Kusmark.
Där i Kågedalen.
I Skellefteå, kommunen som alltid varit så supersvensk för att folk inte velat acceptera eller registrera samisk närvaro vid kusten.
Jag tänker på namnet.
Hur mycket folketymologins bygrundare Kuse med all sannolikhet inte funnits, men att de umesamiska orden för granar, guassa, guossa med all sannolikhet använts i området, redan då man 1543, för snart 500 år sedan, tecknade ned byn som Kvsemarc.
Kusmark.
Granmark.
Kusmark var en av de platser som längst hade en samisk, bofast befolkning i området. Under hela 1700-talet, fram till slutet av 1800-talet berättar olika källor om en relativt stor samisk bosättning i Kusmark.
Mellan just Kusmark och Drängsmark – Dräng ska ha varit den påhittade Kuses bror – finns ett antal unika stenrösen, som man tolkat som samiska – bland annat öppnade Ernst Manker ett flertal av dem och försvann med en del av deras innehåll så sent som 1950.
Ett annat bevis på samisk närvaro i Kusmark får vi från domstolsböckerna; 1819 gick de tre bofasta samerna Elsa Nilsdotter, Carl Sjulsson och Nils Hindersson, alla bosatta i Kusmark, till landskontoret i Umeå för att bestrida de debetsedlar de ålagts att betala.
Samerna i Kusmark gifte sig för övrigt relativt uteslutande med andra samer från Stämningsgården och Drängsmark, eller andra kustbosättningar, tills början av 1900-talet.
Väster om byn ligger Lappheden, ett namn som idag kanske försvunnit, men som senast nedtecknades av ortnamnsforskare 1949.
1806 skadskjuter en samisk pojke sig själv vid sin familjs kåta i Kusmarksliden.
I bouppteckningar efter hans och andra samiska familjer i området från 1850-talet ser man att de flesta tagit upp torp, och livnärde sig som snickare.
En av dem, Sjul-Erik (1841-1910) livnärde sig på att göra och sälja kaffekvarnar, bössor och samiska skinnålar.
Kusmark hamnar också i historieböckerna på grund av omfattande renstölder under 1830-talet, som drabbar samen Per Andersson från Tjakktjaurs Lappskatteland.
Boven i dramat är nybyggaren Anders Gustaf Jonsson Slumpare, som vittnen i rättegången berättar har uttryckt att han “skulle skjuta både renar och [samer]”.
Efter en rättegång som drar ut i flera veckor döms han till 28 par spö, tre gånger riset, två timmar i halsjärn och uppenbar kyrkoplikt.
Kusmark har även sin egen samiska eahpere-historia. Eahpere kan liknas vid mylingar i sydsvensk tradition.
1824, natten mot den 8 februari föder Margareta Jonsdotter ett barn under svåra plågor på en renfäll, långt ute i skogen, varefter hon sytt igen barnets mun och lindat det i trasor för att gömma det i skogen. Barnet, som är resultatet av ett övergrepp, vill hon helst av allt bara glömma bort.
Det hela uppdagades av Margaretas samiska grannar en vecka senare, som hört det döda barnets klagan, och i de rättegångar som följer döms hon först till halshuggning, följt av att brännas på bål, men straffet ändras i sista stund till 24 par ris, tre slag av paret, uppenbar kyrkoplikt i Skellefteå Kyrka samt tre år i spinnhus i Stockholm.
Alla brott är inte lika brutala, eller för den delen tragiska.
1867 tillåter modern till Johannes Renström, den samiske spelman som blev ihjälslagen på ett bröllop i Västra Sjulsmark 1886, samen Johan Matsson Holmgren från Kusmark att bo i hennes stuga utan tillstånd. Detta skapar stora rabalder och dokumenteras följaktligen i ett bystämmoprotokoll.
Idag ingår Kusmark i Mausjaures vinterbetesmarker.
Men samer har förstås bott längre österut än vid Kusmark. I mantalslängderna från 1850 hittar vi samiska fiskare på Bjuröklubb. På 1700-talet fanns ortnamn som Lapphamnen och Lappkåtatjärnen på Bjurön.
Precis bredvid Bjuröklubb, i Grundskatan, finns en 1200-årig samisk björngrav.
Och vad var egentligen poängen här?
Jo, att med den tydliga samiska historien i kusten – samer var kända både för ren- och sälskinn – så blir det så frustrerande att ortnamnsforskare får gissa att ortnamn som Kusmark kommer från myter om tre nybyggarbröder, eller ordet “kuse”, för häst, när a) kuse i de västerbottniska dialekterna antingen syftar till snorkråkor eller vålnader och b) inte användes som ord för hästar förrän 1956 enligt SAOB, men att mer logiska, samiska försök till tolkningar automatiskt avslås som för “långsökta”.
Kusmark.
Granmark.
I Kågedalen.
På umesamiska betyder Gávva sväng, vik, bukt.
Så ser Kågefjorden ut.
Den tolkningen stöder sig i sin tur på etymologin bakom norska Kågen-namn, från ön Gávvir, Kågen utanför Skervøy nordost om Tromsø.
Eller så tänker vi helt fritt.
Kåge.
Gáhkiere.
Renspillning.
SouthSaamiHistory 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.