BOTTNISKA SAMER. Om det samiska kustlandskapet i arkiven – från St. Petersburg till Kolmården —) – samiska spår, avtryck och boplatser i maritima trakter (smakprov) P. Ericson 2019

Av Peter Ericson

Bottniska samer 

 

Vi hade kunnat börja på Karelska näset, numera i Ryssland, i Lapausei, dvs Lappvattnet, eller kring Lappeenranta i sydostligaste Finland, i de trakter samer skattade runt 1540 eller varför inte vid det Katinala gods varunder skattande tavastesamer låg år 1390. Men nu handlade det dels om kusten, och dels har vi alltså högre beviskrav på boplatser än enkom toponymer om än aldrig så många.

Så vi inleder alltså vår i huvudsak rapsodiska genomgång lite försiktigt i forna Österbottens län; det (bildade 1634) som delades i Uleåborgs respektive Vasa län år 1775.

Vi startar med Hailuoto, dvs Carlön (idag Karlön). Den samiska sijte som bodde där med sina tidtals minst 400 renar omskrevs av exempellöst många sinsemellan oberoende källor, finländska geografer inte minst och svenska 1776-1795, ex Hushållningssällskapet och Geografisk årsbok. Ön ligger alltså utanför Oulu = Uleåborg, som f ö har ett namn som vanligen kopplas till äldre samisk och ska betyda våt- eller sankmark, möligen ett med det fornnorrländska og besläktat ord. Lite längre norrut omkring Kemi – på svenska tiden kallat Chimeå – samt enligt samtida dagspress s k ”elf-lappar”, dvs älvsamer utmed huvudvattensystemet. 1880 (t ex) omtalas samer med renhjord på vinterbete nära Kemi stad.

En 716 år gammal toponym vid södra österbottenskusten – som sedermera låg till grund för den historiskt intakta staden Kristinestad – väcker stort intresse, nämnd i förbigående i ett brev skrivet av Birger Magnusson, Birger Jarls sonson; nämligen den gamla storsocknen Lappfjärd. Kombinationen etnonymen lapp och sund/sand/vik/fjärd är högst frekvent. Den här är dessutom oerhört gammal.

Likafullt är toponymerna, terräng- och platsnamnen av oerhört stort intresse. Varje kartblad i svenska delen av Österbotten röjer uppenbara såväl lapp-namn (oftast) som ren-namn (ibland). Denna företeelse är utan minsta tvivel starkast vid kusten och ute på öarna. Några exempel:

Esse: Lappfors, Nederlappfors, Överlappfors 
Lappfjärd: Lappfjärd 
Lappo: Lappo 

Då ska vi också notera att detta uteslutande handlar om finlandssvenska bebyggelsenamn, som det kallas. De finskspråkiga är ej medtagna, det är inte alltid dessa toponymer sammanfaller. Minst tiotalet fler sådana namn finns i Österbotten, främst på sjökorten: SLS har inte tillnärmelsevis fått med alla.

S k ”lapp”-toponymer kommunvis – en kort jämförelse över Kvarken och Bottenhavet/Östersjön

Jämför vi med Åland, det mellannorrländska kustlandet eller Roslagen är antalet lapp-namn till synes koncentrerat störst i Nykarleby och Vörå kommuner, tätt följt av Kristinestad. Sedan om vi ser på Norrtälje, Östhammar, Stockholm och Haninge kommuner så har dessa var för sig sina sådana koncentrat av namn. Exempel på sådana har vi bland annat där kring Ornö, Saltsjöbaden/Värmdö, Häverö och Forsmark – emedan Södertörn bör undersökas närmare, liksom Mälaröarna.
Dock finns det alltid felkällor här; man må komma ihåg att en närstudie av sjökort, Ekonomiska kartan etc samt, naturligtvis, samtal med initierade informanter valigtvis ger ett mer omfattande resultat än att bara titta i ortnamnsregistret eller dess finländska/finlandssvenska motsvarighet. Samtidigt håller vi i minnet att finska namn här ej medtagits. Å andra sidan dominerar de finlandssvenska namnen kraftigt i de specifika kusttrakter vi undersökt. Troligen skulle en djupgående undersökning av södra Finland komma att ge en kraftig uppräkning av namn där.

Fokus är är alltså främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornslandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå kn har ett par sådana, liksom det finns fler i trakten. Sköns (Sundsvall) Lappkojberget och Lappbacken torde kvalificera; och Nordanstig är inte sämre. Mellan Iggesund och Skutskär ser det preliminärt magrare ut.
Slutligen även en reservation för Åland; där vi ej känner kartorna på detaljnivå särdeles väl. Fler skulle kunna finnas.


Fokus är här främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornlandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå [ — ]

Lappfjärd, dvs Kristinestad (olika varianter över tid)

Äldre belägg Årtal

Michæl de Lappafærd 1303

Lappfierd  1442

Lappafierd-(h)aby 1492 – 1494

Lappfiell soken  1508

Lappefierdin  1514

Lapferby  1546

Lappfierd  1552

Nu skulle vi inte gå ner till södra Finland, men om vi gjort det kan vi konstatera följande välbelagda och etablerade toponymer i Nyland längst i söder (vi noterar avsaknaden att Lappvik, nog kanske för att främst numera är känt under namnet Lapinlahti):

Tenala: Lappvik 

Kyrkslätt: Lappböle
Helsinge: Lappböle 
Pernå: Lappnor
Lappträsk: Lappträsk, 
Strömfors: Lappom

Dessutom skulle såväl Oulu-namnet som Kott- (kott äldre svenska nominiativ för kåta, jfr. kottor (pl.) kunna skvallra om form samisk aktivitet. Mer forskning efterlyses! 

Källa här som ovan är http://bebyggelsenamn.sls.fi/ vilket lika lite som svenska motsvarigheter är heltäckande. Exempelvis finns dussintals fler namn i Österbotten än vad som anges.
Vi erinrar oss dock bruksskolan för samer, kungliga renskötare i Korsholm och den allom citerade sägnen eller traditionen om att samer länge bebodde Österbotten, även dess kustland. Se artikel på annan plats i detta nummer. Vi bör hålla i minnet att Österbotten-begreppet skiftat starkt över tid.


Norrbotten – Bottenviken

Kl. 10 d[en] 15. [Augusti] reste vi in til Lule-Nystad. Staden ligger väl, på en half ö, mot söder (är) af öpna skärgården – sunnanväder gör der hamnen osäker, men så mycket säkrare är han på norr, hit seglas förbi landt udden. flere fartyg lågo der. Til det yttre såg han något sämre ut än Torneå – til välmågan skal vara bättre, största handel med bräder och tjära. Vi voro som hastigast inne hos Borgm[ästare] Bergström. Kyrkan stod under bygnad, sacristig[an] vid främr[e] ändgafv[eln] med Predikstolen öfver altaret, emellan sacrist[iga]n och öfverrumet och kyrkan voro tilärnade fenster. Assessor Langes hus och gård låg väl – hade ett litet bygt castell – färgat – af trä, til Lusthus. 51 Vid hemres[an] [mot Lule Gammelstad/PE] sågo vi 2ne Lappkåtor – der ingen ting syntes, utom fattigdom. Fingo der traktera oss med åckerbär. Desse lappar försörgde sig (med tiggande) bärplockande, korgar etc. Hade intet haft renar. Dagen – liksom den förra, vacker, strödda moln på himmelen. Kyrkan i Lule g[amme]lstad är stor, med 7 läktare. Altartaflan kostbar. liknar Strängnäs altartafla. Gäddvik Kl. 5. Lule älf öfverfors – Hon kan ej stängas med Laxpata som Torne, för sitt djup. En stor bro och ny rät väg är anlagd. nära Ersnäs, ginande öfver en hafsvik. – För Regnet lågo vi om natt i Ersnäs.
Samuel Liljeblad ”DIARIUM för en Lappsk Resa Anträdd d. 29 maji 1788”  URKUNDEN NR 15 Källserie utg. av Forskningsarkivet vid Umeå Universitet Red. Karin Snellman. Vi noterar att ännu 1788 man kunde kalla nuvarande Luleå för Lule Nystad.

Vissa orter urskiljer sig starkt genom århundraden och bland de, speciellt kustnära eller rena öar, vill vi nämna Hvitå i Råneå, Andersön, Brändö, Persö, Kallax.

Några platser och i förekommande fall tider och proveniens där samer noterats för aktivitet utmed norrbottenskusten eller nedre områdena i historisk tid: Nederluleå (sn)1730, Bensbyn, Luleheden, Svartlåskogen, Lule stad, sjösamer (dito) 1708, Rödingträsk i Överluleå socken (sn) 1857, Gammelstaden 1709,  —-  [ — ]

Andra platser av betydelse är exempelvis Vojakkala, birkarlasätet; Seskarö, utskeppningsplats för kronans renar och Medlerstein, bruket, vartill en enorm mängd samer var kopplade som s k hållappar, vars renhjordar i sin helhet framdrevs eller -odlades för att möta järnbrukets behov. Enligt Linné var Medlercreutz en man som samlade pengar. Givetvis är Norrbotten – såväl länet som landskapet – exempellöst fullt med samiska boställen, i tusental. Också efter kusten kan kända och indikerade boställen i arkiven mätas i minst hundratal. Platser som både varit trivselland och boplatser är t ex Brändön, Kallax, Hindersön och Persön. Mer i kommande nr.

Sträckan Skellefteå-Umeå

Detta område ägnar vi mer uppmärksamhet i något av de kommande numren.
Bureå 11:1 är en samisk härd som vi vill nämna, den ligger i det område som hävdats vara men ej bevisats såsom kloster. Björngraven utåt Bjuröklubb bör ju ävenledes nämnas.

Några samiska platser i urval mellan Umeå och Sundsvall

Umeområdet är inte så systematiskt genomsökt som man skulle önska, även om vissa insatser tycks ha gjorts i samband med kulturhuvudstadsåret. Väldigt många av de tidiga kustsamerna tenderade att samlas sig kring Ön. Andra anhopningar av aktivitetsområden finns mellan Klockarbäcken och Umedalen. Populära vinterbeten har genom århundradena visat sig dels i Piparböle-Hissjön, dels i Ersmark men även i mindre avgränsade områden, inte minst ute vid Skeppsvik för tusentals renar kunde beta under vintrarna på 1870-talet. I gamla dagar gick man gärna över isen vid Holmsund mot Obbola. Holmöarna bör nämnas; här har samisk aktivitet varit legio.
En gammal etablerad flyttväg över Klabböle-Stöcksjö (ibland vidare ut till Holmöarna) stängdes av i samband med det gigantiska vattenkraftverkbygget Stornorrfors på 1940-talet.

Vännäs

Pengsjö 1870 samt Örsbäck med Mandamor och ”gammlappan’ ”
Om detta intressanta komplex av händelser, människor och platser har vi uppehållit oss (PE) i en artikel i Christer Westerdahls bok Sydsamer (2008); som en följd av ett mångårigt arbete i Nordmalingsprocessen och detta som ett centralt inslag i denna. Materialet härrör till stor del från Nybyggarmuseet i Pengsjö och Tycho Nymans penna. Släkten Nyman räknar sitt lokala ursprung från en soldat J. Nyman, som avled tidigt och lämnade änkan med torpet och fem barn. För att hon skulle slippa bli bostadslös och runierad borgade samerna från Tärna för henne och en flera generationer lång samarbetshistoria inleddes. T. Nymans farmor lekte med samebarnen och lärde sig samiska ute på Örsbäcksheden vid ungefär samma tid, de intensiva vinterbetesperioderna på 1860-talet (paralleller har omtalats bl a i Sättna, medelpad – men åter andra exempel finns). Som motprestation för borgen fick änkan Nyman ta hand om ett antal äldre samer som inte orkade följa med tillbaka upp på vårarna. Mer om detta i andra sammanhang och i Sydsamer.
Samtidigt med mina arkivfynd i den spännande bevislådan undertecknad ”ärvde” i angivet sedvanemål – och tidigare – hade Henrik Omma med familj spelat in videofilm vid sina besök ui den gård som de i Vapsten sameby kallade Slaktar Nymans gård. Som man besökt under ett försvinnande stort antal generationer, alltmerdan huvudvinterbetet låg nedströms utmed Torrböles och Örsbäcks lavhedar.
En mycket intressant aspekt i sammanhanget är att Pengsjö av språkvetare anses vara samiskt i etnonymin (vilket ju torde kunna tala för långt äldre samiska samband än det 1870 som Nyman-historien tar sin rot i ); nämligen
Bienjjiejaure = Hundsjön.

Nordmaling präglades länge, under hela rättsprocessen (sedvanemålet i Nordmaling; även kallat Nordmalingsmålet 1997-2011 av den döda hand sådana processer ofta lägger över ny forskning som inte syftar till ren bevisföring. Detsamma gäller i hög grad Hörnefors och Bjurholm [ — ]

 

 

Fullständiga bildtexter i sista delen. Sjösamen heter Ivar Samuelsen och hör till ”nordnorska stammen!”. Foto av Bonaparte 1884, Wikimedia Commons.
Samegruppen är från Ulvöhamn 1890.

Liksom till närmast nedanstående socknar återkommer vi till Nordmaling i kommande avsnitt; men vill ändå nämna ett mycket signifikant område med flera olika boplatslägen nämnda: Ava-Aspeå med Hemörssundet och Drivan. I angränsande trakter som Rönnholm och Saluböle —— [ — ]
En oerhört intressant företeelse är den sjösamiska historia som skymtar fram i de tidiga toponymerna känd senast från ca 1780; och som lär kunna fylla ut Sveriges sjösamiska historia mellan Umeå och Höga kusten.

Botniabanans arkeologiska undersökningar, som vi planerade tillsammans med Raä
Här bör nämnas den för tiden oväntade rikedomen av samiska kustlämningar som följde på den första upptäckten vis Lill-Mosjö i Banafjäl, Grundsunda i samband med Botniabanans arkeologiska undersökningar. På den följde snabbt andra härdar och flera i angränsande Tävra, Arnäs. Därtill ett par år senare i Nätra på Bjästamon, fler härdar. Sedermera tillkom tre funna härdar i Säbrå – idag har vi 13 st samiska härdar käna utmed sträckan Grundsunda-Säbrå. Naturligtvis bara toppen på ett isberg, men ändå jämfört med för tjugo år sedan enorma framsteg – och något som aalltmer påverkar tänkandetinom kulturmiljövården. Första fyndet 1998 rubricerades till att börja med som ”möjlig ryssgrav”. Dock kom fyndsammansättningen av kritpipor, skinnskrapor och samtida mynt tillsammans med det faktum, att sockenlappen Per Jonsson höll till på mer eller mindre den exakta platsen att snabbt före arkeologerna till säker mark. Intressant är att en flyttled tycks ha passerat platser såväl före som efter Per. Förstudierna till Raä:s botniabanearbete var oerhört intressanta att arbeta med. Detaljerna kring de inblandade aktörerna och källförteckning till den digra rapportskörden kommer vi att återkomma till.
Att medlemmarna från Vilhelmina norra sameby, varav i sammanhanget bör nämnas Jonas H. Gorik och Laila Stinnerbom, hjälpte oss att identifiera härdarna i Lill-Mosjön såsom samiska ska alltid kommas ihåg; och var helt avgörande – inte minst för att vi så snabbt kunde gå vidare på rätt spår.

Höga kusten – av stort intresse: rikt sameliv sedan gammalt

52 byar, 52 sjöar, 52 berg, 52 visteplatser … ?
Åtminstone de tre första utsagorna är en del av ett gammalt lokalt (eller möjligtvis ångermanländskt) talesätt. Även om detta låter som en ouppnåelig boktitel om socknen Nordingrå för framtiden vore det utan tvivel möjligt att skrapa ihop detta antal samiska boställen; i synnerhet om man finge räkna in sockenlappsboställena. Här väljer att lyfta fram blott tre (och lyfta ett par andra aspekter, som informanter, flyttvägar och metodproblem) områden/platser: vi ser på Lappudden vars s k lapptorp – en lokal benämning – delas mellan Järnsta och Körnings byar; ett torp på en udde i Vågsfjärden, Det har kallats replipunkt utmed ett mellersta flyttstråk av de tre som ansetts genomkorsa Nordingrå, ehuru inte så långt ifrån det sägenomspunna tillika mystiska och hittills fyndlösa Lappkåtaberget. Härtill borde även nämnas Mjällomslandet med av Olov Lundin 1971 omtalade handels- (och förmodligen även -)platsen Måviken —— [ —-]

De fiskande burgströmarna höll ofta till i Fällsvik och vid Hamnbastudden [Hamm: bastûddn] ute i Hamna, dvs Fällsvikshamn. Författarens mormors äldste bror Petrus Viklund, född 1913, berättade ganska utförligt om detta åren runt 2000, och visade på platsen som sedermera skyltades inom ramen för Kramfors’ samiska kulturled Hällmarker & blått hav eller Gälnoe jîh plaaves maeroe.

Vibyggerå-Bjärtrå-Skog-Nora:
Kallas i lappfogdarnas arkivmaterial och i utredningen från 1914 för reservbetesland. Beläggen för tidiga samer utanför de rena fjällsameleden – vanligen antingen skogssamer eller sjö-/kustsamer – är förhållandevis ymniga. Här finns rejält många trivselland av vilka vi nu blott nämner Torkel Larsson Kroiks sista, nämligen Skullerstabölen. Han sålde halva sin renhjord till Nils Leonard Nilsson i Långudden, Bjärtrå på hemväg från Nora och Skogs socknar. Denna författares mormor stod som barn och såg Torkels renhjord (i Nordingrå) passera upp emot Barsta och ”frödde fötterna”. Ute i trakten ifråga finns förresten minst en Lappkôjmon. Vid ett annat tillfälle omsprangs vår informant A, kvinna, född 1916 av samma drygt tusenhövdade renhjord, som kom snabbt mullrande uppifrån Ådd: aschkajn, dvs Ådals kaj, dit den nått via isen på Gaviksfjärden.

BILDEN: Ivar Samuelsen, fotograferad av Bonaparte 1884. Wikimedia Commons.
Ivar var en norsk sjösame. kan samerna i vårt innanhav ha sett ut på liknande sätt?

sjøsamisk_mann_finnmark_norge_ivar_samuelsen_1884_av_bonaparte

Forts i Del II

(icke-bindande förhandsbeställningar på boken på fb-sidan southsaamihistory erbjuds inom kort; samt inom kort på en egen hemsida.
Serien kan också läsa avsnittsvis i Saepmie Times, del 1 ute inom kort!)

Triss i samernas Medelpad 1.1 ( = inklusive nya bilder)

Triss i samiska platser
i vårt nybakade förvaltningslän med gammal samisk historia

Eller samiska kulturmiljöer i Medelpad no 1-3

Lappbacken (Skön sn), öster om Birstaberget, intill E4, branta motorvägskurvan.
Outrett: Nils Sivertsson var sockenlapp samt fanns andra sockenlappshushåll i Västland.
Ett av dessa skulle kunna avses. En Ryssbacken är intill eller samma plats. Den torde å sin sida ha med 1721 års aggressioner att göra.
Decennierna runt 1800 blev förresten aktiviteterna bland de forna sjösamerna, dåmera kallade sockenlappar alltmer alltmer frekventa runt Skönvik och Birstaberget; och på Frölandssidan (med andra toponymer, dvs terrängnamn skvallrande om samiska aktiviteter; namn som vi ska återkomma till)

Foto: Trakten väster om Birsta var flitigt besökt av norra jämtlandssamerna – normalt årligen 1805-1935, kanske årligen 1620-1935. Fr o m Norra ostkustbanan/Ådalsbanans tillkomst kring 1926 gjorde vinterflyttningarna för de flesta grupper halt här.
Foto: (”troligen”) Gunnar Näslund. Sundsvalls museums fotoarkiv via Digitalt Museum.

ÖRÅKER
Långmyrberget (Selånger sn). Var? Bakom Hällomberget (ovanför Österro). Vinterviste.
Omtalat 1897, i samband med Johan Tiréns arbete inför 1897 års Stockholmsutställning.

Bild av Johan Tirén. Renvaktare på Julaftonsnatten.

JT2

Stråket-ett pärlband av platser
Målsta-Vivsta-Viforsen-Allsta-Tunbyn-Böle-Sidsjön-Nacksta
med kringliggande områden. Välbesökt av samer, inte minst under 1860-1880-talen men även tidigare och senare. Betesplatser i höglägena i ostligaste Tune upp emot Klissberget, liksom å ömse sidor landsvägen, i Nacksta och uppåt Sidsjöbacken med södra Stadsberget och hela stadsskogen nedom emot Svartvik. Det bör nämnas att fler andra flyttleder och -stråk går i kors med denna.

Bild: Dicksons bravader tillsammans med de samiska sijtherna 1875.
Från en artikel som stammar från en text i Medelpads Allehanda, men som cirkulerade i ett antral svenska dagstidningar; detta från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

dickson.png

TO BE CONTINUED

Sundsvalls och Sveriges ”samiska självbild”, kustvinterbete och ånyo frågan om vår vall var en kustskogssamisk renvall? Del 1/3. Några nedslag!

—– Sofia Gisbergs första skiss till Vängåvan såg ut sålunda: ”Där var delfinerna norrländska laxar, lejonen var renar, och grankvistar prydde verket. Men den godkändes inte”. —–

Jag tog en liten fika i ”Sofia Gisbergs hus” igår; dvs vid Pressbyrån närmast Navet.
Det var ju allså hon som skapade Vängåvans fontänskulpur. Det, och denna artikel – https://www.dt.se/artikel/kultur/konst/konstnarerna-som-gav-oss-bilden-av-medelpad – fick igång tankeverksamheten på allvar…

Börjar med några axplocksvisa nedslag:

1886: Sofia Gisbergs första skiss till Vängåvan såg ut sålunda: ”Där var delfinerna norrländska laxar, lejonen var renar, och grankvistar prydde verket. Men den godkändes inte”. 

1882: En samisk familj eller sijte/del av sijte deltog i den stora Sundsvallsutställningen 1882. De ska ha slagit upp sitt läger vid det gamla hamnnära Finntorget.

1897: Den dåförtiden (javel, även numera) mycket ansedde konstnären Johan Tirén, född i ångermanlandska Själevad men uppvuxen i jämtlandska Oviken, rest upp från Stockholm i akt och mening att avporträttera samiska sijther i Selånger inför den stora Stockholmsutställningen 1897. Denna grupp jämtlandssamer befann sig en bit bortom Hällomberget; och det tyckte den illustre konstnären var för avsides; så han fick vintergruppen att dra sig nedåt bygden.

edvd-lundholm.pngSamer_äldre-bildNobel_Prize_Diploma_Fritz_Haber_1918Gisberg2Soofia BHT73_2017

sg

1857 På Gustaf Liunggrens karta är Lapploken tydligt utsatt på Norra stadsberget.

Samma år reser Bayard Taylor omkring i trakten på sin väg norrut, bjuds på renkött och ser folk bära samiska renskinnspälsar på torget.

1841 och många andra årtal beskrivs samiska vintervistelser i trakten

1799 möter Clarke samer som skeppar ut renar per båt till Alnön, mitt i sommaren. År 1718 hade de la Motraye just missat vintersamerna pga sin avstickare i Storsjöbygden.

1809 i september beskrivs hur ryska desertörer på marsch söderut på landsvägen söder om Sundsvall försöker stjäla renar, men hindras av lokala bönder och tjänstgörande fånggevaldiger.

1827 noteras samiska visten på lantmäterihandlingar, helt nära staden.

1864 och 1866 passerar dåtida legendariska Maria Magdalena Matsdotter: vårvintern 1864 på skidor och hösten 1866 per ångbåt.

Utöver detta finner vi smockfullt med noteringar i ministerialböckerna; såsom t ex 1810 års sockenlapp i Birsta, som heter Sivert Nilsson; vi ser att sjösamer, stadskappar och skogssamer tillsammans med kustskogssamer håller sig bl a i Skön, Timrå, på Alnön i Njurunda, i Årskogens berömda viste från 1789 liksom ofta sommartid i Selånger. I Sättna finner vi renägare och i Hälsingland har vi som vi tidigare i bloggen tittat på ca tusen renar år 1790-1800.

Självbilden i kommande avsnitt, och en ihopslagen summa summarum i nästkommande.

Bildkavalkad med bl a Edvard Lundholms unika foto på ett pre-1888-stadsbranden-Vängåvan-foto, Sofia Gisbergs Nobelprisdiplom från 1920 samt anonyma samer på vinterbete i Sundsvallstrakten åren kring 1900.
Sist Sofia Gisberg från denna källa: http://www.hv-textil.se/var-historik/bildarkiv/sofia-gisberg-1854-1926/
Bildkällor i övrigt i del 3.

Till alla samebyar. Välkomna in i kretsen av sponsorer av Dokumentionsprojektet 2018-19!

Parallellt söks medel för anknytande forskningsprojekt.
En inneliggande ansökan kopplat till förvaltningskommun och -region finns också.
Jämtlands läns samebyar avses i förstone; men kretsen torde vidgas.

Lägg 2 000, 5 000 eller 10 000 kr och få en dokumentationskurs
till samebyn och gemensam copyright till slutrapporten (dessutom rabatt på föreläsningar och ett antal prenumerationer på Saepmie Times vid de högre insatserna).
Lägger ni 20 000, ingår också fyra föreläsningar, varav 1-3 på skolor i någon av de kommuner där ni är verksamma). Fler detaljer kommer.

Hör gärna av Er!

PE tfn 0729070058
Epost saepmieforskning@gmail.com
Boka guidning, stadsvandring i samernas Stockholmiana i stockholm: saepmietimes@gmail.com
Boka guidning i Höga kusten med omnejd eller Medelpad med samisk prägel rentahistorian@gmailcom

Vid beställning av föreläsningar: Heidi Jonsson NBV 0767-238654

Peter Ericson
15-16 års vana av sedvanemål

JÅ no 4
Jonas Åhrén, fotograferad i samband med kustvinterbete.

VINTERBETESPROJEKTET INLEDS – bli sponsrande sameby! # 1

Hej alla samebyar!

Nu under april-maj (och eventuellt juli) tänkte vi genomföra detta projekt – VINTERBETESPROJEKTET.

Det baseras helt på samebyarnas aktiva moraliska och ekonomiska stöd

Bidra med en summa på 2 000, 5 000, 10 000 eller 20 000 och få nedanstående tilbaka
(vi highlightar 5 000 och 10 000, för vi tror detta är det intressantaste respektive rekommenderar främst dessa insatser):

GRUNDPLAN per sponsorsandel

1. Vid 2 000: En förstudie för hela rennäringsområdet tas fram. Fem kopior översänds (eller enligt överenskommelse). Ca 5 sidor exklusive bilagor och ca 20 allmänna poster, som motsvarar och utgör bevis för historisk renskötsel medtages.
En kortare muntlig framställning (ca 30-45 min) hos eller i närheten av er. rabatteras med 50%.

2. Vid 5 000: En förstudie specifikt för samebyn tas fram. Ca 8 sidor exklusive bilagor och minst 25 poster, som motsvarar och utgör bevis för historisk renskötsel.
En kortare muntlig framställning (ca 30-45 min) presenteras hos eller i närheten av er.

3. Vid 10 000: En förstudie specifik för samebyn efter avtal och direktiv tas fram.
Ca 12-14 sidor exklusive bilagor och minst 40 poster,  som motsvarar och utgör bevis för historisk renskötsel. Sedvana och i förekommande fall urminneshävd bevisas och utvecklas.
En kortare muntlig framställning presenteras hos eller i närheten av er, 60-80 min samt håller undertecknad i adokumentations- och arkivforskningskurs, praktisk och teoretisk.

4. vid 20 000: Samma som i ”3”.
Men vi skriver också i vår tidning, i blogg samt artiklar till rikstidningar om sedvanan och projektet.
Alla de namngivna och kända samerna som historiskt har bevisats flytta till kusten medtages i rapporten och släktträd liksom i existerande fall fotografier iläggs. Rapporten blir ca 22-24 s lång exkusive bilagor (som i sin tur kommer att vara på minst ca15-30 s)

Elektroniska leveranser om intget annat sägs, skrivs eller överenskoms.

Summor upp till 5 000 insättes som engångsbelopp snarast möjligt.
Faktura kan översändas, om så önskas.

10 – 20 000 kr kan gärna delas upp i två till fyra delar.

KONTAKTA OSS, VID INTRESSE, SNARAST PÅ EPOST saepmieforskning@gmail.com

SOU-2006-14-Holmon Rubbish

S e m i n a r i e r – Samernas historia i söder – nio datum mellan Stockholm och Jämtlands län 17 maj – 14 juni. Vilka var ”sockenlapparna”, hur tidigt fanns samer i söder, kvinnohistoria, samisk Stockholmiana etc!

Saepmie Utbildning drar söderut! – INTRESSEANMÄLAN (ej bindande i detta skede), ange ort: saepmieforskning@gmail.com

Samernas historia i söder – S e m i n a r i e r 17/5 – 14/6

Vi söker för en del orter medarrangörer!

Ansvarig och huvudföreläsare: Peter Ericson

Östersund / Funäsdalen 17/5 – Släktskap och kustskogssamer med vinterbete i Hede och Sveg (eller 17 + 18 maj)

Sundsvall 19/5 – Rikt samiskt näringsliv i Medelpad 1478-2018
och speciellt fokus ägnas de s k ”socken-” och ”stadslapparna”
men också sjösamerna, kustskogssamerna tittar vi på.

Kramfors (Sollefteå?) 28/5 – Marknadsliv, skogssamer

Uppsala 30/5- ”Sockenlapparnas” och deras föregångares näringar, språk, släktskap, rörelsemönster

Stockholm fre 1/6 – Samernas södra historia – Samerna i Stockholm under fördrivningsepokerna; handelssamerna. Statliga renfarmer. Om samerna i Sörmland, Mälardalen, Mälaröarna och Roslagen.

Stockholm lördag 2/6 – Samisk kvinno- och organisationshistoria och samisk Stockholmiana. Ett eller två exempel på samisk Stockholmiana i fält.

Äppelbo, Dalarna 12/6 – hantverk, fördrivningar, folkkultur

(västra eller södra) Gästrikland 13/6 – Samerna i arkiven och spåren i markerna

Hälsingland 14/6 – Sjösamerna, kustskogssamerna

Enhetspris 200 SEK heldag (grupprabatt 30% vid fem anmälda!), mer detaljer sedan (rabatt på prenumeration Av Saepmie Times ingår). Förskottsbetalning ca en månad innan. Återbetalning vid återbud.

Beställ gärna skolpresentationer och vanliga kvällsföreläsningar i samband med detta!

 

KUSTVINTERBETE: Ur dagspress i södra Norrland om samer på vintern – fokus på vinterbete (ett kortare smakprov)

Detta tänkt som en presentation av ett av våra pågående projekt. 22 feb 2018

Renuppvisning kommer nästa söndag den 22 dennes att ega rum vid Gustafsberg och Bänkås, dervid lappmannen A. Nordqvist från Frostviken för en intresserad allmänhet förevisar sin till ett tusental djur uppgående renhjord. Vi hänvisa till annonsen i dagens tidning. Sundsvalls Tidning 1891-02-21

Lappar hålla föredrag. Ovikslapparne i Hudiksvall voro i söndags inviterade till kaffefest å Sjömanskapellet, der samtliga dess medlemmar utförde sång med guitarrackompagnement och så väl lappmannen som lappkvinnan uppträdde och talade om skolförhållandena bland lapparne. Kvinnans anörande var så väl til form som innehåll utmärkt. H. A. Sundvalls Tidning 1891-09-07

En renhjord, tillhörig lappmannen Anders Andersson, har nu kommit öfver till Hernön och slagit sig ned där. Sålunda finnes nu ett intressant mål för en uppfriskande söndagspromenad, om vädret blir vackert. Härnösandsposten 1892-03-12 Som Enkan Anna Dorothea Andersson nu flyttat med sin renhjord från Häggdånger till Hernön ombedes de personer som derstädes hafva sina hundar lössläppta att desamma efterse. 1139 Härnösandsposten 1892-04-06 En renhord förvisas i morgon kl. 2 e. m. vid Solum. Blir vädret lika vacker och vårlikt som i dag, torde nog en promenad ut till nomadfolket och dess djur blifva lockande för mången. Härnösandsposten 1892-04-09 Vårtecken: 3) Den renhjord, som funnits här på Hernön i vinter, har dragit till fjälls, ty här började det bli för hett. Härnösandsposten 1892-04-23 En större Renhjord förevisas Söndagen den 19 från kl. 1 e. m. å Kappellsberg mot en afgift af 25 öre person. 513 Lappmannen P. G. Larsson. Härnösandsposten 1893-02-17

Lappgummor på lojakt. För en lappfamilj, som betar sin renhjord vid Åbord i Västernorrlands län, hade härom natten ett varglo ihjälrifvit en ren och skadat två andra. Natten därpå fick varglot dock med lifvet plikta för sin närgångenhet, ty två af lappgummorna dödade det med slag af skidstafvar. Västern. A. Nerikes Allehanda 1893-03-24

Renar i vattnet. Från Frånö skrefs till Hernösandsposten i går: Att isen är tämligen skral på elfven syntes i morse, då en lappfamilj med sin renhjord skulle gå öfver vid Frånö. Kommen till strömfåran, som skär ganska nära Frånö timmerbom, brast isen under en stor del af flocken och djuren kommo i vattnet. Åskådarne trodde att åtminstone några af renarne skulle blifva kvar i vaken, hwilken blef allt större genom de efterföljandes påträngande. Men det gick lika fort att komma upp på den motsatta iskanten, som det gått att komma ned. En gammal gumma, som stod kvar och skulle föra dragrenare öfver med lassen, tillfrågades, om hon ville ha hjälp, men hon svarade käckt: »nej tack, vi behöfva ingen hjälp!« Detta sega, ihärdiga och snart sagdt för ständiga faror utsatta folk har i sanning fått lära hjälpa sig själfva. Härnösandsposten 1893-04-08

En renhjord finnes för närvande ute å Hernön. Ägarne hafva i dag hos oss beklagat sig öfver att hundar därute ofredat hjorden och anhållit att till hundägarne få genom tidningen fram7 ställa en uppmaning, att de taga bättre vara på sina hundkreatur. Härnösandsposten 1894-02-10

Ovikslapparne hafva nu större delen af sina renar ända nere vid Hofsjön på Bergs sockens område och på kronoparken Skrofudbärget. Det är 12 år sedan renarne voro i så stor flock så långt nere i skogslandet, och äfven då af samma orsak som nu, nämligen därför att renmossan i högfjällen genom tövädershösten nedisats. Det är emellertid, skrifver Ö.P., betecknande att jordägarne i de trakter där dessa lappar nu vistas medgifva dessa besök, då ryktet från andra orter i närheten förmäler, att renarne åstadkomma så oerhörda skador. Värkliga förhållandet synes dock vara, att meningen därom är delad, ty trampar renen ned en och annan skogsplanta, så befriar den ock skogen från den för dennes växtlighet skadliga ”lafven”. För den eller dem, som antingen vilja göra uppköp af renvaror eller bese renhjorden, meddelas, att lapparne vistelse i Hofsjön räcker denna månad samt att god åkväg leder dit dels från Vigge i Berg och dels från Åsarnes gästgifvaregård, 1 ½ mil. Jämtlandsposten 1894-02-23

En Renhjord förevisas Annandag Påsk kl. 1 e. m. hos Guldsmed Åberg i Bergsåker. Afgift 25 öre. Hundar få ej medtagas. 944 Sundsvalls Tidning 1894-03-24

Lapparne segrade. Ett intressant utslag har i dagarne fälts af k. m:t, säger Östersunds-P:n. Det gäller lapparnes rätt till renbete å Ljusnedals bruks område. I tvisten mellan bruksegaren Farup och lapparne afgjorde, som man vet, frågan till lapparnes nackdel både af häradsrätten och af Svea hofrätt. Lapparne fortsatte till k. m:t. I dessa sina besvär påvisade de mot Farups påstående och med stöd af sådana auktoriteter som professorerna Sven Nilsson A. E. Holmgren samt direktör Petter Hjortz, att sydgränsen för lappens urgamla och hittills bibehålla område sträcker sig söder om Herjeådalen till Svärdsjö i stora Kopparbergs län och att Ljusnedals bruks område för den renskötande lappens vistelse från uråldriga tiden. Afvittringen kom dock och undanträngde lappen, hvars fordran att få förblifva i sin häfdvunna rätt till renbete afvisades dels derför, att kulturfolket ansågs behöfva betesdelarne för sina hemman, dels emedan Ljusnedals bruks allmänning uppgafs vara behöflig för främjande af bruksrörelsen. Med upphäfvande af underrätternas utslag har nu k. m:t godkänt lapparnes anspråk att på grund af sedvanerätt få med sina renar uppehålla sig å de delar af Ljusnedals bruks egendom, som de och deras förfäder af ålder besökt. Norra Skåne 1894-07-12

En renhjord på väg nedåt landet passerade här förbi för åtta dagar sedan. Lapparne beklagade sig öfver det skarpa föret (som de uttryckte sig) och de till största delen ofarbara isarne. Deras akjor syntes nog icke heller vilja följa den hala landsvägen utan trillade oftast i diket. Härnösandsposten 1894-12-10

En större renhjord gick vid 9-tiden i morse öfver från Wängön till Lungön. Ingen lapp syntes till. Härnösandsposten 1895-02-16

En större renhjord, bestående af omkring 2,000 djur drog i går fram öfver Alnösundet. Lappar, som i vinter hållit till i Jättendal hade kommit till Alnön och der sammanträffat med lappar som haft sitt vintertillhåll å öns skogar. Och nu hade lappfamiljerna med sina hjordar gjort ressällskap på hemfärden 8 till Jemtlands fjell. Ett 30-tal ackjor, lastade med kvinnor lappbarn, och kåtans förnödenheter, följde efter den väldiga djurflocken utöfver de smältande drifvorna, telefoneras till Sv:lls Tdg. Sundsvalls Tidning 1895-04-13

Ett 6 dagars lappbröllop firades i påskveckan i Funäsdalen, då lappatronen A. A. Dojs tjenstefolk, lappdrängen Anders Renberg och Karin Fjellsten, högtidligen firade sitt bröllop i närvaro af ett stort antal lappar och under stora festligheter dervid 10 ankare bränvin och 2 ankare finare dryckesvaror gingo åt. ”Begåfningen” inbragte åt brudparet öfver 1,000 kr. kontant och ett 50-tal renar, utom allt annat. Norra Skåne 1895-04-30

Lappar på ströftåg. Föregående vecka kommo till Bräcke lappar, två män och två kvinnor, från Nyhemstrakten medförande en i dessa trakter sällsynt och äfven högst ansenlig renhjord, uppgående till något öfver tvåhundra stycken. Sällskapet hade sju akjor som drogos hvardera af en ren bunden med grimskaft vid föregående lass, och i slutet af tåget en lösgående ren, tjänande som bromsare. På Lillkrogens område söder om Hällslutens by i Bräcke logerade renhjorden öfver natten, men lapparne i byn. Följande morgon vid affärden voro många åskådare samlade. Nyfikenheten var så mycket större, som de flästa där på trakten aldrig förut sett någon ren. Tåget fortsatte öfver jämtlandsgränsen vid Jämtkrogen för att, som nå- gon af familjen yttrade, fara öfver åt Ånge och där, om tillgång på rebete fans, öfvervintra. Men ännu i går befunnos ofvannämda lappar med sin renhjord på skogen mellan Jämtkorgen och Lombäcken i Borgsjö, och äfven där voro nyfikna åskådare samlade, så att det liknade en marknadsplats. Jämtlandsposten 1897-02-01

 

Rajden till kusten. Från Storjola till Selånger, i flerhundraåriga spår. (Västernorrland nytt samiskt förvaltningslän!)

Rajden till kusten. Från Storjola till Selånger, i flerhundraåriga spår.

Tre av alla dessa samer inte funnits, synts och som ”farmor”/”pappa”/”Morfar” ALDRIG nånsin såg.

 
Felet är att det aldrig var någon som frågade nåt närmare.
Algot Nordenberg, född 1910 i Nordingrå hävdade att samerna där och då kom v a r j e vinter med renhjordarna.
 
Det blir ganska tröttsamt att höra samma retorik som i Nordmalingsmålet och alla andra sedvane- och rättighets-/samerättssammanhang .. Även om det nu i fallet Medelpad bara är ett par gånger på 20 år liknande röster hörts.

Niittonnollåtta
Lisa Maria Andersson, född 1901. Bosatt i Storjola, Borgafjäll. Ogift. Barnens mor Sigrid Andersson. Bodde mestadels i Västra Värjaren. Knut Helmer Algot Andersson, 1898-1941.

 
Som tur var antecknade lappfogden, samerna själva; tidningarna skrev och prästerna noterade födda, döda, vigda och konfirmerade samer. Jonas Åhrén skrev i Från renskogen i Samefolket och i sin bok 1963. MInnesbanken samlade vittnesmål. Fotografer fotade och skribenter av alla de slag skrev nere vid kusten. Internationella resenörer – förutom Linné – skrev om samernas
Och Lars-Gunnar Larsson har nu samlat, beforskat och bearbetat Holmbergers 1600-”hövdade” ordlista från anno ca 1770. Så nu vet vi lite mer om ungefärligen hur dessa samer pratade. Av resenärer som nämner kustens renskötsel bör förutom vår een svenska ”blomsterkung” främst nämnas de la Motraye; Consett; Outhier; ett antal tyskar på 1800-talet (som jag aldrig lär mig namnet på!) samt 1858 års amerikanska Bayard.
 
I Hälsingland fanns åtminstone ett tusental renar kring 1790-1800 enbart i de kustlevande samernas vård. Men tvångsbofastheten kom att ta kål på detta system. Och även på dessa samer.
 
Utrotning? I hög grad vågar jag kalla det så.
 
Men fjällsamerna flyttar ännu.

Mer om bilden: ””Vinterflyttning av renar ner mot Sundsvall i seklets början, troligen 1908.
Stående från vänster: Lisa Maria Andersson, född 1901. Bosatt i Storjola, Borgafjäll. Ogift. Barnens mor Sigrid Andersson. Bodde mestadels i Västra Värjaren. Knut Helmer Algot Andersson, 1898-1941. Gifte sig i början av 1920-talet med Lisa Vilhelmina Larsson, född 1896. De fick fem barn: Sigrid, kallad Sakka, 1923-1973. Tvillingarna Anders och Knut, födda 1925. Anders dog 1964 på Brännåkerfjället efter en renskiljning. Gustav-Eivind, född 1927 och Vivi, född 1936.

Fotograf angiven såsom ”Maria Kihlman”, men torde vara Maria Kihlbaum.
Foto via Västerbottens Museums fotodatabas.

VÅR-program: SAMISKA KVINNOR i historien i fokus; kurser, ny kunskap, gamla traditioner i SAEPMIE forskning föreläsning undervisning! Boka ”ASAP”, kalender snart full!

Lite nytt och påminnelser …….

– STOR drive maj/juni med seminarier om sockenlappar och angränsande ämnen: Uppland, Dalarna och norrut!
Anmäl, snälla, intresse s n a r a s t !

– Kurs 19/4 Öviks Fhsk (kallad fortbildning/Vårkursen)

– Utför uppdragsforskning! Ca 120h lediga feb – maj.
Renbruksplan; sedvana; vindkraft; arkeologisk inventering etc!
Först till kvarn, ont om tid nu framöver!

Föreläsningsprogram om samiska kvinnor och organisationshistoria!
Erbjudes (inklusive andra titlar) även på skolor, samt i andra stora aulaföreläsningar.

– BERÄTTAR! Sommaren: boka gärna in oss/mig på hembygdsgårdar och berättarkvällar etc!

– Infokampanjer i Västernorrland för att fler ska få kunskap om samernas kulturarv och historia i vårt splitternya förvaltningslän

– Ny Saepmie Times utkommer mitten mars

– Guidningar i Stockholm i Elsa Laulas och Maria M. Mathsdotters spår planeras (och i Lindhagens; Torkel Tomassons samt en rad andra samers spår) planeras i Stockholm  – samt eventuellt i Höga kusten vid efterfrågan!

– Härutöver spännande projekt på gång i Finland och eventuellt även i Norrbotten.

– Mer händer, bara håll Dig uppdaterad! Prenumera på denna blogg! 🙂 Och på Saepmie Times!

I samtliga fall: anmälan etc SMS 0729070058, +46729070058
Eller mejla saepmieforskning@gmail.com

Bild B

BILDEN: Avslöjas i Saepmie Times no 1/2018.
Med stort tack till Johan Sandberg McGuinne