sällsynt kopparetsning och tycks ha påbörjats i begynnelsen av flickornas northumberlandvistelse; och sedermera publicerats i samband med Consetts reseberättelses utgivning år 1789.

Från 1-16 *** aug:
Njutånger – Yorkshire T/R. Om Sigrid, sameflickan som körda ackja i Northumberland, och Aniea (?); hennes syster.
Varifrån och vart?
Om deras sju månader långa vistelse i Ravensworth Castle, om slottet och släkterna om bebodde det, hur där ser ut idag och kopplingen till Alice i Underlandet. Samt om den upptäcktsresa som föranledde denna oväntade interaktion, samt besöket på slottet på hemvägen.
*** Datum beroende på graden av efterfrågan!

Från SEP Med främmande ögon – samernas liv och kolonisationen speglat i resenärers texter (utförligare beskrivning kommer)

Från OKT Sverige och Saepmie 1633-1799: från Hessen-Kassels renfarmer över skotten i Fredriksten 1718, Fredriks etniska rensning till tvångsbofasthet 1790

Från OKT Slakten på dalkarlarna 1743, och om de historiska processerna som ledde till detta (passar bra att kombinera med ”Sverige och Saepmie 1633-1799”
(titeln kan ev omformas en aning)

Från NOV ** Finland, suomer och samer i stormaktstida Sverige och senare – en sydlig historia?* Medeltid och äldre tid från Viborg över Satakunta och forna Kemi nedre lappmark
* Arbetstitel ** eller från aug, beroende på efterfrågan!

Från december KUSTSKOGSSAMER, SJÖSAMER OCH VINTERLAND – om nedre landets, Vuelielaantes betydelse i samernas historia!

Från 15 nov, om intresse finns:
”Fredrik I – stormaktens Sveriges, samernas och dalkarlarnas Nemesis?”

Att notera: Ett specialprogram om Elsa Laula, Carl Lindhagen och samernas äldsta organisationshistoria planeras till februari.mars 2018

FORTBILDNING för politiker och omfattande liksom kortare
KURSPROGRAM med basic samisk historia erbjuds alltid!
Detsamma gäller i princip också alltid samiskhistorisk workshop för samebyar och sameföreningar.

Härtill kommer lokala program/titlar för t ex Uppland/Bergslagen; Värmland och Medelpad

Samer i Sörhälsingland: Franske Aubry, samekvinnan i blått kläde med silver och de bägge livréklädda unga samemännen, juli månad 1718 (Del 1:2)

(editerad version) (Söderhamn)

”vid det första skjutshållet —  träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung lappkvinna i nationaldräkt — ”

Vår kommentar: Fjorton år före Linné. Dessvärre anonymiserade samiska aktörer; men en intressant tid och en intressant händelse, med (1720) blivande kung Fredrik I, de svenska sydliga samernas ”Nemesis”, högst inblandad.
Kanske kan plats och namn listas ut. Ett detektivarbete återstår.

Hoppas hinna skriva klar denna miniserie under veckan!

AUBRY DE LA MOTRAYE ca 16 juli 1718

”Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by * , träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt/PE) samt en ung lappkvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnader av silver.”

Fortsättning följer!

* Ska se på originalet och se om inte översättningen haltar.

Ur La Motraye, Aubry de; Wiklund Karl Bernhard, Bring Samuel E., Hultenberg Hugo (1988). Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-1725. Stockholm: Rediviva. Libris 7605968. ISBN 91-7120-212-9 (inb.)

Karl_(Hessen-Kassel,_1654)
Karl I av Hessen, som emottog arvprins (sonen) Fredrik, sedermera kung Fredrik I:s rengåva år 1718.

Stråtjära kan ha varit platsen där mötet skedde; men det är inte säkert.

DELLENSTRÅTJÄRA
Karta från 1700 via Dellenportalen.
Om denna återkommer vi med mer preciserad källa.

Dalasamerna. Hästars renskräck och svenska överhetens aversion (Bäcke 1987)

Eller lite om den brådska, varmed samerna fördrevs från Dalarna på ett omfattande och genomgripande sätt för andra eller tredje gången sedan 1720-talet; och vad som tämligen omgående ledde till en nationell sedentarisering, dvs bofasthetsgörande (per tvång och lämpor) utanför åretruntmarkerna.

DALAHEST

”Sockenlappar” (titel, 1987)

I Orrsta skogsgårdar i Stora Skedvi fanns under 1700 och 1800-talet många samer bosatta. Under tiden 1750 – 1872 finns ca 75 personer kyrkskrivna i Orrsta, antecknade som sockenlappen, lappfamiljen eller samefamiljen.

Lapparna i Orrsta bodde i Kavelberget, öster om Nyängsgården. Märken efter boplatserna finns ännu kvar. En del mark var uppodlad, och Nyängs odlade potatis där till in på 1930-talet. Men nu är det igenväxt med skog.

”Lappfamiljer”

I Hammarsmedsbo och Spikgårdarna fanns även lappfamiljer. Bland andra sockenlappen Jöns Anders Jönsson, född 1778, död 1840, gift med Stina Andersdotter, född 1783, död 1836, och deras son Anders, född 1820.

Där fanns också lappmannen Anders Nilsson och hans hustru. De fick en dotter, Anna Greta, född 31 maj 1816 och som dog samma år.

Platsen där de bodde hette Lappstugehagen. Namnet finns med på kartan över laga skiftet 1867-69.

Den sista lappfamiljen i Orrsta var sockenlappen Adolf Westman, född 1810, död 1860, gift med Carin Nilsdotter från Norge, död 1872. En son Nils, född 1832 i Tännes, enligt husförhörslängden gift med lappkvinna Anna från Ljusdal i Hälsingland. Hon dog i maj 1870. Barnen Anna Magdalena, född 1863, och Adolf Nils, född 1866. I familjen fanns även en kvinna Margareta Jansdotter från Ljusdal.

Rennäringsbekymmer

Om sockenlapparna = långväga samer, som bytt fjällvärldens jakt- och renskötsel mot en tillvaro i mellansvenska trakter vet folklivsforskaren Ingvar Svanberg i Uppsala mycket om. Följande är hämtat från skriften ”Sockenlappar”, som han är författare till.

År 1735 hade landshövdingen i Gävleborgs län hos konungen anhållit om att de samer som uppehöll sig i länet skulle få kvarstanna. Detta beviljades. Det var slutet på nära nog 100 års försök att tvångsförvisa de samer som sedan lång tid uppehållit sig söder om lappmarken i de mellansvenska skogsområdena i bl.a. Gästrikland och Dalarna. De hade där livnärt sig som kringvandrande jägare och renskötare.

Skadegörelse

Att lapparna i Skedvi ägde renar som förorsakade en hel del obehag finns det belägg för.

Med anledning av en förfrågan från Kungl. Patriotiska Sällskapet år 1787 hur man skall förfara med de samer som uppehöll sig utanför Lappmarken, publicerades i sällskapets ”Hushållsjournal” ett intressant svar från kapten Olof Björling på Stora Klingsbo gård i Stora Skedvi. Den skadegörelse han ansåg samerna gjorde delade han in i fem punkter. Den sista punkten lyder:

”Den 5:te skadan skjer av deras renar, och det på flera sätt. Finnes om hösten något nära deras Kojor och tillgrepta bete, någon grön rågbrodd, så stryker den merendels med, ty gärdesgårdar ackta dessa kreatur intet. Det är mig sjelft händt att jag för några år sedan hade besök av ungefär 150 st Lapp-renar på en rågåker, som de illa medforo med, trampade och ätande, så att om inte mitt Tjenstefolk och mina Grannar blivit tidigt varse, hade jag säkert förlorat hela den wackra Rågen utan all recource. Dessa kreatur äro dessutom mycket farliga när de komma nära våra Wägar och gårdar, i anseende till den räddhoga Hästar gemenligen hafva för dem, så väl som aversion för sjelfwa Lappfolket. Är Hästen det ringaste skygg av sig, kan man ej utan fara mta eller hinna dem på en väg”.

Slut med nomadisering och renskötsel

Samerna skulle få stanna i de mellansvenska bygderna, men de skulle inte tillåtas att vidare nomadisera sig och bedriva renskötsel. De skulle bli bofasta. Det är i och med denna process som sockenlappsinstitutionen uppkom under 1730-talet. Sockenlapparna kom att bilda ett slutet befolkningsskikt, som fortlevde fram till i början av innevarande sekel. Deras historia har varit föga känd och ägnats liten uppmärksamhet.

Sockenlappsinstitutionen

Sockenlappsinstitutionen uppkom med sockenhantverkarna som förebild. En lappfamilj eller enskild lapp antogs vid sockenstämman. Deras huvudsakliga uppgift var att avliva hästar, hundar och katter samt utföra flåningen. Sockenlappen skulle även kastrera husdjur samt ta hand om självdöda djur, ävenså skära ner självspillingar. Det var sysslor som bönderna själva inte ville befatta sig med. Beträffande ersättningen uppges att den skulle utgå från socknen gemensamt och/eller från den som anlitade honom enligt en bestämd taxa.

Goda hantverkare

Sockenlapparna hjälpte även allmogen med att jaga rovdjur. Dessutom var de goda hantverkare. Korgar, rep, mjärdar etc. var sådant som sockenlapparna tillverkade och sålde. Fina starka korgar av gran- och talltågor, som de tillverkade finns nog ännu kvar i en del gårdar på trakten.

Tenntrådsbroderier som finns på bevarade kjolväskor från olika socknar i Dalarna tillskrivs även sockenlapparna.

Språket

Beträffande språket har man konstaterat att de talade en sydsamisk dialekt, men att deras ordförråd var uppblandat med svenska.

Skedviplogen 1987, författare Janne Bäcke
Vår kommentar:
Allt tycks bygga på ett felslut, att samerna ej skulle vara hemmahörande i området.
Räknat efter sedvana och urminneshävd torde dalasamerna ha varit hemmahörande i mesta delen av länet och landskapet vid det laget.

1572: Talrika kungliga renhjordar sändes till Sörmland, Uppland; Mälaröarna, Roslagen, Lidingö! (Del I:III Vasaättens renfarmer & djurgårdar)

(edit 6 juni 2017, rubrik och bild)

Skogsstyrelsens underdåniga berättelse angående skogs- och jagtväsendet i Sverige intill år 1870.


Bidrag till Sveriges officiella statistik. Skogsväsendet (BiSOS Q).

Kronoparker, djurgårdar och jagbackar.

I Kristoffers landslag omförmäles likasom i den äldre landslagen »konungs park»[1] med förklarande, att ansvaret för den, som jagade å sådan mark, utgjorde böter till belopp af 40 mark, konungens ensak, hvarjemte den brottslige hade förverkat häst och armborst.

Till park räknades emellertid blott konungens »enskylloga æghor som Vpsala öde oc annat tholight». Uppenbarligen inbegreps ej derunder skogsmark i allmänhet, som hört till konungens gårdar. Till en början ligger det i sakens natur, att oskiftade byskogar, der konungen för vissa landtbohemman haft del, ej dit hänförts. Äfven i de fall, då denne varit egare till en hel bysamfällighet eller enstaka gård, och dertill hörande skog varit af rå och rör omgifven, är det ej antagligt, att denna omständighet ensamt eller med andra ord eganderättsförhållandet skulle hafva verkat skogens betraktande såsom kungspark. Deremot talar det nyssberörda stränga ansvaret, som tyckes förutsätta, att den till park hänförliga markens omfattning varit på ett bestämdare sätt angifven än som i äldre tider merendels med till hjordevall ej afsedd skogsmark inträffade, desto heldre som, om än straff fanns för oloflig jagt å annans egoområde, vid sidan deraf bibehöll sig rätt att under vissa förhållanden dit förfölja och döda ett uppdrifvet djur. Med hänsyn härtill förefaller det sannolikt, att de områden, hvarå uttrycket kungspark syftat, blifvit genom uppförd inhägnad eller annan anstalt på ett för en hvar åskådligt sätt afstängde från sådan mark, der de allmänna bestämmelserna om ansvar för jagt hade tillämplighet.

Till enahanda antagande ledes man vid betraktande af det på ett utländskt ursprung hänvisande ordet »park», hvilket ej synes hafva varit brukligt i Tyskland och derföre troligen hit öfverflyttats från England, der »park» ännu utmärker inhägnad skog till skilnad från »forest».

Häntydde emellertid uttrycket park i äldre tider uppå en med hägnad afskild skog, torde med densamma, som, efter hvad förhållandena gifva vid handen, haft betydelse såsom jagtplats, hafva åsyftats en instängd djurgård.

Särskilda anstalter för uppfödande af vilda djur voro vid tiden för tillkomsten af den äldre landslagen och sedermera ingalunda ovanliga i de skandinaviska länderna. Derom vitna åtskilliga bestämmelser såväl i den yngre Vestmanlandslagen som i Skånelagen.[2]

Inrättandet af djurgårdar, der rådjur, hjortar och andra djur genom uppförda hägnader bereddes ett visst skydd, stod för öfrigt i ett ganska nära samband såväl med den rådande hushållningen som med den allmänna benägenheten för jagt. Dermed möjliggjordes för de höge herrarne att å sina gårdar i det öfre Sverige hafva i sin närhet djurslag, hvilka i vildt tillstånd förekommo endast i det sydliga landet.

[ 46 ]Under nu omförmälda förutsättning får det för oloflig jagt i konungens park uppgifna höga ansvaret, som efter dåvarande förhållanden svårt tryckte den sakfällde, men för konungen var inkomstbringande, sin naturliga förklaringsgrund deruti, att det inom höga murar eller gärdesgårdar inneslutna villebrådet så att säga ställdes under eganderättens helgd, så att ingrepp uti egarens förfoganderätt öfver detsamma blef nära jämförligt med stöld af annans utegående kreatur, hvilken förseelse i de gamla lagarne mycket strängt bestraffades.[3]

Parker eller djurgårdar voro under medeltiden säkerligen icke talrika, hvartill anledningen må sökas uti den ymniga tillgång å villebråd som då förefanns och gjorde dem temligen obehöfliga.

Äfven Gustaf I synes icke hafva egnat stor uppmärksamhet åt inrättningar för ifrågavarande ändamål.

Åtskilliga omständigheter förekomma emellertid, hvilka häntyda derpå, att han haft djurgårdar.[4] Sedermera blefvo de synnerligen vanliga. Särdeles konungarne Johan III och Carl IX ådagalade för anordnande af sådana mycket intresse. Skilda djurslag sammanfördes på olika platser, dervid försök till och med gjordes, att i mellersta Sverige underhålla renar till betydligt antal.[5]

 

  1. 34:de kapitlet af konungabalken.
  2. Hoppa upp I den yngre Vestmanlandslagen Manhælghisbalkær 18 1 förekommer med hänsyn derpå: »Föþer man diur hema ællær fughla, can þæt skapa giora, varþa swa fore þy som före aþro fæ sino i allom sakom» hvarjemte från Skånelagen I 102 här anmärkes: »Föþer man biorn ællr ulf ællær annær diur ællær fughlæ. þe ær af grymmæ naturæ, oc dræpe fe man bötæ han ær þem a ni marc, aæræ þe man bötæ þre mark. Föþer man þe diur ær af bliþe nature æræ, swa sam hiort ællær hök oc dræpæ þe man» etc.
  3. Hoppa upp Enligt 2 kapitlet Tiufva balken af landslagen skalle den för stöld af utegående boskap brottslige dömas till »green och galgha och ligge ogilder före sin gierning» samt målsegaren af hans lösören taga en tredjedel, konungen den andre och häradet den tredje.
  4. Hoppa upp I bref den 20 juni 1543 till Gustaf Olsson tackade konungen honom för de lefvande djur, han fatt, och ut,talade sin önskan att få villebråd upp med något skepp från Lödöse.
  5. Hoppa upp Åtskilliga föreskrifter meddelades i bref af den 10 April 1572 beträffande underhåll af renar på Svartsjö och Ventholm-, fogden der Måns Persson skulle bibehålla 50 å hvarje gård samt skicka de öfriga till Åkerön, Lidingön och andra närbelägna öar, hvarest djuren skulle behörigen vårdas och beredas erforderligt uppehälle. Dessförinnan hade i bref den 5 januari samma år fogden i Vesterbotten anmodats att nedsända 200 renar till Upland.

Schloss_Gripsholm_Eingang Wikimedia
Gripsholm i Sörmland (Mariefred). Wikimedia commons

Medelpads och Hälsinglands sjösamer och kustskogssamer ca 1690-1730, kort exposé över rörelsemönstret (edit maj 2017)

åh skog

Kustskogssamerna i Hälsingland-Medelpad
Endast socknar; version med orter och datum tillkommer
Hälsingesocknar om inget annat anges. Återkommer i ämnet!!

Anders Påhlssongruppen
Järvsö (d.ä)1707
Njurunda 1713
Jättendal 1714
Ljusdal 1721
Bjuråker 1728
Senare:
Bjuråker-Delsbo 1732
Torp (Med)1733
Järvsö-Rogsta 1739
Ljusdal 1740
Bergsjö-Jättendal 1747
Bjuråker 1755
Jättendal 1759 (d.ä, 105 år)

Jacob Danielsson-gruppen (sjösamer)
Gnarp 1692
Enånger 1695
Tynderö (Med)1700, 1703
Järvsö 1717
Norrbo 1718
Selånger (Med)1726

Mårten Hindrichsson-gruppen
Gnarp 1700 * ska dubbelkollas
Hälsing-Tuna 1715
Bjuråker 1717
Segersta 1721
Bjuråker 1728

Jon Claesson-gruppen
Jättendal 1714
Attmar (Med.) 1714
Gnarp 1719

Återkommer med Claes Månsson-gruppen; liksom Olof Thomasson, Olof Jonsson, Thomas Pålson.
Tesen om flyttningar til södra Härjedalen är ännu obekräftad på det individuella planet.
Överlag kan man säga att det flyttas till inlandet om vintern, kusten sommarhalvåret.
Marknadsdatumen i västra Hälsingland tycks styra en hel del av vinterflyttningarna dit.

Varför bara mansnamn: Kvinnornas, mammornas namn vid födslar anges oftast inte vid denna tid!

Bild från Stormörtsjökullen, Torps socken, Medelpad.
Länk: http://www.camping.de/sv/steder/europa/sverige/vaesternorrland/erikslund/traeportens_camping_i_borgsjoe.html

Siffror bör krävas på antal avrättningar pga religionstillhörighet! Norska trolldomsprocesser enligt Blix Hagen (2016)

Det är hög tid att räkna ihop ALLA dödsdomar och verkställda avrättningar i hela Sápmi. I både Norge och Sverige har man valt att uteslutande räkna nordliga fall. Ryssland och Finland har nog inte ens räknat (ävemn om Finland låpg under Sverige vid den tiden, och  t ex tornesamer avrättades i Finnmark.

Rune Blix Hagen:
I Nord-Norge er det kildebelegg for at 37 personer av samisk herkomst ble formelt anklaget for trolldom. Ser vi på antallet samer isolert, var det flest menn blant de trolldomsdømte. I trøndelagsfylkene fantes det enkelte trolldomsprosesser ført mot samer, og i Nord-Finland og Nord-Sverige var samiske menn fra tid til annen tiltalt for trolldomsaktivitet.

Forfatter

Rune Blix Hagen

TABELLEN
28 st dödsdomar mot samer bara i de nordligaste norska distrikten! Siffrorna inom parenteserna i de bägge övre radernas ska räknas ihop: män och kvinnor.

”Tabell over antall kjente trolldomsprosesser i Nord-Norge, 1593–1695”

”Tabellen over er en oversikt over antall kjente trolldomsprosesser i Nord-Norge i perioden 1593–1695. Tallene i parentes angir antall dødsdommer. Den store forskjellen mellom fylkene kan delvis forklares ut fra svært ulik kildesituasjon. Finnmark har landets beste rettskilder fra 1600-tallet, mens det meste av slike kilder er gått tapt for Troms og Nordlands vedkommende. På midten av 1600-tallet bodde det om lag 3200 mennesker i Finnmark, knapt 1200 av disse var av samisk herkomst.”

BLIX

KURS: Introduktion till Samernas historia/Paket för lärare, politiker, tjänstemän, företag samt elever! Påbygg- och bokningsbart NU!

Uppdaterad bloggpost med ca-prisbild. Boka snarast möjligt! Lägre priser i juni. Boka Paket mest fördelaktigt! Österbotten; södra Finland och södra Sverige möjligt fr o m ht-17. Svealand möjligt boka omgående! English

(Politiska partier: se hit!) – Kurs för lärare, politiker, tjänstemän, arbetslag och företag. Kan kombineras med Inspirationskväll; kvällsföreläsning, aula.
Lämpligt för 20-40 pers. Kan hållas i dubbla lag för samma pris på 1-2 dagar.

Prislista i slutet

I kursen ingår – i dess första del – föreläsning om etniska relationer i nutiden och historien, etnicitet och urfolk.

Charles_IX_of_Sweden Johan_Tirén_Lappar_tillvaratagande_skjutna_renar (1)

I. BASIC. Grunderna i samernas historia (hela Sápmi, fokus svenska delen)
En introduktionskurs
”Fullskaleversionen”
1½h Grundläggande samisk historia fokus på år 1600-2000.
1h Sedvanemål, senare utredningar (1975-2006) och nya rön
1h Samerna i Norge, Finland och Ryssland
1h Etniska relationer; etnicitet; urfolk
1-2 h Extra tillval: Källkritik och litteraturtips.
Om så önskas, avslutas med ett kortfattat prov/”tenta”.

II. FORTBILDNING. Forsättningskurs
1h Nyare, etablerade forskningsrön
1½h Samernas organisationshistoria och om etnopolitik
½h Urfolksorganisering
1½h Teorier om samernas förhistoria och tidigare utbredning
3h Tillval/grupparbete med handledning:
(a) Närmare granskning av etnicitetsteorier
(b) Samisk kvinnohistoria
(c) Sedvanemål i detalj
(d) Vetenskapshistoria/skolhistoria/samer och samernas historia i läroböcker
(e) Dokumentation av renskötsel, arkivkunskap och källkritik inom samernas historia
(denna del kommer att utvecklas ännu mer i en tredje del)
(f) Oral history och samerna

3. Kolonisation och fördrivningar i Sápmi, på djupet

Obs detta utbud är helt nytt och ingår inte i den 25%-iga rabatten.
Däremot ges kursen billigare för snabba beställningar som omfattar juni eller september

Bokas lämpligen i paket tillsammans med utåtriktade föreläsningar i t ex arkiv, bibliotek, museer samt aulaföreläsningar och/eller inspirationskvällar

En specialdesignad kurs just för arkiv, bibliotek och museer kommer att presenteras f.m den 2 maj.

OBS Kursen går att få i finlandssvensk miljö med svensk-finsk fokus.
Södra Sverige inga problem! Ned t o m Mälardalen går att få med regional prägel.

PRESSBYRÅMANNEN 10371583_10152431529189438_513669939697451418_n
PETER ERICSON, Historiker, Sakkunnig, Universitetsadjunkt/-lektor

Jag har varit lärare och studierektor på Umeå universitet inom detta område.
Är idag yrkesverksam företagare inom samernas historia och fungerat såsom sakkunnig sedan år 2000.

P R I S L I S T A t o m 20 september – priser inklusive moms (25% moms tillkommer, ev resa, ev logi en natt). Maj och juni = ca 10% rabatterat generellt.
Om ni är en ensam arrangerande förening, inträder social prissättning.
Men vi rekommenderar att gå samman flera olik arrangörer på en ort.

Heldagskurs 4-6h…… 8 900 SEK (med tillval enligt ovan 9 400 SEK)
Heldag plus kväll. Dagkurs 3-4h, öppen/offentlig kvällsföreläsning 1 – 1½h….   9 800 SEK
PAKET, kortversion: Kurs 3h, kvällsföreläsning offentlig, en aulaföreläsning skolor … 10 450 SEK
PAKET längre (tvådagars) Kurs 3-4h, kvällsföreläsning, 1-3 aulaföreläsningar …. 11 900 SEK
PAKET inkl fortsättningskursen 18 800 SEK för fyra dagar på två terminer.
Delfaktureras i fyra omgångar fr om avtalet skrivs.
Vid beställning av detta tillkommer flera rabatter vid ännu fler framtida beställningar.

MEJLA retepnoscire@hotmail.com

I STORMENS ÖGA 3 MAJ, om samiska näringar, etnisk rensning och regionala oaser eller shelters

Onsdag 3 maj 2017

Föreläsning ”I stormens öga – samiska shelters i Västernorrland fr.o.m 1300-talet”

Peter Ericson är historiker, författare och sakkunnig. Denna kväll föreläser han om de samiska ”shelters” som framträder i Västernorrlands län.

STroemen

Titeln på föreläsningen är:

I stormens öga: I samiska spår, samlingar, fördrivningar, ‘shelters’ från Anundsjö till Östavall från 1300-tal till idag.”

Tid: 18:00 – 19:30

Om konungz lappa, Tjoevkemåjhtoe Ljusminne och ”shelters”

Vi ser på de vikingatida fynden som belagt minst tusenårig renskötsel i Jämtland, och den äldre medeltidshistorien som på senare tid dels belysts, dels upptäckts för såväl jämtländska som ångermanländska samer. Vi funderar kring effekten av att ångermanländska fogdarna indrev skatt från Kutuby. Etniska rensningar i söder tycks å ena sidan leda till tvångsfördrivningar till Storsjöbygden och gradvis massdöd via det slavliknande sockenlappsssystemet; men dels också leda till att en lång rad fredade fickor eller ”shelters” uppstår i landskapen Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Äldre sijter och individer i centrala Ångermanland som t ex Anders Pålsson född 1654 i Skog lyfts fram (död 1759 i Jättendal!) . Vi ser också kort på hur den samiska organisationshistorien föds i hög grad i Ångermanland, dels med Maria Magdalena Mathsdotter, dels med Torkel Tomasson, Hans Magnus Nilsson och Elsa Laula samt de jämtländska och härjedalska samernas kungavandringar. Och en enklare återblick på tidigare arbeten i länet.

Samer i Äppelbo under 150 år – av Eskil Olsson

NEJPIE
Kämp Johan Larssons från Äppelbo urgamla kniv, som gått i släktens ägo.

Samer i Äppelbo under 150 år. Eskil Olsson april 2017.

äppel

I Kämp Johan Larssons ägor i Nordibyn, Äppelbo socken, finns en gammal kniv.
Den har funnits i släktens ägo i många år, åtminstone sedan 1850.
Kämp Johans farfars far sa att ”han jä kniven e nöllt gammul”.
Knivens handtag tycks vara gjord av renhorn, likaså den vackra knivslidan. Några stenkast ifrån Nordibyn finns den vida omtalade Lappheden, där samer hade sin boning under 1700-talet.

Kapten Fahnehjelm på kaptensbostället i Stensbo lät på 1780- eller 1790-talet fördriva dessa samer, men det återstår att se om det finns någon dombok som vittnar om denna tragiska händelse. I Äppelbo i närheten av Malungs rå finns en stensättning som enligt sägnen var en domarring som gick under benämningen ”lappring”.
Bland annat journalisten Maximilian Axelson skriver om den, i sin bok om Västerdalarna från 1855. Det finns folk än idag som kan peka ut den. Det finns även en plats i Äppelbo som heter Lappbron, men den ligger på andra sidan om älven sett från Lappheden. Det finns fler föremål med samisk anknytning i Äppelbo, bland annat en selbåge i renhorn med inskriptionen ”MHS 1702”. Jag misstänker att MHS (eller Mats Hindriksson) var ägaren till föremålet, och inte tillverkaren. Detta var alltså några decennier innan sockenlappsinstitutionen inrättades.

Vilka var då dessa Äppelbosamer? Vi börjar historien år 1651, då ”lappens hustru” Marit finns omnämnd i Äppelbo kyrkas räkenskaper. I samma volym, fast nu år 1652, omnämns ”Jöns Ericsson Lapp”, och några sidor senare ”Jöns Lapp”. Under denna tid (1646-1652) försökte man i Hudiksvalls län fördriva samerna, och man kan anta att en hel del samer även tog sig hit till Dalarna, och det kan ha resulterat i att extra många samer vistades i landskapet under den tiden.

Marit 1651

AH 1736

Vi fortsätter historien år 1736. Då vistades samen Anders Hindersson och hans hustru Margareta Larsdotter i Äppelbo. Margareta födde samma år i februari månad sonen Lars här. Dopvittnerna var samen Sjul Hindersson och Brita Larsdotter, samen Jon Jansson samt pigan Sara Jönsdotter i Prästgården. Anders Hindersson, hans bröder och svågrar finns omnämnda i handlingarna angående fördrivningsförsöken åren 1728-30. Då beslutades det att hans släkt endast fick vistas med sina rendjur i socknarna belägna ovanför Falun. Redan på 1730-talet syns dock familjen i Västerdalarna, men då främst i Järna socken. Kanske var det även Anders Hinderssons släkt eller ättlingar som blev fördrivna under Fahnehjelms tid? Det får framtida forskning försöka utröna.

NEJPIE
Kämp Johan Larssons från Äppelbo urgamla kniv.
Kämp Johan fotograferade.