I oktober handlar det om regional historia och om etniska rensningar I slutet av oktober likaledes regional historia och plats-, ort-, socken-, natur- och terrängnamn i Österbotten. I november kommer det att handla om sanningskommissioner och samernas rättshistoria osv.
Alla platser är inte bestämda än i och med att det i något fall är internationella organisationer samt i ett annat fall en länsstyrelse som arrangerar… Men några förhållandevis säkra kort på orter eller platser grovt är GÄVLE, HUDIKSVALL, MAXMO och HELSINGFORS.
VILL DU BOKA MIG TILL DIN ORT? Andra halvan oktober och flera veckor i nov-början dec är ännu möjligt att boka! Luckor finns på våren också. Men det gäler att inte dröja för länge, ty forskaruppdragen dugar tätt och kan hindra föreläsningar i vinter! –Ring +46729070058 (sms först är effektivt); eller epost saepmietalks@gmail.com
NATURLIGTVIS kan sameföreningar, samiska förvaltningskommuner samt studieförbund med fördel också boka detta!
In English and Swedish.
Generellt om samernas historia och FÖRhistoria, om sanningskommissioner och sakligt om samernas historia. Vänder upp och ned på perspektiven och har mycket god överblick över dagens forskning. Kan på t ex gymnasiet gå igenom grunderna för etnicitet och urfolksbegreppen; kan för universitet och forskarutbildningar problematisera metod och gå igenom min källanvändning! Kolonisation!
Detta program kan bokas för alla stadier från åk 6 genom gymnasiet och upp till högskola – universitet. Skräddarsys efter Era behov och önskemål!
Peter Ericson, historiker. Bakgrund: sakkunnig i tre sedvanemål, utredare inför svensk-norska renbetskonventionen, faktagranskare i och medarbetare i Ájttes nyliga utställning om tvångsförflyttningar; undervisar samiska Vägvisarna (skolpresentatörerna under senare år) i samernas historia; universitetsadjunkt i samernas historia, etniska relationer etc på bl a Umeå universitet; ansvarig för stadsvandringar i samiska föregångskvinnors spår i Stockholm. Föreläsare speciellt aktiv 2015-2019 men också tidigare och senare. Har föreläst på en hel del skolor i tex Dalarna och i finländska regionerna Nyland och Österbotten. Ej finska men gärna på engelska!
TEMA: hela Sápmi inkl Norge och Ryssland; annars fokus Sverige och Finland; samisk kvinnohistoria, samisk frigörelse; sanningskommissioner, rättshistoria, ingrepp och tvångsförflyttningar mm mm.
TRETTIO ÅRS ERFARENHET!
Peter Ericson Boka via sms +46729070058 Epost saepmietalks@gmail.com
Malung, kvällsföreläning.Flera skolföreläsningar gjordes 2017 i Malung.Foto Annika Luther,. Tölö gymnasium
Jag ska ge ut denna essäsamling! Vill Du köpa och läsa den? Visa Ditt intresse nu omgående, så går jag snarast till tryckeriet! – Här kan Din Intresseanmälan göras, till boken ”Gåudies: Essäer om samernas historia”! Mittnordisk historia och förhistoria från Åland över Oppdal, Helgeland över Kvarken och Saimen till Ornö.
Lär känna Sigrid och Anna Jönsdotter.Carl och Anna Lindhagens sommarparadis Angsta i Ytterlännäs, Ångermanland.Stillbild på Författaren ur tv-medverkande (SVT-Gävleborg) i slutet av nov 2022.Maria Magdalena Mathsdotter kommer att ges utrymme i boken.Vid Gulldynt i österbottniska Vörå, mycket spännande kulturmiljöer.Axel Malmströms foto från 1910 över kvarteren närmast S Klara kyrka i korsnnigen Vattugatan/Klara södra kyrkogata innehåller även skylten på C Ågrens pensionat, som Elsa Laula bebodde våren 1904. SSA.Högom sommaren 2021. Foto: Monika E Pensar.Pyhävuori vid Lappajärvisjön i Österbotten Platsen sögs ha varit ett samiskt läger bl a på 1200-talet. Foto: MEP.Detalj ur Cotton world map från medio 1000-talet.Justinianus I, som gav namn åt mid iron age-pesten.Vid min barnmdoms Högom. Bildcreditrs inarbetar under februari.Hövdingasvärdet, detalj, Högom, Selånger socken. Foto: Gunnel Jansson, ATA. Originalfotot ägs av Sundsvalls Museum.
Lite om boken:
Gåudies tar form: Om folkvandringstida Högomsriket och tiden före i Midälvaland, ca 200-500 AD, sydursamiskatalarna med tre nya avsnitt till bloggartikelseriens nya, redigerade versioner; förhistoriska ortnamn, mittnordiska och bottniska allianser i det anglosaxiska världen kallar middle iron age; samt massor om samernas ”mellansvenska” historia. Och om sjösamerna i Medelpad, skogssamerna i Hälsingland osv. Vi tar fatt i det nu aktuella forskningsläget – utreder, utvecklar allt därifrån. Boken innehålle även en hel del om den glömda sydliga samt kustbundna samiska historien och förhistorian i Finland.
Gåudies innehåller också artiklea från historisk tid och en del om den tidigaste organiseringen och samarbetet mellan Carl och Anna Lindhagen och samiska portalgestalter. Som vanligt i mina projekt har kvinnorna en mycket framkskjuten plats.
Gåudies kan Du beställa här och nu. Se länken ovan!
Ha det gott & hoppas Du hjälper mig att få boken utgiven genom att köpa den! Dela även gärna detta ”överallt”!
Stillbild ur reportaget. Bildtext: Se varför sanningskommissionen bör granska Gävleborgs behandling av samerna Foto: Arvid Jansson/SVT
”Samerna som urfolk var utbredda i hela Hälsingland och Gästrikland på 1600-talet och utgjorde ett par procent av befolkningen. Men under 1700-talet fördrevs många av samerna som levde i Gävleborg, medan andra tvingades bli så kallade ”sockenlappar” och bosätta sig i trånga, kalla, dragiga torp där TBC, barnsängsfeber och spädbarnsdödlighet härjade.”
Samer i Gävleborg tvingades bli bofasta – Historikern: ”De började dö”
Samerna som urfolk var utbredda i hela Hälsingland och Gästrikland på 1600-talet och utgjorde ett par procent av befolkningen. Men under 1700-talet fördrevs många av samerna som levde i Gävleborg, medan andra tvingades bli så kallade ”sockenlappar” och bosätta sig i trånga, kalla, dragiga torp där TBC, barnsängsfeber och spädbarnsdödlighet härjade.
– När samerna tvingades att bli bofasta så började de att dö, säger historiken Peter Ericson, som specialiserat sig på södra Sapmis historia.
Han menar att det var just de dåliga och extremt trånga levnadsförhållandena i torpen i socknen som gjorde att överdödligheten bland kvinnor och barn var så hög bland samerna i Gävleborg. Spädbarnsdödligheten ska enligt Peter Ericson ha legat på mellan 80 och 90 procent.
– Ofta anvisades befintliga torp, få inser hur vansinnigt små torpen kunde vara, säger Peter Ericson.
”Snudd på folkmord”
– Det snuddar nästan vid folkmord, så det är en jätteviktig fråga att titta på, säger Peter Ericson på frågan om sanningskommissionen bör granska det som hände i Gävleborgs län.
Det var i början av november som regeringen fattade beslut om att tillsätta en sanningskommission för att kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna. Sanningskommissionens uppdrag ska slutredovisas senast den 1 december 2025.
– När samerna tvingades att bli bofasta så började de att dö, säger historiken Peter Ericson, som specialiserat sig på södra Sapmis historia.
Tureholm-skatten, folkvandringstid. Sverige, Södermanland, Västerljung, Tureholms sätesgård. Foto: Bálint Lászlo Tóth, 2014-12-30, SHMM. CC.
Prolog
Krig leder ofelbart – förutom till en massa dödsfall, massakrer, våldtäkter och trauman – till människor i rörelse: man flyr sin hemtrakt och striderna, man är beredd till stora uppoffringar för att skydda sin familj, sina närmaste. Vi som levt i 2010-talet har i allra högsta grad fått lära oss det. Likadant bör det ha förhållit sig för den medeltidiga eller ”sena förromerska” järnålderns och folkvandringstidens människor. När vi här tittar på 100- till 500-talens värld, kan vi bara konstatera att krigstillstånd rådde praktiskt taget hela tiden – både mellan imperier och kolonier, inom vasallstater och på samma sätt rådde ett fredlöst tillstånd även utanför de egentliga imperierna, också under s k Pax Romana 27 – 180 AD. Till detta kom att du när som helst kunde bli tillfångatagen och sålunda förvandlas till träl.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför. Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar
KRIGENS, JÄRNETS, MÖTENAS – OCH DE LÅNGA VANDRINGARNAS TID ca 170 AD – 450 AD
En tid som ser slutet av det som alltså brukar refereras till som Pax Romana – en tid kanske inte så mycket av fred, men av romersk välmåga och expansion. In kommer en ny (proto-)europakarta, med bortflyktade kelter och ett av goter sönderslaget Skytien samt ett mångfacetterat Germanien som tar alltmer form, dock bestående av en mängd mer eller mindre disparata stammar.
För att förstå den medeltidiga järnåldern (eller sena förromerska järnåldern; begreppen är alltför lätta att snubbla på!) och folkvandringstiden bättre, måste vi hitta en mer internationell eller, om uttrycket tillåts i sammanhanget, pan-europeisk synvinkel. Vi har därför tittat på alla folken och deras runtomkring i en period som i sin helhet tveklöst präglas av omfattande, flertaliga folkomflyttningar, men också i enlighet därmed av etableringar och nyvunnen terräng. krigen känner vi till, men vet vi om vilka samarbeten som funnits? Europabegreppet är ungefär det moderna, till och med Ural och en kaukasisk gråzon.
Den gamla ”världskartan”, som fick ritas om i början av vår här behandlade period.
SPOTLIGHT PÅ PERIODEN CA 200 – 550 AD. Vi tar alltså ett lite större internationellt grepp den här gången. För att förstå den här tiden behöver man ju också gå utanför den såväl i tid som i rum (vilken självklart gäller samtliga historiska epoker). Då jag har en svaghet för s k mentalitetshistoria, vill jag hävda att min egen förståelse för studiefälten ifråga ökar i direkt proportion med tilltagande informationsmängd (naturligtvis inom vissa rimliga gränser!). Och eftersom Ultima Thule, alltså Yttersta Norden, praktiskt taget var okänt för den dåtida världen, som i det här sammanhanget ofta brukar vara synonymt med Mare Nostrums, dvs medelhavsbornas hemmaplan, blir det en hel del att försöka fylla ut i och omkring det blurriga området som kan ha kallats saker som ”The North”. Där prisar vi arkeologin, vars arbeten vi levt tätt intill snudd på ”24/7” egentligen sedan gångna sommaren – men i allra högsta grad sedan i julas. Och i författarens fall har jag arbetat mycket nära och tätt ihop med arkeologer sedan 1990-talet. Men av respekt för dessa, har jag förut aldrig vågat mig på att klampa in på deras områden. Men nu är det alltså dags!
Mariedammbrakteaten med inskriptioner från äldre futharken. En guldbrakteat med omtvistat ursprung; Närke eller Östergötland. Foto: Uld Bruxe 1993, Statens Historiska Museum. Creative Commons 2.5. http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=12970&page=2&in=1 Originalbildtext: Carole Raddato from FRANKFURT, Germany. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, Naples National Archaeological Museum. Fresco depicting a seated woman, from the Villa Arianna at Stabiae, 1st century AD, Naples National Archaeological Museum. Creative Commons.
Tre-fyra-femhundra år av krig!
Med ett glupskt romersk imperium i fonden i åtskilliga århundraden torde folken i norr lärt sig att vara pragmatiska och försiktiga. Samtidigt kom makten att utgå ifrån krigsveteraner och härdade krigartyper som vistas nere i hetluften. I en sådan situation torde de sydursamisktalande migranterna ca 200-800 AD (Piha 2018, 2020, Heikkilä 2014), ha varit en dynamisk och gynnsam kraft vid sidan av till exempel trälar, skogsfolk och bönder. Handelsnätverken över det bottniska innanhavet gick dels via Danmark, samt tillkom en kommersiellt stärkt Vistula-region i norra Polen; där balter, finsktalande (främst Finnic, dvs östersjöfinska) folk varav inte minst proto-ester och andra antingen substrat- eller proto-befolkningar till slaver och framförallt de starkare och i överhöghet positionerade visigoterna (mer nedan!), vilka under sena 100-, hela 200- och en väsentlig del av 300-talet AD gjorde anspråk dels på att ersätta Skytiens härskande dynastier, dels ha makten i en växande union av småriken från Svarta Havet och upp till Skåneländerna. I den här situationen började det så småningom, först 170 och senare kring 370-380 AD, att bränna under fötterna på de folk som vistades i södra Finland. Ur-suomerna eller snarare urfinsktalarna spred sig i sinom tid rätt norrut, österut och västerut, medan sydursamerna tämligen omgående tycks ha börjat röra på sig västerut och nordursamerna likt ursuomerna norrut. Men i de här givna epokerna finner vi finnarnas eller finländarnas förmödrar och -fäder tämligen förhållandevis rotfasta. De hade etablerat ett till synes balanserat förhållande till goterna (- Inemot tusen lånord! Kallio 2015) och först och främst börjat utveckla jordbruket alltmer. Även om det slog fel, hade man börjat rota sig. Beträffande frågan om sydursamisktalarnas förflyttande till dagens södra och mellersta Norrland i nuvarande Sverige kan man alltid diskutera antal migrationer och decennier samt årtal (liksom hur många flyttvågor), men principen står klar: En migration 200 AD har Piha (2018, 2020a, 2020b) nu slagit fast, och det är vad vi har att rätta oss efter. En annan, senare, ca 800 AD, har Mikka Kalevi Hekkilä (2014) föreslagit – se citat härnedan, förvisso hämtat ur en passage dels i en tid senare än den vi behandlar, dels i en kontext där vi inte riktigt kan följa Heikkiläs tankegång fullt ut. En tredje (under Attilas epok) postulerar vi i denna artikel.
Många ursydsamer flydde över Kvarken till Norrland där ursydsamer hade bott sedan tidigare (jfr J. Häkkinen 2010b: 59)
Heikkilä 2014: s 238
En något senare krigarhjälm funnen på Gotland: Den gutiska Broe-hjälmen från vendeltida Gotland hittades ca år 1904. Den användes egentligen i en senare tid (ca 600 AD?) än den vi dryftar nu, men vi tycker den är så vacker och speciell att den får illustrera hela artikelavsnittet och tjäna som slutpunkt för den epok som vi här avhandlat. Mer information här: https://en.wikipedia.org/wiki/Broe_helmet
Situationen ca 170 – 390 AD i det som nu är norra halvan av Sverige med omnejd
Två vågor av sydursamisktalande migranter?
I det geografiska tomrummet mellan romerska bronser och nordligare asbestkeramik (förvisso också den med tidigare påtalad koppling till protosamisk kultur) kom således någon gång mellan 170 AD och 375 AD (Piha 2018, 2020) minst en migrationsvåg från sydöst och det sjödistrikt som idag heter Saimen (i äldre historien, ännu i medio 1800-tal, gick det under namnet Lapwesi), detta kan alltså ha skett i en eller flera omgångar. Vår uppfattning är att en första kontingent migranter kom, med stora jakt-/fiske-/ fångstfärdigheter, järnframställningsteknik och framåtanda runt år 190 AD. Det bör ha varit en heterogen och näringsdifferentierad skara, som inte behöver ha varit alltför stor. Kanske ett par hundra vuxna i den första omgången. Parallellt med dessa sydursamisktalares västerutrörelse, eventuellt bara aningen senare, anar vi även nordursamisktalares rörelser norrut. Sydursamisktalarna tros ha avskilt sig i sydväst och kan under en kortare övergångsperiod ha hållit till förslagsvis i Noux, dvs Nuoksi, det finländska nationalparksområde som bär ett samiskt namn (betyder svan. Nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ och skoltsamiskans njuhčč kan sedan jämföras med dagens sydsamiskas njoktje) – samt någon annan kortare tid vid kusten. till de sydursamiska kontingenterna kom även de estniska stammarna i Darsgärde, Uppland (senast) i den senare delen av folkvandringstiden. Om detta har Björn Ambrosiani skrivit (mer i kommande artikelavsnitt); och vi själva har i tidigare artikelavsnitt beskrivit den etniska situationen i norr. Vi kommer även senare att återkomma dit.
Sedan arkeologen och språkvetaren Minerva Piha 27 nov 2020 disputerat på just frågan om hur och när sydursamiskan kom till södra Sápmi eller Saepmie är det alltså inte längre frågan om utan frågan handlar numera om när, hur och varför. Något hoppas vi här ha berört samtliga dessa frågeställningar. Tidigare språkvetare ända tillbaka till Pekka Sammalahti och Mikko Korhonen med efterföljare som Kallio, Aikio, Heikkilä med flera har sedan byggt på den vedertagna uppfattningen om sydursamiskans och andra urformers ungefärliga väg, som alltså nu specificerats ytterligare.
OVAN: Noux eller Nuuksio nationalpark för ca ett år sedan – parken i Esbo kommuns nordligaste delar i landskapet Nyland. Författaren med sambo njuter vår matsäck under en ansträngande med sympatisk vårvinterutflykt 2020. Foto: Simon Granroth.Under undantagstillståndets (2020) första trevande vecka då man ej fick lämna landskapet Nyland, besökte vi nationalparken Noux eller på finska Nuuksio), som bär ett i grunden samiskt namn, Kan detta ha varit en anhalt för de sydursamisktalande stammar som enligt Piha (2018, 2020) ska ha begett sig västerut ca 200 AD?Foto: Monika E Pensar.
Modell, hypotes 1: Av mycket att döma kan den första migrationsvågen ha tagit en nordligare rutt (än den andra vågen), sannolikt angörande kust eller fast mark vintertid i gränslandet mellan Uppland och Gästrikland, kanske Singö/Gräsö-Forsmark-Österlövsta. Ser vi sedan på situationen tre generationer eller drygt ett sekel senare (ca 290-300 AD) har vi en etablerad järntillverkning och samarbete med lokal elit i Frösön. Tittar vi ytterligare tre generationer har vi ett etablerat Högom och ser vi totalt sju generationer från en första migration, har vi Högom som underkuvat Frösön och en redan nedåtgående (Ramqvist 2012, 2001) efterfrågan på det mellannorrländska järnet. Ty här har man redan (en tendens som kommer att förstärkas kraftigt under de två följande seklen, dvs 500- och 600-talen) lokal börjat inse stabiliteten i att jaga och leverera pälsverk snarare än järn. Således tar andra järnproducenter över de gamla handelsnätverken. Det är här vi menar att en andra våg av mycket skickliga järnproducenter då redan flyttat in till ”Sverige” från ”södra Finland”. Vilket som är hönan och ägget i den här processen är oklart – men någon slags kausalsamband finsn utan tvekan.
NOT: Noux är ett gammalt bynamn som tidigare stavats bland annat Noox (1540), Noosis (1541), Nooxby (1552) och Nowx (1556). Man antar att namnet härstammar från ett samiskt ord som betyder svan: nordsamiskans njukča, enaresamiskans njuhčâ, skoltsamiskans njuhčč” (via Wikipedia)
Bild ur Bergstöl 2002 (”Creoles in Iron Age Norway” – Jostein Bergstøl. I: Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past)
En milt talat intensiv tid synes sedan kunna avläsas kring främst perioden ca 250 – 370 AD, innan en förmodad andra migrationsvåg (eller -rörelse) sätter in senast något decennium senare än det bortre datumet. Vi bör utgå ifrån att de gamla sydursamisktalarna intar en från finländska sjödistrikten välbekant handelsmediator-roll (mellan de järnproducerande utmarksbor som man själva lärt upp en gång i tiden), varpå de gamla ty språket sprids närmast omgående!). I de tidigare avsnitten har jag föreslagit en modell för språkbyten bland de kringliggande jakt- och fångstfolken. Detta handlar primärt om en fredlig process.
Redan efter ca 150 år ser myrjärnsproduktionen ut att börja avta (Ramqvist 2012, 2001) ; medan den då ökar lika snabbt i de södra distrikten av det vi numera kallar Norrland (dvs Gästrikland) samt i Dalarna och delar av Bergslagen.
Modell, hypotes 2: Vi tycker oss under studiens gång ha upptäckt att en andra migrationsvåg ca 380-390 AD föreligger från södra eller inre, ”finländska” insjödistriket – någorlunda jämnbördig med den tidigare vågen. Denna gång kommer man in något sydligare, kanske nedom och vid Norrtälje i Roslagen. och etablerar sig i Bergslagen, Siljansbygden, östra Dalarna, Ockelbo och sydvästra Gästrikland samt uppigenom i Hälsingland i en kil från sedermera Alfta och Voxna socknar. Möjligen också i västra Västmanland och östra Värmland. I bägge migrationsomgångarna tränger man en bit in i nuvarande Norge; men den distributionen är av allt att döma äldre och avser palaeo-europeisktalande befolkningen, som sydursamisktalarna i hög grad smälter samman med (se tidigare artikelavsnitt!).
Distribution av fångstmarksgravar. Ur Sakarias Lindgren. Masteruppsats 2019.Hel källförteckning i sista delen.
Kommunikation och språk i det folkvandringstida Högomriket
Frågan kommer att utredas vidare i hela artikelserien även om vi haft också lite andra fokus denna gång.
Huvudspråket var urgermanska, som börjat – kanske just här och i kontakterna med Helgös proto-svear, forngutnisktalarna och annorstädes folk – ta formen av fornnordiska eller till och med tidig fornsvenska. Men (och det här är ett mycket viktigt men!) dessa kretsar var också flerspråkiga. De hanterade ofta latin, gotiska, proto-germanska samt naturligtvis vid pass 300-400 AD: ursydsamiska. Sannolikt kunde en hel del av de kustboende och båtburna högomrikes”medborgarna” även hanka sig fram på den urfinska ***, som talades i det kvänska innanhavsriket (se bloggtext här aug 2020) alldeles strax norr om deras eget rike.
Järnets betydelse: bygger makt åt Högom, men också åt sydursamisktalarna
Sydursamerna kom med tidigare inlärd skicklighet i att tillverka järn, en konst som de kom att förhållandevis snabbt lära ut.
Järnets rikedom ca 300 – 400 AD, sedan sydnorrländsk, dala- (Järnbäraland) och bergslagsdominans bland järnleverans och sydligare handelsnätverk syns (parallellt växer ett nordligare sådant nätverk, kvänernas thalassokratiska (dvs – här – över Bottenviken och Kvarken), sig starkt och Högom mister sin betydelse, samtidigt som makten internt tycks hamna i Timrå och norra Skön). Högoms fall sker såväl gradvis som plötsligt: konjunkturerna talar allt mindre för rikets framtid, anfall sker från väster (Mjälleborgen i Frösön, rikets sannolikt västra utpost, brinner tre gånger) och öster. Det som såväl förefaller vara såsom är rikets stora styrka (och svaghet) – elitens krigserfarenheter och den därmed följande makten – samt benägenhet att delta i främmande makters krig kommer att bli fröet till dess undergång, ju mer anfallen tätnar österifrån och ju närmare hunnerna kommer från och med slutet av 300-talet AD.
OVAN: Platsen för Mjälleborgen, FMR Frösö 81:1. uppförd bra precis 300 AD på Frösön, vad vi menar är Högomrikets västra utpost. Foto: Andreaze, Wikimedia Commons.Ovan: Helgö var en enormt inflytelserik och betydelsefull plats i det dåtida Norden, med vilken det samtida Högom måste ha haft omfattande samarbeten och influerat varandra ömsesidigt. Helgö fanns redan 200 AD. Bägge platserna kan ses som de Korpelas (2013) handelsplatser mellan vilka endast lösa nätverk utgör de tidiga nationalstaterna eller dess embryon. Ett sine qua non (utan detta icke) för det Sverige som skulle komma, detta samarbete. På Helgö slogs enslags primitiva mynt, som användes i snart sagt hela Norden unde dels senare delen av den period vi här avhandlar, samt vidare under sen järnålder och fram till cendeltid. Efter 600-talet går aktiviteterna ner och Birka axlar småningom dess roll efter ett uppehåll på kanske ett sekel. Foto av Helgö kanal mot öst (Ekerö kommun): Holger Ellgaard 2008, Creative Commons.
Kartan avseende situationen AD 125 (Rom under Hadrianus) visar en hel del folkslag eller etniska grupper (ska ej förväxlas med vare sig språks talare eller med arkeologiska kulturer); av vilka vi bland annat kan nämna venderna (som delades vanligen upp i obotriter, liutizer, heveller, raner, pomoraner, kasjuber och sorber) samt de persienbaserade och utpräglat heterogena sarmaterna, vilka hade dominerat i Skytien men också fanns upp till Polen. Originalbildtext: ”User:Andrein – Own work. Map of the Roman Empire in 125 during the reign of emperor Hadrian. Projection Lambert azimuthal-equal area. Central latitude: 45° N, central longitude: 20° E. X, Y origin offset – 0 Datum: ETRS89 Sources The physical map was made using the following public domain sources: Topography: NASA Shuttle Radar Topography Mission (SRTM30) data Shoreline, lakes and rivers: derived from Natural Earth data Additional references for the map content: Tacitus, Germania (ca. 100) Ptolemy, Geographia (ca. 140) Atlante storico DeAgostini, Instituto Geografico DeAgostini, 1998. pg. 35-41. Historischer Weltatlas, Dr. Walter Leisering, Marix Verlag, 2011. pg. 26-27 Történelmi világatlasz, Cartographia Kiadó, 2005. pg. 20-21. The Penguin Historical Atlas of Ancient Rome by Christopher Scarre, Penguin Historical Atlases, 1995. pg. 81. Software used GIS: Open JUMP GIS (open source): http://www.openjump.org/ GRASS GIS (open source): http://grass.osgeo.org/ Graphics editors: Inkscape (open source): http://inkscape.org/ GIMP (open source): http://www.gimp.org/
”Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic andeven Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples.”
Årtal som kan vara bra att känna till
Några årtal att hålla reda på (en mer deskriptiv version med källor kommer i ett av de kommande avsnitten!) 27 BC – 180 ADPax Romana, den romerska freden 166 AD Pestepidemi, ev pandemi, rasade i Romarriket. Ingmar Stenroth Goternas historia (2015: s 66). Vintern 169-170 AD Den germanska gruppen markomannerna härjar i Rom. ”100-talet” AD Visigoterna slår sönder Skytien, geterna (ej att förväxla med goterna) är med och förstör. 175-350 AD Handeln med Vistula vattensystem i Polen och trakten sydösterut därom tilltar i styrka. Inblandade här är bl a visigoterna (som dominerar på norra kontinenten och östra Östersjöområdet/Baltikum), sarmaterna som har en överordnad roll i söder och centrala delarna av forna Skytien samt (proto-)estniska stammar plus andra germanska och östersjöfinsktalande folk. 200-talet AD En förhållandevis stabil tid i vårt område, undantaget dess slut. 332 AD Fördrag mellan goter och romare, håller ej länge. 370-375* AD Hunnernas ankomst, inledningsperiod, respektive datum* för när ostrogoternas underkuvades för mångåriga härjningar. 376 Visigoternas, eventuellt proto-esternas, urfinnarnas samt möjligtvis också de ”finländska” urfinnarnas och eventuellt protosamernas konung Ermanaric avlider år 376 AD. Det här tillsammans med det direkt nedanstående, samt en dokumenterad. hungersnöd, kan ha påverkat skeendet för sydursamisktalarna i att ge sig av västerut. 376-382 AD Krig mellan goter och romare. 390-435 AD förmodad fortifikationsbyggarperiod (fornborgar)i hela Norden. 395 AD Romerska riket delas permanent i Östrom och Västrom efter Theodosius I:s död. 400-550 AD Högoms storhetstid. 432-ca 450AD Hunnerna enas och erövrar sydöstra och centrala Europa under Attila. 451, 453AD Hunnerna och ostrogoterna besegras 20 juni (J.B. Bury, andra historiker föreslår 20 sep) 451 AD i Slaget vid Katalauniska fälten, också kallat Slaget vid Châlons eller Slaget vid Maurica. År 453 dör Attila. Om slaget mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Katalauniska_f%C3%A4lten 476 AD Romarrikets sammanbrott AD. Vi kursiverar pga detta årtal brukar anser som allt mindre väsentligt. 535-536AD Klimatavvikelsen infaller, får konsekvenser får årtionden framöver. 541(-750) AD Justinianska Pesten (andra pandemier torde ha förelegat men vi känner ej deras exakta dateringar) Ca 540-560AD Leväluhta gravfält (eller snarare offerkälla) i Österbotten används som mest.
1. Slaget vid Katalauniska fälten, 20 juni eller 20 sep 451 AD var ett avgörande slag mellan hunner med vasallfolk vs romare/ostrogoter. Bildens bildtext: ”Battle of the Catalaunian plains, between Attila, Aetius, Meroveus and Theodoric I; from Jacob van Maerlant’s Spieghel Historiael (KB KA 20, fol. 146v)”. Framställd 1325-1335. Bilden finns på National Library of the Netherlands. Public Domain.Del av den folkvandringstida Timboholmsskatten från utanför Skövde. SHM. Foto: Ulf Bruxe 1994. Creative Commons.
NÅGOT OM VISIGOTERNA (även kallade Thervings) Visigoterna ska ha dominerat hela sydöstra och östra Östersjöområdet såväl som stora delar av norra och västra Svartahavskusten och nuvarande Ukraina – dvs vad som tidigare hade refererats till som statsbildningen Skytien (men som just goterna hade slagit sönder i samband med sin invasion ca 100 AD) – och även, förutom Baltikum, lagt under sig det nuvarande södra Finlands kuststräcka, enligt sägnen (Jerzy Strzelczyk 2013, Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos 68 (1980), 231–250] ). Det skulle också kunna förklara varför det finländska språket och att till och med de ursamiska formerna noterar ett inte alltför litet antal gotiska lånord: det här är vid tiden för finsk-samiska ”urhemmet” (otidsenligt och trubbigt uttryck, men vi tror att Läsaren förstår ungefär vad vi menar) runt vår tideräknings början. Samtidigt som en bondekolonisation med en eller flera gotiska kopplingar syns etablera sig alltmer och allt längre upp utmed södra och mellersta Norrlandskusten under romersk järnålder eller kring 100-300 AD, har vi alltså i södra Finland en tänkbar och till och sannolik visigotisk överhöghet. En överhöghet som borde kunna pinpointas ungefär till 100 – 190 AD. Men några århundraden senare återfinns alltså visigoterna långt nere vid Medelhavet.
Under Ermanaric, later shrouded in legend, the Ostrogoths created a vast political organisation resembling oriental despotic states by its nature and encompassing, at least in a loose tributary form, a number of Sarmatian, Germanic and even Slavic (East Slavic), Finnish and Baltic (Aistian) peoples. Meanwhile, in the period preceding the Hunnic invasion the Visigoths did not achieve anything similar, and their political system congealed at the tribal level. During the whole Dacian period they had no monarchy comparable to that of Ermanaric. Their land, which they themselves called “Gutthiuda”, meaning both the people of the (Visi-)Goths and the areas they inhabited, was divided into a number of small tribes (called phylai in Greek sources and maybe kuni by the Goths themselves), which only united sometimes depending on the changing political circumstances. (PE framhävning) Strzelczyk 2013 [1980]
Avsnittet närmar sig sitt slut…
Bäste Läsare! Jag hoppas att Ditt intryck av denna artikel varit givande och att texten uppfattas som stringent och innehållet genomarbetat. Mycket av det vi utrönt denna gång kommer att klarna ännu mer i kommande artikel. Det var alltså allt för den här gången!
Peter Ericson Helsingfors 1 mars 2021
Några källor
Bärande arbeten
Aikio, Ante. 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”. I: A Linguistic Map of Prehistoric Northern Europe.* Suomalais-Ugrilaisen Seuran Toimituksia = Mémoires de la Société Finno-Ougrienne, 2012, nro 266. Helsingfors. Aikio, Ante. 2004. ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, teoksessa Etymologie, Entlehnungen und Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Société Néophilologique de Helsinki, Helsingfors, Bergstøl, Jostein. 2004. ”Creoles in Iron Age Norway?” I: Archaeological Review from Cambridge 19 (2): Reconsidering Ethnicity: Material Culture and Identity in the Past. November 2004 Theme Editors: Susanne E. Hakenbeck and Steven G. Matthews. Cambridge. Ciesielska, Adriana. 2018. ”Germania in the 1st century AD”. Adam Mickiewicz University. Poznań. Heikkilä, Mikko Kalevi.2014. ”Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum” (”Spatiotemporal Contributions to the Linguistic Prehistory of Fennoscandia”). Helsingfors universitet. Helsingfors. Kallio, Petri. 2015. ”The Stratigraphy of the Germanic Loanwords in Finnic”. I: John Ole Askedal & Hans Frede Nielsen (eds.), Early Germanic Languages in Contact, pp. 23-38. NOWELE Supplement Series 27. Amsterdam – Philadelphia. Minerva, Piha. 2020a. ”The South Saami in the North during the Iron Age. Linguistic-archaeological perspective Doctoral Dissertation, 99 pp. Åbo universitet. Åbo. Ramqvist Per H. 2012. ”Norrländska samspel under järnåldern”. Människor i vikingatidens Mittnorden: Föredrag vid de Mittnordiska Arkeologidagarna i Östersund 2010. Östersund. Ramqvist, Per H. 2001. ”Utbytessystem under det första årtusendet e.Kr.: idéer utgående från tre mellannorrländska älvar. I: Fornvännen 96, [1]-21. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_001 (samla.raa.se) Strzelczyk, Jerzy. 2013. ”Visigothic Society of the 4th Century in the Light of The Passion of Saint Saba the Goth, p. 367–386 [orig. publ. in Eos LVXIII 68 (1980), 231–250]. In Eos: 2013. Poznań. Zachrisson, Inger M. 2010. ”Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter”. I: Samer som ”de andra”, samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. E. Mundal & H. Rydving red. Uppsala. Zachhrisson, Inger M.2007. ”Några sörsamiska kvinnor från forntid – de arkeologiska fynden berättar”. Åarjelsaemieh / Samer i sør 9, s. 7–20. Snåsa.
NÄSTA GÅNG
NÄSTA ARTIKEL: Befästningsbyggandets oroliga, intensiva – och samhällsstärkande era ca 390- 440 AD. —– Mer om järnet, sydursamisktalarna och järnets enorma betydelse under hela järnåldern och folkvandringstiden. —– Nya modeller om hur våra förfäder intermixade och delade upp sig. Etnicitet och språk: alltid samma? —– Tjuvholmen och Dårholmen – seglivad, maritimt knuten befolkning ännu i folkvandringstid (Ramqvist 2007) —– [Om tiden och utrymmet medger: om ortnamn (toponymer) från järnåldern] SAMT I SISTA DELEN (nästnästa artikel): EPILOG, vad hände med den protosamiska identiteten?
Eller: ”Mången tunga talades i det mångfacetterade Högomriket. Hur mången?” Extrakt ur en kommande, väsentligt längre text. Spin-off av projektet Bottniska samer. Av Peter Ericson
Referenser och litteraturlista i källartikeln.
————————————————————– SYDURSAMISKA = Att notera om detta ord: Egentligen skulle vi nästan lika gärna kunna kalla det för proto-samiska. Men nu då språkhistoriker och arkeologer (eller både och, som Minerva Piha) går allt djupare in i detta område, krävs mera finstämda begrepp. Därför har sydursamiska skapats som begrepp. Det avser föregångaren till dagens sydsamiska och den anses ha utbrutit sig strax efter år 0 från övriga samiska proto-varieteter. Ett antal talare har begivit sig västerut i en första migrationsvåg, som sedan följs av flera (vi ska i ett kommande avsnitt försöka relatera detta till en detaljerad klimatologisk studie av romersk järnålder samt relatera till andra väsentliga drag i dessa epokers historiska utveckling). Sydursamiska kan sedan delas upp i äldre, mellan- och sensydursamiska. Vi kommer förmodligen att få använda några av dessa begrepp när vi ska relatera till Högomrikets utveckling, som i väsentlig utsträckning är samtida med sydursamiskans utveckling på ”mellansvensk” mark.
————————————————————-
De folkvandringstida gravhögarna i ostliga delen av Selångers socken har sysselsatt kulturmiljövårdare under väldigt lång tid. Och frånsett att vi ”gamla” (ordet blir lite futtigt i det förhistoriska perspektivet) granlobor lekt, sprungit – upp- och nedför kullarna, åkt pulka samt haft somriga och söndagsutflykter med våra föräldrar på dessa ljuvliga kullar, har vi oldtimers under våra tidiga skolår i ändlösa sessioner vallats förbi Högomsmannen (bild nedan) och fått besöka det skrämmande rummet med alla fynden och benranglen.
När vi nu vet att ursydsamiska de facto talats i närområdet (Piha 2020a, 2020b) samt under vendeltid (analogt med Aikio 2001, 2004, 2006, 2009 osv) i mesta delen av Finland (Heikkilä 2014), är det hög tid (om uttrycket tillåts!) att gå lite på djupet i frågeställningen om Högomrikets språk samt hur det fungerade i övrigt internt och externt socialt, med handel och andra kontakter med t ex Rom, hunnerna, germanerna, esterna, gutarna och kvänerna – samt om i vad mån etnicitet hade någon framskjutande plats i denna tid eller i detta rike.
Etthundraåttiogradigt panorama på Högomkomplexet inklusive näraliggande, uppsatta runstenen. Creative Commons, fotograf: Freddan 183, via Wikipedia och Wikimedia Commons.
Högomsmannen
Högomsmannens dynasti och dess rike
Per H. Ramqvist, professor emeritus i arkeologi (bl a på Mitthögskolan, Mittuniversitet och vid Umeå universitet) har ägnar svårfattbara mängder tid åt att analysera och studera Högomriket, eller som han själv föredrar att kalla det, småkungadömet eller -riket Mellannorrland. De folkvandringstida högarna antas vara de pregnanta, talande och samtidigt ödmjuka lämningarna av ett förmodat centrum i ett för tiden ansenligt rike. Jag citerar Wikipedia, som bygger dels på de ursprungliga undersökningarna Högom, dels på Ramqvists:
Högom var [—] en del av ett norrländskt småkungarike bestående av sju geografiskt åtskilda folkland fördelade längs norrlandskusten och vid Storsjön i Jämtland. Gravfältet uppvisar stora likheter med det i Bertnem i Norge och gamla Uppsala, varför det är troligt att dessa stått under inflytande av varandra och att de vid denna tid förmodligen var säte för sina respektive småkungadömens ledarskikt. I princip bodde, levde och begravdes tre till fyra generationer småkungar på dessa platser. De sex fornborgar som finns i Medelpad har samband med småkungadömet. Det var bara representanter ur samhällets övre skikt som höglades, en eller två individer per generation. Sannolikt ligger i högarna 4, 2 och 1 tre generationer småkungar. Under 500-talet upplevde småkungadömet en politisk kollaps och hög nummer ett representerar slutet.
Gårdarna tappade sin elitbetonade prägel under vendeltiden det vill säga från 550-talet och fram till vikingatid, och de samhälleliga strukturerna i hela Mellannorrland kollapsade från 600-talet. Tänkbara förklaringar är klimatavvikelsen 535–536 [—] och eventuellt den påföljande Justinianska pesten som började spridas i Europa från 541 och skapade ödeläggelse även i Norden.
Högomsmannen. Från basutställningen på Sundsvalls museum ”Hövdingen i Högom”, rekonstruktion av stormannen [eller hövdingen/kungen. PE anm.] till häst. Sundsvalls Museum via Digitalt Museum. Fotograf: Anna Porsmyr för Sundsvalls Museum.
Vilket språk talade Högomsmannen och hans för- samt efterföljare?
Eftersom vi på senare tid fått oss till livs den idag plausibla tesen (Piha 2020 * ) att sydursamisktalare redan 200 AD ska ha begivit sig – i en för sin tid ansenlig mängd – västerut för att bygga sig en framtid i det som nu kallar södra och mellersta Norrland samt Dalarna i nuvarande Sverige, så är det här en högst befogad fråga i dagens läge.Fler sydursamisktalade skulle sannolikt följa under de därnäst tre-fyra kommande århundrandena. Var Högomsmannen rentav same, för- proto- eller sydursame? På dessa frågor ska jag titta lite närmare i det här artikelsammandraget, och i den artikel som ligger till grund för det.
Granlo idag. Författaren växte upp här under småbarna- och de första skolåren.
Frågorna som bör försöka besvaras
Till att börja med bör vi ställa oss följande frågor (av utrymmesskäl fokuserar vi mest på ett par av dessa just här i bloggsammanhanget. Vi försöker dock förhålla oss något mer ingående på samtliga frågor):
1. Hur försiggick sydursamisktalarnas migrerande från Insjöfinland till s k Mellansverige och södra (och eventuell mellersta) Norrland? 2. Hurdant samspel kom att utspela sig mellan de olika gruppen i folkvandringstida mittersta Sverige – eller Mittnorden? 3. Hur långt norrut utmed sedermera svenska kusten existerade urnordiskan? 4. Vilka substratspråk och -grupper fanns i folkvandringstid, och vilket inflytande utövade dessa samt hur länge utövades ett eventuellt sådant inflytande? I den här bloggartikeln fokuseras lite extra på denna fråga. 5. Varför lämnade sydursamerna områdena mellan Päijänne och Saimen (tidigare Lapwesi), dvs det s k finländska insjödistriket, på engelska kallat Lakeland (jfr Lakeland Saami, Aikio 2012, ibid nedan).
Minerva Piha 2020: ”Archaeological and lexical perspectives on indigenous South Saami religion” In: Sarks: MONOGRAPHS OF THE ARCHAEOLOGICAL SOCIETY OF FINLAND. Link: http://www.sarks.fi/julkaisut_masf.html
Vad känner vi då för kända och okända språk mellan Dalälven och Karesuando (och på samma breddgrad i dagens Finland) under järnåldern? Vi vänder oss till Ante Aikio (2012):
(a) Palaeo-lappländska (alt. palaeo-lappmarkiska) eller Palaeo-Laplandic Hypotetiskt språk utifrån främst låneord i ursamiska formerna.
(b) paleao-insjöländska eller Palaeo-Lakelandic Likaledes hypotetiskt enligt samma språkhistoriska tankefigurer.
(c) Ursamiska, sydursamiska, nordursamiska eller Proto-Saami Den felande länken mellan proto-formerna placerade mellan Ladoga och Onega.
(d) Proto-germanska eller Proto-Germanic Ansedd att senast ha dykt upp 150 AD; men dess nordligaste utbredning är rejält oklar t o m folkvandringstid.
(e) Proto-östersjöfinska (eller proto-finska) eller Proto-Finnic Aikio som skapat (möjligtvis en smula utdaterad!) kartan härintill placerar denna språkliga urform söder om Finska viken enligt gammal traditionell modell; men den kan lika gärna anses ha sin upprinnelse i södra eller västra finländska sjödistriktet. En inte alldeles oansenlig språkhistorisk skola placerar denna urform på Karelska näset.
Kartan bör inte betraktas som en absolut fixerad sanning, men som en skiss över kunskapsläget för cirka ett tiotal år sedan.
Undertecknad har nu i ett kvarts sekel intensivt arbetat med att undersöka de perifera och okändare delarna av det historiska område som hyst samer och där samer varit aktiva.
Området har alltid intresserat mig våldsamt; och i all blygsamt har jag följt i Ingvar Svanbergs och Christer Westerdahls fotspår och låtit mig inspirerats av såväl Inger Zachrisson som Jouni Tervalampi och på senare år fått en medarbetare i Eskil Olsson och således arbetar i följande svenska landskap, som nu samtliga fått en samisk historia – i ett nota bene!sammanhängande område med gamla samiska näringar: Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna, Gästrikland, Uppland, Södermanland, Värmland. Vissa indikationer börjar nu peka på att det skulle kunna bli så att även Östergötland kommer att kunna räknas in här i gruppen.
Samma sak håller nu på att upprepas med Finland.
Frågor som växer fram härutav:
1. Om sydsamerna lever ned till Härjedalen, vad kallar vi alla de som levt söder därom?
2. Samma fråga fast med södra och centrala Finland?
3. Hur blir definitionen på Sápmi. Ska den problematiseras på nytt?
1. 14.50 – ca 16.00 Peter Ericson. Forskare, sakkunnig, bloggare.
”Saepmies historia i ny vy, nytt ljus, med nya fokus.
Belysning av kunskapsläget idag om perioden 500 – 2000.”
19.45 – 21.15 inkl frågor – Peter Ericson
”Samerna i Svealand, södra Norrland samt övriga sydliga områden. Från Vänern till Nyköping. Sjösamer och andra grupper”
HELA PROGRAMMET
13. 00 – Eskil Olsson. Saepmie Times.
”Samerna kring Äppelbo och Västerdalarna”
Del I. Fokus på samerna kring Äppelbo.
Kort paus
14.00 – Maria Björkroth. Dalarnas Museum
”Första året med Ohtsedidh”
Om Dalarnas Museums samiska projekt
Fikapaus
14.50 – Peter Ericson. Sakkunnig.
”Saepmies historia i ny vy, nytt ljus, med nya fokus.
Belysning av kunskapsläget idag om perioden 500 – 2000.”
——- Kvällsprogram ——
18.00 – Eskil Olsson.
”Samerna kring Äppelbo och Västerdalarna”
Del II. Om samerna i Västerdalarna.
Fikapaus
19.45 – Peter Ericson
”Samerna i Svealand, södra Norrland samt övriga sydliga områden.
Från Vänern till Nyköping. Sjösamer och andra grupper”
MEDVERKANDE:
Eskil Olsson, lokalhistoriker, och i Saepmie Times-redaktionen
Maria Björkroth, Antikvarie Dalarnas Museum
Peter Ericson, sakkunnig historiker, föreläsare
Gör Din anmälan till saepmieforskning@gmail.com
eller saepmietimes@gmail.com
– och följ sedan betalningsanvisningarna på bilden!
Specialrabatt:
Sameby- och sameföreningsmedlem: 130 kr vuxen, 100 kr pensionär eller stud.
Foto på undertecknad:
Leif Weckström, Hufvudstadsbladet 7 feb 2018.
Övriga bilder: Maria Magdalena Matsdotter, bild daterad 1860-tal.
*** Anders Olsson, ***sockenlapp i Arbrå, ca 1870.
EDIT: Anders Olsson är fotografens namn. Jag citerar en nylig kommentar av Peter Rosenberg:
”Nu hävdar personer i släkten Zimmerman att bilden föreställer Kristian Jakobsson Zimmerman (född 1826) som var sockenlapp i Arbrå. Årtalet han tillträdde är osäkert, men han hade titeln sockenlapp i husförhörslängden 1866. Han dog 1873. Personerna i släkten Zimmerman menar att Anders Olsson var fotografen som tog bilden. Det fanns en fotograf med det namnet i Arbrå fram till 1868.”
Saepmie Utbildning drar söderut! – INTRESSEANMÄLAN (ej bindande i detta skede), ange ort: saepmieforskning@gmail.com
Samernas historia i söder – S e m i n a r i e r 17/5 – 14/6
Vi söker för en del orter medarrangörer!
Ansvarig och huvudföreläsare: Peter Ericson
Östersund / Funäsdalen 17/5 – Släktskap och kustskogssamer med vinterbete i Hede och Sveg (eller 17 + 18 maj)
Sundsvall 19/5 – Rikt samiskt näringsliv i Medelpad 1478-2018 och speciellt fokus ägnas de s k ”socken-” och ”stadslapparna” men också sjösamerna, kustskogssamerna tittar vi på.
Uppsala 30/5- ”Sockenlapparnas” och deras föregångares näringar, språk, släktskap, rörelsemönster
Stockholm fre 1/6 – Samernas södra historia – Samerna i Stockholm under fördrivningsepokerna; handelssamerna. Statliga renfarmer. Om samerna i Sörmland, Mälardalen, Mälaröarna och Roslagen.
Stockholm lördag 2/6 – Samisk kvinno- och organisationshistoria och samisk Stockholmiana. Ett eller två exempel på samisk Stockholmiana i fält.
(västra eller södra) Gästrikland 13/6 – Samerna i arkiven och spåren i markerna
Hälsingland 14/6 – Sjösamerna, kustskogssamerna
Enhetspris 200 SEK heldag (grupprabatt 30% vid fem anmälda!), mer detaljer sedan (rabatt på prenumeration Av Saepmie Times ingår). Förskottsbetalning ca en månad innan. Återbetalning vid återbud.
Beställ gärna skolpresentationer och vanliga kvällsföreläsningar i samband med detta!
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.