Något angående bevis för vinterbete och sedvana i Härjedalen och Ljusdal (här: 1810)
Åtminstone en sijte eller två av dokumenterade renskötarkretsar från södra Härjedalen flyttade vintern 1809/10 bl a till hälsingska Våxäng och Ljusdal. Att renhjordarna följde med torde vara en självklarhet. Ofta hade man Järvsö marknad, som ägde rum i mars, som slutmål.
Nils Jonsson föddes i Våxäng, idag i Ljusdals kommun, söndagen den 18 februari 1810, med föräldrarna fadern Jon Jonsson och modern Carin Jonsdotter – och döptes samma dag. Prästen misstog sig på moderns ålder, som var ca tio år högre. Med på dopet var flera andra samer i sijten. De mindre bilderna (se variant av bloggposten nedan på bloggsidan) visar kretsarna kring dopvittnena. I kommande bloggposter ska jag utveckla vad vi ser. Samerna är skrivna i Tännäs/Hede lappförsamling men antecknas också i Ljusnedals bruk.
Platsen för vinterlägret tror jag mig ha besökt, om nu någon är intresserad. Detsamma gäller alla de andra bevis jag samlade under flera år mellan 2011 och 2017 i första hand.
Peter Ericson 30 september 2021
Ljusdals kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010113/C I/2 (1732-1810), bildid: C0031668_00338Ljusdal har i mer eller mindre urminnes tider utgjort ett populärt mål för samer av olika slags näring. Platsnamn, fysiska lämningar och sägner och berättelser vittnar om detta. Bild från Ljusdals kommun. https://www.ljusdal.se/ EXTRAMATERIAL: Bekräftelse på födseln i Hede kyrkobok. Hede kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ÖLA/11059/C/1 (1777-1863), bildid: A0012520_00039, sida 61.
Trygga, dokumenterade renskötarkretsar från södra Härjedalen flyttade vintern 1809/10 bl a till hälsingska Våxäng och Ljusdal. Att renhjordarna följde med torde vara en självklarhet. Ofta hade man Järvsö marknad, som ägde rum i mars som slutmål.
Nils Jonsson föddes i Våxäng, idag i Ljusdals kommun, den 18 februari 1810, med föräldrarna fadern Jon Jonsson och modern Carin Jonsdotter. Prästen misstog sig på moderns ålder, som var ca tio år högre. Med på dopet var flera andra samer i sijten. De mindre bilderna (se variant av bloggposten nedan på bloggsidan) visar kretsarna kring dopvittnena. I kommande bloggposter ska jag utveckla vad vi ser. Samerna är skrivna i Tännäs/Hede lappförsamling men antecknas också i Ljusnedals bruk.
Platsen för vinterlägret tror jag mig ha besökt, om någon är intresserad. Detsamma gäller alla de andra bevis jag samlade under flera år mellan 2011 och 2017 i första hand.
Peter Ericson 30 september 2021
Ljusdal har i mer eller mindre urminnes tider utgjort ett populärt mål för samer av olika slags näring. Platsnamn, fysiska lämningar och sägner och berättelser vittnar om detta. Bild från Ljusdals kommun.
Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 11 – Om undervisning i bågskjutning. – Utgivningsår 1555.
Once and for all (?): Does this really seem to be Magnus’s actual impressions of Sámi people practising archery in Medelpad, and from 1518? To be perfectly honest and to use criticism of the sources as well as being totally hi-fi to the source,there are also other suggestions: among them Norway, Anundsjö or Angermannia lapland. But when Ahkenius’ dissertation was published (1895), the science world were occupied by the Nielsen advance theory (Sámi people as late advancers towards south, as he thought they origined from the North! Thus such, in that context early, southern appearance were less credible). Nevertheless, the scientific discussion about Sámis in terris eorum – ”in their own land”, doing the bow-and-arrow or archery training – is undeniably endurable and has survived for at least 126 years now. The Medelpad notion can also be compared with Richard Gothe´s strict meaning (1945) of Sámi groups populating the Finn-land area (finnmarker) in Southern (among other places) Medelpad. It is also reasonable to compare this with the early mentioning of a young Jämtland Sámi man in hunting outfit and his companions being present at the royal wedding of Copenhagen in 1478 during the Kalmar Union period; as well as Lapp tax collecting in Angermannia by the Angermannia Sheriff Bernt Larsson of in 1484, as well as in 1498, also for the Swedish realm’s chancellor Svante Nilsson Sture Natt och Dag, in the former context bailiff at Örebro Castle and county. A development of sources and image sources will appear in a follow-up-article a little later. We have earlier been investigation the tax issues (alas in Swedish).https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/02/20/angermansamerna-skattade-1484-till-orebro-slotts-hovitsman-herr-svante/
Another highly interesting mentioning in Magnus is that the main part of Medelpadians were seen as Huns, and also victorious vs the Huns.
SOURCE: texts ”Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi; studier i geografiens historia” (Dissertation, Uppsala 1895) by Karl J. M. Ahlenius (1866-1906)
https://ia600707.us.archive.org/3/items/olausmagnusochh00ahlegoog/olausmagnusochh00ahlegoog.pdf – p. 356Nordic corner of Heinrich Hammer the German’s map from 1489 (Florence): The world map of ”Henricus Martellus Germanus” (Heinrich Hammer the German), Florence 1489. The first map with the Dragon Tail. It is a mixture of Ptolemy, recent Portuguese discoveries and unknown sources. Displays the Cape of Good Hope, rounded by Bartolomeo Dias in 1488.Marine map and Description of the Northern Lands and of their Marvels, most carefully drawn up at Venice in the year 1539 through the generous assistance of the Most Honourable Lord Hieronymo Quirino.
”Det går ett spöke genom Europa”. Orden känns igen, va? ”Spöket i denna odödliga upptakt är ingenting annat än den gryende identitetspolitiken och en internationellt sinnad urfolksrörelse.”
Så skulle det nya tongångarna kunna låta, i skräcken för samernas ”ohyggligt mäktiga påstådda rörelse”. Till skillnad från kommunismen, som Marx beskrev i Det kommunistiska manifestet på detta sätt, har dock knappast någon urfolksorganisation förutsättningarna att bli mäktiga. Det handlar ju blott om ren överlevnad.
1. En historieprofessor i Umeå går bezerk och hävdar att Vaartoe, centret för samisk forskning, skulle vara ”politiskt styrt” , ”etnopolitiskt” liksom unisont baserat på postkolonialistisk teori. Samme professor saknade Rans renar i Hemavan. Tro F-n det. 2. Människor knutna till en förment liberal tankesmedja har dragit i stora alarmklockan och känns sig djupt oroade (kanske kränkta?) över samernas och andra identitetspolitiska krafter. Det ska handla om Asle Toje, Bård Larsen, Kjetil Rolness, Jon Helgheim, samt Frank Rossavik, som skrivit en indignerad artikel om de fasansfulla samerna. Man har bl a pekat på ett halvdussin nordnorska skribenter, studenter vid Konsthögskolan i Oslo, ondgör sig över ”identitetspolitik”. Åsmund Borgen Gjerde har nyligen blickat kritiskt på detta upprop. Här är den artikeln: https://agendamagasin.no/debatt/hvem-vil-odelegge-akademia/? 3. En rosad svensk historieprofessor utan någon som helst bakgrund i att studera samernas historia har plötsligt blivit såväl lappo- som kvänolog. Hen turnerar inför fulla, bejublade hus eller zoomtillställningar och boostar alla icke- och framför allt anti-samiska rörelser hen kan hitta. Fler exempel finns.
Utan tvivel finns besvärande identitespolitik också de facto, kontaminerande seriös forskning. Förvisso handlar det då mest om små stråk och drag i vissa personers forskning. Vi i Sverige vet nog ungefär vilka det rör sig om, folk med anknytning till Uppsala och ibland Stockholms universitet. Men en förvinnnade liten del av helheten. Men de straw man-betonade anklagelserna som nu singlar runt är ju bortom det löjeväckande innehålls- liksom grundlösa.
Var är alla dessa kritiker när Statens Historiska Museer regrederar till 1914?
Vad är gemensamt mellan dessa nya attacker på samernas forskning och forskning om samerna? Jo; det är att man tar sig tolkningsföreträde att bedöma forskning om samernas förhållanden såsom identitetspolitik och partisk; emedan samma anklagelsepunkter aldrig nämns i samband med annan forskning, t ex sådan som baserar sig på förhållanden inom nationalstaten. Hur ironiskt är då inte detta i en tid då en nationalstats- och germanismvurm figurerar så till den milda grad, att man får söka sig till 1930-40-tal eller sekelskiftet 1900 för att finna dess like. Var är alla dessa kritiker när Statens historiska museer regrederar till 1914?
Vore man bara en smula konspiratoriskt lagd, skulle man kunna fundera på om inte alla dessa attacker vore samordnade. Men nu är författaren till denna artikel inte det minsta lagd åt det konspiratotriska hållet, utan laborerar med att det handlar om tidsandan.
Undertecknad har sysslat med forskning om samernas historia i 28 år och lite mera – i det närmaste nonstop. Någon generell konsensus har aldrig funnits men att de flesta av oss forskare delar ett antal grundläggande slutsatser är knappast märkvärdigt. Detta motsvarar ungefär grundämnena i kemi.
Hur går vi vidare härifrån? Jo, vi erinrar oss det försprång som alla andra studiefält och vetenskapsdiscipliner har framom samernas historia och andra samerelaterade studiefält: de andra har ju funnits ett sekel längre eller mer. Vad befann sig historieämnet allmän kring t ex 1855? Dessutom bör vi erinra oss norske filosofen Arne Dekke Eide Næss (1912-2009) och hans ord om reduktionism. Det är sådant som inträffar när tvärvetenskap tas för lätt på. Bara för att Du är professor i ett ämne, behärskar du inte självklart alla andra (eller ens något annat!).
Lexikonet Britannica definierar reductionism sålunda:
”Reductionism, in philosophy, a view that asserts that entities of a given kind are identical to, or are collections or combinations of, entities of another (often simpler or more basic) kind or that expressions denoting such entities are definable in terms of expressions denoting other entities.”
Min mormors morfar Johan Hägglund var skomakare, bodde i ett litet torp som idag ligger närmaste granne med Anders Åbergs fantastiska skapelse Mannaminne i Häggvik, Nordingrå i Höga kusten, ångermanlandskustens pärla och världsarv. Huruvida han blev vid sin läst, vågar jag inte säga. Men somliga pratmakare borde nog kanske bli det, hur trivialt det än känns att uttrycka sig på det viset.
Hur kan då en allt svagare urfolksrörelse sätta sådan skräck i såväl studenter som professorer och en gryende fascistisk rörelse? Det ligger naturligtvis i vad som utmanas. Men vi hoppas att kunna ägna oss mer åt just den frågan lite längre fram.
Samtidigt som vi diskuterar detta – ”om identitetspolitiken ‘vid universiteten’ ‘hotar’ den fria forskningen – så arresteras och trakasseras ideligen i likhet med andra urfolkskämpar min vän, kolasamiske Andrej Danilov, i Ryssland (sist nedan). Lite perspektiv kunde kanske vara på sin plats. Samernas rättigheter går dessvärre allt annat än framåt.
Peter Ericson, Helsingfors 25 september 2021
PS. Uppföljning: Man har nu plockat ned svaret av Vaartoe, svaret på första exemplets halmgubbebombasmer ifrån interna studentpublikationen Aurora vid Umeå universitet. Jag ska få svaret tillskickat mig, och kommer antagligen att följa upp det här efter jag tagit mig tid att läsa detta. DS
Från Batman 1966. Andrej Danilov för nio år sedan.
20 april samma år (se sista bloggposten före denna) är det dags igen! Samiskt dop med ett helt följe. Det ser ut som om där är åtminstone två olika sihjther.
Lappmannens Pär Nilsson och hans hustru Maria Pärsdotter döper gemensamma dottern Margeta. Född den 28 april. Testes: Pär Thomasson och Olof Clemetsson, ”samt Lappquinfålcken húst: Elisabeth Pålsdotter (ung-?-)pigan Margheta Pärsdotter
d. 13 Jan: Christnades Lappmannen Johan Larsson och Hust. Carin Jonsdotters barn, Margeta. född dn 12 ejúsdem. Faddrarna, Lapplandsfålck, Olof Siúlsson, Matts Larsson, hust. Helena Henricsdotter. Hust: Maria Enochsdotter.
Not: Det ganska omfattande Samer i Bergslagen-projektet (pågick väsentligen samtidigt som Samer i Gästrikland) fastslog att det fanns ett dussintal flyttstråk runt Dalälven. Lapplandsfålck kan betyda lappländsk härkomst, men är också en ganska frekvent tidstypisk modell att säga att någon är same. Jfr engelska the Laplanders, som t ex Consett eller Clarke skriver om kustsamerna på 1780-90-talen. Matts Larssons närvaro låter antyda att det är de samer som skrev suppliker det handlar om, åtminstone delvis.
Vi kan kort jämföra med bilden från 1716 och Söderfors publicerad här tidigare:
Där fanns samerna Olof Ohlsson, Lars Pehrsson och hustru Sissla. Samt LP:s syster Margeta eller Margit. Det skall sägas att minst fem-sex olika flyttlag rörde sig i regionen. En likhet mellan vissa av dessa flyttlag och historiska samer i mellersta Finland är att de ibland kan ha väldigt vidlyftiga flyttmönster och inte alltid enligt traditionell distribution för ens småskalig renskötsel.
Ungerns har fått vidkännas mågna tunga förluster av nationellt berömda rockmusiker nuder de senaste två åren.
Egon Póka dog nu senast, alldeles nyligen (tisdagsdygnet), 68 år gammal
Han var en av Ungerns mest kända musiker och basister.
Jag började uppskatta honom i Hobo Blues Band (däör han var medlem 1978-93) och sedan dess har han bland annat spelat i P Mobil och haft ett egen band, Póka Egon Experience. Han grundande Kőbánya Music Studio, en konst- och kulturskola.
Han fullständiga namn var Póka Egon Benedek, han föddes 19 augusti 1953.
Extrakt ur Karl Ferdinand Ignatus (1860) Redigerad 8 januari 2021 (publ 14 sep 2021).
”Befolkningen var ytterst ojemnt fördelad. Lill– och Storkyro hade då redan nästan lika många byar, som i våra dagar; i det vidsträckta Ilmola deremot funnos blott 7 byar och i hela det nuvarande Kuortane pastorat endast tvenne. Folktätheten var derefter. Medan i Lillkyro ungefär 700 personer lifnärde sig på qvadratmilen, funnos i Lappo på lika stor yta omkring 30, i Ilmola omkring 23 och i Kuortane endast 4 eller 5 menniskor. — Det nuvarande Jurva kapell beboddes då af 1 bonde! Hela östra delen af Wasa län, eller Viitasaari, Saarijärvi, Keuru, Ruovesi m fl. socknars område, var en ofantlig, obebodd landsträcka, som kallades Ere-marken (erämaa) och utgjorde ett tillhåll för Lappar. Vissa tider på året kommo dit Tavastlänningar, i synnerhet Jämsäboar for att fiska i de många och stora insjöarna, hvarunder de understundom råkade i strider med Savolaxare och Lappar. Denna eremarks bebyggande låg Gustaf I mycket om hjertat. Han befallte (1550) fogden på Korsholm, Ragvald Hallvardsson att förmå en del af kustiunevånarne flytta dit upp ”och icke så alle i hop ligga och förderfva hvarannan, som härtills skedt är.” Äfvenså lät han utgå enahanda befallning till fogdarna i de öfriga länen, som gränsade derintill. Tillika önskade han att en del bönder skulle nedsätta sig vid ryska gränsen, ”uppå det de Ryssar måtte hafva utaf den hop motstånd, hvar de bär in på riket något öfvervåld göra ville.” Gustafs befallningar synas också till någon del blifvit efterföljda, ty åren derefter omtalas redan kolonister i eremar-ken ifrån Salo, Pedersöre, Kyro m. fl. socknar. Dessa råkade dock snart i konflikter med hvarandra.
Pedersöreboarne beklagade sig (1551) hos konungen öfver sina grannar i Kyro, att dessa gjort dem stort förfång på de eremarker, som med rätta borde tillhöra den förstnämnda socken. Kyroboarne voro ej sena att svara och sände i sin tur fullmägtige till kungen, hvilka skulle förfäkta deras rätt. Gustaf befallte derföre Jon Bagge och Hans Fordell ställa saken så ”att begge parterne må vederfaras rätt och skäl, så att (de) härefter icke skola nödgas oss derom besöka.” Emellertid mötte eremarkens bebyggande ett vida svårare motstånd ifrån Jämsäboarnes sida, hvilka hittills ansett denna landsända såsom sin tillhörighet. Desse inryckte i de Österbottniske nybyggarnes område med stort öfvervåld, röfvade, mördade och brände allt hvad de påträffade, samt tågade derpå med sitt byte hem tillbaka, sedan de dock först förvandlat det nyss odlade landet till en ödemark. Tillfölje häraf sände österbottningarne åter tvenne bönder Petter Rautiain ifrån Kalajoki och Olof Tikkanen ifrån Pyhäjärvi by i Salo, hvilka skulle till Konungen frambära deras klagomål uppå Jämsäbönderna. Gustaf synes blifvit högst uppbragt öfver denna våldsamhet. Han skref till fogden på Tavastehus slott Isak Nilsson Baner, förebrådde honom att han ”såg genom fingrarna med det sällskap, som sådana öfvervåld och orätt bruka pläga” samt förmanade honom slutligen att fliteligen ransaka och ”dem som sådant öfvervåld gjort hafva tillbörligen straffa.” Året derpå (1552) skref han ytterligare ett bref i samma sak till Lagmannen i Österbotten Jöns Knutsson Kurk, Höfvidsmannen på Nyslott Gustaf Fincke, Fogden på Korsholm Jon Bagge, den förutnämnde Isak Baner och Hans Fordell, deri han ibland annat säger: ”Så hafve i nogsamt förstått vår vilja och mening om samma eremark tillförene, uti så måtto att vi henne äntligen byggd och besutten hafva vele.” ……
”Och efter desse förberörde brefvisare hafva Häradshöfdings dombref uppå den jord, som de upptagit och brukat hafva och de Jämsäbönder hafva dock dem derifrån welleligen (väldeligen) fördrifvit, är fördenskull skedt dem orätt för Gud och alla verlden; hvarföre är vår allvarliga vilja och befallning, att i vele förskaffa det de Jämsäbönder måtte låta desse och andra flere, som de uti lika måtto oförrättat haftfa, få igen hvad som de hafva borttagit och upprätta hvad skada de antingen med brand eller eljest gjort hafva.” —
Dylika våldsamheter i förening- med yttre naturhinder* men hufvudsakligast bristen på nybyggare fördröjde länge eremarkens uppodling. Ännu 50 år efter nyss omtalade tilldragelser var denna trakt för det mesta obesutten eller också glest bebyggd af enstaka torpare, hvilka åt vissa adelsmän och bönder betalte ett slags arende (sic).
SDHK-nr: 24662. En av de tidiga dokumenten från Korsholm (1445). ”Ingvar Nilssons, fogdens på Korsholm, brev rörande Kokkoböle i Mustasare”. Riksarkivet.
Vad är det som händer, varför kommer inga nya bloggartiklar?
Har bloggskaparen tröttnat på att arbeta gratis?
Svaret därpå är ett rungande Ja. Men det är inte därför det inte skrivs.
Jag ledsnade helt enkelt på att vänta på sanningskommissioner, renebetsdelegerade och andra kunder till firman och la den, firman, lite på is en stund. Nu arbetar jag i den nyländska barnomsorgen, i Helsingfors alltså. Enstaka uppdrag fortgår, och vill Du beställa är numret +46729070058, telefontiderna normalt 18-21 vardagar finländsk tid (dvs 17-20 svensk tid). Helger ringer jag upp. Epost saepmietalks@gmail.com Och fokus ifråga om samernas historia ligger – i mån av ork – på bokskrivandet.
Hopppas få skrivarenergi längre fram i höst. Tills dess kommer det väl antagligen någon spridd skur.
Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de det som är ungefärligen dagens Saepmie?
Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration.
Uppdaterad 29 nov 2020 och 10 dec 2020
Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.
De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.
1. Samiska språk och inmarschvägar De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående. I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna skulle kunna…
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.