Samer år 1680 St Ilians församling/Västerås Domkyrkoförs. (Nya samiska samlingar och namn via Tervalampi) I. (edit 16 april 2017)

Ur Tervalampi 2016: s 155
”D 10 Sept Döptes ett Lappbarn och kallades Magnus
hvilkens föräldrar hettte Anders Månsson och Ella Månsdotter
och wore till gäst hos Lorentz pistolmakare, thes faddrar wore Påål Erson, Christofer Markusson och Olof Månsson Lappgubbar, quinfolken, hustru Ingre AndersDotter, Kiersten Ersdottter, Margeta Mårtensdotter”

Direktavskrivet av Tervalampis bok (2016), ska dubbelkolla senare
med källan och lägger in not här om några större skillnader upptäckes.

St ILIAN

S a e r n i e : för hela Saepmie. Tar upp förhandsanmälningar och prenumeranter! Vänligen Skriv upp Er!

For all Nordic Countries incl. Russia, partly iin English. NYHET – Hej! Vi tar nu upp intresse för en sydsamisk webbtidskrift.
Fokus är samernas historia och nutid och huvudfokus det sydsamiska området
men HELA SÁPMI tas upp. Alla sorters samiska näringar, inga grupper glöms!
Men rennäringen kommer att ha en stor plats!

SouthSaamiHistory står bakom publikationen,
och ansvarig utgivare blir preliminärt undertecknad.
Åtminstone interimistiskt.
Men samiska skribenter kommer att dominera!

Jag vill se hur många som skulle teckna sig för en helårsprenumeration på 5-6 nr
med en sådan högkvalitativ tidskrift. En del material från den kommande
antologin skulle kunna ingå.

Språk: engelska, svenska, norska, finska och samtliga samiska språkvarieteter
(enligt ett system som en redaktion får arbeta fram). Tidskriftens namn skulle också vara föremål för en sådan  diskussion

TIREN BOKUWSKIS

F o r t b i l d n i n g s k u r s Saepmie/Sábme/Sápmi i Sverige

Specialfortbildningskurs för politiker och tjänstemän, ansvariga i förvaltning etc!

Från och med n u  finns denna tjänst i vårt utbud:

”Saepmie/Sábme/Sápmi i Sverige
(kolonisation i realtid?)”
F o r t b i l d n i n g s k u r s
för politiker och tjänstemän
om samernas historia

Var ute först och få bra avtal!
Skicka meddelande för offert!
Här eller privata sidan (se nedan i kommentarsfält!)

KURSEN finns i tre delar med olika nivåer.
Del 1 fokuserar på tiden 500 e.Kr – idag;
kolonisation, övergrepp, undanträngning, religionsförföljelse,
etnisk rensning; renskötselns historia och samiska organisationshistorien

Peter Ericson
Historiker, Föreläsare, Sakkunnig i samernas historia
SouthSaamiHistory
Enskild firma

pe-hd

.. Som var sakkunnig i Nordmalings- och Rätanmålen 2000-2012,
och utkommer snart med en antologi om sydsamernas historia; undervisat i Umeå och Uppsala mm.

anna-lindhagen-1980x880


Bilden: Anna Lindhagen, (1870-1941)i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och kvinnosaksaktivist. Hon var dotter till Albert Lindhagen samt syster till Carl Lindhagen och Arthur Lindhagen.
Anna Lindhagen utbildade sig till sjuksköterska och var mycket aktiv i arbetarrörelsen. Hon arbetade med stor empati som barnavårdsinspektor vid Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå 1902–1925. Hon var redaktör för Morgonbris 1911–1916.

Lindhagen var ledamot av stadsfullmäktige åren 1911–1923. Hon var den första i Sverige att föreslå samhällshjälp till änkor och faderlösa. I april 1915 var hon en av Sveriges 16 delegater i den internationella fredskonferensen för kvinnor i Haag. Med stort engagemang utförde hon ett betydelsefullt arbete för bevarandet av den småskaliga bebyggelsen på Södermalm såväl beträffande exteriörer och trädgårdar som ett antal tidstypiska interiörer.

Anna Lindhagen var också engagerad i striden för kvinnlig rösträtt. Våren 1902, då ett förslag om kvinnlig rösträtt hade förkastats i riksdagen, var hon en av dem som kallade till möten för bildandet av en rösträttsförening, vilket skulle komma att bli Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Möten hölls då både av företrädare för högern, så som Fredrika-Bremer-förbundet, och av profiler på vänsterkanten som hon själv.

Under sin tid inom rösträttsrörelsen utgjorde Anna Lindhagen med sin bakgrund i överklassen och sina vänsteråsikter en länk mellan den något borgerliga rösträttsrörelsen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) och de socialdemokratiska kvinnoförbunden, som också stödde kvinnlig rösträtt. I juni 1911 deltog hon i de fraktionsstrider som skakade LKPR då man i praktiken övergav sin politiskt neutrala hållning genom att bojkotta de partier som var emot kvinnlig rösträtt, vilket i praktiken var högern.

Vid LKPR:s segermiddag i maj 1919 var hon talesperson för de socialdemokratiska kvinnorna, och uppläste deras svar på rösträttsförbundets hälsning med anledning av rösträttens införande.

Bild via Stockholms Stadsarkiv.

Karin_Stenberg_och_Carl_Lindhagen

Carl Lindhagen (1860-1946), Annas bror – en mycket framstående märkesman och politiker som hjälpte samerna mycket i deras tidiga organisationskamp. En av demokratins stora förkämpar, valdes in i riksdagen samtidigt med Branting och Karl Staaff. Nykterist, vegetarian, internationalist. Han (och systern Anna Lindhagen) hann företräda Liberalerna; SAP; VS innan han slutligen blev politisk vilde under sina sista decennier i en cirka fyrtioårig riksdagskarriär!
Han var även borgmästare i Stockholm 1903-1930.

Och Karin Stenberg (eg. Maria Katrina Stenberg) (1884-1969) en pionjär inom den samiska föreningsrörelsen i Sverige. Hon var dotter till de renskötande skogssamerna Jon Nilsson Stenberg, f. 1845, och Maria Mattsdotter Stenberg, f. 1851, från Västra Kikkejaurs sameby.
Karin Stenberg studerade vid det samiska småskollärarseminariet i Mattisudden och utexaminerades 1904. Hon arbetade sedan som lärare inom Arvidsjaurs kommun under hela sitt yrkesverksamma liv. Parallellt med sitt yrke engagerade sig Karin Stenberg för samernas, framför allt skogssamernas sak. Hon deltog på kursen i januari 1905 (bild nedan). År 1916 var hon med om att bilda sameföreningen i Arvidsjaur, kanske den första i Norrbottens län. Under julen 1919 uppvaktade hon den samepolitiskt intresserade riksdagsledamoten Carl Lindhagen tillsammans med flera andra representanter för den gryende samiska organisationsrörelsen.

År 1920 utkom stridsskriften Dat Läh Mijen Situd (Detta är vår vilja), med underrubriken En vädjan till Svenska Nationen från Samefolket. Som författare står Valdemar Lindholm, men av förordet framgår att Karin Stenberg varit i högsta grad delaktig: ”Denna bok har tillkommit på mitt och några andra Arvidsjaurssamehs initiativ. Jag, Karin Stenberg, har givit herr Lindholm impulsen till detta arbete och jag åtager mig personligen ansvaret för de meningar och synpunkter, som i denna bok framläggas…” Avsikten var att påverka 1919 års lappkommitté, som skulle utreda sarganisationen Same Ätnam, som bildades 1945 i Jokkmokk.

Karin Stenberg mottog flera utmärkelser under sitt liv, bland andra Kungliga patriotiska sällskapets medalj, Olof Högberg-plaketten och Svenska slöjdföreningens silvermedalj. Hon var också ledamot av Vasaorden, första klassen.

Källor på bildtexterna: huvudsakligen Wikipedia.

JAN05

Samer i Botkyrka och massnedslakt av tusentals renar i Arjeplog: tre veckors arkivfynd ca 1650-1950

Redigerad 19 dec 2016.
Vårliga upptäckter om Värmland, Sörmland, Uppland, Västmanland, Hälsingland, Härjedalen och Norrbotten samt Medelpad.

Denna vecka har jag börjat gå igenom mer udda handlingar samt mantalslängder och jordeböcker och annar judiciellt materiallt i Härjedalen-Jämtland. Till det senare ska jag be att få återkomma. Till stor nytta har Kyrkans räkenskaper varit på olika håll.
Här ett axplock av de tre veckornas fynd:

Samer i SVEALAND är ett begrepp! Det är mer av en syntes.

Utländska medborgare (inklusive samer?) arresterades i Ljusdal 1620-30.
Gränsen till Konungariket Danmark-Norge gick ju ca Kårböle.

Fördrivningarna 1652 omfattade även samer i Härjedalen, oklat vilka kategorier.
Sannolikt renlösa.

Samer fanns i Ljusdal 1651-52 och utbyte synes ha skett mellan bofasta  och samer senast tidigt på 1700-talet.

I Enåker, Uppland (Västmanlands län), fanns ett nomadiseringssystem som kan ha gått över Mälaröarna. År 1733 synes en samisk samling med klart östlig prägel där. Cecilia Andersdotter bör vara hon som är i Botkyrka 1717; hon och maken gifte sig 1706 i Nora, tillika Uppland. Wenich Ersson, vars spår jag ånyo korsar, tycks efter ungdomens mer vittfarna flyttningar och statens övergrepp 1729 ha upptagit ett mer lokal nomadiseringssystem runt dagens Sala och Enköping.

Elva flyttvägar för samer i Möklinta, Västmanland; hängde ihop med nyssnämnda.
År 1652 förekommer samer i socknen: samiska kvinnan Kerstin Pedersdotter dör 31 jan, maken hette Mons. Ett annat fynd från 1726 stärker banden mellan Hälsinglands och Västmanlands samer ytterligare.

1889-90 pågick tvångsförflyttningar av karesuandosamer, de flesta hamnade runt dagens Kiruna. Fler sådana s k dislokationer äger även rum efter år 1922.

Det verkar gå en gräns mellan terrängnamn på lapp– och inte ungefär mitt i Värmland.
Det kan också handla om en språkgräns. Finnskogen heter ju i alla tradition samma sak även innan finnarna kommer.

Från informanter i Ljusdal:
– Vinterflyttningar skedde förbi Hasselasjön. Det var härjedalingar som flyttade till Sundsvall. Här gick också fattiga samer till Vade, Bergsjö (minnesbanken, Jämtlands läns museum).
– Ytterhogdal; Letsbo och Ramsjö synes ha urminneshävd
– En lång rad fina tips kring Ljusdal och Järvsö kom också den 2 april

Konklusionen och insikten om att Vemdalen synes ha haft urminneshävd 1810-1933 ska också läggas på de senaste tre veckornas konto.

Påminner även om en lång rad statliga övergrepp i norr på 1930-talet. Det handlar om mass-nedslakting av renhjordarna i Norrbottens södra lappmark. Detta är ingen nyhet; men väl värt att påminna om.

Källor på begäran. Det kommer mer om allt detta i andra former.

 Botkyrka kyrka i oktober 2012.

Botkyrka kyrka. Här har författaren varit på bröllop, minsann!
Här förrättades begravning av ett samiskt barn september 1717.
Det var Jöns Thomasson och Cecilia Andersdotter. Namnet på barnet –
en stackars liten som dör bara ett halvt år gammal – anges inte,
men dopbevis ska ha medförts från pastor i Nora, rimligen Upplands Nora.
Ska reda ut detta. http://aforum.genealogi.se/discus/messages/83800/249996.html?1176284232 
NOTA BENE: Efter det här har 1600-talssamer påträffats på Mälaröarna och i Österhaninge samt en rad samiska namn i Kjula och Torshälla, också i Sörmland.

22 maj 1636, Norberg begravningsbok: ”ett lappe barn ifrå Håkanbenning”

Här är det anonymiserade samiska barnet i Norberg, Västmanland, som Jouni Tervalampi pratade om i radioprogrammet. Dock uppges någonsorts adress. Det är faktiskt inte alldeles ovanligt under 1600-talet kring dessa trakter.

22 maj 1636, Norbergs dödbok.

”ett [itt?] lappe barn ifrå Håkanbenning”

Källa: Norbergs kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/ULA/11099/F I/1 (1628-1638) : Bild 16, Sida 7.

Här i länk lite relaterad historik: om Norberg. inom detta bergslag, närmare bestämt vid fagersta stad/Västansfors/Västervåla socken fann ett mycket intressant ortnamn:
Simbla.

http://bergslagen.forening.genealogi.se/pdf/Norbergssocken1354.pdf

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna *  av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

* Alternativa termer som här används är etnisk resning respektive exodus.
På sikt fick dessa tilltag en oerhörd betydelse.

utstallning_2007_3

En av ackjorna i Äppelbo, Dalarna.
Från en utställning 2007 och appelbo.net
http://arkiv.appelbo.net/foreningar/hembygd/utst%C3%A4llningar_2007.asp

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver.
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016

BERGEN ÅR 1496: Gregory Istoma och tama renhjordar i Trondheim och Bergen

(In English below!) via Saamiblog (länk nedan)

Prinsen sendte i 1496 Gregory Istoma til Danmark for å lære latin ved hoffet til Kong John (sic) av Danmark. Reisen: Novgorod (Russland) – Hvitsjøen / Kvitsjøen – Finlapeia – Ditciloppi (landet til de ville samene) – Trondheim – Bergen – Danmark. Det er interessant å lese at det var reinsdyrflokker i Trondheim på den tiden. Bergen ble beskrevet som nord i Norge.

— Not: King John = Kong Hans

De kom så til Drontheim (Trondheim):
De forlot da båtene og foretok resten av reisen på land, i sleder. Han fortalte sammenliknende at det var flokker med dyr der, like mange som det er okser hos oss, som på norsk kalles ”rhen”. De er noe større enn våre kronhjorter, og blir av laplanderne brukt i stedet for okser, på følgende måte: De binder dyret til en slags vogn som er formet som en fiskebåt, hvor man er bundet ved føttene for ikke å falle ut mens dyret er i full hastighet, i sin venstre hånd holder han en tømme, for å styre retningen på dyret, og i sin venstre hånd en stav, som brukes for å hindre at vognen velter hvis den skråner (vender) for mye til den ene eller andre siden. Han hevder at på denne reisemåten så reiste han selv tjue mil på en dag, og så satte han fri dyret, som av seg selv fant veien hjem og returnerte til sin eier.

Samer och renar kring Bergen 

Teksten til Gregory Istoma nevner Lappene og reinsdyr så langt sør som Bergen i denne reisebeskrivelsen. Bergen er også nevnt i en tekst fra sist på 1800-tallet:
(her oversatt) “Det laveste høyden for fjell Finner er sjø-nivået, omtrent Nordkapp. I Sverige kommer dyra kun ned om vinteren. Det er mye mose nært sjøen, men visse insekter driver dyr og menn til snøen. Lengre sør, finnes det reinsdyr på de høye toppene, som Romsdal. Tamme dyr holdes så langt sør som Bergen, men de er ikke mange i et slikt vått klima, og de holdes på høyfjellet. De kommer aldri ned til sjøen eller til rike gressland, men fortrekker kulde, og mose som gror i de kjølige regioner. J.F. Campbell, 1866.

[Schedelsche_Weltchronik_Hieronymus+Münzers+1493+public.jpg]

A segment of Hieronymus Münzers 1493 map over Northern Europe. In this Medieval Map there is an area called Wildlappen, north of Mitnacht and Norwega. In the descriptions of Gregory Istoma, the areas of the Wild Lapps went further south to Trondheim or near Trondheim. Dette er et segment av kart over Nord-Europa av Hieronymus Münzers (1493). I dette kartet fra middelalderen kan man se et område som kalles vill-lapper eller Wildlappen, nord for hva som kalles Mitnacht og Norwega. I beskrivelsene til Gregory Istoma så gikk områdene til vill-lappene lengre sør, helt til eller i nærheten av Trondheim.

TEXT, BILD OCH BILDTEXT HÄMTAT UR SAAMIBLOG!

http://saamiblog.blogspot.se/2009_01_28_archive.html

TRONDHEIM…….
The Prince sent in 1496 Gregory Istoma to the Court of King John of Denmark in order to acquire Latin Language. The Journey: Novgorod (Russia) – The White Sea – Finlapeia – Ditciloppi (the land of the wild Laplanders) – Trondheim – Bergen – Denmark. It is interesting to read that there were herds of reindeer in Trondheim at that time. Bergen was described as North in Norway.

I have so far not found many reports about “the wild Laplanders of Ditciloppi”, however they might be the Saami along the Norwegian coast to Trøndelag. In a map made by Hieronymus Münzers from 1493 it seems correct that the Wild Laplanders (Wildlappen) indeed were the ones settled along the Northern part of the Norwegian coastal line. See a closer description down this blog about location of Ditciloppi from Istoma’s Journey. It seems correct that the Wild Laplanders settled the coastal line south of Lofoten to Trondheim.
Recently I have found out more: In the period between 1400-1700eds different authors have described the geographical localization of the Wild-Lapps between the Kola Peninsula in the north east and all along the coastal line of present Norway to Trondheim, and additionally the Wild Lapps were found in the woods and on the mountains. J.L. Wolf (1716) (my translation): in this county/ in the fjords/ there live Finns/ that also is called Wild Lapps/ Fjeld-Finner (mountain finns)/ or Lapfinner” (Norrigia Illustrata). Another source that supports the view that the Wild-Sami also lived in the areas of the Kola Peninsula is Samenes historie frem til 1750 av Lars Ivar Hansen og Bjørnar Olsen, 2004, side 21. These books are unfortunately only available in Norwegian language.

….. AND EVEN BERGEN ….

The text of Gregory Istoma mentioned the Lapps and the reindeer as far south as Bergen in this travel description. Bergen was also mentioned in a text from late 1800s: ”The low limit of the fjeld Finns is the sea-level, about the North Cape. In Sweden the deer only come down in winter. There is plenty of moss pasture near the sea, but a certain fly drives deer and men to the snow. Further south, wild reindeer keep on the high tops, about Romsdal. Tame deer are kept as far south as Bergen, but they do not flourish in that wet climate, and they are kept on the high fjeld. They never come down to the sea or to rich grass pasture, but seem to prefer cold, and moss which grows in cold regions.” J. F. Campbell, 1866.


INTERREG? Thick descriptive Föllinge lappförsamling

Mid 1700s church records i County (län) Jämtland’s  so called Lapp (Saami) parishes contains loads of information. As do such records almost always.

In Anthropological literature we call dence informative texts thick descriptions.

I will return to the subject.

Here are the Saami tax land payers and users of Hartkölen; Gåxsjö; Undersåker, and groups of Herjeådalsfjäll.

Källa: Föllinge lappförsamlings kyrkoarkiv, Husförhörslängder., SE/ÖLA/11053/A I/1 (1746-1798) : Bild 32, s 4.


Photo: http://www.zoologi.su.se/en/research/popgen/

Saamis @ 62′ : Sydsamernas historia – möten, hot & löften – längs 62:a breddgraden (i) Delsbo, Färila, Järvsö, Ljusdal

Fotografier: Christina Grubbegårdh-Gottberg

Plausibelt heligt berg i trakten av Färila.
Skägglav i ansenlig mängd.


Längs Ljusnan finns en del intressanta uppgifter om samiska sittställen.
Författaren i enkel fältklädsel; eftersom de potentiella fynden gjordes en solig och mycket varm (24 grader  skuggan) söndageftermiddag. 🙂
Lappkällan, Delso sn: Helt eller delvis skadad/förstörda sydsamiska kulturmiljö i Delsbo, Hälsingland. Skogsmaskiner tycks ha blivit dessa sedan länge välkända samiska lämningars och spårs bane.

Fortsättning följer!

Helt kort om svealandssamerna från Höljes över Ölme, Dingtuna till Nynäshamn-Nyköping

Brief English summary at the end, On Central Scandinavian/Nordic Saamis.

Till skillnad från materialet i Värmland och Västmanland, är det jag hittills skrivit om Roslagens samiska historia till stor del en hypotes, som ännu kräver sitt beläggande.
Idén om att samernas historia sträcker sig dit, baserar sig till stor del på toponymier, dvs terrängnamn, ortnamn. Därtill finns de åldrande samekvinnor vi sett i Österhaninge 1672 och Färentuna 1683. Utöver detta, är sedan länge nomadiserande upplandssamer kända från trakterna kring Enköping och österut – samt det faktum att dessa utsträckte sina flyttningar till t ex Botkyrka. Vi har också funnit en samling samer under tidigt 1700-talet i nuvarande Eskilstuna kommun – och sedan förr visste vi om att samer frekventerade Dingtuna 1643 och frånsett nordliga samer och statliga samiska renskötare 1626 respektive 1571 – övriga Västmanland, Närke och Värmland  senast från 1617 (av vilket matterial Petrus Magnus Gyllennii redogörelse från 5 juli 1637 fortfarande står ur, se Värmland här på bloggen).
Och allt för många terrängnamn i Roslagen på lapp– syns i kluster för att det ska vara en slump. Här vill jag främst nämna Häverö och Björkö-Arholma samt Forsmark (med Lappbacken etc) i norr; Boo med Värmdö i mitten – samt Ornö med Österhaninge; Sorunda och Tystberga i Nynäshamn respektive Nyköping i söder. Notera även Mälaröarna, vilka kan ha utgjort en del av en vinterväg mellan Bergslagen och södra Roslagen/Sörmland.
Återkommer när jag hittat fler beständiga fynd.

Summerar: Jag höll precis på en en summering i avsnitt om kunskapslöget kring  samerna i Svealand; när insikten om möjligheten av en roslagssamisk förekomst slog till. Till den ska jag be att få återkomma! Förhoppningsvis ganska snart.

In English, update: While summarizing the current existing knowledge of the Saami history of Svealand or Central Scandinacia/European and partly Russian Nordic (I do, indeed, fous on Sweden); I got sruck by the insight of the possibility there might have been a Saami history in Roslagen or Stockholm County coastal area and Archipelago!
This is so far based upon a rich variety of toponymia, locally clustered; and some early findings in church records of Botkyrka; Färentuna
I also want to remind about the Mälaröarna Islands in Lake Mälaren. Same pattern might be observed there. This might have been the winterways between Southern Södermanland and Västmanland. When more findings are noticed, I will update again!
And I will return – hopefully soon –  to the summary of Svealand and its undeniable Saami history!

Map: http://www.blido.info/nyheter