Den är inte alldeles färdig, men kan användas om Du vill säkra en plats! För att bli extra säker kan Du betala aktuell summa (info i länk!) via Swish 0724243922 (min son förmedlar, själv saknar jag en modern smartphone). Andra betalningsformer tillkommer på beställningsidan.OBS! Bara om Du betalar senast i helgen eller söndag 7 aug vill vi att Du betalar så här långt i förväg. Annars inkommer vi med betaluppgifter från och med ca 15 aug för septembervandringarna och kring 15 sep för oktober.
Klarakvarteren ”i fogelvue” avbildade i en färglitografi av Carl Johan Billmark (1804-1870) från 1868. Bild via Stockholms Stadsmuseum, KB, Wikimedia Commons och Holger Ellgaard. Mer info:
Original size 730 x 490 mm. One of the few existing lithography originals belongs to the National Library of Sweden. The original digital image in high resolution TIFF-format created by the National Library of Sweden by photographer: Hans Lindahl, date: 2009-03-27. Reduced resolution and file format changed to JPG file format by: Lidingo.
Tre bonus i år: Lindhagens (Anna och Carl), om de historiska samerna i Mälardalen och de samer som passerat staden
samt om de förhistoriska samerna i Uppland och Roslagen!
ÅRETS TVÅ VANDRARDAGAR (tre turer):
# Södra rundan lö 10 sep
Elsa Laulas Södra BB, Maria M. Mathsdotters besök 1866, syskonen Anna och Carl Lindhagens födelseadresser.
# Korta rundan centrum lö 10 sep
Fredrika Bremer och samiska Maria Magdalena. ”1412-1912”: Samiska Margareta och namnen unionsdrottningen.
# Norra rundan sö 9 okt
Norra Real, Bremer, Maria Magdalena. Om Skansen 1904 och Elsa Laulas tidigare stockholmsbesök.
FÖRHANDSANMÄL på saepmietalks@gmail.com
Mer detaljerad info kommer mycket snart på anmälningssidan!
Tre bonus i år: Lindhagens, om de historiska samerna i Mälardalen och de samer som passerat staden samt om de förhistoriska samerna i Uppland och Roslagen!
Bilderna 1-3: Ur SVT Sápmis reportage från 1 okt 2019 av Johanna Tjäder, stillbilder. Återkommer med bildtexter till övriga.
Bild 6: Det enda kända samtida fotografiet från Klara södra kyrkogata just emot (till vänster i bild) på vars innergård Gustaf Z Hedenström bodde och upplät sitt hus till redaktion och kansli för ”prototypen” för tidningen Samefolket respektive Lapparnes centralförbund samt distributionscentral för Elsa Laulas pamflett ”Inför lif eller död?”.
Skylten till Elsa Laulas pensionat (C Ågrens pensionat) på Klara södra kyrkogata 11 syns i förgrunden till vänster.
Foto av Axel Malmström (1872-1945) år 1910 via Stockholms Stadsmuseum.
ENGLISH SUMMARY BELOW. Edited June 10 2022, from December 2019 Redigerad version, först publicerad 27 dec 2019. Delvis redigerad av Magnil Eli Olsson.
Varifrån kom de sydsamiska språken om vi här avser pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska (för gästrikesamiska, se Lars-Gunnar Larsson 2018)? Och hur nådde de Saepmie? Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna. De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Den här artikeln är ett bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration.
A further edited version is to be published in GÅUDIES 1. En vidareredigerad version av denna artikel kommer att inflyta i GÅUDIES 1.
Samiska språk- och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s.k. inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
Ord som gett avtryck är bl.a. det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2019) vid Åbo universitet.
Enligt Aikio (2016) och Heikkilä (2014) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume- och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s.k. Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.
Under ca halvtannat millennium, ca 300-1800 e.Kr. hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- som pitesamiskan.
Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 e.Kr., som tillsammans med Klubbekriget (fi. nuijasota) torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik). En flera decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.
Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innanhavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.
Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.
Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till
Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.
Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.
Sydsamiskan spreds söderifrån
Järnålderns och vikingatidens folkgrupper såg inte ut som vi gärna vill tro, och definitivt inte som idag! Minerva Piha vid Åbo universitet är en av de senaste i en rad mycket solida forskare som fastlagt att samiska språket utvecklades i centrala Finland, på engelska kallat Lakeland, på svenska närmast Insjöfinland. Dessutom är hon en av de första som gått vidare och dragit konsekvenserna av Ante Aikios och Mikko Heikkiläs slutsatser om en utbredd järnålderssamisk närvaro i sydvästra Finland och på Åland.
Slutsatsen är tämligen entydig på denna punkt: Sydsamiska språken kom till dagens Sverige från Åland, samt eventuellt andra vägar via innanhavet.
Märk även väl här att etnicitet och språk inte alltid är liktydigt. Fynden inte minst under perioderna 400-1000 e.Kr talar ett helt annat språk om etniska markörer och signaler; och exempelvis synes de samisktalande ha varit minst semibofasta och haft kreatursskötsel i en betydligt bredare betydelse än enbart renskötsel. Det kan ha handlat om flera olika, tidiga uppdelningar i mindre etniska grupper och stammar, för att inte tala om sijther.
Hur gick det till när de sydsamiska språkvarieteterna kom in i det som skulle bli Sverige, från sydost?; samt – vad innebär det för vårt kunskapsläge att vi har den kunskapen. Samt också detta härutav: Kan det ha funnit flera inmarschvägar in – och, sist men inte minst, var det sociala processer, handel och näringssamarbeten som förde de protosydsamiska och sydsamiska språkvarieteterna hit, och isåfall vilka? Minerva Pihas färska material är här centralt.
Vad innebär det för vårt kunskapsläge om samerna äldre historia att Jukka Korpela (professor i historia vid Joensuu universitet) säger att Savolaxare och andra ”insjöfinnar” – i Sverige kända som historiska skogs- eller svedjefinnar – menar att i det närmaste samtliga dessa hade samiskt påbrå?
Härutöver bör alltså även Lars-Gunnar Larssons arbeten (2018) med gästrikesamiskan införlivas i nyssnämnda ambitioner samt bör materialet kunna användas på betydligt fler sätt än vad som hittills skett. Det här handlar ju också om ännu färsk forskning.
Dessutom bör språkvetarna och språkhistorikerna fortsatt kunna hjälpa oss med att finna fler och alltmer intressanta kopplingar mellan protosamiska, protofinska och protourfinska samt protoöstersjöfinska å ena sidan; och fennoskandisk förhistoria å den andra.
Nystad (fi. Uusikaupunki) i sydvästra Finland, där – vid inlandet strax norr om staden och innanför dess norra skärgård – samisk närvaro under åtminstone 600-talet AD slagits fast av Heikkilä (2014).
Vi noterar också de såväl av Heikkilä som Ante Aikio fastslagna samiskbördiga toponymerna Livonsaari (Nådendals skärgård), Muskmäki (Pemar), Piksmäki (Lundo) och Piiksvuori (Masku, norra om Åbo, f ö en av Finlands ‘äldsta socknar, nämnd redan år 1232) – samtliga fyra orter i närheten av Åbo stad.
Språk, historia och arkeologi står inför spännande tider och upptäckter!
Samerna i söder försvann I Sverige levde samer så långt söderut som nedanför Mälaren. Eventuellt till Vättern, då en hel indikationer tyder på samiska enklaver vid östgötakusten och delar av Småland har ansetts utgöra en etnisk substratbefolkning som gick upp i den samiska.
Hela Finland var befolkat av samer, men det finns en viss osäkerhetsfaktor allra längst i söder. Nu finns de endast allra, allra längst i norr. I Ryssland med Karelen bodde samer ner till Karelska näset, men finns nu bara på Kolahalvön.
Samernas historiska utbredning i Norge är enligt vårt förmenande osäkrast. Ned till och med sydligaste Hedmark och Östfold synes vara klarlagt; men sydligaste Norge har oss veterligen ännu ej bevisats som besittande en äldre samisk historia. Synnerligast inte sydvästligaste. Vi är dock beredda att ompröva denna uppfattning.
Frågan om samer fanns på de norröna bosättningarna på bl.a. Island, Grönland, Vinland, öarna i Nordsjön och Skottland torde fortfarande vara värd att ställa.
För Sveriges del har vi ägnat oss en hel del åt att reda ut hur försvinnandena av samer gått till. En stor del, men långt ifrån allt, förklaras av det väl dryga tjogtal fördrivningskampanjer och -plakat som noterades främst under perioden mellan 1646 och ca 1790. Sedan har kolonisationen verkar och drivit samerna ännu längre upp. Vi tror att det kan finnas stor anledning dels att titta på ännu äldre tider, liksom mer på de mer kända historiska tiderna. Lokala fördrivningar synes vara ganska vanliga. Men det är också av mycket stort intresse att titta på hur olika assimilationsprocesser gått till; inte minst i kustområdena och andra kustnära trakter.
Myter En rad myter om samer och etnicitet är i vägen för verklig förståelse av Fennoskandinaviens samiska och nordgermanska förhistoria. Först måste vi förstå att samisk etnicitet inte alltid har funnits och att den ständigt förändras. Samer för tusen, femtonhundra och tvåtusen år sedan är en helt annan sak än idag. Etniska gruppers innehåll förändras ständigt; och de samiska varieteterna med dess talare och bärare har varit åtskilda sedan ca tiden för Kristi födelse. Barths numera femtio år gamla ord (1969) om Ethnic groups and boundaries håller i detta avseende ännu streck.
Det finns även en uppfattning att samerna var ensamma överallt där de historiskt varit bosatta. Men trots detta har alltid Nordkalotten, Norden, Fennoskandien varit en rik mångetnisk smältdegel. Förr antogs att samerna dvalts okvalt och ostört i norr. Numera vet vi att det långtifrån är en självklarhet att anta sådana saker. Möjligen okvalt; men absolut inte ostört och i synnerhet inte alldeles ensamma.
En tredje myt kan vi kalla för ‘What Local People’-myten, myntat genom en utländsk exploatör i Sápmi när han fick frågan om vad lokalbefolkningen tyckte om deras planerade gruvprojekt. Att något stycke land för en västerlänning och storstadsbo ter sig tomt och obebott, betyder inte att det är det. Detta är den myt varpå det mesta av världens kolonisationsförlopp baserat sig på. Människor formade av bondeskapad kultur förstår sig sällan på nomadisk sådan, eller på jakt- eller fångstsamhällenas olika funktioner och markanvändningsprinciper.
ENGLISH: PROTO-SOUTHERN SÁMI DID ACTUALLY REACH SWEDEN FROM ÅLAND
The Southern Saami Languages’s ”proto-varieties” arrived Central Sweden (2-300 AD?) from South-East, and …THE ETHNIC GROUPS OF FENNO-SCANDINAVIAN IRON AGE AND VIKING AGE DID NOT APPEAR IN THE WAY WE WANT TO PICTURE THEM, AND MOST CERTAINLY NOT LIKE THEY DO TODAY.
She is the latest in a increasing line of solid scholars which now all state that the Proto-Sámi and early Sámi language varieties did develop in Central Lakeland Finland. Furthermore she is one of the first ever to fulfill the synthesises of linguists M. Heikkilä and A. Aikio about a vast iron age Saami distribution in South-Western (of what is today) Finland and on Åland (Fi.Ahvenmaa).
The conclusion is unambigous on this: The Southern Sámi language varieties arrived to what is present-day Sweden via Åland – and perhaps also via other trans-Bothnic or trans- Baltic routes. We will return to this field in articles, blog posts, webinars and lectures. We will then always return to the discussion around ethnicity.
Please do note that the entity of ethnicity and that of language not always are mutually synonymous. Findings from 400-1000 AD in hunting-foraging districts in Central Sweden and Southern Norrland speaks a language – hitherto unknown for us – about ethnic markers and signals, in unexpected combinations.
The Dalecarlia and Härjedalen Sámis seem to have been running small cattle and they were at least semi-sedentary. Early Jämtland Saamis had small reindeer herds and some of the groups were very skilled in manufacturing iron out of mires.
We see early divisions of Sámi groups and/or sijths all the way from Finland’s AD 200-300. Earlier proto-Uralic or proto- FennoUgric is another story.
What we so far do not know is this: did (proto-)Southern Sámi got distributed by actual people, by dominance or a little bit of both?
Iron age Sweden seem to have been dwelling several languages, hitherto less known ethnic substrate groups and ”proto-folk” as well as a huge and rich variety of subsistence practises, organisation, infrastructures and relations.
Referenser
Aikio, Ante. 2016. An essay on Saami ethnolinguistic prehistory. Uleåborg.
ESSÄSAMLINGEN som ger dig bakgrunden till den tidiga samiska organiseringen liksom i syskonen Lindhagens samiska engagemang. Beskrivning kring samiska föregångskvinnor och sydliga visten och samisk infrastruktur*. Längre fragment ur samernas historia och förhistoria, fokus i söder, Mittnorden och öster samt lite om ortnamn. Läs här mer om vad du har att vänta:
G å u d i e s betyder ”trumma” på den gästrikesamiska som Holmberger upptecknade kring 1770-71 och som Lars-Gunnar Larsson, professor emeritus i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet beskrev i boken som utkom för fyra år sedan, Per Holmberger och sockenlapparnasspråk.
G å u d i e s tar upp samernas förhistoria på sydlig, insjöfinländsk och ”mellansvensk” botten. Här får man även läsa om samiska föregångskvinnor, äventyrliga resenärerna de två hälsingesamestintorna, systrarna Anna och Sigrid Jönsdotter, födda på 1760-talet och stadda på resa som unga vuxna tillsammans med sin släkting den samiska renuppköparen och affärsmannen Anders Larsson, till Northumberland, North Durham och Newcastle m fl brittiska orter via Göteborg och Nordsjön efter en månadslång vandring med en mindre renhjord genom ett sommarhett Sverige i juli 1786. Jag berättar om familjen, om fadern Jöns strävsamma liv som sockenlapp i två vidsträckta hälsingesocknar – Njutånger och Enånger – och som säljägare på Mössön utanför Iggesund, om Anna och Sigrids liv som fiskare, om modern Cicilia Jons- eller Jonasdotters intressanta rötter med föräldrarna Jonas och Sigrid (födda 1696 resp 1695) nomadiserande på sätt ytterst få samer noterats göra med ett yrkes- och näringsliv som utspelade sig mellan sydligaste Jämtland, inre och västra Hälsingland med västra Medelpad samt södra hälsingekusten; möjligtvis i någon månm dels flyende från rysshärjningar, dels från tvångsförflyttningar. Till slog dom sig ned i Forsa, där Cicilias morfar kom att bli sockenlapp. Mycket talar för att det var i dessa trakter som Cicilia och Jöns först möttes. Också dessa samer rörde sig konstant mellan två socknar; Forsa och Hög.
G å u d i e s ger dig unika inblickar i drygt trettioåriga forskningsrön om sydliga samer, sjö-/kust-/fiskarsamer, skogssamer, kustskogssamer och fjällsamer samt om sockenlappar och samiska handelsmän och -kvinnor. Mer om innehållet kommer i nästa del om den kommande essäsamlingen.
Förhandsbeställa? Eposta till essasamlingengaudies@gmail.com och/eller invänta den kommande sidan för förhandsbeställningar (som tyvärr dröjt pga mycket jobb)
Tills vidare: följ gärna mina aktiviteter i facebookeventet om Gåudies (länk nedan); FB-gruppen Så stals Sápmi; FB-sidan Saepmie Talks eller här i bloggen!
Med vänlig hälsning och ha en superskön lördag och helg!
Peter Ericson (”Mr. Southsaamihistory”)
* Tack till den förträffliga förmedlaren Bernt-Ove Viklund för detta användbara uttryck!
Johan Tirén 1904. Ericson i österbottniska sommarparadiset.Föreläsning på Kristinehamns Konstmuseum i december 2016 om bl a värmlandssamerna. Foto: Monika E Pensar.Pehr Hilleström, okänt år. Foto av Jens Mohr för Hallwylska museet, Titel The Costumes of the Lapponians. Wikimedia Commons.Vy från Elsa Laulas pensionat 1904 på Klara S kyrkogata,Bilden til vänster är en detalj ur denna, av Malmström ca 1909-10.Ericson invid Indalsälvens övre medelpadska flöden.Maria Magdalena Mattsdotter 1835-1873.Anna och Sigrid Jönsdotter 1786.Bilden som bilden intill är detalj ur. Av (sir) Thomas Bewisk 1786.
OBS! Nu är bara helgerna v. 37 – 40 (sep/okt) möjliga att boka, och för grupper. Priset hålls ännu fasta, men planeras höjas, och detta senast 25 augusti.
BOKA: +46729070058 Epost saepmietalks@gmail.com Välkomna att boka Er grupp!
Virtuella vandringar kan närmast bli aktuella under några veckor i december och januari 2021/2022. Andra vandringar, virtuella och/eller fysiska: Höga kusten, Medelpad, Hälsingland, Österbotten – program kommer under hösten!
Välkomna att boka!
Peter Ericson
Förevisar under stadsvandring Fredrika Bremers numera icke-befintliga hus bland Hötorgsskraporna. BILD: Johanna Tjäder, SVT/SR, Sameradion/Oddasat.
En definitions- eller förklaringsmodell för sydliga sjösamernas migration till den sedermera svenska landmassan (ca 600-1600 AD), baserad delvis på Mikko Heikkiläsavhandling Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum (skriven på svenska! Helsingfors 2014):
(a) Extensivt nyttjande i form av bl a sälfångst med kronologisk grund i järnålder med fortsättning till eller genom nordisk medeltid. Roslagen i första hand, Södertörn och Dalälvens nedre lopp samt gästrikekusten i andra.
(b) Reminiscenta maritima näringar i skarven mellan järnålder och sen vikingatid och en bit fram i tid, med trolig tidsavgränsning 925 – 1200 AD. Kanske mest rimligt kring 1100-talet. Region som i (a) med möjlig utsträckning 50-200 km längre norrut och ca 100 km längre söderut.
(c) En folkspillra som levt vidare till sjöss, på öar eller i havsbandet, ställvis och partiellt assimilerade. Andra slog ihop sig med kustskogssamer och andra samiska gemenskaper och etablerade en ny sjösamisk näring i södra Norrland och på vissa andra håll. Tid: till inemot 15-1600-tal? Kan omfatta praktiskt taget hela östra svenska kusten.
(d) Kombinationer av (a), (b) eller (c).
Detalj ur Wetterstedt 1789. Via doria.fiEtt par andra implikationer:
(1) Den åländska samebefolkningen – eller, om man så vill; den samisktalande delen av den järnålderstida åländska befolkningen hör synbarligen samman med Satakuntas och det Egentliga Finlands samiska eller samisktalande befolkning; som i det senare fallet tycks ha dröjt kvar aningen längre.
(2) [Lite mer fritt tes-skapande:] Åland heter som bekant på finska Ahvenanmaa, dvs Abborrlandet * . Det skulle kunna ha förhållit sig så i en äldre tid då Sápmi utgjorde ett embryo till en ung stat runt 11-1200-talen att abborrlim exporterades till övriga delar av denna ännu okoloniserade och oexploaterade ”semi-stat” och på så sätt bidrog till att stärka en gryende, rudimentär krigsmakt? * Notera uppdatering nedan.
Notering 191021: Språkhistoriesakkunnige professor emeritus Pekka Sammalahti noterar detta: ”Å- i namnet Åland kommer från urgermanskan (jfr. got. *ahwa, lat. aqua ‘vatten’) och det finska namnet är en folketymologisk tolkning av det urgermanska ordet. Knappast nånting med abborrar att göra, hellre ‘vattenland’ eller dylikt.” samt tillägger: ”Den finske professorn Lauri Hakulinen skrev en artikel som hette ‘Ahvenanmaa ja ahvenet’ (Åland och abborrar), i tidskrift Kotiseutu (1970 s. 21-22) där han förklarar det finska namnets uppkomst.”
Peter Ericson 20 oktober 2019
Editerat dag som ovan.
Södermanlands samer revisited 3 april 2019 Redigerad 6 aug 2022
Omnejden
Östergötland.Vadstena har haft besök av medeltida samekvinnan Margareta. Samt ägde en trolldomsrättegång rum där år 1636. Bråviken bör ha begagnats av samiska säljägare i tiderna. S:a Annas skärgård utanför Linköping gömmer en del toponymer som pekar på samisk närvaro. Västmanland.Dingtuna noterade samiska sijte år 1643, i september månad i östra delarna, och ett myller av samisk närvaro i de flesta socknar.
Uppland. Svartsjölandet, Färentuna noterar samer på 1680-talet.
Närke. Asker socken med forna och numera försvunna byn Köpsta eller Köpstadh/-e-/r noterar en samisk magiker (hans egen ord om sig själv), nämligen Bencgt Nilsson, som attackeras och vinner ett mål i tinget år 1650.
Städerna Strängnäs med Ytterselö synes ha haft samisk aktivitet av en del toponymer att döma. Eskilstuna, Nyköping och Södertälje känner vi samtliga dåligt vad gäller det samiska livet.
De på samer rikaste socknarna ser hittills ut att vara Torshälla, Kjula, Botkyrka (med sex individer noterade över en tidsmässig spännvid 1666-1725); emedan såväl Boo som Österhaninge med Ornö och Tystberga pekar på att ha inrymt samisk verksamhet. Generellt är den angivna tiden 15-16-1700-tal, men det finns anledning att titta på såväl äldre som nyare tid.
Södertörn – som egentligen är en ö – ser ut att bära på mycken samisk historia, vilken bör utforskas mer: här ligger ju både Botkyrka och Österhaninge.
Slotten och herresätena: Gripsholms slott i Mariefred tog emot såväl renprodukter som levande renar under 15-1600-talens renavelsbenägna Vasatid. Det torde ha förekommit att samiska ”Renwahtare” medföljde som i fallet med Västerås slott. Betydligt fler frälsegods gjorde detsamma, och vi hoppas kunna återkomma till detta.
Bilden: Samekvinnan Sidonia noteras i Österhaninge 1672. Hon kan ha varit en sjösamekvinna född på 1500-talet.
TILL ALLT DETTA kommer de förhistoriska sydursamiskatalarna som noteras mest över hela nuvarande Dalarna, Gävleborg, Västernorrland – liksom de nu bör börja sökas på allvar i såväl Stockholm, Sörmlands som Uppsala län. Som vidareläsning rekommenderas Minerva Pihas material fr a fr o m 2020 och Mikko K. Heikkiläs avhandling från 2014 (länk nedan) samt relevant språkhistoriskt material från t ex Ante Aikio.
Heikkilä (2014), på svenska:
Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum
Saepmie Stuehkiesne Samernas Stockholmianaeller Sápmi i Stockholm
Historien om flera bemärkta samekvinnor och någon man 1413-idag. – BOKA NU!
PUBLIKATION Hägern Större 16 : Stockholms stad, Norrmalm, RAÄ 103 : arkeologisk undersökning 1987 : SR 766 / Barbro Århem. – Stockholm : Stockholms stadsmuseum. Kulturmiljöenheten, 2009. – 47, [3] s. : ill. – (Arkeologisk rapport / Stockholms stadsmuseum, Kulturmiljöenheten ; 2008:7). – ISBN 978-91-85233-90-8
Stadsvandringar fredag och lördag 7 – 8 september.
Fem turer:
Tur 1. Fredag heldag inkl paus för lunchbuffé (225 kr exkl lunch)
Samling 9.00, avgång 9.15, avslutas kl.15.45. Viking Line till Klara k:a.
Tur 2. Lördagsturen: Viking Line till Norra real (250 kr) (225 kr om avslutad vid Klara)
Fredag, delsträckor:
Tur 3. Maria till Klara (k:a) kl 11- 15 (120 kr)
Lördag, delsträckor:
Tur 4. Klara till Norra real (70 kr, tid kommer senare, ungefär som fredag)
Tur 5. Maria till Norra real kl 11– 16 (160 kr)
Samling utanför Cafe Fru Bellman
Nota bene:
Alla vandrare får Saepmie Times 1/2018 (värde 75 kr)
där det står om Maria Magdalena Matsdotter!
Dessutom erhålles prenumerationer till halva priset.
Par*: 250 kr ……………………………………………………………………. 233 NOK …….. 24 € ……
Grupp om 5 st: 160 PP 150 NOK ….. 15 €
Grupp om 10 st: 140 PP eller hör av Er för prisförslag 135 NOK ……. 13 € Norska och priserna och euro inkluderar en mindre transferavgift motsvarande ca 1:50 SEK.
Tid för medhavt fika och ev en snabb kopp på Cafe Fru Bellman
kommer att hinnas med.
Boka / BOOK HERE: epost rentahistorian@gmail.com
ANMÄL och sedan betala till Swish 0724243922 (Johan Ericson) Eller Swedbank privatkonto 2240045340, clearing 84202. Adress får ni vid behov via mejl. TFN 0729070058, gärna sms
PayPal: johanolovericson@gmail.com
NOT: DU k a n betala på plats, men är då ej garanterad plats!
VÄLKOMNA! / Peter Ericson
Bilden: härjedalsfödde sydsamen Anders Fjellner, som bodde i Uppland åren runt 1820. Han föddes samma år som Bellman dog, och hans föräldrar spelade teater med Gustav III. Här på bilden fråm 1871 (foto Lotten von Düben), med hustru Christina och dottern Marta Eleonora.
Saepmie, Stockholm, Norden och svenska riket.
Bidrag till dess historia, Del 1 av 3.
Mellan Birkas dagar och Kalmarunionen. I det forna, gryende, svenska storriket I Nordens nav Etablerade Birger jarl en stad,
och ett munkloster på Kidaskär, där fordom blott getter betat.
Kvinnorna fick Clara, och Magnus Ladulås satte sin dotter Rikissa där i Clara kloster.
Norrstigen passerade just där, mellan Brunkeberg eller Brantberget och Klara sjö, som stod för vår tids ögon mycket högt.
Konung Magnus donerade år 1286 marken där klostret skulle ligga, och ett par år efter flera gårdar som skulle utgöra dess inkomst, däribland Rörstrand, Karlberg samt Djurgården med tillhörande fisken.
Klostret torde ha haft strandläge i väster. Abbedissan fick Magnus att flytta Norrstigen. Kanske var det inledning på den process som bland annat tog sig formen av en nedsprängd Kungsgatan och som vi såg avslutas så sent som i Norrmalmsregleringen runt 1970.
Samiska glödande Margareta och namnan, Nordens stora furstinna
Margareta, samekvinnan, inspirerad av Furstinnan från Närke – Principissa de Nericia – Heliga Birgitta, besökte klostren år 1413. Kolonisationen var vid denna tid överhettad i hela Hälsingland; dvs Sápmi med Norrland, Tornedalen och Finland. Tidigare hade samiska Margareta besökt unionsdrottningen, sin namna, Margareta Valdemarsdotter (1353-1412), Nordens stora Furstinna, i Malmö. Men på andra resan till söder sändes Brevviserskan än hit, än dit. Klart blev att samerna skulle missioneras för, och att det skulle ske ifrån Åbo och Korsholm. Redan 1419 initieras detta projekt och nya omgångar med massdop, likt de som hade ägt rum efter Nöteborgsfreden hade kommit att stunda.
Kronans laxfiske i Torne älv gav omfattande inkomster till statskassan, vilket vi ska se mer på i kommande delar. Samerna drevs bort eller ackulturerades (kan ha funnits viss ”valmöjlighet”) utmed älvdalarna i norr. En trafik med renhjordar både till lands och sjöss kom att vidta från främst de mest renskötselrika områdena.
Renprodukter liksom levande renar blev hårdvaluta och högsta mode. Så hade det redan varit på 790-talet e.Kr; emedan den mäktige Karl den Store gärna poserade i samiska muddar eller pälsverk av ren. Framåt 14-1500-talen började Sveriges kungar att fylla de kungliga djurgårdarna (fanns en även på Karlberg) med hjortdjur – inte minst förment vilda renar.
I äldre källor hävdas att samerna anfölls av ovan nämnda Magnus Ladulås kring 1277; och strax därefter pacificerats av högts densamme via den finske Matti Kurkki, även känd som Mattias Kurck (Trana). Denna ska ha skapat den första birkarlaätten.
Hansan i öster och söder, ett konsoliderat svenskt-finskt rike som bygger på finskt smör och torrgädda, och på kraften i Torne älv. Samt och främst på en annektering av samernas land.
Magnus Birgersson ladulås Fresco al secco in Överselö kyrka,Sweden. Photo by Klafui
Birger Jarls ansikte rekonstruerat av Oscar Nilsson
Så här såg avbildningen av Birger Jarl ut i Stockholms Medeltidsmuseums utställning 2010. Arkeologen och skulptören Oscar Nilsson har med hjälp av kriminaltekniska metoder rekonstruerat jarlen Birger Magnussons ansikte utifrån osteologiska analyser och gipsavgjutning av kraniet. Rekonstruktionen av den medeltida statsmannen gjordes utifrån det kranium som ligger begravt i Varnhems kyrka och som med stor sannolikhet tillhört Birger Jarl.Foto: Wahlsten, Ray, Medeltidsmuseet. Hämtad från Stockholmskällan.
Hämtad 2018-07-31. CC-BY.
S:a Clara kloster. Wadbring 2008.
Heliga Birgitta avbildad på altarskåp från 1480-talet i Salems kyrka i Södermanland. Stockholm på 1870-talet. Neuhaus, 1870-tal.
![PUBLIKATION Hägern Större 16 : Stockholms stad, Norrmalm, RAÄ 103 : arkeologisk undersökning 1987 : SR 766 / Barbro Århem. - Stockholm : Stockholms stadsmuseum. Kulturmiljöenheten, 2009. - 47, [3] s. : ill. - (Arkeologisk rapport / Stockholms stadsmuseum, Kulturmiljöenheten ; 2008:7). - ISBN 978-91-85233-90-8](https://southsaamihistory.files.wordpress.com/2018/08/bild-7-hornsked.jpg?w=198&resize=198%2C150#038;h=150 "Hägern Större 16 : Stockholms stad, Norrmalm, RAÄ 103 : arkeolog")
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.