Bok av främst undertecknad Peter Ericson men också av välkända gästförfattarna Bernt Ove Viklund, Minerva Piha och Magnil Eli Olsson.
FORMULÄR där Du kan förhandsbeställa Gåudies 1, läs om hälsinge- och medelpadssamerna, etniska rensningarna som belysts under 2022, om Maria Magdalena Mathsdotter; om samernas förhistoria i södra Norrland inklusive de senaste rönen om Härjedalen, södra och västra Jämtland samt om södra och mellersta Norge; om samernas historia i Österbotten bl a speglad i ortnamn; samernas etnicitet; samt om hälsingesamiskorna Anna och Sigrid Jönsdotter och en massa annat!
”Om hälsingesamer i historien och förhistorien Nyare och äldre spår i nordisk forskning”
Peter Ericson (Helsingfors) föreläser i Hudiksvall 14 sep 2022 kl.19 på Restaurant Patricia, öppet från kl 18.30.
Var blev alla samer av, hur omfattande var de etniska rensningarna? Och var och när talades Petrus Holmbergers gästrikesamiska (L-G Larsson 2018)?
Historiker & hälsingekännare Peter Ericson pekar ut frågeställningar utifrån senaste rönen. Lokalt, nationellt, en smula internationellt över Ålands hav och Bottenhavet behandlas det svindlande tidsdjupet i perioden 200 – 2022 AD mellan Dellen och Ljusnan.
Du som kommer och lyssnar har också chansen att på plats beställa GÅUDIES, essäsamlingen som släppt om ett år.
Vanda å häromåret.Ur Saepmie TimesPå Naoq i Fäboda, Österbotten sep’19. Foto: Jonas Brunnström, ÖT.Olaus Magnus mötte ev bågskjutande m,edelpadssamer.I Purmo på säljägarboställe, bronsålder.GUlldynt, Vörå. VIktig plats! Ur Lapponia 1673.Ur Holmbergers gästrikesamiska ordlista. I L-G Larsson 2018.S k Lappstugan i Bergsjö. Lasse Rör.Högom 2022.Sigrid och Anna Jönsdotter från Njutånger. Verk av Bewick 1786-89. Finns på British Museum.
Börjar kännas som dags att summera flera somrars utflykter. Inte minst årets 2022 års utflykter har lärt oss att de samiska kulturmiljöerna mår fruktansvärt dåligt och är – trots våra fleråriga Ljusminneprojekt – i hög och skamlig grad okända och ännu oregistrerade. Skuldbördan bör fördelas ganska jömnt mellan Länsmuseet och Länsstyrelsen i Västernorrland. Bättre kan ni!
Jag låter i övrigt bilderna tala och återkommer med mera funderingar.
Högom 2021: stor mage på gamle granlobon och gravkomplexets nordöstra hörn mot Ättehögsvägen.
Lite aning om nivåskillnaderna ger kanske denna bild.Utsikt (förutom sambon i förgrunden) emot forna sockengränshållet, eller om man så vill: empot Snudsvalls sydvästra utkanter.UNdertecknad: ”Här måste ha funnits en stad!” Dags att gräva igen?! Gångna vintern figurerade jeg i samband men Northvolts expansion. Jag citerades praktiskt taget totalt fel och i hög grad tvärtemot vad jag sa. Vad man absolut kan fastslå är att det finns ett stort antal samiska kulturmiljöer i den trakt som här är karterad.Sättnas fornborg.Mera Högom.Sambo Monika står vid Kvinnokullen.Lappkojholmen i Hässjö förärades ett besök. Det blir en annan årstid och med andra kläder nästa gång! 🙂 I Säbrå sockens allra nordligaste del har forna Vägverket exploaterat sönder en massa samiska lämningar.Lämnar Säbrå för Högsjö (mer i kommande avsnitt).Detta är faktiskt bara något hundratal meter från Midlanda, numera Sundsvalls flygplats. Den här ön, Skeppsholmen, var ett tillhåll för sjösamer under sent 1700- och huvuddelen av 1800-talet, troligtvis också en bra bit in på 1900-talet.
Jag ska ge ut denna essäsamling! Vill Du köpa och läsa den? Visa Ditt intresse nu omgående, så går jag ”snarast ”ASAP” till tryckeriet! – Här kan Din Intresseanmälan göras, till boken ”Gåudies: Essäer om samernas historia”! Mittnordisk historia och förhistoria från Åland över Oppdal, Helgeland över Ångermanna lappmark, Kvarken och Saimen till Ornö.
GÄSTFÖRFATTARNA:Minerva Piha i en alldeles ny, banbrytande artikel med arbetsnamnet ”Från det ursamiska urhemmet till centrala Skandinavien – Översikt över sydsamisk lingvistisk förhistoria”. Piha är finländsk arkeolog och språkvetare och har varit verksam i Åbo, Uppsala och nu på NORDuniversitet i Levanger. De övriga gästförfattarna, Magnil Eli Olsson och Bernt Ove Viklund, presenteras närmare med sina arbeten under de närmaste två månaderna.
Lite mer om boken:
Gåudies tar form: Om folkvandringstida Högomsriket och tiden före i Midälvaland, ca 200-500 AD, sydursamiskatalarna med tre nya avsnitt till bloggartikelseriens nya, redigerade versioner; förhistoriska ortnamn, mittnordiska och bottniska allianser i det anglosaxiska världen kallar middle iron age; samt massor om samernas ”mellansvenska” historia. Och om sjösamerna i Medelpad, skogssamerna i Hälsingland osv. Vi tar fatt i det nu aktuella forskningsläget – utreder, utvecklar allt därifrån. Boken innehåller även en hel del om den glömda sydliga samt kustbundna samiska historien och förhistorian i Finland.
Gåudies innehåller också artiklar från historisk tid och en del om den tidigaste organiseringen och samarbetet mellan Carl/Anna Lindhagen och samiska portalgestalter. Som vanligt i mina projekt har kvinnorna en mycket framskjuten plats.
Detalj ur N. G. Nilssons foto från Sollefteå 1898: en vintergrupp med samer från bl a västra Tåsjölandet. Torkel Larsson Kråik syns i mitten mot höger, längst av alla.
Ha det gott & hoppas Du hjälper mig att få boken utgiven genom att beställa och/eller köpa den! Dela även gärna detta ”överallt”!
OBS: Förköp med viss rabatt kommer att erbjudas vid varje månadsslut, ibland andra tider. Det kommer då att röra sig om endast ett begränsat antal förköpare (frakt/porto tillkommer).
Jag ska ge ut denna essäsamling! Vill Du köpa och läsa den? Visa Ditt intresse nu omgående, så går jag snarast till tryckeriet! – Här kan Din Intresseanmälan göras, till boken ”Gåudies: Essäer om samernas historia”! Mittnordisk historia och förhistoria från Åland över Oppdal, Helgeland över Kvarken och Saimen till Ornö.
Lär känna Sigrid och Anna Jönsdotter.Carl och Anna Lindhagens sommarparadis Angsta i Ytterlännäs, Ångermanland.Stillbild på Författaren ur tv-medverkande (SVT-Gävleborg) i slutet av nov 2022.Maria Magdalena Mathsdotter kommer att ges utrymme i boken.Vid Gulldynt i österbottniska Vörå, mycket spännande kulturmiljöer.Axel Malmströms foto från 1910 över kvarteren närmast S Klara kyrka i korsnnigen Vattugatan/Klara södra kyrkogata innehåller även skylten på C Ågrens pensionat, som Elsa Laula bebodde våren 1904. SSA.Högom sommaren 2021. Foto: Monika E Pensar.Pyhävuori vid Lappajärvisjön i Österbotten Platsen sögs ha varit ett samiskt läger bl a på 1200-talet. Foto: MEP.Detalj ur Cotton world map från medio 1000-talet.Justinianus I, som gav namn åt mid iron age-pesten.Vid min barnmdoms Högom. Bildcreditrs inarbetar under februari.Hövdingasvärdet, detalj, Högom, Selånger socken. Foto: Gunnel Jansson, ATA. Originalfotot ägs av Sundsvalls Museum.
Lite om boken:
Gåudies tar form: Om folkvandringstida Högomsriket och tiden före i Midälvaland, ca 200-500 AD, sydursamiskatalarna med tre nya avsnitt till bloggartikelseriens nya, redigerade versioner; förhistoriska ortnamn, mittnordiska och bottniska allianser i det anglosaxiska världen kallar middle iron age; samt massor om samernas ”mellansvenska” historia. Och om sjösamerna i Medelpad, skogssamerna i Hälsingland osv. Vi tar fatt i det nu aktuella forskningsläget – utreder, utvecklar allt därifrån. Boken innehålle även en hel del om den glömda sydliga samt kustbundna samiska historien och förhistorian i Finland.
Gåudies innehåller också artiklea från historisk tid och en del om den tidigaste organiseringen och samarbetet mellan Carl och Anna Lindhagen och samiska portalgestalter. Som vanligt i mina projekt har kvinnorna en mycket framkskjuten plats.
Gåudies kan Du beställa här och nu. Se länken ovan!
Ha det gott & hoppas Du hjälper mig att få boken utgiven genom att köpa den! Dela även gärna detta ”överallt”!
But among the barbarians who are settled in Thule, one nation only, who are called the Scrithiphini, live a kind of life akin to that of the beasts. For they neither wear garments of cloth nor do they walk with shoes on their feet, nor do they drink wine nor derive anything edible from the earth. For they neither till the land themselves, nor do their women work it for them, but the women regularly join the men in hunting, which is their only pursuit. For the forests, which are exceedingly large, produce for them a great abundance of wild beasts and other animals, as do also the mountains, which rise there. And they feed exclusively upon the fl esh of the wild beasts slain by them, and clothe themselves in their skins, and since they have neither flax nor any implement with which to sew, they fasten these skins together by the sinews of the animals, and in this way manage to cover the whole body.
Byzantine historian Procopius of Caesarea (AD 490 ?–562 ?) History of the Wars, VI. xv. 16-23
Via John Weinstock *
The Role of Skis and Skiing in the Settlement of Early Scandinavia JOHN WEINSTOCK The Northern Review #25/26 (Summer 2005): 172-196.
LÄRARE, arkiv-, bibliotek, museer! Nu finns en fortbildningskurs i samernas historia! Färsk, uppdaterad version för Sverige och Finland* En specifik kurs för högre (t ex lärar-)utbildningar kommer att presenteras om ca en vecka.
Allmän kurs 2. Lär om Ert landskap eller Ert län specifikt!
Bildtext nedan.
Foto: Monika E Pensar. Bild via Samefolket.se
Fortbildningskurs online och live Samernas förhistoria, äldre historia. Äldre och nyare näringar. Modern historia i Sápmi, Ingrepp, samtid, utmaningar, hot, visioner. Samisk kvinnohistoria: några samiska föregångskvinnor och en inblick i samiska kvinnors liv på 17-/1800-talet i den sfär som kallades sockenlapparnas. Summering, examensuppgift.
Samt erbjudes: Föreläsningsserie online och live
Enstaka föreläsningar online eller live
* Engelsk version om så önskas.
Bild 1: N:° 11-12 Nils Persson Tappa, 23 àr, (från Arjeplog) N:° 13-14 Maria Magd. Matsdotter, 31 år, från Åsele Lappmark, i dito dito 13-14: Schlachter-Seedorf, litografi efter foto av St. Stenberg Ur Gustav von Düben, Om Lappland och lapparne. Utgiven 1873.
”Talade Högomsmannen…” 4/5. Högomsriket och sydursamiska-talarna. Järnålderstida järtecken – från bysantinska idrottskravaller till dalainsjögravars skvaller. Protosamer och andra folk i Mittnorden, Järnbäraland och Skytien osv
DEL 3 Talade Högoms kungaätt… ? Del 3 av 5. ”FLYKT, OMVÄRLD OCH VI” eller ”SÅ KOM SYDURSAMISKAN TILL SAEPMIE”, Rom klyvs, Attilas ankomst. Krig, järn, proto-samer, fornborgar och Helgö
Detta var samtliga ordinarie avsnitt. Sen finns ett par-tre relaterade (kan bli fler!)
Du som vill köpa BOKEN Sydursamerna i Högomsriket(publicering 2022 är målet, datum oklart) om detta ämne av undertecknad författare, hör vänligen av Dig snarast (!) genom kommentar på sidan Saepmie Talks på Facebook, genom kommentar här under bloggposten eller på mejl till saepmietalks@gmail.com! Det blir högst sannolikt en mycket begränsad, signerad upplaga.
Vi börjar med dessa nedanstående tre, och kan sedermera eventuellt arbeta in flera (12 juni 2021).
Vi vill i detta avsnitt hävda att Högomsriket (dvs Ramqvists Mellannorrland) med tiden kom att få en större utsträckning än man vanligtvis föreställer sig, och att de grupper av jägare, fiskare och järnproducenter och – nota bene – bönder som talade sydursamiska (på samma sätt som de urnordisk/proto-skandinavisktalande bönderna och de kvarvarande palaeo-europeisktalande fångsfolken i Medelpad med omnejd) ungefär samtidigt med språkbytesprocessen torde självvalt börjat betala tribut eller skatt till hövdingarna i Högom för att denna elit med sin förmodat kraftfulla och internationellt erfarna och av krigsveteraner bestående här skulle kunna försvara dessa remota centra och utposter vid fientliga anfall. Ett sådant system var en sine qua non garant för hövdingarna att säkra järn- och pälsleveranserna.
OVAN OCH NEDAN: Högomshövdingens sista vila. Foton lånade från Linda Wåhlanders ”forntidsblogg”: Illustration Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. (Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall.) Bild från Illustratörscentrum. NEDAN: Högom. Jan Norrman, Kulturmiljöbild ca 1988-89.
Illustratören och arkeologen Mats Vänehems webbsida:
Högoms skola 1970. Bild: Sundsvalls Museum via Digitalt Museum Foto: Bo Schilling, Norrlandsbild. Detta (intill) var författarens lågstadieskola. I fonden till vänster skymtar de folkvandringstida högarna.
På samma sätt torde samtida handelsstationer ha införlivats i Högomsriket, som alltså ha omfattat praktiskt taget allt land mellan Moälven (Gene) och Söderhamn med Ljusnan. Detta rike ser ut att även ha omfattat närmast hela dagens Jämtlands län. Det bör möjligen inte ens uteslutas att Dalarna Ovansiljan från Ore och västerut kan ha lytt under Högom, möjligen skulle till och med hela Dalarna (eller mera tidsenligt: Järnbäraland) en gång i tiden kan ha ingått i ett folkvandringstida Högom storrike. Relationen mellan folklanden Alir och Sunded å ena sidan och Högom centralmakt å den andra är dock något outredd (vi försöker hinna titta på detta senare under artikelseriens gång). Uppåt Ångermanälven fanns några betydande stormannagårdar, inte minst vid Holm i Överlännäs sn. Trafiken på Ångermanälven torde tidtals ha varit lite av allemansrättsbaserad, vilket dessvärre också kom att innebära (sannolikt ideliga) fientliga attacker, vilket vi avläser i fornborgar och vårdkasberg. Handelsstationer kom att byggas upp på Långön i Hoting (Ströms sn); men detta sker främst efter (nämligen sen järnålder eller vendeltid) den tid vi här mest intresserar oss för – folkvandringstiden.
Något om själva Högom, vi påminner; Högoms gravfält är ett gravfält i Högom, Sundsvall (forna Selånger socken), som mäter 315×190 m och sträcker sig i nordväst- sydostlig riktning och delvis sönderbyggts. Det består av 10 synliga gravhögar från folkvandringstid, men ursprungligen bestod det av minst 17 gravanläggningar. Fyra högar är närmare 40 meter i diameter och höjden är mellan 4 och 5 meter. Övriga högar är mindre, mellan 5 och 15 meter vida och med höjden 0,3–2 meter. De mindre högarna har anlagts först och storhögarna troligen i ordningen 4, 3, 2 och 1. Via Wikipedia.
Högom i den modernare historien Som påtalades i förra artikeln (del 1:5) har praktiskt taget alla äldre sundsvallsbor (45+ ?) upplevt det emellanåt som skrämmande eller obehagligt uppfattade högomsmannenrummet (eller hövdingarummet) i Sundsvalls gamla museum. Sådana upplevelser hör mer eller mindre till vårt ”DNA”. Någon som kan vara lite mer lokal- och regionalspecifikt kan vara känslan av att ha vuxit upp helt intill Högoms gravfält. Vi som tillbragte en stor del av barndomens helger och sommardagar kanske springande upp och ned för kullarna, spelandes fotboll eller spenderandes rasterna därvid vid – Högoms skola. En annan, helt angränsande fråga är den om miljonprogrammet Granlo – detta på intet sätt unika projekt men absolut omfattande för att ha ägt rum på norrländsk mark. En slags vision om folkhem och jämlikhet (dess mindre det sista, då de sociala skiktningarna blev minst lika tydliga som – eller mer än – på 400-talet AD), ett där tryggheten för de små invånarna – barna – präglades av bilfrihet, gång- och cykelvägar och stora ytor där vi 1960-talistbarn kunde röra oss ostörda men samtidigt sedda från hyres- eller bostadsrättslägenheternas fönster. Dagis, parklek och säkra skolvägar. Undertecknad flyttade dit som tvååring och bytte till daghemmet där som fyraåring. Att vi sedan i åttaårsåldern sökte oss ut och byggde kojor i skogen och cyklade 55 km länge E4 och andra äventyrliga vägar är kanske bara en annan sida av samma mynt.
Hur och varför fick man bygga ett gigantiskt miljonprogramområde mitt på tingsplatsen? Men sedan kvarstår alltså denna fråga. Och där får man börja med att ställa sig frågan hur det kom sig att man kunde få bygga villa- och radhusområden allra närmast intill Högoms gravfält, redan år efter andra världskrigen? En del svar infinner sig direkt: tomtmarken under 1940-talets lågkonjunkturår torde ha varit enastående eftertraktad: en trots stadsnärheten lantlig och idyllisk miljö. Dels hade man långtifrån klart för sig hela bilden kring denna pärla bland norrländska kulturmiljöer. Utgrävningarna inleddes 1949-51 och fortgick sedan praktiskt taget oavbrutet i drygt ett decennium; senare åter i omgångar tiill 1984. Dagmar Selling och Sverker Jansson var de första grävledarna, till storhög no 2. Storhög no 1 är ännu outgrävd, och ska markera slutpukten på epoken och var från 5600-talet AD. Olika grävningsledare vidtog (bl a Björn Ambrosiani, känd inte minst från Birka- och Helgö-undersökningarna) sedan 1954-1960 (mer om detaljer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt). Det kom sedan att vara förhållandevis tyst om Högom i ca ett par decennier tills dess att professor (numera emeritus) Per H Ramqvist ånyo med full kraft skakade liv i frågan och satte in Högom i en internationell och fennoskandisk kontext. Vi rekommenderar det mesta Ramqvist publicerat, och avser att i fjärde delen av denna artikelserie summera en del av hans arbeten punktvis.
I grunden torde bygglovet ha berott på att den fulla kunskapen dåmera ännu saknades om Högoms framskjutna roll i ett folkvandringstida proto-Sverige. Sedan kan man naturligtvis allmänt inte direkt påstå att kulturarvet vördades i någon större omfattning i det efterkrigstida folkhemssverige.
Återställningsarbete och Högom/Granlos fortsatta framtid Man hade redan under perioden 1947-49 iordningställt en handlingsplan som i allt väsentligt genomfördes för att återställa kulturmiljöerna (eller som det kallades då: fornminnesområdet)
Arbeten i samband med Högomutgrävningarna. Foto: Gunnar Westerlind, Norrlandsbild 1960. Sundsvalls Museum – Digitalt Museum.
OVAN OCH NEDAN:Författaren med sambo Monika på exkursion i Gulldynt, Vörå socken i Österbotten juli månad 2020. Om Gulldynt och kvänska innanhavsriket – se nedan. Foto: Monika E. Pensar. Gulldynt i Vörå är en annan folkvandringstida plats. Dess relation till Högomsriket är ännu i nulägetokänd, mern de torde i allra högsta grad ha känt till varandra som mer eller mindre närmsta grannar. Vörå och Kyrodalen också i allra högsta grad en samlingsplats för makt och internationellt utbyte. Foto: författaren sommaren 2020.
VAD VAR HÖGOM?
Vad var Högom? Om ett väletablerat samlingsrike i ett välorganiserat embryonalt småkunga-samlingsrike i Mellannorrland.
Ånyo en påminnelse:
Storhög nummer två, hövdingagraven, grävdes ut 1949–1951. [ —] Högen visade sig innehålla ett tre meter högt stenröse, 19 meter i diameter med en rest sten på toppen, en manlig symbol. Under röset låg en kammargrav med måtten 5×2 meter. En uppskattning säger att det tagit 80 personer två månader att bygga gravhögen. Tyngden av sten och jord hade pressat ihop hela kammarkonstruktionen av trä till ett på många ställen inte mer än decimetertjockt lager. Kammaren kunde därför inte undersökas på plats, utan göts in i gips och det omkring nio ton tunga paketet fraktades till Stockholm för undersökning inomhus. Vid röntgen av innehållet avslöjades oväntat en av de innehållsrikaste folkvandringstida gravkamrarna i Europa.
Den döde, känd som Högomsmannen, hade lagts på björnskinn och graven innehöll såväl vapen som hästutrustning, redskap, personlig utrustning, klädedräkt, fat, tallrikar och olika kärl. Ofta var föremålen i dubbel uppsättning, två kammar, två saxar, två glas etc. Många föremål var importerade från Europa och västra Skandinavien. Graven kallades hövdingagrav av utgrävarna på grund av det ovanligt rika innehållet och gravhögens storlek. En utgrävning 1984 i en outgrävd del av högen gav vid handen att det under denna ligger rester av flera husgrunder. Högen dateras till omkring år 500 (Wikipedia igen. Källa där: Per H Ramqvist: Högom. 1990).
Så. Det här Högomsriket hade existerat sedan 400 AD; men det är mera osäkert hur mäktigt det var under de allra första decennierna av dess existens. Men mycket talar för ett handelsnätverk med en redan då väl utvecklad järnframställningskunskap tillika å ömse håll skickliga handelsfärdigheter och (sannolikt av de sydursamisktalande migranterna) ett tidigt välutvecklat logistiskt system. Kanske med vintertida rentransporter vintertid; men det låter vi hittills vara osagt.
VILKA VAR SKOGSFOLKET?
”Järnsamerna” – en del av skogsfolket? Och vilket var skogsfolket?
Och vilket var skogsfolket? Det vi menar är att detta i hög grad bestod av sydursamisktalande människor i s k fångst- eller skogsmarken. Förmågan och kunskapen att skapa järn från myrmalm hade man tagit med redan från tiden i det sam-östersjöfinska ”urhemmet” (förvisso en mycket tveksam term!). Kulturgeografiskt befinner vi oss i en glipa mellan asbestkeramiken och romerska bronserna – ett utrymme som tämligen bergsäkert fylldes av sydursamisktalande, dels migranter, dels stammar med de nyssnämnda nyliga allierade, grupper som snart skulle komma att byta språk (Karta nedan från Bergstøl: ”Creoles in Iron Age Norway” 2004).
Kjell-Åke Aronsson upptäckte under sin tid som länsantikvarie i Jämtland järnframställningsplatser som kunde kopplas till samisk eller proto-samisk verksamhet, huvudsakligen från 700-talet AD/e.Kr. Vid senare undersökningar har man upptäckt att sådan verksamhet indikerades redan ca 400 AD/e.Kr.
Asbestkeramik kontra romerska bronser. Den uppmärksamma läsaren ser ”glipan” i ”vårt” område. Ur Jostein Bergstøl 2004.
NEDAN: En modell för sydursamisk migration! En kronologisk historiografisk modell över Mittnordens etno- och språkhistoria första årtusendet AD Baserad på Heikkilä, Ambrosiani, Piha, A. Aikio, Ramqvist
185 – 215 AD: Sydursamisktalarna breder ut sig geografiskt i området mellan Bergslagen och norra Jämtland. Nya tillskott kommer under de närmast följande århundraden; och periodvis i betydande mängder, ända fram till ca 650 AD (Heikkilä 2014, Piha 2020). Man förenar sig med fångstmarksfolken. I ett av de kommande artikelavsnitten tittar vi lite mer i detalj hur processerna kring utbredningen kan ha gått till. Sydursjösamer torde vara den tidigast urskiljbara gruppen (ca 220 – 240 AD) Tills vidare ( till ca 450) dominerar dock ett palaeo-europeiskt substratspråk. 160 – 500 AD tidig urnordiska talas. Huvudsakligen söder om 60:e breddgraden. 225 – 400 AD Sydursamiskan tar lingvistiskt gradvis över ”sina områden” efter ungefär fyra-fem generationer. 300 – 550 AD Epoken Mjälleborg på Frösön 380 – 450 AD Ytterligare vågor av sydursamisktalare inträder från finländska hållet. 400 – 500AD Ursamiska proto-varietet/-er blir snabbt (de) allom dominerande handelsspråk/-en över Kvarken. Den här processen har inletts redan 200 AD när stammar börjar lämna sina senaste kärnområden i Insjöfinland. 400– 550 AD Högoms flerrikeskungadöme byggs upp, och kollapsar. Allianser med sydursamisktalarna med lokala och regionala stödjepunkter (utvecklar i kommande artikeldelar). 450AD Hunnerna har trängt fram till södra och sydöstra östersjöstränderna. Eventuellt är även herulerna en maktfaktor; det har talats om huruvida hövdingaätten i Högom skulle ha krigserfarenheter därifrån, eventuellt till och med ha en herulisk härkomst. Elitallianser med ostgotiska eller ostgermanska folken t ex i nuvarande Ungern förekom (t ex med gepiderna på 300-talet AD, dit en skandinavisk kvinna gifte sig sannolikt i folkvandringstidens allra första år, dvs på 370-talet AD, Källa: Linda Wåhlanders blogg linda.forntida.se). Vi försöker i kommande avsnitt något utreda herulernas samtida betydelse. 450 – 650 AD Storhetstiden i Gulldynt, Österbotten: ”kvänska (innanhavs-)riket” kan antagas ha upprättas. 450 – 525 AD Palaeoeuropeiskan dör ut i Norrland 325 – 775 ADca Ursydsamiskan dominerar i södra och mellersta Norrland samt i Dalarna och stora delar av Bergslagen, 400 – 480 ADca Järntillverkningen kommer igång än intensivare, och boostar Högoms elits rikedomar mer och mer. Samtidigt stärks pälshandeln, men dess produktion och jakten förskjuts till fjällen (”Stallotomter”) därför att så gott som alla de gamla fångsgropssystemen används som blästergropar vid en alltmer intensifierad mycket välorganiserad myr- och järnmalmstillverkning, som sydursamisktalarna hade med sig från början (Bergstøl 2004). Dito period: Kristendom introduceras redan i Skandinavien! Ca 400 – 550 AD Sydursamisktalarna breder ut sig såväl personellt som språkutbredningsmässigt vidare geografiskt i området som sedermera kommer att kallas Ångermanna lappmark och inemot Västerbotten. Umesamiskan skapas via en språkform som kanske kunde kallas proto-umesamiskan. 535 – 536 AD ca Epidemier, och Leväluhta antagna offerplats. 550 – 560 AD ca Ytterligare vågor av sydursamisktalare som migrerar över Bottenhavet. 600 AD ca Utpräglad fyndtomhet i Norrland. Stora samhälleliga omvälvningar.
Indikerande insjögravar? Viktiga folkvandringstida kulturmiljöer av typen insjö- eller fångstmarkgravar bör kunna ge en skaplig indikation på hur de järnproducerande sydursamisktalarna etablerade sig i s k ”Mellansverige” och södra samt mellersta Norrland.
Kontaktytor, tribut Vi ser Högomriket som mer omfattande än vad man vanligtvis föreställer sig, på så sätt att sydursamisktalande och andra insjögravfolk/skogsfolks bebyggelsecentra lätt kunde råka ut för fientliga anfall, varför tribut bör ha givits till Högoms här för att försvara inte minst skogsfolkens järnhantering. Detta kan ha inneburit att deras trakter gradvis kom att övergå inom Högomrikets immateriella (?) eller åtminstone förmodat icke monumentala yttre gränser. Sunded skulle ”inrikes” förvisso ha kunnat utfört sådana tjänster också, i ett lite mer raffinerat utbytessystem.
Platser – några exempel (platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns) Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar: Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD Rödö 2. 264/470/640 AD Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007) Revsund sn 400 – 550 AD
De jämtländska insjögravarna liksom de närmare belägna inom Gävleborgs län, inom Medelpad och enstaka liknande eller på annat sätt relevanta fynd i Ångermanland samt eventuellt annat i sydligaste Lappland kommer att tas upp till behandling i någon av de kommande artiklarna. Mjälleborgen är lite för samtida med händelserna i söder för att det ska kunna avfärdas att dess byggande har samband med sydursamernas migration.
Insjögravar i Norge. Mönstret med insjögravar fortsätter in i Norge, främst i Hedmark och Oppland. Detta kommer vi ej att ha möjlighet att arbeta vidare med i den här artikelserien; men hoppas kunna få återkomma till denna mycket spännande problematik i andra sammanhang!
Bilden: Hedmark och Oppland fylken. Via NRK.
Tidiga lånord till sydursamiskan Exempel på tidiga lånord från urnordiska och proto-skandinaviska och des datering, via Piha (2020) Saajve 200-600 AD = Helig, kopplas till fångstmarksgravar. Aajmoe 200- AD = andra världen, andra sidan (egentligen ”de dödas kungarike”) Aassjoe (osäker datering) = ässja Aernie (osäker datering) = härd. Via urnordiskan Jaemedh (200- AD) är ett urfinsk arvord som betyder ”att dö”. Det avviker från det uralistiska mönstret. Heikkilä (2014) har med hjälp av ett ord vid yttersta sydvästra finländska kusten fastslagit att (sydur- *) samerna (* Utgår vi från, analogt med Piha 2020) ännu bebodde trakten kring nuvarande Nystad ännu 650 AD.
Odaterade lånord Bïerne, beere = björn från protoskandinaviska bernu. Duvrie = björn från Urgermanska deuza, jfr fornnordiska dýr. Härutöver kan nämna öarna benömnda Sållen, Sollen, ett fornbaltiskt ord som sydursamisktalarna av allt att döma hade med sig och avsatte på Dalarnas öar samt i Amungen och på andra håll i södra Norrland och Svealand.
Religiösa företeelser och kosmologi Det finns stor anledning att antaga, att en hel del av skogsfolken tillika de ”ursprungliga” sydursamisktalarna kom att anamma Högomsrikets dominerande religion, asatron. Uttrymmet och tiden medger blott ett par exempel på etymologiska beröringspunkter, även här via lånord:
Bïegkeolmaj (äldre ortografi?) = Vindmannen, en gudom Maanoe = måne, via proto-skandinaviska (PS) Raavke = uppenbarelse, spöke (jfr PS drauga, draugaR) Bissie = helig ev. via protogermanska wixa (kan också ha vesturalisk anknytning)
Naturligtvis är det oerhört intressant att försöka följa en tes om assimilation och ackulturering såpass tidigt i historien. Vår utgångspunkt för det här arbetet är ju just att samer och protosamer levt under, i och intill en mängd olika statsbildningar (samt embryonala stater) i tidigare historiska och förhistoriska epoker, i sin tur en följd av vårt projekt Bottniska samer.
Vi hoppas få möjlighet att diskutera dessa senare aspekter vidare framöver. Fortsättning följer!
Peter Ericson, Helsingfors 31 januari 2021 (red 14 mars 2021 och 1 jan 2023)
Talassokrati (av grekiska Θαλασσο-κρατία) betyder havsherravälde och betecknar en stat som primärt består av besittningar som förbinds genom sjöfart. Beteckningen kan också användas om en sjömakt, som besitter överhögheten över ett havsområde, kommersiellt eller militärt.
Vad är talassokratier och vilka sådana har vi haft i Norden?
Först definitionerna – lånar wikipedias
A thalassocracy or thalattocracy sometimes also maritime empire, is a state with primarily maritime realms, an empire at sea, or a seaborne empire. Traditional thalassocracies seldom dominate interiors, even in their home territories.
Och på svenska
Talassokrati (av grekiska Θαλασσο-κρατία) betyder havsherravälde och betecknar en stat som primärt består av besittningar som förbinds genom sjöfart. Beteckningen kan också användas om en sjömakt, som besitter överhögheten över ett havsområde, kommersiellt eller militärt.
Alltså havsriken. Och här talar vi om innanhavsriken .
Vilka har funnits i Norden? Danmark, Stormaktstida Sverige (och även perioder med Sverige-Finland), samt överstatliga organiserade samfund och ordnar såsom Hansan och Vitaliebröderna. Delvis Sovjetunionen
Vilka fler ”riken” skulle vi kunna räkna med? Kvänerna och Högomriket ska i perioder ha kunnat spänt över innanhavet – i bägge fallen pekar det mesta på det. Vad med Sápmi? Vi låter frågan bero till sista delen.
Internationellt räknar man t ex fenicierna men även romarna i någon mån (”Mare Nostrum” betyder ju ”vårt hav”); men också (även det i viss mån) Abbasidkalifatet mellan 700- och 1200-talen. Därutöver minoerna, Aten och kanske det mest arketypiska av dom alla: Storbritannien i sina mest imperialistiska dagar. Samt naturligtvis Spanien och Portugal och även Nederländerna – ja närmast alla kolonialistmakter.
/
Vilka talassokratier har funnits i Norden? Danmark, Stormaktstida Sverige— samt — Hansan och Vitaliebröderna. Delvis Sovjetunionen.
Vilka fler ”riken” skulle vi kunna räkna med? Kvänerna och Högomriket ska i perioder ha kunnat spänt över innanhavet – i bägge fallen pekar det mesta på det. Vad med Sápmi?
———-
NÄSTA GÅNG (originalplanen), i nästa artikel: Samspel och konflikt över Bottenhavet Högom mellan Ödmården, Frösön och Gene: Regionala och större krig, trälar. Fornborgar i folkvandringstid Hotande epidemier TINGET samt handels- och maktcentra på HÖGOM Ceremonier, elit och undersåtar. Sydursamiskatalande, järnproducerande fångstfolk och bönder – om deras status i Högomriket Lånord i sydursamiskan före och efter Högoms storhetstid
Kommande gånger: Ceremonier i ett förkristet Norden. Sociala, sociokulturella och sociolingvistiska processer. Metoder och diskussion om etik, estetik och etnicitet. Slutdiskussion! Försök till falsifiering. Svar på nya frågor, som uppstått. Tidigt konflikterande religioner eller synkretism?
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.